Uppkomsten av jordägande i Norden

Denna essä spånar lite i jordägandets uppkomst. Det kan inte dokumenteras förr än Ramunds sten som talar om att äga land. Förmodligen var överklassen först att muta in privat land medan folket bodde i mer eller mindre kollektiva byar även in i medeltiden

Jordägande, jordbruk, ritualtid, kollektiv, världsordning, religion, efterliv, världsåskådning, fridslag, isolationism, tidhjul, rituallag, skaftning, byalag, krigiska stammar, keltiska fält, ornum, birke, privat ägande, feodalsystem, frimän, shaman, runtext, Ramundstenen, riksbildning, husfattiga

essäer| hem |

Här gör jag en kompromiss och blandar en resumé med länkar till filer. Mitt område är uppkomsten av idéer och inte så mycket arkeologi så ja ska försöka kort skissera frågan som rör sig i feodaltid = vikingatid. Men allt har förstås rötter djupt i historien.

Jordbruk och ritualtid börjar runt 6000 år sedan. Här och var ser man hällristningar som kan klassa som inmutningar redan under stenåldern. Man behövde rituallagar dels för att hålla i minnet, dels för att veta vad man skulle göra till varje tid. Det är inte helt korrekt att säga att man levde i kollektiv eftersom det förutsätta en gemensamt riktad vilja.. En del ortnamn och annat indikerar att man tjänade en abstrakt idol om vi nu ska klyva ord.

Men vi kan icke separera deras artistiska framställningar och deras Världsordning eftersom de levde i helhetstänkande. Det är inte relevant att tala om religion eftersom deras tankesätt var en praktisk världsordning och regler för vardagens liv och odling. Detta är långt från senare abstrakta religioner som rent av hatar fruktbarheten medan världsordningen handlade om att odlade fruktbarhet. Från början måste man definiera att ägandet var abstrakt och tillägnat en loka idol och möjligen en övergripande idol för större områden. En persons liv är kort och var än kortare för de flesta i forntiden. Endast en släkt /släkte kan göra anspråk på kontinuerlig disposition av jorden tillägnad en abstrakt överhöghet.

Åtminstone en del hade namn (sen bronsåldern?) på sin by och använde dativ för att säga att man "arbetade åt NN-Idol". Denna ordning bestod intill man började ge byarna personnamn plus ändelser som -by, -stad, -toft och liknande. Kravet på namn ökar med tätheten av människor och bosättningar. Observera att befolkningen i hela Norden var bara runt en miljon år 1000 AD varav hälften bodde i Danmark. Förmodligen varierade det med tiden sjukdomar men var säkerligen mindre bakåt i tiden och koncentrerad till de bästa ställena

Vidare styrde idén om efterliv ( föräxla ej med själavandring) där människan var som vilket som helst korn i evigheten. Att man införde likbränning var egentligen ingen skillnad eftersom egyptiska tanken var att människan delades i en "flygande själ KA" dvs. anden och en BA-själ som fortsatte i underjorden. Det beskriver på ett poetiskt sätt vad som egentligen händer. Men om man gör det till världsåskådning blir människans syn att man kanske återvänder och kanske efterlivet är bättre än det pågående. Man är en gäst på jorden och äger inte där man bor eftersom det tillhör den gemensamma idolen. Men man är bunden till sin släkt som är reservoaren av kunskap för överlevnad.

I början av odlingen behövde man komma överens med de andra näringarna som hade djur eller skördade naturens gåvor. Det blev fridslagar som levde även i medeltidens byalagsbalk. Vi vet att i Sumer löstes friden mellan odlare och avlare genom exemplet giftermål mellan Nymånegudinnan och herdeidolen Dumuzi. … Normaltillståndet är det fredliga och välordnade livet. Arkeologer är vanligen bara intresserade av de få och korta perioder med lokala stridigheter. De förutsätter ett krigstillstånd som det normala.

Arkeologerna har för det mesta bara intresserat sig för sädesodling och delvis därför att det lämnar spår. Medan pollen av andra växter är svåra att skilja ut. Dock har man indikationer på att ärter och bönor odlades tidigt. I de franska grottorna finns en del avbildningar av gräs och det är sannolikt att man mycket länge har skördat dem.

Förutfattade åsikter och isolationism är de värsta hindren för ökad kunskap. Länge kunne vetenskaparna inte lyfta blicken utanför den egna synranden. Om vi nu en gång har fynd av rituella dubbelyxor från 4de årtusende f.Kr. måste man fråga sig varifrån kom dessa idéer. Yxan är formad som Ny och Nedan och vi har indikationer i hällristningarna om den sumeriska nymånegudinnan Inanna. I den idolens följd har vi manifestationer av "gå-i-jor-" ritual

Vidare har vi också den korsade cirkeln eller tidhjulet = fyrdelade året som indikation att tiden var den högsta domaren. … pseudotolkningar vill se solen i denna symbol. Jag ser då inget kors över solen och skulle jag försöka skulle jag bli blind. Sen är det svårt att finna bevis och se att de forna nordborna var mer övertroiska och primitiva än folk i Mesopotamien och Egypten. Speciellt som ett antagande måste bli att vi haft viss invandring.

Sen vet ingen egentligen vad shamanism är och ett är säkert man får ingen ledning hur man ska odla från denna akademiska konstruktion. Framställning a forntidens idoler kan var besynnerlig, men lika besynnerlig är många av Söderns idoler. När man tecknade var man tvungen att ge dem olika karaktär för att ha något att komma ihåg. Våra vetenskapare har också svårt att skilja på idol och verklighet man kan bevisa.

Detta har att göra med odlingen och ägandets förutsättningar. Odlingsritualen följde sumerisk praksis med "tre fåror i Tor" med rep och stång som exempel på import av en del idéer. En annan idé var att göra gärden runt åkern och däri finns en begränsning och ett skydd av ägandet. Under bronsåldern importerades årder/ plog och idén att använda dragdjur och det kom från Södern…

… Det är förstås ren dumhet att göra sig löjlig över de enkla figurer vi ser på hällarna. En figur som står med armar som en storfiskare eller en lång stång är helt enkel symbol för att avgränsa en åker eller bosättning. Det var en lång rad regler som måste diskuteras och definieras av såväl bosättningen som det större folklandet. Det var grunden till våra lagar och främst byalags/ byggninga balk i landskapslagarna. I hällristningarna ser vi det börjar under bronsåldern och med Evenstorps och Högsbyn lagar. Med försiktighet kan vi generalisera dessa till åtminstone södra Skandinavien.

Man fick även definiera sätt att manifestera avtal såsom gränser och befogenheter. Vi vet att "man skulle hålla i skaftet" dvs. antagligen domarens spjutskaft för att besegla ett avtal. Hans spjut eller stav var våra dagars ordförandes klubba när "stav fallit". Symbolhandlingar med vittnen och kanske tingsmenighet var ägnade att hålla avtalet i folks minne. Man brukade fråga gamla gubbar och gummor "vad fornt varit". Det praktiserades säkerligen även då privat ägande "tog faste" med skaftning som blev vårt ord 'skifte'. Så länge man levde i familjebyar var det inte aktuellt att skifta fast egendom ... Här på Dal dröjde det egentligen till mitten av 1600-talet innan det hemmansklyvningen satte fart med tredubbling av innevånarantalet på 100 år.

Pollenkurvorna är i regel för få.. De har gemensamt att de visar att sädesodling på platsen där man hitta pollen är inte kontinuerligt. De sammanfaller med perioder före 3000, 2000, 1000 f.Kr. och blir kontinuerlig runt 500 f.Kr. Kanske det förekommit mission vid dessa tider.

Mest intressant är hällkisttiden 2300 - 2000 f.Kr. då vi har rituallagen och månräkningen i Evenstorp. Ungefär samtidigt har vi brödrabolagen i Högsbyn. Det finns stadgande om att gärda åkern och en rituallag för odlarna och ett kortare stycke för boskapsfolket. I Högsbyn förstår man att organisationen var kollektiv. Det blir det nästan automatiskt när man har ett gemensamt ritual.

Man ska akta sig för att generalisera om forntiden eftersom de fanns en mångfald och odling förekom bara på lätt odlade jordar så vitt vi vet. I allmänhet vill arkeologerna göra odling mer vanlig än de kan bevisa och det finns inte så många rena jordbruksbilder bland hällristningar. Jag har räknat till mindre än 10 plogar. Däremot använde troligen största delen av befolkning den kalender som jordbrukets folk tog fram och använde. Att styra sin tid är viktig för alla.

Många arkeologer vill gärna se "krigande stammar" under stenåldern utan att ställa relevanta frågor såsom: Vad skulle man kriga om i en glesbygd? Var finns bevisen? Eventuella försvarsanläggningar var kanske menade i avskräckande syfte. Man var medveten om att vara beredda att försvara sin jord och odlingar, men endast övertaliga hade tid till handelsresor och än mindre till strid.

Bronsålderns hällristningar vill gärna dominera bilden. De ger en bild av stor import av åtminstone idéer, men hur mycket tog man till sig? Hur mycket kunne man acklimatisera och använda. Numera menar de ägeiska arkeologerna att Minoskulturen var rituell. Fenicierna var kända som fredliga handelsmän som tog fram saker folk behövde såsom exempelvis plogar från såväl Egypten som Grekland. De marknadsförde en fredlig kultur för att kunna komma igen. De introducerade Handens symbolik främst i Danmark - Skåne och Viken och det var helt enkelt ett årsritual

Den rika danska bronsåldern vittnar om ritualkultur och de stora högarna rymmer förmodligen präster och prästinnor. Här på Dal har vi stora "häradshögar" som förmodligen ska ses som att Tiden begravdes som en symbolisk manifestation av världsordningen. Hela tiden är det fråga om befolkningsunderlag och möjligheter som inte fanns i glesbygd. Kulturen fanns i södra Skandinavien

Under järnåldern ser vi "keltiska fält" dvs. odlade åkersystem och en del byggnader visar att man tog in boskapen i de stora långhusen. Man har kartlagt hela byar i Danmark där man ingärdat för att hålla styr på smådjur, småfolk och köksodlingar och att ha farlig verksamhet i skilda byggnader. Fortfarande kan vi bara se jordbrukets bosättningar som kollektiva. Våra domarringar och tingsplatser tillkom förmodligen under bronsåldern och sen i början av järnåldern.

Endast kollektivet kan garantera allmän ordning. Det är något speciellt för en glesbygd med små självstyrande byar att alla är delar av helheten. Men idéerna man behövde fanns redan i exempelvis i forna Mesopotamien. Det var bara att låna liksom man gjort med odlingsritualet Under mitten av sista årtusendet före vår tideräkning kan man tala om en renässans för Sumer eftersom man återupptäckte stora bibliotek från sumerisk tid.

Arkeologernas spekulationer om krigande stammar (warlike tribes) under stenåldern och STORA HÖVDINGAR under Bronsåldern finns det inte mycket bevis för. Hällristningarna talar mest om nya ritual som kom i mängd och diskuterades. I synnerhet som det ritualstyrda samhället stod sig till Vendeltiden. Överklassen fanns förmodligen i egna byar och dess funktion var att vara ritualledare och sköta handel och förbindelser utåt. Idén om ornum tycks ha uppkommit under bronsåldern. Dessa hade då sin egen produktion av såväl varor som jordbruksprodukter.

Vi kan bara tala för dessa som fanns som öar i bondelandet. Som alltid lämnar överklassen de kulturella spåren. Det fortsatte in i romerskt tid då man började bygga hallar. Dessa blev säkerligen centrum för handeln inom sitt område och utvecklade sin egen verksamhet runt omkring. Gudme på Fyn är ett exempel. Man kan inte generalisera och exempelvis Gotland hade förmodligen sitt eget system tidigt. Principen om urtag = ornum = birke användes förmodligen också att skapa tillfälliga eller permanenta handelsplatser som var som ett skilt och skyddat lagrum.

Privat ägande är en fråga om såväl koncentration som allmän överenskommelse om att inmuta ett speciellt område. De kollektiva inmutningarna är lika gamla som hällristningarna som talar om att "Här bor vi". Ofta kan man datera dem och säga att "Här bor vi sen tiden då en viss stjärna var fixstjärna". Senare fyller runstenarna samma funktion.

Men ägandet blev också en fråga om att stormännen hade mer/ annorlunda rätt än vanliga bönder. Det är den feodal ordningen där stormännen bildar egna områden i bondehavet och ibland underordnar även fria bönder i sitt styre. På kontinenten ledde det tillbygge av slott och herresäten med underlydande bönder. Även kyrkan roffade åt sig makt och medel.

Egentligen måste man väl räkna med att överklassen bland Franken övertog det romerska feodalsystemet i slutet av 400-talet och exempelvis saliska lagen skrevs ned. Det spriddes till det "återuppbyggda" England och norrut till Tyskland och vidare till Danmark. Det är en process över många hundra år och där Norden låg en bra bit efter.

Från England lär vi att inflyttningen slutet av 500-talet skedde med folk ledda av sin åldermän. Alltså var det kollektiva byar och den del ortnamn styrkar detta exempelvis genom att berätta att en sten/ stång var centrum för byn.. Snart nog började överklassen frimän att ta åt sig mark och underordna folk under sig. Vi vet det från Mercias lagar på 600 - 700-tal. Om det ar ett än äldre system vet vi ej.

Överklassen arv var den ioniska delningen av hierarkin. Egentligen var alla jämbördiga och man valde en överledare med hird/ witan. Det var förstås ett fåtal vartill kom lokala goder/ tegner dvs. ritualledare som skulle vara gamla visa män. Hovet och handelsmännen/ sjöfararna omgav sig med yrkesmän. För att bli thegn (ritualledare/ häradshövding) skulle man äga minst 5 hide och samma gällde för handelsmannen. Rikedom kunne man skafa bara genom handel i stort.http://www.catshaman.com/s25eril/02angels.htm

Det är olyckligt när man ger olika namn åt likvärdiga funktioner. Det har skapats mycken mystik runt de keltiska druiderna. Förmodligen fanns ett liknanden de system i Norden och tegn är en liknande företeelse. Det var de visa och skolade som stod för den intellektuella delen av samhällets ledning. Detta innebar också att de var lagkunniga och man följde övriga världens utveckling. Cesar, maktmänniskan och romarna var rädda för dem och utmålade dem i värsta färger. Medan de ioniska filosoferna i Miletos var imponerade av deras kunskap.

I glesbygderna i Norden behövde det lilla samhället bara nån gammal kuf som höll andarna borta så att säga. OM det ny fanns schamaner är de av samma klass som druider, goder, tegner, egyptiska och sumeriska präster. De personifierade sitt samhälles kunskap för att klara uppehället. Återigen står våra vetenskapare där och så snart de ser en hällristningsfigur med tre horn är det naturligtvis en shaman tycker de. I själva verket är det oftast en animering och en abstrakt idol som kan ersättas med ord i vårt språk. Tjatse var den råkalla dimma och nattfrosten. Hur ser ett sådant ord ut när man ska animera det i en teckning? Nattfrost som begrepp och figur fanns inte i Egypten så man fick komma på själv…. Sagan om "Iduns äpplen" finns på Lökeberget hällristning.

Även om det finns frågetecken för datering och ursprung är Beowulf och Widsith dokument som manifesterar förhållanden i Östersjöregionen. Beowulf är mycket i myternas värld och en början på en heroisk tidsålder åtminstone bland skaldar i överklassen. Widsith ( skriven 600-talet?) räknar upp en rad namn och släkter vilka sannolikt är äkta. Speciellt Wada från Helsingland är intressant eftersom Helsingland producerade järntackor vid den tiden och blev "världsbekant". Widsith "gick ut och in" i de fina hemmen.

De få bevisen tyder på att nordiska överklassen började att manifestera privat ägande på 700-talet. Vikingatågen var inte enbart härjningar och plundring. Man bosatte sig och fick nya idéer och överklassen av handelsmän känner inga nationaliteter. De har alltid minglat och gift sig för att bilda förbund. Ett annat system var formella eller informella gisslan. En son eller dotter kunne skickas att fostras hos nån bekant rikeman. Andra var gisslan av andra orsaker men allt befrämjade spridandet av idéer inom överklassen. I det hela ingick att vissa var spioner under samma benämning eller som ambulerande yrkesmän.

Vi har bevis för ägandets uppkomst i runtext på Ramundstenen; Sparlösastenen talar om att äga en hel by och företeelsen fortsatte in i medeltiden i Västgötland; Malstastenen räknar ätteled till 700-talet. Rökstenen ca 800 AD räknar upp ett antal ätter. Arin-gubben förlorar sin ende son men avlar en son som nittioåring och vi får en inblick i hur viktigt det var att skaffa en arvinge. På Tyrastenarna 900-tal i Danmark får vi ändelsen -ungar med dialektala varianter -ingar, lingar m.fl.. http://www.catshaman.com/s27viking/10saga4.htm.

En annan indikation man ser i min stads historia att det forna Råde splittrades i utflyttarbyar Hjortungen, Hålsungebyn, Lakungebyn i första steget. Ett andra steg är all byar med ändelsen -stad och -by. Senare delades moderbyn i Österråda, Västerråda och Mellområda. Kungarna ville ha så många byar som möjligt när gårdsbeskattningen infördes. Gustav Wasa gillade inte dalbornas sed med "brödrabo" och skrev arga brev.

Sen kommer riksbildningen runt 1000 AD där Knud och Olof gick före genom att bilda tegnbyar och svenne, karle och rinkebyar för styrande överklassen. Senare menar man att runstenarna oftast är till för att manifestera överklassens ägande. Jag känner lite till Västergötland under medeltiden där man ser att de ibland äger hela byar. Men i gammal anda bildar de sina "torp" (= ornum/ birke) utanför de gamla kollektiva byarna. Längs Vänerns kust ligger dessa herreställen som et pärlband.
http://www.catshaman.com/s26feodal/0rinke.htm

Södermanland och Uppland äger den största koncentrationen av runstenar mest från 1000-talet. Det fanns tidigt mycket herrar där kanske som en följd a folktäthet under järnåldern. Det blev nödvändigt att hävda sig.

Sten Sö 52 vid Mälsundet, Bettna, mellan Nyköping och Flen har texten

"faraukiR : rais(t)[i : stain : thina]si : [a]t : ulaif : fathur sin han : at : kaiR[uni]"

Fröger reste denna sten efter Olev, sin fader. Han ägde Gerunn.

.

Sten Sö 202 vid Östa, Ytterselö:

"thurbyrna : resti : s(t)(a)i[n] --(n)a : yti : usbaka : fathur : sen ai ?? ati (k)(u)la : hui ?"
Torbjörn reste denna sten efter Ospak, sin fader. Han ägde .....

Stenen är skadad vid sista delen av texten.

.

Sten Sö 367 vid vid Släbro, Nyköping.

Stenen är uppställd vid den gamla hålvägen efter att den hittats liggande i ån.

"hamunr : ulfR raisthu : stain : thinsi : efti : hrulf : fathur : sin :

ayburg : at : unir sin thaiR otu : by : slaitha:bru + fraystain : hrulfR

o=thrutoR thiakna"

Håmund, Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader, Öborg efter sin man. De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män.

Förutom dessa måste vi nämna Jarlabankes 4 stenar

"Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig medan han levde och gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby"

Till saken hör att Bällsta tingsplats anlagts bara några årtionden tidigare, men Herren på Täby ville ha egen tingsplats. Även Öpirs sten på tingsplatsen i Aspa och Kjulastenen tingsplatsen Rekarna vittnar om herrars strävan efter makt. De vittnar om stora män som tog saken i egna händer för att få ordning på tingen i sitt "lilla rike".

Uppland och Södermanland blev dominerande med sina många herrar som fyllde riksrådet. Medan Margareta I valdes på landskapsting i Danmark och Norge "TILLSATTES" hon av svenska riksrådet som dominerades av herrar från Svealand. Under hela medeltiden ser vi hur herrarna bredde ut sig.

Medan Uppsvearna utvecklade sitt feodalsamhälle förblev lilla Dal ett landskap som dominerades av skattebönder. Gamla ritual levde långt fram it tiden Domboken Sundal 1613

Kastehagen har tillhört Åsmule men kom till Linde och i Olof Hufvudssons ägo på så sätt, att han "tog mull och la det i sine skor och svor på att han stod på sin egen jord"

Båda urgamla ritual sen odlingens början. De speglar människans inmutning av jorden ur allmänning och principen "där du sätter din fot är din jord" En a´n skulle väl omformulera till: "Där du sätter foten har du jorden till låns."

Karelska landskapslagen stadgade att man ska skära upp en strimla gräs och den nya bonden ska krypa under den upplyftade torvan för att befästa sitt ägande = äktenskap med Moder Jord. Liknande ritual användes för fosterbroderlag. Dessa symbolhandlingar kan vara lika gamla som det lokala tinget där tingsmenigheten beslöt saker gemensamt

Förmodligen införde Olof Skötkonung de första reglerna om "skötning", dvs. att jord överlots av kungen genom att denne la jord i den nya bondens sköte (var det till husfrun, eller bar bönderna långskjorta???). Reglerna utvecklades ide senare landskapslagarna

Enligt Västgötalagen finns fem laga fång av jord ... det är genom arv eller odaljord ... genom hemgåva till son ... hemföljd till dotter ... det fjärde genom köp ... och det femte genom skötning.

De sista två reglerna är sent tillkomna och möjliggjorde dels handel med jord, dels att kungen kunne "skänka" bort jord. Handeln begränsades av om arvingarna var med på att sälja bort jord. Den enskilde fick möjligheten att testamentera till kyrkan och kungen om man ville.

Så sent som runt år 1100 fick kungen i Danmark regalierna dvs. jord, vatten och skog utanför byarna. Att kungen gav gåvor (främst till de rika) var oftast för utförda tjänster eller som lön. Ett sent exempel är att Gustav Wasa gav nästan alla Vadstena klosters gods på Dal till Stakeätten eftersom dress exempelvis samlade klock- och silverskatten och annars stod för "den delen av riksbildandet"

Se mer "Laga fång"

http://freepages.history.rootsweb.com/~catshaman/m15ting/17ting.htm

Apropå maktmän se vi fler senare i medeltiden. Exempelvis domboken Tösse 1652 Länsman S Persson tagit upp Torpane av öde och "byggt där nya och goda hus och en tingsstuva med egen bekostnad och på dess upprättelse sitt goda använt., är dessutom med postbrevens av och omskickande belastat" ... sen 7 år dvs. sen -45 även krog och gästgivare.

Den kraftfulle man skänkte klocka åt kyrkan och läste rista eget och fruns namn i klockan. "Makt är något man tar åt sig" och maktmänniskor förekommer här och var under seklens gång. De är dödliga men tillför ibland samhället något nytt. Ett annat är att en adelsman Flemming utrymde en hel by för att bygga herresäte med tillhörande service. Dessa starka män fanns på tvärs av den officiella makten och utmanande ibland kungarna.

Vi bibringas vanligen uppfattningen att när kungarna skrev lag följde folket efter. Verkligheten var att påbud som innebar stora ansträngningar för folket var verkningslösa när det gällde självägande bönder. Det tog flera hundra år innan systemet med vägar och värdshus var genomfört. Husesynsordningens 1681 regler om uppodling bet inte på självägande bönder. I regel var det bara på kungens gårdar och i viss mån även kyrkans man följde påbuden … om det nu inte var något praktiskt man hade nytta av exempelvis beräkningen hur mycket man skulle så för att föda en familj.

En annan sak är att under de senaste 1000 åren har pågått en maktkamp mellan olika grupper av ägande och icke ägande. Kungen behövde mark och makt och samma gäller adeln vars rustningar och hov var dyra. Därför fråntogs kvinnan lika arvsrätt. Ett tag ville kyrkan skapa Gudsstaten och ta över jorden och en del testamenterade gärna och "husfattiga" bönder skapades som landbönder. De självägande bönder var ett fritt släkte men hade en del inom sig som gärna ville bli herremän och äga stora gods. I slutändan står vi där år 2003 där få bönder finns kvar och ägs liksom storfarmarna, den nya adeln tillhör bankerna. Det är det perfekta feodala systemet.

Varje landskap hade sina egna lagar och ofta sina egna mått. 1734 års lag var den första genomgripande landslagen och1877 års måttreform gav standardiserade mått.

ha det. ... som baggarna säger (i 1600-talets domböcker används ordet bagge om norrmän och exempelvis "mökränkt av en bagge")