Guillou, TV4 och Svearikets Vagga

Jan Guillou alias Baron von Munchhausen II låter sitt alter ego bli landsfader och grundare av Sveariket. Jan talar föraktfullt om västgötastollar som håller på att Sveriges vagga stod i Västgötland. Emfatisk retorik har inget att göra med grundläggande historieforskning. Det är en fejd mellan folkstammar

Svearikets vagga, Guillou, Olof Rydbeck, Ginungagap,TV4, folkungar, Gestilren, Johan Sverkerson, Sigridslev, Storråda, vapensköld, St Nils, Olof den Helige, Bengt den Gode, Forshems kyrka, St Sepulchre, tempelriddare, cistercienser-munk, Saladin, folkungavapen, Arn, Uppsala Öd, definition kung, Göran Hägg, Danelagen, Västgötaskolan

Arn Guillou | Jarlens sekel |Jans häxor | Maja Hagerman | Svearikets vagga |Exodus | essäer| hem |

Alla författare vet att man måste fånga läsaren/ lyssnaren uppmärksamhet under de första minuterna. Därför lägger man sig vinn om att skapa ett anslag som ska färga läsarens inställning. Bäst är det förstås om man fjäskar för läsaren och slår an på dennes förutfattade åsikter om man har en avsikt att med retorikens finesser sälja ett budskap. Inom saklig historia är det dock frågan om att presentera fakta på ett meningsfullt sätt.

När jag hörde Guillous anslag till TV4-serien om medeltiden kom jag först att tänka på den invandrade norska munken Theodrici som runt 1180 skrev "Historien om de gamle norske kongene". Guillou är väl mer som en halvfransk observatör som likt en annan journalist Herman Lindqvist helst vill skriva om det franska och guldglittrande i svensk kultur. Fint ska det va´. Nåja Theodrici skriver i Magnus Barfots historia:

"Sedan Håkan, han var son till Magnus, som var bror till Olav sörjde Steigar-Tore, som hade fostrat honom, för att hela Norge lades under Magnus. Och han förmådde en viss Sven, son till en viss Harald, att som falsk kung resa sig mot Magnus, så som norrmännen brukar göra …"

Vi märker att Theodrici inte riktigt har grepp om norska genealogin och han distanserar sig genom att skriva "så som norrmännen brukar". Hans horisont sträcker sig ej längre än till Götland eller närmare bestämt till Dalsland i den vidare texten. Det är ungefär som när Guillou egentligen inte ser längre än till Junabäck dvs. Östgötland. Det är en stil vi finner hos nedsättande distanserade latinare som håller distans till barbarerna. Vidare kan vi notera att hela Norge samlades enligt Theodrici vid denna tid runt år 1000 AD… Hur var det med Harald Hårfager? … se nedan.

Theodrici framställer det som om det var en maktkamp där fylkeskungar bekämpade varandra utan att fråga efter motiv och orsaker. Oftast var det dock egentligen frågan om arvstvister men för skribenter som söker det spektakulära gäller det att dramatisera och inte att skriva analyserad historia om motiv och orsaker och frågan om något så prosaiskt och naturligt som tvist om arv.

En annan gynnare som kommer i tanken är Alf Henriksson och hans stora produktion. I början jag läste honom kunne jag finna honom lustig, men fick snart nog en fadd smak i munnen. Han skriver ofta nedsättande och raljerande om våra "dumma" förfäder. Efter vad jag kan se är Guillou en Alf-fan och har utvecklat ett arrogant sätt också mot oliktänkande. Bara Jans version är giltig.

Så snart man blandar in partiska värderingar minskar trovärdigheten. Guillou är tvungen att damma av Gamla Olof Rydbecks Atlantis-teori för att själv framstå som den upplyste. Annars är teorin något i kuriosakammaren och har inte använts annat än i historieböcker om 1600-talet och då med distans Gubben Guillou bygger kanske sin historiesyn på vad han en gång hann lära på internatet nån gång under förra seklet. Han polemiserar mot sin egen historiesyn när han nu upptäckt att det kanske var fel och han kan tjäna pengar på sinrevision in för öppen ridå. I min ålder 66 känner man igen problematiken.

Man kan göra en annan jämförelse från Voluspa vers 3:

I åldrarnas morgon då Ymer levde

Var ej sand, ej sjö, ej svala vågor

Jorden fanns icke, ej upptill himlen

Ett gapande svalg fanns men gräs ingenstädes 

I de flesta kulturer börjar man berättelsen om "skapelsen" från Kaos eller Ginungagap där sen hjälten bringar ordning. Guillou är den självutnämnde hjälten som bestämmer att "slaget vid Gestilren" år 1210 är punkt NOLL/ Ginugagap för skapelsen av Sverige. Efter det kröns Erik Knutsson av kyrkan. Vi underförstår då att Guillou anser att bara av kyrkan krönta kungar räknas. Mer än 100 år tidigare skrev påven till kung Nils i Danmark att kungavärdigheten är instiftad av Gud och de svenske kungligheterna var än lierade än ingifta, Vad danskarna vist viste också svenskarna … min version av gryende Sverige

På ansvariga utgivaren TV4:s hemsida om första programmet i serien kan man läsa:

"De sverkerska och erikska ätterna kämpade om makten och sedan blandade sig folkungarna i den blodiga "leken". Det här var tiden då nationen Sverige inte fanns, landet bestod i stället av maffiastater och småkungar. Efter det blodiga riddarslaget uppstod det vi i dag kallar vårt land."

Rappakalja … alla nämnda ätter var inte kända samtida. Samhället består även om en del höga herrar slås och var fanns staterna?. Det var inte så många som hade råd att köpa rustning och hästar som kostade en förmögenhet. Mycket ska man läsa innan öronen ramlar av. Vilka bevis har man eller är det bara Guillous svamlande fantasier? Denna essä ska blicka bakåt och framåt från det magiska "ginungagap" år 1210.

Guillou vill få till att Birger Jarl var landfader i ett annat uttalande. Då måste Arn ha varit farfar landsfader då? Han ser folkungarna i ett romantiskt skimmer men deras period varade i bara 137 år. En liten parantes i historien där dessa avsatte bröder, förtryckte bönder, mördade bröder allt i tidens anda och var de verkliga maffioso. En annan parantes är den efterföljande Unionen med Sverige som en del och ordning blev det sen med Gustav Vasa.

Bara 6 år efter Gestilren kröns den 15-åriga Johan Sverkersson år 1216. I brev till biskop Bengt, Skara av år 1219 beviljas kyrkligt frälse och brevet inleds med "I den heliga och odelbara treenighetens namn hälsar vi Johan, med Guds nåd svearnas kung, för evigt alla kristtrogna som ser eller hör detta brev …" Tidigare kungar kallade sig kung av göter och svear.

Johan har knappast själv skrivit brevet. Han var i ledband hos såväl kyrka som högadel som passade på att flytta fram positionerna under en svag kung. Det gyllne tillfället fortsatte efter Johans tidiga död 1222 varefter blott 6 år gamla Erik Knutsson blev marionett. Det var dessa förhållanden som skapade en stark och talrik högadel i Svealand. De befäste sina ställningar genom ingifte mellan landskapen så att exempelvis folkungarna hade gårdar på många håll. Med Johan flyttas tyngdpunkten till Svealand.

Notera att egentligen nämner man att Sverkerätten, Eriksätten och senare folkungarna hade sitt ursprung i Östergötland. Man undrar varför man polariserar till en strid mellan svear och västgötar och grundfrågan om vaggan påminner om biblisk arkeologi. Man vet svaret. I själva verket tycks stridigheterna egentligen att ha fyra parter sveaherrarna som en part och med dansken en annan part i striderna byggande på arv efter de tidiga kungarna med Margareta Fredkulla som en huvudarvinge efter Inge d.ä.

"Sigridslevet" efter Storråda runt 1000 AD skiftades i minst 8 generationer och nämns så sent som 1231. Naturligtvis strider de lärda, men bevisen är bättre många andra om tidiga händelser. Det är en påminnelse om att arvet var viktigare än personerna och att danska och svenska intressen levde och förmodligen inte bara i högsta klassen. Från senare medeltid finns många bevis för "gränsöverskridande"

Adam av Bremen berättar om en kung (lokalt) från Svealand söker hjälp från Danmark och svear nämns vid Hedeby = försvar mot tysken. Det är dokumenterat indirekt genom runsten på Lolland där orden "viking" och "söder-svear" nämns. I ett inledande skede var kungarikena lösliga förbund mellan stormanssläkter som inte kände gränser.

Man kan inte kalla det partibildning utan att de dominerande släkterna höll reda på sina medlemmar och svagare släkter anslöt sig till den starke. När sedan vapensköldarna kom valde man vid gifte den starkare partens sköld. Den specifikt svenske rådsadelns ställning syns sedermera när unionsdrottningen Margareta "tillsätts" av svenska högadeln medan hon formellt valdes på ting i resten av Norden.

Den egentliga striden stod oftast mellan kungen och hans krets och å andra sidan högadeln. För en tid var även kyrkan part och då oftast stödjande kungen. Fram till celibatet var de högre prelaterna egentligen feodalherrar och där biskopar jämställdes med kungabarn. Det är en utveckling vi också ser på kontinenten. Egentligen kan man säga att usurpatorn Magnus Ladulås var i famnen på högadeln. Han var tvungen att i ett par år "fängsla" en stor del av högadeln under herredagarna på Alsnö då adeln fick sina privilegier.

De tidiga kungarna före Guillous "Ginungagap" (exempelvis Karl Sverkersson) titulerade sig kungar av Götland och Svitjod el.likn. och var faktiskt kristna sen 200 år och mer. Munken Theodorici använde också denhär uppdelningen. Gamla Västgötalagen från Johans tid förbehåller sig götarna att "kung taga eller vräka". Kung Knapphövde fick lära sig att inte alla dög och kom inte längre än till Junabäck. Västgötalagens tillkomst är som en markering av Västgötlands suveränitet

Vi har visserligen inte alltid entydiga bevis för en rad av kungar före 1200-talet. Men man kan ändå göra en kungarad fr.o.m. Sigrid Storråda. Men vi har bevis från perioder vi kan länka samman till en helhet. Det är runstenarna som talar om arv och ägande sen 700-talet. Svealands många runstenar manifesterar ägandet hos storbönderna under 1000-talet som föregås av uppgifter om Knud I i Danmark och Olof Skötkonung i Götland-Svitjod. Folk från Svealand deltog i beskattningen av England. En del var tidigt kristna och en del riktade sig österut.

Det finns en del "tekniska bevis" och dokumenten börjar komma i slutet av 1100-talet. Även om de som skrev levde 100 år och mer efter händelserna var de dock bra mycket närmare förfäderna än vi är. Man kan säga att det är notiser om ett vanligt fredligt samhälle där stridigheter bara är krusningar på ytan. Sensationsjournalister brukar blåsa upp så fort det blir tillstymmelse till strid och det är mänskligt att alltid först tro det värsta. De flesta besinnar sig dock och ser de rätta proportionerna.

Runt 100 år senare än Knud är Magnus Barfot och Margareta Fredkulla dokumenterade av bl.a. Theodorici. Kung Nils i Danmark lämnar oss en väsentlig hållpunkt och där deras efterkommare Magnus Nilsen och Magnus Henriksson länkar oss till den sverkerska ätten.

Även Östergötland är länkad till de danske där vi Kaga kyrka finner en huvudlös staty. Förmodligen Sankt Nils som stor på ett lejon vi finner i Italien bl.a. Bari dit Erik Ejegod vallfärdade 1096 efter att Sankt Nils kvarlevor blev förts dit i slutet av 1000-talet.Kanske en indikation på den danska influensen vid hovet i Östgötland? Sankt Nils förekommer mycket i Västergötland och Östgötland och indikerar samtidigt broderskapen till Danmark

Det är svårt att förena Sverker I, kyrkbyggaren med TV4/ Guillous "maffioso". Perioden med byggandet av stenkyrkor började omkring 1110 dvs. under kung Inges tid och man tillskriver honom Olofs kyrka i Sigtuna och Vreta kloster bl.a. Vi vet att dotter Margareta ock kung Nils främjade kyrkan. Unikt för all myntning är att vi ser dem båda på mynt. Åtminstone i Danmark var kvinnan jämställd.

Med Guillous aggressiva fantasi är det förstås helt dött när man talar om kung Nils som i Guiness' Rekordbok ståtar med minsta kända hirden/ hovet med 7 riddare. Han representerar det normala fridsamma samhället som också hade goda konjunkturer under den tiden. Då är Olof den Helige mer intressant för Guillou med 64 i hirden och han slaktade ett stort antal familjer ur norska adeln för att skrämma folk till kristendomen och samtidigt ta över adelns säten. Det låg i Tiden där kejsar Otto slaktade flera tusen och ställde obodriter och andra in för valet "dopet eller döden?"

Margareta hade Dal i förläning (dog på 1120-talet) men det är tveksamt om vi kan knyta kyrkbyggande till henne även om Bolstads kyrka 1146--49 är nära knuten till "kungsgården" Hallebol vid Dalaborg. Däremot vet vi att kyrkan måste ha tilldelats ett antal egendomar av byggherren som torde ha varit Sverker I. Den har liksom ett antal tidiga kyrkor ett stort västtorn och västverk. Praktiskt vid visitation där det fanns plats att bo i tornet varför man kan kalla dem kungskyrkor. I Västgötland - Östgötland finns ett antal och man kan spekulera om de var ett led i att manifestera såväl kungamakt som kyrka. Vi ser exempelvis att Bengt den Gode var en stor kyrkbyggherre

 

Kung Sverkers (ca 1130 -1156) egen kyrka är i Kaga Östgötland är i kungastil. Enligt Östgötalagen "Kungen låter kyrkobygge börja, bönderna föra det till slut". I Fornåsa finner vi rester av väggmålningar som för oss till Ravenna och mosaikerna med gloria. Det blev ett mode där under andra halvan av 1100-talet där bygghyttan vid Lunds kyrka under ett par generationer var en motor för kyrkbyggen i Södra Sverige. Via hyttan kom specialister från Italien och Tyskland. Man byggde på och dekorerade för jämnan. I skara målades glorior på Bengt den Godes tid ca 1150–1190? Här ett lite utdrag om hans verk. Jag tar med hela Bengts meritlista därför att den ger en tidsbild att man sysslade med mycket mer än strider.

 "Den tolfte var den gode biskop Bengt. En sådan har aldrig varit till att göra gott, varken förr eller senare. Han mottog elva biskopshemman och efterlämnade nitton. Han mottog 5o arrendatorer och efterlämnade hundra. Han lät mala hela koret i Mariakyrkan [Skara Domkyrka] och södra kapellet och göra det färdigt. Han betalade en halv mark guld for att förse de huvuden, som där finnas, med glorior.

A Han lät restaurera »Ödbönnen helga» och kapellet, som den nu står i. Han lät göra tavlan framfor högaltaret.

B Han lät restaurera bada relikskrinen och se over relikerna i dem.

C Han lät göra och uppsatta den heliga handen och lägga in reliker i den.

D Han lät göra boken »Bono».

E På hans initiativ kom [klockan] Cantabona till Skara, och

F han köpte henne för sina egna penningar. En bibel lät han köpa i England och gav åt Mariakyrkan i Skara.

G Han lät bygga fjardedelen av Sankt Peters kyrka i Skara på egen bekostnad.

Det mesta av de penningar, som Sankt Nikolaus kyrka i Skara kostade, släppte han till. Och han gick in i deras gille. Han gav Nikolaikyrkan båda klockorna. Han gav båda klockorna åt Eriksberg. Han lät bygga och inreda kyrkan i Götala. Han lät bygga kyrkan i Agnestad och inreda henne. Han lät bygga kyrkan i Dimbo och inreda henne. Han lät bygga kyrkan i Ving och inreda henne, och han vigde henne utan ett öre.

Var han for fram i sitt biskopsdöme och såg något fattas, med vars avhjalpande han kunde tjäna Gud, där hjälpte han med egna penningar, manligt och redbart. I Medelplana gav han både klockor och kyrkoböcker och mässkrud.

Han lät även bygga broar. Han lät bygga bron i Ås och den andra i Uvered, den tredje i Tråvad, den fjärde Björna bro, den femte Ullervad bro. Han lät bygga väg två raster (rast = halv mil) på Tiveden, och en rast på Vätterskogen och en rast på Hökensås. Icke tog han mer än fem mörka penningar av varje bonde eller fem skäppor havre eller tre skäppor korn.

Men ingen man i denna värld mäktar uppräkna alla hans goda gärningar, utan blott Gud själv, som ledde honom därtill. Det oaktat lämnade han efter sig gods och penningar, stora silverkärl,

A Många horn,

B kläder och gråverk,

C i sådan myckenhet, att tjugu hästar nätt och jämt orkade draga det i gott väglag,

D därmed följde tjugu lispund (170 kilo) silver.

Och ändock gav han de fattiga både kläder och mat. Gud fröjde hans själ for alla hans goda gärningar. Och i Mariakyrkan i Skara ligger han begraven."

Det var fullt fräs på Bengt och han förtjänar ärligt tillnamnet "den Gode". Vist lönar det sig att vara god. I sin livstid fick han ihop 170 kilo silver och tjugo hästlass med prylar. Allt detta från biskopsdömet Skara under sverkerna och erikarna! Var biskopen "maffioso"? Varför gav Bengt klockor åt Eriksberg? Historien berättar inte om han hade en rustning i garderoben och var "templare". Det hade en senare biskop Bengt i början av 1200-talet. Före celibatet var biskoparna som vilka riddare som helst och bland kungasönerna fanns biskopar.

Rundkyrkor är lika sällsynta som korskyrkor från romansk tid före mitten av 1200-talet. Bengts kyrkor i Dimbo och Agnestad var två av tre kända rundkyrkor i Västgötland, men kvar finns bara ruiner av Bengts kyrkor. Det är förstås tänkvärt att det är samma byggherre till dessa. Man anser att typen har kommit från Danmark. Bornholm har 4 rundkyrkor, vilka med säkerhet var försvarskyrkor. I Sverige har man registrerat ytterligare 3 i Uppland, 3 i Östgötland, 2 i Blekinge och 2 i Skåne. I övrigt finns sparade en på vardera Själland, Fyn och Jylland. Noterade på TV samma byggnadsstil i Österrike och nån har setts på TV från England som templarkyrka..

Kvar finns bara Skörstorps kyrka som är mycket ombyggd till barock stil. Det finns teorier om att dessa varit "templarkyrkor" där man på Bornholm har bevarat ett templarkors i en kyrka. Vidare menar man att formen av dom kommer från St. Sepulchres dom i Jerusalem men det kan lika väl var influens från Ravenna..

Egentligen är det ett mirakel att kristendomen tog så tag i folk. Vi vet från Svealands runstenar att där rådde mångfald under 1000-talet. Man fick tro vad man ville. Antagligen fanns kristna i en del familjer sen många århundraden … se Rimberts Krönika. Och det finns spår av arianer i takt med katolska kyrkan sen 300-talets början. Ändock var den ende undervisningen den latinska mässan. Det var förbjudet att översätta Bibeln till svenska före reformationen. Vatikanen tillät nationella språk i liturgin så sent som 1960. Det var bara överklassen som fick läsa om de viktiga tingen.

Sen återstod vad präster och munkar berättade fast det fanns få biblar. Deras främsta verktyg var Psaltaren och mässböckerna. Som munkar fick de sjunga alla dess 150 psalmer under varje vecka. … se Vallentunadiariet från 1198 Sverker Karlssons tid! Ett av knepen var att berätta om mirakler som då tillskrevs helgonen. Kyrkorna blev en cell för den intellektuella maktutövningen trots nämnda besvär…. På Dal - Värmland byggdes alla drygt 40 kyrkor under tiden 1150 - 1250

Det är skillnad på att vara "nedsättande distanserande" och att vara "historiskt distanserande". De här kungamorden Guillou raljerar om var nog inte så många som man förleds att tro utifrån svepande formuleringar. Man får uppfattningen att Guillou ser ned på förfäderna till gränsen av hat. Inte värdigt en som vill vara objektiv historiker och bättre än föregångarna. Ser vi i ett vidare perspektiv blev kungarna feodalismens ledare och vi ser genom historien en likartad utveckling i hela Europa efter romarna och egentligen tusentals år bakåt i de folkrika kulturerna. Även om kungarna var folkligt valda blev kungamakten ärftlig och i andra eller tredje generationen börjar arvstvisterna och ibland med mord som följd.

Likt många lokalhistoriker är Guillous perspektiv för snävt utan koppling bakåt. Man kan inte i något sammanhang börja en historia från en viss tidpunkt. Alla samhällen och verksamheter bär med sig sin historia. Oftast tänker man lokalt bara till farfars fars tid, men samhällets institutioner går tusentals år bakåt. Norden har alltid följt Västeuropa och kanske varit ledande periodvis.

Redan Tacitus omkring 100 AD berättar om det germanska systemet med ting. Norden utvecklade sin variant som exempelvis infördes i Danelagen England och sen har vi då Tingsplatsen på Isle of Man. Här på Dal har funnits ett fornminne som påminner om den på Isle of Man. Och alla tingshögar sen?

Det finns många källor att kritisk granska allt från Vatikanen, England, Tyskland, Danmark och Norge-Island. Efterföljande generationer bör granska dem kritisk och inte bara kopiera texterna. Vad fanns det för krafter bakom, vad ville man egentligen? Adam av Bremen fick många av sina uppgifter av Svend Estridsen, men ville denne berätta sanningar eftersom han vill ha en nordisk ärkebiskop? Med tanke på hur Adam beskriver Svealand och uppåt tycks Svend ha gottat sig åt att ljuga den enfaldiga munken örat fullt

Hur många vet i dag att "Tre Kronor" kommer från Magnus Eriksons tid 1343 som kung av Norge, Sverige och Skåne? En kort period som satte spår och som finns manifesterad i mynt från hans tid.

…Vidare har vi de oförstörbara runstenarna och ibland svårtolkade ortnamn …Olof Skötkung och sonen Anund är dokumenterade genom mynt. Folk från Svealand var med på tågen till England och stormännen organiserade samhället i Knuds anda. Västgötlands band till speciellt Jylland genom runstenar från 1000-talet och kyrkoarkitektur från 1100-talet.Det förefaller urfånigt av Guillou att förneka det danska arvet och det norska är han okunnig om.

Mest förvånad är jag över Guillous okunnighet om korstågens historia:

Det första 1095 -1101

Första nordiska var Sigurd Jorsalafar till Jerusalem 1107 - 1111

Andra nordiska till Småland 1123

Det andra ledd av Louis VII av Frankrike 1145 - 47

Det tredje anförd av Philip Augustus och Richard Leijonhjärta 1188 - 92. Deltog 12000 nordbor

(De nordiska korstågen österut nämns ju inte i den globala historien)

Det fjärde riktade sig mot Konstantinopel i 1204

Det femte ledde till erövringen av Damietta 1217, Påven värvade folk i Norden till tåget.

Det sjätte där Frederick II deltog1228 - 29; samt Thibaud de Champagne och Richard av Cornwall 1239

Det sjunde leddes av St Louis 1249 - 52

Det åttonde också ledd St. Louis 1270

Guillou vill förmodligen få Arn att delta i Richard Lejonhjärtas tåg. Dock tycks han vara helt okunnig om att Norden deltog i detta tåg där danska källor berättar att man värvade folk på kyrkbacken. Somliga vill få det till att det fanns tempelriddare på 1400-talet. Men orden lades ned 1312. Vi har inga notiser om svenskar deltagit i korståg fr.o.m. femte. Men man hade sitt eget mål att omvända karelare och andra från det grekiskt ortodoxa … eller rättare att kunna beskatta folken. Karelarna försökte vist omvända upplänningar till det ortodoxa i slutet av 1200-talet?

Man får leta länge förrän man hittar notisen om att Skandinavien satte upp en flotta som förmodligen samlades på gammalt vis vid i Limfjorden. Källan anger att hela 12000 man lär man ha skrapat ihop. Så många frivilliga har man knappats fått ihop i Danmark så åtminstone vännen i Väst-Götland har säkerligen deltagit De började med att befria Alvor, Portugal från muhammedanerna 1188 AD. I september nästa år är man med vid striderna vid Acre i Palestina…. Se Tempelriddare

Sen kommer gåtan med Forshems kyrka på Kinnekulle som är en av de få med synliga dekorationer om korståg. Det finns spår även i Värings kyrka. Man får inte ordning på det förrän tolkningen ser det i ett brett perspektiv. Helgonet Nils beskyddade sjöfarten och är med i symboliken eller en båt med segel och templarkors på seglet. Det är bara det att Forshem byggdes förmodligen 1135 - 1137 på Sverker och biskop Ödgrims tid. Guillou får till det:

"Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren (dvs. senare än 1190), var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige.

Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader. "

(Jan Guillous namnteckning)

Citat sista styckena i Jan Guillous introduktion på Västergötland Museums sajt. Guilloub menar tydligen att kyrkan byggdes två gångar med 50 års mellanrum?

I programmet med bl.a. Forshems kollade han tympanon i skymningen och i facklans. När han förde den fram och tillbaka tyckte han se att personen i mitten bär ringbrynja. Tja, i skymningen brukar man se allehanda skrömt och vid juletid tomtenissar…

Denna figur har en mössa med en "ädelsten". Liknande mössor kan beskådas på fler ställen, men de förbinds också med biskopsmössa ... eller tidigast på Konstantins söner egentligen. Men sen välsignar han kyrkmodellen med två fingrar "scouthälsning" och det ser mer ut som en biskop eller kanske Jesus. Jag ser inget svärd och har svårt att se honom som riddare. Däremot kan mannen till vänster som får kalken vara riddare, men det finns ingen antydning till att han just är tempelriddare. Med tanke på alla andra utsmyckningars motiv ligger det närmast till att Jesus är den centrala personen och Forshems kyrka imiterar ju St Sepulchre

En knepig fråga är att i Forshems torn finns/ fanns 15 gravmonument där källan ej anger om det liljestenar eller stavkors. Stavkorsen är lika intressanta som det kors som är inristad på pelaren vid ingången. Det finns 90 hällar med stavkors i Västergötland. De är svåra att datera annat än till 1000 - 1200 och det likarmade korsets form varierar och behöver inte var templarkors. En del ser ut som ett templarkors och dessa finns på några dopfuntar. Uppenbart är att det funnits en och annan tempelriddare i Västergötland. Men frågan är om Guillou har definierat Arn som en äkta tempelriddare?

Den allvarligaste invändningen är nog att tempelriddarna var faktiskt cistercienser-munkar dock beväpnade Christi Militia. Det innebär 76 klosterregler såsom: Dräkten, skjortan, bäddlinnet, skor skoprydnader, hur äta, hur läsa, hur dricka, att äta kött tre gångar i veckan, om tystnad, kallelse, att resa utomlands, endräkt, endast mästare får ha låsta utrymmen, brev från anhöriga ska läsas upp av mäster, gåvor ska gå via mäster, förbjudet att sprida rykten, inga ornerade betsel, falkjakt förbjudet, inga titlar, gifta bröder tillåtna förutsatt att orden ärver en del.

Saxar ur tempelriddarnas 76 regler
Om tionde
58. Du som har övergett alla trevliga rikedomar i världen, vi tror att du villigt har underordnat dig fattigdomen. Därför har vi beslutat att du som lever ett kommunalt liv kan erhålla tionden. Om biskopen på orten som ska få dem med sin rätt önskar ge ut av barmhärtighet med medgivande av kapitlet kan han ge tionden kyrkan råder över ….

Detta gäller då exempelvis hemvändande tempelriddare. Kort sagt det förutsätts att templarn lever i för munkar normal fattigdom. Inom orden rådde en strikt hierarki och på hemmaplan var de en del av församlingen. Guillou föreslår att Arn byggt Forshems kyrka. Med vilka medel och med vilken myndighet? När därtill årtalen slår fel?

I främmande land= Palestina var det däremot fritt från synd att ha ihjäl de okristna. Man fick också skaffa sig egendom, arrendatorer och underlydande. Men nu har Guillou låst sig vid att Arn fick sin förmögenhet till skänks? Sen kan man fråga sig under vilka regler han levde på hemmaplan. Eller rättare om det nu funnits en templare måste denna passa in i reglarna för templare.

Guillous har fantasier om att muslimernas härskare Saladin skulle ha skänkt Arn en förmögenhet så stor att han kunne ha köpt Danmark och Västgötland. Börjar man fråga efter detta hamnar man i att fråga sig om Arn var en förrädare? Varför skulle annars fienden ge denne guld? I förlängningen skulle då Sveariket bygga på maffifasoner av den uppdiktade Arn som Gulillou beskyller västgötarna för. Men knappast nån ädel folkunge.

Sen förefaller det vara en befängd motivering att man använder medel att leta efter en romanfigur i Forshems kyrka? Jag som trodde att Arn finns mellan bladen i trilogin? Det är tragikomiskt att man kan dikta upp en historisk figur och påstå det har varit en person. Sånt händer bara i en okunnig miljö. Guillou får bestämma sig ska han vara storljugare i klass med baron Munchausen och von Däniken eller ska han vara historiker och konsekvent binda sin story till påtagliga fakta.

En annan fråga är bruket av adelsvapen. Huvudstammen folkungar har en lilja dokumenterad i Birger Brosas sigill från ca 1180 och äldsta kända skölden. Svenska överklassen var i stort lika långt framme som resten av Västeuropa där adelsvapnen började skymta i slutet av 1100-talet. Svårt att veta varifrån Birger fått sitt lejon och det kan till och med vara genom giftermål eftersom man tog det starkaste vapnet.

Guillou struttar runt i en kappa med folkungavapnet på ryggen. Han påstod sen att Arn bar folkungavapnet upprättstående lejon redan i början av 1200-talet!!? Det finns inte belagt före Birger Jarls generation. Birger gjorde ett kungligt vapen av upprättstående lejon i profil på ginstyckad sköld överströdd med hjärtan på kungligt vis. Förmodligen efter att ha blivit jarl och sen förmyndare efter 1247. Hjärtan hade han kanske inspirerats till av Valdemars danska sköld med tre krönta leoparder en face.

Birger viste tydligen inte riktigt hur han skulle ha det eftersom han också använde utan hjärtan och en annan med rosetter istället. Birgers son Valdemar tog tydligen sköld efter sin mor Ingeborg och de starkare danska rötterna. Magnus Birgerson tog däremot faderns vapen som hunnit bli nästan kungligt. Man kan icke slarva med dessa ting eftersom detaljerna ger oss en aning om arvföljd och tankegångar vid den tiden.

TV4 är inte ensam om att favorisera en enfaldig och begränsad historiesyn. Vi såg hur SVT:s och Maja Hagermans Ginungagap var ungefär vid Ansgar 800 AD med berättare Adam av Bremen medan Rimbertskrönikan sällan nämns i Sverige Där det sen bara blir nidskrivning av de "hedna" förfäderna. Man kan inte analysera orsakssammanhang om man pålägger referensramar av något som helst slag. Man får skilja på partsinlaga och objektiv framställning. Såväl SVT som TV4 sysslar med partsinlagor och båda är i vanlig ordning 08-baserade. Att använda Guillous böcker om Arn är att använda primitiva pojkfantasier som historia. Av hans senaste film "Ondskan" att döma ägnade han sig inte mycket åt historia på internatet.

 

Det är okunnigt att inte veta att de nordiska kungahusen och även adeln var insyltade med varandra. Många nymodigheter tycks komma från Danmark men då med rötter i Västeuropa. Guillou tycks vilja frondera mot Danmark också. Jag vänder mig emot att Guillou gör Sverker och Erik Jedvarsson mer svenska än tidigare kungar. Det är rent av oförskämt att inte beakta och tala om deras rötter. Båda dessa kungar tycks ha grundat sina anspråk på kronan genom sina giftermål.

Historien är en lång process och det privata ägandet började i Sverige förmodligen på 700-talet dokumenterat på runstenar. Rökstenen berättar om framträdande ätter runt år 800. Ätten förvaltade och försvarade odalarvet av jord dvs. släkten knöts till den beständiga jorden som står sig över genrationsväxlingarna Skillnaden mellan folket och högdjuren var att de senare ägde mer och på många ställen. Många skaffade förmodligen sin förmögenhet genom handel och att vara i viking. "Handelsflaggan känner inga gränser" brukade en lärare i handelsrätt säga. Handelsmännen behövde vänner överallt om inte annat så för övernattning. En företeelse som går tillbaka till bronsåldern.

Adelns särställning kom när de blev befriade från skatt 1280 och hade alla rättigheter till näringsidkande. De adliga godsen var sen bronsåldern som små öar i folkhavet. Det är begreppen "ornum och birke" vilka syns även i ortsnamn. Med andra ord kan man följa en del ätters anspråk på makt och ägande. Ägandet var förstås nödvändigt för att kunna rusta fysisk makt.

Egentlig beskattning infördes så sent som i mitten av 1200-talet när wapentaket/ krigsledung omvandlades till skatteledung. Wapentaket beviljades ursprungligen av folket när kungen behövde försvara landet, vilket egentligen var grunden till dennes ställning.

Ur Sigtuna-analerna kan vi läsa:

1247. Sune Folke avled och detta år förlorade Upplands allmoge vid Spärrsätra segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor.

Det är vanligt att Guillou och de kungatrogna skribenterna köper överhetens beslut som de är. Här får allmogen, bönderna säga sitt. Och vist har beskattningen ofta varit förslavande sett ur vanligt folks synvinkel. Vi historiker behöver ju inte ha moraliska synpunkter på forna tider. Vi kan bara sakligt och ärligt beskriva vad som varit.

Många drar fram Uppsala Öd som bevis för kungamakt i Svealand och de såkallade "husen" skulle vara fataburer. Som ortnamn förekommer de mest i Svealand och några i Östgötland. Möjligen kan vi se en tidig tendens till att kungen byggde "hallar" med kungsgårdar där han kunne bo på sina resor i landet. På Dal har vi en "hall" vid Dalbergså och en annan i Tössbo. Det finns en del kvar att forska i.

Det är ju bara det att kungliga husen och Uppsala Öd kan inte gärna vara tidigare än beskattningen i naturaprodukter som skulle föda kungen och dennes följe! Beskattning jämsides med försvar, erkända gränser, myntning, existerande lagar är vad som bör ingå i definitionen kung och kungarike i vår mening. Dessa kom inte alla på en gång och jämsides användes begreppet för småkungar/ näskung dvs. landskapskungar/ landshövdingar. De tidiga dokumenten är i regel på latin och Rex = kung i vår definition.

Guillou är specialiserad på att skriva action och älskar förmodligen att fantisera om fältslag. Man kan inte förvänta sig att han ser den historiska processen hur samhället omdanas i takt med behoven. Vi borde komma från min barndoms historiesyn som handlade om kungar och deras bordskick. Krigen och konflikterna stod i centrum trots att de bara upptar en mycket liten del av tidsrummet. Under 1100 - 1400-talet byggdes många borgar i hela Norden. Största delen var egentligen försvarsborgar eller säten för de kungliga. Men en del kände sig utvalda och byggde ett eget säte och stred för att bli kung. Nutiden har ett överdrivet intresse för maktfrågor, när man istället borde ägna sig åt att förstå dynamiken i samhället inklusive naturens gensvar.

Varje storlek på samhälle och naturgeografiska förutsättning alstrar sin egen form för samhälle.. Därför blev den nordiska demokratin något specifikt med feodalherrarna som en utväxt som nådde sin kulmen med reduktionen 1680. Sverige kunne inte bära obegränsad feodaladel och kyrkans motsvarande tillväxt minskade med celibatet 1248 och upphörde med reformationen. Med lite modifikation använder jag också Montesquius teorem om utvecklingen av samhällen. Till skillnad från Guillou har jag 6000 år perspektiv bakåt och har använt mycket längre tid på analyser

Guillou uppehåller sig helst i de rikas krets och söker exempel från en dansk biskops fest. Biskopar var i rang av kungabarn. När han ska tala om älskog blir det i överklassen. Han tycks se ett helt hov i Aranäs. Det är i och för sig rätt att liksom i övriga Europa fanns en period då överklassen byggde borgar. Vi har fyra ruiner på Dal. Två av dem vet vi ägdes av högadel/ kungliga och de strök med i överklassens interna strider. De andra var kanske byggda i övermod och de hade inte underlag för att driva dem. Samma gäller helgonkyrkan i Edsleskog efter en präst som blev mördad som sen skulle göras till helgon. Men man kunne inte få verksamheten att gå runt. Det finns andra exempel på stora kyrkor som i dag är ett frågetecken.

Kyrkorna kom att bli som utropstecken i landskapet där de vanligaste byggnaderna var låga ryggåsstugor och den stilen ändrades in förrän 1600-talet när vattensågar blev mer vanliga. Tidigare var det tillgången till virke av längden 6 meter som var avgörande. Det var ingen större skillnad på adelns byggnader bara att de var fler. Av adelns egentliga slott var förmodligen Stakerna förs i Västergötland genom att bygga Råbäck på 1500-talet … Se Bengans historiesidor http://www.wadbring.com/historia/index.htm

För min del börjar vad man kan kalla kungarike med halvbröderna Knud och Olof som tog de första stegen mot riktiga kungariken. Svealand kom att släpa efter lite men inte mycket. De la grunden till feodaladeln i Svealand. De drog igång den första landsomfattande organisationen av vad vi kallar infrastruktur … se Thegn, rinke, karl, sven. Av hävd fick högdjuren de bästa befattningarna, medan kanske andra nöjde sig med att vara en ansedd man på hemorten. Detta skedde ett par hundra år före Guillous Ginungagap. En annan sak är att vanliga bönder kanske inte ville ha beskattande kungar. Enligt Peder Svart slog Morabönderna sönder kröningsstenarna i Mora och gömde resterna när Gustav Vasa vill krönas väljas på "fotpall"

Påven skickade tillbaka en svensk prinsessa eftersom hon var för när besläktad till danska kungen. En liten indikation på banden mellan länderna. Knud I titulerade sig efter Olof Skötkonung "kung över största delen Svavorum". Det är helt enligt arvsreglerna att han fick lejonparten av arvet efter Olof Skötkonung. Dessa tog i sin tur arv efter Sigrid Storråda och hennes arv skiftades i många generationer. Här gick danska och svenska kungahusen ihop.

Förmodligen hjälpte Erik Segersäll danska kungen att försvara gränsen mot Heliga Romerska Riket. Det var handelsintressena vid Hedeby som fick folken runt Östersjön att samarbeta. Vi kan inte dra gränser mellan de nordiska kungahusen eftersom det blev många ingiften och man hjälpte varandra.

Hundra år före Guillous Ginungagap har vi då ovannämnde Magnus Barfot och under vars tid gränsen mellan Norge och Sverige drogs och då Margareta blev Fredkulla/ Helena / But och fick Dal i förläning. Gränsen nämns på 1130-talet där Harald Gille och Karl Suneson nämns. Den såkallade Danaholmstraktaten ca 1101 om gränsen mellan Danmark och Sverige strider de lärda om

Margareta Fredkullas rumpebrede far Inge försvarade gränsen och är en verklig person och därtill var han kristen. Förmodligen byggde han korskyrkan i Sigtuna när han väl klarat av usurpatorn. I fortsättningen kan vi följa hur generationerna hävdade normala arvsregler som var väletablerade vid denna tid. Margareta blev sen gift med Nils i Danmark och han var den sista av Estridsönerna som helt enligt arvsreglerna fick sin tid som kung. Magnus Henriksson hävdade arvet efter Margareta när han blev kung i Sverige.

För några decennier sen var det nån som sa: "Svensken har tre viktiga ting, 1) döden, 2) livslögnen och 3) demonregisören Ingmar Bergman" … Jan Guillou tycks ta över Ingmars roll. Han håller på att sälja sina fantasier om ett Svearike med hans romanfigur Arn som landsfader. Tyvärr tycks många höga nutida herrar inte ta historien på allvar. Här ett klipp ur Aftonbladet:

"Sten säger: Vad tycker du om Guillous Arn-dokumentärer som utbildningsmaterial?

Göran Hägg säger: Allt som väcker intresse är bra, även om det är påhitt - så länge som man inser vad som är påhitt. Men antagligen får Arn folk att gå vidare till den verkliga historien också. Och då är det förstås bra."

Den som vet något om exempelvis byggbranschen vet att om nån gör en "varg" = bedrövligt fuskverk … tja det är nästan omöjligt att reparera och kostar skjortan. Om man släpper iväg en genomfalsk historieskrivning kommer dess följdverkningar att multipliceras i varje generation. Varför ska man besvära läsare att genomskåda påhitt? Endast ett fåtal har kunskap att kunna genomskåda.

Norrmännen ska alltid vara värst men munken Theodrici har inte så noga reda på de tidiga norska kungarna där Harald Hårfager på 800-talet framstår som en känd organisatör av samhället. På Island får vi veta om samhällets tingsordning på urgammalt vis vid samma tid. Det är hela Nordens arv. Det fördes vidare till Danelagen som egentligen redan hade etablerat nordisk ordning vid den tidigare invandringen. Men vi i Norden får hoppa fram till runt år 1000 då det börjar bli ordning och reda med kungar som fyller definitionen kung. Från början med roll att försvara landet, sen att mynta och få lagar skrivna och mycket senare att beskatta.

Vi ser att 1000-talet var en tid då vikingatiden klingade ut och Magnus Barfot var väl nog sista vikingen. Det är bara från Danmark vi någorlunda har beskrivningar av ett kungarike. Svealand (Södermanland, Uppland och förmodligen Östgötland) riktade sig mot öst. I Upplandslagen från början av 1300-talet är det fortfarande fullt legitimt att fara i viking och att hämta trälar eller gäld-gisslan. Träldomen avskaffades i Sverige 1335.

Landslag får Sverige så sent som 1350 när Magnus Erikson kung av Sverige, Norge och Skåne skriver några lagar som ska definiera statens övergripande funktioner. Det var bara Uppland, Finland och Norrland som införde lagen helt medan landskapen bevarade sin suveränitet i de gamla "tingslagarna" som reglerade lokalsamfundet. Kristoffers lag runt 100 år senare skärpte adelns ställning lagligt sett.

Landskapslagarna gäller fram till 1734 års lag för lokalsamhället och de trycktes 1608. De olika landskapens kände samhörighet inom sitt landskap … man kommer att tänka på uttrycket "ge kejsaren vad kejsarens är och sköt ditt eget fögderi"

TV4 skriver att folkungarna "blandade sig i leken"! Men folkungarna som känt maktfaktor var inte samtida med erikssöner och sverkerssöner. Det var ingen större strid när Erik Erikssons systerson Valdemar Birgersson valdes till kung 1250 och gifte sig med en dansk prinsessa! Valdemar var Birger Jarls son och den starke jarlen, folkungen var den egentliga administratören så länge han levde. Han var väl huvudman för folkungarna som sen splittrades i en liljegren och en lejongren och man kan följa deras bas genom dessa symboler. Egentligen var de två grenar som valde sida mot Magnus Ladulås.

I ingressen nämnas att Guillou har kallat den s.k. Västgötaskolan för stollar. Nu tycks han göra en halv vänding när han nu menar att nämnda ättlingar till kung Inge I och Margareta Fredkulla bildade Sveariket. Sanningen är att dessa hade sin bas nära Vättern och på Visingsö. Men de flesta i högadeln hade åtskilliga andra fästen där exempelvis folkungarna hade minst tre gårdar på Dal dokumenterade från 1300. Egentligen kan få släkter dokumenteras längre bakåt

Kung Valdemar flydde förmodligen till Lövås/ Murängen där man funnit tegelbitar med folkungarnas vapen. Sen har vi dokumenterat att Hafridsgrenen tog arv från Lövås och ägde Nordkärr som förmodligen drottning Margareta besökte med sin hovdam gift med Knut Algotsson då han var hövding på Dal.. Trakten runt Dalbergså tycks ha varit äldre kungligt gods dvs. egentligen krono att användas av regerande kung.

Guillou talar om historieförfalskningar. Vist och ibland är det frågan om propaganda från antingen kyrkan eller högadeln. Man vill få det till att Birger Jarls lag om kvinnan 2/3 arv var ett framsteg. Till Birgers arvslag får läggas morgongåvan på runt 17 %. I själva verket var säkerligen kvinnan jämställd på danskt vis, men regeln infördes för att hindra för stor splittring av odaljorden. Norrmännen löste samma problem genom att göra äldsta sonen till huvudarvinge och huvudman för släkten. Märkligt nog är kvinnans ställning ungefär lika i dag.

I ett märkligt brev ger Birger Jarl den karelska kvinnan frihet. Som om de inte var fria förut. Det var ett sådant där politiskt luftslag för att göra sig populär. Även i våra dagar tror politiker att bara de skriver en lag så följer folket efter, medan folket nog säger "vi gör som vi alltid gjort". Biskop Gunner i Viborg myntade uttrycket "Land ska med lag byggas" och det är väl en sanning med modifikation. Samtidigt är det en pekpinne att det fanns lag och ordning.

Munkar och propagandister har fått oss att tro mycket. I Norge hade man Erik Prästhatare. Han var minderårig när adeln beslöt minska kyrkans tillväxt, men den unga gossen fick bära hundhuvudet. Magnus fick tillnamnet Ladulås för sina paragrafer mot "våldgästning". Flera kungar under medeltiden gjorde försök att stävja våldgästningen. Först sen man fick inrättat skjuthåll och värdshus började det bli ordning.

Jag gjorde denna långa framställning som motvikt till TV4:s "maffioso" och Guillous "Ginungagap" med fältslag som skulle lägga grund för ett Svearike. Många skribenter och historiker är oförskämda mot landskap utanför Götaland och Svealand. Sverige av i dag blev till 1658. Om man vill få en objektiv historia måste man ta med alla landskap, men också banden till Sverige och Norge … och sen inte glömma att karelarna gav svensken på nöten på 1200-talet

Jag har blivit beskylld för att vara svävande med denna framställning. Det finns inte mycket att göra åt eftersom motparten är svävande. I Guillous verk finns så många punkter man skulle kunna ta tag. Här nöjer jag mig med några stöttepelare som får hela hans bygge att ramla. Det var ingen maffia eftersom det fanns den lag och ordning landet behövde och därtill kyrkan. Guillous hjälte Arn faller genom att han inte är trovärdig som cistercienser och templare.

Det är intressant att han tar fram Forshem. Men det är bara det att kyrkan byggts tidigare än Arn och det är kanske mer sannolikt att den byggts av en biskop som stödde templarnas sak. Vi har exempelvis ärkebiskop Eskil från den aktuella tiden. En biskop Bengt från slutet av korstågstiden hade egen rustnig och under 1100-talet stred biskopar i leden på fältet. Men biskoparna var som sagt av hög rang. Sen har vi borgen Aranäs där han förlägger Arns "hov". Det är bara det att det dateras med moderna metoder till andra hälften av 1200-talet och 100 år efter Arns tid. Det finns en mängd detaljer som visar att Guillou inte hunnit smälta alla historiska data och sen gärna skarvar i med fantasier som passar hans krigiska pojkfantasier. Som sagt han får välja mellan att vara storljugare och saklig historiker.

januari 2004