Folkvisdom och medicin

Var våra förfäder primitiva och okunniga? Det är en fråga som ständigt dyker upp. Jag minns i min barndom att man skulle alltid förlöjliga de gamla tiderna samtidigt som man utan tvivel praktiserade exempelvis folkmedicin av hög ålder och utförande

Folkvisdom, folkmedicin, Teologiska Fakulteten, Gudens fotspår, folkminne, sublimation, klok gubbe, häxa, medicinskt råd, bastu, grönsaker, sädesodling, tabu, filosof, psykiskt, huskur, Carl von Linné, ordspråk, Havamál, domarregler, Tors fiskafänge, talarstol, rituella stenar, Linus Pauling, tydor

essäer| hem |

På Sydsjälland finns en gammal ek som kallas "Klude-egen" = Traseken och den känns igen genom att det hänger trasor i den till lokala prästens förtret. Folk fortsätter såväl tradition som visdom i att "sätta sitt onda på en trasa" och hänga upp det på denna ek - utan att bry sig det minsta om vad kyrkan = prästen säger nu i vår tid. Det gör de förstås rätt i eftersom prästen, obildat folk och akademiker är i detta sammanhang de okunniga i jämförelse med den urgamla folkvisdomen.

Nära Basel i Schweiz finns Heidenstein som är en stor stenflisa med hål i. Dessa förekommer på flera ställen i Sydeuropa och dess logik och läkedom är samma som för Kludeegen. Namnet betyder förstås "heden sten" och även här har kyrkan varit framme och fördömt det gamla läkemedlet som hos oss också förekommer som rådet att krypa igenom ett hål bildat av exempelvis ett träd som med två grenar växer på det viset.

Det är också i samma kategori som när katolska kyrkan råder folk att be till vissa specialiserade helgon och helst skänka en slant till kyrkan på samma gång. I äldre tider fanns speciella ramsor man skulle rabbla på samma gång. Går vi längre tillbaka var det istället de forntida gudarna man skulle nämna efter deras specialiteter.

I Sverige är det förmodligen Teologiska Fakultetens skuld att idéhistoria om forntiden har blivit rena rappakaljan. Det har förstås varit naturligt att kyrkan velat fabricera nån sorts skillnad mellan förkristen och kristen tid trots att man behöll de flesta institutionerna och sederna. Det är helt vanlig kulturimperialism där romarna gjorde samma sak när de nidskrev kelterna och andra av deras fiender. Men det finns ju ingen anledning för oss att konservera dem och kalla oss själva barbarer bara för att romarna gjorde det.

Så snart de flesta akademiker pratar om den förkristna tiden blir det under attityden "vi och dem" i diskriminerande mening. Mycket ofta använder akademiker ordet "barbarer" om våra biologiska förfäder. "Diskremeneringen" är ingen biologisk relation mellan oss och förfäderna. Det är rent översitteri att vi skulle vara bättre än våra förfäder. Våra förfäder förtjänar samma mänskliga rättigheter som vi har enligt svensk lag och internationella mänskliga rättigheter.

… jag blir inte populär i alla läger när jag står för honnörsorden i våra lagar och samhälle och allt är i grunden utvecklat under en lång process under minst 6000 år. Det är inte vetenskap om man gör det till arkeologi och historia till politik med en speciella religions ramar som måttstock.

Ett exempel på den akademiska rappakaljan är att man säger att hällristningar som liknar fotspår kallas "Gudens fotspår", medan man i Italien säger "Människans fotspår". Gudar är fiktioner som bärs av folkminnet och har en fiktiv existens. De kan inte rista och detta är att förväxla karta och terräng. I samma anda har man infört ett animerat språk om våra förfäder och rena inbillningar att de skulle ha varit mer andliga, spirituella och magiska än vi.

Det är riktigt att åtminstone när det gällde att bevara folkminnet använde myter, ikoner och metaforer som minnesbilder och animeringar. Dessutom hade de helhetstänkande och tänkte i rumtid dvs. involverade allt i nuet. Vi har dock svårt att översätta och förstå en tid där en del faktorer var helt annorlunda. Vi har inte nyckeln och har svårt att förstå tanken och helheten. Allt för ofta drar man slutsatser från små kuriösa detaljer. Men de var förstås minst lika intelligenta som vi. Vad man ofta glömmer är att de skapade en del av de samhällsinstitutioner vi fortfarande högaktar och talar väl om vid högtidliga tillfällen.

Jag har ju rest en del och hört hur man på olika håll försöker undvika att gå till tandläkaren. Själv försökte jag en gång med "gammal Dansk" brännvin i tanden för att klara mig fram till löningen. Jag tror jag ochså provade att hoppa på ett ben för säkerhets skull.

På latin och akademiskt språk heter det sublimation när man genom symbolhandling eller genom helt enkelt att göra något annat ska glömma bort det onda. För min del har metoden följt mig sen övre tonåren när jag fick en skada i handleden - armen som de allvetande läkarna inte kunne förklara eller rå på. Den har gett många timmars värk jag har måst glömma bort. En operation i 40-årsåldern hjälpte bra mycket och det är först med åldern nu den värker vid otjänlig väderlek eller som en överansträngd musarm.

I 40-årsåldern var jag för nära en explosion och har förstås fått öronsus = tinitus på latin. En ny anledning att systematiskt använda sublimation förutom att se till att jag i god kondition äter rätt, klär mig rätt och sköter mig för att minimera. När jag sökte läkare för suset skrattade pojkspolingen en ung öronläkare åt mitt onda. Det är inte den enda osynliga sjukdomen de högt utbildade akademikerna har skrattar åt fram till våra dagar nu när de flesta läkarna har blivit mer upplysta. Men en och annan finns kvar.

Min danska mormor var en äkta häxa i ordets egentliga betydelse. Ordet utläses "ha eksat" = ha korsat och underförstått att ha korsat gränsen till kunskapen. De flesta folkläkarna har säkerligen också själva provat de flesta av sina mediciner och fått en äkta känsla för metoderna. Ofta var det bland kvinnorna den folkliga visdomen om god mat och även mediciner bevarades och utvecklades. Kristendomen har gjort häxan till något negativt.

Mormor hade varit bondmora på en större gård med pigor och drängar vars hälsa hon egentligen svarade för. Sen fanns det även det kvinnor och män som intresserade sig speciellt för läkedom av människor och djur. Här på Dal uttalade sig en gammal "klok gubbe" att dalborna älskar sina djur så att de vill läka dem före eget folk. Däri har man förstås rätt att utan friska djur blir det ingen mat.

Det är urgamla metoder där vi får en aning om dem i sumeriska texter från tredje årtusendet f. Kr. Vi kan också sluta oss till hur människa analyserade och testade allehanda växter, djur och andra ämnens ätlighet och medicinska verkan. I Egypten rekommenderades att äta mycket sallad och det är fortfarande hälsosam mat som en metod att förebygga ohälsa. Vi kan bara spekulera i hur många har dött när "de eksat" för att söka kunskap.

Mormors metoder finns fortfarande inom mig … eller kanske bara de som fungerade fast jag minns inga spekulativa konster. Attityden i min barndom var hurtfrisk och man fick helt enkelt inte vara sjuk och det fungerade för det mesta. Det viktigaste medicinska rådet var kanske nog att se till att äta ordentligt om något invärtes ont eller vanlig influensa/ förkylning kom. Hennes specialare var att dricka het saft som innehöll mycket c-vitaminer och sen i säng. Hon kände inte till vitaminerna men väl till vilka bär var bra för ändamålet. Ett liknande medel var att koka upp en öl och sen vispa gulan av ett ägg med mycket socker. Dricka det het och bums i säng.

I detta fanns förstås ett energitillskott. Men den inre värmen fungerar ju ungefär som bastun eller indianernas "svett-tält" att det sätter igång ämnesomsättningen samtidig som man svettas och urinerar ut en del slagg.

Folkmedicinen utvecklades förstås till och i det lokala klimatet. Men hur ska man skilja på förebyggande kosthåll och medicin? I sydliga länder har det exempelvis hört till kulturen att äta vitlök ... som en del nordbor hatar. Jag har länge tagit en hackad klyfta till min dagliga grönsaksblandning. Förr hade jag ofta näsan fylld med snor beroende av väderleken. Numera är näsan torr vilket betyder att jag får maximalt med luft när jag andas genom näsan. Det betyder i sin tur att jag är friskare.

Jag är glad för resten av livet att jag växte upp i ett hushåll som odlade alla sorters grönsaker och konserverade även för vinterns behov. För mig har grönsaker alltid varit en väsentlig del av kosten. För att få tillräckligt övergav jag för över 20 år sen potatisen när jag blev stillasittande. Jag kan inte äta för mycket heller så jag är tvungen att äta piller för att få vissa vitaminer och spårämnen. I Sverige finns det många som bara vill ha potatis, vilket innebär ensidig kost och bristsjukdomar inklusive psykiska följder.

Fram till vår tid har arkeologerna inte varit intresserade av att kartlägga vilka eventuella grönsaker och andra växter våra förfäder åt. Lite för schematiskt har man inriktat sig på att bevisa förekomsten av sädesodling. Dock har man liksom förbisett att pollenkurvorna från skilda platser såväl på Irland som i Skandinavien bara visar sporadisk sädesodling före järnåldern. Den typen av rön tycks ha svårt att komma ut till folket. Men med största sannolikhet har man använt många växter i hushållet. Akademikerna kallar det "samlande" men man kan väl lika väl kalla det skördande när man tullar naturens förråd.

Kulturella vanor och rent av tabun är faktorer som påverkar folkhälsan. Folk hellre följer vad de lärt eller de traditioner de har växt upp med. Ett exempel är alla vårt folkhälsoinstituts alla rekommendationer. Det är inget nytt alls eftersom filosofer och politiker i alla tider har försökt fostra folket. Dels i välmening, dels ger det ett vapen att liksom måsta fostra folket och sitta högt däruppe och kommendera. Filosoferna hade antagligen nån sorts tanke om att filosofera sig till en hälsosam livsstil och ett långt liv. Men även en del filosofer gillar makt och att tro sig vara bättre än andra. Man är väl inte mer än människa.

Men kunskapen har antagligen varit högst varierande och beroende av den lokala kulturen dvs. traditionen att bevara kunskap beroende av om det fanns folk med intresse. Även om människan var rörlig är det osannolikt att folkmedicinen spriddes i nån större omfattning.

Hos de antika författarna fanns ett stort intresse för läkekonst, men oftast var det nog så att läkekonstens gud var Askepleios = Solens läkekraft förutom att vid öppna sår och liknande se till att hålla rent. Omslag för sår hör säkerligen till de urgamla metoderna. I solen dör bakterierna och att vistas utomhusbetyder syrerik luft där syret oxiderar det onda.

I stadssamhällen med dåliga sanitära förhållanden var riskerna förstå lika stora som om vi idag besöker slum. Numera tar virus flyget från Hongkong. Under folkvandringstiden var det mycket vandrande av folk samt att handel och annat utbyte ökade. De resulterade i flera perioder med "pest" som man kallade dessa okända sjukdomar vid sidan om vad råttorna förde med sig.

Omgivningens effekter har också att göra med folket i ens omgivningen. Om folk är medkännande när det är allvar hjälper det en del. Lika mycket hjälper att bagatellisera om det synbart är något som helt enkelt kräver livsvilja. Att isolera en medmänniska på alla sätt kan vara dödligt. Numera har man insett att vissa psykiska sjukdomar kan botas med rätt mat, vitaminer och spårämnen samt frisk luft och rörelse plus förstås att omgivningen behandlar en som en normal människa och inte sätter "onda ögat" på vederbörande.

De osynliga sjukdomarna har förstås alltid varit ett stort problem. De har i hög grad varit beroende av väderlek, kosthåll och yttre omständigheter. För något decennium lade jag märke till att den normala reaktionen hos läkare och beslutsfattare när något okänt symptom dök upp att det var något "psykiskt". Nu har även vetenskapen fått äta upp en del av sina felslut

… och det finns väl ingen som dricker homoslyr numera? Senaste hotet är att dubbdäcken virvlar upp asfalten. Vägverkets direktör kommer knappast att käka asfalt för att bevisa att det är ofarligt och eventuella klagande kommer väl knappast att anses som psykiskt sjuka. Dock ser vi att politiker och beslutsfattare klassar arbetslöshet som en sjukdom fast egentligen borde man klassa nämnda herrar som mentalt efterblivna eftersom, man blir arbetslös när det inte finns arbete.

Jag har tagit med detta stycke för att påminna om att även i våra dagars samhälle förekommer mycket sjukt och vi bör inte yvas över att vara så intelligenta eftersom det finns gott om folk som tänker mer på sig själva än på helheten. En stor skillnad mot då och nu är att man tycka ha haft ett helhetstänkande där de skriftliga bevisen förstås är de grekiska filosoferna. Vi är fostrade att tänka i kategorier och specialiserade funktioner och människor i samhället.

Man kan förmoda att det kollektiva ansvaret var mera utbrett än i våra dagar då en viss klass är ofelbara och skyller allt ont på individen. I ett totalsamhälle blir den enskilda individen en del av ringen och ett gemensamt intresse.

Man brukar tillvita "munkarna" mycken medicinsk kunskap fast jag har inte sett några bevis annat iän i den fiktiva litteraturen. Men varifrån fick de sin kunskap om inte från folket. De hade förmånen av en organisation som kunne samla kunskap. Men man har nog övervärderat dess betydelse. I de få manuskripter vi har från medeltiden ser vi att man föreskrev mycken vin som knappast fanns bland vanlig folk i Norden.

Det är möjligt att viss kunskap sipprade ut till folket i närheten av klostren. Men man bör komma ihåg att denna period varade bara några hundra år från 1200-talet till 1500-talet. Den nya kunskapen kom åtminstone i början mest från Frankrike och England men hur mycket tog svenska munkar till sig? Folk var kanske skeptiska till nymodigheter så som det alltid varit. Gustav Vasa behövde allt "munkpränt" till sin bokföring så det är bara en liten mängd av handskrifter som överlevde hans skörd av papper.

Men vist fanns en massa kunskap om växter och annat men som också fanns hos "kloka gubbar och gummor". Se Huskurer

http://catshaman.com/m13kvinna/10kvinnan4.htm

I samma avsnitt har jag vad Carl von Linné samlade om kurer för boskapen under sin resa på Dal 1745. Jag tycker man ska beundra hans öppna sinne och ödmjukhet för all kunskap. Något akademiker och teologer kan lära sig av i dag. Carl var inte blåögt utan förstod att en del av botemedlen kanske har varit "på god tro" som han formulerade sig. Men kanske läget var så förtvivlat ibland att man ändock inte kunne göra nånting.

Av nödvändighet är den äkta vetenskapens natur skeptisk. Man måste kunna se/ mäta och kontrollera vetandet. Men man måste vara ödmjuk och medveten om det man inte ser och man kan sällan omfatta problemet inkluderande helheten i tid och rum.

Under mitt liv har jag mött en del bra läkare men också dåliga läkare. Det som håller mig frisk i dag är i grunden mormors visdom jag moderniserat plus förstås de morerna hjärtmedicinerna.. Inte det ena utan det andra. Mitt intag av stödämnen har hållit mig fri från förkylning och influensa i 25 år. En bidragande orsak är att jag sällan rör mig i miljöer med barn. Den kunskap jag använder har ingen läkare gett mig ens om man i princip har viss rådgivning. Jag har fått samla och pröva själv och varit "häxa".

Så har det varit genom all a tider att personer med intresse har ökat vår mänsklighetens kunskap. Kineserna naturmedel är välkända och de rymmer en helt annan filosofi än i Västerlandet. Vi har få bevis för egentliga läkare i forntiden även om vi förstår att i de tätbefolkade samhällena hade man specialister. Men man har utanför dessa funnit fall av "trepanering" under stenåldern och senare. Det går ut på att man skär ut en trekantig bit av skallen "för att lätta på trycket". Man har även bevisat att vederbörande levt ett tag efter detta.

God medicin är att leva och äta sunt. Sjukdomarna kommer vid svält och dåliga sanitära förhållanden som kom med tätbebyggelsen. Vi kan inte jämföra det moderna samhällets hot och sjukdomar. Sydamerikanerna levde väl skapligt till européerna kom med sina sjukdomar och utrotade stora delar av befolkningen.

Ett gott skratt breddar käften där förstås skadeglädje är en lyftare tills man själv råkar ut för samma sak. Bäst är det förstås om det drabbar en av de riktigt kaxiga. Situationskomik är allmänmänskligt och det är bara den yttre ramen som ändras i tiden. En och annan urgammal vits finns förmodligen kvar i vår skatt av folkhumor.

Man ska kanske inte ta alla myter och sagor allt för bokstavligt. Ibland känner man att den forna berättaren har haft en räv bakom örat. När jag var liten letade jag alltid efter den räven. Humor och galghumor är säkerhetsventiler där vi behöver avreagera oss. Samma funktion fyller sagor av än burleskt än grymt slag. Vi behöver demonerna för att fylla ut hålen i vår hjärnas vindlingar.

Våra förfäder gillade att skapa och gissa gåtor. I min barndom fick vi barn gå igenom hela skatten av gamla gåtor. Man kände sig dum om man gick på det. Men visdomen är förmodligen att göra barnet mindre naivt. Dels från de vuxna, dels från nästa årsklass. Det finns en skatt av kunskap som överförs av barngenerationer där det kändaste förmodligen är Bellmanvitsarna. Vuxna behöver sällan lära barnen att leka eftersom de kontinuerligt får det av någorlunda jämnåriga. Den systematiska analytikern kan säkerligen finna en och annan visdom i leken också.

En annan typ av dold visdom är ordspråken som har en mer eller mindre väl dold poäng. Den äldsta engelsk/ nordiska jag har på lager är inskriptionen på brakteaten från Undley med illustration romerska vargen Lupus som dias av Remus och Romulus och ovanför finns Konstantins hjälm. De tre orden har man tolkat "yla / gagga … pojkar/ söner …belöning". Min tolkning från höften efter att ha läst förslag är "Yla med Ulven pojkar så får ni belöning". Det finns ett ordspråk på Dal. "Vill man äta med ulvarna, får man tyta (yla) med dem". I vår lista med gamla ordspråk från Dal finns säkerligen fler som är tusentals år gamla.

Sen har vi den långa dikten Havamál i Eddan som är en sammanställning från olika källor med lite olika stil. I min barndom var Bibeln som moralisk snöre allt för falsk och då blev Havamál en mycket bättre guru om det verkliga livet. Man får inte vara för blåögd. Människan är som han är och man får se upp, samtidigt som man tvingas våga lita på folk. Levnads brukar vara något man måste grunna över om det passar situationen. Andra människor brukar inte ge sig tid att sätta sig in i medmänniskans situation. Att följa andras råd slaviskt är att göra sig själv huvudlös.

Det är väl ingen som läser Havamál numera? Lika illa ställt är det med domarreglerna som fortfarande finns i förordet till Svea Rikes lag. Vi kan inte datera reglerna men de andas samma ursprunglighet som Havamáls verser. De är korta och komprimerade så att de var lätta att få in i ett minnessystem. Mycket svårare att se är de visdomar som finns dolda i fornminnen och som förts vidare till nuvarande institutioner

Det är våra urnordiska rötter och små brottstycken av visdom kan vi hitta ide alltmer burleska myterna om de såkallade nordiska gudarna. Men nutiden till förmodligen helst se krigiska och ledande gudar. Förmodligen var Tyr den ledande guden för folket i något årtusende …. Och han hade mist sin arm och lärt sig vad smärta är. Inte var han nån krigare sen han mist svärdsarmen.

Tors fiskafänge med ett oxhuvud finns på ristningar från bronsåldern Den belästa vet då att det är populära Hymerskvädet det handlar om och att egentligen var man ute efter att få en bryggkittel. Det finns verkliga kittlar från bronsåldern och den finns även i keltisk myt. Det var mannaförbundets sätt att fira Ägirs gille när väl skörden var bärgad. I kvädet finns också en bit där Tor luras att lyfta Midgårdsormen. Den scenen finns på Gosforth-korset och en del andra ställen liksom att fiskafänget visas i fragment.

För barnen var dessa burleska myter lustiga men också en första lektion i förklaringar om den nordiska världen. Vi har bara fragment och måste vara kunniga för att eventuellt förstå den rationella förklaringen. I det icke-litterära samhället bevaras bruksanvisningarna i myterna och i ikoniska ord där det levande folkminnet ej behövde höra mer än ett ord för att fatta galoppen … vi är nog många som använda samma metod och i vissa fall gör vi "stolpar" (totempåle) för att komma ihåg en lång planerad händelsekedja.

Det finns fler andra sagofragment på våra hällar. Till de viktigaste från mitten av bronsåldern hör scenen med "Tor vige" på hällen i Vitlycke. Den är begriplig och det kan bara handla om att man kände till en ceremoni för giftermålet. Vi får en fingervisning om att även bronsålderns samhälle var väl organiserat i den grad de små byarna behövde det.

I Högsbyn finner vi en läsbar formel om handtag från runt 2200 f.Kr. dvs. ta hand på att man vara trolovade. Här på Dal var det tillräckligt ännu på 1600-talet det här med "tro och loven". Om vi förstår Laghällen rätt var det egentligen en talarstol senare kallad fodepald/ fotpall med manifestationer i exempelvis en speciell sten. Det finns fler rituella stenar från bronsåldern och järnåldern medan det för oss är svårare att rätt förstå de tidiga anläggningarna eftersom vi måste förstå ritualsamhällets idé.

Detta är allt handfasta bevis på civiliserad folkvisdom de senaste 6000 åren i Norden om man vill ge sig tid att se och förstå.. Man kan förneka det men hur som helst är det allt grunden i vår samhällsordning. Endast brackor och obildade förnekar sina förfäder. Det är som att kapa av sin egen rot.

Säkerligen har man fått en del av idéerna utifrån men man har varit tvungna att anpassa det till lokal förhållanden. Vidare kan vi sluta oss till att man umgicks inom ett stort område eftersom vi ser samma kulturella föremål exempelvis i hela Västeuropa. Från den angloskandinaviska perioden har vi rikligt med bevis för visdom och organisation inom hel området.

I ett helhetstänkande är Eddans muntligt bevarade verser och lagregler något som fanns i mångas mun. Exempelvis genom att lagar och regler lästes upp av lagläsare före varje ting så vitt vi vet. Gamla gubbar och gummor upprepade sina visdomar när situationerna uppstod och det blev en del av kunskapen som formade den nya generationen. Det är såväl förebyggande visdom som läkedom och den starkaste biten var förmodligen ödestron att finna sig i vad livet ger utan att förvånas. Delvis berodde det förmodligen på den ursprungliga tron på återliv.

Ett speciellt område av läkekraft är följderna efter slagsmål och liknande och som skadat kroppsdel. Vi har ett indirekt bevis i medeltida lagar och tidigast i Kents lag i England från ca 600 AD. En stor del av paragraferna handlar om kontant ersättning för skada enlig principen "skadar du nån annan människa får du betala vad det kostar".

Förmodligen verkade lagen förebyggande och kungens anseende och nödvändighet ökade. Men slutsatsen blir också att man kunne läka "ytskador". Nästa slutsats är att samhället och förhållandena på 600-talet var inte så olika de som rådde flera tusen år tidigare. I en glesbygd var tillfällena till onormala beteenden färre och man var mer beroende av att stå emot sin natur…. I våra dagar skadar man sig som rent tidsfördriv eller rättare som följd av korkat beteende på fritiden.

Denna essä sattes igång efter en diskussion om huruvida folk viste om läkedom förrän på 900-talet då det finns böcker på engelska om läkeväxter. För somliga är endast ord svart på vitt bevis. Naturligtvis var kunskapen annorlunda förr och mycket gick på intuition eller metoden "försök - misstag eller lyckad lösning" detta innebar att även overksamma medel kunne etableras dock utan att skada förmodligen.

Det finns ingen orsak att förnedra våra förfäder så länge vi i stort producerar nya sjukdomar i samma takt som vi finner botemedel. …. Men läkemedelsindustrin ska förstås leva den med. Tänk på all arbetstillfällen. Nobelpristagaren Linus Pauling berättar i sin bok om hur de kommersiella krafterna = förkylningsmedicinernas fabrikanter försökte med alla medel stoppa C-vitaminet. Det är väl att hårddra det men vi har de läkemedel de kommersiella krafterna vill att vi ska ha och helst äta mer mediciner än vi kan äta upp.

Jag är inte vidare förtjust i såkallad folklore eller folkminnen. De konserverar gamla uppfattningar och gör ofta narr av förfäderna. Före våra minnesbanker i böcker och nu på data fanns kunskapen i folkminnet. Ett naturligt folkminne bevarar bara vad man behöver. Man kan säga det lever. Numera är såväl religion som folkminne döda ting.

Nu har man dokumenterat urskillningslöst och gör fakta utav sådant som kanske skulle ha hänförts till kategorin "okontrollerade uppgifter". Vidare gör man många kategorier och för in värderingar som också tar död på kunskapen. Det är syndromet att mätapparaten är starkare än strömmen man mäter. Vad folk minns är inte alltid sanning och inte alla vet vad de talar om. Det är frågan om en källkritisk hållning och en vänlig attityd till de som gjorde grovjobbet genom årtusendena.

I de stora kulturländerna har vi ren del bevis för läkare och botemedel från tredje årtusendet f.Kr. Vi kan bara konstatera att folket i "vilda Europa" överlevde men vet förstås ej hur de klarade svåra sjukdomar om de nu överhuvudtaget förekom. Ty om vi ska bevisa att det fanns läkemedel måste vi också bevisa att det förekom sjukdomar. Det är ingen vidare idé att försöka bevisa att förfäderna var dumma och primitiva så länge vi kastar sten i glashus.

Vi som utomstående betraktare ska akta oss för att dra slutsatser utifrån vad vi tror oss att se. Hur uppfattar en utomstående när vi dansar små grodorna vid midsommar? Vi gör det av gammal vana och det började redan i barndomen så fort vi var stora nog att vara i ringen. Inte vet just nån varifrån denna dans kommer.

Folkloristerna brukar aldrig gå längre bakåt än till medeltiden och då helst till Tyskland. Vi har väl inte några danser vi kan säga är uppfunna i Norden eller med säkerhet går tillbaka till stenåldern. På nån häll i Alta Nordnorge dansar man något som kanske är en "skotsk".

Jag blygas inte för att associera "små grodorna" med årstiden och då att man förebådar regntidens grodors kväkande. Med andra ord man kan ha importerat idén och dansen från Indien där grodan var "en tyda" om regntiden. Vi har andra tydor vi inte tänker så mycket över, såsom flyttfåglarnas ankomst och senare flyttande söderöver. På en häll i Högsbyn finns en "fågel" jag associerar till tydan "När horsgöken kommer finns gräs för fölet och mären". Sen är det en annan ska att man kanske använt en annan beskrivning för tre fyra tusen år sen med det viktiga är fågeln ankomst som ett vårtecken.