Tillbaka | Decemberbrev 2001

Mänskliga rättigheter

Just nu är vi med att fördriva barn i Afghanistan med metoder som inte är mänskliga. Eftersom våra regeringar stöder Alliansen är vi alla var och en medskyldiga till vad som pågår. Vi får inte ens ifrågasätta, men vi känner ju till att i krigstid inför man censur på obekväma frågor. Självcensuren är värst. Därför detta brev om mänskliga rättigheter.

I Norden har vi tur att vår samhällsordning och en allmänna moral som till viss del skyddar de svagaste i samhället och respekteras för det mesta. Den svaga och ensammas enda skydd är lagarna i ett land. Endast kollektivet kan skydda den enskilda från våldsverkare. I större sammanhang FN:s Mänskliga Rättigheter, MR. En del menar kanske att rättigheterna inte är äldre än konventionen.

Som forskare i forntidens idéer ser jag att humanitet och mänsklig rätt är grunden till vad vi kallar civilisationer där många människor lever nära varandra. Den började för över 10000 år sen då vi ser att människan skyddar barn och kvinnor, men det är förstås en mycket äldre naturrätt. Här en över 4000 år gammal dikt från vår kulturs rötter i Sumer. Nanche är människans idé om amman i hela livet:

Hon som känner den föräldralösa,

hon som känner änkan.

Känner människans förtryck av människan.

Hon som är den föräldralösas moder.

Nanche, som sörjer för änkan,

som skipar rättvisa för den fattigaste.

Hon är drottningen,

som tar flyktingen i sitt knä,

finner skydd för den svaga.

Det unika med FN-stadgan och MR-konventionen är att de förbereder för ett globalt samfund med lika rätt överallt. FN-stadgan och MR-konventionen skrevs av lagkloka från alla medlemsländer och det borgar för att den skulle kunna tillämpas i alla medlemsländerna. Samma gäller utanför om det skulle finnas icke medlemmar eftersom dessa är möjliga medlemmar. Men ingen rätt är bättre än sin samtid och de institutioner som tillämpar den. Varje generation måste återvinna sitt samhälle genom att ta över föregående generations samhälle och förvalta och anpassa tills in tid.

Mona Sahlin sa i TV nyligen "Historien började 11 september 2001" och förenade sig med Georg W, Göran P, Tony B, Gerhard "Meine Damen und Herren" och många fler som formulerar en ny tid … ty världen är vad människan gör den till. I detta fall tar man ett steg mer än 50 år bakåt till tiden före FN-stadgan och MR-konventionen. Borta är slutet av 1900-talets arbete för att förebygga våld mot människor och natur och civilisationens polityr ramlade av stora delar av världens styrande. Nu har det blivit en sorts lynchrätt där man utpekar och avskiljer folk från FN. Man kan lika bra spränga "den brutna pistolen" som Sverige ställde upp framför FN-skrapan i NY.

Jag har i över 20 år forskat intensivt i de idéer som gradvis byggt upp vår civilisation och mitt liv dessförinnan har nog förberett mig för denna gärning. Vid sidan om det har jag lagt ned tid på att diskutera mänskliga rättigheter med de som har en möjlighet att påverka. Jag var med att driva på att vi ska förebygga och utveckla rättigheter och demokrati överallt i världen och icke bygga murar. Allt jobb har varit förgäves.

Från min erfarenhetsbakgrund och vetenskapens sätt att analysera historia är det förstås helt enkelt korkat att inte beakta de faktorer som ledde till en viss händelse. I detta fall ställa frågan vad har USA gjort för att ådra sig detta oförsonliga hat … har vi skuld? Endast god kunskap om orsaker och deltagare kan ge oss möjligheter att rätta till det som gick fel.

Det får mig att se allt från ovan … att mänskligheten består av en tredjedel som håller på rätt och humanitet … en tredjedel som struntar i andra och i all rätt och tänker bara på sig själva … den sista tredjedelen är som rö för vinden och söker oftast lättaste vägen eller rivs med av det som ligger pungen och magen närmast. Från grekiska litteraturen har vi Prometheus, han som tänker före och som fjättrades … i nordisk litteratur har vi Loke, uppfinningsrikedomen som man tystade. Det är mänskligt men inte klokt.

Vidare har vi två helt oförenliga livsattityder. Å ena sidan fanatiskt religiös judar, muslimer och även inom kristendomen finns de som anser att deras egen religion och folk är speciellt utvalda. Normalt vill alla dessa påtrycka resten av världen sina värderingar och helst göra dem till åtminstone virtuella slavar och underlydande. Den attityden leder till att man pekar ut de som är emot till "terrorist" och begreppet "frihetskämpe" finns förstås ej heller eftersom enligt deras förmenande finns bara deras eget system. I det ögonblick man pekar ut eller avskiljer nån har man brutit gemenskap och jämlikhet

Denna attityd är förstås helt motstridig till FN-stadgan och MR-konventionen eftersom i en riktig demokrati måste man underordna sig dels flertal och de lagar man redan kommit överens om. I FN ska alla enskilda människor har rättsskydd och man kan inte stöta ut nån för gott och döda godtyckligt. Man ska döma folk efter handlingar och vid brott utdöma straff så att efter det är avtjänat är brottslingen kvitt. Man måste alltid ha respekt för att laggstiftarna gjort ett gott arbete och försökt förutse alla situationer. Det är inget man går och ändrar på en kafferast.

Vist har Mona Sahlin rätt i så mån att världens ledare har börjat sin historia, men de har försatt oss till en mer ociviliserad tid. Man ska inte dömas efter ord utan efter handlingar. Men på ett par månader har man brutit mot en lång rad av de mänskliga rättigheterna. Det har drabbat ett stort antal oskyldiga människor inom världssamfundet. "Den som slår, han bryter" är en gammal domarregel.

Det tog 50 år att inse att i vår indoeuropeiska värld var visdomen att fördragsamhet skapas genom fördrag och avtal. Det innefattar respekt för andra människor. USA, dess allierade och även vi i Sverige driver med att bygga murar främst mot den muslimska världen. Det började när Georg W lät tungan slinta och talade om "korståg". Vi ser inte från vår sida hur den ena åtgärden efter den andra fjärmar oss från muslimerna och ökar hatet i världen. I samma mån ökar brotten mot människan och mänskliga rättigheter har inget värde. Allt detta är förstås ren politisk dumhet, som kommer att kosta oss i framtiden.

Omedelbart handlar det också om att jag personligen med min känslighet sen barndomen känner för de stackars afghanska barnen som tvingas ut i vinterkylan … liksom jag hela tiden minns att i Irak dör varje dag barn i sviter av Kuwaitkriget … de som dog oskyldigt i Sudan hjälper det inte att sörja. Vi har på närmare håll alla de flyktingbarn som finns runt om oss och varav jag ser några varje dag. Jag är frågar jag mig själv kunne jag ha gjort mer eller uppmärksammat mer vad våldsverkarna bakom detta sysslar med.

George W, Colin Powel, Göran Persson, Anna Lind menar jag ska hålla käft och låta dem bestämma … men se där blir de brottslingar som inte känner till vår yttrandefrihet och rätt att delta i samhällets angelägenheter och vad allt som de skrivit under i FN-stadgan och MR-konventionen. Det är de som är brottslingar och inte jag … men det är ju så paradoxalt här i världen att man ofta menar att mänskliga rättigheter och kamp för fred är flum. Det är orsaken till att jag är inte så lite reserverad till mannen som en klok varelse.

Naturligtvis jämför jag skeendet nu med andra världskriget i all enkelhet. Kriget bärs fram av militärer, kapitalister, politiker och deras beslut. Snart nog demoniseras såväl fiendens ledare som den egna ledaren. Hitler fick skulden för allt ont och man glömde hans militära ledare som mer än gärna blev hans hantlangare. Därtill fanns rustningsindustrier och andra som tjänade på krig och som förstås gärna ville vara med medan andra förväntade sig att tjäna på kriget. Likadant är det förstås på "vår sida".

Vi är fostrade till att kunna se hjältar som Gustav II Adolf och Karl XII vilka även är Finlands. Tre av tio regementen Gustav II etablerade kom från Finland varav ett från Karelen.. Vi var med och försvarade de orealistiska drömmarna om ett Storsverige. Vi var med att under Karl XII montera ned stormakten. Vi skolas att lovprisa dödande och stormakt medan i verkligheten dog 40 - 70 % i umbärande och ett mindre antal i strid. En med mitt efternamn dog på isiga fjället i en misslyckad expedition till mellersta Norge. Jag genomskådade tidigt i livet denna grymma hjältedyrkan. Nu har jag studerat mitt landskaps erfarenheter av kriget på kanonmats nivå.

Människan blir en bricka i generaler och politikers spel och båda är allt som oftast rena opportunister som fattar de beslut de tror att makterna och folket förväntar sig. Beslutsunderlaget minskas genom att man inför censur och självcensuren är kanske än värre. Så var det exempelvis med de lilla detaljfrågan oss krigsbarn. De fördrivna krigsbarnen i Afghanistan hörs inte alls och ingen försvarar dem

Våra förfäder gav ogärna nån en ledande roll och då endast när det var strängt nödvändigt. Lite grann har vi kvar i det demokratiska systemet där politiker väljs för viss tid. Det är helt enkelt folkvisdomen att de valda allt för lätt utnyttjar sin ställning kanske för egen vinning, kanske i nån sorts maktberusning och glömmer sin medmänsklighet.

Jag har haft turen att i finska militära ha varit stationerad i Försvarsministeriet som stafett på ministernivå och har med egna ögon sett alla dåvarande generaler. Jag har också insupit den militära andan Likaså var jag under några år med i politiska partier och sprang i riksdagen och söp in luften där plus vad man annars mötte politiker i lilla Helsingfors.

Naturligtvis är de människor, men det viktiga är att bedöma deras funktioner i samhället. Som historiker ser jag det oväsentligt att studera särskilda individer, där det viktiga är att analysera handlingar och dess konsekvenser. Det är det som ger kunskap att känna igen när samma mönster upprepas senare i historien.

Jag har inget till övers för det fyrkantiga agerandet från vare sig militärer eller politiker. Militärerna är inte alls inriktade på fred vilket borde vara deras viktigaste uppgift. Politikerna är allt för ofta ryggradslösa och står sällan för sina handlingar. Jag brukar raljera med att en "svensk politiker eller tjänsteman kan inte göra fel" … och om man tvingas medge lite fel sparkar man denne uppåt eftersom de riktigt höga är ouppnåeliga och skyddas av hela apparaten under dem. Det är något vi ser år ut och år in i nyheterna. Det är något som blivit värre under min livstid där man förstås helst minns de lite naiva politikerna som kände sig som verkliga företrädare för folket. Nu är det nog lönen och pensionen som lockar mest.

Under och efter andra världskriget fattades mängder av beslut som var till men för grupper i befolkningen. De har aldrig klarats upp lika lite som man ifrågasätter en del beslut och försöker rätta till. Det var inte bara vi krigsbarn som behandlades orättfärdigt. Det är en märklig lag att man ofta skyddar utövarna av orätt på offrens bekostnad. Det är väl offren som är de dumma som låter sig utnyttjas och trampas. Man ska protestera i tid mot dumheter.

Ändock är det så att varje våldshandling strävar efter avreagerande i nån form. Ibland kan det ta tid och i längden blir det kostsamt att våldföra sig på människor. De mänskliga rättigheterna är i sin visdom avsedda att förebygga och förutse detta.

Även ett barn inser att efter ett slagsmål måste man ändock komma till tals och göra upp om det ska bli fred. USA är så ivriga efter att slås och blandar in andra mål i sin krigsföring. Det var likadant i Kuwaitkriget att man ville inte förhandla som inledning.

Deras inriktning är att påtvinga folket deras lösning och det är inte demokrati och det är inte klok politik. Om man använder fel metoder och rättsvidriga metoder kommer det efterräkningar och det är bara naturligt om muslimernas hat växer mot förtryckarna. Vi känner ju tydligen också mordisk broderskap mot muslimerna.

Det förvånar väl föga att Västvärlden bryr sig så lite om afghanernas lidande. Jag var med i en emailsaktion för de afghanska kvinnorna för runt ett år sen. Ingen reaktion från regering och media. Nu är det annat ljud i skällan eftersom det passar i krigspropagandan Nu ligger det så långt borta och det är bara muslimer som pinas och dödas så det är kanske på sitt vidriga sätt naturligt om nordborna struntar i det och bryter mot MR.

Historien upprepar sig men i olika förpackning. Nu har EU stängt gränserna så vi slipper flyktingströmmar och får i vanlig ordning betala oss ifrån det. Men jag tvivlar på att Alliansen kommer helt att ersätta allt man förstört av hus och infrastruktur. Liv och folks försörjning går ej att ersätta Däri ligger den långsiktiga rättsvidrigheten och de långsiktiga följderna blir ett ökat hat mellan muslimska bröder.

Historien började inte 11 september utan t.o.m. före 1096 AD då man började med korstågen som George W nämnde i början av sitt krig … tala människa och du avslöjar dig. Korsfararna klarade att hålla Jerusalem i mindre än 100 år och var borta från Främre Asien runt hundra år senare … än så länge har USA och Alliansen bara klarat att i drygt 50 år ge Israel konstgjort andning och hur går det när oljan tar slut i Mellanöstern?

Det tar ett par generationer att någorlunda glömma och det är hög tid att Israel lär sig leva fredligt med andra. Kanske FN får en Lidnersk knäpp och börja kräva att medlemsländerna lever efter FN-stadgan annars åker de ut … synd om USA förstås.

Ha det

Bengt

För mer om mänskliga rättigheter se flera dokument

http://medlem.tripodnet.nu/sekosofi/politik2.htm

decemberdecember

P.S.1. Läste i dag en insändare av ett adopterat asiatiskt barn nu 20-år. Hon är trött på att gå runt och vara tacksam. Jag tror de flesta av oss känner igen det där. Förhoppningsvis kan välmenande adoptionsföräldrar låta bli att påminna sina barn om den välmenande gärningen att adoptera. Men de har aldrig kunnat förutse vad det innebär att vara ett främmande barn som tvingas ta emot hjälp av andra. Att ta emot hjälp är att bli beroende och jämlikheten rubbas. Somliga föräldrar kan inte vakta tungan när det blir en hetlevrad diskussion. Sen har vi allt folk runt omkring som kanske bara för att tro sig vara bättre påminner den som ska vara tacksam.

Man ska definitivt inte gå på argument om att det görs i all välmening. Det finns ingen som kan förutse ett helt livs mer eller mindre starka trakasserier från andra och handikappet att vara "främling". Det är något av det som ligger bakom FNs diskussioner om att hjälpa folk på platsen. Det gäller då även frågan om att inte adoptera barn med för stor kulturskillnad.

Det sker överallt i världen i dag att i synnerhet barn sätts utanför den naturliga jämlikhet vi alla bör ha. Att göra människor beroende av andras bidrag eller hjälp är att skapa ojämlikhet. Det är ett av mina djupaste argument mot USAs och vårt handlande i Afghanistan. Frågan om deras framtid ska lösas med respekt för alla afghaner inklusive talibanerna. Vi ska inte skapa en massa flyktingar som blir beroende av vår hjälp och ej heller ett samhälle som mer eller mindre direkt styrs av oss.