Historieskrivningens Don Quijote

Här hamnar Maja Hagerman i skottgluggen för sin fabulerande historieskrivning som använder Eddan som sannhetens källa. Detta paras med antikverade generalisationer och allt för liten kunskap om tiden för Knut och Olof vilka hon väl knappt erkänner. Kritiken drabbar andra med samma berättarstil

Maja Hagerman, Tusenårsresan, Adan av Bremen, Rimbert, Wolfred, Uppsalatemplet, Ottar, Wulfstan, markgreve, hedna Eddalitteraturen, Torshammare, asatro, kejsar Karl, härskare, herrevälde, tingsmakt, kungarike, Rökstenen, mentalitetsteorin, demonisering,

Kungens män | Guillou och TV4 | Jakten på Jan/ Arn |Jans häxor | Jarlens sekel |Svearikets vagga | Exodus |essäer| hem |

Först ett brev om SVTs program om Tusenårsresan med Maja som ciceron. Sen ett avsnitt om henne bok "Spåren av kungens män".

Apropå programmet Tusenårsresan

Har inte SVT skyldigheten att även i historieprogram var sakliga och opartiska enlig avtal med Staten = Det är vi???

Har inte SVT nån faktagranskare som kan hålla nere Maja Hagermans anti-historiska svada som vill framställa förfäderna som okunniga barbarer och ett samhälle utan lag och ordning. Det är historikers skyldighet att kunna sin Tacitus åtminstone. Han berättade runt år 100 AD om germanernas seder med folkting som låter som engelska parlamentet i dag.

Vi har domarringar och tingshögar åtminstone i sydvästra hörnet av Skandinavien. Om hon nu vill levandegöra måste hon kunna se hela systemet bakom en tingshög och dess samhälle. Det fanns fler former såsom vi och harg och allt går mycket långt tillbaka beroende på de lokala behoven av organisation

Från angelsaxiska England kan vi lära lite om vad sorts samhällsordning invandrarna hade med sig. I en av texterna sägs att bosättarna kom till England ledda av sin "åldermän" varmed förmodligen menas tegn som var en äldre erfarne ritualledare/ gode och i värsta fall ledde lokala försvaret. Överklassen vara samlad i tre klasser tegn, handelsmän, konsthantverkare och bretwalda/ överlord/ jarl om så behövdes. OBSERVERA att det normala samhället är fredligt! Och vi har icke bevis för annat!

Hallarna började byggas från 200-talet och framåt i Norden och de var med största säkerhet främst säte för handel och inte för makt. Enda sättet att bli rik var genom handel i det glest befolkade Norden och största delen av Europa. Handelsmännen var ett broderskap utan gränser medan på hemmaplan. Fynd av ett 30-tal halsringar från tiden före ca 500 berättar om en nordiska liga i södra Skandinavien och norra Tyskland. I en liga finns inte utrymme för stormän som slåss sinsemellan och är intresserade av gemensamma kontakter söderut. Säkerligen förekom enstaka aggressioner men inte så att man kan generalisera.

Efter herulernas/ erilernas fall fortsatte förstås handeln och där bl.a. järn blev en exportprodukt. En ny liga uppstod med friserna som ledande och vikingatiden var egentligen ett självförsvar mot franska Karls planer på att lägga Norden under sig. Då behövde de nordiska stormännen samarbeta och hade inte tid att slås sinsemellan.

Innan Maja påstår att de brände ned varandras hallar varannan vecka bör hon visa oss bevis på brända gårdar genom fiendes försorg. Samma gäller andra lösa påstående som nedvärderar folk. Dessutom bör hon väl lära sig skilja på saga och verklighet. Hon kan inte använda ett sagobrott som bevis för nånting. … och framför allt gudar äger ej existens och kan inte göra saker.

Tegnar/ godar ledde folket som levererade meniga män till överklassen som roddare och försvarare av handelns gods. Organisationen med tegnar och svenner/ karlar/ rinker stramades upp av Knud då han var kung även i Sverige. Vissa karlar var ambulerande hantverkare och även kungliga spioner dvs. runt Knuds tid.

Förmodligen får vi sätta att Knud och Olof etablerade tjänstemän och militärer som kom att bli stommen i den feodala klassen runt 300 år senare. I England var Ethelbert i Kent ca 600 AD den första att skriva lag vi bevarat och det låg i Tiden då övriga germanska stammar nedtecknade lagar från mitten av 400-talet. Ett av de viktigaste teman var att med lag skydda prästerskapet som började växa och samtidigt den rätt fåtaliga klassen "freemen" dvs. tegner och handelsmän. Att belöna tjänstemännen med jordegendom var ett sätt att avlöna dem och med tiden blev det mer eller mindre ärftligt. Att se feodaladeln som bondeplågare är i högsta grad politiserad historia och klasskamp

I England historien med normanderna eller med saxarna och man förtiger gärna att anglarna kom som en del av federationen angelsaxare i mitten av 400-talet. Det är snobberi för religion och ursprung som gör att vissa engelsmän liksom inte är engelsmän. I Sverige finns bara götar och svear -;) På samma sätt är det i Sverige att beroende på vilken politisk gruppering talar de kristna med alltings början med Ansgar. Man förtiger bröderna Knud och Olof och västgöterna vill börja med kung Inge och östgötarna med Sverker medan Guillou vill börja med Birger Jarl ca 1250 AD och den sista gruppen vill börja med Gustav Vasa. Gemensamt för alla är att man gärna förtiger att det fanns vettiga människor innan dessa kungar

Det finns många "ju" och "nog" i hennes svada där hon väll sälja sina fantasier som historisk sanning. Hennes attityd är från början anti--historisk och hon torgför nån sorts kristen syn på hedningarna. Passar illa i en värld med allmänna mänskliga rättigheter. Vet inte, men tror att tyska och nordiska språk är ensamma om det nedsättande ordet abgott/ avgud medan andra språk använder exempelvis "idol" som ett neutralt och godtagbart vetenskapligt ord. Historia måste bygga på analys av fakta och sammanhang och inte på att ha förläst sig på fornnordiska sagor

Vet inte vad der ansvariga på SVT tänker när de etablerar en falsk historisk "sanning". Försöker man var a både folkbildare och inbilla sig tjäna kyrkans och nationen intresse av att fjärma förfäderna från oss. I alla händelser är det amatörmässigt.

Man smyger in nån arkeolog av facket men denne får knappt en syl i vädret när Maja vill dominera och synas. Annars är programmet förstås en tankeställare. Har våra akademiska lärda ej mer att komma med? Och de är lika betagna som Marija Gimburtas att vilja se "krigande stammar" (warlike tribes) överallt innan kristendomen. Det går inte att bevisa att makt förekom eller att hövdingarna utövade makt.

Innan vikingatidens nödvändiga makt ser man nog mest ett fundamentalistisk ritualsamhälle med tegn/ gode/ årman/ vising som ledare av ett fredligt folk indelade i tingskretsar och så glest befolkat att våld och kriminalitet sällan förekom. Vi måste skala ned modellerna till verklighetens små samhällen.

Det avgörande är den primitiva attityden som speglas i Maja Hagermans programledarskap. Jag skulle ha god lust att stämma henne för förtal av mina förfäder. Det skulle ge uppmärksamhet och ge en motpol till SVT människofientliga historieskrivning. Jag undrar förstås varför inte akademiker av facket protesterar mot rappakaljan.

rapport@svt.se 21:56 2003-06-22 +0200 Apropå programmet "Tusenårsresan"

Spåren av kungens män

I denna bok har Maja rätt i sin inledning med påpekandet om historieböckernas hopp från hedningar till civiliserade fromma kristna. Det beror mycket på bristande intresse hos kristna historieforskare som icke velat brygga över till arkeologin och få fragment som berättar historia. Historia blir med automatik byggt på skrivna källor och ofta knappt granskade kritiskt. Eftersom de är så få får man ta det och alla nationalistiska skribenter vill skriva om ärorika kungar … även i en tid innan kung i nationell mening var i bruk.

Majas titel är så svepande som hon brukar skriva. Man kan inte generalisera och skriva "kungens män" med vad genitiven innebär. Medeltidens kungar skriver i brev än direkt "enväldig kung" / kung av Svear och Götar medan andra brev undertecknas av kung och råd och tredje fallet är när rådet är förmyndare. Den gamla europeiska traditionen var att rådsadeln/ högadeln väljer kung och jarl inom sig/ hirden och kungen ägnar sig åt ritual och att få skulden för allt ont. I Sverige etableras rådsadeln egentligen först 1280 när man på Alsnö förbinder sig att inte missbruka sin makt. Kungens ställning var alltid beroende av hur starka var adeln och bönderna.

Ett exempel på okritisk kopiering av tidiga källor är att man köper Adam av Bremen 1070 och Rimbert 860 med hull och hår. Ordets makt ligger i att vara först med att kunna formulera sig och sprida ordet. Tidigt började folk inbilla sig att allt svart på vitt är sanning.

I Adams Book 2 Kap 62 berättar han ryktet om engelsmannen Wolfred som missionerade i Sverige. Vidare påstår han att han har ryktet från en pålitlig sagesman fast händelsen är långt före hans tid. Wolfred ska i kristen nit ha huggit ned Tors bildstod på en tingsplats …" de vilda människorna slet sönder hans kropp och sedan den skändats på flera sätt dränkte de den i ett kärr"

Mäster Adam menar att kyrkan har en gudomlig rätt att störta världsordningen för trons skuld … Cesar gjorde det för Roms skuld. Men i den keltiska världen och i Norden rådde tingsfrid med straff för störande av den. Även en nordisk man skulle ha dödats om han stört tingsordningen eller så total skändat tingsplatsen som Wolfred gjorde. Adam försvarar förstås också Olav den Helige som mördade hustrur till stormän p.g.a. att de hade sitt för sig när de höll sig till urgamla seder. Normal rättskänsla ser nog Olav som usurpatorn i den normala världen.

Det gäller ochså överhuvudtaget att se att kejsarrikets våld och utnyttjande/ mördande av grannarna var av sämre moraliska halt än när vikingarna "beskattade" kejsarriket och då även färderna österut för mälardälingarna. Maja förtiger gärna våldet i kristendomens och missionens namn.

"Han som får skulden", "den enbenta arrendatorn", "storfrossaren med huvudet i magen" och en norrman från Dovrefjäll … efter C O Håkansson

Maja försöker förstå Mäster Adams beskrivning av "lappar norr om tullarna" om man säger så. Hon försöker se det som beskrivning av folken i Lapplands ödemarket. Men Adam nämner att han läst den antika författaren/ resenären Pytheas av Marseille 330 f.Kr. och även Solinus 230 e.Kr. som berättar om nordmän och Adam kopierar tydligen. Det låter mer spännande när man säger himantopodes och menar de som bara har en fot och sen finns det resar med bara ett öga pannan och amazonerna har hundhuvuden medan han glömmer de som har huvudet i magen.

Det var vanligt att skribenter lånade av tidigare författare och i synnerhet om man hade svårt med latinet var det lättare att planka. Sen är det också vanligt att man blandar in latinska citat för att visa sin bildning och det fick även jag lära i skolan. Kung Svend Estridsen skojade tydligen med Mästaren under dennes besök i Danmark. Svend berättade att det finns ett mystiskt folk som kommer ned från bergen en gång om året och skövlar och härjar och sen försvinner igen … ett fall av godtrogenhet och bristande källkritik hos Mäster Adam

Sen har vi då Uppsalatemplet där Adams beskrivning låter som Salomos tempel. Historierna runt detta kan lika väl vara sagor han hört om okristna grannar till kejsarriket. Det har varit tradition de senaste fyratusen åren att nidskriva de som man ser som fiender och man vill inte förstå. Vikingatiden var en silverålder och det är knappast troligt att det fanns mer än några tiotal kilo guld i hela Norden. I varje fall knappast så mycket att det skulle ha räckt till en kedja runt ett stort tempel. Det intressantaste är att han nämner de viktigaste Edda-gudarna Thor, Odin och Frigga. Det är nära hundra år tidigare än de isländska källor vi har. Då undantas de spridda runristningar vi har. Däremot kan han lika gärna ha hört namnen av friserna som tycks ha förmedlat dem till Gotland och Birka några hundra år tidigare.

Citaten från Ottars och Wulfstans slutet 800-tal resor i Norden är förstås bra att känna till. Majas skönlitterära ådra får flöda och hon får till mycket mer än det korta stycket ur kung Alfreds berättelse. Men vad säger de egentligen? De säger att Norden låg där det låg och knappt mer.. Möjligen kan då Mälardalens folk tycka det är roligt att höra att svearna sannolikt beskattade Öland och Gotland. Men frågan är hur vi ska förstå det? I Ottars beskrivning finns endast ett stycke av intresse som berättar om vilka tributer han kunne kräva in. Men frågan är vad gav han istället. Han skulle knappast kunna komma tillbaka om inte han i utbyte gav varor från resor till Hedeby och Kaupang.

[En inbyggt fråga i Wulfstans berättelse är när vi får benämningen DENEMARK som tidigt belägg. Men finns det i originalet eller är det senare kopior? Vi har diskuterat det en del och kommit överens om att bestämningen mark och ordet markgreve tillkom när kejsaren tvingade vissa grannar att bli vasaller/ markgrevar. Sen är det frågan om det skedde under 800-talets andra hälft? Annars vet vi att Henrik Fågelfängaren gjorde danska kungen till markgreve på 934 och att kung Knud frigjorde sig 1027 vid samtal med kejsar Conrad.]

Vidare är det frågan om vad och hur Ottar ville berätta för kung Alfred. Fenicierna på sin tid utmålade de nordliga vattnen som farofyllda med märkliga djur. De ville behålla monopol på traden till Mare Balticum. Senare var även romerska sjömän skiträdda att segla längre än till Elbe. Ottar kunne knappast berätta så fängslande att han lockade halva England till Lofoten och dess rika fiskevatten.

Lite grann samma sak är det med svearnas färder österut. I närområdet tycks ha förekommit sjöröveri från bägge sidor. Men också att man blivit starka nog att på sätt och bevis beskatta och ta gisslan för skatt. Eller kan det vara så att man levererade varor i förskott och tog gisslan som säkerhet. Vi hör om samma system hos birkarlarna som handlade på Nordkalotten. Det är frågan om vi förstår orden rätt och beaktar vad dåtiden "ville berätta".

Maja har tydligen fått hjälp av yrkeshistoriker och breddat beskrivningarna. Hon har tonat ned sitt förakt för tiden före Ansgar, men hon väljer att se på historien med kristna ögon och det är som att sätta bocken som trädgårdsmästare. Ändock använder hon rikligt med citat från den såkallade hedna Eddalitteraturen som dock är skriven i kristen tid! Den är kanske inte så gammal som man föreställer sig eftersom man inte kan härleda nedskrivning längre än till början av 1100-talet medan man teoretiskt menar att en del dikter är från 900-talet. Eddans sånger är nu en gång dikt och det finns ingen möjlighet att kontrollera äkthet och kontext.

Därför bör Maja få tillnamnet "Don Quijote" som tampas med väderkvarnar.

Sagobrott ska användas försiktigt och helst med nån form av jämförelse med känt illustration eller annan anknytning till verkligheten. Undantaget är Havamals universella livsvisdom. Man kan finna Edda-motiv bortåt bronsåldern, men man kan inte bevisa att man haft samma benämning på person och situation som vi har. Rent allmänt kan vi inte dra Edda-motiven längre bakåt än till Gotlands sena bildstenar och Torshammare främst i Mälardalen.

Vi kan inte påstå att vare sig ortnamn eller andra fynd kan belägga en allmän Asatro. Under Guldåldern finner vi inga runtexter med Eddanamn utom i Flandern och senare enstaka i Ribe när frisernas handel utsträckte sig dit. I England förekommer Tor knappt alls i anglernas områden norr om Themsen. Slutsatsen är att friserna infört dessa saxiska idoler med handeln under 700-talet. … se Tor & Odin och Tyr &Odin

Sen är det väl så att bara överklassen bar upp dessa sagor. Som barn och ung kunne jag det mesta utantill, men det kunne inte min omgivning. Förmodligen är det så att folk i allmänhet bara känner till några få burleska sagobrott förutom de vanliga Midgård och Yggdrasil eftersom det är något man kan föreställa sig i sin egen omgivning. Man kan fråga sig om inte Asaläran i alla tider varit en litterär skapelse. I äldre tid kunne en del av myterna knytas till odling och naturbruk men försök få Eddagudarna att odla -;)… eller försök att åka med getter och föreställ dig jätten Tor bredvid på kuskbocken -;). Sen är det dethär med att gudar kan inte uträtta ting i sinnevärlden. De är som talbubblor eller såpbubblor.

Det finns inte just nånting av det i Eddans sånger, utom på ett mycket allegoriskt plan … se Baldersmyten http://www.catshaman.com/s253brakt/0Balder2.htm och då får vi gå tillbaka till Guldåldern då vi även skymtar urgamla Tyr, medan Odin och Tor lyser med sin frånvaro. Observera att guldbrakteaterna är överklassens symbolik och denna klass hade i forntiden en symbolik folket kunne förstå och följa. Vi ser det urgamla gå-i-jord-motivet som symboliserar odling. … se även Lingua Franca http://www.catshaman.com/s152lingfr.htm

Maja har läst på sen TV-programmen och varit i frankerriket hos kejsar Karl vars organisation hon tydligen beundrar. Kejsaren byggde på feodalismen och främjade tullar och självständiga feodalherrar långt ifrån tingsmakt. Men hon nämner icke att kejsaren våldförde sig på grannarna och tvang dem till dopet. "Döp dig eller dö" var uppmaningen och för att bevisa sin beslutsamhet lät kejsaren mörda 4000 vid ett tillfälle. Naturligtvis spridde detta skräck som även nådde Norden. Otto I fortsatte på samma sätt och nordborna slöt sig samman så gott de kunne.

Hon använder med förtjusning beteckningen härskare och herravälde. Hon tycks ha missat Snorres Heimskringla där det i stycket om Torgny Lagman klart framgår att det är fråga om tingsmakt. Det finns många belägg för det och faktiskt har vi några fragment som säger att även upplänningar föredrog tingsmakt. Det blir ofta så att Uppland är huvudsakliga källan för det som rör Sverige.

Heimskringla är visserligen i det närmaste dikt och rykten eftersom den behandlar händelser som skedde 200 år före Snorres tid. Men de små uppgifterna om samhällets organisation verkar rimliga. Ordet kung betydde inte samma som i dag utan användes om mycket mindre enheter där vi i fragmenten kan läsa om dem i flertal. Vad skulle man härska över när omsättningen på gods och prylar var låg? Min mattelärare uppmanade oss alltid att kolla om vi fått ett "rimligt svar" innan vi lämnade in proven.

Hennes antagande om härskarmentalitet är helt motstridande och jämfört med hennes citat exempelvis från kristna Rimbert i Vita Ansgari " det är sedvänja där i landet att varje offentlighet angelägenhet är mer beroende av folkets vilja än kungens makt" En total kulturkrock med kejsarriket där kejsarna ide flesta fall agerade som enväldiga furstar. Jag läser nog meningen som tingsmakt där ledaren makt var given bara för viss tid eller speciella aktioner ... Vår riksdag och regering och riksdag fungerar forfarande någorlunda efter samma normer med makt given för fyra år = lika många som i forntiden där tidsrymden användes i många sammanhang

Maja är tydligen okunnig om den germanska tingsordningen som möter oss för 2000 år sen hos Tacitus. Vi har sen bevis i synnerhet från Danmarks tingshögar där man hade folkvalda kungar och viktiga frågor diskuterades på landsting. Påven skrev till kung Nils i början av 1100-talet och angav att "kungavärdigheten är instiftad av Gud". Den Nils som i Guiness rekordbok ståtar med världens minsta följe på 6 - 7 riddare. Den första att krönas i kyrka var Valdemar i mitten av 1100-talet … och då med ej tidigare skådad prakt och pompa … Bröd och skådespel som de gamla romarna brukade säga -;)

I något sammanhang har hon skrivit om de många striderna bland stormän. Om man gör en lista finner man 4 "möjliga" slag runt år 1000 Fyris, Svolder, Helgeå, Gårdstånga; under 1000-talet = 3 generationer har vi ett 1067 och likaså ett 1187 Sigtuna. Sen har vi då 1200-talets strider man måste kalla släktfejd under 3 generationer Älgarås, Lena, Gestilren Olustra Sparrsätra, Herrevadsbro och Hova. Vi vet ej hur omfattande de varit men under några har man uppbådat allmogen. Vid Hova hade usurpatorn Magnus skaffat 100 fullrustade riddare från Danmark och de avgjorde striden. Gott att veta lite om proportionerna. För hela medeltiden kan vi icke svepande tala om ständiga strider bland hövdingar -;)

Så sent som Margaretas val till Unionens ledare bestämdes på ting i Danmark och Norge medan i Sverige högadeln (från Svealand) "tillsatte" henne som rätta husbonde. Dessförinnan har vi om kungavalet i Äldre Västgötalagen där svearnas valde kung fick passa sig innan han kom till Götet. Gustav Vasa försökte återuppliva dethär med att väljas på Mora Sten, men bönderna ville annat. Vi får vara försiktig med generaliseringar i en epok med många växlingar.

Kungarike måste knytas till några kriterier så som helst myntning och organiserat försvar och kungen var domare i högmål. Dethär med att utvidga kungariket var mer som privatföretagsamhet för att kungen skulle få inkomster och kapital. En indirekt inkomst var att kunna resa runt i landet och kräva gästning. Inkomsterna kom från vissa böter och eventuellt tull från handeln medan överklassen i hög grad bestod av handelsmän.

Kungens ställning var aldrig starkare än släktens gunst som vi ser på 1200-talet. Även högadeln och hirden borde stå bakom. Slutligen har vi bönderna som exempelvis förkortade den Knud som sedermera blev kallad helig. Inte för att han gått mot bönderna, men för att mordet hade skett i en kyrka. Det var en början på att kyrka och makt statuerade exempel.

Historien är alltid en process och i glesbygdens Norden duger inte kejsarrikets modell. Vi måste se bakåt till de små folklanden med en gode/ tegn som ledare och att man tillhörde en federation. Kung i nationell mening inom Norden börjar vid gränsen mot tyska kejsaren. Danmark skapades av det nära marklandet Sönderjylland - Schleswig Holstein före 800 AD. Nästa steg var förmodligen ett giftermål med en fredkulla Tyra som förenade Jylland och den södra delen. Det finns fler arkeologiska indikationer på att det gått en gräns mellan angler och juter i trakterna av nuvarande gräns

Kungen av detta lilla Danmark försökte få med övriga Danmark - Skåne och södra Norge i försvaret av Danevirke. En norsk lokal kung drog iväg nån annanstans medan en del danska stormän flydde till Sverige. Vid ett annat tillfälle hjälpte en svensk styrka till vid Danevirke - Hedeby därför att det var gemensamt intresse att ha en tullfri väg till Nordsjön. Det är i denna följd vi får Erik Segersäll och Sigrid Storråde med sönerna Knud och Olof Skötkonung. Sigridslevet = arvet i Sverige lär ha skiftats ett par hundra år och är ett bevis att arv förekom vid 1000-talets början.

Halvbröderna gjorde den första ansatsen att skapa ett nationellt kungarike Sverige som uppfyller kriterierna för kungarike. Så länge Knud hade England kunne han locka även Svealands stormän med inkomster från England och det kanske enade dem ochså på längre sikt. Denna historieskrivningen passar inte Maja som vill se metropoler och stora hövdingar i hela Mälardalen kosta vad det kosta vill. Bönderna ställde upp i de demokratiska skeppslagen och inte för nån hövding som stod med piskan över dem.

Rökstenen från ca 800 nämner kung och sikung (jarl) i ledningen och 20 vasaller/ (små)kungar och att dessa varit i borgläger nånstans och kanske just i Schleswig. Det är en urgammal ordning av vad som sen skulle kallas hirden. Kung Olaf i Norge hade 64 i sin hird medan danska kung Nils hade 6 - 7 riddare. På Dal fanns i början av 1400-talet 2 kungens män och ett dussin lågadel.

Styressättet var under Knud ett antal stormän/ tegnar ute i landet som tillhörde hirden och därtill lägre grader som tjänstemän i staten dvs. svenne, rinke och karle. Denna överklass var jämlik och alla kände att de hade lika stor rätt att vara kung eller åtminstone lokal kung. Det fanns ingen beskattning utan av bönderna tog man ut "wapentak" för definierade expeditioner i ledung medan det var svårare att skriva ut gärder för bestämt ändamål som nån sorts skatt. Sen fanns den mer eller mindre fria gästningen som flera av medeltidens kungar försökte stävja exempelvis landslagen 1350.

Av nån anledning får Magnus Ladulås beröm för alla på en gång. Fridslagarna fanns nog inskrivna i skrivna och oskrivna landskapslagar . Egentligen är de lika naturliga och nödvändiga som lagar i sig och i sitt ursprung. Sanningen är väl att det var politisk kungapropaganda både då och senare under medeltiden. Han visade handlingskraft och "ladulåset" bekräftades sedermera i såväl Magnus Erikssons som Kristoffers landslag medan en del stormän förmodligen fortsatte att spela Allan. Här ytterligare ett exempel på en som visar handlingskraft och "motiverar" att han gav sig på karelare kan man säga.

Birger, med Guds nåde Svea och Göta konung, allom, som detta bref se, evärdelig välfärd i Gud. Af innehållet i detta bref vare veterligt för så väl efterkommande som samtida, att vi enligt de ädle männen Knut Jonssons, Östgöta lagmans, Thorvi Ketilssons och Johannes Brunchows, vår drottes, äfvensom ock våra andra kära rådgivares råd och bifall fastställt att såsom lag iakttagas, att alla under vårt välde lydande kvinnor, som bo vid vårt fäste Viborg eller i landet Karelen, vare sig gifta, enkor eller jungfrur, böra åtnjuta full frid och säkerhet, liksom i vårt rike Sverige, såväl till egendom som till person, alldenstund vår kungliga räfst med största stränghet träder i värksamhet mot dem, som häremot bryta. Hvarför vi strängeligen förbjuda alla och en hvar att djärfvas med någon oförrätt kränka eller besvära ofvannämnda kvinnor eller begå något kroppsligt våld emot dem, så vidt han vill undvika vår kungliga vedergällning, den nämligen som i vårt förbemälde rike, Sverige, såsom lag iakttages. Gifvet i Yninge Anno Domini 1316, 1 okt.

(sigill)

Frid hade kvinnorna nog förut men Birger Magnusson behövde visa sin makt.

Det är den demokrati och de proportioner vi får ha klart för oss innan vi talar om härskare. Våra ortnamn och annat manifesterar att det funnits näskungar, visingar, tegnar som lokala ledare. Dessa hade sen inom sig en demokrati där man inom sig ibland valde högre ledare och ibland tog nån ledare makten …En del ätter i Svealand tycks ha varit pådrivande för att skapa ett riktigt kungarike och kallade sig sveakungar och götarna lät dem hållas.

Men "hälsan tiger stilla" och inte har vi vare sig skriftliga eller reella bevis annat än som saga och önsketänkande. Birka tycks ha varit en handelsenklav av klassiskt snitt och handeln var säsongsbetonad…. Men som sagt hotet från söder drev ihop den nordiska överklassen av handelsmän som ville ha öppet till Nordsjön.

Maja är väl numera inne på samma tankegångar men hon väljer fel ord som hövding, härskare, herravälde medan vi har många indikationer på att man valde äldre kloka män att leda. Vissa landskap var förmodligen tidigt indelat i härader. I engelskan är thane synonym med äldre klok man och en del av inflyttarna till England leddes av sina åldermän. Earl och jarl förekommer ett fåtal som överledarens handgångna i e n hierarki vi sen känner bättre från högmedeltiden när lagårdspigan blev "lady". I fredstid är det normalt och en klok ledare låter tinget bestämma … http://www.catshaman.com/s25eril/02angels.htm

Hagermanskan bekänner sig till mentalitetsteorin vad det nu kan vara. En sökning på GOOGLE ger inget riktigt svar men historia och arkeologi tycks ha lånat det av sociologin som ett modeord för teoribildning. Innan dess var det etnoteorin. Men i ett samhälle kan förekomma fler mentaliteter och tydligen är det då den nykristna mentaliteten och härskarmentaliteten hon menar och i vissa fall kan man inte skilja på dem.

För min del föredra jag "pretend och feel in" = återuppleva/ känna in och pröva göra samma saker och lev dig in i den tid du studerar. Jag har fördelen att i unga år ha levat i samhällen med seder, bruk och vanor som går tillbaka nästan till stenåldern. Inlevelse ska då ske på normalmänniskans nivå och ingen överlägsen studie ovanifrån. Det ska vara utan förutfattade meningar och utan vare sig kristna eller moderna värderingar. "Hur kändes det att stå upp en hel gudstjänst och huttra i en kall stenkyrka och inte begripa ett dugg av latinet fast du tycker prästen sjunger falskt".

Man får väl kalla det demonisering byggt på att hon som stadsmänniska är själv rädd för att komma ut i den riktiga klorofyllen och de djupa skogarna. Hon vill antagligen helst ha "öppna landskap". Vet inte om hon använder nån hemlig tidsmaskin eller kanske cyklar runt med en kristallkula för att känna efter att medeltidsmänniskan var rädd för allt i skogen. Statistiken från 1600-talet medger inte att anta att det fanns mycken varg och björn här på Dal.

Människan har levat i miljoner år med sin natur. Naturfientlighet är något kristendomen uppfann. Men vist fanns säkerligen barnsagorom skogens faror för att hålla springbenen hemma där man hade uppsikt över dem. Men detta är förstås ett område där Majas fabulerande kan fira triumfer om nu folk går på det. Återigen är hon ute i Eddans sagor och slås med väderkvarnar och kan inte skilja på saga och verklighet. ... Mannen lärde av vargen och björnen och levde sig in i dess natur. Av vargen lärde man sig att jaga i pack. Man kan väl säga att man beundrade björnen. I finskan har den bl.a. smeknamnet Honungstassen älskad och respekterad.

Även om katolska kyrkan tvingades använda många symboler och metoder från de tidigare generationerna är kristendomen ett stort språng från mångkultur till fundamentalism och kanoniska lagar förutom samhällets pragmatiska sedvanelagar. Maja har i tidigare program uttryckt sin avsky för tiden före Ansgar och det är en dålig grund för förståelse. Vill man djupt förstå måste man gå mycket långt bakåt och vara medveten om att det illitterata samhället styrdes av tradition där man upprepad förstagångsföreteelsen årtusende efter årtusende.

Det är ju märkligt att historiker i allmänhet är rojalister som vill ha en "stark man och en stark gud". Min grundläggande syn är från folklig nivå. Där stödjer mig bl.a. på att Morabönderna slog sönder Mora sten för att undvika att Gustav Vasa liksom höjde sig över folket genom att ställa sig på stenen. Enligt Västgötalagen ska lagman och biskop vara bondeson och i övrigt värnar lagen om bönderna. Adelsprivilegiernas avdelning mot våldgästning riktar sig mot just adeln som inte ska ta sig friheter när den blivit beväpnad, underförstått att vapenbruket tidigare var underkastad tingsmakt. Kyrkotukten kom så sent som 1680 och dessförinnan var bönderna (männen) i mycket ögontjänare och ville ha frihet att meta om det var vackert väder en söndagsförmiddag

Det är ytterst vanligt att man mystifierar och nidskriver det man inte förstår

Fortsättes