Kulturarv före kristendomen

Detta är en sammanfattning av det förkristna kulturarvet. Här visas fragment av samhällets organisation, kalender, myter och allt som var karakteristiskt för Norden före kyrkan tog över. I klartext 5000 år av kultur före latiniseringen

Tiden, triskele, swastika, megalit, icon, Elam, Sumer, svit, Följe, gudabord, dubbelyxa, tidsbåt, tidsorm, Voluspa, Tyr, kantyxa, lur,

Del 1 |Tiden | Elam/ Sumer | döstid | himlens kvadratur | världsordning | tidens väktare |Essäer | hem |

Del 2 | binda tiden | ledarinnan | ormen | solhästen |urtidslagar | språket | myterna |

Tiden var högsta ledaren

Flygande Tiden från Sicilien… credit to P.Guyou

Bilden är visserligen från sentida framställning men rymmer förstås det som fanns i folkminnet. Tiden tycks ha såväl vingar som ben och det ser ut som om den har horn och ben som ormar dvs. egentligen motstående stjärnbilder. Vi förstår att det är säkerligen solen som springer eller flyger iväg med dagen. Det är triskelens/ swastikans idé och det finns exempel på att svastikan avbildas på samma sätt. I synnerhet svastikan finns 6 - 7000 år bakåt i hela Gamla Världen.

Det strider mot vad vi lärde oss skolan om primitiva människor under stenåldern när vi ser att de var lika fäste vid tiden som när vi tittar på klockan stup i kvarten. Eller som globala direktörer har flera klockor och en "planner" i fickan för att ruta in tiden. Egentligen kan vi sluta framställningen här med att säga att högsta guden/ idolen var Tiden fram till kyrkan tog över med klockringning och program för hela året … minns att mormor läste i sin postilla och följde kyrkåret såsom en del religiösa har gjort i alla tider. Skillnaden var att före kristendomen följde man det lokala ritualåret där Tiden var högsta domaren

  … Tiden kan endast mätas genom att jämföras med en fast referens. Från början tänkte man sig tiden som rörelse eller en färd och då måste men veta var den börjar eller slutar eftersom man måste räkna i perioder av en ändlös slinga. En lös symbol kan användas endast om man vet dess användning. Det är nog därför det blivit så många spekulationer om den enkla meningen "solårets delning i fyra" eftersom det icke finns ledtråd eller bindning. Här får vi hjälp med två skålgropar som kan läsa "andra" och där vi underförstår andra halvåret och markerar benet vid Ramadan. Nästa steg är att binda symbolen eller idén till en fysik anläggning. Då kom man underfund med att solen står i vissa lägen vid dagjämningar och solstånd. På andra håll följde man naksatras dvs. månvarven

Tidigt blev det en konvention att binda säsongens början till vårdagjämningen där solen stiger upp i öst endast en dag om året. Samtidigt är det växtsäsongens början. Dock var tidsschemat beroende av det lokala klimatet förstås. Monsunländer och Egypten har tre säsongen och även kelterna på Irland och i Bretagne delade året i tre spiraler / triskele redan under fjärde årtusendet. Allt detta låter enkelt men hur många vet det i dag? Sedan gammalt följde man månens gång men behövde binda den och synkronisera solårets runt 365 dygn med månåret som beräknades täcka det med 12 månvarv och 11 dagar.

Det finns en del material från grottorna 10 - 20000 år sedan som berättar att man följde månen. Den symboliserade regn och fruktbarhet exempelvis La Madeleine och Den Nakna med månhornet i Lascaux och man har nästan exakt samma symbolik för säsongen i Skånes hällristningar mycket senare. Med odlingen blev det nödvändigt med uppdelningen av säsongen i arbeten enligt individuella månvarven. Djurkretsen och säsongsritualet fastställdes runt 4000 BC. När vi ser på megaliterna dvs. de stora stenbumlingarna i formation handlar det om säsongsritual och praktisk astronomi för det mesta. Men även etablering av processioner som avbildar tidens och arbetets gång som en inledning och preparering för vad som komma ska.

Symbolismen är ofta likartad i de mer kända kulturerna så länge odling stod i centrum. Men myterna spriddes även tillmindre kulturer vilket vi ser i synnerhet i Skandinavien där den typiska symbolen "kvinna med spridda lår" är lätt att känna igen. Den Finns från Alta i Nordnorge till Danmark och vi anar hur gles befolkningen var på de flesta håll. Det är fortfarande en gåta hur Meso-Amerika har samma iconer till en del som Gamla Världen. Sen råkar deras kalender börja runt 3100 BC samtidigt med att vi ser en rekonstruerad kalender i Gamla Världen

Skorpionen finner vi i Indus, Sumer, Egypten och på några hällar i Skandinavien vid samma tid. Men främsta beviset är de långa serierna av sliprännor på Gotland och Vid Flyhov, Kinnekulle och som pågick runt 1000 år och skedde vid första fullmåne efter vårdagjämningen och riktade mot Anatares i Skorpionen … se även Egyptens klubbhuvuden http://www.catshaman.com/s17klubb.htm

Det är frågan om att skilja på karta och terräng. Oftast talar man om sol och måne istället för den verkliga abstraherade Tiden med himlakropparna som mätare och delare. Allt symboliserat med båtar, cirklar, fottecken osv. på ett intelligent sätt. I detta sammanhang försöker vi förstå den verkliga funktionen av idoler/ arketyper och symboler. Symbolerna är oftast en icon i samma betydelse som dataspråket där de står för en funktion eller ett program. Ingen orsak att spekulera i magi, animism eller mystiska ritual så länge vi kan se rationella handlingar i materialet. Det ska bindas till dåtida verkligheten.

Arvet från Elam och Sumer

Bildsten från Engelstrup NV Själland. I översta raden har vi förmodligen månhunden Rahu och vinter halvåret. Centralmotivet kopierar ett sumeriskt sigill där Inanna överlåter sin säd åt en liggande syster Ereshkigal, framföderskan i en orms skepnad i Underjorden symboliserad med skålgropen mellan hennes ben

Inanna, nymånen finns i födaställning på många hällar ibland som en enkel ristning med gemålen eller hon ingår i en svit/ följe. Följet är civilisationens bas där folk lärde sig fysiskt att gå i procession och att förbinda det med en säsongs arbeten. Inannas följen finns från Sameland i norr till Danmark i söder. http://www.catshaman.com/07inan.htm

Traditionellt brukar vi tala om Sumer men senaste forskningen visar att kanske hellre Elam på persiska sidan var den egentliga tidiga motorn i kulturen. Man har hittat kulturlager från sjätte årtusendet. Man får icke glömma att man hittat rester av "äldsta" havsgående båten i Kuwait från femte årtusendet. Det talar ju för en havsseglande nation. Elam var fram till 1200-talet en fredlig samling städer som vilade i sig själv. Man fick för sig att utvidga och riket bestod fram till 600-talet när det erövrades och förstördes av assyrierna. Kanske den kvinnovänliga nationen stack i ögonen eftersom Assyrien var på väg mot fundamentalism av dagens snitt

Vare sig länsherrars hustrur och änkor eller assyriska kvinnor som går ut på gatorna får ha huvudet bart. Länsherrarnas döttrar vare sig de bär sjal eller mantel måste beslöja sig … När de går ensamma ut på gatorna måste de beslöja sig

Det är anledningen till att vi bara vet vad man i våra dagar grävt fram i Susa och andra forna elamitiska städer ganska nyligen. Elamitiska språket är endast delvis tolkat, men man vet att de hade liknande symboler som i Sumer. Man har funnit matematiska system som talar för att det är ursprunget till germanska talsystemet. Man anser att det var kvinnlig arvsföljd och att kvinnorna vördades speciellt mycket. Vidare finns framställningar av gudinna, orm och livets träd vilket vi känner till från bibliska illustrationer jag minns från min barndom. Egentligen visar det på samma ritual som i Sumer. Sannolikt kommer barnsbördens tre gudinnor och en modersgudinna från Elam … se nedan under Voluspa

Under tredje årtusendet finner man i Egypten en del arkeologi som talar för band till Elam. Exempelvis arkitektur i Sakkara samt staty som liknar idoler från Naqada med långrock och långt skägg. Sistnämnda tycke negroida stormän tagit över och det blev sen faraonerna lösskägg. Dessutom har vi kniven från Gebel el Araq som visar strid mellan lokalbefolkning och "sumerer" i typiska båtar med nymånen som standar. I Sinai har man hittat Sin/ måntempel och man vet de grävde efter turkos. I Nildeltat har man hittat en typisk gränssten av sumerisk typ med Djurkretsens symboler för odlingens säsong.

… allt upp till nuvarande vetande. Den enda artefakten vi har i Norden är kammen från Gullrum, Gotland som har ett huvud på ena sidan och ett gethuvud på andra. Man har jämfört det med stilen i Elam vid denna tid.

Den mesopotamiska litteraturen är källan till förståelsen av hällristningar och mycket i kulturens gryning. Men när man ser noga på den är det en blandad samling där man finner fragment från Elam, Sumer och Akkad som framträder först med Sargon runt 2300 BC. Hela Mesopotamien bestod fram till Sargon ca 2300 BC av små stadsstater med egna gudar/ idoler.Det var ett rejält trendbrott i världshistorien med en världslig härskare i hela Mesopotamien och ända till Medelhavet och Ugarit.

Som idé var det en förelöpare till det hettiska sigillet AEDICULA som visar ytterst pelare med "gränssymbol" på toppen. De visar att den hettitiska prästkungen har makten i livsrummet nedanför sol, måne och aftonstjärna. Man kan jämföra det med Parthenons gavel. Tanken frigör sig från att gudarna finns bland folk = överklassen får man väl säga. Vasaller, krigare och tjänstemän styr och väljer sin ledare mellan sig

Vi får troligen tacka Sargons dotter översteprästinnan Enheduanna för att ha satt igång att skriva ned myterna i den då nyss uppfunna rena kilskriften samtidigt som hon själv skrev nya hymner. Kilskriften kan få mycket att rymmas på en liten yta. Tack vara det har vi åtminstone fragment av tidiga lagar, myter, sånger, berättande sagor, historia med mera. Man får nästan för jämna säga "de var först". Men de var först att teckna ned och har tolkningsföreträde framom de illitterata kulturerna. Man får försöka finna en röd tråd och rationella meningar för förstå myter knutna till dagliga livet såsom jordbruk.

I mina essäer har jag sökt skapa en läsarvänlig version som samlar kärnan av samhällets organisation och myter. Sen kan man jämföra det med de fragment vi har och försöka tolka innehållet. Man kan se utvecklingar av samhällets idéer jag kallar Världsordning eftersom det handlar om att skapa ordning i det civiliserade samfundet och att få folket att följa ledstjärnan. I sumerisk text förser man namnen med en stjärna som hänvisning till att idolen har en inkarnation på himlavalvet. Man kan icke tala om religion i vår betydelse av det ordet. Egypten Och Indus var ochså likvärdiga källa till vår tidiga kultur och Anatolien låg förstås närmats i den direkta förmedlingen.

Man har jämfört skeppsformen på Engelstrupstenen med ett fynd i Gobustan, Azerbadjan. Vi närmare undersökning har vi nog icke så många exakt motsvarande även om man kan finna enstaka halvmåneformade enkla i Bohuslän och på norska Västlandet. Det är dock en indikation på att tidiga nordiska farmän for till Södern via Volga. Det finns andra små indikationer som pekar mot Kaukasus såsom ormarna nedan.

Nyligen såg jag en viss likhet mellan tre hästar i triskele-komposition från Doltorp, Bohuslän och en ristning i Armenien sista årtusendet. Senare har vi likheten mellan en örnhjälm i Parthien och en serie guldbrakteater. Det parthiska rytteriet inspirerade såväl romare som nordbor. Harun el Rashids äppelknyckarbyxor på Gotlands bildstenar är kanske det senaste direkta beviset.

Civilisationens gryning

Hagadösen på Orust förmodligen äldsta bevarad i Sverige från fjärde årtusendet. Man har tyvärr daterat den fel efter en senare sekundär begravning med artefakter från hällkisttid

Man måste ju jämföra företeelsen med andra förekomster i Världen. Cornwall och Portugal har de mäktigaste gudaborden och de äldsta kan vara från femte årtusendet. Det markerar första månritualet då Nymånen går i jord och stiger upp som det livgivande vattnet i växtligheten. De är symbolisk nedgång i Underjorden eller tempel. Men tyvärr är det ofta de spektakulära och vackra gudaborden som får all uppmärksamhet. Det är icke så enkelt att se en idé i dem. De stumma stenarna kräver att man kan se en inneboende logik och matematik i dem. Vi ska förstås veta vilka myter och ritual var gångbara vid den tiden.

http://www.catshaman.com/17aveny.htm De senaste åren har man börjat ägna uppmärksamhet åt jordarbeten i form av avenyer bl.a. Där kan man se att de sannolikt använts för processioner och kanske "följa Tiden" eller månen. Stenraderna hör till samma kategori där dessa kan ha använts som kalkylator eller för att planera säsongen vid sidan om att vara plats för ritual. Tyvärr hör dessa till en kategori som lätt naggas i kanterna där sten kan ha varit begärliga. Vi känner icke till mörkertalet och i vilken grad anläggningar förstörts. De är svåra att datera eftersom det sällan finns artefakter och det är dyrt att undersöka så stora anläggningar

Det fanns olika myter i sumeriska städer. Men Inannamyten fick stor spridning i Gamla Världen som inkluderar Europa. Hon finns på många nordiska hällar medan det icke är så uppenbart att dösar och gånggrifter var måntempel av olika utförande. I sången sitter hon vid gudabordet och dricker öl, vilket förstås är människans förstlingsoffer. Det är lätt att undervärdera det genialiska i monumenten med dess grova sten, men faktum är att de står kvar i dag. http://www.catshaman.com/11Viet.htmFörsta myten handlar om första människan på Urkullen = jorden och att gå under jord dvs. odla

Vid Hagadösen markerar två stenar en ingång. Alltså har det varit ett tempel och inte en grav. Den astronomiska idéen var att fånga och binda månvarven vid vårdagjämningen för att reglera säsongens rumtid. Civilisationens idé var att lära folk följa ett ritual och en ledare och det blir direkt definitionen på att civilisation ska fostra och förfina. Vi kan säga att dösarna markerar civilisationens början då man lärde sig samarbeta för ett större projekt och sen att utnyttja det kontinuerligt för "att följa". Vanliga fynd är dubbelyxan vars idé är att "skära" ett livsrum åt sådden. Från Sumer vet vi att den bars i procession. I Indien finns hittills flera tiotal fynd av svastika och dubbelyxa som en indikation på hur internationell kulturen var redan under fjärde årtusendet.

I danskan använder man samma ord dysse/ dös för alla stenlämningar från denna period. En del tolkar dösar och gånggrifter som gravar och ibland enkeltgravar. Knappast troligt eftersom det var ett klart kollektivt samhälle. Dessutom har man i gånggrifter funnit rituella indikationer såsom altare och ristade stenar som talar om såväl sol som måne som ritualets ledare. Vårritual och begravningsritual var snarlika eftersom det gällde återliv/ återfödelse med växterna som animerande exempel. I myten stiger Inanna ned i jorden och återuppstår som en symbol för det livgivande vattnet som reser växterna ur jorden. http://www.catshaman.com/18gavrin.htm

Vi har ett mellanspel med båtyxan som tycks ha varit processionsyxa såväl som personligt emblem. De beror ju på vad man "vill se". Montelius' samling av yxor från denna tid är högst varierad men karakteristiken är att de har ett blad format som nymåneskäran. En del tycks kopiera yxor i koppar, men en undersökning visar att det skedde ingen import av koppar under 3200 - 2300 BC fram till hällkisttid. Samtidigt visar sliprännorna att livet gick sin gilla gång och man földe samma ritual i 1000 år.

Det var en tid då man provade sig fram och vi har även de stora mejslarna som kanske monterades som en hacka. På Gotland och vid Flyhov, Kinnekulle slipade man dessa under det mesta av tredje årtusendet. En liten indikation på vad tradition kan vara. Perioden slutade med importen av bl.a. kantyxor som har ett blad som liknar en månskära. Man kan icke generalisera med samma yttre kulturkarakteristik överallt under hela forntiden. Man måste binda till lokalen och förekomsten såsom att sliprännor förekommer på många håll men icke så kontinuerligt som vid Flyhov http://www.catshaman.com/17flyhov.htm

Fanns en tidsmaskin skulle det var intressant att förflytta oss 1000 år bakåt tills då kyrkan och kungarna tog över även lokalsamhällets organisation. Landskapet skulle förstås vara mycket fuktigare med naturliga åar och bäckar överallt. Det skulle säkerligen vara pastoralt eftersom näringarna byggde i hög grad på husdjurshållning. Det var betesfält med insprängda åkrar till husbehov och inhägnader för smådjuren. I denna omgivning skulle stenmonumenten synas tydligt och kanske i ursprungligt skick med kantkedjor/ förgårdar.

Där kyrkan använt en gammal plats som gravgård fanns säkerligen "stavgårdar" gjorda av slanor vilket antyds i några runtexter. Dessutom fanns inom "socknen" en samlingsplats med vi, harg, ring, stake, sten, hov, stenar eller liknande som manifestation av det lokala ritualet. Många av våra kyrkor tog över de urgamla platser och samma gäller lokala ting. Men en del monument försvann till kyrkbyggen eller kanske nån landskapborg. Kan icke låta bli att nämna min barndoms socken där en anläggning av 3 stencirklar 100 m diameter totalt försvann vid denna tid. Säkert är att människans känsla för släkten och arvet låg i dessa högar och stenbumlingar .. det är inget romerskt i megalitkulturen

I Danmark har man registrerat 23000 tidiga monument med stora sten! Men förmodligen finns ett stort mörkertal åtminstone inom de bästa jordbruksbygderna. Likaså alla mindre monument såsom fotpall, bautasten, altare, tingsten osv. har säkerligen försvunnit som lämpliga byggstenar. Bautasten var ofta bearbetad eller valt som en pelarlik sten. Väldigt bra som dörrsten -;). Det man icke förstår vårdar man ej. Som tur är har jag funnit enstaka exemplar som udda fragment och de ger en bild av en rik symbolik med stenar. De är mycket bättre historia än akademisk spekulationer om maktstrukturer eftersom vi ser den lokala storleken på samhället. Intresset hos allmänheten är dock icke stort. De var ofta centrum för ritualen samtidigt som de var ett stöd för folkminnet. Stenar är stumma monument och hällbilder likaså så länge man icke förstår innehållet.

Stenmonumenten var ett sätt att "binda tiden" till en fast referens på jorden där uttrycket "jordfast sten" säger att ed skulle sväras i kontakt med jorden. Tiden går och går och är rörlig och kan representeras av himlavalvet eller en de stjärnor/ stjärnbilder som finns på solbanan. Då får man en kalender för året och Tiden är icke längre kaotisk. Man kan får ordning i sitt liv. Vi uppskattar nog icke förfädernas landvinningar. Ett första talsystem var förutsättningen för att kalkyler tid. Vi fick det förmodligen från Elam, Mesopotamien fjärde årtusendet och det byggde på basen 6 eller 2 x 6. Det syns tydligast i danska tal där man också har basen 20 och får 6 x 20 som ursprungligt hundra och senare med decimalsystemet kallas 120 storhundra. … det är inger romerskt i detta.

Numera är det först när det är för sent vi påminns om att "av jord är du kommen till jord du åter bli" Speciellt i symbolismen i Bretagne ser vi att kärnan i samhällets ritual var att skaffa mat och kläder åt barnet dvs. värna återfödelsen och livet. I kända tidiga lagar var kvinnan i centrum och skulle tillses möjlighet att föda upp barnet. Hennes sociala trygghet var att kunna återvända till fadershemmet om nånting hände. För oss ser kanske de grova stenbumlingarna ut att vara primitiva, men faktum är att de står efter 5- 6000 år. De manifestera forntidens vilja att göra eviga monument för att man skulle minnas vad de stod för. Det är få i våra dagar som bryr sig och ägnar tankemöda åt att klura ut idéerna som ligger i sten och göra det till en talande sten. Det var grunden och det jordfasta i Världsordningen.

I min barndom hade en del bönder kvar banden till forntiden. De insåg att jord och bearbetad sten var frukten av förfädernas strävan att åstadkomma evighetsmaskinen. Den som föder barn generation efter generation. Därför skulle första elden om våren egentligen slås med flinta och även om det sved plöjde man runt stenbumlingarna istället för spränga dem och få en liten bit mark. Då bodde 80 % på landet --- nu bor 80 % i stan och har tappat kontakten med jorden. Faktiskt är de elektriskt isolerade från att ha samma potential som Moder Jord. När jag går barfota i mull känner jag samhörighet och inre frid. Jag kände det starkt en period när jag hade mycket stora problem i livet och humöret var i botten.

Himlavalvets kvadratur

På Häll 5 i Högsbyn ser vi i nedre raden Örnen, Hunden, Herkules? och Skorpionmannen som ett avsnitt av stjärnhimmeln vid Ramadan. Överst den lilla figuren vid dubbelstreckade fotspåren ser ut som egyptiska Shu. På samma häll finns sumeriska skrivtecken och ska förmodligen dateras till tidigare än 2000 BC

Det var en av mina större AHA-upplevelser när jag upptäckte att jag kan skapa en kvadrat av båtarna i mitten plus två andra. Jag fick gå på upptäcktsfärd eftersom vare sig egyptologer, sumerologer eller arkeoastronomer har visat intresse för praktisk astronomi som verkligen förekom lite överallt. Första steget var förmodligen månräkningen och månhjulen med 28 eller 56 ekrar. Det sistnämnda är delning i forthnight = 14 nätter. Då följde man månen varje månvarv

Hällristningarnas figurer passar in på detta avsnitt av himlavalvet

Nästa steg var att följa stjärnbilderna speciellt under säsongen och delningen var icke linjär. Därefter eller kanske nästan samtidigt följde kvadraten. Där kunne man sen linjärt få formen dagjämningar och solstånd. Sista steget var då det cirkulära himlavalvet där kvadraten förmodligen gett idén till deklinationer dvs. ett galler för höjd på himlavalvet

http://www.catshaman.com/s16sumer/02Sumer.htm

Sumerisk sigill där Utu/ Shamas = solen stiger ur jorden mitt emellan de två hunddjuren Canis och Skytten

 Vi måste förstås också nämna det kvadratiska planetariet i Dendera, Egypten

Enkel kvadrat från Alta med motsvarande i Sahara och en nästan hel från Åmey norska vestlandet

Guldplåtar från Stonehenge

Om man en gång bestämmer att himlavalvet och världen har fyra hörn, får man automatiskt fyra sidor av en kvadrat. På Åmey norska Västlandet finns en klar kvadrat me båtar på alla sidor. Den påminner om vissa sumeriska modeller och dessa tillsammans gav idén att skapa en kvadrat av en del båtar på tingsplatsen i Högsbyn. Vid Stonehenge har man funnit en romboid modell på guldplåt som kan användas för att bestämma året och dess högtider. Men man behöver icke invecklade anläggningar för att följa tiden. I nödfall duger en hälsten och en siktsten … och de behöver icke nödvändigtvis vara snygga och polerade -;)

Även i avlägsna Högsbyn tycks man ha sysslat med en fyrkantig modell som motsvarar det rutnät vi har för att bestämma bredd- och höjdgrader. Till sin hjälp har man Häll 4 som nästan är kvadratisk med viktiga tippunkter markerade runt om och mitten märkt med kryss for centrum och SKEF för den sneda stolpen till polen ... se nedan under tidens väktare. Men man behövde endast ett band runt horisonten och solbanan och en siktpunkt / påle i mitten att använda som referens när man placerade stjärnorna på staketet. I Högsbyn har man på Häll 1 märkt ut Koschab i Lilla Björn som polstjärna och den var gångbar runt 2000 BC. Vi ser Midgårdsormen/ Tidsormen ringla iväg halvårsvis och skarvas med 11 dagar dvs. man synkroniserar månåret med solåret.

Även i Egypten och Sumer använde man tidsbåtar från allra första början. Man kan icke låna direkt av utan på våra breddgrader måste man anpassa sig till lokala stjärnhimmeln och klimatet som är lite olika i norr och syd. Man kan pussla ihop en harg av skisser på hällarna runt Tingsplatsen … http://www.catshaman.com/09harg.htm

Världsordningen i Voluspa

Valan eller Völvan är jämförbar med tegn/ talare eller varför inte shaman/ noide i de små samhällenas tid. I Danmark används fortfarande ordet degn = försångare i kyrkan. Det är en urgammal tradition där man inte behövde nån ledare egentligen men hade en försångare eller sångerska som kunne alle gamla sånger med sparad kunskap och reciterade dem vi viktiga tillfällen. Völvans spa/ spådom kopiera sumer-babyloniska Enuma Elish som reciterades vid vårfestivalen. Viktiga delar är världsordningen - vårritualet - skörderitualet - tröskningen. Vårritualet finns icke direkt i Voluspa och skörderitualet antyds med Baldersmyten medan Ragnarök är slutet för skörden.

Man ska förstå att det är ingen spådom i vanlig mening utan en skenbar förutsägelse av odlingsåret som återkommer varje år. Völvan/ Valan var antagen av samhället och det var en gemensam angelägenhet … sen är det en annan sak att kanske folk anlitade henne privat för att spå framtiden. Kanske hon var dum nog att försöka -;) Det är ju en gång så att folk försöker utnyttja de som vet någonting

Därifrån kom systrar som mycket veta

Tre ur salen under trädet

Källan Maja hette en

Vardande Juni den andra

Skörden Juli den tredje

Lagar de satte, liv de började

för människans barn och männens öden

En nutida tolkning av Voluspa vers 20 som visar sambandet mellan de tre systrar och växtsäsongen. Vanligast kallar man dem barnsbördens gudinnor, men ursprungligen var de nog knutna till naturen. På ristningen från Leirfall, Tröndelag ser vi dem ovanför resten av kalenderföljet. Det är den ursprungliga myten från fjärde årtusendet som egentligen skapades före Inanna-myten från Eridu.

Det är de tre odlande systrarna och från Leirfall behöver vi bara gå till Sameland där de finns på många sametrummor. Det är en metod vid barnafödandet där Juksakka vaktar vid dörren och hon ger den nyfödda en miniatyr pil och båge om det är en pojke och en ring om det är flicka. Seden var att i synnerhet kvinnor skulle se in i de okända genom en ring för att veta att det är skilda världar såsom när männen for på jakt. Maderakka höll den födande i famnen medan Sarakka tog mot barnet och klippte navelsträngen. Sen fanns det också gammalmor Akka på samma sätt som i Elam.

På himlavalvet och i jordbrukarnas kalender är det Jungfrun, Vågen och Skorpionen. … se Djurkretsen http://www.catshaman.com/s16sumer/02Sumer.htm Förmodligen finns de i den gamla polska kalendern som Tre Anja. I den keltiska världen känner vi till triader av gudinnor. Vid Hadrianvallen fanns två frisiska folk Tuhanti och Hnaudifridi både hade en triad. Den sistnämnda hade namnen Alaisagae, Boudihillia (Bodil) och Friagabis (Friga gav namn åt Frisien).

Inanna-myten skapades för staden Uruk genom hjälp från vattenguden Enki i Eridu = läs prästerskapet i Eridu. Hon var nymånen och hennes myt spriddes över hela Europa och påverkade de andra stora kulturerna som den nakna gudinnan, samt förstås Levanten m.fl. som Astarte etc. Med sin tvillingsyster Ereshkigal som är Ormen/ Livmodern i underjorden odlar hon under ödesgudinnornas välde dvs. de tre nämnda gudinnorna med inkarnationer på himlavalvet och ursprungligen kopplat till sommarmånaderna. Det finns flera varianter och en del av myten är uppstigandet … Vår påskmyt kan jämföras med Inannas nedstigande och uppstigande som en inledning till säsongen.

Man kan dra paralleller till sumer-babyloniska Enuma Elish. Det var en sångcykel som reciterades vid vårfestivalen Akitu som inledde säsongen under flera tusen år och finns i vag tolkning i dagens Mesopotamien. Det är förstås de nya religionerna som vaskat bort den upprinnlige förbindelsen till jordbruket. Därför missförstår man att sången skulle handla om Ragnarök. … se även Vattenmodern stiger ned http://www.catshaman.com/0vol/0vspa.htm

Ritualet och sången upprepas ju varje år och det är frågan om sådd och skörd. Båda börjar med ursprungliga kaos och att människan bringar ordning, man felaktligt kallar skapelse … kristen hybris vill att Guden skapar allt, medan den sumeriska gudaskaran bara gav ordningen i människans värld.

Det är svårt att finna triaden i nutida tolkning av grekiska och romerska myter. Juno/ Uni skymtar i Etrurien och jag såg ett fragment från Kreta med denna gudinna medan Maja sen blev Mercurius gemål i den nobla versionen. "Julia" försvann när kejsaren ville in i kalendern. Man justerade efter runt 4000 år och två stjärnbilder. Egypten har en lite annorlunda triad med Osiris, Isis och Horus som hämnas faderns död efter att denna förlorat mot kaosmakterna vari ingår hettan och den skördande människan förstås. Innan sådden gjorde man Osiris som ett "lik" av säv och sand där man gjorde en provsådd. Han tycka ha hamnat på Häll 1 och 5 i Högsbyn

Den korta hällkistperioden var ett avsevärt trendbrott under några hundra år från ca 2300 BC vilket syns i pollenkurvorna. I fråga om ritual var den stora skillnaden att man övergick från gå-i-jord till rituellt bad. På Laghällen i Högsbyn ser vi som en talarstol ett par nakna fötter och i ändan av hällen går man mot badet vide sjön nedanför. Annars var förstås innehållet det samma i en värld som levde av naturbruk. Den stora skillnaden är att åtminstone på Dal kan vi skönja en stark organisation och brödraboet. Vi har första ansatserna till lag med paragraf för giftermål genom handtag som ochså stod sig till medeltiden.

När jag arbetade med det för 15 år sen och såg de nakna fötterna på Laghällen var min första association att det är Anahita. Hon har sitt ursprung i Babylonien- Elam men vi vet icke mycket om henne så tidigt. Levanten och speciellt Ugarit tycks ha kopierat henne och hon nämns som gemål till Baal. Men Levantens klimat är liksom Egyptens att hettan hotar växtligheten och myten blir en kamp mot Mot och förstås hopp att vattnet ska räcka och Anat blir det himmelska vattnet

"Anahita, Anahit, eller "en obefläckade", eller "den våta, kraftiga, obefläckade" Hon förkroppsligar den fysiska och metaforiska kraften i vattnet, speciellt vattnets livgivande flöde av vatten från källorna bland stjärnorna. Hon symboliserar växtkraften i växt och människa"

Jag har bara sett en staty man tillskriver henne och där liknar hon Inanna/ Ishtar med vingar, men många kulturer hade egen version och eget namn på gudarna … jag associerar här till den "kraftiga flickan på en båt" tecknad på rakkniv från bronsåldern.

Kn icke se att jag behöver ändra uppfattning: Hon kan ha kommit via Kaukasus där man har fristående "dödshus med gavelhål" från hällkisttid och i Armenien finner man några motiv so är snarlika våra på hällarna. Det var den gamla handelsvägen till Mesopotamien. Men säkerligen kom Anath och Baal (Balder) kanske från Levanten vid ett annat tillfälle och anpassades till nordisk verklighet. Den kilformade hällkistan har vi möjligen fått från Alperna och den spridde sig till Frankrike och brittiska öarna. Den kvadratiska är kanske lånad från Frankrike, men kan vara att man tyckte den gott kan vara rak

I följe med hällkistan hade man också ny teknologi eftersom man ofta fick öppna stenbrott och veta hur man behandlar sten. Kanske med ursprung i Egypten. I synnerhet i Högsbyn får vi en aning om att man sökte koppar. Det var en rörelse över hela Europa där man möter den svagt kilformade hällkistan och där finns ofta kopparsaker. Ursprunget är troligen Alperna där man grävt fram kilformade begravningsplatser.

Mesta av Evenstorp har mångubbarna nederst

I Evenstorp åskådliggörs årsritualet nästan begripligt. I mitten står "Storkmannen" som avser midsommarsolen och en liknade linje mellan Lilla Björn och Leo fanns också i Egypten. Han tycks instruera en figur som är stjärnbilden Auriga = Isis i Egypten och hon har i följe växtsäsongens månar. Månen är underförstått i det hela och här följer man istället säsongens stjärnbilder och månen genomlöper dem under säsongen. Mångubbarna och Ramadan är också lätta se som att man följde månen.

Överst finns en slinga där vi ser sådden som nedgång i Underjordsfloden man odlar i och som fortsätter till Skäran och Urnan. Bredvid symbolerna för sådden ser vi ett par korp-hackor. På Nordal och Sundal har man funnit skifferhackor i varje "socken" och förmodligen var de främst i paraden. Där bar prästinnan en kilformad amulett och förmodligen två följeslagare var sin flintdolk varpå följde två flickor med månformade skäror. Det är en gåta varför man finner intakta fynd av denna uppsättning i en del hällkistor? Skifferhackan förekom också i Bohuslän och Värmland.

I Voluspa finns ingen klar jordbruksmyt såsom i Enuma Elish som har Inanna/ Ishtar. Men vi får antydningar om Baldersmyten, Lokasenna och Lokes straff som förekommer på en del bildstenar. Ursprunget är det den kanoniska lagen "Du får icke dräpa" och eftersom man en gång animerar kornet och skörden mänskligt hamnar man i en etisk fråga vid skörd. Därför försöker man att dölja det genom att låda oskyldiga Höder avlossa skottet och pilen av mistel är också oskyldig. Det är samma metods som förekommer i sumerisk myt där det inbakas i myten att inte ens en gud får begå våldtäkt och det blir en kanonisk lag

Om vi godtar att "enarmad" är attribut för Tyr ser vi honom här. Vi se ochså Loke som kastat ett spjut efter Tjatse i örnhamn. Den tredje är kanske Hanno som aldrig kunne bestämma sig. Utsnitt från Lökeberget där vi också finner scenen med Loke när han lurar den blinde Höder att skjuta Balder med mistelpilen och i bakgrunden syns en sörjande moder.

Observera båten av samma typ som på sumeriska sigill från tredje årtusendet och hela ristningen tycks ha gjorts under en lång tid. Lite längre ned finns en ledare med sistrum och slaga som associerar till Egypten

Utsnittet på bilden berättar egentligen om "Iduns äpplen" då nattfrosten Tjatse är ett hot mot odlingen och Elden Loke anfaller Tjatse i örnhamn. Ängeväktaren/ Björnväktaren finns på himlavalvet som en påminnelse om väktare av boskap och åker. I domböcker från medeltiden kan man läsa om att man tände eldar vi åkern och en väktare somnat vid elden och sen frusit ihjäl.

Tyr var årmannen som organiserade en av förutsättningarna för att kunna skörda. Mytisk hade han lämnat sin arm i pant för att få ordning på tiden och det är Ramadanmotivet. Vi ser här att han redan då mist sin arm och vi får tänka oss till resten …se Tyrmyten http://www.catshaman.com/s251brakt/0brakbt1.htm

Tidens väktare

Vi är icke medvetna om att massor av saker i vår verklighet uppfanns och testades av förfäderna. Och sen har det slitits ned och vi känner inte dess ursprung. Svastikan är ett talande exempel hur en enkel symbol kan missbrukas och användas i totalt motsatt syfte. Man kan kalla det 1900-talets neo-version av svastikan använt i människofientligt syfte långt från förfäderna som byggde en bestående världsordning. Ett exempel på hur mycket man kan fylla i en liten symbol.

Det är frågan om de fyra riktningarna i rumtiden och att man kan sätta världspelare där du bor … se Häll 4 krysset i mitten. Det blir en abstrakt världsuppfattning som utmynnar i förenklingen Midgård vilken i första hand begränsas av synranden, men det går att orientera sig från referenserna.

Grekiskan säger "åt Anatolien-hållet" när de menar öst, men uttrycket blir icke längre öst om man seglar på Svarta Havet eller i inre Medelhavet … undrar om stockholmarna säger "åt Åland?" Det var en viktig innovation att förstå och använda de abstrakta benämningarna öst, syd, väst och nord som kan användas överallt på jordklotet. Förfädernas rumtid omfattade även himlavalvet så att seglarna kunne använda stjärnorna som referenser. De viste precis hur kupan rör sig under dygnet och året och tack vara referenserna kunne de bestämma tiden genom en blick på himlavalvet.

På havet var det en förutsättning för att kunna segla och även på land var det bra med riktningar även om vissa kulturer hade landmärken. Innuiterna har till våra dagar bevarat ett system att "tala med sten" i det ödsliga landskapet där människan behöver mycket rum för att livnära sig. Som ung testade jag att ge mig ut i vildmarken utan andra hjälpmedel än vad jag lärde mig som scout. De flesta gånger kom jag hem exakt men det hände att det blev avdrift och många timmar försenade av att ha gått med näsan i blåbärsris

Med hjälp av riktningarna kunne man bestämma sitt kalenderår. Man viste vilka stjärnor var aktuella vid varje tid och kunne binda årets gång till dem. Det är denna mångsidiga användning vi måste ha i minnet när vi talar om riktningar och samlingssymbolen svastika. Det nötades in i människan under tusenstals år, men faller allt mer i glömska och människan är bortkommen i naturen

Egentligen bör man börja med fjärde årtusendet och dubbelyxan som säkerligen var tänkt som två månblad att "skära" uppåt och neråt åtminstone under odlingens kvartal. Vi vet från Sumer att man bar den i procession som mångudinnans vapen att skydda odlingen eller rumtiden då man odlade. Vi har fynd av dubbelyxor i gånggrifter som binder den till "gå-i-jord"-ritualet. Runt 3100 BC kan man nästan tala om ett globalt månritual

Det är svårt att göra en kronologisk framställning och de bärande idéerna fanns egentligen från början men utformningen ändrades på sina håll. En viktig period började ca 2300 BC när Sumer med Sargon nästan frigjorde sig från den rituella världsordningen mot en delning av prästerskap och världsligt kungadöme. Han blev den första att skapa ett rike som sträckte sig till Medelhavet och öppnade möjligheter för obegränsad handel

Samtidigt började nya stadskulturer växa i Levanten, Anatolien, minoerna och ägeiska sfären. En viktig faktor i utvecklingen var bronset som fick folk att resa runt och leta koppar och brons. I förlängningen skapades handelsvägar för förädlat brons till överklassen på många ställen i Europa. Bronserna blev ett medel att manifestera ritualet. Ett yttre tecken är hällkistorna där man hittar kopparverktyg på många håll. http://www.catshaman.com/03hkist.htm

 
Diskussion om symbolism där yxorna till vänster importerats från England medan typen till vänster är italiensk och förmodligen kommer den från Mellaneuropa

Skånes Simris 19 är nästan översållad med mer eller mindre klara kompositioner varav jag väljer de klaraste. Vi kan avläsa hur man diskuterat symbolism alldeles i bronsålderns början när man bland annat importerade kantyxan från England. I första bilden är det möjligt att man spekulerat i tre terminer som passade de sydliga kulturernas årsrytm. Den lilla tomma båten i skaftet på yxan i vänstra hörn finner vi som symbol för början av säsongen i Egypten ibland kompletterat med eller ersatt av skålgrop. Det är osäkert vilket djur finns vid övre yxan. Kanske det är Rahu-hunden som avslutning på säsongen.

På andra bilden ser vi att den tomma båten binder ihop två kvartal. Det finns en fotsymbol som indikera gå-i-jord och tillsammans är det båten som ska fyllas under tillväxtperioden. På övre yxan finns en IPAsymbol/ strecka fot som symboliserar solen och midsommar och kan tolkas som "ledare". Den finns på årmannen/ ritualkungens plats i vissa hettitiska sigill

I svenskan har ordet "skära" två betydelser dvs. att skära kött eller nånting. Den andra är att viga. Vid Alvastra pålbyggnad från runt 3000 BC fann man en mindre sten och bredvid stod en dubbelyxa med en egg neråt och den andra uppåt. Man kan uppfatta att sten symboliserar kornet och att yxan skärar neråt och uppåt … i vår tid betar man utsädet mot krafter nerifrån och även ovan jord skyddar man med pesticider. Seden i Danmark under tidig medeltid var att när en ny bonde skulle ta jord ur allmänning skulle han kasta sin skära över landet och fick så mycket som "han skar ut". Dessa yxor skär ut kvartal ur rumtiden och symbolakten innebar i en del fall att man tog sig egenrätt till sitt livsrum.

Färdigt 4 kvartals väktare på Simris 27

Det finns också en ristning där två jätteyxor ligger på ett skepp och ovanför finn bl.a. en halvmåne, skålgrop och två korsade cirklar. Dessa har alla använts för ritual där formen av månskära är karakteristisk. Här är symbolismen klar där man använder den för att symboliserar fyra kvartalsskiften. Vi finner dem sedan enkla eller i par fram till järnåldern. Får anmärkas att man delade i halvår och var oftast intresserad bara av säsongen som ritualsäsong med sviter på 7 för det mesta.

På en sarkofag från Hagia Triada, Kreta ca 1400 BC ser vi vid procession ett par pelare med yxblad i fyra riktningar som en dubbel dubbelyxa. Det är den ende bildframställning som finns av minoiskt ritual. Den mykenska WANAX-dubbelyxan var symbol för årman/ ritualledare/ prästkung som försvarare av den rituella tidsordningen. Vi får gå framåt till bronsåldern ca 2300 BC då den nordiska symbolismen med yxor och senare lurar började användas som symbol för kvartalen.

Fossumristningens fyra kvartal. Ristningen visar att man måste granska hela hällar för att få allt med..http://www.catshaman.com/s07tusamt/08aTusamhet.htm #fossum

Ristningen visar också att man var bara intresserade av att planera/ reglera säsongen i början samt att man i detta fall följde stjärnbilden Gemini/ Tvillingen hela året. Vi känner till metoden bl.a. i Egypten. Dateras efter lurarna till Kiviktid ca 1400 BC men det finns äldre fragment på hällen.

För vårkvartalet har yxorna ersatts av lurar. Kanske den praktiska nyttan var att skrämma björn, varg och lo bort från de utnyttjade markerna. Vilda djur tycker det är obekvämt med människan nära inpå. Det var ju också en signal till människan "Nu börjas det". Vi har Björnväktaren på himlavalvet som en idol för ängeväktare och sumererna hade en bågskytt på den platsen … Till vårsederna hörde i sen tid att skjuta böss-skott och förmodligen brände man av det torra gräset också. På Dal sågs fägården som en moder där åtminstone de mindre djuren släptes ut mellan benen på husmodern - som att födas på nytt. När bonden for på jakt tog han samma väg utan att distraheras av utsikten kan man tro.

Del 2