Lejres arkeologer på djupt vatten

Försökscentret i Lejre Danmark är som ett skådefönster till järnålderns arkeologi och för hela södra Skandinavien. Det är viktigt att det ger en trovärdig bild även av de ritual man kan ana våra förfäder praktiserade i sitt dagliga liv för att få brödfödan

Offermose, offermosse, Moesgård Museum, Illerup mose, Tollundmannen, mosslik, Kafiristan, hedningarnas land, Vilhelm Grönbech, generfaringsmetode, träidol, Holger Danske, guder og grave, moderskap, mossens gudinna, Vårbruden, brudlopp, bröllop

Motbild | gudomliga hästen | akademisk myt | tolka idéer och religion |essäer| hem |

OFFERMOSEN

Hästar spetsade på pålar, figurer av Frej och Freja och många offergåvor skapar en speciell stämning i vår offermosse. De har satts upp därför att järnåldersfolket offrade allt mellan himmel och jord till sina gudar.

Man får föreställa sig att allt var besjälat under järnåldern. Jorden, vattnet, elden, stjärnorna, träden. Andarna fanns överallt. Att offra var ett sätt att hålla sig väl med andar och gudar

Vi vet vad järnåldersfolket offrade, men vi vet ej hur de upplevde sina heliga platser … exempelvis mossorna.

Detta är texten till sidan om Offermossen på

http://www.lejre-center.dk/Offermosen.129.0.html

och det finns några foton från mossen. Vidare har jag sett något TVprogram där man hade "magiska ritual" vid en mosse

MOSSLIK

http://www.tollundmanden.dk/ … Lejres arkeologer samarbetar Moesgårds Museum, Illerup mose, Tollundmannen och andra som upphöjer mosslik och offrande i mossor till generell religion. Låt mig påpeka att jag inte anmärker på att man rekonstruerar järnålderns samhälle utifrån verkliga fynd. Tollundsajten är bra på det och på information om fynden.

Däremot är man nog ute och cyklar med en kristallkula när man försöker animera forntidens religion. Eftersom befolkningen var bönder baserades det allt på kalendern och att sätta fruktbarheten i system.

NATIONALMUSEUM DK

Man möblerar ofta om på Nationalmuseets Internet och stöter på sajter/ sidor med innehåll i stil med Lejres. Det finns numera en mer modererad text som koncentrerar sig på vad man kallar krigsoffer:

Strider följde i kölvattnet på etableringen av de första små kungarikena i 3 - 5te århundradet varom vittnar ett stort antal krigsbyteoffer i mossor. I Nydam Mose Sönderjylland och Vimose på Fyn har man funnit stora mängder av vapenutrustning från besegrade härar

http://www.natmus.dk/sw789.asp 

Det finns nog inga bevis för att man etablerat kungariken. Däremot finns ett antal hallar som tycks ha varit centrum för handel och säte för högre herre. Utifrån den anglosaxiska källorna kan vi sluta oss till att landskapet i stort var delat i mer eller mindre organiserade enheter som leddes av en tegn/ ålderman/ gode. En del folk som kom till England leddes av sina åldermän sägs det i annalerna. Ur de angelsaxiska ortnamnen ser vi inga moser/ offermoser, men väl att man etablerade harg, vi, påle, sten som byns centrala plats för ritual. Inte så långt från vad vi känner från medeltiden och sen att kyrkan blev centrum för latinet.

Enligt en förteckning har man registrerat 22 offermossor och det är inte så att man kan generalisera även om Danmark är litet. Man nämner inte Illerup Mose på Jylland som väl ändock är den största? Det största fyndet är från 200-talets början med lämningar efter minst 1000 man. Det är inte bara besegrade utan båda sidors skräp. Ytterligare ettv offer ett par decennier senare och sen runt 375 och runt 450 AD. Man kan inte generaliserar utifrån detta och göra en generell regel.

På filen "Vad fynden kan ge" analyserar jag olika typer fynd från Guldåldern och där finns bild från Illerup. http://www.catshaman.com/s25eril/03eriler5.htm Jag ifrågasätter om det kan kallas "krigsbyte" när man inte sparar det utan "slutförvarar" det i en mosse. Kan inte tänka mig att man hade tid att utföra ritual när man ville bli av med tusentals delar från slagfältet.

Nu har jag hunnit läsa på, bl.a. en rapport från Moesgård som haft en utställning och film om Kafiristan - hedningarnas land. Man refererar till religionshistorikern Vilhelm Grönbech som guru och andlig fader när arkeologerna praktiserar hans generfaringsmetode = återuppleva eller engelskans pretending. Jag kan se för mig att mossarkeologerna har funnit några idoler i danska och tyska mossor.

Sen går man ut och frågar sig finns sådana på andra håll? Det resulterade i forskning i "de otrogna" kafirernas land under 1940 - 50-tal eftersom de bevarat en kultur med träidoler. Som motiv hade man även den stendöda teorin att arierna urhem skulle ligga i trakterna. … från Sverige känner jag igen det när etnoarkeologen Burenhult for till Trobrianderna för att tolka svensk stenålder.

Synd att inte kalkmåleriet "Svarta Fanden" var upptäckt än i min barndoms kyrka i Rörby. Jag som inte vara intresserad av predikan behövde något att titta på. Men det fanns en altartavla med sniderier och många träidoler. Det är ju så att kyrkans män håller de egna idolerna för "heliga" medan andra folks och religioners är "primitivt hedna" medan muslimer använder andra uttryck om de "otrogna. Jag tycker att man är mogen världsmedborgare när man kan leva upp till FN:s Mänskliga Rättigheter och av hjärtat famna alla världens medborgare. Det gäller förstås också våra förfäder och alla världens forntida kulturer.

Som barn lekte jag i en miljö nära Kalundborg, Själland där vi hade långdösar, dösar, jättestuer/ gånggrifter, bronsåldershögar och med skolan gjorde vi turer till andra typer av historiska monument. Alla vittnar om ett organiserat samhälle sen 6000 år. Jag ser förundrat på när en del danska arkeologer tycks ha levt hela livet i städer och unkna forskningslokaler på universiteten. De har icke sett ljuset och det öppna danska landskapet. Om man ställer sig på en hög kan man på många ställen se stenåldern och bronsåldern organiserad monument runt omkring sig.

Jag blandade blod med min bästa kompis Erik och han kallade sig Holger Danske och jag var Björn den Gamle. Holger Danske sitter på Kronborg slott och kommer fram när Danmark är i nöd och en fraktion motståndsmän bar namnet vid tiden under kriget när vi lekte. Jag känner ansvar för att Holger Danske och hans efterkommare ska inte itutas några tokiga idéer av en grupp arkeologer. Jag har min största högaktning för gammal dansk kultur.

Först nu blev jag bekant med Grönbechs metod och tankar om religionsforskning. Han är fången i sin kristendom medan jag är neutral utan bindning till nån religion. Jag använder visserligen samma sorts "återuppleva", men jag är mer insatt i relativitetsteorin som han antyder genom att mena att man ska sätta objektet i sitt sammanhang. Hanslärjungar har inte satt sig in i metoden som har många fallgropar.

Återupplevelsen är förstås oftast subjektiv. Den är beroende av hur bra data man har att tillgå samt av hur mycket man annars vet om en epok när det gäller att återuppleva exempelvis järnålderns ritual. Den är beroende av mentalitet och grundläggande attityd utan förutfattade meningar såsom när Grönbech har kristendomen i bakfickan. … se även Att tolka idéer och religion

I vetenskaplig mening är det frågan om att använda de fysiska vetenskapernas bruk av kända referenser. Utan mätteknik med normaler faller all teknik ihop. De verbala vetenskaperna är rätt unga och har ingen tradition av systematiskt bruk av referenser eller metoden jämföra det bekanta och obekanta. I detta fall är det frågan om att ha med sig omgivningen som en del av relativitetssystemet i fokus. I omgivningen finns en historia innan den period man undersöker. Det ska råda en kongruens mellan det förgångna och det kommande när man kan se att traditioner följer även efter perioden i fokus.

Järnåldern har getts en etikett att den är fyndfattig och därmed skulle det inte ha funnits kultur. Det är det närsynta nerd-syndromet att man ser endast den period man undersöker. Enligt relativitetsteorin måste man beakta miljö/ omgivning i tid och rum så långt det inverkar på det studerade objektet. Men när man ser att många rituella ytringar och föremål fortsätter sen under slutet av romersk järnålder dvs. Guldåldern finns det ingen anledning att anta att det var "kulturellt mörker"

Att föreställa sig/ återuppleva järnålderns ritual är frågan om att ställa sig i landskapet med stenåldern och bronsålderns ritualkultur i bagaget. Om man vill jämföra med referenser såsom influens utifrån måste man förstås ha bevis att sådant förekom. Man bör förstås också veta proportionerna. En av frågorna om mosskulturen blir då bruket av träidoler. Hur omfattande? Finns det bevis för att man importerat idoler eller former från Himalaya?

En annan central fråga är mossliken där många av dem har tydliga spår efter bestraffning. Det väger förstås tungt att vi kan läsa Tacitus, även om vi inte omdelbart ska köpa vad som är frukten av rykten som nått Rom. Men en hängsnara tas väl i allmänhet som en bekräftelse av vad Tacitus skriver … det är bara kristna partsinlagor som kan sätta på etiketten "grymt och primitivt" så länge USA och andra praktiserar dödsstraff.

Motbild

Egentligen tycker jag det räcker med min senaste essä Den Gudomliga hästen som bygger på kända referenser i artefakter och monument från sena bronsåldern dvs. just före perioden man daterar mosslik. Spekulationer och återupplevelse är minimerade i den betraktelsen.

Här vänder jag mot Lejres arkeologer som fungerar som en inkörsport till bilden av järnåldern och förstås även tidigare tider eftersom man knappast tänker att samhället blivit sämre med tiden … dvs. inte före vår primitiva atom- och krigsålder. Tyvärr finns en del andra nordiska arkeologer som ger en primitiv bild av förfäderna. Antagligen beror det på Teologiska Fakulteten som förstås vill skapa en negativ bild av icke-kristna tiden, för att få kristendomen att framstå som ideal. Detta kan man se lite varstans från Adam av Bremen och framåt. Låt mig börja med en enkle motbild:

Danmark har Nordens och kanske Nordeuropas förnämsta samlingar från bronsåldern. Nationalmuseum.dk har en förnämlig sajt Guder och grave från bronsåldern. Visserligen på danska men det behövs inget språk för att se mängden av bilder på föremål se:
http://www.guderoggrave.dk/ sök GENSTANDE på panelen och exempelvis vidare "HESTE og VOGNE". Det finns fynd av rätt mång lyxiga hästmunderingar inte bara från Danmark utan från norra Tyskland. Det finns skäl att anta att dessa ofta använts för lokala processioner.

Vidare kan vi sätta en gudinna på vagnen. Det finns fynd av idoler i brons såsom den sittande Tanit från Karthago med till hörande hästhuvuden. Hästen var Karthagos symbol och egentligen den himmelska Pegasus fixstjärna för vårdagjämningen. Vi har också "Gudinnan med ormar" från Kreta och den storbröstade Kybele från Anatolien / Ashtar från Levanten och båda arketyper/ idoler för Moderskapet. Dessutom vet vi att Nymånegudinnan var populär i mångkulturella Norden. Hon var vattnet och tillväxten.

Vist har vi mossens gudinna Morigan i keltiskan, Hekate i Greekland, Lilith i Mesopotamien. Hon är omnämnd på en doppsko funnen i en mosse och på Rökstenen. Kanske hon kallades Ugglegudinnan eftersom ugglan var hennes skepnad och hon dolde sig i trädet. Hon var arketyp för Osynligheten och många krigare tillbad förmodligen henne för att bli osynliga i striden. Det var till henne man tillägnade krigets avfall och då var hennes namn Glömskan

För mig uppvuxen på nordvästra Själland är det enkelt. Om våren runt Fastlag åkte ungdomarna i skrudad vagn och häst/ hästar med Vårbruden i sätet. Hon tiggde på låtsas utsäde. Vi förlovning var det ungefär likadant ibland och där man tiggde gåvor till bruden hem och brudgommens gård och bjöd till bröllop. Något likande var det förr i häradet Nordal. Brudloppet/ bröllopet var i samma stil och där en detalj var att man fick köra igenom en "äreport" till kalaset/ brudens nya hem. Porten är en urgammal symbol för att man tar ett steg från en värld till en nyare…. Se Gudinna i vagn eller båt http://www.catshaman.com/s21edda2/02edda2.htm

Jag jämför förstås detta med Lejrefolkets magiska riter vid sin mosse. Vidare jämför jag med allt jag har i min elektroniska bok http://www.catshaman.com/indexE.htm "Vikingarnas anor erilerna" om Guldåldern i slutet av järnåldern. Det är inget magiskt i de ritual vi kan skymta. Det var jordbrukarnas hyllning till solvärmen, vattnet och jorden om vi ska se det praktiskt. Växtkraften sitter inte i en mosse och det finns ingen anledning till normala ritual där. Handelsmän, ledare och goder följde ofta John i Rom dvs. Först Iovi, sen Mithras = solen i jorden eftersom han föddes ur en grotta. En del hann säkerligen ochså att bli arianer. Dessa tolkade samma Bibel lite annorlunda och ska nog inte skällas för icke-kristna, men nog för icke-katolska.

Vist är Lejrearkeologerna på djupt vatten … eller så är de ute och cyklar med en kristallkula eftersom de liksom vet och ser hur andarna finns överallt. Det här med andlighet är för några få präster/ shamaner i vår tid som kan tolka de heliga texterna. Så har det alltid varit. Sen är det en annan sak vad folk tänkte. Under katolska tidens latin for antagligen tankarna runt lite varstans och en del var hellre ute med metspöet än i kyrkan medan en och annan somnade på bänken. Förmodligen var de pragmatiska bönder som koncentrerade sig på väsentligheterna. En del gamla gummor och annat kvinnfolk kanske offrade för säkerhets skuld. Det kunne inte skada och man viste att man gjort allt för att få en bra skörd.

Jag känner att jag måste försvara förfäderna eftersom jag ser dem som rationella människor som du och jag. De var nära min barndoms bönder med ett strävsamt slit som lystes upp av några fester om året och sen alla bröllop som kopierade vårfetsen. Det är den bild jag vill ge våra barn och nästa generation. Nu på 2000-talet är det dags att överge pro-kristen historisk propaganda och ge förfäderna, min rot samma mänskliga rättigheter till fri tro och ordning som jag har.

Våra "heliga" platser var lokalt domarring, vi, harg, stake, sten där man firade våren, midsommarn, skördefesten och möjligen andra traditionella tillfällen. Vidar berättar Tacitus ca 100 AD om det germanska tinget där hans beskrivning påminner om engelska Underhuset i dag. Våra förfäder kan väl inte ha varit så mycket sämre än vi idag?

Se också Angloskandinavisk ordning