Kelter och germaner

Sveriges Televisions folkbildaravdelning har släppt loss inom arkeologi och historia med två program om kelter och germaner. Detta är en meditation där programmen används som bollplanke eftersom den allmänna kunskapen om dessa begrepp är sval

Kelt, german, Adam av Bremen, Maja Hagerman, barbar, fenicier, Cesar, eril, heruli, halskrage, halsring, Gundestrup, Tollund, guldbrakteat, ryttarbrakteat, Wodan, Odin, Tor, Wig-Donar, kristendom, trelleborg, arkeologi, historia, avgud, katolska tid, reformationen, kyrkotukt, civilisation, nationalromantik, Internet, kung, kungarike, Herman Wirth, nazister, Sveavälde, Jan Hybris Guillou, Herman Lindqvist

kelter | Germaner | goter | Widsith | essäer| hem

Carl-Olof Håkanssons animering av våra förfäder enligt grekerna

"Se nu de grymma folkslagen, daner, normän och swear ... som icke kunnat annat än skära tänder på barbariskt vis, men nu redan instämma i Halleluja till Guds pris. Se till dessa sjörövarfolk, som fordom härjade Galliens och Germaniens länder" ....

Detta är skrivet av en prelat som menade att ovanför Limfjorden kan man inte bo … och att Qwenland finns nånstans norr om Stockholm och där bor amazoner som blir havande av vattnet. Nånstans i närheten av amazonerna finns Riphäiska bergen där man finner folk med hundhuvud, resar med ett öga i pannan, sådana som spåringer på en fot och sen förstås de som älskar människokött … tja en a´n trodde att norrmännen gömt de enögda i Dowrefjäll. Egentligen var Adam en Don Quijote som förläst sig på klassiska verk.

Ja, prelaten är Adam av Bremen som åtminstone på TV har varit den stora gurun om tiden före ca 1070 AD. … medan man sällan hör något om Rimberts "Vita Ansgari" som väl nog är mer balanserad och närmare sanningen. Kort sagt enligt den gamla domarregeln "Avundsman bör ej vittna", så normalt ser jag mycket kritiskt på en sådan källa som Mäster Adam.

Mästaren är inte så noga med sin kronologi där han talar om Birka i närheten av Sigtuna. Det är så att Ansgar ska ha besökt Birka i början av 800-talet dvs. 150 år före Sigtuna byggdes. Säkerligen finns det en förklaring? Han utmålar Uppsalatemplet till något i hästväg med en guldkedja. Så mycket guld har det nog inte funnits i Sverige och inte ens under guldåldern där våra fynd är på några tiotal kilo. Det var silver som gällde. Däremot låter det mer som att han kan sin bibel och beskriver Salomos tempel.

I Uppsala lär enligt honom ha försiggått hemska blot och liken hängde i träden. Kanske han istället har hört rykten eller läst om liknande beskrivningar om vissa stammars seder i det tidiga Germanien. Det är en upprepning av grekernas fantastiska fantasi. De tidiga skribenterna allt från Cesar och framåt ska nog ses som ryktesspridare och de skrev politiska pamfletter i eget syfte. Kyrkans män var inte ett dug bättre eftersom de måste motivera sin mission. Dessutom lyser det klart igenom att de såg ned på och kanske hatade "hedningarna". Vilket vi även ser hos senare adelsmän i deras skrifter exempelvis i vissa landskapslagar.

Närmare granskning av indicier och fakta och vi ser att med största sannolikhet var vissa nordbor kristna i samma takt som den infördes i romarriket. Det var legionärerna och noblessen som hörde under Kristi Banner i Rom. En del var arianer och sågs som kättare senare och även andra riktningar kan ha nått Norden. Nästa steg är missionen som även den var en mångfald och utan större verkan men ändå.

Det blev fart på det hela när kungar som Aethelbert i Kent, Karl den Store i Frankrike och Saxen, Alfred den Store, Otto I i norra och östra Tyskland samt i Danmark tvingade folk att bli kristna och inte minst Olof den Helige. Då var katolska kyrkan ende tillåtna vilket väl nog är brott mot trosfriheten. Kanske en del av de hov/ hof vi läser om i sagorna i själva verket var en form av kristna tempel?

"Kyrkan är vår kulturs barndomsland" … var slutorden i Maja Hagermans TV-program om den tidiga kyrkan. I det programmet menade hon också att före katolska kyrkan fanns bara vildar i Norden och det fanns vare sig lag eller ordning … se Tacitus under luppen. Det är väl naturligt att bunta ihop Hagermanskan med Mäster Adam, Pytheas och Tacitus som menade att i Norden lever Hellusii och Oxiones som har tjurkropp och manshuvud … alltså cowboyer.

Det är väl naturligt att jag är skeptisk till svensk Folkbildar-TV som liksom har monopol på den offentliga sanningen om våra förfäder. Det har en enorm genomslagskraft när TV kanske når några miljoner tittare … när de för en gångs skuld intressera sig för annat än kuriosavetenskap om rymden. Än mer försiktig blir jag förstås när Maja ska botanisera i en tid före kristendomen där hon använder kristna filter i ögonen och ej neutral vetenskaplighet. Vidare är det underförstått att hon hyllar benämningen "barbarer" på såväl oss nordbor som på vårt kulturarv kelterna.

Förövrigt annonserades programmet med hänvisning till Tolkiens Sagan om Ringen som nån sorts keltiskt sant epos. Efter vad jag erfarit har hoberna märkliga fötter och då blir de väl i släkt med Antikens märkliga nordiska skapelser himantopoder, cynocephali, oxiones, amazoner osv. där detta förstås låter mycket barbariskt på latin och svenska.

Hober och andra märkliga varelser torde dock höra till "en annan värld" som kelterna brukar säga. Lika långt ifrån keltisk verklighet är att "ringen" är en fingerring medan den keltiska ritualringen bars runt halsen. Vill man söka något modernt verk med gammalt europeiskt kulturarv inbakat och som riktig källa ska man nog läsa/ se Harry Potter!!!

Hagermanskan reste runt till ett antal kyrkor och vi fick se hur hennes bil gör sig med en kyrka i bakgrunden Antagligen var det för att spegla bilen i 1100-talets kyrka och se hur långt vi har kommit så att säga.. Vet inte vem som redigerade, men nog var hon ofta i rutan, medan vi andra är mer intresserade av att se så många fakta som möjligt. Det är kanske bristen på argument som ligger i fatet så det blir bara utfyllnad mellan få fakta.

Runt 1000 år historia och perspektiv är väl egentligen rätt så kort. Det speglar också en sorts hemmablindhet där många av våra kyrkor är byggda på gamla helgade platser och med gravhögar och kanske kulturella stenbumlingar i ordnade eller oordnade formationer. Vår kultur har minst 6000 år gamla rötter och en tidig barndom nånstans där borta i Tiden. … om man vill se den förstås ..." Fett fläsk och fattiga föräldrar ska man inte förakta".

Kelter

Normalt brukar vi förbinda centraleuropeiska kelter med Hallstatt i Österrik och La Tene i Schweiz och daterar dem till 800 - 400 BC. I Halstatt daterar man efter fyndplatsens till 1200 - 500 BC. I Norden borde vi datera början till ca 2300 BC och importen av brons från området vid sidan om import från England och kanske transittransport från Italien. Tydligen fanns de gruvdrift och metallurger i detta området. Det är knappast troligt att de skullen ha utrymt området utan senare folk i trakterna är ättlingar till de som producerade koppar och salt i området

http://www.hallstattzeit.de/Galerie/galerie.html

Denna sajt visar det livliga "leva som förr" som förekommer inom nuvarande Halstattområdet. Texterna är tyska men de många fina bilderna är talande och länkar fortsätter nästan i det oändliga

Innan man börjar se på kulturella begrepp som "kelt och german" är det kanske på sin plats att definiera begreppen och sen se vad vi ska fylla i dem. Så vitt vi vet skapade grekerna såväl begreppet barbar som kelt (keltoi). Historikern Hecateus ca 517 BC kan ha varit den första som skrev ned keltoi medan den senare Herodotos använde det om folken grekerna kom i konstakt med när grekerna expanderade i Medelhavet mötte de dem som "grannar" exempelvis i Massilia/ Masseilles i Frankrike. Man finner det alltid naturligt när greker och romare brer ut sig medan det är något annat med kelternas utbredning.

Kanske detta är en berättelse om hur man varit i Österrike och köpt salt och sett dessa ritual. Vi ser de hornade hjälmarna och vingen på svärdet. I ena brudparet har mannen huvudet som en halvmåne och det kan betyda vårbröllop

Rimligt att anta att metallerna gjorde att folket i metallområdet så småningom började expandera eller kulturellt starkt influera andra områden. Vi ser dem som behornade män på några hällristningar och kännetecknet är att de har en vinge på svärdsskidan. Runt 450 BC finner man kulturen i Spanien; 390 BC hotade man Rom, 279 BC var man i Grekland och 270 BC blev det en mer varaktigt bosättning i Galatien, Turkiet. Traden från Galatien/ Frygien till Centraleuropa torde vara urgammal via Donau - Rhen. Fransmännen fick sin frygiska mössa via den leden. Det är bara det att vi kan förstås icke peka ut varifrån dessa förflyttningar skedde.

Enligt traditionen and grepp Rom ca 110 BC av en stor kontingent kimbrer. Det berättas att dessa kom från Jylland och sen dess kände romarna åtminstone till kimbrer i nord. Denna typ uppgifter är som rykten och legender. Men det är förmodligen så att alla som kom från nord var kimbrer till de senare blev bekanta med herulerna. Mer påtagligt är att romarna reste stelar tillägnade flera stammars Mercurius dvs. en tidig Wodan som handelns gud. En av dessa fick tillnamnet Cimbri och borde tillägnats jyska handelsmän. Detta var då under första århundradet när romarna etablerade sig vid Rhen

I dag får vi höra hur grekiska barn lärs i skolan hur grekerna "uppfann allting" … stackars barn. Det är ett flera tusenårigt övermod som speglas bl.a. i bruket "barbar" om folken utanför Greklands gränser. Kanske de bländades av sin vita marmorbyggnader och trodde att de var gudar. Faktum är att samhället kunne inte i längden bära de stora investeringarna i kultur. I dag får "hela Världen" bistå för att de ska kunna behålla de rester av kultur man har.

Vid den tiden hade grekerna blivit så urbaniserade att de på stadsbors vis föraktade lantliga kulturer. Men det fanns undantag. Exempelvis grekiska filosofer högaktade de keltiska druiderna man diskuterade med i Ionien dvs. västra Anatolien. Där fanns kvardröjande hettitiska kultur som speglas i grekisk arkitektur. Parthenons portal är som ett hettitiskt sigill från dess blomstringstid.

Hur det nu är vandrade idéerna från Anatolien till Västeuropa och Norden och blev en del av den nordiska kulturen också. Keltisk konst brukar man förbinda med Centraleuropa fast det fanns både lokalt och regionalt sånt som bestod fram till katolska kyrkans dominans. Viktigare är att samhällsstrukturen hade många gemensamma drag från Anatolien till Atlanten. Där vi får tillägga moderkulturen i Mesopotamien som påverkat kanske mer än Egypten i det äldsta arvet

Först var minoerna förmodligen i Norden runt 1800 BC och de dominerade Medelhavet några hundra år med egen enklav i Nildeltat. Men vi bör också nämna fenicierna som de viktigaste kulturbringarna och handelsmännen som tydligen nådde även till Norden under andra årtusendet kanske runt 1200 BC. Man brukar knyta dem till Karthago och då blir det något senare

Romarna fick den fula vanan att förtala sin fiender och därför har fenicierna den dag i dag ett dåligt namn även om forskningen börjat använd redskapet att vara skeptisk. Det har icke förekommit någon egentlig kritisk granskning av romarnas historieskrivning före vår tid. Det är som att sätta Den Lede som historiker. Jag har i viss mån visat på fenicierna inflytande i Norden i en del av mina filer. Det är ingen överdrift att säga att romersk imperialism var den värsta historieförfalskaren med återverkningar fram till vår tid.

Cesar använder benämningen "german" i sin bok "De Bello Gallica" /"Kriget mot Gallerna" skriven 58 f.Kr. Han avser då folken norr om Rhen och delar grovt in Västeuropa i galler i väst, helvetier norr om Italien och norr om Rhen germaner. Knappt 150 år senare än Cesar skriver Tacitus "Germanica" och räknar upp ett stor antal stammar och bland dem största stamförbundet sveberna. Han säger också att man helt nyligen gav namnet Germanien åt landet utan att specificera området.

Vidare kände man till "Cimbri och Teutoner" sen ca 110 f.Kr då romarna fick på nöten i några slag. I vanlig ordnig får vi bara ena sidans beskrivning. VI får aldrig veta vad folk tyckte när fenicier, greker och romare bildade kolonier runt Medelhavet. Däremot är det en stor affär när kelter infaller i Italien, Grekland och Frygien. Vi kan knappast ha nån åsikt eftersom vi vet så lite.

Naturligtvis behövde man ett ord för folken i norr. Det första var förmodligen "barbar" som en motsats till de förfinade grekiska stadsstaterna. Det blev ett nedsättande ord. Om man hårddrar det jämför man sten byggnader och lantliga förhållanden. Det senare är mer hållbart men inte så högt som stenhusen. Nästa ord var "kelt" vilket användes om de folk man kom i kontakt med. Men norra Europa är stort så vi har inget ord förrän Cesar kommer med "german" för folk norr om Rhen. Samtidigt blev ordet kelt nedsättande och har varit det till våra dagar. Här handlar det om helt vanlig snobbig kulturimperialism.

På 400-talet vet Paul Orosius berätta att det svebiska stamförbundet består av 54 stammar från Donau till Östersjöns stränder. Eftersom vi i guldbrakteater och några få fynd ser spår av svebiska förbundet är det rimligt att anta att vissa nordiska folk och erilerna / Heruli hörde till svebiska förbundet. Det omfattade då danska öarna, Öland, Gotland och södra Sverige där vi också finner den keltiska ritualsymbolen numer 1, nämligen halsring och halskrage.

Nån germansk stam har aldrig funnits utan det var ett stamförbund norr om ronmarna. Ej heller nån nation förr än Louis av Germanien fick sin del av karolingernas välde. Det blev Germany åtminstone i Engelskan. SVT- programmen har rätt att "german" i vår mening är en produkt av de senaste århundradenas politiserade historieskrivning. Kanske språkforskarna har varit de första att bunta ihop gotiskan, tyskan, engelskan och en del andra språk förutom nordiskan till en germansk språkfamilj. Begreppet "familj" förleder oss att tänka på genetiskt familj. I själva verket har dessa språk skapats genom flera hundra års isolation under romartiden. Därtill kommer blandningen av språken genom folkförflyttningar inom området … medan gotiskan dog ut.

Begreppet "kelt" måste förstås föras tillbaka till långt före grekiska blomningen och det är det enda ord vi har för tidiga västeuropéer i allmänhet undantagna de senare inflyttade slaverna. Megalitkulturen visar på gemensam kultur i Västeuropa inklusive Italien sen 6000 år. Ett antal ortnamn i Italien och Grekland visar också på en med Europa gemensam mångkultur. Ett exempel på vägen mot romarriket är hällkistorna runt 2000 f.Kr som tycks ha varit ett mode vi finner från Kaukasus till Norden, Irland, Frankrike, Italien för att bara nämna några koncentrationer.

Den kvinnliga halskragen är en symbol för den odlande idolen Inanna / Isis med många europeiska namn och synonymer. Halskragen finns ristad på berg/ i sten men även i olika utförande i guld och brons så att vi kan se att den symboliserar "åkern". Ringen som sådan är symbol för kretsen eller ringen av människor. I Tyskland används ordet fortfarande som en enhet i uppdelningen av mindre enheter av landet, medan vi har våra Röda Kors-kretsar.

Den kvinnliga halskragen symboliserar odlandet av fruktbarheten och ytterst vattnets kretslopp förfäderna var medvetna om. I vissa utföranden ser den ut som en odlad åker. Mannens halsring kommer under bronsåldern då den bärs av "ledaren", där den symboliserar folkets/ förbundets enhet. Ledaren svarar med sin hals in för sin menighet och i regel för tidsbundet uppdrag ... mycket likt våra politiker. Även den finns graverad på våra häller, på statyer och finns i guld och brons.

Dessa bars förmodligen ursprungligen av prästkungen / ritualledaren och prästinnan som också kunne vara ledare. Den finns exempelvis på en ledare i en trehövdad byst från Frankrike. Triaden var symbol för årets tredelning … arkeologerna älskar att se mäktiga hövdingar, men det är malplacerat i en glesbygd. Det strider mot "tidsbundet uppdrag".

Bönderna har alltid varit i majoritet och alltid haft sin Jantelag och byalagsdemokrati. Från sen tid vet vi att det rådde "grekisk demokrati" inom hirden/ hovet och att denna valde sin ledare för viss tid. När väl ledaren var vald ville denne förstås gärna se att sonen fortsatte … vi känner igen sånt från vår tid. Vidare är många av fynden rent ceremoniella prylar vilket talar för prästerligt ledarskap åtminstone när det gällde majoriteten folket. Men som alltid är de flesta bara intresserad av överklassens liv och leverne.

Naturligtvis var de kulturbärare och såg förmodligen sig själv som elit, säger jag även om jag inte har en kristallkula som berättar vad folk tänkte då. Vissa arkeologer och historiker tycks ha en sådan. Man blir inte elit om man själv säger det. I vetenskap måste vi jämföra med en referens som i regel innebär hållbarhet i tiden. Stads- och maktkulturer har en tendens att gå under och kan inte räknas som något hållbart

Många fakta talar för ett informellt keltiskt kultförbund sveberna i känt tid men tidigare kanske i hela Europa där just halsprydnaden är den gemensamma länken. Grekland var i början ett antal stadsstater som än samarbetade än stred inbördes. Det är först nu i våra dagar vi med vårt nationella tänkande ser en helhet Grekland. De keltiska ritualen var en mångfald som praktiserades i helig lund, vid vi, i harg, vid påle/ staty, vid förfädernas gravar / monument. Det var mångkulturens yttring i ritual som i grunden var variationer av att "följa Tiden".

Av fyndet i Vittene kan vi sluta oss till att ritualguldet haft ett osentimentalt penningvärde för en tid eftersom de tvinnade halskragarna är hopskrynklade. Ena halvan av en ring har använts för annat ändamål eller finns kanske i den obehandlade slingan.

Fynden av Guldålderns halsringar finns från Värmland, Västergötland, Skåne, Öland, Gotland, Västmanland, Södermanland, Fyn, Själland, Tyskland, Rumänien, Polen (den tyngsta) jag noterat närmare 50 fynd i dag och att nämna de stora kragarna Möne VGL och Färjestaden Ölands tydliga kvinnokragar. Dessutom består Värmlands fynd av 3 halsringar och Fyn likaså 3 plus en enkel i närheten. Av Västergötlands fynd är det ena 2 från samma fynd. De har alla gemensamt att i regel ha symboler för nymånen och halskragarna har kulturella ikoner

Vittenefyndet kan ses som 3 ritualringar varav man använt en del av den ena. Dessutom finns den klassiska keltiska med knoppar med fynd i Danmark, på Gotland, 2 i Ukraina och en vid Svarta Havet. Stilen binder ihop dem med bronsåldern, med Svarta Havet och är som en kedja av handelsmän vilka förmodligen festat med vin på fornborgen Havor. Fynd av en kejsarmedaljong av Constantius II 323 - 361 daterar kanske ringarna.

Vi har beskrivning av fyndplats från få ställen under folkvandringstiden. Vi har enstaka fynd av mossoffer när det gäller halsringar, men många fler från varierande omgivning. För brakteater gäller att av Norges 61 fynd är endast 2 i torv. Jylland däremot visar att var fjärde är fynd i mossa. Sen är det frågan om det fanns mycket mossor och var skulle man göra av det man inte ville använda? I alla händelser tycks det vara allt för grov generalisering att tala om offer i mossa som ritualhandling.

Utbredningen av halsringar tyder just på ett stamförbund med gemensam samhällsordning. Styrelsesättet har förmodligen varierat mellan kung, präst lagman lokalt och bretwalda för hela område dvs. vad vi ser i angelsaxiska England … se även Tacitus. Jylland och Angeln skiljer sig marginellt genom att vi inte hittills har fynd. Vidare tycks motivet "ormgrop" ha särskillt många fynd i Norra Jylland. Antagligen har den cimbriska legionen rekryterats från detta område.

Eftersom det var frågan om frivilliga måste en legion ha tagits från ett stort område i det relativt glest befolkade Norden.(att jämföra att det stora korsfarartåget samlade 12000 frivilliga från Södra Skandinavien) Beowulf använder begreppet "spjutdaner" och det kan avse cimbriska legionen som nämns tillhörande Legiones palatinae XII, ved ett tillfälle finns en del i Africa "Intra Africam cum uiro spectabili comite Africae"

Under 400-talet räknade man normalt att en "auxiliary legion" bestod av 1000 fotfolk plus 150 i kavalleri. Den andra legionen var Heruli Legion som var överklassen och förmodligen levererade kavalleri till båda legioner. Den s.k. ryttarbrakteaten är den största gruppen med runt 270 exemplar och talar för en överklass av ryttare som bestod fram till andra världskriget egentligen. Man bör också nämna att 585 romerska klackringar har förts till norden och förmodligen som förtjänsttecken eller av nordiska officerare.

Heruli hörde till samma Legiones palatinae XII. Den lydde under fotfolkets överstekommando och tjänstgjorde i Italien under en tid "Qui numeri ex praedictis per infrascriptas provincias habeantur." Rimligt att anta att dessa kom från nämnda områden med halsringar medan vi ej vet vart norrmännen hörde.

TV-Programmet svävade ut i normal "kuriosa". Man upphöjde specialfall till generella slutsatser, vilket förstås är långt från analyserande vetenskap. Även arkeologer har ett missriktat behov att dramatisera och gör arkeologin och förfäderna en otjänst. Likaså citerade man kritiklöst texter utan att analysera trovärdighet. Gundestrupkitteln är säkerligen keltisk och förmodligen gjort på Balkan. Rätt snart efter att den kommit till Norra Jylland "tog de den ur cirkulationen" och satte den ut in mosse. Det utsäger "detta hör inte till vår kultur". Sen är det en annan sak att man åtminstone omedvetet har påverkats av bildfloran.

Att förevisa Tollundmannen som nordisk kultur är tenditiöst och en politiskt kristen markering … se mosslik. Det gäller att förstå andemeningen i handlingarna. Vi vet att keltiska kulturen praktiserade olika sorters straff beroende på brottets art. Att gömma i mossen var att "ta ur cirkulation" och föra vederbörande till "en annan värld" utanför det ordnade samfundet … se Tacitus. Vi kan inte ha moraliska synpunkter på det så länge vi beter oss som vi gör dvs. ibland som enfaldiga mördare.

Det är ytterst vanligt att man har svårt att skilja på verklighet och virtuell idol /gud/gudinna i synnerhet om det är mänskliga idoler. Lika svårt är det kanske att se den poetiska bilden och betydelsen i andra symboler / idoler representerande världsordningen. Det kräver metodiskt användande av den hjärnhalva som har fantasin och det är vi inte skolade till i vår kultur.

I de runt 1000 guldbrakteater vi har och de runt 400 runtexter vi har finns inga omnämnande av Eddagudar i nån text från Skandinavien. Däremot finns några få från saxiskt område. Det är fel att påstå att Odin finns på en brakteat där det finns texten LAUKAR = Laur = Lör som är manifesterad i ortnamn och förmodligen var den stora flödesguden. Tyr finns på ett fåtal brakteater där kännetecknet är att han sätter handen i käften på Ulven och lär sig förstå det dolda språket.

Man måste titta noga på symboliken och inte omedelbart ge namn efter Eddan eller namn vi känner till. Den s.k. ryttarbrakteaten motiv är egentligen en triad. Solhästen (Pegasus) var fixstjärna för vårdagjämningen. På huvudet har den oxhorn = 5000 år gammal symbol för solen eller rättare vårdagjämningen. Lika gammal symbol är svastikan för solårets fyrdelning. Huvudet är ledaren och flödesguden och tredje symbolen är Treenigheten och månåret tredelning. Vidare finns ofta ormen symbolen för jordens livmoder.

Örnen är kanske solörn men som blev "griparen" och även romerska Jupiter har en örn vid foten. Den har redan i en del brakteater sällskap av en korp och båda är då "hågen och minnet". Observera fåglarna har lite olika utförande. En speciell huvudbonad med örn förekommer på ett dussintal fynd spridda över området med brakteater. Idéen kommer med stor sannolikhet från Partherna (Persien) på 200-talet där Varahan II bär en sådan på mynt. I symboliken finns också en fågel som hackar på en fisk. Det är kanske "Morigans skati" dvs. stridkorpen en gemensam keltisk symbol.

Wodan / Odin/ Oden = ledaren kommer med stor sannolikhet från saxiskt område. I det angelsaxiska England finner vi ortnamnen med Tor och Oden bara inom det saxiska området. Sannolikt är dessa gudar import/ invandring till Mälardalen och Viken främst undan romarna och en sen företeelse. Förutom invandring är en annan sannolik källa erilernas / herulernas broderskap med bataverna i Rhendalen. Det var lämpligt med denna frändskap när man handlade med romarna vid Rhen. Dessutom nämns dessa två legioner ofta tillsammans. Det är frågan om runt 250 år dvs. 8 generationer så det kan vara svårt att ge en enhetlig bild beroende på ändrade förutsättningar.

Vid Rhen blev det ett trepartsmöte mellan romersk, batavisk och nordisk kultur så kanske det är därifrån somliga fick nya gudar som Wodan och Thunaraz. Arketyper för Wodan är Vattenmannen, Handelsmannen, Ledaren medan det för Tor är idolen i porten Wig-Donar och Thunaraz Åskan. … där dessa har djupa rötter i Mesopotamien och Anatolien.

Bl.a. kejsar Nero gillade germanerna och efter Teutoburgerbataljen fjäskade Rom för "sina bröder i Norr". Romarna reste stelar vid Rhen till bland annat flera nordiska orters Mercurius handelns gud i slutet av första århundradet f.Kr. Det torde utsäga at romarna såg attribut och natur hos guden som den Mercurius de kände. Det är inte den "grymma enögda" gud skribenter vill se i Oden utan i nordiskt språk betyder det nog ledaren = Odd = Udd. Den blev onsdagens gud och förmodligen inverkan från saxarna vad gäller namnet. I Norden är det förmodligen bronsålderns "båtlyftare" som också representerar Vattenmannens stjärnbild.

Det finns fler enögda gudar i det keltiska förflutna såsom "Balor med onda ögat" som förbränner män. Hans son är Lugh Lamfhada, långarmen/ spjutarmen vi ser på nordiska hällar dvs. en tidig Loke. Det finns en liknande myt om "Culwch och Olwen" där Olwen är den åtrådda. Om vi skriver nament Cu Luch betyder det "Såsom Lwch" = Såsom Loke". Båda sagor tycks kunna räknas till ett äldsta skikt av myter vi kan förbinda till praktiska livet. I den ö-keltiska kulturen lever myterna och omvandlas till legender som inte har mycket gemensamt med en odlingsmyt eller liknande ens som analogier.

Det var en naturlig utveckling av samfundet vars problem blir relationer såväl halvfredliga som krigiska när väl odlingen blivit rutin. Den största iriska legenden är om en boskapsstöld "Tain" = "ta in". Vi tycker det är märkligt om en del av idolerna försvinner till "underjorden" och blir "sidhe". Det är en omskrivning av att vi alla för dialog med förfäderna i nån mån. Dåtiden pratade med sina gravhögar medan våra krökta gummor går till en sten på kyrkgården.

Det är meningslöst att tala om etniska och genetiska olikheter eftersom folken har blandats i mycket stor utsträckning genom tiden. Man säger att den genetiska olikheten mellan människa och schimpans är nån procent. Olikheten genetisk är mycket mindre bland stammar / folk i Europa. Romarnas kartor över stammar i Germanien och i det erövrade Gallien visar att stamnamnen har en rot som var och en berättar om lokal kult. En del namn kan vi förstå medan allt för många är obegripliga. Ändelser i stamnamn och ortnamn berättar om olika kategorier av ritual.

Vi kan se att lämningar och fynd talar för en gemensam baskultur och ritual. Men ritualen kunne variera från stam till stam så som vi ser av de stamnamn romarna noterade i Gallien och Germanien. Det var marginella skillnader som fanns även inom svebiska förbundet 54 stammar under romartiden.

Frågan om varför Europa förnekar det keltiska urarvet har förstås många sidor. I Sverige skötte teologerna religions- och idéforskningen fram till 1980. Den romerskt dominerade kyrkan har lagt sitt bann på en sann analys av ens den nära historien under första årtusendet vår tideräkning.

Cesars nidskrivning är en sak och en del andra romerska skribenter följde efter såsom exempelvis Apollonius Sidonius. Han var besviken över romarrikets fall. Det är romarnas politiska värderingar som bestämt vad är historisk sanning. Man har kopierat och köpt antika författares beskrivning av Norden utan minsta kritik i 2000 år. Svårt att lära en urgammal hund att sitta ... den är förstenad vid detta laget. Historia handlar inte om förnuft utan om maktdominans "segrarna skriver historien"

Folk lever utan att se verkligheten. Man ser vad man vill se eller vad man lärt att man ska se. Vi har haft forntidens monument framför oss sen 6000 år. De talar sitt tydliga språk om den ordning man till varje tid behövde och som är likartad i hela Västeuropa med en utlöpare långt ned i Västafrika.. Ändock kan exempelvis Hagermanskan komma och säga att det fanns ingen ordning i samhället före Ansgar. Antingen är hon okunnig eller blind för fakta.

Verkligheten är dessutom att eftersom man hade mycket umgänge kom kristendomen säkerligen till Norden samtidigt som Constantin den Store 313 AD gjorde den tillåten … vi på Dal har haft några få monument som kan ha varit hans föreskrivna altar. Vi vet ej hur nära lierad biskop Wulfila var med eriler och nordbor. Han företrädde arianismen som åtminstone en del eriler bedrev.

Man ser vad man vill se. Det är bara Hamburg -- Bremenstiftet medan vi ej vet hur mycket fanns och hur mycket kom från de angelsaxiska fränderna. Kort sagt vi har våra tabun och våra fyrkantiga mallar vi ska tro på. I ett förenat Europa är det dags för omvärdering och översyn av det gemensamma arvet utan nationella gränser. Våra referenser måste anpassas till de olika tidevarven. Våra förfäder måste ha samma mänskliga rättigheter i grunden som vi har … exempelvis religionsfrihet.

Det är en naturlig sak att varje generation går den lätta vägen och skriver av sina föregångar. Grekerna citerade varandra och romarna citerade grekerna. Det fortsatt inom katolska kyrkan där också Adan av Bremen m.fl. i hans samtid citerar de klassiska. Snorre Sturlasson sneglade på de klassiska när han skrev ihop nordiska sagor. Romare, germaner, kelter och nordbor skriver i ursprungsmyter att deras förfäder kom från Troja

... medan en del tyskar i förra seklet menar att européerna är arier och Marija Gimbutas menar de kom från Ukraina och Renfew, Cavalli SForza och Heyerdahl menar att de kom från Kaukasus dvs. bergen där. Det sitter i så snart vi vill använda gamla källor. Det akademiska systemet är sådant att man ska alltid kunna sina föregångares texter och då såväl misstag som framsteg. Det är en konserverande stil utan kontroll och omvärdering.

Andra essäer om Kelter:

http://www.catshamans.se/essae/0goter.htm

Picosearch fuskar det finns åtminstone ett par större stycken på

http://www.catshaman.com/s25eril/03Eriler.htm

http://www.catshaman.com/s11sentid/12sentid2.htm.

man får inte glömma direktlinjen till Anatolien via Rhen - Donau som hämtade frygiska mössan till Frankrike. Den är äldre än 400 BC då historikerna skriver om kelter. Redan hittiska sigill från ca 1600 BC visar den frygiska och Hattidräkten nådde hällristningarna

http://www.catshaman.com/bamaledr/0svdr2.htm

.

upp

Germanerna

Av andra får man namn, heter det. En a´n hör till kategorin "Kärt barn har många namn". De flesta har varit rätt så snälla och godartade, men för 58 år sen fick jag mitt första vedervärdiga "skällsnamn" för en dag. Första dagen i skolan fick en grabb de andra bybarnen att stämma in och peka finger åt en förvrängning av mitt utrikiska namn: Det var en storbondes pojke och lite av en översittare. Som minne av händelsen fattas honom en bit av huvudsvålen på bakre vänster kvarter av huvudet. Det var bara den ende gången nån vågade ge mig ett sådant namn.

Kanske 30 generationer av nordbor och européer har tyckt att det är roligt och rättvist att vi kallas barbarer. Egentligen borde vi gå runt med en etikett i pannan "Jag är en glad och blodtörstig barbar". Vi får knappast veta betydelse eller synonym av ordet "german". I senare tid betyder det germanus = "köttslig bror" i latinet. På sätt oh vis hade de rätt eftersom DNA förmodligen visar att det är ingen stor och avgörande skillnad mellan kelter, germaner och romare. Vi vet att efter Teutoburgarskogen ändrades språkbruket och betydelsen om germaner totalt och man började fjäska för folk norr om gränsen. Sen inpå 200-talet blev alla inom Roms gränser romerska medborgare så dethär med barbar försvann som benämning på romare så att säga.

Vi kan nog sluta oss till att begreppet "german" användes nog bara i den romerska kulturen eftersom de germanska stammarna var fristående om än i större och mindre stamförbund. Det hände så vitt vi vet aldrig att de var samlade i ett enda förbund även om antagligen man samlat ihop många stammar för att ge romarna en läxa i Teutoburgerskogen. Kanske det fanns skandinaver också på den germanska sidan. Läxan var verkningsfull. Det var slut med romarnas expansion norrut. Förmodligen kallade nordborna romarna "ulvar eller ulvhediner" med ett liknande kodord som vid björnjakt.

Liknande scenario ser vi i de tidiga vikingarnas anfall mot karolingerna satte stopp för expansionen norrut. Kejsar Otto I tog efter under 900-talet och försökte expandera norrut och kom till Limfjorden där han slängde i sitt gamla spjut och skattade förmodliggen bara Jylland eftersom det blev biskopar bara där. Fast vem vet om inte han står bakom byggandet av trelleborgar. De revs rätt så fort så de var väl inte populära.

Begreppet Danmark låter som ett område för en "markgreve" dvs. en buffert mot grannar längre bort. Det var kejsarens strategi att bygg borgar i de områden han erövrade norrut och österut. Sen satte han också präster i borgarna. Det är det samma man ser i trelleborgarna. Danskarna tycker måhända inte om dessa frågor i dag ... De vill kanske ändra till "Danland" efter detta. Deras tidiga kungar ska helst ses med hjältegloria. Men vist fanns det en orsak att bygga Dannevirke mot hadobarderna eller vad man nu kallade dem

De latiniserade grannarna söder om Rhen kallade dem förmodligen "germaner" = och menade med ordet grannar såsom kanske engelsmännen gör i dag. Nordborna använde sannolikt dagens namn "tysk" som lär vara ett bildat på begreppet folk = thiod. Det betyder att tyskarna av dialekt hamnade i att använda "Deutchland" = "folkland" och nordborna använde ordet Tyskland. Detta kan förstås inte ha skett förrän det fanns en nation att tala om.

Detta är för att klara ut språkförbistringen att "german" är en fråga om språkgrupp och inte om en stam eller ett folk. Engelsmännen är ett kapitel för sig och vill kanske hellre skylta med halvlatinskt arv från tiden de var under stöveln.. De har det urgamla keltiska arvet som även blandades med exempelvis belgier som flydde undan romarna. Det fanns kanske andra stammar också. I allmänhet kan vi inte vara säkra på att varenda person i en stam och land emigrerade. (I Tyskland var det förmodligen bara några få stammar som nästan raderas ut av karolingerna. Resten blev kvar och bevarade den germanska kulturen i motsats till den frankiska dvs. latiniserade Continental-kelter.)

Nästa steg i England var förstås romarna och latiniseringen. Dels genom inflyttade, dels genom att engelsmän tog till sig romersk kultur medan andra kelter flyttade västerut. Sen kom angelsaxarna man gärna glömmer. Därefter kom anglernas fränder från Norden vi kallar vikingar och en del flyttade även till Normandiet. Sista steget var att Normander = ättlingar till nordbor flyttade in. Man kan väl säga att engelsmännen ofta är "släktvilda" och föredrar normanderna som de sista segrarna.

Ofta förundras jag över att engelska ättlingar till nordbor inte vidkänns sitt nordiska arv. Egentligen är det bara språkforskarna som håller ihop det nordkeltiska arvet genom språkguppen "germaner" dvs. icke-slaviska folk norr om Rhen inkluderande engelsmännen angel-saxisk-nordisk arv.

Arkeologi och historia är inte mer än runt 10 generationer gamla och egentligen systematisk vetenskap bara 4 generationer. Fortfarande saknas stringens i arkeologisk/historisk analys. Historia har mest varit biografi dvs. i första hand kungarnas och i andra hand överklassens. Bönder skymtar lite grann i medeltiden medan kvinnorna har lyst med sin frånvaro. Bonniers första stora historiska lexikon har 17 spaltcentimeter om bondekvinnan. Mest är det en utrikisk resenärs iakttagelser av eländet.

Jag har en historiebok för gymnasiet från början av 1900-talet. Där är det förstås ett stor förhärligande av stormaktstiden. Gustav den II Adolf höjs till skyarna och han anses ha börjat allt. I själva verket var hans verksamhetstid egentligen kort. Hans far gjorde mycket mer för att bygga upp samhället och under en lång tid var det Axel Oxenstierna & Co som stod för moderniseringen av Sverige. De många krigen var bara en kostnad och tärde på folket. Karl XII kan man kanske jämföra med Don Quijote. Det bästa var väl att han monterade ned stormakten. Förhärligandet av stormakten fick inte ifrågasättas i min ungdom.

I böcker som rörde religion var allt före kristendomen "avgudar" och fick inte ifrågasättas. Fortfarande använder i synnerhet tyska och danska arkeologer begreppet "avgud". I vetenskaplig mening är det en politisk utsaga som anger att vederbörande är partisk. I vår tid borde även förfäderna ha religionsfrihet. En noggrann begreppsanalys visar att en stor del av forntiden s.k. gudar egentligen var arkebegrepp i myter som poetiskt beskrev vissa arbeten i samhället. För dåtidens folk som kunne se metaforerna som bands till vardagen var det inget problem. Problem blev det när överklassen av kulturbärare fjärmade sig från bondelivet och inte fattade nånting av det ursprungliga. De ville knappast förknippas med bondeklassen heller.

Min generation minns väl "ariska syndromet" som egentligen visar på dålig vetenskap, men även på språkforskarnas ovetenskapliga språkfamiljer som skapade indoeuropeiska teorin. Det finns inget vetenskapligt samband som gör språk genetiska så att man kan använda begreppet "familj". Språken har skapats genom influens och diffusion av begrepp till en befintlig bas för ett språk. Skriftspråket har konserverat en del, men i min tid har mycket av den latiniserade språkläran dött ut. Ett levande språk ändrar sig hela tiden och är inte bundet till sin bärare. Snart pratar halva världen engelska utan att ha genetiska band

Fortfarande lider arkeologi och historieskrivning mycket av barnsjukdomar och brist på vetenskaplig analys. I de exakta vetenskaperna bygger man upp kunskapen med att jämföra det obekanta med det bekanta och har fördelen av att arbeta med mätbara storheter. För att få ordning på sanningen i historia och arkeologi måste man nog skapa metoder som binder beskrivningarna till artefakter och kända företeelser. Detta istället för att bygga på virtuella teorier som ofta hamnar i mäta forntiden med våra dagars mått där krigsföring får allt för stora proportioner. Överklass och makt intar en stark plats som bas för teorierna utan fynd som kan ge proportionerna.

Med lite distans får vi se katolska tiden i "Germanien" som ett mellanspel då Europa faktiskt var nästan mer samlat än nu under EU. Man kan säga att 1000-talet var en konsolidering av ställningarna i Europa, medan 1100-talet blev en kyrkbyggarperiod utan like i hela Europa.. I Norden fick vi synlig influens från Paris, Italien och man glömmer ofta Bysans. Tyska stenhuggare dominerade i stor utsträckning stilen. Här på Dal har vi synliga bevis från den kejserliga begravningskyrkan i Königslütter och de flesta kyrkorna byggdes under en kort period. Vid den tiden fanns inget större motstånd i bondebefolkningen, vilket innebär att man förmodligen såg en viss fördel med rituella och andra förhandlingar under tak.

Det är kanske inte bara en tillfällighet att reformationen kom att ske inom det forna germanska området. Kanske en kombination av språk och gemensamma tidiga samhällsinstitutioner är en del av förklaringen … kan vara en intressant fråga för oberoende forskare? Religionen som sådan kan knappast ha nått ut till folket före reformationen eftersom man inte predikade utan det var mässor på latin även om kanske prästerna översatta vad de viste om mun till öra i befolkningen. Det är svårt att tro att kristendomen egentligen haft nån större inflytelse på folks moral. En del prostkyrkor tycks ha gjorts till tingskyrkor. Där gällde nog gamla domarregler och texterna lagläsaren läste på ting … saklig forskning om dessa frågor vore att önska nästan för mycket.

Reformationen kom på de flesta ställen att innebära att kyrkan förföll i runt hundra år. Själv om man började trycka biblar på svenska från och med Gustav Vas fanns de oftast inte ens i prostkyrkor. Prosten Lars Björnsson i Bolstad kallade sig förstå Lars Beronis för att visa att han hörde till högre sfär. Knepen är många för att bli något ovanför Jantelagen. Han skriver 1570 om bönderna "De har utlovat att komma till sockenstämma och kommer inte och de vill inte vara mig lydiga som annorstädes – de lovar men håller intet"

Bönderna på Dal hade kanske aldrig blivit riktigt katolskt kristna utan bedrev sina gamla sedvanor. Under 1600-talte stängde de kyrkan ett par gångar för präster Stiftet försökte pracka på dem. Helst ville de ha prästsöner från landskapet eller bondsöner som förstod dem. I det längsta höll sig bönderna exempelvis till seden att giftermålet var "fästande med handtag" … vi kan läsa bestämmelsen på en 4000 år gammal hällristning. Kyrkan ville förstås att så mycket som möjligt skulle ske i kyrkan mot en lämplig avgift.

Reformationen var nog en rörelse inom överklassen även om de kanske inte kunne förutse alla verkningar. Kyrkan hade blivit för mäktig och ägde allt mer jord. Reformationen kom att innebära att staten drog in det mesta av värde från kyrkan och jorden gick så småningom till överklassen. I Västergötland ägde Skarastiftet hela socknar som ett exempel på att kyrkan var på väg att bli en stat i staten. Här på Dal gick alla Vadstenagods till den dominerande adelsätten Stake.

De självägande bönderna påverkades inte av detta medan kyrkans landbönder fick arrendera av adeln istället. Det innebar att arrende ökade från 1/4 av skörden till en 1/3 och på en del ställen fick man göra extra dagsverk för patron. På Dal gick det inte att topprida arrendatorer för då flyttade de till arvejord och släkt. Men på andra håll kom de under stöveln och värre blev det i andra och följande generationer eftersom banden till den fria släkten tunnades ut.

I slutet av 1600-talet kom kyrkotukten och nu på svenska en sorts lutheransk fundamentalism få älskade. Kyrkoordningen blev ett medel för kyrkan och den inom sig solidariska överklassen av prästerskap och adel. Det blev ett sätt att indoktrinera folket eller som man definierar "civilisation är att ta folk ur barbari, upplysa, förfina och skola" … kort sagt att lära en hund att sitta vackert. Attityden mot andra människor inom överklassen blir fort att den civiliserade anser sig vara bättre än andra. Trots våra nutida mänskliga rättigheter förekommer det ju till vardags. SVT har fortfarande pekpinnen med i många program. Ringer man dit blir man omedelbart behandlad som en lägre stående varelse.

Erik XVI med tänkarmössan försökte imponera på en engelsk prinsessa och skapade för den skull en högadel med 12 grevar. Han behöll tänkarmössan i engelskt folkminne, medan han i vanlig ordning för de många svenska kungar blev nidskriven. Andra kungar får inte alls ifrågasättas fast deras gärning kanske inte var så bra på lång sikt. Det är också vanligt att ge en del kungar beröm för mycket mer än de var. Magnus Ladulås var bara en usurpator och en marionett för östsvenska adeln visar det sig . Med detta stycke också sagt att vi hade ett ständigt flöde av kultur och feodalism från Tyskland mest fram till 1700-talet då det blev mode med det franska.

Det franska var förstås ett mode och svårt att få att passa annat än i salongerna och hos högadeln. Franska Revolutionen blev sist och slutligen inte stort mer än en cirkus för folket för en kort tid. Men fortfarande drivs den världsfrånvända myten. Under 1800-talet blev vetenskaperna allt mer rumsrena och de moderna uppfinningarna gör sitt intåg. Den allmänna läskunnigheten ökar och folket visar att de kan tänka själva även om den historiska korvstoppningen. Förhärligandet av monarkin blir vana för historieforskare som får sitt dagliga bröd via konglomeratet överklass och stat.

Nationalromantik föds ur perioder av krig och det kvittar om man vunnit eller förlorat och i värsta fall lånar man av andra. I ett vidare perspektiv blir det ofta ett alleuropeiskt arv där vi har tidigt drakdödarmotivet som blandas upp med Sigurdsmotivet och egentligen bygger på mycket äldre tjurdödarmyter från Södern stora kulturer. Även Völundsmeden är ett gammalt motiv men knyts genom utstofferingen till germanska området.

Kalevala bygger på karelska sånger som finnarna i Helsingforstrakten gör till sitt nationalepos. Danskarna gör sitt epos på Saxo Gramaticus, medan norrmännen med viss rätt tar de isländska sagorna till sig, men sen vill de också ta monopol på herulerna / erilerna. Sverige har ingenting så man blir tvungna att ta de få stycken man har om Ynglingar och göra till sina. På något sätt får man ihop myter och skapar kungar som man anser vara verkliga medan de är bara legender som snoffsats up. Det blir ändock en helhet som är trovärdig i brist på referenser och levde egentligen till efter andra Världskriget.

Den empiriska forskningen måste bygga på analys av fynd, analys av språkelement vi får samt en begreppsanalys som bygger på dåtida verkligheten. Om man exempelvis med ordet "kung" menar en lokal ritualledare i en epok det inte finns beskattning kan man inte omedelbart översätta det till vårt "kung och kungarike" vilket måste definieras med allmängiltiga kriterier.

När man ser bilder från medeltidsdagar är det dominerande intrycket att män och pojkar springer runt med sköldar och träsvärd och låtsasslår på varandra.. Det är kanske den sorts historieskrivning åtminstone männen vill ha. Kvinnor och barn har svärtat ned sig i ansiktet för att befästa bilden av Lort- och Fattigsverige medan man glömmer gamla traditioner av badande åtminstone en gång i veckan. Man håller sig inte varm om man inte är ren … och ingen flicka eller pojke vill kyssa en sketen nuna.

I de historieintresserades fantasi ser de unga de märkliga varelser 1800-talets illustratörer skapade och där gudarna är människor … illustrationerna i Eddan är mer naiva och burleska men ändock skymtar människan bakom. Naturligtvis är vår tids gudar = politiker och direktörer såväl gudar som människor. Även i nutida illustrationer på Internet där man vill skapa sina egna hemliga stammar och hemliga språk med runor lyser 1800-talet fantasier om de gamla gudarna fram.

Antagligen är det mest sublimering från vardagens våld och även det våld herrarna av och till regisserade i det förgångna. Där är perioderna av krigshandlingar oftast mycket korta i proportion till tiden med fred. Man vill avreagera sig eller kanske förhärdiga sig för att kunna stillatigande vara medskyldig till slakten i Afghanistan som nog är institutionaliserat mord utan minsta vilja att vilja klara av det på fredlig väg.

Det är alltid herrar som skapar krig. Det är också herrar som står för den lögnaktiga historieskrivningen utan minsta vetenskapliga referensplan. Storyn ändras med tiden och för att täcka de misstag man gör. Det är herrarna som står bakom den vetenskap som skapar föreställningar om raser eller utvalda folk. Även inom ett folk börjar man numera allt mer med vetenskapens medel gallra ut folk som mindrevärdiga genom medicinska diagnoser och tekniska hjälpmedel som skulle ha fått Hitler och Himler att glöda av förtjusning.

Det är de okunniga medlöpare som dåras av budskap från herrarna som passar deras inre önskningar. Alla vill vara utvalda och alla vill höra till de högtstående och spanar i spegeln för att se om de har de riktiga dragen. Hitlers bild i spegeln var väl inte den bästa, men han var blind för allt annat än sina egna fantasier. Undrar vad judarna ser i spegeln de som själva sagt sig vara bäst i några tusen år … utom profeten Amos med rådet "Förhäven Eder icke" … ett råd som inte ens ölhävare bryr sig om utan står där med sin bakfylla. Det fantastiska är ju att en massa nordbor anser att Israel är deras egentliga hemland som är något mycket bättre än Norden … nu konkurrerar Onkel Sams Hydda made in USA som magnet på folk som vill vara något annat än det de är födda till.

Naturligtvis har varenda människa ett val. Men det är också tillåtet att vara mänsklig och välja det samma som andra väljer även om det leder i fördärvet. Varje människa har ett ansvar, men de utvalda som ges fostran till större kunskap och eftertanke har förstås ett större ansvar. Forskare, Folkbildar-TV och politiker har ett ansvar för bilden av vår historia som kan förplikta oss att bevara arvet och följa fädrens spår så långt som möjligt. Historien och livet är en föränderlig process som kräver vakenhet och utvärdering av såväl vår uppfattning om forntiden som utvärdering av vad vi själva lägger framför oss.

Dessa krav på sakligare historiebild ökar med Internet där många i all välmening och med rätt visar sitt historiekunnande. Internet är såtillvida demokratiskt att vem som helst med råd att ha dator och att vara uppkopplad kan framföra sina åsikter. Det är viktigt att det balanseras ut av en vidare utvärdering.

Jan "Hybris" Guillou står för den värsta historieförfalskning Sverige skådat sen Olof Rudbecks dagar. Det går inte att urskulda sig med att det är fiktion, när man i andra delar och på Internet påstår att det är sann historia

Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren, var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige. Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader.

Det kan inte missförstås Jan påstår därmed att han skrivit historia. Västergötlands Fornminnesförening rider på vågen tillsammans med Jan "Hybris" och påstår på engelska sajten att en skulptur på Forshems kyrkor föreställer Arn och bevisar hans reella existens. Det ryktas att sightseeinggrupper har avbeställt turer när de hör att "Arns fotspår" bygger på fiktion och ej på dokumenterad historia.

Man kan knappast förvänta sig att SVT och snobbiga tidningar intresserar sig djupt för detta stora ämne. Dessa historieförfalskare får stå oemotsagda och SVT fortsätter att rida å den falska vågen. Om inte annat ger den arbete åt nästa generation som får avslöja falsariet. Vidare krävare ett öppnare Europa och de mänskliga rättigheterna att våra förfäder även får del av denna öppenhet och saklighet. De kräver respekt och att inte deras liv förvrids i politiska syften.

Naturligtvis har man långt till nazismens missbruk av såväl tysk som nordisk historia är ett exempel på hur halvsanningar och lögner kan spåra ut och leda ungdomar och folket fel. Ungdomar rivs lätt med i en skenbart utvald stam och gör avsteg från allmänt likavärde. Det blir "vi mot dom" och aggression i olika former blir i det långa loppet en följd.

Det är ingen nytta att sätta sig till doms över ungdomar som skapar sin egen stam så länge som även grånade herrar pratar om Odin som om han lever än. Man kan finna hur mycket som helst av skenbart seriösa diskussioner om den nordiska mytologin där man inte har distans mellan virtuell och reell verklighet.

Thor Heyerdahl gjorde nyligen ett utspel om att Odin kommer från Kaukasus och var en verklig människa = hövding. Jag har i Snorre följds raljerat om Odin och Thor som vandrande gudar och då menar jag förstås idéerna de presenterar. Fast jag säger inte det utan gör som Snorre och låter den personifierade Odin vandra och stanna i Westfahlen där han gjorde barn och delade landet mellan sönerna. Sen vidare till Jylland där det blev fler barn och mer land delat. Han stannade kanske också i Västergötland eftersom där finns en del Odinshögar som ett minne av att han klonade sig. Tja, naturligtvis hamnade han bland Svearna som inte hade nån ledare och det blev fler barn.

Men endast virtuella idoler och idéer kan klona sig och bli begravda på fler ställen. De anglosaxiska utvandrande kungarna räknar sin släkt bakåt till Odin och ännu längre. Osannolikt att Odin på bara några hundra år blev stamfar till alla kungar inklusive dem i Norden. Sen kommer släktleden bakåt som vid analys visar sig vara kulturella begrepp, varför slutsatsen blir att våra förfäder räknade kulturen som sitt arv och fostrare.

En a´n undrar ju om Elvis lever än eftersom många är osäkra på det. Naturligtvis får folk ha sina idoler och sin fiktiva värld så länge de inte blandar ihop den med historia som bygger på reella ting. Sen skulle det kanske bli svårt att övertyga andra än klubben för beundran Odin att han lever än. I allmänhet är det svårt att levandegöra något som pågår flera hundra år. Då är det vanligt att man gör en fiktion eller en skenhistoria om en familj, men även de kan spåra ur. Å andra sidan ska man inte vara så säker på att vi träffar rätt i våra analyser

Fick nyligen ett brev där en fransk ung man som frågade min åsikt om Herman Wirth som anses var guru för nazisternas historieuppfattning och bl.a. besökte Danmark och Sverige då det begav sig. I själva verket tog nassarna mer ur sina egna föreställningar än från Herman. Vid den tid han levde viste man väldigt lite om forntiden så att även den vetenskapliga historieuppfattningen var rätt dimmig. Det är alltid så att den pratglade tar ordet fyller och rummet. Dessutom under Hitlers tid kunne man inte distansera sig från dem i egentlig mening. De ville skriva en propaganda som kunne motivera deras Tredje Rike

… efter vad jag minns av min barndom och ungdom kunne man nog inte som privat person distansera sig allt för mycket från rådande uppfattningar. Danskarna grävde fram sin historia och gamla seder som en nationell front. Holger Danske vaknade där han sitter förstenad i källaren på Kronborg slott. När vi lekte Erik och jag var han Holger Danske. Sen är det en annan sak att mycket av det var egentligen dikt från romantiken. Verkligheten har fram till vår tid ofta varit att man fått spekulera runt få fakta och då drar det lätt iväg helt ut i det blåa.

Andra TV-programmet ägnade mesta delen åt den moderna "germanismen" jag redan kommenterat här. Den föddes ur 1800-talets nationalromantik och bristfälliga historiska kunskap. Tyskland och i synnerhet Sverige saknar en ärofull krigisk historia att börja med. Mälardalen har med alla medel försökt skapa ett Sveavälde som början till Sverige. Man har utan större framgång försökt bevisa att Birka var säte för Sveaväldet. Dock utan framgång. Numera anser man att fram till 980 var Birka säte för handelsmän från såväl Östersjön som Västeuropa. Där samsades man och hade egen garnison för att försvara sina varor.

Morabönderna gömde kröningsstenarna enligt Peder Svart och det är väl skillnaden mellan majoriteten bönder och fint folk att bönderna var inte så intresserade av kungar som beskattade. Kungar och adel vill skapa en historia som motiv för deras extra rätt och anspråk på de bästa delarna av kakan.

När vi granskar många kulturer tillblivelse finner vi att man skapade en myt om tillblivelsen. Det var för att motivera sin makt att stiga över Jantelagen. Man påstod sig vara gudaborna och fick makten från gudarna därovan. Andra påstod att de kommit utifrån såsom Sargon, Moses och danernas Skjold var hittebarn. Västgötarna kunne väl leva med att en utrikes kung tog sig an de stora brottmålen om han annars skickade sig. Ragnvald Knaphövde trodde inte de menade alvar och det blev huvud-förkortning för hans del. Vist var det bekvämt att ha nån utombys att skylla på och satt slippa döma fränder och bekanta vid svåra brott.

Fortfarande håller Mälardalen på att bygga på sitt Sveavälde och likt de bibliska arkeologerna söker de se Sveaväldet i alla fynd. Man har de önskade ramarna men inte bevisen. Vetenskaplig historieskrivning skulle nog först definierade vad man menar med kungarike och nation och sätta upp vissa kriterier såsom erkända gränser, myntning och naturabeskattning (gästning och vapentak) åtminstone vilket visar att folk var med på noterna. De första kungarna i Danmark valdes formellt på ting fram till när påven skrev till kung Nils efter år 1100 och postulerade att "kungariket är skapat och gett av gud"

"Landets stormän skickar nämligen sina söner till Paris, icke blott för att därmed höja prästeståndet, utan ochså för att få dem undervisade i världsliga vetenskaper....... ja, tack vara sin tungas medfödda livlighet befinnes de icke blott vara skarpsinniga i dialektiska bevis utan bevisar sig ochså under behandlingen av kyrkans angelägenheter vara mästare i kyrkorätt och romersk rätt"

Arnold av Lübeck skriver detta om danskarna i slutet av 1100-talet och de svenske följde efter i sinom tid. En av de mer kända är biskop Brynolf med fädernerötter på Dal. Han studerade i Paris och kom hem och skrev en kyrkoordning i slutet av 1200-talet.Under några hundra år blev det ett kulturflöde som var större än Germanien dvs. med rötter i de antika kulturerna.

Vist fick vi betala där förmodligen den nordisk Peterspengen gick till hornen i pannan på Moses i Per i Vinkelkapellet … en trösterik tanke: det katolska och helgonen kom att genomsyra samhället ut i minsta kyrka fast man mesta tiden mässade på obegriplig latin … numera betalar vi Brysselpeng och begriper väl inte det nya "latinet" och fundamentalismen som kräver en viss krökning på gurkor.

… landslag fick vi 1342 och enhetlig myntning ett par hundra år tidigare. Det är där kungarike i vår mening börjar. Begreppet kung tycks ha använts om enheter mindre än landskapen och åtminstone i vissa landskap rådde lagmän medan man inte hade behov av överkungar. Sen är det väl klokast att ha bevisen förrän man drar slutsatser?

Den moderna germanismen föddes i Tyskland där man förlade sitt andliga ursprung till Norden. Det var för de maktgalna tyskarna bekvämt eftersom få kände egentligen till nordiska historien och än mindre "nere i Tyskland". Man kunne forma sin mytologi att passa sina planer. I Norden var många smickrade av intresset för Norden och svarta läderstövlar och bindlar blev för de nordiska nassarna ett sätt att identifiera sig med något större den lilla Hitler med hans stora makt.

Denna moderna vetenskapen kan inte frisäga sig ansvar för att ha medvetet eller undermedvetet ha underblåst den falska historien. Språkforskarna skapa sitt begrepp "germaniska språk" och "språkfamilj" och med en gång blev vi en stam med genetiska rötter. Allt från pojkåren hemliga folk i hyddorna över ungdomshuliganernas stamkrig på fotbolls arenorna till vuxna slutna sällskap är människan behov av att höra till en egen speciell grupp och gärna själv vara ledareungdomliga.

Vi vill helt enkelt gärna tro på det. Likaså vill vi gärna tro på arkeologerna som letar efter stenålderns hierarkier och makteliter. Utan en enda tanke på att hierarkier kräver en viss mängd människor för att det fungerar. I de små sammanhangen skrattar folk ut den som leker Allan.

Jag skrattar bara åt Jan "Hybris" Guillou som menar att han är en mycket bättre skribent än Herman Lindqvist. Herman har ändock smaken att bara kommentera och dra fram den historiska noblessen utan att lägga till annat än lite kuriosa för att göra det mer spännande. Jan "Hybris" fabulerar och lägger till och utger det för att vara sanning. … men båda är nog långt från folks verklighet … ännu längre från historiens uppgift att lära oss något om människan beteende i det långa tidsperspektivet.

upp