Guldålderns bildsten Gotland

Gotland är ett unikt rikt kulturområde som både hör till Sydskandinavien och är ett helt eget område tack vara sin avskildhet från fastlandet. Havorskattens halsring och fynd av 26 guldbrakteater, runtext plus de unika bildstenarna binder ön till erilkulturen

Bildsten, Gotland, återvändande goter, eriler, heruler, Havor, Pärlan, hingshetsning, Kivik Thera, Lochlin, löpande spiral, Solhästen, Öland, Sheela Na Gig

Vikingatidens bildsten| TyrbrakteatenGerete-brakteaten | Baldersmyt | Tor bondeidolen |Odin efter Hanno | essäer | hem |

Öland och Gotland är det förlovade landet vad gäller arkeologi under guldåldern och den tidiga vikingatiden dvs. generellt sett hela första årtusendet vår tideräkning. Gotland är till ytan relativt liten och tätbebodd vilket förstås gör att jorden har genomarbetats mycket … intresset har varit stort och klimatet favoriserar arkeologer sommartid. Man ska dock akta sig för att generalisera för mycket från detta område.

Tidigare forskare använder ofta uttrycket "återvändande goter" som upphov till all konst från "Guldåldern". Det förefaller fel definierat att säga att goterna reste till södern 267 och kom hem 553 efter Totila och goternas utplånande. (Goterna var egentligen folken i Polen och södra Baltikum vilka rörde sig till Svarta Havet). Jag ser det som att under denna tid förekom ett ständigt flöde av kultur och kimbrer och eriler/ heruler levererade frivilliga till åtminstone två legioner plus kavalleri, vilket vi har bevis för i "Notitia dignitatum" förmodligen från början av 400-talet utan närmare årtal.

Under de sista striderna ca 552 nämns 3000 ryttare från herulerna som hade sin hemmabas i heruliska lotter i nuvarande Jugoslavien. Antalet i ryttare är stor efter dåtida mått där varje legion i allmänhet hade 120 ryttare alternativt ryttareskvadroner om ca 500. Rytteriet var i hög grad noblessen sak såsom det var fram till andra världskriget.

Svenska historiker prisar gärna östgoten Teoderik medan danskarna sjunger nidsånger om honom. Fynden i södra Skandinavien favoriserar nog danskerna i henna fråga. Herulerna/ erilerna kan inte ha gillat usurpatorn Teoderik särskilt mycket eftersom han klöv Odovaker 493 och man anser han hade danska rötter. I övrigt anser väl nutida forskningen att goterna ursprungligen kom från Pommern och Polen där vi finner rikedom på dinarer. Men det finns nog mycket att analysera där och fler fynd att göra. Förövrigt har Guldbrakteaternas bild- och symbolvärld mycket gemensamt med den tidiga gruppen bildsten från 400 - 600 AD.

Forskarna brukar hänga kvar vid heruler i södra Europa och är inte alls intresserade av banden till Norden och vem som stod för romerska importen och allt guld. Frågan är kanske för svår? Erilernas/ herulernas hemmavärld var nog att de levde på handel och med rötterna i bronsålderns metall och saltimport. I isländskan betyder i dag eril = tröttsam gårdfarihandlare. Det var kanske så man uppfattade farmännen som kom och våldgästade folk och packade på dem vara man inte absolut behövde.

Erilerna var ett förbund (halsringen) som omfattade södra Skandinavien och norra Tyskland och möjligen del av Polen. De tidiga forskarna har inte varit pålästa på symbolik som har rötter i bronsåldern. Ohlmarks vill se symboliken som import från Ravenna, men den fanns nog i Grekland sen bronsåldern. Exempelvis virvelskölden finns också i grekisk-spansk symbolik i Leone i Spanien

Gotland har ett tiotal stenar från 400 - 600 AD samt det dubbla från Bildepoken 700 - 900 AD plus några få från en övergångsperiod. Här menas då de man kan tolka medan det sammanlagt finns runt 200 bildstenar eller fragment. Man ser ett tydligt kultursprång från de tidiga iconstenarna till de egentliga bildstenarna som med stiliserade figurer antyder sagor och begravningsseder. I denna fil behandlas de tidiga som sammanfaller med erilernas blomstringstid. De är mycket lika i stilen och man borde kanske kalla dem "iconstenar" eftersom de flesta av bildmotiven är iconer för nånting i deras världsordning.

Motiven påminner om de tidiga skrifterna som sattes samman av betydelsebärande element som avbildade något känt. Se exempelvis Geretebrakteaten där hela världsordningen symboliseras med element såsom bysten ANSUR = anfadern --- vädurshorn och betyder "gräns". Den finns i ioniska symboliken och överst på ioniska pelaren markerande gränsen mellan människor och gudar --- två sammanslingrade ormar och betecknades antagligen RTA och betyder "fördrag". Förfäderna såg livet som ett motspel eller samspel mellan åtminstone två "ormar"--- Par av dubbelspiraler och står för "tvillingen" dvs. kamrat- och fällesskap och dubbelspiralen uttrycker växling mellan två lägen såsom sommar - vinter eller i jord - på jord --- parsamheten är utmärkande för nordisk symbolik

Denna symbolik med iconer ser vi redan i runt 1400 f.Kr. i Kivikgravens bildstenar http://www.catshaman.com/s10klader/0klader.htm där man uttrycker sin världsordning på några stenar. Halsringar och i synnerhet halskragar fanns i högbronsålderns värld. Nymånegudinnan förblev den högsta symbolen t.o.m. guldåldern.

Havor II södra Gotland funnen som täcksten på gravfältet vid Mästermyr 115 cm

I sin enkelhet är denna sten ett praktverk som visar i sin teknik att det var folk som hade råd att få något välgjord. Eftersom fyndet är i närheten av fornborgen och fyndet av halsring plus vinkittel plus service kan vi förstås spekulera om samma människor bakom. Likaså kan det ha varit en ledare för ett större område. Ledarskap brukar flytta sig om det gäller en längre tidsperiod där 6 genrationer är ett nyckeltal för hur länge manssidan "lever" dvs. ett par hundra år.

Spiralornamenten för oss bakåt till mitten av bronsåldern liksom för övrigt de flesta dekorationerna i denna grupp av stenar. Mönstret mitt i cirkeln finner vi på frånsidan av en medaljong från Lyngby, Randers på Jylland, där aversen har ett huvud och ett par ormar plus svastika. Säkerligen symboliserar det året och säsongerna. De två ormarna kan man med säkerhet se som de två säsongerna, medan andra symboliserar livet kämpande krafter. I vårt nordiska klimat är det en kamp mellan varma och kalla krafter.

Pärlan förekommer under hela tiden och fortsätter under hela perioden med runstenar. Pärlan var förmodligen symbol för såväl kornet som pärlan man bringar hem till sin älskade ... ibland man kanske får strida för den. Man ser ibland en fågel med en pärla i näbben, medan Havsörnen med fisken är en mer allmän bild. Även i senare kristen symbolik ser man den sorts bilder … t.o.m. att kristendomen är lejonet som tar mannen.

Havor I hittad i kanten av Mästermyrs gravfält ca 100 cm

Också här har vi de två ormarna. Därtill två stridande hingstar och symbol för noblessen kamp. Hingsthetsning känner vi igen från Kiviksgraven 1400 - 1200 f.Kr. Skölden ger os en känsla av tidens gång och vi finner motsvarande på grekiska sköldar i antik tid. Den finns på 6 av tio stenar. Liknande dekoration finns i Leon Spanien på gravvård från klassisk grekisk tid.

Formen på dessa stenar ska förmodligen vara ett yxblad som symbol för den fallne kämpen. Denna symbolik finner vi enstaka gångar allt från fjärde årtusendet och framåt. Man "skärar" = helgar här ett rum för den döde.

Sten från Bro en mil nordöst om Visby 188 cm

Överst har vi en löpande spiral som symbol för tiden. Här finner vi samma spiralsköld plus ytterligare ett par lite olika sköldar. Den till vänster kan vara en stiliserad bläckfisk, såsom vi ser i den förstorade bilden. Grekarna bar i Antiken runda sköldar och kanske har man inspirerats avd de man såg på byggnaders friser i Aten och annanstans.

Bilden av båten för oss både till Kivikgraven där vi anar en båt på en av stenarna och även till ägeiska havet. Lägg märke till dem klinkerställda bordläggningen på denna båt. En båt av denna form finns på flera av de tidiga bildstenarna plus på en dubbelsidig sten från Häggeby, Uppland där det finns hetsade hästar på andra sidan.

Denna fresk är från ön Thera som exploderade under mitten av bronsåldern. Detta är en av flera storlekar och typer från fresken.

Vi säger fortfarande "den sista färden" och för sjöfarande handelsmän var det väl naturligt att färden gick till en "annan värld". Handelsmännen tillsammans med tegnarna bildade det mesta av högsta överklassen och det är deras gravmälen vi ser. Från vikingatiden känner vi till att liket lades i ett skepp som stacks i brann och bogseras ut i vattnet. I keltiska mytologin pratar om "det förlovade Lochlin i väster" på samma sätt som Egyptierna såg dödsriket i väster i soldnedgångens land. Denna poesi går hem ännu i dag.

Sammantaget med annan symbolik i guldbrakteater och smycken får vi en symbolvärld med rötter i bronsåldern. Vi kan se att allt var formaliserat ja rent av standardiserat över hela Norden. Det är vad vi ser, men hur det var i verkligheten är en annan fråga. Naturligtvis levde detta vidare även mycket senare. Människan är traditionsbunden såsom vi ser bättre i långlivade kulturer som exempelvis Egypten.

Egentligen är skillnaden i nordisk symbolik inte så stor jämfört med romersk symbolik man ibland tog till sig. Skillnaden är att romarna ofta hade mer utrymme för symboliken samt använde skriftspråket. Men såväl i romersk som nordisk symbolik måste man se noga efter de betydelsebärande detaljerna.

Den efterföljande Bildepoken ger oss små bevis för att en del av nordiska sagorna fanns åtminstone på 700-talet. Vissa sagor har vi gemensamt med Västeuropa och ska kanske ses som en litterär efterskörd till folkvandringstiden. Oftast glömmer man att motivkretsarna är allmänskliga och har rötter tusentals år bakåt och där främst sumeriska kulturen har stora likheter med den senare europeiska.

…….

En mäktig sten Sanda. Den har varit åtminstone 330 cm.

Vi människor är ju olika och en del vill "brösta sig". Stenen är den största hittills och är i två halvor som påträffades med 50 års mellanrum. Det finns sliprännor på nedre halvan vilket har givit upphov till mycken akademisk diskussion.

Övre bården är "löpande spiral" medan sidornas bårder är för tiden ovanligt kantig sågtandig med utskott. Ormarna är tidens krafter och är gjorda lite olika men har ändock samma värde. Man kan inte klara sig utan båda.

…..

Uppförstorade detaljer

Kapellet på båten associerar till ägeiska havet liksom hela båtens komposition. Bilden till höger är svag men kanske det är "livets träd" en av de urgamla symbolerna. Kanske det är en delfin vilken var ett favoritdjur i symboliken. Överst på stenen finns ett par obestämbara figurer varav den till höger associerar till vegetativ fruktbarhet.

…..

Stenen från Vallstenarum, Vallstena är 170 cm i bevarad skick

Här finns bakåtblickand djur där den till vänster associerar till "Solhästen" dvs. med tjurhorn. Svansen och hornen på den andra ser mer ut som en get, vilken också hör till den ursprungliga (astronomiska) symboliken dvs. Stenbocken. Den slingrande ormen på nedre bården tycks ha ett huvud.

Kämparna har olika sköldar vilket förstås är naturligt efter som det oftast är så. Den magnifika skölden har den fyrdela årsspiralen med mindre symboler för de olika lägena. Lägg märke till YIN-YANG längst ned.

Kanske symbolerna inte har annan betydelse än vara dekoration och visa vad konstnären har i sin skissbok. Förmodligen hade dåtiden konstnärer en skissbok såsom vi vet från senare tiders byggmästare bl.a. Det har förstås varit en kostnadsfråga för beställaren av stenen som fått välja vad som ska med på stenen.

Sten från Väskinde är i bevarad skick 180 cm.

Ytterligare en med virvelsköld. För djuren se nedan.

Det finns ett fragment från Garda med liknande sköld och bakåtblickande hästar ovanför skölden

Skadad sten från Austers i Hangvar 100 cm

Överste motivet är ägnat att sätta myror i huvudet. Men kanske det är "Jona och Valfisken" vilket inte är omöjligt med tanke på att det fanns kristna i Norden vid denna tid. Vidare for säkerligen en och annan konstnär på gesällresa söderut.

Dock tyck djuret vara en "tusenfoting" så fortfarande kryllar myrorna. Om nån har en annan förklaring är det välkommet. Om man jämför med Gosforth Cross kanske det ska vara ett tidigt "Drakdödarmotiv". Hur ser en drake ut egentligen?

Vi skymtar en båt i halvmåneform och en sköld med fyra spiraler. Bården är i samma stil som tidigare stenar. Eftersom djuret, spiralen och båten har mycket gemensamt med nästa sten kan man fråga sig om det var samma mästare

Denna sten är från Martebo

Dessa två orter ligger med en rund mils avstånd på norra Gotland. Men fortfarande kryllar myrorna eftersom man på denna sten huggit bort det mesta av "djuret". Det tyder på att det var något som inte passade i den gotländska kulturen. Den regelrätta Draken finns inte ännu vid denna tid. Hur ser en Drake ut? Man hade Fenrisulven som symbol för det "Det Okända" som vi ser på brakteater ett djur med "fyra" ben.

Osäkerheten i tiden och utformningen går igen i de omaka bårderna. Den till höger tycks vara en början till de kedjeformade ornamenten som sen kom att prägla många av vikingatidens bårder och ornament. På stenen finns till vänster om skölden en liten figur som liknar ormen i nästa komposition.

Denna sten är från Smiss i När och är 82 cm

Huvudet påminner mycket om sjätte ringen på Anglernas horn från Gallehus. Hon är förstås den urgamla gudinnan vi ser med spretande ben i tidiga hällristningar. Hon är nymånegudinnan som symboliserar det livgivande vattnet: Underförstått är att hon ger det till sin tvillingsyster i jorden här symboliserad med den ena ormen. Den andra är ormen är ovan jord dvs. skörden. Naturligtvis är hon besläktad även med minoernas "Gudinna med två ormar"

Ovanför finns tre ormar som symboliserar de tre månsäsongerna/ terminerna och vi har samma symbolik exempelvis på Tyr-medaljongen från Trollhättan. Huvuden är olika och har sannolikt varit tre stjärnor på himlavalvet vid varje säsongs början. Här har bården utvecklats till tvinnad länk som kan vara dekorativ. Men bakom kan ligga de tvinnade ormarna vi ser i andra sammanhang dvs. exempelvis "livets krafter"

Sheel Na Gig från Llandrindod Wells Wales

Jordmodern från Smiss är förstås som en äldre kusin till de tidiga kyrkornas figurer med an kvinna med spridda ben och öppen vulva. Ibland är benen bända uppåt och är i släkt med "benlöse Jahve" se under tidig kristendom

Sheela Na Gig är ett keltiskt namn men de förekommer på de brittiska öarna, Frankrike och nån enstaka i Danmark som dekorationer eller bildstenar lite varstans inom kyrkan. De tidiga bönderna ville inte överge den gamla Jordmodern. Egentligen vet ju ingen hur hon ser ut men öppen för fruktbarhet är hon

Denna sten från Sandegårde är kanske 100 - 200 år yngre än denna serie

Bilden är en rekonstruktion. Ornamentiken är liknar samtida metallbeslag man daterat via fynd via fynd från gravar

Vad är detta för djur?

De två översta bilderna är säkerligen hästar. Naturligtvis var "Hästen" alla karlakarlars och rikemäns favoritdjur och det började säkerligen långt före bronsålder när man väl lyckats tämja djuret. Hingsthetsning var ett stort folknöje. Det var naturligt att se det som en "livets kamp". Den var från början småvuxen och inget dragdjur. Men pojkar och lite äldre pojkar älskade säkerligen att flyga iväg på "Djuret"

Osäkerheten kommer när vi ser de nedersta två raderna. Den "flygande hästen Pegasus" var aktuellt för vårdagjämningen och vi ser den i såväl grekisk som romersk symbolik. Därmed blir hästen även symbol för Tiden. På många brakteater har hästen oxhorn och det är symbol för solen / vårdagjämningen sen fjärde årtusendet f.Kr. Här kan hästen vara symbol för första halvåret medan Geten är symbol för andra halvåret.

Undre radens djur är parvis från Väskinde. Parvis associerar man till häst respektive get och det kan betyda säsonger och halvår med alla de överförda betydelse dessa symboler kan ha. När man adderar detaljer till en figur är det ensbetydande med att man vill säja mer eller påpeka att det inte är riktiga figur. Det är allt för enkelt att prata om fabeldjur och kult. Det är att undervärdera förfäderna.

Fynd av minst en rituell halsring i Havorskatten … fynd av 26 gulbrakteater varav en med eriltext samt dessa bildstenar binder den gotländska kulturen till erilernas överklasskultur … även om den säkerligen p.g.a. av Gotlands isolation och rikedom tog sig speciella former.

För denna essä och nästa halvas litteratur se biblioteksväsendet. För den som har "ärende" till Gotland är förstås fornsalen ett mål där det finns en stor samling bildstenar så att man inte behöver ranta runt och leta.

Nylén Erik Bildstenar, Barry Press Förlag, Visby 1978

Och för tolkning av Eddapersonerna

Ohlmarks Åke Fornnordiskt Lexikon, Tiden 1993

Eddan Svenskarnas tro genom tiderna, Nordstedts 1947

Vårt Nordiska Arv, Stureförlaget 1979 Upplaga 2000 numrerad

Baeksted Anders, Nordiska gudar och hjältar, Forum 1988