Mosslik

Nu låter museumsfolk mosslik vandra runt på utställningar i hela världen. Om de som dömde folk till mossen skulle få bestämma skulle de antagligen döma utställarna till trefaldig död och förvaring i den djupaste mosse som går att finna

Mosslik, avgud, primitivt akademiskt, attityd, kontext, Karonsmynt, Tacitus, Adam av Bremen, kyrkgård, kult, ritual, Odin, heite, kristendom

Mossoffer en akademisk myt | essäer| hem |

Vandrande mosslik

Ibland är världen stor och ibland liten. Det har förbigått mig att mossliken är på vandring och de var hela sommaren i Hannover. Världen är så liten att man nästan omedelbart via Internet kan få kunskap om att andra människor tycker det är osmakligt och ett brott mot griftefriden.

http://www.cbc.ca/artsCanada/stories/bogpeople121202

Nu är utställningen i Ottava Canada och möter protester från "Canadian Conference of the Arts". Det är inte tillåtet att visa mumier eller lik som kan ge en stötande bild av förfäderna om man ställer ut dem. Vi känner det från indianernas kompromisslösa kamp mot arkeologerna som vill undersöka exempelvis den s.k. Kenwickmannen med modern teknik.

Vi borde skämmas när vi inte kan uppvisa en tiondedel av den vördnad för förfäder de uppvisar. Vår kallhamrade attityder verkar i andra sammanhang när vi möter "lägre stående människor" I dag sägs det sällan högt men med en menande blick

Jag får erkänna att när jag ser bilder av mosslik och mumier vill mitt huvud vända sig bort. Jag håller i mångt med de ursprungliga amerikanerna. "Låt förfäderna få vila i frid". Det enda jag skulle tillåta vore en snabb undersökning med nutida tekniska medel och sen begrava dem med vederbörliga hedersbetygelser.

Det ser mer ut som att tala i egen sak när experterna vill undersöka skallarna i oändlighet Det är en födkrok för dem Kanske vill de skapa en livstidssyssla av en enda skalle om bara den är unik nog. Jag kan inte se att man kan få så mycket information ur en skalle eller av andra delar av kroppen som legat i jorden i årtusenden. Vi har miljontals skallar i museernas lager till ingen nytta.

"Canadian Museums Association" uttalar att enligt deras riktlinjer ställer man inte ut lik från en kultur som finner det förargelseväckande. Jag är enig och jag tycker det saknar sinne för proportioner att man lyfter fram några tiotal mosslik och förbinder dem med en hel kultur vi inte har kunskap om men som är nära förfäder eller besläktade. Alltså är det vi som tillåter det och inte kanadensarna

Det drar skam över Norden att visa dessa lik man inte begriper sig på. Det gör os till nekrofiler/ gravskändare och visar att vi inte respekterar våra förfäder. Det gör att man minns det gamla språkbruket där förfäderna hade avgudar och vi skulle vara de enda med moral, fast mossbegravningen bevisar att man hade moral … Amerikanerna är måhända vana med avrättningar. Räkna vi in dem man utför i deras krigszoner blir det bra många. Men det är inte vår etik av idag där alla människor inkluderande förfäderna ska respekteras lika.

Men för oss är mossliken en episod i historien. Man kan läsa in att dessa som dömdes till mossen dömdes till "slutförvaring" och hade brutit mot samhällets regler. Istället ger det oss informationen att samhället var organiserat och hade de lagar man behövde. Vi kan ju gräva fram de som blev avrättade fram till 1900-talet också. Att ställa ut dem handlar inte om arkeologi utan om politik. Man upphöjer specialfallet till generell sanning.

Vi har ingen moralisk rätt att vara präktiga. Detta år noterar jag att Regering och Riksdag har grovt misshandlat två utsatta barn bara för att statuera exempel. Det går att ta fram fler exempel på vårt samhälles bestialitet mot människor.

Jag är inte mot vetenskapen men den ska inte göra vår sämre och förhärdad i relation till de stackars människorna som nu och idet förflutna har blivit.

I mitt bildminnen har jag en gammal TV-bild där en arkeolog på Gotland talar föraktfullt om resterna av stenåldersmänniska vid en utgrävning. Nyligen fick vi se hur den mulliga mansgrisen Birger Jarls kvarlevor behandlas med övlig respekt. Ojämlikheten i graven består. En ojämlikhet som består i våra dagar. Ja, jag kallar salig Birger mullig mansgris därför att han klassade kvinnan som 3/4 man och borde mötas med kritiska blickar.

Varför inte ambulera med Birgers lik liksom med mossliken om man ska göra det lika absurt som i frågan om mossliken? I alla händelser blir all arkeologi som handlar om forntida människor … ja det blir lätt gravskändning och färgar barns och folks uppfattning om forntiden.

Okunnigt, primitivt akademiskt

Det gåtfulla mystiska museumsfolket är svåra att förstå. Finns det något intelligent resonemang i att lyft ut några tiotal lik ur sitt sammanhang från en lång period då miljoner människor begravdes. Finns det nån primitiv tanke att vi ska visa hur grymma förfäderna var? Det har varit vanligt i min livstid att akademikerna och de kristna i synnerhet nidskriver förfäderna. Varifrån kommer allt detta hat? Kan man kalla det vetenskap? Eller är det Kuriosakabinettet vi känner från 1800-talet?

Det verkar vara sensationsmakeri när man sätter rubriken "Det mystiska mossfolket". Som om det skulle vara ett särskillt folk som lever i mossor. Vilken språkbehandling! Vari ligger mystiken? Naturligtvis hos de arkeologer, historiker och museumsfolk som inte begriper vad det innebär när man slutförvarar i en mosse. Man vill inte det ska komma till användning igen.

I min kommun har vi två "slutförvaringar" dvs. sopstationer som övergivits för bättre lösningar. Den ena ligger nära en å som rinner ut i Vänern och nedströms finns vårt vattenintag för dricksvatten. Jag försöker låta bli att tänka på det. Runt 10 hektar togs i anspråk under 50 år för slutförvaring där behovet accelererar. Man måste jämföra mossfynd med fynd i våra sopstationer. Kommer arkeologer att gräva i dem om 1000 - 2000 år? Dra slutsatser om folket som levde 1950 - 2000 AD och sen resa världen runt med sina slutsatser som drar slutsatser från en speciell företeelse. Nåja det var ett sidosprång i jakten på referensramar.

Vi som betalar dessa människor med skattemedel är kanske inte så nöjda med att våra förfäder dras i smutsen. Att man sen kuskar runt med dem i hela världen är absurt och nedsättande för vår kultur. Även om det är en gammal kulturimperialism att vi kallas barbarer och primitiva. Undra vem man då jämför med. Kanske med romerska cirkusen och legionerna som mördade mycket folk på sin väg.

I synnerhet de engelskspråkiga skribenterna älskar att använda ordet barbar om våra förfäder. Min erfarenhet är att de är rätt kallhamrade och de blir förvånade när jag säger att det är inte helt fel att älska sina förfäder och behandla dem som mormor och farfar. Samma attityd möter man kanske också i Norden på sina håll. Vår attityd påverkar resultatet när vi forskar och lika mycket om vi sprider hatiska bilder av förfäderna. Det har samma värde som förutfattade meningar. Då är det vår egen rot vi hackar på.

På motsvarande sätt höll man på i många år att nidskriva vikingarna utan att relatera dem till sin samtid. De var lortiga och hade löss, som om det var så mycket bättre i Europas samtida städer. Beskrivningen är ofta vinklad efter de frankiska källorna, medan ingen säger något om att Franken hotade Norden. Då mördade frankiska och tyska kejsare germaner på löpande band med kristendomen som svepskäl. Varför hatar arkeologerna våra förfäder? Är det för att de inte förstår sig på dem och måste kalla dem mystiska och magiska?

Museumsfolket saknar sinnet för proportioner. De saknar tillstymmelsen till vetenskapligt stringent resonemang. I alla mätbara forskningsgrenar mäter man saker i förhållande till en referens. Kultur kan bara jämföras med sina egna referensramar. Om man börjar moralisera i vetenskapen sysslar man med politik och ej med beskrivning av verkligheten.

Eftersom många akademiker hatar mig lika mycket som mossfolket är jag ej intresserad av vad den delen av kåren tycker. Okunnighet är ingen dygd för vare sig akademiker eller lekfolk. Dock kan man kräva lite mer av akademiker.

Kontext, sammanhang

Frågan ska förstås sättas i sin kontext/ sammanhang och jämföras med andra liknande företeelser. För forskarna är det en fråga om attityd om man vill se mystiska och magiska offer av såväl vapen efter strid som folk som skulle tas ur cirkulationen … ja, då kan man dramatisera frågan. Jag har ofta undrat över om arkeologerna använder nån sorts speciell kristallkula när de vet precis vad förfäderna tänkte. Hur vet man att förfäderna offrade och åkallade gudarna när de slängde saker på tippen?

Men om man ser det som en naturlig slutförvaring av saker samhället inte ville ha eller påminnas om är dessa lik av samma värde som ett i mossen gömt vapen eller en plog och vad annat man annars finner. Det var inte tänkt att vi skulle få veta om det. Exempelvis vid Illerup mosse där man gömt vapen och utstyr efter kanske 1000 man vid ett tillfälle har det knappast förekommit några större ceremonier. … Svionerna låste in vapnen i fredstid och kanske man tänkte likadant på Jylland att lösa vapen ska gömmas så att inte ungdomar får griller.

Vi vet att det finns några tiotal mosslik inom vårt kulturområde dvs. omfattande även Tyskland m.fl. Det ska ställas i relation till de miljoner som dött i forntiden. Sinnet för proportioner är obefintligt. Att man dramatiserar och mystifierar tyder på total okunnighet om hur samhället fungerar.

De som blev mosslik togs helt enkelt helt ur cirkulationen där vi får komma ihåg att de tänkte sig annars normal återfödelse och ville inte ha tillbaka de som brutit mot världsordningen. Till tankegången hör också Karonsmynt/ brakteat i munnen på den avlidna som en normal ritual. Det var tänkt för Färjkarlen och idén går tillbaka till gamla sumeriska myter om såväl det sådda kornets återfödelse som till människans.

Mossen ska inte lämna tillbaka något. Det man slänger i försvinner omedelbart eftersom översta skiktet är en flytande massa. Vi ser av hur de behandlat liken att den straffade brutit grovt mot samhällsordningen. I vissa fall har man slagit en påle igenom dem för att de inte ska gå igen. Man finner ju annat än lik i mossan och det var helt enkelt en slutförvaring. Det är inget mystiskt och braskande med det

Inom politik är det vanligt att man rycker loss en företeelse och låter en fjäder bli en kalkon. Inom saklig och stringent vetenskap ska detaljen sättas in i sammanhanget och iden beskrivande kontexten. Annars är man charlatan och sensationsmakare.

Vi har ett antal mosslik där vi tveklöst ser sammanhanget genom att vi kan se att vederbörande har blivit bestraffad. Man kan bara dö en gång men några av offren har mött en trefaldig död. Detta leder tveklöst till slutsatsen att offret har brutit mot tre områden i lagstiftningen dvs. mot hela samhällsordningen. Det var enligt lagen i deras samhälle.

I vanlig ordning måste man springa till de romerska folkloristerna för att få bekräftat vad vi kan se med våra egna ögon. Tacitus 98 AD skriver generellt om germanerna att man praktiserade differentierade straff beroende av brottets art. Inget mystiskt och magiskt med det … utom att romarna matade lejon med människor och tyckte inte det var något mystiskt med det.

"Församlingen = tinget är kompetent att anklaga brott som innebär risk för dödstraff. Sättet att verkställa beror på åtalets art. Förrädare och desertörer hängs i träd. De fega, skolkarna och sedlighetsbrottslingarna pressas ned i en slemmig mosse med ett vidjespjäll. Straffets idé är att brott mot kollektivet ska göras offentliga och att dådets skam ska begravas från människans åsyn."

Vi har ytterligare ett sammanhang, nämligen vår tid där somliga sätter sig till doms över de som verkställde straffet. Vi får jämföra med vår samtid. Det finns fortfarande många länder med dödstraff och som leker gud. Det är inte så länge sen dödsstraffet avskaffades i Sverige. Vi har mer sofistikerade sätt att plåga människor till döds eller förstöra deras liv. Det mystiska här är att vi kallar oss humana och upplysta.

Detta år har jag rent av varit förbannad därför att Sverige har misshandlat och i det närmaste förstört två barn detta år. Man har gett dem livslånga men om de nu inte dör av det på längre sikt. Just nu är Sverige i färd med att delta i institutionaliserat massmord dvs. krig. Innan vi slår oss för bröstet och dömer förfäderna får vi sopa framför egen dörr. Vi är bra på att indirekt döma folk till döden.

Det är inte ovanligt att kyrkan slår sig för bröstet och påstår ig vara etiska, medan de nog snarare är moraliska dvs. bedriver politik. Åtminstone i min ungdom bedrev kyrkan och de kristna en ensidig propaganda där Adam av Bremens omdömen om våra förfäder var lag:

"Se nu de grymma folkslagen, daner, normän och swear ... som icke kunnat annat än skära tänder på barbariskt vis, men nu redan instämma i Halleluja till Guds pris. Se till dessa sjörövarfolk, som fordom härjade Galliens och Germaniens länder" ....

I vår tid måste det nog ses som hets mot folkgrupp i religionens namn. Jag minns katolska kyrkans ställningstaganden under andra världskriget där vi unga fördömde moralen. I vår nordiska kyrka fanns medlöpare till nazismen. Sakerna ställdes på sin spets när Hitler vände sig mot slaver och kommunister. Då var det slut med den kristna människokärleken.

Vi vet från medeltiden att fint folk begravdes ofta i kyrkan. På kyrkgården runt kyrkan dög det att vara begravt i alla riktningar utom norr. Där begravdes de av folket utstötta. Utanför kyrkgården begravdes de som inte godkändes av kyrkan. Med detta sagt att det förr var helt i linje med samhällsordningen att man skiktade begravningarna. Egentligen var det bara en fortsättning på den samhällsordning vi skönjer i fråga om mossliken

Men vad är det för skillnad principiellt mellan begrava brottslingar utanför kyrkgården i "ovigd jord" eller att begrava dem i sämsta tänkbara mark. Vad är det för mystiskt med mossen? Det är våra föreställningar om den allt uppslukande mossen. En fortfarande levande mosse är bottenlös. Kastar man något i den försvinner det omedelbart i den flytande massan av växtpartiklar. Det är inge som vill dyka efter det. Det mystiska är den bruna bottenlösheten.

Återstår för oss att förstå forntidens tankegångar och förstås acceptera och respektera dem. Det mystiska är de hjärnvindlingar som inte kan tillerkänna förfäderna intelligens och tankeförmåga samt förstås humanitet. Dödsstraff kan naturligtvis inte skydda brottslingen, vilket är fallet med andra straff som ska få brottslingen att ej upprepa dumheterna. Den som döms till döden har gått över humanitetens gräns. Dödstraffet är till för att skydda samhället, kollektivet som dömer brottslingar att vara utanför ringen av människor för viss tid eller permanent.

Mångfald och kult

När man upphöjer det kuriösa fallet till allmän förekomst har man antingen vissa avsikter eller så har man ingen överblick. Forntiden var en mångfald med skenbart olikartad kultur men dock med grundläggande gemensam överbyggnad. I allmän kan arkeologer inte skilja på rationella ritual som ledning för människor och kult för kultens skuld utan relation till verkligheten

I TIME TEAM menade en av arkeologerna att "kult" är ett begrepp man tar till när man inte vet och av samma klass är "Shaman" och dess avledningar. I vetenskap är det viktig att ha välformulerade basbegrepp och inte färga dem med förutfattade meningar. Ofta använder arkeologer och historiker schabloner och omdömen man inte tänkt igenom.

Man använder Edda-gudar utan att veta om de verkligen förekom eller var i bruk. Det förundrar mig att inte Åke Ohlmarks tog ett steg bakåt och skrev nån kommentar om orimligheten i vad han beskrev. Odin blev något av en fornnorsk Superman om man ser till alla hans namn och heiten:

Grim, Grimner, Vidrimner, Ygg, Yggjung, Yjung, Sidhatt, Fjolner, Svipal, Tvegge, Brun, Brune, Hnikar, Hnikud, Geirolner, Geirlodner, Bivline, Svalner, Hjälmbäre, Herjan, Härglad, Härjfader, Valfader, Hvatmod, Hermod, Hrjod, Bölverk, Gaptrosner, Launding, Svidrer, Svidur, Hropt, Hroptatyr, Ome, Ölur, Sige, Sigder, Siggaut, Sigmund, Sigtrygg, Gaut, Gautatyr, Helblinde, Tveblinde, Härblinde, Gunnblinde, Gestumblinde, Sidskägg, Harbard, Bilögd, Bålögd, Ännebrant, Valack Hrosshårsgråne, Dresvarp, Atrid, Frafrid, Gångläre, Gångråd, Geigud, Fjällgeigud, Hänge, Hangatyr, Skollvald, Våvud, Glappsvinn, Fjöllsvinn, Ginnar, Svavner, Vakr, Tunn, Tror, Oske, Trasar, Audun, Sann, Sangetal, Gizzur, Gondler, Ovner, Hagvirk, Täck, Njot, Feng, Jolner, Hrame, Vidur, Hvedrung, Hängekäft, Arnhövde, Hravnass, Olg, Fornölver, Kjalar, Farmatyr, Ud.

Min bästa mattelärare uppmanade mig att söka "rimliga svar". Här finns inte rimlighet, men motsägelsefullhet. Det övergripande heitet och arketypen borde var "fantasin", där norröna heite- och rimsnickrare gjort sitt bästa för att förena allehanda fornsagors hjälte i en. Och kanske efterapa kristna guden. Säkerligen passar nån egenskap när man står där och vill ha Odin att passa i sammanhanget och fixa jobbet åt en.

Vi kan förstås utöka listan om vi går till de kontinentala källorna men i Norden räcker listan gott. Ohlmarks menar att listan sönderfaller i en person maskeringen-skräcken-dunkelheten och den andra kriget-härjningarna-segern. Det är bara det att vi känner inte igen beskrivningen jämfört med de tidigaste omnämnandena om Wotan som handelsguden Mercurius som gav namn åt Onsdagen och var marknadsdag i de tidiga städerna. Det tycks ha varit saxarna och kanske friserna som införde Wotan/ Oden till Norden.

Detta förstärks av att Odin förekommer endast i några få frisiska (från norra Frankrike till Angeln t.o.m. Ribe) tidiga runinskrifter, men inte alls på brakteater som figur eller text. Tor förekommer bara i saxiska ortnamn i England vilket ger en antydning om sen "invandring" av Tor. Tidigaste klara bilddokumentet är måhända på nån bildsten på Gotland från 700-talet..

Förutom de forntida gudanamn som ingår i ortnamn och myter har en del omvandlats till begrepp i vårt språk eftersom de hade en rationell funktion. Odins många heiten är intellektuella snickerier som har pågått fram till vår tid och de har sällan nån anknytning till reella verkligheten. Om man åkallar Belsebub eller en "person" man säger är fornnordisk har ingen större betydelse. Möjligen kan det avlasta smärtan när man slår sig på fingret. Normal människor åkallar inte ondskan för att gå ut i världen och göra ont.

Det är ytterst vanligt att vår tid avbildar eller tar de nordiska gudarna för "personer" med existens och kraft att utföra saker. Det är ett missbruk av språket och att vilseleda folk. Gudarna var i klass med våra seriefigurer som endast kan vara inspirerande exempel. De kan icke resa och icke föda barn och icke göra jobbet för nån. Man kan möjligen skylla på dem när man själv misslyckas.

Säkerligen har man haft namn på sina idoler, men inte vare sig Tor eller Odin före vikingatiden. Det är allmänt i alla kulturer att den ledande klassen står för den intellektuella överbyggnaden och idolerna. Samtidigt måste symboliken vara i linje med folkets vardag. Därför möter vi ritualastronomins och underförstått jordbrukets idoler i alla kulturer. Brakteaterna har astrosymbolik med svastikan för solårets fyrdelning och triskelen för månårets tredelning.

I Europeiska ortnamn skymtar hundratals gamla idoler. Varje bosättning hade sin egen uppsättning och kanske med delvis olika namn för att skilja sig från grannarna. Det faktum att man klarade vardagen med olika namn visar att idolernas existens är inte avgörande utan vad folk binder till dem och kanske manifesterar i monument. Våra uppfattningar bygger ofta på pojkfantasier och skrivbordsteorier om hur man tror det forntida samhället var.

Kristendomen står i stark motsättning och är en intellektuell fiktion som inte är till nån större nytta i jordbruk, boskapsskötsel och naturbruk. I själva verket blev kristendomen fientlig till naturen och dess fruktbarhet. Det fixade sig ändå där i början munkar och präster mässade sitt latin i kyrkan, medan bönderna gjorde som de alltid hade gjort och struntade i kyrkan eller blev ögontjänare.

Förvanskningen av germanska gudar började redan med romarna som dels ville greppa och förstå den germanska världen för att kunna behärska den, dels är det ett vanligt led i övertagandet av lokala kulturer. Kan man inte besegra dem får man ta dem till sig och som här sätta romersk etikett på dem. Senare fick vi istället för de specialiserade gudarna gick man via personifieringen av de romerska dygderna över till helgon som fick stå för samma saker. En del av dem kunne t.o.m. användas som märkesdagar i jordbruket.

Rubriken är mosslik och underförstått ett moraliserande över den tid som dolde dem för folket. Man tillskriver den tiden magi och shamanism utan några bevis. Bevisa först att man kan odla säd eller skörda naturen med hjälp av magi och shamanism!!! Man tillämpar vår tids värderingar och glömmer förmodligen i de flesta fall att det inte är frågan om religiös sekterism som dömde folk då. Det var helt vanligt tänkande enligt lagen som vi praktiserar den dag i dag. En kvalificerad analys bör gå efter principen "hellre fria än fälla" och att man i domstol bevisar att de som dömde folk till mossen gjorde lag- eller tjänstefel vid domen då det begav sig.