Akademisk arrogans hot mot fornarvet

Lundby, Ale stenar, Bob Lind, Curt Roslund, Jonathan Lindström, Göran Henriksson, TIME TEAM

På 1970-talet hörde man i ett radioföredrag nån arkeolog berätta om Indoeuropéerna som drog genom Europa med sina stridsyxor. De våldtog kvinnorna och slog ihjäl männen hette det. Överhuvudtaget dominerades de arkeologiska teoribildningarna av att man trodde olika kulturer slog ihjäl föregående kultur på löpande band. Allt detta säger man utan att ha bevis som skulle hålla i en domstol.

När man studerar ett stort urval av ritualyxor (se Montelius) ser vi en utveckling från dubbelyxans två blad som symbolisera ny och nedan till att vi i norden får bara ett yxblad. Båtyxan är en special variant/ mode och ibland med drag av dubbelyxan. Dessa yxor var för ritual och samhällsordning och ej för strid.

Vid samma tid förekom ett inslag i TV från utgrävningar av bl.a. en grav på Gotland. Chefsarkeologen kunne inte dölja sitt förakt för "benranglet". Med tiden har jag lagt märke till hur arkeologer och religionshistoriker "ger namn" som man säger på engelska … i björnritarna gav man björnen utrikiska namn?

Ingen vetenskapare skulle tåla att nån går på person utan att det skulle bli klappjakt på den som sagt ett fel ord. Däremot har de i allra högsta gett namn åt förfäderna på ett nedvärderande sätt primitiv, barbar, shaman, hednisk, kultisk, övertroisk och många fler ord har använts på ett nedsättande sätt. I programmet TIME TEAM säger man att arkeologerna använder sådana ord när man inte vet.

Detta är i sig småsaker men ändock ett symptom att många vetenskapare är inte intresserade av "primitiva" kulturformer som de säger. Det ska var guldglittrande och helst kristet. I sådana fall kan man ju inte tala om objektiv historia och försök att se orsakssambanden och utvecklingen. Det allvarliga är att man kan konstatera att i synnerhet det äldre fornarvet har försvunnit med en takt på kanske 75 % under en 50-årsperiod. En tung skuldbörda för såväl stat som arkeologiskt - religiöst - historiskt etablissemang.

I ett annat program kom studerande till tals. De förundrade sig över att de mycket snart under sina akademiska studier får sig till livs att de är högrestående personer i förhållande till allmänheten. Detta innebär att inte enbart personer med läggningen att spela Allan med sin kunskap får en attityd "vi allena veta" och vilket sen förstärks av den allmänna folkbildartraditionen på SR och SVT. Attityden mot "vanligt folk" blir allt som oftast nedlåtande och patroniserande. Det är en självklarhet att detta dödar mycket av allmänhetens intresse. Vi behöver allas stöd för att värna fornarvet.

Eftersom det visar sig att de inte ens fördjupat sig i mitt vetande kan jag bara tala om "akademisk arrogans". Det är nån sorts betingad reflex från förlängda ryggmärgen att när en del akademiker möter en vanlig dödlig ska denna "sättas på pottan med en gång" Det har synts i media också.

Det är en ohållbar situation om lekmannen ska redogöra för sin IQ och sina akademiska meriter förrän man kan diskutera eller ha minsta kontakt med folk av facket. Dessa fackmän kan inte ens inse att kunskaper inom en annan disciplin än exempelvis arkeologi kan tillföra nytt i diskussionen och i vissa avseende ha bättre analysmetoder än den verbala arkeologin. Det skapas omedelbart ett läge där ingen jämlik förbindelse kan uppstå. Man misstänker förstås brist på kunskap hos vederbörande akademiker så att det blir "anfall bästa försvar." Det är märkligt att vetenskapliga institutioner kan fostra akademiker i den andan.

Ibland skapar man helt tydligt sina egna problem när man genom att behandla amatörer och entusiaster tyket från ovan. Ett exempel har synts på TV4 vid Ale Stenar där myndigheterna retat upp Bob Lind från första början utan att vela föra diskussion. Inte alla finner sig i att patroniseras utan fortsätter att föra sin övertygelse till torgs. Som bekant gör myndigheter i Svenska Staten aldrig fel och vanligt folk är de dumma.

Här är jag tvungen att nämna några namn för sammanhanget och där dessa inklusive Bob Lind har varit arroganta mot mig. Bob Lind returnerade ett brev oöppnat och det uppfattar jag som arrogans. Som människa förstår jag att han kanske har blivit så förbannad att han stänger in sig. Men jag är inte så korkad att jag ger Bob all skuld.

Det är typiskt att man anfaller Bob främst därför att han entusiastiskt velat dela med sig av sin kunskap. Något som visserligen inte nämns i Fornminneslagen men det borde vara forskarnas sak att delge folket vetenskapen rön. Det finns t.o.m. upptaget i FNs Mänskliga Rättigheter Art 27 att alla har rätt att ta del av vetenskap och kultur.

Däremot sägs i lagens 2 Kap 7 § att Riksantikvarie och Länsstyrelsen ska vidta åtgärder för att skydda fornminnen. Bob har påtalat att korna sliter på fornminnena men där har man dövörat till. Dessutom är det nog en primitiv skötsel av turistattraktionen. Som det heter "Man ska inte kasta sten när man själv bor i ett glashus".

Curt Roslund var med i programmet och blev allt mer högröstad (jag spelade in på video) och arrogant mot Bob. Han ville inte ens lyssna när Bob visade skålgropar på ett par stenar. Eftersom de nog visar stjärnbilderna Svanen och Vega eller Delfinen borde väl en astronom visa intresse tycker man? Sen är det en annan sak att groparna har kunnat finnas på stenen innan den restes. Normalt dateras ristade figurer före 0 AD.

Å andra sidan har nog en stor del av fornminnen av denna typ använts för ritual som bestämts av solen/ solbanan (stjärnbilderna) och månens gång. Observera att forntiden räknade nätter och månens gång mer än solens. Svanen blev aktuell i ritualastronomin under sista millenniet f.Kr. men såsom alla stjärnbilder kunne den användas som fixobjekt en längre tid. Djurkretsens bilder kunne användas ca 2200 år. Svanen syns i symboliken så sent som på Sparlösastenen ca 800 AD. Förövrigt blev det vanligare med Himmelshästen Pegasus för vårdagjämningen medan Örnen användes i månkalendern.

Jag förstår väl att detta är volapyk för Curt Roslund som inte har intresserat sig för den allmänna ritualastronomin som använde såkallade Djurkretsens stjärnbilder som riktmärken och som följde månens cykel. Måne och Djurkrets är två saker som hör ihop och vad är Djurkretsen om inte Solbanan och det handlar om att reglera/ följa sin tid. Dethär med solkult är de kristna religionshistorikernas uppfinning där teologiska fakulteten hade hand om tolkningen fram till 1981. Det är som att sätta bocken som trädgårdsmästare.

Han dömer ut engelska kollegors mätningar vid Stonehenge och andra arkeoastronomiska objekt. En del är med absolut säkerhet orienterade efter de himmelska objektens extremlägen och enligt gammal sed när man följde sol, måne och stjärnor. Istället minns man att Curt för en del år sen upptäckte 3D-tekniken i datorerna och hade ett TV-program som framförde hans teori att Stonehenge var byggt för själva ljusspelet i stenarna. Curt måste nog ses som en ensam röst i öknen i denna fråga.

Observera att jag vist finner att Curt har rätt i många sakfrågor. Men jag ser nog mer nyanserat på världen. Vetenskap är icke en personstrid och personliga förhållanden har inget att göra med sakargument. Blandar man in ovidkommande saker har man nog inte uppfattat vetenskapens krav att vara stringent och hålla sig till sak. Psykologerna kan säkert reda ut andra aspekter på denna fråga.

Några arkeologer har påpekat att jag ska använda ordet "kontext / context" istället för det begripliga svenska "sammanhang". Det är väl en av ismerna som florerar och ett modeord för att komma ihåg att allt från lösa fynd till fasta anläggningar ska sättas i sin samtids historiska sammanhang. "de Herrar" är så upptagna med att kritisera och motsäga andra forskare att de hinner inte att se på sammanhangen.

Detta visar sommarhalvårets Idoler/stjärnbilder med fyrdubbel hornkrona som symbol för solårets fyrdelning.. Utu/ Janus till höger = Tvillingens stjärnbild. Enki med Vattengatan/ Mjölkvägen över axlarna och Blixtörnen i handen. Regngudinnan Inanna/ Jungfruns stjärnbild skickar sin make herden Dumuzi till underjorden med kornet som ska sås. Och bredvid finns "majgrenen" vi känner från ristningar och folkminne. Bågskytten är Björnväktaren/ Ängeväktaren som vaktar kornåkern. Hunddjuret är Skyttens stjärnbild vid övergången till andra halvåret. Ett annat sigill visar Inannamytens centrala tema när hon enligt en annan version lämnar sin säd till framföderskan Ereshkigal i Underjorden. Samma scen finns på Engelstrupstenen på Själland.

Bästa källan under tredje årtusendet före vår tideräkning är sumerernas lämnade figurativa material. Där ser vi bilder även en astronom kan förbinda med himmelska objekt. För att ytterligare förtydliga ser man i skriften att man satt en stjärna vid idolernas namn. Ordet för stjärna var "din gir" och kan naturligtvis tolkas som "ledstjärna". Det finns många sånger till nymånen Inanna som också symboliserade regnet som en av fruktbarhetens komponenter där solen värme och jorden växtkraft var de andra. Kort sagt tillväxtmyt = bruksanvisning och de åskådliga objekten var en enhet. Sumerer och egyptier använde olika sorters monument och exempelvis på gränsstenar i jordbruket ritade man Djurkretsens bilder.

Eftersom vi från Södern fått jordbrukets bruksanvisning samt första utsäde och liknande är "sammanhanget" uppenbart. Vi får söka efter tecken på att man praktiserat ritualastronomi också i Norden och dessutom leta efter jordbrukets symboler med rötter i Söder. I början definierade arkeologerna hällristningarna som "jordbruksristningar"

Det finns dock två fakta som måste beaktas: A) statistiskt sett är rena jordbruksbilder mycket få; B) inte ens i Skåne tycks man ha bedrivit kontinuerligt jordbruk. De flest pollenkurvor jag sett har korta perioder vid medio 3200 f.Kr; 2200 f.Kr och 1100 f.Kr. Kontinuerligt blir jordbruket runt 500 f.Kr.

Däremot tycks alla näringar har infört ritualastronomin rätt snart efter att den skapats teoretiskt beräknat efter precessionen ca 4200 f.Kr. Det är en missiktad kategorisering att dela upp i jägare, samlare, boskapsskötare och odlare i största allmänhet. I största delen av landet blandade man näringarna fram till 1900-talet. Framför allt är akademiskt primitivt att ge vissa näringar högre status än andra. Allt för mycket stenkultur förstör mark och lämnar ruiner så att jorden är död lokalt efter kulturen levt ut.

Lika väl som vi i dag får rysk skogsrök, sand från Sahara och amerikanska orkaner i skallen sipprade kultur runt på jordklotet för 6000 år sen. Svenska forskare har varit blinda för de små symbolerna deras ursprung och betydelse. Man har bundit sina förutfattade åsikter till symboler som korsade cirklar, fotspår och båtar och fantiserat om dess betydelse utan att förbinda det med folks dåtida behov och typ av samhälle. Försöken till tolkning har skeet som teorier vid skrivbordet långt från dåtida verkligheten

Ska man tolka monument måste de sättas in i såväl det lokala sammanhanget som i ett så stort område att vi kan få med influenserna utifrån. För forntiden kan vi inte riktigt använda ordet "global" men väl för oss Gamla Världen. Det är bara att botanisera i våra hällristningar för att se influenser från främst Grekland, Anatolien, Sumer, Egypten och förmodligen i andra hand från Indien.

Nu är "de Herrar" inte ensamma om att vara totalt okunniga i så väl ritualastronomi som i influenser från de folkrika kulturerna i söder när det begav sig. Ett exempel är ritualföremålet dubbelyxan som hittats i stor mängd vid den tidiga ritualanläggningen pålbyggnaden i Alvastra. Vi har fynd även på Dal och det berättar förstås om influenser som började före 3100 f.Kr. I sumeriska texter finner vi dubbelyxan nämnd i ritual när "Inanna dricker öl i Lejonets ansikte", dvs. när nymånen står i Lejonets stjärnbild.

Vid utgrävningen fann man en dubbelyxa ställt med en egg neråt vid sidan av en rituell liten sten. Kanske man då formade uttrycket "att skära ett rum" och här uppåt och neråt för att skydda det sådda kornet eftersom man odlade vid Alvastra … nutidens bönder använder pesticider uppåt och neråt. Allt för få arkeologer och uttolkare har intresserat sig för den praktiska sidan av livet och i detta fall odlingen.

Här ska sägas att "det är på gång". Den yngre generationen arkeologer med stöd av många andra håller på med förfädernas metod "att gå under skinnet för att känna hur det känns". Det är den ursprungliga metoden att nå kunskap inte bara om djur utan om allt annat i naturen. Rollspelen är en förlängning av detta när man kollar om föreställningarna håller. Det är sånt man håller på med vid vikingabyar,. bronsåldersbyar och rekonstruerade stenåldersbosättningar.

Den äldre generationen distanserade sig genom att använda pseudokvaliteter såsom "jaktmagi, shamanism, kult m.fl." för den naturliga metoden att leva sig in i och planera verksamheten för brödfödan. När man lever sig in i forntidens vardag använder man den intuitiva halvan av hjärnan plus kroppen och "känner hur det kändes". Då har man satt sig i ringen med förfäderna och då berättar de mer.

Framför allt får man inse att forntiden var ett naturbrukarsamhälle och detta egentligen fram till andra världskriget eftersom 8 - 9 av 10 levde på landet. Att nedvärdera de gamla är inte särskilt vetenskapligt. Den gamla metoden med teoribildningar i forskarlya är nog rena "stenåldern". Förresten ser man inlevelse även inom andra discipliner och i synnerhet de som räknar med kommersiellt utbyte.

"de Herrar" kommer aldrig till skott. De kan kritisera men inte sätta något annat vettigt istället. Det ger ingenting att katalogisera vilka figurer man finner i ristningarna. Var/ vad är sammanhanget lokalt och med samtidens problem? Allt för många dokumentationer och bildframställningar är i allmänhet rena "stenåldern" eftersom man rycker loss enskilda motiv eller delar av hällristningar ur sitt sammanhang. Det är i varje fall inte vetenskap. "de Herrar" talar gärna om "ovetenskap" men borde spegla sig själva. I själva verket är de kunskapens dödgrävare som har sönder istället för att bygga analyser som visar på sammanhang.

På Gotland och sydkusten av Sverige har man dokumenterat över 3000 sliprännor. Men förövrigt finns de i Halland, Östergötland och på Bornholm och förmodligen i mindre mängd på flera håll i Sverige. Dessutom bl.a. i Frankrike, Luxemburg, Fiji öarna och Australien. I Indussymboliken från mitten av tredje millenniet finns symboler som kan tyda på ett "gå-i-jord-ritual".

Uppsala-astronomen Göran Henriksson är ett tacksamt objekt för deras nedgörande kritik. Detta eftersom Göran lämnat många blottor och rent arkeoastronomiskt är han väl nog ute och cyklar ibland. Men återigen är "de Herrar" allt för svartvita eller "antingen eller" där de dömer ut allt utan att ha något eget att komma med.

Förutom med "de Herrar" har jag för länge sedan varit i kontakt med Göran och mött även hans akademiska arrogans sådär direkt. Men det är ju deras sak om de "skådar hunden på håren". De kritiserar också Görans arbete med Gotlands slipskåror där han förresten arbetade med ett helt team. Lika väl som att jag tycker att "de Herrar" har rätt i vissa frågor, lika väl kan väl Göran & Co ha rätt i sina saker.

Fakta i målet är att vi har dessa serier av slipskåror och vi har fynd av mejslar som har samma periferiradie som slipskårorna. Den expert som mätte skårorna fann att de var riktade efter första fullmåne efter vårdagjämningen. En tidpunkt som bl.a. kyrkan använder för att fastställa ritualåret även i dag.

Jag tycker "de Herrar" skulle försöka lösa mysteriet och finna en dåtida praktisk mening med att slita i berget.

Man kan spekulera i varför det gått så trögt med tolkningen av såväl stenbumlingar som hällristningar. En orsak kan vara att man av religiösa och andra skäl skäms för sina "primitiva förfäder". En annan sak är att det äldre akademiska systemet konserverar gamla åsikter och nytänkande tillåts in komma fram. En del unga akademiker klagar över att det är allt för mycket "Följ Professorn och akta dig för reviren"

Mallen för en akademisk uppsats börjar med att man ska redogöra för vad föregångarna har skrivit. Det är svårt att komma med nya synpunkter i ett sådant etablissemang som t.o.m. dikterar orden man ska använda. En gammal sanning är att man gör sällan upptäckter på gamla upptrampade stigar.

Följden är att man i varje uppsats och avhandling möter samma gamla distanserande vokabulär om shamaner, kult, forntida kosmologi osv. Förfäderna var bönder och de var knappast intresserade av kosmos utan av regn, värme, väder och andra sker så att de kunne planera sitt levande. Gamla tyder om väder baserade sig på iakttagelser över kanske tusentals år och som sparade i folkminnet. En del stämmer in och andra är likgiltiga. Det lönar sig att se upp med "käringveckan" dvs. att värmeåskväder är naturliga på sensommaren i skandinavisk miljö.

Det är icke stringent vetenskaplig metodik att ur hällristningar plocka ut detaljer ur en bild och förklara hela bilden utifrån dessa. Hela bilden ska "dokumenteras" och allt "katalogiseras". Man ska se efter möjliga mönster innan man går till nästa steg att "känna igen" och även att "jämföra" med liknande inom Norden och med bättre "kända kulturer" i Söder som lämnade oss hjälp med jordbrukskultur och ritual.

I själva verket finner man hos förfäderna en modell att undvika att cirkla som "de Herrar" utan början och slut. Den enklaste kalendern avbildas som en cirkel med en punkt/ skålgrop som anger början och förstås även fullt varv. Eftersom man räknade halvårsvis finner man att 2 punkter är halvårsskifte. Andra kalendrar är pedagogiska och börjar med en "tom" liten båt som ska fyllas. I Egyptens symbolik var säsongen mellan "båten" och "korgen" för skörden.

Trots att man hållit på att dokumentera i över 100 år har man inte kommit stort längre än på Lauritz Baltzars tid i slutet av 1800-talet. Han avbildade hela hällar medan de som bara dokumenterar och publicerar delar egentligen har tagit ett steg bakåt.

Detta blir inte bättre av att en del inte klarar av att resonera metodiskt. "de Herrar" har en viss förmåga att rada upp motargument utan att komma längre än att gå i cirkel och misstänkliggöra allt. En välkänt taktik som i andra sammanhang kallas "splittra och regera"

I positiv och målmedveten diskussion binder man fakta i möjligaste mån till kända företeelser och bygger vidare på det. Både i fråga om stenbumlingar och hällristningar är det frågan om att genom att samla sannolikheter och fakta i en viss ordning kan får en bild som är relativt sann. Det är svårare än i egentlig arkeologi där man kan experimentera och prova sig fram till något mycket sannolikt.

Eddamytologin, den teoretiska vetenskapliga mytologin samt det felaktiga antagandet att våra förfäder var blodtörstiga barbarer har satt ingångsramar till studierna i forntiden. Våra förfäder var betydligt klokare och intelligentare än de flesta vetenskapare åtminstone när det gäller deras verklighet. De var helt enkelt tvungna att kunna lösa komplicerade problem med enkla medel.

Alvar Ellegård skrev en essä på 1980-talet med frågan "Höll man på med vetenskap vid Stonehenge?". Det är en orättvis fråga eftersom förfäderna i första steget var intresserade av att veta tiden och månadens gång med ett halvt dygns noggrannhet. Vi vill veta det med tio decimalers noggrannhet och helst veta beskaffenheten av ytan på månen osv. Vi kan konstatera att de till varje tid skaffade sig den kunskap de behövde.

De exakta vetenskapernas relativitetsteori har inte i analog form upptäckts av de verbala vetenskaperna. Varje lokalt relativitetsfält ska mätas med sina egna regler och från lokala förutsättningar. Man kan inte uppnå en sann beskrivning genom att använda våra referensramar eller kristna religionens regler på forntiden. Att använda ord som "barbar och heden" är ren oförskämdhet mot förfäderna.

Man kan ej heller som "tredje Apan" sätta händerna framför ögonen för att slippa se sanningen.

Vårt system med Staten = det är vi som garant för bevarandet och beskrivandet av vår forntid har sina fördelar. Man kan jämföra med länder där fornminnena ägs av markägaren och där Staten har begränsade möjligheter att göra forntiden tillgänglig för allmänheten. Vi har begränsningarna genomtillgänglig kunskap om forntiden och viljan att förbehållslöst hitta svaren.

Det vill gärna bli så att de olika disciplinerna monopoliserar sitt kunnande med allt för lite synergetiskt/ sammanfattande tänkande. För att tolka en rituell hällristning måste man känna till samtidens förhållande hela området och därtill eventuella influenser utifrån. Detta innefattar då alla grenar av arkeologi, idéhistoria och tolkning av deras bildspråk och möjligheterna i den lokala omgivningen. För min del har jag lagt ned mest tid på hällkistperioden vid Hästefjorden som kompletteras med en ritual kalender vid Evenstorp.

Kontentan av ovanstående är att vissa delar av det arkeologiska etablissemanget fungerar som en skydda verkstad som bevakar sina revir. Därtill har man liten kontakt med verkligheten vilket leder till att man utifrån knappast kan respektera "de sovande". Detta går inte att förneka med den takt fornminnena försvinner och när man ser till hur få realistiska beskrivningar det finns av forntidens folk och kultur.

.

Hej Sune Sune
Du skrev
"En arkeologs högsta önskan är inte att gräva fram och bevara
fornlämningarna. I detta finns en motsägelse (gräva upp-bevara). Lagen är
skriven så att man ska sträva efter att bevara, ej gräva ut."
.
Det har då inte lyckats i Ånimskog och på många andra ställen. När man
läser om arkeologi brukar det handla om Skåne och sommarfagra Öland och
Gotland. -:)... I klartext vi vet mycket om nämnda områden men lite om
övriga Sverige ...vems är felt??? Eller håller man på att bevara -:)
.
För övrigt såg jag att åtminstone vissa myndigheter har uppmärksammat
problemet och det pågår en drive sen några år. Sen fattas ju att enligt FNs
mänskliga rättigheter är det Statens skyldighet att se till att folket tar
del av vetenskapens landvinningar ---- det är väl arkeologerna det. Men vi
har ju inte sett nån drive av samma karaktär som English Heritage stödda av
TIME TEAM.????????????????????????????
.
Arkeologerna är medborgare som alla andra och de har samma rätt att idka
opinionsbildning som jag. Man tycker att de är så nära verkligheten så att
de skulle se vad som är på gång
.
Om fornminnena försvinner är det som att arkeologerna sågar på sin egen
gren och det finns inget att gräva efter, arbeta med och skriva om. De
måste ju försvara sitt arbete in för oss skattebetalare som står för lönerna
ha det
Catshaman
.
PS: Det är vackert om du försvarar ditt skrå, men det är betänkligt om du
försvar just en sådan sak som denna ... som han sa, jag är amatör = älskare
av vetenskap
……………………….

Normalt har jag torrt på fötterna när jag skriver ...du misstror min siffra
och det får du göra, men jag har den från en rätt nyutkommen bok. Mer får
du inte veta eftersom du är oförskämt.
.
Sen tycks du ha missat rubriken "Vore BIG DIG något för Sverige". Kanske du
inte kan engelska och har inte kollat vad det är frågan om och känner inte
till TIME TEAM. Dessa proffsarkeologer har gjort arkeologin populär i
England och går nu ett steg vidare.
.
Jag minns min upphetsning när jag som barn hittade en fin flintmejsel i
åkern. Det är sånt som skapar intresse och som jag mött bland bönder när de
visar sina samlingar. Engelska projektet är väldefinierat i alla led och
expertis finns till hands om de stora fynden kommer. Deltagarna får gräva
en 1 x 1 meter stor grop de själva får välja ut. Det är inte så tokigt som
man kan tro eftersom mycken gammal bebyggelse och forntida bosättningar
ligger under nuvarande tätbebyggelse. TIME TEAM har ofta grävt i trädgårdar.
.
Jag jämför med mitt eget Mellerud där Rådaåsen varit säte sen urminnes. En
del känner vi till exempelvis att på Vattenkullen fanns i mitten av
1800-talet 68 högar och stensättningar, men järnvägen grävde ner sin
vattencistern och omdanade högen. Vi har hällkistfynd och även en dubbelyxa
i närheten dvs. från fjärde årtusendet f.Kr. Det finns anteckningar om fynd
från mitten av stan och nån domarring har strukit med. Jag brukar gå och
kolla på spaning efter något när olika verk gräver i åsen. I regel är det
bara lite svart jord som man inte kan datera med ögonmått. Med nuvarande
maskiner är det nog tur om någon upptäcker nånting.
.
Fyndområdet fortsätter åt väster där bebyggelse inte finns i en hästhage
till en forn herrgård. Där finns stensträngar och på stenarna finns
skålgropar på känt sätt från fornåkrar även här på trakten. Jag drar
preliminära slutsatsen att det är en fornåker. Den och några andra
fornminnen finns inte upptaget på kartan och Länsstyrelsen har inte varit
intresserad. Nu finns planer på en förbifartsled och det är inte känt om
man väljer en led över hästhagen och enligt andra alternativet finns ochså
fornminnen.
.
Endast lokalt intresserade kan försvara det fornarvet --- ibland lyckas det
inte om de ekonomiska intressena är för stora … se min fil om
BLURPH-gubbarna i Lundby. Alla fynd är pusselbitar i lokalhistorien som
inte kan intressera akademiska arkeologer som sitter exempelvis i Göteborg
eftersom allt centraliseras numera
.
Om du vet något om marknadsföring kommer TIME TEAM att återigen sälja
arkeologin till folket på ett djupgående sätt. Det gör att folk känner att
de äger sin historia och arkeologi.
.
Jag är inte intresserad av att käftas om petitesser när vi behöver ett
positivt intresse för att kunna bevara det lilla som finns kvar. Och jag
diskuterar inte heller om det behövs en kampanj eftersom jag redan sagt att
vist behövs det. Då menar jag arkeologi som inte drar slutsatser förrän vi
har nog med vetande.
.
Jag jämför med olika fyndplatser man utropat till hövdingedömen och
Sveriges vagga och vad vet jag. Kanske folk då inte var så intresserade av
makt såsom arkeologerna är … sen har vi den historiska frågan om västgöten
ARN som utländska besökare skrattar åt och känner sig lurade eftersom
Sverige är så fattigt att man måste dikta en tvivelaktig figur
.
…. Sen är det en annan sak att jag undrar varför historikerna inte har
forskat seriöst i "Nordiska Tempelriddare" eftersom det är något kristet
och hela 12000 nordbor samlades för färden ??? Finns arkeologiska spår
dokumenterade proffsigt? Nu kommer Guillou att blockera saklig historia på
samma sätt som Maja Hagerman som tror att Norden befolkades av vildar före
Ansgar. Vist är svensk arkeologi och tidig historia primitiv och
amatörmässig och visar inget tillrätteläggande från proffsen????
.
Min generella bedömning är att vi har helt enkelt för lite kunskap utom
förstås Skåne, Gotland och Öland. Stig Welinder & Co (Jordbrukets arkeologi
5000 år) har en massa statistik som ligger till grund för mina slutsatser
kombinerade med 30 års läsning. Så länge man inte har heltäckande
undersökningar av landet kan man inte dra generella slutsatser från de
hittills fyndfattiga områdena eftersom mörkertalet är för stort. Att dra
slutsatser från kuriosa eller enstaka fynd är inte rejäl vetenskap.
.
Mitt område är hällristningar och jag har fått kämpa för att få
tillförlitliga dokumentationer och kontext får man ofta se i månen efter.
Jag är luttrad vad gäller arkeologin där man för jämnan får använda Kajsa
Wargs recept. Engelsmännen har inget problem med hällristningarna eftersom
de till kanske 90 % är enahanda, men de har mycket annat intressant som vi
kan lära oss av här i Norden. Och vem gräver efter det nordisk arvet i
England???
Ha det catshaman

…………...
Jag har besvärat mig med att fotografera vartenda fornminne som är R-märkt
på den ekonomiska kartan i min socken Holm ... och de är fortfrande fler
än fyra men samma och värre till framträder när man ser förstörda
fornminnen som rena illdåd. Jag har ett handfast synminne av hur
arkeologiska landskapet ser ut.
Jag undrar vad man lär barnen i skolan och var arkeologerna håller hus.
.
Sen tycks du vilja undvika detta och inte på minsta sätt ta del i att
förbättra situationen och kunskapen om vår arkeologiska historia. Sen
spelar lagar och sånt ingen roll eftersom de kan ändras efter behov. Det
gör mig betänksam. Vad vet du om arkeologi och vad bryr du dig om arkeologi?
.
Denna lista är inte avsedd för påhopp på person ... vill minnas att du
försökt det förut. Du får använda din akademiska skalle för att inse att
fornminnena försvinner. Procentsatser har i sig ingen avgörande betydelse.
Du har exponerat ditt förakt för dem som engagerar sig. Du är inte den ende
har jag lärt från en del andra diskussionslistor.
.
Sen vill jag nog ha dina akademiska meriter innan du kommer med dumma
frågor av den exponerade typen.
.
I normal debatt håller man sig till huvudfrågan. "Vore BIG DIG något för
Sverige" eller med andra ord behöver vi göra något för att popularisera
arkeologin och engagera folk att delta.
.
Du tycks ha mest invändningar och vill styra bort från huvudfrågan. Kan
du inte bara säga: "NEJ vi blir vid det gamla vad ska vi med
fornlämningar!!! Det är för besvärligt för arkeologerna"
.
Mitt sista inlägg om saker som är utanför frågan.
ha det catshaman

………………….

Slutkommentar

Jag har tagit med det väsentliga från diskussionen som visar attityden hos förmenta akademiker. Vidare kommer det fram hur i synnerhet stenåldern eller stenlämningar negligeras. Kanske det är för att man inte begriper sig på dem och sätter på etiketten "primitivt". Kanske det är för att denna typen monument sällan är "guldförande".