Skapelse och världsordning i Sumer och Norden

I Mesopotamien skapades många myter under 4:d årtusendet f.Kr. Men skrivna exemplar får vi först under sista halvan av 3:de årtusendet och i synnerhet under den akkadiska periodens förbättrade kilskrift då all kultur blomstrade och formaliserades. Vi får dock använda alla perioder för att få överblick

Ubaid, Ereshkigal, Djurkrets, zodiak, Uruk-period, Sumer, Akkad, Babylon, Susa Elam, Abzu, Ginungagap, Eridu, garpha griha, Enki, Lugal, Väinämöinen, Världsordning, Edda, Kalevala, Enuma Elish, Voluspa, Nippur, Enlil, Sin, Ninlil, nummer, rep, stång, Inanna, Dumuzi

Första myten |Ritualastronomi |Essäer |IndexI | IndexS | IndexT | hem |

Idolerna är 13,6 cm höga från omkring 4500 f.Kr.

Dessa är från den såkallade Ubaid-perioden i sumeriska Ur 6000 till 4000 f.Kr. och tidigare än Uruk-perioden. Eftersom Underjordens växtkraft/ livmoder senare syns som Vattenormen i symbolismen ligger det nära till hands att gissa att ormhuvudena just symboliserar denna. Den har sitt huvud i ingången till underjorden under stjärnbilden Kräftan. Det finns en myt om systrarna Inanna och Ereshkigal och denne har maken Nergal/ Erra som finns i en liknande figurin Naturligtvis behövde odlarna en myt och detta är bara en antydning om att dessa mytiska idoler fanns långt innan stjärnkalendern som kan dateras till ungefär 4200 f.Kr.

Det tidiga samhället stod in för problemet att skapa en parallell värld och symbolism som en modell och förklaring till vad man höll på med. Kravet är att det ska vara en enkel modell som kan förmedlas till andra och tas i bruk varje säsong i framtiden. Även vi benar upp våra problem genom att dela upp i lämpliga bitar eller moment. Sumererna sökte ofta tre moment men det blev förstås fler i de invecklade sammanhangen.

Vi får då exempelvis "avlare" "mottagare" "att älska", "att föra in säden", "havandeskap", "att föda", "att amma" och "moderskap". Det är från dessa analyser vi har tre eller fyra "barnsbördens idoler" som hjälpare vid födseln… I Voluspa finns en rad om "tre mör/ jungfrur kom till Norden" Eftersom man använde den mänskliga fruktbarheten som känt model tillämpade man den även på odlingen och tänkte sig återfödsel även vid begravningen med hopp om återfödsel.

Det är som magi att när man en gång skapat människolika gudar och en myt som levandegör dem får de en viss existens. När man därtill i ritualen använder präster och prästinnor blir det som en spegel av verkligheten. Det var förstås också meningen eftersom man ville att ritualet var föregångare till människans verksamhet.

Myten rör sig i övre världen, människans värld och undre världen och fyller livsrummet. För oss blir språkbruket mystiskt och primitivt eftersom det skiljer sig från våra begrepp men inte från verkligheten. Vi använder inte himlen särskilt mycket även om vi inte klarar oss utan solvärme och regn uppifrån. Vårt jordbruk rör sig mellan vår synliga värld och underjorden. Vi lever av jorden och hamnar så småningom i jorden utan att förväntar oss återliv såsom när vi odlar. Det är bara när vi blir poetiska vi talar om Moder Jord och underförstår att Sol och Vatten befruktar jorden/ gifter sig med jorden.. Och vist har många religioner sin högsta gudom i höjden.

Vi har för lite bevis före ca 4200 f.Kr. för att se eller konstruera nån systematisk bild av samhällsritual och andlig överbyggnad. Säkerligen hade man sina föreställningar om naturens kretslopp och fruktbarheten. Det jordbrukande samhället och de växande tätorterna behövde ett program/ ritual för säsongerna och det var en genial idé att låta det skenbart roterande himlavalvet bli en stor klocka för året. Så skapades Djurkretsen (tidig zodiak) längs med solbanan. Idén spriddes rätt snabbt över kontinenterna där även fiskare, jägare och andra naturbrukare drog nytta av att ha kontroll över "Tiden Gång" och man har nog följt månen "sen Tidens början"

Urbanisering och jordbruk gick hand i hand där de mindre städerna förmodligen liknade våra medeltida "fläckar". Folk hade lite jordbruk vid sidan om sina andra sysslor och templen hade egna större jordbruk. Man började systematiskt att brygga öl och det gav dem rent vatten året om vilket ökade den allmänna hälsan och överlevnaden. Den såkallade Uruk-perioden sammanfaller 3600 - 3100 f.Kr. sammanfaller med megalittemplen, "gå-i-jord" i Västeuropas och vid samma tid ser vi livliga förbindelser mellan Mesopotamien och Egypten.

Uttolkare av Sumer och Västeuropa bygger allt för ofta på att man använder vår tids referensramar ja rent av ställer jämförelser på huvudet exempelvis mellan hebréer och sumerer. Man kan inte säga att Israel var en parallell eftersom hebréerna kultur vaknade upp mer än 1000 år efter att den rent sumeriska kulturen försvann. Däremot kan man säga att de kopierade. En liten anmärkning i sammanhanget är att sumererna var icke semiter. Hebréer och kristna sysslar ofta med "biblisk arkeologi" dvs. de vet svaret innan de börjar gräva. Det är som att sätta skygglappar på en häst.

Det är frågan om att välja metod. Om man står i tidflödet och ser bakåt blir det enligt tele-effekten det som är nära är bäst/ ser man mest. Vill man följa en process och utveckling måste man börja från ursprunget så att man kan se vad som orsakade vad eller vilka nya behov efterfrågade förändringar och nymodigheter.

Vi måste också vara öppna för att från de stora kulturerna i söder spriddes deras kultur som ringarna på vattnet. Detta skedde ungefär samtidigt och vi kan tala om parallellitet under epokerna. Därför ska det här handla om att både skissa den tidiga utvecklingen och jämföra med Norden och Västeuropas megalitkultur samt det litterära arvet.

Man måste också inse att "allmän aggressivitet" är något som trappas upp i takt med samhällets tillväxt och utvecklingen av vapen. Man kan inte utgå ifrån att de tidiga samhällena var aggressiva. Det utvecklades och man försökte i det längsta med konster och knep och fördrag att hålla fred. Krig ger avbrott i tillväxten och kostar pengar och ingen vettig människa bygger sin tillvaro på ständigt krig.

Numera har vi lyckligtvis mycken såkallad sumerisk litteratur och därtill i översättning till engelsk. Det är dock inte helt problemfritt eftersom nutida språk och begrepp inte riktigt sammanfaller med dåtiden. Sen får vi egentligen tacka akkaderna 2300 - 2100 f.Kr. Under en kort tid utvecklade delskriften och därtill nedtecknades n stor del av den sumeriska litteratur vi känner till. Sen får vi i många fall lita på att myterna bevarats oförändrade i 1000 till 2000 år dessförinnan. Det är inte omöjligt eftersom templen var institutioner som konserverade ritual och liturgi och kanske även hade noteringar som stöd.

Den enkla kärnan i samhällslivet är att alla får mat på bordet och man måste främja fruktbarheten i alla lägen. Man får känslan av att förfäderna vördade naturen och straffade brott mot dessa lagar. De äldre och senare prästerskapet utvecklade ritualen och skrev texterna och samverkade med andra samhällen. Men i takt med urbaniseringen fjärmade sig innehållet från verkligheten och fantasin fick blomma ut speciellt om vad som händer i Underjorden. Naturens kretslopp var inte längre i centrum utan man skrev om samlevnadsproblem i städerna egentligen. I början animerade man gudar/ idoler med djur. Sen när man humaniserade blev det svårt att skilja på verkliga existenser och de uppdiktade.

Enki i Abzu, Underjorden i Eridu

Eftersom våra källor är blandade från Sumer, Akkad och Babylon måste vi finna det sumeriska och även det tidiga Susa i Elam/ Persien i materialet. ABZU motsvara Ginungagap det stora hålet används för fler aspekter. A) Abzu som Enkis tempel i Eridu. B) Abzu den underjordiska strukturen. C) Abzu ett mytisk ställe där de rådande krafterna finns inklusive mål och medel. D) Abzu den obegripliga ofattbara hemligheten. E) Abzu en plats som producerar råmaterial. F) Abzu rymmer minnet och kunskapen

Indien har sin gamla myt om garpha griha/ vommen, den symboliska kammaren med det farliga kaos varur världen utvecklades. Den säkra platsen är berget, jorden symboliserad med templet. Såväl Sumer som Egypten har en liknade ursprunglig struktur. Eddan har sitt Ginungagap kanske skapad på Island när vulkanen och är ett bottenlös gap med dimma och eld. I finska Kalevala speglas de lugna insjöarna och är en urocean där naturgudinnan flyger i sin ensamhet innan skapelsen. De behövde en punkt där allt börjar och därför görs en knut på Tidens tråd. En bra metod vid omöjliga stora frågor. Var börjar vårt universum? Finns det ett annat utanför?

Sumererna liksom egyptierna hade en mycket bra analys av den ekologi man behövde. De viste om vattnets kretslopp fast det regnade för litet i floddalarna. Men ändock viste de att vattnet egentligen steg ur havet och kondenserades över land och fukten i jorden symboliserades som en underjordisk flod. Ordet AB = fader och ZU = visdom är en annan tolknig vi kan jämföra med nordiska Mimer. Steget från vetande till verklighet är förstås inte långt i tanken.

Den första manlike på jorden var Enki där EN = först och KI = jorden och på sigillen ser vi honom stiga upp på urkullen. Ensi där SI egentligen betyder den andra/ andra sidan men ordet betyder ledare (framför eller vid sidan om folket). Oftast använder man titeln Lugal där LU = man och GAL = stor där vi egentligen inte kan använda vårt "kung" utan hellre "Stor (gammal) Man" eftersom man fram till våra kungar helst satte gamla vise män i lednigen. Jämför även Kalevalas "gamla vise Väinämöinen"

Olika dikter ger olika ursprung för Enki. Än kommer han från sjön, än från underjorden och ibland från träsken och det speglar det sumeriska landskapet. Vi får se litteraturen som en helhet och då upptäcker man att Enki hade god hjälp av några "uppfinningarnas mödrar" med var och en sin specialitet. Första steget var att ge namn och nästa at utforma världen att föda folket. Sumererna var ett jordbundet folk och skapelsen var en fråga om att skapa en brukbar värld. Sagan om denna värld börjar i Eridu, en verklig stad vid dåvarande persiska viken, men lika ofta själva idén om "den första staden"

Den amulett är från ett tidigt lager i Eridus underjordstempel. Den visar tre symboler från den tidiga Djurkretsen där fiskvarelsen Oannes är Oxens stjärnbild med Kräftans symbol på ryggen och framför finns Tvillingens symbol. Fiskvarelsen fanns tidigt på Lepenski Vir, Balkan och sent i Levanten som Dagon

Enki beskrivs ibland som en fisk men i mansform stiger han ur vattnet med en båge av vatten och fiskar över sig. Det är Vinter/ Vattengatan. Enligt myten bevarad till grekerna var Oannes en fiskvarelser som gav sumererna språk, kultur och andra nyttiga saker. Kanske speglar det samhället vid havet som hade översjöiska kontakter med Dubai, Oman, Indus och Egypten. I Enkis tempel fann man många spår efter frossande i fisk och turligt nog den lilla amuletten som var ett saknat fragment när jag rekonstruerade den första Djurkretsen se: http://www.catshaman.com/s16sumer/02Sumer.htm

Många påstår att detta är en shaman. Jag vill nog kalla honom Pretender/ Inlevare. Det är en som lever sig in i bytesdjurets väsen och lär hur man ska vinna över det. Det är samma som häxan = hon har korsat. Enligt legenden kom Fiskmannen från havet och lärde folk på Kolahalvön att locka valer till land där man jagade val för mer än 5000 år sen

Bilden blev ett nytt lyft efter 25 år som "inlevare" kan jag fortfarande se nya ting i det gamla. Fiskvarelsen fanns vid samma tidigt i Lepenski Vir 5000 BC, Balkan och senare i Babylon och Levanten som Dagon. Men frågan är om inte det är en av människans tidigaste arketyper/ idoler för kunskap och kunskapsbringare.

Den finns också i norr vid Vita Havet kanske mer än 6000 år sedan och legenden berättar att han lärde folket att fånga val genom att locka dem nära land. Folk levde ofta nära hav, flodmynningar och längs floder och genom årtusendena spreds kunskapen via vattenvägar. Det var naturligt att myter och kunskap gick från mun till öra över hela jordklotet där fiske var en gemensam nämnare Liknelsen med kunskapen i djupet passar väl bra där vi ju har att Odin la sitt öga i pant i Mimer, minnesbrunnen. Ren praktiskt det oftast vårt synminne djupt i bakhuvudet. I norr kallas figuren även "Havsfrun" och vi finner en symbol i några tidiga scripter med en svans mellan benen som kan betyda en stjärt.

Idolen måste var mycket gammal och avbildar faktiskt "att man går på djupet efter kunskap". De tidiga bosättningar fanns oftast vid havet, flodmynningar och längs floder. Det var naturligt att myter och kunskap gick från mun till öra över hela jordklotet där fiske var en gemensam nämnare

Detta sigill är från akkadisk tid runt 2300 f.Kr. där vi ser att Oannes är Enkis rådgivare eller sekreterare

Dessa senare bilder visar att det är lätt att förvillas av de animerade arketyperna vi allt för ofta kallar gudar. Enki representerar vattnen och fuktigheten ovan jord och utan det hade vi inget liv. Vattnet skapar liv. Eller är förutsättningen för tillväxt som ger oss mat och då gav det de flesta verktygen. Ordet Enki är en sammanfattning av vad de äldre och kunniga skapade för samhället.

All förändring innebär också motstånd från det bestående där man symboliserar det som om inte onda så motsträviga krafter. Gudarna = de äldre och prästerna gjordes stora och levde på ett högre plan medan folk i allmänhet var "ben" och symboliseras ibland med ett ben ... samma inställning möter man ibland hos överheten och direktörsplanet i större företag.

Man har funnit amuletter i form av ett "svart hål" som säkerligen ska vara underjorden Abzu eller ingången … från Norden har vi begreppet "underjordens ansikte". I Djurkretsen har vi hålet under Kräftans stjärnbild och underjordens livmoder Hydran har sitt gap där. Vi kan då associera våra gånggrifter och andra tempel till denna symboliska livmoder. En del är orienterade så att månen dvs. det symboliska regnet strålar in vid dåtida vårdagjämningen. Andra är orienterade efter den livgivande solvärmen.

När människan började odla tvingades man söka kunskap om vad som finns under markytan. I vanlig ordnig animerades det med levande varelser som främjare av tillväxten men även de som kan förstöra den. I templen frodades fantasin och undre världen befolkades snart av en mängd idoler. En del rätt tänkta och andra är spekulation eftersom man inte viste. I Egypten nådde spekulationerna sin höjd i pyramidtexterna och Dödsboken. Man fick ihop en beskrivning av "utsädets" hela väg genom jorden. Man försökte tillämpa det även på liket som skulle återuppstå. Det lyckades inte så väl och i bästa fall fick man "eftermälet" som en verkande kraft.

"Tre fåror i Tor" rakt ur sumeriska instruktionsboken

Sumererna var goda praktiker och analytiker och kärnan i "Råd till en farmare" gäller än i dag. Vid sidan av att veta hur man skulle behandla jorden för bästa resultat behövde man locka pojkar och flickor till det ovana arbetet på åkern. Därav de invecklade ritualen och festerna och i vissa städer satte man naturligtvis en vacker flicka i ledning för tåget som skulle odla och skörda jorden. Arbetet flyter bäst under sång.

Texterna om Enki, den första på jorden är formulerade som om han nyss kommit till Eridu och sätter i gång med världsordningen. Det finns ett poem om att han stiger ur Abzu:

"Den Stora Mannen av himmel och jord, det Stora Flödet fader Enki avlad av en tjur, frambringas av en vild oxe, vårdad av Enlil det Stora Berget älskad av himlens heliga An. Den första Stora Man planterade ett träd i Abzu. Det reser sig över alla länder som en drake i Eridu. Dess krona täcker himmel och jord som en vingård över hela landet…. "

en mah di an ki nir gal ni-te-na

a-a en-ki gud-dam a ri-a am gal-e tud-da

mi dug-ga kur gal en-lil-le ki ag an kug-ga

lugal meš abzu-a du-a kur-kur-ta il2-la

ušumgal mah eridug-ga gub-ba

gissu-bi an ki-a dul-la

tir geštin-na kalam-ma la-a

Det finns ett lager av hymner vi kan datera till fjärde årtusendet och kanske tidigare. Här nämns förmodligen stjärnbilden Oxen fixstjärna för vårdagjämningen vid denna tid och där Enki då också symboliseras med denne och vi underförstår vårdagjämningen. Astroritualet innebar att man bestämde konjunktionen då måne, sol, stjärnbild var i linje/ fas med referensen på jorden exempelvis ett vi eller en passage i en gånggrift.

Här används begreppet Världsordning som inkluderar tingen, symbolerna och reglerna för det årliga livet. Enki, den första på land skapade världsordningen och de praktiska tingen som Det Stora Flödet. Poemet använder titeln Lugal, LU = man och GAL = stor dvs. Man Stor och inte ett ord för gud eller kung. PÅ sigillen ser vi honom då med vattenflödet över honom och ibland stiger han upp på "urkullen" dvs. den första jorden efter skapelsen och allt är ytterst förenklat. Vi har samma symbolik i Egypten.

… mycket senare fastslog Mindre Asiens ioniska filosofer "allting är vatten" och jag håller med eftersom de säger jag är till största delen H2O och egentligen är de termodynamiska lagarna inne på samma sak … Enki planterar det första Livets Träd/ Världsträdet som modell för alla senare träd. För sumererna var "första-gången" den man sen upprepade i följande genrationer.

Från poemet om Huluppu-trädet lär vi att ANZU-fågeln med sin himmelska visdom fick bo i Världsträdet. I ett hål under lövverket gömde sig Lilith, mörkrets och det osynligas ande i en ugglas skepnad. Getter kunne beta av löven längst ned och vid dess rot hade ormen sin håla, vilket placerar trädet som Kräftans stjärnbild.

Ur Eddan kan vi läsa

"Yggdrasil är en ask. Det största och bästa av alla träd. Dess krona breder sig över hela världen och växer mot himlen. Det sitter en örn i lövverket med en hök mellan ögonen. Ekorren Ratatosk piler upp och ned och en hind betar i kronan. Geten Heidrun betar av löven och det finns en hjort Eiktynir i samma träd …

.

Ur Kalevalas andra runa om Väinämöinens sådd:

Sen steg gamla Väinämöinen

med sina fötter på land

på en ö översköljd av havet

steg på ett land utan träd

Men snart nog fick den gamla vise mannen problem när eken växte för mycket … för mycket skugga, för många ollon kanske. Så man skaffade en kopparyxa och högg ned trädet. Och eftersom man fick så mycket virke kunne man lika gärna tillverka en massa saker av det. Men i slutändan var det inte bra utan träd heller:

Varför, gamla Väinämöinen

har du lämnat ungbjörken

lämnat kvar endast en björk

Vänämöinen svarade då

Därför har jag lämnat björken

att fåglarna kan bygga sina reden

att örnen kan vila i där

att den helgade göken kan gala där

Här på Dal kallar man det "vårdträd". De fanns nog i de gamla byarna såsom fram min bostad ser jag ett minne av de äldsta gårdarna i byn. Ute i bygderna ser man vårdträd från storskiftets tid då man byggde nya gårdar och planterade nya vårdträd.

.

Enuma Elish den senare babyloniska hymnen runt 1800 f.Kr. börjar med fantasier om allra första början:

Då det inte fanns himmel

Ingen jord, ingen höjd,

inget djup, inget namn

när Apzu var allene

det söta vattnet, det första upphovet

.

Och i Voluspa vers 3:

I åldrarnas morgon | då Ymer levde

var ej sand | ej sjö

ej svala vågor | jord fanns icke

ej upptill himlen | ett gapande svalg fanns

men gräs ingenstädes

.

För sammanhangets skuld får vi ta "gå-i-jord" myten från Nippur som var Enlils stad. Enlil, den första anden var avlaren och den kraft som skiljde åt himlen AN och jorden KI som var tät omfamnade som två musselskal … ungefär som i maoriernas myt på Nya Zeeland. Med andra ord han var en av de tidiga idolerna och fanns antagligen också i Susa, Elam vi vet för lite om men det var en av de tidiga städerna. Den är antagligen samtidig med de första myterna om Enki dvs. redan under femte årtusendet. Myten om att få Sin = månen = säden upp ur jorden utformas som en våldtäckt av stadens unga kvinna Ninlil

Ett av problemen med animeringen av naturens krafter och ordning till människolika gestalter var att samtidigt som de verkade skulle de följa lagarna bland människor för att ingen skulle få idéer. Allt hände långt innan "gudarnas ben"/ verktyg människorna hade skapats och i staden Nippur bodde dess unga man Enlil och dess unga flicka Ninlil och modern Nunbarshegunu = som inte kan föda barn ... modern bestämde sig för att gifta bort flickan i huset för att få mat på bordet och ger dottern goda råd:

I den rena vågen, kvinna, bada i den rena vågen

Ninlil, gå längs kanten av floden Nunbirdu

Den klarögda, härskaren den klarögda

Det "stora berget" fader Enlil, den klarögda ser dig

Herden ... som bestämmer över ödena,

den klarögda ska se dig

Ska oförtövat omfamna och kyssa dig

 

dottern Ninlil är lydig:

 

I den rena vågen badar kvinnan, i den rena vågen

Ninlil går längs flodbranten vid floden Nunbirdu

Den klarögda, härskaren, den klarögda

Det stora berget, fader Enlil, den klarögda såg henne

Härskaren talar till henne om kärlek

- hon är ovillig

Enlil talar till henne om kärlek

- hon är ovillig

"Min slida är för liten, den vet inte om samlag

"Mina Läppar är för små, de vet ej om kyssar"

Flickan var blyg och skulle kanske stå på sig även på den tiden ... bockar finns det alltid gott om som kan lukta sig till en mödom ... och bocken hade tydligen vaknat inom Enlil, så han förför Ninlil ... men se det tillåter inte gudarådet, man får inte våldta och de dömer Enlil och Ninlil till underjorden - så osedlig får man inte vara. Det blev förmodligen ochså en lagregel för folk i allmänhet

Enlil utvecklar en plan och en resa till underjorden genom att klä sig i väktarnas hamn och skepnad. Sen gör han Ninlil havande med dessa tre underjordiska gudomligheter. Det är de tre 'jordlåsen' som återkommer i andra sammanhang. Det är en underpant för att de ska låta sonen Sin, månen stiga upp ur underjorden och få stiga upp på himlavalvet. I överförd bemärkelse är det förstås plantan som växer upp. Vi får genast en aning om att det blir svårt att hålla isär dikt och verklighet i synnerhet som man spelade upp scener ur idolernas verksamhet.

Mytologer och arkeologer har gjort obotlig skada genom att utropa "solkult" närhelst de ser en cirkel. Solen hade sin plats genom att dela året i halvor och kvartingar, men den verkliga tidstegaren var månen. Ritualen knyts till månen som därtill symboliserade de livgivande regnen. Den första tidordningen bygger på månhjulet som räknade månvarv och halvvarv = forthnights. Åtminstone i Indien sattes det i system vilket vi ser av 28:de ekern som användes för att utjämna skevheten i systemet. Vid Stonehenge har vi de såkallade 56 Aubreyhålen som indikerar att man räknade forthnights/ 14-dagars-perioder.

Här kan vi inskjuta vår äldsta nordiska rituallag från Lerfald, Tröndelag. Den berättar om när de tre tillväxtens och barnsbördens jungfrur kom till Norden under fjärde årtusendet. Det är ett litet klipp ur ca 1200 hällbilder på Norges största häll där det mest finns skepp och liknande. Det som förvånar är kanske att man kan dra parallell till Eddans Voluspa vers 20

Därifrån kom tre jungfrur, som mycket veta

Tre ur en källa, rinner fram under Livsträdet

Ursprung hette en, den andra Vardande

Man skar på trä namnet, Tillkommande för den tredje

Lagar de satte, liv de korade

För människors barn, männens öden

Vers 20 VOLUSPA, Eddan gjort begriplig

Tröndelag är som ett eget kulturområde där vi finner teckningar av egyptiska tidiga båtar 4:de årtusendet. Lerfald hotas av förstöring och det är viktigt vi bjuder till att bevara den. Det finns en speciell essä som även tar upp att trönderna antog Pegasushästen som idol för kalendern. Det var där Norges första historiska lag kom till på Frostatinget

http://www.catshaman.com/0leirfald/0leirf.htm

Inga gånggrifter på Dal, men väl dessa

Dateringen av månhjulet försvinner i den diffusa forntiden där vi har få bevis men ändock ser att idén var vida spridd. Däremot vet vi på ett ungefär att Inanamyten kan hänföras till Uruk, Inannas stad och 3600 - 3100 f.K.r. Vid samma tid får vi glansperioden för megalittempel i Västeuropa och även Norden dösar och gånggrifter kan knytas till ett "gå-i-jord" vid fullmåne/ nymåne efter vårdagjämningen …

Kalevala börjar med den ändlösa ocean medan andra börjar med kaos där den humanoida jätten skapar ordning. Vist är det med ordet och vår tolkning vi påstår att det finns en ordning. Ibland får vi gå längre fram i tiden för att få en modell för hur en del saker varit långt tidigare. Eftersom ritualen framfördes till punkt och pricka och sångarna hölls vid liv är det inte alls omöjligt att poemen var oförändrade under några tusental år. Templen konserverade det mesta. I Sumer och Egypten kan man med vissa förbehåll anta att ritualen var oförändrade åtminstone från fjärde t.o.m. andra årtusendet.

Förmodligen byggde en del av minnesystemet på växelsång vi känner till från katolska och ortodoxa kyrkan. Kalevala har förmodligen hållits vid liv som växelsånger och än i dag håller man på med antifon sång i Karelen. Problemet för otåliga människor i nutiden att sångarna är långrandiga för långa kvällar och det finns många omtagningar. Speciellt Kalevala har ett blommande språk men vissa sånger i Eddan står inte långt efter. Där möter vi också duetter som närmar sig "debatten" vi känner från Sumer.

Första delen i babyloniska Enuma Elish handlar om kaosmakterna och att bringa ordning. Nästa steg är egentligen Inannamyten fast man kallar henne Ishtar och hon är mer krigisk än Inanna och hennes medpart Tammuz har en lite annorlunda myt än den om Dumuzi. Man reciterade Enuma Elish under Akitufestivalen 12 dagar i mars och det förebådade sådden med rituell eller symbolisk nedstigning i jorden. I festligheterna ingick även resor mellan templen vi känner igen det från Egypten. Det var kanske att symbolisera tiden mellan olika delar av ritualen i verkligheten.

I Voluspa finns fragment av kaos och skapande av ordning. Det finns även raden om "tre mör/ jungfrur från jättarnas/ trollens värd" vilket syftar på införandet av astrokalendern Det finns mycket lite om vår och sådd men desto mer om skördetiden och Baldermyten samt avslutande Ragnarök. Man får exempelvis tänka sig att man under vårritualet vid Laghällen i Högsbyn reciterade och sjöng Voluspa och läste lagarna. Man gjorde det varje år och i den belysningen blir Ragnarök något återkommande vilket också antyds av att livet återkommer. Ragnarök är lite dubbeltydigt och de flesta vill kanske se det som vår världs slut medan andra ser det som det personliga livets slut.

I Högsbyn finns två tidslingor där den andra tycks vara för boskapsfolket. Det speglar kanske det egyptiska året som hade en vintersäsong för kon och Hathor och i andra tempel himmelskon Nut. Vi kan då associera till vår Audhumla som närs av de himmelska vattnen. Kalevala har inte Inannamyten vilket kanske beror på att man i hög grad var boskapsskötare. Kalevala ligger ju i Karelen som på finska heter Karjala = boskapens land.

 

Unikt fynd av en kam från Gullrum, Gotland. Man antar att den letat sig hit från Elam/ Persien före 3000 f.Kr.

Normalt får man något vagt ange Mesopotamien som ursprung till vissa europeiska idéer. Denna kam kan med större säkerhet ges ursprung i Elam och kanske Susa som tillsammans med Eridu och Nippur var de tidiga städerna i Sumer dvs. området nära mynningen av floderna.

Det finns ett mindre antal hällristningar man kan datera till fjärde årtusendet och samma gäller dubbeleggade yxan vi finner såväl i Sumer som Indus. Förnämsta bevisen är stentemplen som uppenbart ska vara Abzu eller porten till underjorden. Arkeologerna har hittills ensidigt sett dem som gravar, men exempel templen Gavrinis vid Carnac, Bretagne och Knowth, Dowth och Newgrange på Irland ger oss nödvändiga bevis för dels ritualastronomi och 'gå-i--jorderitual'. Där får vi bevisen för att månkalendern var den egentliga ledaren för folket. Solstånden är viktiga för att synkronisera Djurkrets och månkalender.

Man kan kalla dessa stentempel för "måntempel" och deras blomstring sammanfaller som sagt med Inannas Uruk. Judendomen och kristendomen har dragit upp murar till vår mesopotamiska arv. Man har velat skilja sig från detta där judendomen har sin bekanta tes om "utvald folk". Vi kan direkt visa att Bibeln har kopierat mycket från de sumeriska och babyloniska texterna och en del idéer har man fått från Egypten bl.a. tanken på "en enda gud".

Sumererna var idet närmaste modernt ekologiska, medan judendomen - kristendomen har blivit en intellektuell konstruktion som sätter sig till herre över naturen och förnekar naturlig fruktbarhet och fertilitet … ja, det var i min ungdom i det närmaste "synd". Den Sumer-babylonska världsordnigen följer tiden och naturens gång i syfte att utnyttja fruktbarheten för att överleva. Vår tid har tagit ytterligare ett steg bakåt från att vårda vårt livsrum … och att älska sin nästa som sig själv.

Nummersystem i Elam

Här må också nämnas att vi kanske fått våra germanska nummersystem från Elam/ forna Persien nära viken. Elam hade fler system eller baser för deras talserier och det skiljer sig från det Sumer-babylonska med bas 6 till 60.

Elamite har fyra system där sexagisemal är baserad på 6 och tycks ha använts om nobelt folk. Decimalsystemet används om mängder arbetare och djur. Bisexagisemal dvs. 2 x 6 används om odlade produkter och vidare finns ett mixat system.
.
Min iakttagelse är att vi har individuella namn från 1 - 12 som tycks delas till 2 x 6 medan finskan har basen 6 från början. Det har också funnits ett system med basen 6 x 20 som syns speciellt i danskans snes (20), fyrre (40), tres (60) och firs/ en ol (80) med halvnumren halvtreds 50 och halvfjers 70. Serien fortsätter till hundred och 120 långhundra som också finns i engelskan
Franskan har endast kvar quatre-vingts 4 x 20 för 80.
.
Jag ska titta mer på de gamla måttsystemen. Många byggde på mängder som passade de olika varorna såsom tolft för timmer, tjog för ägg och buntar av lutfisk osv. Jag har en gamla sliten almanacka från 1877 då metersystemet infördes och det finns omräkningstabeller till de gamla måtten med bl.a. rep och stång.

En del forskare menar att "primitiva" folk bara kan räkna till tre eller "en, två många" men jag tror de blandar ihop grammatikens singularis, dualis och pluralis. Men det finns mer än 30000 år gamla serier av skåror eller andra märken som tyder på att man kunne räkna genom att jämföra med en referens. Man kan ju icke se siffror men väl jämföra med något. Andra menar att man i början räknade fingra och tår. På fingrar kanske.

Min vän Kenneth visade mig att man får ett 6-talsystem genom att använda ena handen för ental och den andra för basen. Man räknar då till fem och flyttar över till andra handen för 6, 12, 18, 24 och 30. Man kan sen fortsätta till 60 genom att kröka fingren i tur och ordning för varje 6. Vårt ord "sex/ six" antyder att man går över till andra sidan.
.
De äldsta måtten är rep och stång vars ursprung vi kan följa till den första odlingen förmodligen under fjärde årtusendet. Det var inte bara den symboliska dubbelyxan vi fick utan även måtten man skulle mäta åkern med. Bredden mättes i enheter med stången och längden med repet. Detta kan vi daterar till andra halvan av fjärde årtusendet då odling förekommer i Bretagne, Irland och Norden.
.
På Sumers reliefer tredje årtusendet ser vi prästkungen med dessa mått eftersom han var försteplöjare och ledare av samhällets produktion. Naturligtvis ville han veta hur mycket folk odlade för att sen få sitt tionde till templet. För menig man var det gott att kunna kalkylera hur
mycket man skulle odla/ så för att det skulle räcka till familjen ett år.

Inanna med foten på stjärnbilden Leo/ Lejonet, dvs. "Nymånen i Lejonet"

Här ska vi se på andra versioner och aspekter och det finns ett otal att välja mellan. Detta sigill visar att hon är "den flygande Månen och regn, blixt och åska". Men att hon har foten på lejonet knyter henne till en tidpunkt då hon är i lejonet dvs. midsommar.

I Sumer var det skördetid och det finns en rad i en sång om att hon sitter och dricker öl i "lejonets ansikte". Just det uttrycket tycks ha vållat översättarna besvär. Men om vi vet att det är en stjärnbild klarnar det. Samtidigt var det i dessa sydliga länder början på det nya året. I Indus var signalen när grodorna kväker och monsunen nalkas och i Norden kanske när man dansar "små grodorna". För oss är det obegripligt men de såg monsunen/ regnet som början till fruktbarhet och har sin långa regnperiod. Det är därför vi ser stencirklar riktade efter midsommaren.

Men I de flesta fall var Inanna, det nakna, regnet och våren. Fortfarande i dag firas den nakna Gangaur i Indien, Akitufestivalen och Ishtar i Irak och vi i Europa har påsken som beräknas på samma sätt som fordom. Vi har 40 dagar till pingsten och det beror kanske på att man i Sumer hade ett sädesslag som mognar på så kort tid. Inom väderlekens osäkerhet passade detta schema dåtidens klimat i Norden ett par grader varmare än nu. Man kan inte gå efter kalendern utan efter att jorden nått 4 grader Celsius innan det är lönt att så. I Högsbyn finns symbolik som visar att man var medvetna om att "Solen tar Moder Jord"

Vårritualet var då när Inanna, nymånen är i Skorpion. Det finns ett poem på 412 rader och vi tar ett klipp från rad 29 -45

"Efter att ha druckit det renande vattnet från Ulayafloden stampade Inanna på Skorpionen (stjärnbilden) och skar av dess svans. Likt ett lejon brölade den i ilsket vrål men skriker och dör … hon kastade den … och gjorde den säker. Efter att ha hört dess … skrik … hällde hon ut … skapelsens lera … och la det (saknas 2 rader) … förnäma Dam av himlen lämnade dessa or hos An, himlens stora

Efter att ha hört orden slog An sina lår i … han suckade av sorg. "Vad har mitt barn gjort? Hon har blivit större än jag! Från nu av blir dagen kortare och förvandlas till natt-tid. Från i dag då dagen är tre enheter lång, är dagen lika lång som natten" Och nu när dagen började var det så naturligtvis

Dessa rader är om vårdagjämningen då Skorpion och motstående Oxen var fixstjärnor för dagjämningarna. Visserligen är det luckor i texten men vi får ändock fram meningen i den dramatiserade texten och vi förstår att man binder tiden till Djurkretsen. Den högsta makten An gillar inte att nån är starkare än han …vem gör väl det. Det är tillväxtens under!

Astronomisk är det ett möte mellan måne, sol, stjärna och referensen på jorden exempelvis en gång in i en gånggrift … vid midsommar/ midvinter behöv egentligen bara solen och referensen på jorden. Verklighetens möte är solvärme, regn/vatten, jord, gödsel/ näring och utsäde.

Vi fåt den fullständiga sekvensen av "Inanna stiger ned och stiger up" här med några få utdrag. Enligt denna myt är hon fullmånen Nannas dotter. Hon symboliserar tillväxten men också dess bärare vattnet. Myten om Sin symboliserar förstås samma sak, men var skriven för Nippur och Susa möjligen.

Inanna utför "första gången" i hennes stad Uruk efter att ha fått instruktioner från Eridu. Efter henne tog maken Dumuzi och dennes syster Ghestinana över nedstigandet och färden i underjorden. Verklighetens parallell är jordbrukets instruktion. Den tidiga versionen talar om tre steg till underjorden. Men gudarnas ritual räknar senare alltid med 7 så Inannas fick klä av sig i sju steg. Naturligtvis spekulerade man i vad som hände där nere i jorden och diktade scenerier. En del är rätta slutsatser om vad som får säden att spira och komma upp igen. Annat är dramatisering och kanske medveten mystifiering för att fånga folks intresse.

När Inanna väl kommit ned skickar hon sin budbärare Ninshubur till pappa Nanna som en extra försäkring.

209 - 289 Nanna hjälpte henne ej med denna sak så budbäraren for till Eridu. När hon kommit in i Enkis hus klagade hon "Fader Enki låt ingen döda din dotter i underjorden….Låt inte din dotter Inanna bli dödad i underjorden". Enki svarade Ninshubur: "Vad har min dotter gjort? Hon gör mig bekymrad? Vad har Inanna gjort? Vad har husmor över alla länder gjort? Hon bekymrar mig. Vad har Ans heliga gjort?

Enki tog lite smuts från sin fingernagel och skapade Kurgarra. Han tog lite smuts från en annan fingernagel och skapade Galaturra. Åt Kurgarra gav han den livgivande gödseln. Åt Galaturra gav han det livgivande vattnet. "En av er sprider den livgivande gödseln över Inanna, säden. Den andra sprider det livgivande vattnet. Rikta nu era steg mot undervärlden. Flyg igenom dörren som flugor. Smit genom dörrtapparna som fantomer.

Modern som framföder, Ereshkigal, jordens livmoder ligger där för hennes barn. Hennes skuldrar är inte skylda med linne. Hennes bröst är inte fulla som sagan-behållare. Hennes fingrar är som korphackor. Hennes hår spretar som purjolökar …

"De erbjuder en flod av vatten - ta inte emot det. De erbjuder ett fält med säd - ta inte emot det. Men säg till Ereshkigal: "Giv oss liket som hänger på väggen" (Hon kommer att svara). "Det är er husmors lik". Säg åt henne: "Om det så är vår husbonde, om det så är vår husmors, giv det åt oss". Hon kommer att ge er liket från kroken. En av er duschar det med gödsel och den andra med livgivande vatten".

"Så låt Inanna stiga upp" ………… sa Ereshkigal till Galaturra och Kurgarra: "Hämta er husmor …. er …. har efterkommits ……" Inanna var på väg att stiga upp från underjorden enligt Enkis instruktioner. Men när hon var i färd med att stiga mötte Anuna henne: "Vem har nånsin stigit ur underjorden, ingen har stigit oskadd från underjorden? Om Inanna ska stiga ur jorden må hon lämna någon i sitt ställe"

I den logiska traditionen tar man inte något utan att lämna något i stället som underpant. Här avses troligen rötterna. Så Inanna beslutar att efter denna första-gång låta hennes make herden Dumuzi må träda i hennes ställe. I raderna 354 … 393 fortsätter historien

"Hon såg på Dumuzi med dödens öga. Hon talade till honom. Hon talade i ilska. Hon skrek åt honom. Det var ett tal av skuld: "Hur mycket längre? För bort honom". Heliga Inanna överlämnade honom åt de som följd henne. De som inte känner till föda, inte till dryck, äter inget mjöl, dricker inget offervatten. De som aldrig njuter av äktenskapets omfamning, aldrig ger de en söt kyss åt barnen. De rövar barnet från mannens knä. De får bruden att lämna svärfars hus"

Dumuzi skrek och grät. Han lyfte sin hand mot himlen och solen Utu: " Utu du är min svåger, jag är i släkt genom äktenskap. Jag hämtade smör till din mors hus. Jag hämtade mjölk till Ningals hus (månen i nedan). Förvandla mina händer till ormhänder och förvandla mina ben till ormfötter, så att jag kan fly från mina demoner. Låt dem inte få ta mig."

Utu, solen rördes av hans tårar. Dumuzis demoner kunne inte hålla honom. Utu förvandlade hans händer till ormhänder. Han förvandlade fötterna till ormfötter. Dumuzi flydde undan sina demoner. Likt en sagkal-orm han … de mötte … följer 2 fragmentariska rader … Heliga Inanna … hennes hjärta.

Heliga Inanna grät bittert över sin husbonde … 4 rader fattas …Hon tvinnade sitt hår som espartogräs, hon slet ut det som espartogräs. "Ni hustrur ligger i era mäns armar, var är min kära husbonde. Era barn ligger i era mäns famn. Var är mitt kära barn? Var är min man? Var …. ? Var är min man? Var ….?

Här kan man undra över Dumuzis ormlemmar och förmodligen betyder det rötterna. Så sent som på våra guldbrakteater ser vi en sådan figur med "gummiben" och den finns i vad jag kallar "ormgropen". Från romersk tid finns ochså amuletter med texten "Yahve" och denne har då ben som är som ormar.

Det finns ett senare poem om "Dumuzis drömmar" som associerar till både Gilgamesh och till nordiska Balders drömmar. Dumuzis får hjälp av syster Ghestinana med underjorden och de turas om att vara där var sitt halvår. Det handlar om den försvinnande månen och praktisk återfödsel. Det finns många varianter av såväl Inannas myt som av parallella myter. Men det är ofta svårt att utreda om de hör till samma tradition eller stad. Här försöker jag bara att skissa upp förenklade versioner för att man ska förstå vad det är frågan om. I takt med urbaniseringen blev myterna mer intellektuella och ritualen längre

Inanna var ursprungligen regnet eller dess förmåga att bära fruktbarheten. Bilden ovan visar henne som regngudinna och det finns sigill där hon åker i vagn åtföljd av åskfågeln. Sumer fick endast runt 200 mm årlig nederbörd så det var naturligt att man var "regnmakare" och åkallade regnet som behövdes även om man kunne bevattna på många ställen. I den sumerisk traditionen var kvinnliga idoler "uppfinningarnas moder". Därför är det naturligt om "skuggande träd" och bruket att hamla träd uppfanns av henne. Motivet getter betande på träd berättar om fattigmans ko som kunne beta även i torka.

Den nordiska jämförelsen tar upp bara några uppenbara paralleller. Det går säkerligen att hitta fler där både Kalevala och Eddan har dikter som är duetter eller debatter som vi finner motsvarande i Sumer. I vissa fall kan likheterna bero på att man överallt levde under samma villkor med undantag för de större städerna. Man får betänka att pyramiderna till största delen byggdes med stenverktyg av samma typ som vi har i våra samlingar.

Källor

http://www.sacred-texts.com/neu/index.htm

http://www-etcsl.orient.ox.ac.uk/

Original texter
http://www-etcsl.orient.ox.ac.uk/edition2/etcslbycat.html

En del arkeologer spekulerar i människooffer

Svårt att tro när idolerna kom tillbaka varje år och satt under äppelträdet med ett sugrör ned det stora kärlet med öl