Jarlens sekel

Behöver Dick Harrisons book om Sveriges 1200-tal kommenteras. Finns det skäl att ge lite motljus är frågan. Eller borde man vara så glad att nån akademiker ger sig på det jättearbete det är att kartlägga ett sekel och avstå från kommentar. Det finns inget annat motsvarande från denna epok

Dick Harrison, Sverige, Birger Jarl, Svea Rikes Lag, Peder Svart, tingslott, bo, Valdemars jordebog, huseby, Fattigsverige, stavkarl, Lekarerätten, slav, träl, Upplandslagen, tionde, kyrkotukt, Bolstad sockenprotokoll, Äran, Urbota Mål, Alsnö stadga, Brynolfs kyrkostadga

Guillou och TV4 | Jakten på Jan/ Arn | Jans häxor | Maja Hagerman | Svearikets vagga | Exodus | Essäer |hem |

Dick är onödigt spetsfundig när han påpekar att ordet Swerighe = Sverige förekommer tidigast 1384 i dokument från Kalmar. I rigid mening blir Sverige först till 1809 med en mängd olika varianter dessförinnan. För 1200-talet gäller att 1219 finner vi i dokument "Kung Johan med Guds nåde svearnas kung …" på latin Rex Sueorum naturligtvis översätts till Sveriges kung och duger gott för de som kan latin. Sverkerätten tycks ha sett sig som sveakungar men benämningarna är vacklande som synes av påvens brev till Sverker I 1164 där Götar och Svears kung gäller i Vatikanen.

Här får påpekas att Johan Sverkersson var bara 15 år varför det är naturligt att tro att det är en prelat som uttrycker sin önskan att Sverkerätten ska leda landet. (Liksom i Norge där prelaterna skapade Erik Pråsthatare som hans förmyndare)

Magnus (Ladulås) Birgersson använder exempelvis i brev 1287 "Magnus, med Guds nåd svearnas och götarnas kung… " Brevet handlar om att tvinga Dalbönderna odla spannmål till tionde istället för smör de föredrog eftersom det var lätt att transportera och de hade rikligt med kor. Kungliga order är ett och vad bönder sen gör är något annat. Våldgästning/ stor gästning fortsatte och en del bönder struntade fortsatt i att odla säd in på 1600-talet.

Både före och efter Dicks daturm finner vi Götars och Svears kung. I brev 1349 finner vi Magnus med Guds nåd Sveriges, Norges och Skånes kung. Då rymdes vare sig svear eller götar i titeln men vi fick vapnet TRE KRONOR. Så sent som 1660 finner vi denna titulatur.

"Carl med Guds nåde, Sverges, Göthes och Vendes Konung och Arvfurste, Storfurste till Finnland, Hertig uti Skåne, Estland; Livland, Carelen, Bremen, Werdhen, Stetin, Pommern, Cassubien och Wenden, Furste till Rugen, Herre över Ingermanland och Wissmar, så och Falzgreve vid Rhen i Bajern, till Gulich, Cleve och Bergen Hertig .... så skriver Hedvig Eleonora på Carls vägnar med hjälp av Brahe, Kagg, Wrangel, de la Gardie, Bonde, vilka fråndömer Blankenfjell Kråketorp"

Antagligen finner man liknande och minskande lista av "besittningar" framöver och jag vet inte hur det är i dag? Det var liksom en skyllt utåt att ha många domäner. Adeln brukade skriva sig till minst två domäner och seden började förmodligen på 1100-talet när man införde vapensköldar. Men det är väsentligt att Europa kände till Sueones i Östverige i ett par tusen år … av andra får man sitt namn … och omvärlden tycks som sagt ha känt till svear långt före Dick Harrison

"I brev 1349 finner vi Magnus med Guds nåd Sveriges, Norges och Skånes kung." Här ser vi bakgrunden till "Tre Kronor" Jag vill stanna vid detta och göra ett antagande att rikes råd på Alsnö runt 1280 kom fram till att "Sverige" var ett bra namn när den rådande släkten skulle benämna sina gemensamma domäner. Innan dess och även efter blev det i praktiken så att delar av släkten såsom hertigarna försökte splittra "arvet"

Man märker snabbt att Dick använder vår tids värderingar på dåtiden och har ett tunnelseende som omfattar bara Sverige (Sveland helst) trots att åtminstone Götaland var förbundet med Danmark och Norge sen många hundra år. Dethär med provinsiell syn på arkeologi och historia är tyvärr vanligt i Midgårds Rike. Danskar och norrmän flydde till svearna om det blev för hett. Det finns inga bevis för ett svearike i Mälardalen där hela Norden var inne i en process från småkungar till större enheter.

Man kan säga att det rådde en federation i Norden. När Knut behövde beskatta England sände han bud till fränder i sitt arvrike Svealand medan halvbror Olof förmodligen bidrog på sitt håll från Götaland. Banden slutade inte med att en herreman kallade sig kung i Uppland eller Östgötaland … efter Jarlen kom så småningom Unionstiden

En stående brist hos Dick är att han knappt tar med hela seklet och tittar knappt bakåt före 1200 och ger sken av att Birger Jarl skapat allt och reglerade solnedgången. Jarlen var ju egentligen Östgöte och om han fått fortsätta leva hade väl huvudstaden legat i Skänninge. Det är som en tanke att Harrison är god vän med Jan Guillou och de delar åsikter. Man får en aning om 08-färgning av texterna.

Vi på Västgötasidan ser det nog som att vi vaknade till när pojkspolingen Johan började dominera och kalla sig sveakung. Herrarna i Svealand älskade att var "förmyndare" för svaga kungar. Det blev bråttom att skriva Västgötalagen och dess kapitel om kungaval. Man ville ha rätten att välja och avsätta en kung och man ville ha egen bondelag.

Det är ju märkligt att historiker i allmänhet är rojalister som vill ha en "stark man och en stark gud". Min grundläggande syn är från folklig nivå. Där stödjer mig bl.a. på att Morabönderna slog sönder Mora sten för att undvika att Gustav Vasa liksom höjde sig över folket genom att ställa sig på stenen. Enligt Västgötalagen ska lagman och biskop vara bondeson och i övrigt värnar lagen om bönderna. Adelsprivilegiernas avdelning mot våldgästning riktar sig mot just adelns som inte ska ta sig friheter när den blivit beväpnad, underförstått att vapenbruket tidigare var underkastad tingsmakt. Kyrkotukten kom så sent som 1680 och dessförinnan var bönderna i mycket ögontjänare och ville ha frihet att meta om det var vackert väder en söndagsförmiddag

Efter det är landskapslagarna ett bevis för att "folket" var nöjda om de hade sin egen lag för det vardagliga och inom sitt landskap. Folk tänkte mer i landskap än i kungarike och besökare/ arbetare från andra landskap var utbölingar. Observera att landskaplagarna gällde fram till 1734 år Svea Rikes Lag. Man behövde egentligen ingen kung. Ja, enligt Peder Svart gömde Morabönderna kröningsstenen när Gustav Vasa ville återuppliva den gamla traditionen med Fotpall http://www.catshaman.com/13fotp.htm i angloskandinaviska och keltiska världen.

En kung förutsättas att förutom att kunna försvara ett lands gränser myntar pengar och är högsta garant för landskapslagen/ landslagen samt dömer i högmålsbrott. Han brandskattar icke sina undersåtar och allmän beskattning infördes inte förrän efter slaget vid Sparrsätra 1247. Innan dess och efter fanns visserligen "vapentak och gengärder" som i princip beslutas på ting för att finansiera ett vist allmänt företag.

Under hela medeltiden hade de flesta kungar problem med ekonomin. De var beroende av tullar, vissa böter och egna gårdar och att leva på "köpefot" var dyrt. Som vanligt får vi gå till Danmark som låg steget före. "Istället blev Nils den verkliga lagstiftaren och fick t.o.m. ordning på ekonomin. Landstingen gav rätt till ledungsböter, rättsbötema, mansbotet samt vrak och dana-arv.

Historikerna gillar in Nils från början av 1100-talet eftersom han inte gav upphov till dramatiska, spännande skildringar av krig förrän på slutet. Han lyckades göra slut på dragkampen mellan bönderna och kungen/ adeln och i detta ligger även äganderätten till regalierna = all mark utanför bondesamfundet fick disponeras av kungen. Obs adeln var också bönder även om de inte i alla frågor hörde under bondelagen Frälsevärdigheten fritig dem från beskattningen mot att de rustade.

Vi pratar alltid om kungen när vi kanske egentligen menar "staten" eftersom redan tidigt var skillnad mellan en kungs privata ägande och det som senare kallades kronans. Likaledes nämns sällan rådsadeln som deltagare i att fatta och verkställa beslut. Det är bekvämt att skylla på en kung när besluten är obekväma. Erik Prästhatare Norge är exempel på hur han fick skulden för beslut rådsadeln / förmyndarna fattade under hans barndom.

Vi får inte veta om det var direktiv uppifrån eller ett demokratiskt beslut och ej heller om det gällde hela Sverige. I Skänningeannalerna heter det under anno 1247: "Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor". Lägg märke till att ochså ordvalet som pekar mot Östsverige … bönderna förlorade sin frihet!!! Vem var egentligen maffian om inte Birger Jarl?

(Får kanske anmärkas att bönderna kanske hade viss nytta av skeppsvisten som gick till tågen mot öster. Enligt Upplandslagen 1300-talet var det legitimt att ta trälar i öster. Mest var det antagligen gisslan från finska och baltiska kihlakunta = gisslansocken för att garanterat få dessa berörda att betala skatt … ja, det måste ha blivit dubbelt eftersom gisslan med säkerhet fick "jobba för födan i Sverige")

Innan dess är det onödigt att fabulera om "fogdevälde". Fogdar liksom kungar är upp till den mänskliga naturen av olika kvalitet sett med folkets ögon. Men man tycks ha rationaliserat uppbörden till vart fjärde år så det var icke så mycket spring av fogdar ... även biskopens visitationer skedde med detta interval och gick till prostkyrkan.

I äldre tid såsom kung Knud hade "gäster" ute i landet hos adeln. Dessa fungerade som spioner och vi har några runstenar från Guldåldern som kan uppfattas så. I övrigt var "gisslan" eller att kungen och hans parti hade ungdomar från landsorten för fostran och indirekt som gisslan.

Dick är liksom de flesta historiker Stockholmsbaserad och har inte förmågan att samtidigt ta fram götarna. Förmodligen fanns en viss uppbörd av adresserade gärder innan 1200-talet. I Äldre Västgötalagen finns ett tillägg om tingslotter där hela Västergötland delades i 9 lotter, vilka fördelades på vad man då kallade bo exempelvis Vadsbo, Valbo, Vedbo etc. vilket sen blev namn på härad. Tingslott avser förmodligen område för uppbörd. Men före bon fanns möjligen tillhörighet till en hall

Bryte och husabyer etc.

Arkeologer och historiker har en aldrig sinande fantasi när de ser framför sig mäktiga hövdingar som driver in skatter, fördriver folk och HÄRSKAR. Oftast saknas sinne för det praktiska och en respekt för forntidens människor. Ett samhälle i ständig krig går ned sig i längden. Man ska inte förläsa sig på Heimskringla där Olav kallad helig slaktade folk i 15 olika strider och därtill en del på hemmaplan

Dessa fantasier är totalt inkongruenta med tingsmakt och bondelagrum alla skulle respektera vare sig de var bonde eller kung/ biskop. Femte Laga Fånget kom först med adelsprivilegierna 1281 där kungen fick rätt att förläna jord till den han ville. På papperet var odaljorden oberörbar men det var en annan sak med kungens egendom och regalierna dvs. områden utanför bondelagrummet.

Knud i England organiserade det mesta. Bailiff blev en titel för fiskalen som drev in böter och gärder å ena sidan och förmodligen organiserade också kungens praktiska verksamhet och eventuella rustningar. På svenska blir det bryte man ofta ger en snäv betydelse av gårdsfogde. Men dessa fanns överallt där en fogde behövdes hos biskopen, en storman eller hos kungen och länen. ... Här på Dal har vi två "Brytetorp" som ligger nära stora medeltida egendomar. Senare under medeltiden hade adeln som bisyssla att vara fogde eller nån annan uppgift i samhället. Ofta var det avdankade militära höjdare eller äldre män.

Det fanns förstås ingen riktig beskattning vi Knuds tid men det fanns andra fiskala saker inom dåtid län och eventuellt också i häradet. Exempelvis danska kung Nils början 1100-tal utverkade på landstinget ledungsböter, rättsbötema, mansbotet samt vrak och dana-arv. Då behövdes bryten/ fiskalen lokalt för att driva in och även lagra vad man samlat genom wapentak dvs. till krigstog.

Man brukar dra fram husebyarna vilka främst är en företeelse i östra Sverige; Osloområdet och lite i Östergötland och man kan inte göra dem till en generell princip annat än där de finns … se karta huseby. Man kan jämföra med kartan thegn över karel-, svenne-, rinkebyar samt tegne byar vilka alla har samma utbredning. Den tredje funktionen vid sidan om lokala ledaren tegn/ häradshövding och krigarna var förstås fiskalen/ bryten som organiserade båtlagen och utrustningen. Det är här husabyerna kommer in. I dansk språkbruk var dessa kung eller biskops försörjning. Formen i flertal kan syfta på att de bestod af ett mantal dvs. flera torp men där bebyggelsen då var manhus och en stor fatebur som skiljde sig från vanliga gårdar. Men det finns många akademiska förklaringar.

Man kan också jämföra utbredningen av dessa med fornborgar se karta. Man menar att åtminstone en del av dessa har gjorts som ett kustförsvar där tydligen östra Sverige varit mest utsatt … begripligt nog eftersom man själva hade sitt för sig med sina vikingar och fick gensvar. Inre Sverige ordnade försvar och det fiskala genom att de utgick från de gårdar där funktionären satt. Men en del kände sig kallade att bygga egna borgar vid sidan om kungens fäste.

Ett Hus kunne förmodligen vara ett enkelt stenhus större eller mindre. Vi har ju några namn kvar såsom Akershus, Glimmingehus, Nyköpinghus och tidiga Vadstena ska kanske nog ses mer som ett hus än en borg. Möjligen kan Västergötlands Bosgårdar ha varit söte för en fiskal. Vi ser ingen generell modell vare sig i Västergötland eller för hela landet. Utvecklingen av detta var en lång process som började med Knud och Olof och fortsatte i mer än 300 år eller egentligen till våra dagar. Vi fick namn på administrativa enheter och det varierade i landsdelarna. Herred/ härad/ bo, ledung, skeppsredor, hus medan tegnen försvann till förmån för kyrkan. … att detta skulle ha skett med våld kan endast de mest krigiska och konspiratoriska inbilla sig.

Akademikerna strider förstå om begreppet 'husaby' som därtill skrivs på olika sätt och förekommer i hela Norden. Jag vill dock slå ett slag för att de är en efterföljare till hallarna där vi på Dal har Hallebo vid Dalbergså och i Råggärd och Hallebol i Tösse. Det senare skrivs 1325 Hjords Hus också i ett särskilt tillägg till Västgötalagen. Vi har bara en Huseby i Torp. I äldre tid ska man kanske tillägga sal som i Opsal och Uppsala där vi på en runsten omtalas "salsgästen" dvs. överledarens utsända observatör

När vi kommer till 1100 - 1200-talet börjar det bli akut med ställen där kungen och biskop och hertig av nästan samma rang kan bo under sina vistelser i landsorten

Men låt oss först se på Valdemars jordebok 1231 års med nathold intagen:

1230-talets typiske nathold, beräknat för två dygns gästning består först och främst av 1440 skäpper havre till nathold (en skäppe mot svarar en mindre balja). Till bröd och öl går 240 skæpper rågmjöl, 240 skäpper vetemjöl, 120 skäpper kornmjöl, 360 skäpper malt och ett kvantum pors dvs. humlens föregångare. Köttmat 26 saltade svin, 14 levande svin, 16 saltade oxar, 26 saltade får, 360 höns, 180 gäss, 14 tunnorr smör, 360 ostar, 8 tunnor sill och 360 torkad torsk. Dessutom peppare, kummin, salt och en viss summa att köpa färsk fisk för … http://unge.toldskat.dk/Nathold.asp

Utöver etta anges löner till ämbetsmän, kökspersonal och andra tjänare. Vi får en uppfattning om gästabudets storlek när det anges att man ska ha 100 fat och 400 tallrikar. På den tiden åt man med fingrarna så det var möjligt att flera åt från samma talrik. Från och med 1100-talet började man bygga hus/ borg som utvecklades till slott just för gästabuden och för att lagra naturaprodukter från gärder och vad man nu kallade beskattningen.

Valdemar lät bygga Vadstena runt 1250

Det är i det ljuset vi ska se begränsningen av "hästar" till 40 för hertigen, 30 för biskopen, 12 för rådsmedlemmen, riddare / väpnare och kaniker 4 och övriga inbjudna 2. Hertigar och biskopar bodde förmodligen nära mötet, medan övrig på sin väg till mötet kunne gästa bönder längs vägen. Vet inte hur många biskopen hade på sin visitation?

Jag saknar i flera frågor en blick bakåt i tiden. Äganderätten till jord infördes med största säkerhet långt före Jarlens tid. Vi har Ramundsten och Malstasten vilka båda drar privatägandets början bakåt till 700-talet och därefter. Därtill har vi en del ortnamn och arkeologiska fakta som pekar på att en del flyttade ut från storbyn vid samma tid. Det innebär icke att alla gjorde det. Lika lite innebär det att alla höll arvskifte utan man bodde i stort kollektiv eller som på Dal i "brödrabo".

I Dals domböcker är boskifte sällsynt under första halvan av 1600-talet men accelererade under slutet och hemmansklyvningen nådde sitt klimax under 17 - 1800-tal. Nu är man snart tillbaka i samma antal brukningsenheter som på medeltiden. Ett mantal var ursprungligen en by för fyra familjer eller för en herreman med landbor. Storleken varierade efter markens kvalitet mellan 200 - 600 hektar här på Dal.

Mantalen var så stora att man borde nog ha kunnat leva väl med sitt naturahushåll eftersom med befolkningsökningen kom man att leva 10 - 20 gånger fler personer på ett mantal och med samma produktionsteknik. Det finns ingen grund att använda termen Fattigsverige på medeltiden eftersom jämfört med sin tid hade man vad man behövde som en generell regel. Sen är det en annan sak att då liksom i vår tid faller en del mellan stolarna och utanför.

Harrison försöker slå an på de läsare som helst ser ett romantiserat Fattigsverige och ömkar forntida påstådd misär för att vår egen tid ska framstå i guldglans … såg nyligen en notis att det finns många fattiga barn i min kommun och inte har man gjort nånting åt det. Vist finns Fattigsverige än om man vill se det.

I samma anda skapar han sin "mörka" medeltid som varade till elektriciteten som inte är stort mer än 100 år gammal. … så mörkt det var tills elektriciteten kom -;) … här i Dalmetropolen fick vi första gatlampan runt 1890 och den finansierades med hundskatten. Dick bedriver en underlig medveten mörkfärgning och delvis förvanskning av historien.

Han måste även få en stavkarl med i bilden som relief och jag tror inte det fanns så många vargar som han inbillar sig. Då jämför jag med 1600-talet då man bokförde skottpengar på varg och björn. Vargförekomsten är väl nog en litterär skapelse av samma klass som ättestupan. Här i Västergötland fanns ju ett tillägg om Lekarerätten i lagen som nästan utsatte skottpengar på lösdrivare. I klartext det kan väl inte ha funnits så många tiggare?

Detta är lekares rätt.
Blir en lekare slagen; det skall alltid vara ogillt. Blir en lekare skadad, den som går med giga eller far med fiddla eller trumma, då skall [man] taga en otam kviga ok få den upp på en kulle. Då skall man raka allt hår av svansen och sedan smörja den. Då skall man ge lekaren nysmorda skor. Då skall lekaren taga kvigan i svansen. En man skall slå till med en vass piska. Kan han hålla, då skall han hava den goda ägodelen, och njuta den som en hund njuter gräs. Kan han inte hålla så have och tåle han det som han fick: skam och skada.

Storbönderna ville att folk ska ha roligt … i dagens Vinländer kan man ibland se gamla spelmän förlusta plockarna under arbetet … seder är så olika

Därtill tyck Harrison inte ha satt sig in i den gamla sociala tryggheten som var inbakad i arv, ägande, samhällets organisation och har anor åtminstone 5000 år bakåt. Under Jarlens tid tillhörde de flesta ett ättekollektiv som social säkerhet. Däremot var det ingen dans på rosor att var född fattig, utan föräldrar i live eller utan nån anknytning till en släkt eller gård. Jag anser att han överskattar antalet slavar/ trälar ( en annan litterär skapelse?) till nån tid och han bör nog läsa de olika landskapslagarnas paragrafer som slavens ställning … undantaget är väl Upplandslagen där det var legitimt att fara över Bottniska Viken och ta slavar eller gäldträlar/ skattegisslan från nån finsk kihlakunta =gisslansocken som ett sommarnöje.

Nån författare har sagt att när man skriver en bok anger man färdriktningen i allra första meningen eftersom det färgar läsaren sinne för resten av boken. Harrison börjar med att konstatera om 1200-talet: FOLK SÄGER ATT medeltiden var mörk. Folk säger att det var en svart tid av övervintrad hedendom och smygblotande gummor, av domedagsprofeterande munkar med eld i blick och svavel i mun, av utsugande fogdar, blodtörstiga knektar och druckna horor … OCH likväl var det en from tid, en tid då mässan sjöngs på latin …

Vem är folk? Varför ska vi slänga ut beskyllningar att folk är okunniga, underförstått han är den upplysta. Sist och slutligen faller det tillbaka på historikerna som icke gett en bättre grund till skolorna. Hur vet Harrison att det var en from tid? … om man refererar till folket och icke till ett fåtal kyrkliga prelater och den delen av överklassen som verkligen var fromma … och icke såg fromheten som ett medel till makt. Den springande punkten är att under hela den katolska tiden försiggick det mesta i kyrkan på latin. Det fortsatte i övriga Europa fram till 1960-talet.

Det måste ha varit en magisk föreställning i folks ögon. Därtill var mirakel ett stående inslag i omvändelsen. Man kan ana att de gick till kyrkan för att inte råka i onåd och kanske för att de inte hade något annat för sig. Kanske en del gammalt folk såg de gamla gudarna i helgonen och sen fick prästen och höjdaren tycka vad de ville. Dessa å sin sida var nöjda med att de börjat få grepp om folket. Här på Dal tycks det ha börjat med att kungen/ kunglig byggde Bolstad kyrka med torn och skänkte några gårdar så att det skulle bli centrum för södra Dal. Då blev ju prästen/prosten kungens ögon och öron på Dal. … Även i våra dagar fjäskar tjänstemannakåren för sin överhet och känner ansvar för att folk inte får det för bra.

Historien är alltid en process som smyger sig på folk. Folk var kanske inte obekanta med att det fanns kristendom eftersom man borde ha känt till arianerna sen 300-talet åtminstone. Så länge det bara var frågan om frivillighet och det inte kostade nånting rådde den allmänna toleransen i samhället med många idoler. Man brydde sig mest om de idoler som hjälpte att reglera året. Många av de tidiga kyrkorna byggdes av stormän med intresse i en etablerad kyrka.

Tiondet är egentligen den första skatten som bönderna till nöds kunne förstå när en kyrkbyggnad var etablerad, men lokala prästen fick allt driva jordbruk för brödfödan på kyrkans egendom. I Danmark gick bönderna med på tionde runt 1100-talets början. Torger sedermera helgon lyckades få med bönderna att frivilligt betala några decennier tidigare. Kanske man vill ha en bättre kyrkbyggnad än den Torger själv byggt med fäflätade och lerklinade väggar. Vist fanns det helige kallelse också i kristna tidens början. Förmodligen praktiserades tionde åtminstone i Västgötland med Margareta Fredkulla som påskyndare som ett av de släktband som förband till danska kungahuset. Observera att dessa viktiga beslut annars togs på ting eller landsting.

Det finns inte mycket underlag för att använda begreppet "härskare" i en tid då man pendlade från folkvalda kungar till envälde mycket senare. Harrison ser inte tillbaka till 1000-talets början och ej heller till Inge den Rumpebredes tid. Kung Inge försvarade gränsen mot norrmännen och höll efter Upplands/ Södermanlands herrar. Alltså kan man prata om ett Sverige vid denna tid. När vi talar om medeltidens Sverige bör vi se det som en federation av landskap med Götar och Svear som de mest högröstade. Jarlens tid och släkt var bara ett mellanspel som avlöstes av Kalmarunionen där Sverige var en medlem. Svenska anslutningen beslöts av stormännen som "tillsatte" Margareta som husbonde, medan man i Danmark och Norge valde på landsting.

Jämfört med Dick känner jag måhända inte så mycket till 1200-talet och till hela Sverige, men jag känner Dal/ Dalslands tidiga medeltid och 1600-tal så långt källorna tillåter. Ser att Harrison använder samma rubriker som jag gjorde i vissa delar för 15- 20 år sen när jag skrev Oxlandet. Tror inte att allt för mycket skulle ändras om jag skrev i dag. Bondelivet var i allt väsentligt likadant och Västgötalagen gällde fram till 1734 års lag … Än roligare är att man kan dra beskrivningen av samhället kanske ett par tusen år bakåt, där sen den mesopotamiska kulturens lagar nådde oss för mer än 4000 år sen. Att skilja på arkeologi från historia är en olycklig företeelse.

Det stora steget kom på 1680-talet med Indelningsverk och Husesynsordning och därtill kom Kyrkolag som ledde till kyrkotukt och gapstock. Först då började Dal kristnas. Som exempel på bondementaliteten får jag här ta med ett citat ur Bolstad kyrkas sockenprotokoll 1570 skriven av Lars Beronius (Björnson), en "utrikes" präst som ville visa hur det är i Uppland kantänka:

"Likaledes har de utlovat att komma till sockenstämma och kommer inte och de vill inte vara mig lydiga som annorstädes – de lovar men håller intet"

De kommer inte till bönedagar.

Det hålls inte rätt med ljus i kyrkorna, såsom det annars brukas där det varit skövlat och bränt.

Ej heller gör de kyrkogården färdig.

Likaledes ges till känna av biskopen, att om (varningen) intet hjälper må jag gå till kungs och se till att högmässan förläggs till annan kyrka. Likaledes att kungen ej vill tillåta skitna vantar lägges på altaret. (Kung Johan hade uttalat sig om detta)

Somliga sade att de intet har (odlar ej) korn för tiondet.

Upptogs att man i Uppland har sexmän att vakta kyrkorna (och uppbära tiondet).

Upptogs om fästning (trolovning) att somliga varit fästade i 16 eller 18 år (utan kyrkbröllop).

Upptogs att Karl i Skällisbyn ej är vigd.

Bestämdes när och hur kornet (tiondet) ska uppbäras.

Genomgick vilka som lagt pengar i kalken.

Man kan nog använda dessa notiser för att spegla bönders mentalitet även under katolska tiden. Vi kan konstatera att dethär med kyrkan var inte så viktigt för bönderna. Det var bara de tre viktiga dop, bröllop och begravning där de flesta ville nöja sig med det gamla "handtaget" istället för kyrklig vigsel. Hela tiden var det frågan om att prästen skulle ha betalt. Men 1570 hade kyrkan mist något av sin roll som motor i socknen.

Kyrkan var under katolska tiden bank, handelsbod och just Bolstad hade många egendomar de kunne arrendera ut till "husfattige". De flesta kyrkor förföll fram till mitten av 1600-talet då hemvändande militära höjdare började rusta upp sina kyrkor … och sen kom kyrkotukten då man inte längre kunne gå och meta en solig söndag under predikan. Det blev pliktpall och gapstock.

Skillnaden mellan Harrison och mig är att han tycks blanda in sina egna värderingar och vill skapa ett mörkt Fattigsverige av medeltiden. För min del är jag mer som en journalist i en tidsmaskin som försöker leva sig in i dåtiden. Jag låter folket komma till tals med verkliga citat från 1600-talet. Men jag försöker förstås utvärdera vad olika saker egentligen innebär och betyder och om det finns dolda motiv bakom forntidens handlingar och system. Sen refererar jag när jag kan till de djupa historiska rötterna.

Hittills har jag inte läst så mycket av Harrison men jag vill skriva ned mina intryck så fort som möjligt. Ingen tvivel om att Harrison lämnar mycket sovrat historiskt material som knappast kan diskuteras och då är det förstås ingen mening med att kommentera. Mina kommentarer gäller det som stör min historieuppfattning. Om tidsmaskinen tar Dick till 1200-talet bör han beakta att folk höll på äran. Kanske han skulle få på truten. Om Äran i Äldre Västgötalagen:

Giver man okvädingsord åt man: "Du är ej mans make och ej man i bröstet!" och den andre svarar "Jag är man som du!" De skal mötas vid tre vägars mot. Kommer den [som] ord har givit och den kommer ej som ord har erhållit, då skall han vara som han heter. Han är ej edför och ej vittnesgill varken för man eller kvinna.

Kommer den som ord har erhållit och ej den som ord har givit, då ropar han tre nidingsrop och märker honom i jorden. Då vare han en sämre man som sade det han ej torde hålla. Nu mötas de båda med fulla vapen. Faller den som ord har fått, då är han gill med halv gäld (mansbot). Faller den som ord har givit – Ordbrott är värst, tunga är huvudbane – ligge i ogill åker.

http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgting.html

En sak måste dock påtalas. Jag har ochså använt Olaus Magni illustrationer om de varit någorlunda trovärdiga. Men jag har också nånstans skrivit att illustrationerna gjordes av italienska träsnidare efter Olaus instruktioner. Bäst syns det i kartorna med norska havet där sydländska förutfattade meningar blommar med märkliga sjöodjur. De är i släkt med vad antikens författare och romare berättar om nordliga farvatten.

En annan illustration från 1300-talet Nationalbiblioteket Paris visar en liten kvadratisk pinnharv. Samma typ finner vi på Bayeuxtapeten 1070-tal och medeltidssigillet från Sundal härad en plog och Valbo härad harv är samma typ … ja, faktiskt vi har några stycken i våra landsbygdsmuseer. Början till lyft i teknologi inom jordbruket var när adeln under Stormakten lärde något i Tyskland. Det började med större vändplogar som drevs av två par oxar och kunne bryta upp styva, feta lerjordar.

Vet inte varifrån Dick har underlag till påståendet att teknologin ledde till högre produktion under 1200-talet. Jag skulle hellre gissa på att beskattningen ledde till att folk producerade mer än till husbehov. Adeln var också påtryckare där vi under 1600-talet ser att i Uppland betalade man mycket mer skatt in natura. På 1600-talets Dal fanns många som inte odlade alls på åkrarna men säkerligen i kålgården.

I litteraturen, ja överallt höjer man Birger Jarl till Orion för hans fridslagar/ edsörelagar som om det var något nytt och revolutionerande och att jarlen uppfunnit Columbi ägg. Dick tenderar att bli provinsiell med snävsyn. Så länge det inte fanns skrivna lagar i Östgötland & Svealand byggde lagen mycket på kungens/ jarlens tillfälliga domar. Jämför med de äldsta angloskandinaviska lagarna ca 600 AD av Kents Aethelberths doomas = prejudikat. http://www.catshaman.com/s25eril/02angels.htm Första paragrafen handlar om kyrkofrid och sen följer några paragrafer om överhetens skydd.

Paragraferna 33 - 72 är straff för brott enligt principen "Skadar du nån får du betala vad det kostar och upptar nära hälften av de 85 paragraferna i lagen. Man skulle kunna förledas att tro brottsligheten var hög. Sedvanelagar tillkom genom domar vilka genom en lång tid samlades på hög. Åtminstone i Västgötlands tycks ha funnits lagmän/ häradshövdingar som skrivit ned som privat initiativ och den berömda Eskil gjorde den första stora samlingen. Urbota Mal andas urgammal rättskipning där man lagt till det kyrkliga.

I Äldre Västgötalagens Urbota Mål heter det

§ 1 Dräper någon en man i kyrka, det är nidingsverk.

§ 2 Dräper någon en man på ting, det är nidingsverk.

§ 6 Skjuter någon in genom rökfång och dräper en man, dräper i bad eller badstuga, dräper, då han gör sitt tarv, stinger ut båda ögonen på en man, skär tungan ur huvudet på en man, hugger båda fötterna av en man, dräper någon en kvinna, det är allt nidingsverk. Hon har alltid fred till möte och till mässa, hur stor än striden må vara mellan män."

I denna paragraf har vi just ett språng från det ena till det andra som kan vittna om kodifiering från äldre förlaga. Med moderna medel kan man söka hela lagen på exempelvis ett ord KVINNA. Jag orkar inte räkna hur många gånger det förekommer. Men helt säkert var kvinnofriden garanterad i Västergötland … jag skulle tro att kvinnan var bättre skyddad än våra dagars kvinnor. Jag tror inte de var så efterblivna i Östgötland och Svealand att de inte hävdade självklara saker som hemfrid, tingsfrid och kvinnofrid

Då skall dråparen fara till tinget, och han skall stå utanför tinget och sända män till tinget för att bedja om fred. Tingsmännen skola lova honom att komma på tinget. Han skall vidgå dråpet.

Tingsfriden är en förutsättning för att man överhuvudtaget ska hålla ting och är lika gammal som tingshögarna om inte äldre. I Erik Skallagrimssons saga kan vi saxa hur det såg ut på Gulatingsplatsen. "Där domstolen var satt, var en slät vall, på vallen fanns i ring nedstuckna hasselstänger och mellan dem löpte runtom snören. Dessa kallades veband. Innanför dessa satt domarna i ring, tolv från vardera Firda-, Sygna- och Hordafylke" Man kan förstås också se på Heimskringlas stycker om Lagman Torgny.

Vi ser att hasselkäppen hade en närmast sakral betydelse. I Västmannalagen och Dalalagen finns uttrycket "a thing ok a ring", vilket antyder en urtida tingsordning. I en annan lag stadgas att en avbarkad hasselkäpp skulle sättas upp på skördefält om äganderätten ifrågasattes. Begreppet fotpall/ fridstol kan ha kommit från Levanten och var en lika helgad plats som viet med anor sen fjärde årtusendet. Dråparen kunne fly till ett vi, tills hans sak tog upp på ting. I Uppenbarelseboken flyr man till hornaltaret…. Viet http://www.catshaman.com/11Viet.htm Fotpall http://www.catshaman.com/13fotp.htm

Numera kan man kan läsa texter där man påstår att Birger Jarls arvslag för kvinnor var ett framsteg. I själva verket var det en anpassning till storböndernas behov att hålla egendomarna samlade. Han var ju gift med en danska och borde veta om dansk lika arv. Försämringen kompenserades något genom hemgift och morgongåva. Nån skrev att kvinnan inte kunne ärva

ÄRVDA BALKEN Äldre Västgötalagen

§ 1 Son är faders arvinge. Finnes ej son, då är dotter. Finnes ej dotter, då är fader. Finnes ej fader, då är moder. Finnes ej moder, då är broder. Finnes ej broder, då är syster. Finnes ej syster, då äro sonbarn. Finnes ej sonbarn, då äro dotterbarn. Finnes ej dotterbarn, då äro broderbarn. Finnes ej broderbarn, då äro systerbarn. Finnes ej systerbarn, då är farfader. Finnes ej farfader, då är morfader. Finnes mormoder och farbroder, då tager mormoder och farbroder går ifrån.

§ 2 Moder tager arv efter son, till dess den ende sonen dör. Då gånge dotter till och tage lika mycket som moder av arvet.

Rättsfilosofin i bondesamhället såväl i Västergötland som i Norge var att äldsta sonen skulle ta över och det gällde att hålla arvet samlat. Det var en genomtänkt social trygghet. Principen gäller vist än i Norge. Observera att enligt stadslagen kom kvinnan att dela lika. Men som sagt vi har inga domböcker som kan berätta om arvskifte förrän 1600-talet. Undantaget är adeln som lämnat en del dokument efter sig på begriplig svenska.

Man tycks också ge Magnus Ladulås äran av Alsnö Stadga där han faktiskt hade samlat Götalands och Svealands adel till herredagar i ett par år för att veta var han hade dem efter att han som usurpator stulit makten av brorsan. Bland herrarna fanns tydligen Brynolf på Dal som var gift med en Hafridsdotter av folkungarna och det är osäkert om han varit Valdemars anhängare och borde hållas i styr eller om Banden till kung Magnus var starkare. Brynolf på Dal var far till bättre kända Algot Brynolfsson med samma sigill och sonen biskop Brynolf. Säkerligen fick högadeln ha sina synpunkter på stadgan

Dick skriver om biskop Brynolf utbildad i Paris och expert på kyrkorätt. Sedermera helgon som ett par gångar hade utfört miraklet att väcka från de döda för att efter sista smörjelsen låta vederbörande återgå till döden. Han skrev en speciell stadga 1281 Brynolfs kyrkostadga om tionde, dråp i kyrkan och hor och det var en fortsättning på Skänningemötet.

I Dals Diplomatarium har vi brevet från 1285 om bl.a. Alsnöstadgan undertecknat av kungen, Brynolf i Skara och Peter i Västerås plus 11 andra höga herrar. Det gäller att ge dalbor och värmlänningar extra tid att hinna till möte och härsamling samt om adeln och kyrkans begränsade rätt att kräva gästning. "om annat som vi bestämde vid samtalen i Skänninge ska vi skriva framdeles" Vid denna tid var Skänninge centrum och "vi (underskrivne) bestämde". … Man vill ochså tillskriva kung Magnus kyrkans frälse, men där har vi kung Johans brev till biskopen i Skara och övriga landet daterat 1219. Magnus Birgersson får alltid äran medan man glömmer att nämna att såväl Magnus Eriksson som Kristoffer fann det nödvändigt att inskärpa dethär om gästning.

Egentligen bör under 1200-talet också nämnas celibatet av 1249 kyrkomöte i Skänninge. Se hela protokollet på http://www.all2know.com/sv/wikipedia/s/sk/skaenninge_moete.html Sen vet vi icke hur väl man övervakade detta. Värst drabbades de högre ämbetena i kyrkan som tidigare varit förbehållen adelns söner. De hade sen tillgång till kyrkans kassa/ rykte i privataffärer och kunne leva som sina världsliga bröder och det var vanligt att deras söner följde i faderns spår. I Äldre Västgötalagen står att biskop och lagman ska vara bondsöner vilket förstås talar för "tingsmakt" … och man vill ha ett ord med i lagen när kungen gifter sig.

Uppland fick sin lag runt 1296

Engin ma haita a huathci a hult eþa hauga · eþa haþin guþ · huatki a vi eþa stafgarþa

Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar … Gutalagen

angin skal afgu um blot . ok ngina lundi llr sten tro .

Ingen skall blota åt avgudar, och ingen skall tro på lund eller på stenar … Upplandslagen

Vi kan lägga till som Vi, harg, lund, hult och vi kan lägga till stav, stake, sten, hov, ek och kanske nån till och alla hade de en rationell mening för att vara plats/ tillfälle för årets fester. Varje by hade sin egen version men i grunden hade man kalender och intellektuell överbyggnad gemensam. Vi ser av engelska ortnamn att tydligen hade angelsaxarna med sig denna kultur i bagaget.

Förbudet är förstås naturligt eftersom kristna kyrkan vill ha folk till kyrkan för att införa nya regler och ritual. Man ville sätta sig på folk för att visa att kristna tron var starkare. En viss Poppo lär ha visat det genom frivillig järnbörd. Biskop Brynolfs två helgonmirakel beskriver också vilken mördande reklam man använde

Det var ju rätt många generationer efter att de gamla gudarna försvann får man anta. Kyrkan hade nött in den nya tiden och kalendern och få viste egentliggen vad dessa begrepp egentligen stod för. Egentligen handlade det icke heller om det utan det handlade om att skilja sig från de ogudaktiga samtidigt som man liksom höll ett osynligt svärd ovanför huvudet på folk. Sen spelade det ingen roll om kyrkan egentligen praktiserade många seder och ritual som egentligen var ett direkt arv från forntiden.

Av allt att döma var Lunden plats för firandet av grönskan och växtligheten. Bibeln vill gärna göra fruktbarhet till något ont och vill vara naturens herre. Under Linne's resa på Dal omtalar han Lövhyddor efter firandet vilket tydligen passade kristenheten. … minns att vi i min barndom gjorde utflykt till skogen varje vår. Vi hade en mil till närmaste skog så det var en upplevelse. Jag har blotat till jul med västgötar och karelare så än lever de gamla gudarna. En del får märkliga fantasier när de hör ordet 'blot', som sannolikt även i forntiden handlade om att "doppa i grytan"

Västgötarna må ha sin mytiska lagman Lumber = träkarl låter keltiskt och han kan kanske dateras till 700-talet då det blev aktuellt att skriva lag för ägande av jord. Innan dess fanns säkerligen bylag och andra lagar för det lilla samfundet … se även Sparlösastenen

Ja, Uppland har sin lagman Viger, vilket säger oss att man kanske mer än senare generationer hedrade förfäderna även i Uppland. Viger dateras då till förkristen tid alltså före 1000-talet. Norrmännen ska vara värst och de har dokumenterat tingsmakt redan på 800-talet på Island. Vikingatiden var en tid av kulturblandning i den angelskandinaviska världen så man kände nog till varandra samhällsordning sen guldåldern åtminstone. Men sen har vi våra tingshögar vars ålder vi icke känner till. Detta är förstås en pik till Jan Guillou som menar att före Jarlen och Arn fanns bara maffia … och vare sig Jarlen eller Ladulås skrev lagen -;).

Upplandslagens förord säger att den innehåller "Vigers Flockar och uppländsk lag . Lagförfattare var Viger den vise, hedning i hednisk tid. Vad vi ånna i hans lag, som för alla till gagn är, det intaga vi i denna bok; det som är onyttigt och obilligt, det vilja vi utesluta. Och allt det som hedningen icke tagit med, nämligen kristenrätt och kyrkolag, det skola, vi tillägga i början av denna bok."

Lag skall vara stadgad och stiftad allt folket till ledning, både rika och fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till näpst och skräck. Lag skall vara de rättrådiga och kloka till heder, men de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag av nöden … ur Upplandslagens inledning Birger Magnusson 1296

Låt oss saxa lite mer för att belysa tingsmakten. Magnus Eriksson 1327 i Södermanlagen har i stort identisk inledning med Upplandslagen

Konung Magnus Erikssons stadfästelse av Södermanlagen

(»Confirmatio.»)

Magnus, hertig Eriks son, med Guds nåd Sveriges, Norges och Skånes konung, önskar alla dem, som se detta brev, Guds nåd och sänder dem sin hälsning Om ock gammal lag är värd att vördas, händer dock stundom så, att den laga ordning förändras, som har kommit till för att rätta onda mäns seder och med rättvisa bilägga osämja människor emellan. Ty efterhand som tiden lider och människor falla ifrån och andra komma till, växlar människors umgänge med varandra; och i tidens längd kunna många nya fall inträffa, och vidare finnes i gammal lag åtskilligt med få ord stadgat, ej så klart som det tarvas. I dessa fall göres ändring både i kyrkolag och i kejsarelag, så att somt blir avskaffat, somt blir utfyllt med några ord och somt blir helt och hållet nystadgat.

Det var vid den tiden Tre Kronor skapades. Här undrar man förstås över bruket av ordet "kejsarelag" som väl inte betyder att Magnus var underställd utan att skrivaren var påverkad av ett kejserligt dokument. I följande stycke nämns "översatt lag" vilket då kan betyda från latin eller att man jämfört med andra länders lagar.

Man använde samma metod i både landskapen att en gammal lagman fick leda "lagrådet" som utarbetade lagen som sedermera antogs på särskilt landsting

Sedan dessa alla hade övervägt, noggrant granskat gammal lag och formulerat, sammansatt och översatt ny lag, kungjorde de den lagen och lagboken på många landsting", i alla deras åhörande, som saken angick. Därefter, sedan alla enigt och utan motsägelse hade med glädje vidtagit lagen, med undantag endast av två punkter, den ena om gåva till kyrkan, den andra om testamente, ty om dessa två hava landskapets män och biskopen och klerkerna ännu icke enat sig och kommit överens. Då kom de tillbaka till oss och omtalade för oss, vad som var uträttat i denna sak. Sedan nu så var gjort och på grund av alla deras bön, som bo i Södermanland, giva vi av vår kungliga makt full laglig rättskraft åt denna nya lag …

Västgötalagen gällde ju även på 1600-talet. Förmodligen viste bönderna på Dal om det när man ville ha bondsöner till präst och allra helst förre prästens son. Nästan alla var på något vis bönder under medeltiden. Vid ett par tillfällen motsatte sig dalbönderna kyrkans val av präst och den ena gången låste man helt sonika kyrkan.

Vi får akta oss för att döma efter vår tids värderingar. Speciellt om vi inte kan se det sofistikerade resonemanget i urgamla lagar vilka därtill gjordes korta för att man skulle ha mindre att minnas. Jag har skrivit mycket här eftersom Dick inte har smällt ned allt till förståelsens nivå där man inte kan bedöma vardagen efter lagtexter. Dessutom har han inte de djupa rötterna bakåt

Jag kommer att bygga på denna essä … vad kan LABORATORES vara ??? Dick kan ju latin fast han antydde något annat i inledningen här