Mora stenar autokratins monument

Vill minnas att salig Alf Henriksson med sin ironiska kåserande stil skrev att Västeråsbiskopen Peder Svart berättat att Morabönderna slagit sönder kröningsstenen när Gustav Vasa ville krönas på Mora Sten. De sparade resterna talar för att biskopen viste vad som skett

N.H. Sjöborg, Mora stenar, Peder Svart, Gustav Vasa, fotpall, Moses, Unionsdokumentet, autokrati, Sveriges vagga

essäer| hem |

Sjöborg N H (1767-1838), Samlingar för Nordens fornälskare, Rediviva 1978 fascimile

Man kan väl säga att Alf Henriksson fick mig att sätta en lapp bakom örat så att jag skulle se upp för information om Mora Stenar. Det första fyndet var N.H. Sjöborgs bok från början av 1800-talet som finns på vårt bibliotek. Det finns ingen vidare text men vi ser att stenarna var skyddade redan då.

Sjöborg var en av våra första professorer i historia och runologi var hans speciallitet och då speciellt i södra Sverige där han bl.a. räddade Hunnestads runsten som också var sönderslagen: Han tecknade i tidens stil och ibland frågar man sig om han fick allt rätt. I dag har vi bättre bevis

Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet.

Om nu nån hittar till Knivsta och det lilla fornminneskyddade huset med Mora stenar kanske man undrar över stenarnas dåliga skick. Vi har tusentals runstenar som klarat tiden mycket bättre. Det styrkar Västeråsbiskopen Peder Svarts berättelse att Gustav Vasa blev förgrymmad när Morabönderna saboterade hans tilltänkta kröning på Mora Sten. De hade helt sonika slagit sönder dem och gömt dem.

Deras motiv var antagligen att de vill inte att nån skulle förhäva sig och ställa sig över dem. Det är vad vi kallar generella Jantelagen och lika gammal som samhällsbildningen som förmodligen införts i strid med folks självbestämmande. Därmed blir det frågan om i vilken utsträckning vi kan kalla stenarna ett "demokratiskt arv".

Fotpallen i Frändefors

Ödestenen eller keltiska Lia Fail figurerar i rojalistisk propaganda där kungarna ville manifestera och förklara sin ställning som folkvald på en sten. Naturligtvis innebar ställningen också skyldigheter att vara garant för lagen i gengäld. Vi har en sådan sten kallad Fotpall i Frändefors och det tycks finnas en i Stavsäter, Vreta och dessa har då varit talarstol för den lokala ledaren. Men på Dal har vi egentligen ett mycket äldre exempel där det finns ett par fotspår på häll som antagligen varit för prästinnan stå på när hon reciterade Vårens Lag … mer om Fotpall http://www.catshaman.com/13fotp.htm

De äldsta framställningar jag funnit är de hettitiska kungasigillen som visar att kungen står på en pall och samma finner man förmodligen i Egypten. I något sigill har det formen av ett underben och ska symboliserar att han står på "benen" som i regel var "folket". Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten". Man kan säga att även Moses tyckte att han hade rätt att förhäva sig och det uttrycker förstås det allmänna bruket i Levanten vid hans tid.

Man kan kalla det en naturlig utveckling när samfundet blir större och kräver mer organisation. Men vår uppfattning om demokrati bygger ju på att man underförstår folklig makt på ting. Däremot kan man undra om den myndige Gustav Vasa uttryckte demokrati eller auktoritär makt och kanske hans förebild var Moses? Vill minnas att på hans praktsvärd finns motiv ur Moseboken och man kan väl knappast säga att Moses står för demokrati utan för kanonisk autokrati.

Västeråsbiskopen står förmodligen bakom många av myterna om Gustav Vasa. Man kan kalla honom krönikör och reklammakare men icke historiker med våra mått. Fast vi har många rojalistiska krönikörer i våra dagar och sanningen om kungarnas demokratiska sinnelag undertrycks av den officiella historieskrivningen.

Å andra sidan har vi numera också skribenter som drar åt andra hållet och demoniserar Gustav Vasa. Jag har läst bra många av Gustav brev och kan väl säga att han är bara lite myndigare än Göran Persson. Det beror på att Gustav faktisk hade enväldig makt. Men han var väl klok nog att veta hur långt han kunne gå. Landet behövde en stark man efter några generationer där många i högadeln kände sig kallad att bli kung.

Vi har ett annat bevis för det "demokratiska" sinnelaget några hundra år äldre i Unionsdokumentet där högadeln "tillsätter" Margareta, medan hon i Danmark och Norge valdes på ting. Därmed sagt att svensk demokrati tycks mer handla om de höga herrarna så småningom tvingades att ge efter i den makt man tilltvingat sig. Man brukar skylla på kungen som självhärskare men han klarar sig inte utan en högadel som backar upp och är beredda att lägga till fläsk vid behov.

Mitt folkliga sinnelag här på republikanska Dal vill ju inte gärna se hur man förvandlar svart till vitt och gör autokrati = kungavälde till demokrati. Man kan icke säga att Mora Stenar är "svensk demokratis vagga" utan möjligen nutida kungariket Sveriges vagga. Det markerar en punkt där det blev slut på rådsaristokratins strider till förmån för ärftligt kungahus. Så småningom förlorade det sin absoluta makt till förmån för representativ demokrati och pennigen som styr i bakgrunden.

Fortfarande har regerande partiet hand om viktiga rättsliga institutioner och åsidosätter människors demokratisk rätt när man väl fått makten ... vilken rätt har de apatiska barnen och många andra glömda grupper? Den demokratiska rätten säger "en a´n är så god som en a´n" och alla är jämhöga i ringen när det gäller vad som är rätt och billigt

.