Brev 1 04/2001 |hem

Finska Staten stal mitt liv

En gammal professor ordinerade växelvarma bad hösten jag var 16. Egentligen var det bara högra arm där det onda satt i handleden. Han tänkte väl att de växelvarma skulle stimulera blodflödet och läka. När man hade hållit på en stund med det växelvarma försvann all känsla i armen.

De beskriver situationen och känslan under hela min barndom. En vanlig människa som läser mitt förra brev tror kanske jag tigger efter medkänsla. I dessa brev söker jag djupt i mig och min erfarenhet efter ord och bilder som kan beskriva konsekvenserna av det som hände i början av 1940-talet.

Min situation var mellan elden och isen. Samtidigt fanns ingen klar framtid om vad som skulle hända och det pågick i 11 år. Ibland fanns situationer då ja kände mig främmande och var bara en gäst som inte kunne njuta av situationen och ha lika roligt som andra, eftersom jag kanske snart skulle bort. Naturligtvis fanns långa perioder med fred i hemmet och roligt med vännerna. Det vara "bakgrundsmusiken som hete fruktan". Det blev så att det alltid var smolk i bägaren.

Antagligen var det orsaken till att det egentligen aldrig utvecklades djup vänskap med nån av de jag umgicks med. Jag förstod det bättre när jag besökte dem efter ett dussin år. Det kändes som om jag kände mer än de eftersom det betydde mer för mig. Naturligtvis hade jag mormor som gav mig sin äkta kärlek. Vi behöver alla minst en som utan förbehåll älskar oss och är som en osynlig hand av vänlighet och vila.

Hela livet behöver vi en bakgrund för att bli hela. Vi upptäcker den senast när vi möter en arbetsgivare som vill ha stabilt folk och har bakgrund. Bakgrunden kan även hjälpa till ibland. Hela livet kommer frågorna om "Var kommer du ifrån … osv. osv. " Livet lär att har man ingen riktig bakgrund är det bästa att knipa käft.

Finska Staten våldtog min barndom. Finska Staten stal egentligen hela mitt liv. Mig gavs inget lugnt och lättsamt liv med lite lycka. Fast jag var ett hyperaktivt barn är jag egentligen den avspända karelaren. Ett exempel är från filmen Okänd Soldat där Rokka spelar karelaren.

Jag hatar krig och helt vanligt gräl. För mig bör meningsskiljaktigheter lösas omedelbart och genom diskussion i all vänlighet. Onda ord har en tendens att hänga kvar för evigt i sinnena. Bäst att glömma "småsakerna" så att man kan "ge sig ut att fiska" eller annars syssla med något man tycker om.

Om jag inte har humor så skapar jag den. Jag har använt mycket av mitt liv i sällskap med andra och ibland av politiskt karaktär. Det hänger ihop med att jag från jag var ung varit intresserad av gemensamma angelägenheter och ser det som min skyldighet att dra mitt strå till stacken.

Naturligtvis har jag tagit mig genom livet, men med många bakslag bl.a. därför att jag inte har haft backup. Trots allt har jag hunnit med mitt livsverk jag är stolt över. Men jag fick ingen lycka i livet. Egentligen blev jag en kraftkarl som har svårt att få djupa vänner. Kanske det hänger ihop med att folk fruktar min kunskap och livserfarenhet. Det är förstås "Stora Karln" som blev in i helvetes förbannad på flygmaskinerna och likt Kullervo knöt näven och skrek "Ni får inte skrämma Stor Karl …åk hem Saataana Perkele!!!"

Riktig fruktan känner man bara första gången. Resten är upprepningar. Att övervinna fruktan gör man bara en gång. Naturligtvis var jag egentligen dum när jag övergav fruktan och lät flygplanen komma om de ville. Mig skulle de inte skrämma till bunkern. Det var den dumhet som gjorde mig till kämpe med hårt skal.

Med vänlig

Hälsning

Bengt/Pentti