Shaman, trollkarl, vetare

Frågan är om vi ska ge våra förfäder samma mänskliga rättigheter som vi har. Frågan är berättigad med tanke på vilka värden vi sätter på förföräldrar långt tillbaka i tiden. Kärnfrågan är har en nordisk thegn eller shaman samma värde som en egyptisk Seth-präst

Shaman, trollkarl, vetare

| urbefolkningen | hem |

Amerikansk medicinman i bersärk ritat av G Caitlin

En arkeolog ur Time Team på Dicoverykanalen sa i ett program att begreppet "kult" tar arkeologerna till när de inte vet. Inom religionsvetenskaperna tycks man använda begreppet "shaman" om det gåtfulla folket i Nordens inland och förstås på den ändlösa taigan. Helst vill man kanske använda ordet "trollkarl" man brukade använda om finnar vars språk man inte begrepp under medeltidens inflyttningar. Experter måste ju hålla masken och verka kunniga i alla lägen.

SVT:s program om finnarnas ursprung var något av en djupdykning i nattståndna akademiska teorier från 1800-talet. Såväl svenska som finska religionshistoriker såg på det gåtfulla finska folket från ovan. Och understödde med foton från fotografins barndom. Där framfördes teorin att det finns ett shamanbälte runt norra halvan av jordklotet ovan 50:de breddgraden … ja faktisk det har en utlöpare genom hela Amerika till och med Sydamerika.

Jag köpte förstås inte budskapet fast vederbörande fritog danskar, nordmän och svenskar från shaman-förfäder. Detta tillskillnad från att många som älskar fornnordiska sagor ser Odin som självaste Över-Shamanen i forntiden. Jag har förstås många invändningar mot metoderna. Det duger inte att resa till Trobrianderna eller Sibirien för att ta reda på våra förfäders eventuella trosföreställningar.

Man kan inte sitta i en akademisk lya och frambringa teorier om verkligheten. Jag hör till den empiriska skolan som binder slutsatser till verkligheten. Mitt arbete med hällristningar är en del av det som bevisar att Norden följde med såväl teknologisk som rituell utveckling i Södern. Det är bara det att den empiriska principen samt speciella relativitetsteorin kräver att vi mäter med rätt mått. En skogskultur ska mätas med dess mått och en stenkultur i Egypten ska mätas med sina mått. Det hade varit malplacerat om samekvinnorna gick i bikini och byggde pyramider

Mina biologiska rötter finns i Norra Karelen och naturligtvis ser jag mig i spegeln och frågar om det finns en shaman i mig med tanke på teorierna vid religionsfakulteten i Helsingfors. Andra fakulteter får mig att se efter det barbariska utseendet hos de varelser greker, romare och Adam av Bremen trodde fanns norr om Skåne. Alltså har jag huvudet i magen., är jag enfotad och enögd eller har jag hundhuvud eller tjurhuvud? Ty dessa drag kan ju inte ha alldeles försvunnit sen Cesars tid. Jag måste ju ta dessa frågor på allvar eftersom det sitter vördade akademiker och kallar mig barbarättling.

Det har funnits folk som velat göra mig till mongol och det är kanske efter farsan, medan andra menar att eftersom mitt möderne är så långt norrut måste jag vara en lappjävel. Det har varit praktiken under min livstid. Mitt karelska lynne och kynne är ju av den lättsamma sorten och av danskerna lärde jag mig en rapp tunga som till och med slår den danske numera. Min metod har varit att låta dessa belackare spegla sig själva i mig.

Faktum är att min släkt på mödernet är dokumenterad så långt det finns kyrkböcker och det är ungefär lika långt bakåt som i allmänhet i Sverige till 15 - 1600-talet då Karelen var 1/10 Sverige. Eftersom han hade mitt finska efternamn kanske det var en nära släkting som stupade på den olycksaliga färden till Norge under Karl XII:s tid. I nutidens diskussioner tycks de nya generationerna har glömt den gemensamma historien under 600 år. Som slutade med att Stockholm inte kunne försvara sin östgräns och lämnade oss karelare i sticket.

Kanske det retar en del men jag brukar säga att jag är av karelsk glesbygdsadel dvs. förfäder som suttit i eget bo och har behärskat vildmarken och björnen. Morfar var kanske den sista stora björnjägaren med 63 björnnosar på väggen till rian. På något sätt sitter björnen i generna. Vi har ingen lust att krusa för nån i vår släkt. Men vi är också odlare och med viss stolthet talas om odlingar ovan frostgränsen så att man klarade även 1860-talet svåra frostår.

Nu är det bara det att ingen odling sker med shamanmetoder. Shamanen hör skogsfolket och de små bosättningarna till. Naturligtvis bör det vara en aktad andlig ledare i den typen av samhällen som behöver bevara sin kunskap och även sin sinnesjämvikt. Många sydlänningar har fått lappsjuka när de kommit till norr och den långa vinternatten. Till detta kan vi lägga den karga naturen där sörlänningar ser björnar och vargar bakom varenda gran.

Odlingens historia är frågan om att anpassa sydliga sädesslag till nordiska förhållanden. Ljuset, värmen och säsongens längd sätter gränsen för hur långt norrut man kan odla. Det var mycket svårare i början med enkla växter som gav lite tillbaka. Risken blir stor när utbytet är 3 - 5-faldigt utsädet. En annan sak är att metoderna måste läras och forntidens metod var myt och ritual och det skiljer sig från de som lever på jakt, fisk och skördande av naturlig växtlighet.

Eller med andra ord om vi i Norden finner spår av jordbruksmyt har våra förfäder inte varit shamaner … och vad om så vore? Vore de inte värda all respekt för att ha hållit folkstammen vid liv och utarbetat metoder som gjort det möjligt att försörja sig i vårt klimat. Kan inte låta bli att konstatera att dessa tvivelaktiga experter inte tycks veta om mänskliga rättigheter och ej heller om god ton bland människor.

Med de fina orden ska man visa pietet gentemot våra förfäder. Enligt klassisk filosofi borde lärdomens mål vara att göra oss till bättre människor ägnade att lösa framtidens problem. Jag ser ingen anledning att ändra på de målsättningarna eftersom intelligens också är frågan om att kunna klara av framtidsproblemen

I min ungdom brukade flickorna syssla med allehanda kärleksmagi … det var liksom en möjlighet på "god tro" som Carl von Linné brukade säga i sådana lägen. Läser man 1600-talets domböcker finns något enstaka fall av trolleriförsök och exempelvis Gråkappan förbjöd det medan han själv sysslade med horoskop och annat i gemaken. Ronald Reagan var känt att favorisera horoskop framför objektiva analyser: Engelska folket tror mer på astrologer än på politiker och det är väl kanske inte helt fel. 

En häradsnämnd i Västergötland fick ett knivigt fall där Jöns klockare hade trollat en torsdagsnatt med kyrknyckel, Davids psaltare och lite annat. Naturligtvis var de nyfikna och bad Jöns göra en demonstration, men se den gången gick det inte. Nåja, man kan ju inte ha vare sig trollare eller lekare bland storbönder så man fördrev klockaren från orten … det kan ju smitta. Men därmed sagt att det blir inte mycken odling med trolleri.. Det blir inte mycket kärlek heller, men tiden går och sen nån dag ramlar man i den rätta sängen.

En annan sak är att vi kanske har svårt att leva oss in i forntidens problematik. Människan har lärt av djuren genom att ta deras hamn. Steget mellan inlevelse och intuition är nästan inget, men endast de med öppet sinne kan leva sig in i en annan verklighet. De som kan det blir lätt offer för avundsjuka men kan de utnyttja sin gåva får de förstås en förmåga utöver det vanliga. Folk är nog inte dummare än att de utnyttjar den som kan lösa deras problem 

Medicinmannen i inledningen ger förstås "primitiva associationer" medan vi inte reagerar det minsta för höjdare i kritstrecksrandigt och med attachéväska om de för en gångs skuld syns i verkligheten. Vi tänker inte över att det är den moderna rustningen mot omvärlden och kanske också den okända världen. När dessa moderna shamaner rör sig med sitt fikonspråk och dra sin statistik är de flesta lika ställda som när katolska kyrkan kom med sitt latin och förbjöd folk att läsa bibeln.

I Svenska staten är som bekant så att en höjdare kan inte begå fel. Om han till äventyrs gör det sparkas han uppåt i hierarkin … aj, var jag stygg nu igen? Människans natur är sådan att vi hellre försvarar nutiden riddare än medger att kanske förfäderna var lika kloka som vi och att människor betedde sig precis som vi. Det hör liksom till att man ska anse att våra förfäder var korkade. De hade trots allt bruk för mer intelligens än vi eftersom deras problem var mer påtagliga och riskerna i livet större.

Många av våra höjdare föredrar zombies framför maskinerna och menlösa väljare. Detta kyniska raljerande har förstås en stark kärna av sanning och allmängiltig eftersom jag valt orden utifrån mina iakttagelser av verkligheten under över 50 år. Jag började tidigt reflektera över människans beteende.

Det är också brukligt att tillskriva förfäderna mer djupandlighet än vi själva bedriver och man antar att de hade rent av kosmiskt tänkande. Eftersom de styrde sitt liv efter solen, månen och stjärnhimmelen är det förstås delvis rätt. Men de var intresserade av dessa naturliga krafter i den sakliga meningen att solen var värmen och månen symboliserade regnet medan stjärnrundan helt enkelt var en kalender. De var inte intresserade av stjärnornas fysiska beskaffenhet.

Jag kan då bara se att de var jordbundna människor som endast var intresserade av att ta det nödvändiga ur naturen. Naturligtvis fanns det människor bland dem med ett märkligt språkbruk lika väl som vi i våra dagar har människor som har stor fantasi som kräver invecklade beskrivningar på enkla saker.

I våra dagar börjar man återupptäcka den positiva tankens och trons betydelse för såväl fysisk som mental hälsa. De är två sidor av samma mynt och kan inte skiljas åt. Så länge det funnits större bosättningar har det säkerligen funnit folk som utforskat det okända och ärvt och förvärvat sig kunskap om såväl sjukdomar som annars hur klara livet. Vi behöver alla symbolhandlingar och något att "hålla i". Om nu dessa små samhällens kloka gummor och män kunne ge sitt folk detta var det förstås något gott. Det är resultatet som räknas och inte de yttre formerna. Den som tror något annat bör hamna i en situation då han behöver hjälp exempelvis mitt ute i ödemarken med en björn vi horisonten och vargar ylande..

Det är naturligt om nationaleposet Kalevala ligger mig varm om hjärtat. Dels eftersom materialet är samlat i Karelen, dels därför att morfar var vägvisare i början av 1900-talet när forskare från Helsingfors följde i Elias Lönnroths fotspår in i Fjärrkarelen för att se om denne fått med allt. Det var väglöst björnland och kanske de behövde björnjägaren med sig.

En av de få minnesbilder jag har är när mormor dansar så att kjolarna yr medan hon berättade att hon dansade på det viset när hon blev Björnbruden. Seden var att bröllopet var som en björnfest efter att björnen var skjuten. Liknande sed känner man från Värmland och kanske den kommit från Östfinland till finnskogarna. Men björnen har alltid varit högdjur så om vi går än längre tillbaka har nog hållits björnfester överallt i Europa. Kalevala rymmer en hel sång om björnfesten  

I Kalevala finner vi även fullständiga råd om hur en brud ska vara som bondmora och även brudgummen får sina arbetsuppgifter. Det är ett bondsamhälle man beskriver. I Kalevala finns gubben Väinämöinen som en byäldste i dåtidens små byar eller storfamiljer. Det finns små bitar i Kalevala man kan jämföra med sumerisk litteratur och då är han sumerernas "Den god Herden". Det finns en sång om hur han debattera med ungdomen Joukahainen och det är ju bl.a. "ordstriden" där erfarenheten vinner över entusiasmen. Kalevala analyserar mänskliga egenheter och livet i allmänhet. Men som bekant begär pojken i mannen hjältedåd i sagorna. … alltså måste Kalevala vara primitriv???

En annan viktig förebild är smeden Ilmarinen som smidde Sampo, maskinen som ger människan brödfödan eller ibland plogbilan ibland yxan. Vi kan jämföra med smeden Bonde-Tor och Grottekvarnen som ger folket brödfödan fast man själv får svettas. Ilmarinen var främst kopparsmed eftersom koppar nämns mest och det vore kanske naturligt i Karelen där det finns gott om kopparfyndigheter och det fanns mer då. Han smidde himmelskupan och det är ett minne av hur människan skapade djurkretsen. Kupan är lite på sniskan såsom vår djurkrets ter sig. Förmodligen är det samma stora gryta som Tor och kompisen hämtar från jätten Hymer.

Här finns inga tongångar som skulle finnas i en shaman eller noides sång. Sannolikt levde man mest på boskap och ordet Karjala betyder "där boskapen finns". Men likt på andra håll inom de relativa skogsbygderna använde man samma myter som odlarna och förstås samma himlavalv där myterna fanns knutna till djurrundan. Förmodligen ska vi dra ursprunget till sångarna till bronsåldern och bortom det. Ej heller i Eddalitteraturen finner vi bevis för praktiserad shamanism.

Enskilda bitar i sångarna ska man kanske föra tillbaka till hällkisttiden. Man kan jämföra det Kalevala med Nart-eposet från Kaukasus. Smeden och Luonnotar = naturgudinnan är gemensamma. Det finns sång om månens försvinnande och i Nart-eposet sjunger man om skapandet av skäran efter modell av månskäran. Likt överallt i Norden har man fått sina myter söderifrån och anpassat dem till nordiska förhållanden.

Egentligen fick folk uppfinna all teknik utifrån det material man hade i omgivningen. Vissa redskap fick man kanske söderifrån men omformade dem till sin egen värld. Exempelvis yxans långa utveckling fram i järnåldern är en anpassning till ett skogslandskap. Många va formerna duger den dag i dag till motsvarande jobb eftersom många jobb krävde speciella verktyg.

Exempelvis tillverkningen av kärl med fyllning av asbest i leran var en teknik som förekom i Finland med Fjärrkarelen samt i Sameland i norra Sverige och Norge. Detta innebär icke att man skulle ha varit en isolerad kultur utan man ser kulturinslag från söder exempelvis i hällristningar och hällmålningar

Ungefär en fjärdedel av ristningen på en stor häll i Amtmanness Alta Nordnorge ca 2700 f.Kr.

 … Denna märkliga figur vill man se som bevis på att det fanns shamaner. Det är ofta dålig teknik att upphöja specialfallet till lag. Jag har inte hittat nån annan liknande figur eller annan som skulle kunna likna en shaman. Hela Amtmannessristningen är ett rent undantag från den vanliga stilen. Faktiskt påminner streckfigurerna om australiensisk mycket äldre konst.

Denna ristning ska kanske nog tolkas som att ristarna viste inte hur de skulle avbilda abstrakta företeelser Hela kompositionen påminner om en bit av en kalender. Den stora fallna figuren ser ut som "året som gått" och är ett motiv vi känner igen från söder. De enskilda figurerna är troligen månvarv och där ristaren försökt utforma dem så att de kan läsas av den insatta.

Kanske inspirationen till denna ristning t.o.m. kommit från Egypten. I Tröndelag finner man några få båtar av Niltyp. Den lilla figuren bär en symbol som har samma form som vi finner på skäran i Egypten och Anatolien. Hela ristningen kan dateras grovt men exakt genom landhöjningen. Alla ristningar i Alta är gjort ovanför vattenlinjen och man har flyttat neråt i takt med landhöjningen

Med detta sagt att man ska inte "skåda hunden på håren ". Även vi skulle ha svårt att fånga en hel världsbild och kalender i en universell bild som 20 - 30 generationer kan använda fram i tiden. Hur ser en gud ut? Sumerer och Nordbor beskrev det obekanta med bekanta fragment. Hur beskriva en abstrakt företeelse? Även i vår tid spekulerar många om Tiden, fast det bara är ett referensbegrepp. Förfädernas metod var att symbolisera det som en flod och det är faktiskt genialt.

Ordet "primitiv" är något man tar till när man inte vet och inte förstår budskapet. Man vill vara herre och då klassar man ned det gåtfulla. I björnsederna gav man Björnen främmande namn. Det finns ingen anledning att säga att de nordiska idolerna var primitiva medan Egyptens märkliga varelser var "högkultur". Det är förmodligen de höga byggnaderna i Egyptens tempel som får folk att använda adjektivet "hög" framför kultur. Relativitetens lagar att folk framställer den kultur som passar för omgivningen. En pyramid skulle ha varit malplacerad ovan Polcirkeln.

Vår "moderna" vetenskap är bara några få generationer gammal. Värst drabbas verbala vetenskaper som inte kan klart bevisas med siffror och experiment. Att bygga en vetenskap på teorier är som att bygga ett korthus. Om ett argument är fel faller hela konstruktionen. En annan svaghet när det gäller arkeologi och historia är att dess rötter ligger i att vara redskap för maktens propaganda. Blandar man sen detta med religionsvetenskap som avser att bevisa att en vis religion är förmer framom andra hamnar man i en politiserad vetenskap. Detta är förstås emot FN:s mänskliga rättigheter och ger inte våra förfäder samma rättigheter som vi har åtminstone på papperet.

En objektiv vetenskap måste förstås bygga på analys av verkligheten utan förutfattade svar. Den speciella relativiteten innebär att varje relativitetssystem måste mätas med sina egna metoder. Man kan inte mäta päron och äpplen med samma mått. Dessutom glömmer man allt som oftast att sätta de studerade objektet in i sitt sammanhang och sin tid.

Kärnfrågan i varje kultur är att den har framgång för sina deltagare. Frågan är om vi kan se framåt 5000 år i tiden och vara säker på att vår kultur består. Ser vi bakåt upptäcker vi att stenkulturer och civilisationer har en tendens att gå under eller förbruka sin miljö och lämnar ödemark. Kommer våra jordbruksmarker att vara försaltade och dränkta med kadmium om 5000 år? Min kommuns sopor har tagit i anspråk 10 hektar under de senaste 50 åren. Det är bara att multiplicera med 100 och se markbehovet för sopdeponering. Man har förstås börjat gå över till andra metoder. "Redan Sumererna" viste att restprodukterna var problemet.

Det är förstås olämpligt att använda vår tidsålder som mått på gångna tider. Speciellt idet fall vi inte klart ser att vår teknologiska kultur är eftersträvansvärd och ger förväntad hållbarhet. Hållbarhet är förstås det slutgiltiga kvalitetsmåttet på en kultur. De s.k. shamankulturerna och enkla bondekulturerna har visat sig att ha en hållbarhet vi inte kan tävla med. Zulufolkets "teknologi" kan vi jämföra med över 20000 år gamla hällbilder. Den står sig än. För 20000 år sen fanns förmodligen en större mångfald än i dag.

Vi vet redan att vi utrotar arter varje dag. Det ligger faktiskt i själva begreppet "monokultur" att man utrotar andra kulturer såsom vid storskalig sädesodling eller kreatursdrift i öppna landskap. Det ekonomiska systemet medför att ju mer sällsynt en art blir desto högre pris och risk för utrotning. Genmanipulering leder till att exempelvis Monarkfjärilen försvinner enligt forskarna. När många samhällskrafter håller på med utrotandet blir det inte mycket kvar om 5000 år. Det kommer en punkt då inte ens naturen klarar sig eftersom det är ett samspel mellan ett oändligt stort antal livsformer.

För västvärlden har kristendomen en stor skuld i vår nuvarande situation. Den har utropat människan till naturens herre utan att Han har den kunskap som behövs för att behärska att sköta naturen. Naturbrukare är försiktigare i umgänget och ödmjukare in för de krafter naturen har. Kristendomen har skapat en mall som man vill få världen att rymmas i. Man är oförsonlig mot oliktänkande och opposition, vilket leder till att felaktiga metoder. Därför är kristendomen inget mått på hållbarhet.

De som bar kristendomen från början ville inte förstå andra människor och kulturer. Kristendomen var någorlunda tolerant fram till 382 AD när Theodosius formulerade katolicismen och samtidigt passade på att formulera begreppet "kätteri". Det var en krigsförklaring oh maktpolitik mot oliktänkande. Ganska snart ledde det till att oersättliga kulturvärden förstördes. Alexandrias "Livets Hus " förstördes i en brand och med den Egyptens visdom sen några tusen år. Namnet var egyptiernas bildspråk för visdomen och kunskapen att leva i en kultur som Egyptens. Senare generationer har fått gissa sig till vad egyptierna egentligen menade och sysslade med.

Även grekiska, romerska och andra kulturinstitutioner förstördes och kättarjakten var ett steg bakåt som Västvärlden inte hämtat sig ifrån än. Det är också ett exempel på hur makt, religion och militärmakt kan vara förödande för mänskligheten om vi med kvalitet menar hållbarhet och överlevnad.

Att sätta stämpeln "primitiv shamanistisk" på kulturen ovanför 50:de breddgraden är förstås att exponera sin egen okunnighet och inbilska överlägsenhet. Det är att visa att man inte respekterar andra människor och kulturer. Som praktiker och att jag upplevt att leva i naturen gör att jag kan säga att den sorts människor skulle inte klara en enda snöstorm i nordisk natur. De skulle ej heller kunna forma en kultur som livnär folk från generation till generation.

Man har satt på en massa otidsenliga etiketter och gjort kategorier som inte passar verkligheten plus allehanda pseudovärden. All teknologi som skördar naturen är frågan om naturbruk. Att klassa jordbrukets monokultur som "finare" än de som skördade vilda livsformer leder till att man underskattar farorna med monokultur.

De första odlarna upptäckte fort att man kan inte odla monokultur mer än några år på samma ställe. Man måste ge naturen tillfälle att återhämta sig. Vi kopplar oss förbi denna jordens försvarsmekanism genom att använda gödsel som försaltar jorden och förbrukar den i långa loppet. Konstgödseln innehåller ämnen som förgiftar jorden i ett längre tidsperspektiv.

Alla grupper av människor är beroende av att ibland sig ha människor med ledaregenskaper och kunskap att leda samfälligheten. Vad man sen kallar dem spelar mindre roll. Hur de beter sig i sin ledarroll spelar heller ingen större roll så länge det fungerar. Vi kallar dem naturmänniskor när de kan prata med naturen och vet exakt vad man ska göra i en snöstorm på fjället eller taigan. Egentligen bör man kalla den "vetare".

Samma gäller häxorna genom historien. Det var de som gick ett steg längre och korsade gränser ingen vågade. Hur hade vi annars fått vetenskapen om att använda även giftiga växter eller att använda dem i medicinens tjänst? Att forntiden hade ett annat och mer poetiskt språkbruk än vårt förment sakliga är väl liksom en självklarhet eftersom alla ord och all kunskap inte var uppfunnit än. Vid närmare påseende är roten till shamanism att det är svårt att finna ord i skogslandets naturbruk. Det finns många fler okända krafter än i ett avgränsat bondelandskap med tendenser till monokultur.

Vissa sorters kunskap är av den arten att den egentligen är för enkel när man kan det. Så snart människan blir beroende av att tjäna sitt uppehälle genom sitt vetande uppstår behovet att göra kunskapen hemlig. I synnerhet religion och prästerskap har varit beroende av att göra sig oumbärliga genom att ta monopol på tolkningen av förebildernas betydelse. Däri finns ingen skillnad mellan Egyptens prästerskap och våra möjliga shamaner i björnhamn i Norden … jag menar om vi vetenskapligt ska definiera företeelsen och inte föredra nån religion framom den andra utan se till funktionaliteten och resultatet.

Förmågan till inlevelse har varit en fråga om överlevnad från första början. Att kunna leva sig in i bytesdjurets natur är att kunna besegra/ utnyttja det. Att leva sig in i andra livsformers funktion är en konst som skapat vår vetenskap genom några årtusenden. Endast om man känner sitt objekt och dess omgivning i grunden kan man manipulera det. Sen är det en annan sak att ekonomiska krafter börjar i regel att rationalisera och lämna bort det som kostar pengar vid bruket och då kommer de stora problemen som en efterräkning.

Den säkraste metoden till kunskap är att binda den till verkligheten. Det är som i detta fall en fråga om att analysera dåtidens verkligheten och människans behov. Det är att jämföra med samtida kända kulturer. Det är att analysera lämningar och fynd för att veta exakt vad man använde och då med vetskapen att vi endast ser toppen av isberget. Slutsatserna måste vara en synergi av allt detta … den metoden slår alla spekulationer i akademikernas teoribildningar i slutna rum. Man måste känna verkligheten för att kunna beskriva den.