Naturlagen: Jag var först

Rättsteoretiker i vår tid brukar referera till Romerska Rätten och till Bologna som alltings början på 1100-talet. När det gäller individens rätt brukar man referera till spanjorerna. De lär vara först att definiera Naturrätten på akademiskt godtagbart sätt

Naturrätt, Descartes, Mannens fotspår, Gudens fotspår, inmutning, skötning, fosterbroderlag, Per Brahe, Wolfred

essäer| hem |

Jag, Tänkaren

Drottning Kristinas hovfilosof Descartes formulerade "Jag tänker, jag finns". Filosofiälskaren Ordklyvaren inom Catshamansfären formulerade det "Jag tvivlar, finns jag?". Det hela börjar med att på morronen kolla att alla lemmarna finns och sen kolla läget var i världen JAGET finns.

Enlig skapelsemyten på Samoa skapade spindeln Nareau världen. Han började med sand och vatten. Sen skapade han ett par som satte i gång med att göra barn såsom den äldste, kvinnan emellan, vågen, bläckfisken, ålen och många andra. Vän av 1900-talet rationalitet ser väl detta som barnsagor och vist behöver man något svar att ge Det Gåtfulla Folket när de frågar och frågar. Vi bär med oss de enkla förklaringarna som begränsar och fångar det oändliga universum. Vi uppskattar inte dem lika mycket senare i livet fast de ligger i hjärnan som ett svar på en fråga som inte egentligen har reellt svar.

Vår teknologiska världsförklaring om Big Bang och ett expanderande Universum är egentligen inte så mycket bättre. Ett barn kan inte fatta så långa tidsrymder så länge jag kan få barn upp till tolvårsåldern att tro att jag är 10 3/4 år gammal. Teorin har många svagheter eftersom en rörelse måste alltid jämföras med något annat.

Vår jord har förstörts sen länge när Universum expanderat till gränsen. Vår tid existerar inte då och vi kan inte jämföra med något och kan bara teoretiskt tänka oss situationen. Ändock är materian oförstörbar även om den kan övergå till andra relativitetssystem med egen tid. Sen kommer frågan kan det explodera en gång till? Det mesta talar för implosion och frågan är om det sker fortare än den expansion vi lever i?

Nåja spindeln Nareau kommer till en punkt där JAGET måste relateras till den skapade världen. Därför skapar han himmelsriktningarna. Det enda stället där dessa sammanstrålar är i origo dvs. i mig. Vi har en del hällristningar man kan tolka som att man orienterat sig på platsen eller att man relaterat sitt tidsrum till JAGET. Inom Gamla Världens kultur intar världs- och himmelsriktningar en central roll. Man måste kunna orientera sig och man måste ha referenser att jämföra med. Kollektivt löste man himmelsriktningarna genom att sätta upp en rest sten, "detta är centrum i min värld" att bestämma riktningar efter. Metoden för att skapa kunskap är alltid att "jämföra det okända med det kända"

Maori på Nya Zeeland har en myt som är snarlik men ordrikare än sumerernas BIG BANG-teori. Förenklat sagt fanns från början skalen uppe och nere dvs. An och Ki och sen skilde Enlil dem, vilket hos Maori är kärleken. Sen kan man se det som universums början eller individens början när vid födseln man slängs ut med våld i det stora kalla och drabbas av ljuset "i början var ljus" … eller omgivningen tar emot och ger en dask i stjärten och "Den Stora Kacklaren" skriker till så att "i början var ordet" hört med omgivningens öron. Sen möts man av jättarna runt om som vill bestämma allt och det tar aldrig slut.

Här är det frågan "vad kom först hönan eller ägget". Det lilla Jaget behöver en nära värld och ett försvar i sin litenhet. Inom de flesta arterna är det föräldrarna sak eller så är reproduktionen så riklig att regenerationen räcker till för att arten ska bestå även om en del äts upp eller går under tidigt.

Det mest vidunderliga är att alla arter hittar sin nisch och sin strategi för överlevnad bara inte människan kommer och krånglar till det. Det finns en inneboende intelligens i allt levande som människan inte förstår att uppskatta och respektera … därför utvecklas biosfären numera mot enfald i snabbare takt än naturligt..

Att ha rätt till ett livsrum är naturrätten för allt levande. Endast kollektivet "det levande" kan garantera rätten till livsrum. Människan har i sin outgrunneliga önskan att var gud tagit på sig rätten att bestämma vad som får leva eller icke. Lika ofta som direkta beslut är det likgiltighet som styr om det ska bli plats för det levande. Inom arten människa kan endast kollektivet människan värna om sitt livsrum och artens överlevnad.

I Italien kallar man hällbilderna "Mannens fotspår" medan man i Norden kallar det "Gudens fotspår". Jag tillspetsar medvetet med att skriva mannens fotspår eftersom det ser ut som om de flesta ristningar är gjorda av män. Kvinnorna skulle få blåskatarr av att ligga på en häll och rista eller egentligen knacka. Man har testat det tar en hel dag att knacka in en meterhög figur.

Nordborna skiljer sig av nån anledning numera och vill svära sig fri från ansvaret att ha gjort hällristningarna … eller kanske lever kvar i ett gammalt tänkesätt med en gudavärld däruppe som styr. En bundenhet till auktoriteter. Men ett är säkert att gudar ristar inte hällar och gör inte barn.

Vist är det bekvämt med en syndabock högt i det blåa men existens äger vare sig gudar eller virtuella syndabockar … fast på något sätt lyckas våra höjdare att få oss att tro att de inte kan göra fel. De tror väl de mister sin auktoritet om de görs mänskliga med egenskapen att kunna fela.

Men om vi ska se till Nordens tidigaste lag förutom inmutningarna av ett livsrum får vi gå till Högsbyns över 4000 år gamla lag. Den börjar med rätten till livsrum för odlarna som kräver särskillt hänsyn. Boskapsfolket kan breda ut sig överallt och behöver endast mjölkfållor eller fållor för natten. Annars råder allemansrätten där man får röra sig överallt och getterna är de nyfikna som ska vara med överallt. Alla djur även i naturen hörde till hushållet och de mest tama var förmodligen familjemedlemmar.

Odlarnas lag börjar med "Den Nakna kräver gärdesgårdar under säsongen". Samma tankegång finner vi vid samma tid i Val Camonica Italien och långt senare i landskapslagarnas balk som innefattar inhägnader. På hällarna finner vi även förbud mot jakt på "diande kid" dvs. en vis period under sommaren. Det ger oss en antydan om hänsyn och omtanke om naturens reproduktion … eller som bönderna vid högtidliga tillfällen sa här på Dal "Vi har jorden till låns och den ska lämnas tillbaka i samma skick som vi fick den av våra föregångare".

Högsbyns lag är en rituallag som styrs av astronomin egentligen eftersom man följde sol, måne och stjärnor. Det var en kalender och program åtminstone för säsongen. Samma sak finner vi i landskapslagarna som i olika grad rymmer ett program för säsongen. Exempelvis bröllop ska läggas utanför arbetsperioden dvs. om hösten när bodarna är fulla. Förmodligen gör vi .likadant individuellt och de stora högtiderna styr mycket av året. Högtiderna är förstås gammalt arv med rötter tusentals år bakåt.

Privat ägande är en sen företeelse i Norden, där man med stor sannolikhet levde i kollektiv på sina gamla inmutningar till fram på 700-talet. Det fanns ingen anledning att sköta/ skifta jord. Jag har stött på tre olika ritual för inmutning. Det senaste är skötning vi kanske ska förbinda med Olof Skötkonung i början av 1000-talet. Kungen ägde vid denna tiden all jord som inte var inmutad. Skötning skedde från regaljord genom att kungen tog jord eller torva och la i den nya bondens sköte.

Från Dal har jag hittat så sent som på 1600-talet en som mindes att han tog jord och la i sin sko och sa "Nu står jag på egen jord". Det låter ursprungligare än västgötaseden. I karelska landskapslagen hittar vi att den som inmutade fick krypa genom en strimla grästorv man skurit upp så att han ingick äktenskap med sin jord. Samma ritual användes vid fosterbroderlag eller bolag att jorden beseglade fördraget/ avtalet. Detta låter nästan hur gammalt som helst

Man kan kalla allt detta sedvanelagar som inte kodifierats särskillt mycket genom tiderna. De stora problemen och behovet av lag kommer med urbaniseringen. Det är typiskt att i stadssamhällen med folk nära inpå varandra blir såväl myter som lagar en fråga om att lösa samlevnadens problem. I takt med koncentrationen av folk fjärmar sig makten från individen och får mer spelrum. Det direkta folkstyret kan inte fungera i en stor folksamling utan är något för de små byalagen eller sammanslutningar man kan överblicka.

Efter "ritualtiden" följde växlingarna mellan totalitär och folklig makt. Med totalitär menas allt från envälde, kommunist- eller militärjuntor och att en klick med ekonomisk makt styr. Det började med de gudaborna prästkungarna som roffade åt sig ärftlig makt såsom exempelvis Sargon av Akkad ca 2350 f.Kr. Ofta paras det med att man har en ideologi eller religion som indoktrineringsredskap. Den folkliga makten bygger på jämlikhet så långt det går och fungerar efter bokstaven bara i små sammanhang. Snart nog föds hierarkier och jämvikten i ringen går förlorad..

En dålig generation herrar
Som en talande kuriosanotis brukar jag nämna Salig Grells från 1600-talets Dal som hade mage att säga att "Majestätet ger egendomar åt kreti och pleti". Det renderade honom böter 40 rdr vilket var samma storlek som ett halvt mansbot eller vad kvinnan fick betala vid hor i äktenskapet.

I Norge skulle mansboten ursprungligen ta från dråpsmannen allt så "att han gick från denna värld så naken som han kom". Nåja Grells var en glappkäft så att när han såg Majestätet inspektera regementet i Vänersborg några år senare sa han högt "Titta Majestätet är hjulbent". Det blev ytterligare 40 rdr och jag undrar förstås om man fick flå Grells för att få in böterna.

Man kan ju reflektera över mansbotet historia eftersom det var en av de böter som gick till kungen som lön egentligen. Principen innebar ju att kungen egentligen borde främja allehanda majestätsbrott och mord???
.
Vi har en generation Regering och Riksdag som delar ut dödsstraff till svenska medborgare utan dom och rannsakan … så det är svårt att se annat än att vi gått bakåt till 1600-talet och har en dålig generation Herrar. För att ytterligare belysa 1600-talets orättvisor och dåliga Herrar under samma kung Kark XI må jag ta ett stycke om bonden Matti. Han är en av mina förfäder på mödernet och fick betala 3 x 40 daler böter och förvisades till Pommern för att han stred för sitt uppehälle.
.
Läste nyligen om att greve Per Brahe, friherre av Kajaani köpte efter Stolbovafreden 1617 Norra Karelen och grundade staden Lieksa. Han öppnade skola och grundade en vattendriven större kvarn. Det var inte bara i Finland han var en föregångsman såväl inom jordbruk som administration och han grundade skola överallt i sina förläningar. Befolkningen tredubblades och antalet bönder ökade exempelvis i morfars socken från 10 till 21 "i grevens tid" som slutade med Pers död 1681.
.
Nästa länsherre var Salomon Enberg som var Per Brahes motsats. Salomon startade med att riva kvarnen och skolan samt fördriva folket från Lieksa. Han hade egen indrivare av skatt som mätte ut korna som egentligen skulle göra det möjligt att betala skatt. Det hela förföll så att 1722 fanns 8 bönder kvar och 6 obebodda hemman medan 9 hade helt försvunnit. Den modigaste bonden Matti, förmodligen av min släkt, skickades med förning som talesman "till kungs" i Stockholm.
.
Kung Karl beordrade undersökning men på följande lokala vinterting vann bondplågaren med hjälp av sina vänner i adeln. Matti skickades på nytt tillsammans med ett par andra bönder att föra talan i hovrätten. Slutet blev att hovrätten och broderskapet gav Enberg rätt i alla avseenden medan bönderna fick böta dyrt. Alla tre fick betala 40 daler för att de opponerat sig mot generalguvernörn. Matti och Hietanen fick betala 2 x 40 daler för att de vågat opponera sig mot Enberg och domaren. Dessa två dömdes även till piskrapp (40?) och förvisades till Pommern. Domen verkställdes omedelbart och de fördes i halsfängelse till skeppet.
.
Når den fattiga blir rik, blir han Fa´n lik … ordspråk på Dal
.
Tja, det går upp och ned här i världen … adelskapet förpliktar men den giriga får ett sketet slut och betyget även på nuvarande broderskapet blir väl rätt lågt egentligen. Det var inte Enbergare utan Brahepojkar som förde utvecklingen framåt.
Tvi Vale.
Skrev Ordklyvaren

Det var ett lite mellansteg om auktoritetens rätt. Denna essä är initierad av Johan som frågade mig om vad jag tycker om begreppet "naturrätt" och menade att jag inte har nån systematik på min sajter. Mitt tidsperspektiv går minst 5000 år bortom första kända europeiska rättsfakulteten i Bologna. Naturligtvis har vi européer monopol på vad som är lag och rätt??? Eller ???

Men under den tid jag studerar har jag sett lagarnas framväxt som något som lyder under "nödvändighetens lag". Vi ser detta redan av att kejsar Justinianus kodifierade sedvanelagar mer än 500 år tidigare än Bologna. Med andra ord vilade lagen på sedvanor som undan för undan skrivits ned eller annars hållits i minnet där förstås landbygdens seder var mycket äldre än stadens …under Norden medeltid ser man hur stadsbyggnad och marknadsplatser använde samma principer som 5000 år tidigare i Sumer. Med andra ord verkligheten bestämmer utformningen oberoende av tid och rum.

I tidsperspektivet är Justinianus en senkommen systematiker och där orsaken var att i ett stadssamhälle blev lagarna allt mer oöverskådliga alltså rådde "nödvändighetens lag" att måste bringa ordning. Men begreppet lagar är t.o.m. mycket äldre än Hammurabi man i min ungdom sade vara "lagarnas fader".

I min barndom fick vi inte alls läsa om Hammurabi utan det ende vi fick till livs av historia i folkskolan var om de gamla kungarna sen 1000 år. Det var för att vi skulle skolas till rojalistisk yra och att vifta med flaggan när kungen for förbi eller man råkade komma i närheten av slottet när han hade födelsedag. Då skulle vi vifta och ropa "Kunge, kunge kom nu fram … annars går vi aldrig hem"

En gång hade jag på mig min bästa vita skjorta och var vattenkammad som en greve. Det var sommar och varmt och jag hade fått en glass. Nån dummer knuffade till mig så att jag tappade glassen på mitt bröst. Tur att inte majestätet såg det där. I alla händelser fick jag bannor för den nedsmutsade skjortan. Sen beslöt jag att jag ska då aldrig mer fjäska för en kung.

Nåja sen när vi kom till realen fick vi läsa världshistoria som det hette. Vi skulle välja mellan att bli latinare eller grekare och alla fick veta att Alexander och grekerna uppfann allt. Sen skulle vi vara stumma av beundran för den romerska kulturen som berättade för oss att vi nordbor är barbarer. Så långt som till Egypten hann vi aldrig och vi lärde aldrig om Sumer. Det var nån sorts kristendomen självförsvar att vi skulle inte få veta att många av de kristna myterna fanns mer än tusen år innan judarna började bekämpa filistéer och fenicier … de har inte slutat än.

Våra egna förfäder började med vikingarna som sades var vilda och blodtörstiga och fulla av löss och skabb. Det viste man med säkerhet därför att det hade franska och keltiska munkar berättat. Vi fick aldrig veta att från och med frankerna ville västeuropéerna förslava Norden och fortsätta där Rom slutade.. Vikingatågen var lika mycket självförsvar som när man i tideräkningens början bekämpade Rom som hade förstört den gamla världsordningen och ville arbeta sig vidare norrut.

I Adams av Bremens Bok 2 Kap 62 berättar han ryktet om engelsmannen Wolfred som missionerade i Sverige. Vidare påstår han att ryktet är från en pålitlig sagesman fast händelsen är långt före hans tid. Wolfred ska i kristen nit ha huggit ned Tors bildstod på en tingsplats …"de vilda människorna slet sönder hans kropp och sedan den skändats på flera sätt dränkte de den i ett kärr"

Mäster Adam menar att kyrkan har en gudomlig rätt att störta världsordningen för trons skuld … Cesar gjorde det för Roms skuld. Men i den keltiska världen och i Norden rådde tingsfrid med straff för störandet av den. Även en nordisk man skulle ha dödats om han stört tingsordningen eller så total skändat tingsplatsen som Wolfred gjorde.

Adam försvarar förstås också Olav den Helige som mördade hustrur till stormän p.g.a. att de hade sitt för sig när de höll sig till urgamla seder. Normal rättskänsla ser nog Olav som usurpatorn i den normala världen.

Ur den allmänskliga och globala rättens synvinkel kan man icke försvara trosrövare, tronrövare och andra som tillskansar sig makt och mördar folk för att uppnå sina syften. Det vore att slå undan fötterna för vårt rättssamhälle att försvara den sorts handlingar vare sig det som skedde då eller det som sker nu

… Vi har Israel som totalt trampar på folkrätten och USA är inte så mycket sämre i att praktisera lynchrätt och det råa våldets diktatur. Fredens logik är lagar som är underförstådda avtal mellan folket och de som utövar samhällsledningen. Ska nånting ändras måste det ske med hela folkets samtycke … och normala människor tolererar nog inte mord ens i religionens syfte. Vist har vi fortfarande verkliga barbarer bland oss i det globala samfundet

Även Augustus tyckte att han var gud. På denna brosch ses han i sällskap med bl.a. gudomarna Italia, Neptun, Roma, Victoria samt Jupiters solörn under stolen. Fiendens sköld har han som fotpall. Längst till vänster stiger Tiberius ur segervagnen efter att ha skänkt Augustus segrar och nya provinser.

Vist var det något vist med en av historiens skickligaste propagandamakare. Aldrig har så många kaméer och andra föremål med hans bild spridits över hans värld. Han behövde inte bry sig om bibelspråket att "ge kejsaren vad kejsarens är och gud vad guds är". Ty att få in skatten var i första hand mer värd än om nu folk tänkte något annat för sig själv. Snart skulle han dock bli varse att Den Nya Tiden hade kommit. Den tid Julius stadfäst.

Men Tiden är ett rullande ting, så vem vet åt vilket håll den rullar. Den gudaborna kejsaren startade propagandaapparaten för kommande kejsare. De utnyttjade mynten som reklampelare för sig själva och sitt rike. Så länge dynastierna bestod kunne de hålla uppe skenet att vara gudaborna. Men sen när militärkejsarna kom sprack den bubblan.

De som är skolade till ett kort tidsperspektiv vill gärna tro att romarna uppfann republiken de ärvt av etruskerna. Likaså det här med gudomliga kejsare. Men den idéen är mer än två tusen år äldre i Mesopotamien och även i Egypten blev faraonen gudaboren och mänsklig efter att tidigare bara varit "årmannen" som ledde statsritualet. Det krävs en viss befolkningsmängd och rikedom för att man ska kunna höja en ledare högt över mängden.

Här stöter vi på problemet att definiera "civilisation" som är frukten av civilisering där nån högre makt bringar individen ur det vilda tillståndet genom att utbilda, upplysa och förfina. I detta ligger dels att man underförstår ett stadssamhälle där systemet och de styrande har makten att få folk att följa ledningen och normerna. Det förutsätter en ojämlikhet där vissa högrestående har mer makt än föremålen för civilisering. Folket blir underordnad en högre abstrakt idé vars tillämpning styrs av en högst mänsklig överklass. I början inbillade man sig gudar som denna överste makt.

Även civilisationen är ett sent steg i utvecklingen och långt från naturen. Sumererna skapade ordet "anarki" som väl betyder ungefär "simma fritt" och det kan man förstås inte tillåta i ett stadssamhälle med ett rituellt system manifesterad i tempel och himmelsstege.

"Allt är människa i naturen"

Den civiliserade människans ryggmärgsreflex är att sätta etiketter som "shaman, primitiv, barbar, magi" så fort han möter något han inte förstår. Möjligen är det nån sorts självhävdelse att han inbillar sig vara bättre om han kan trampa på det okända.

Om man levt i takt med naturen ett tag förstår man bilden av naturens ande Pan i teckningen från grottan Les Trois Frères, Ariege Frankrike som antas vara 18000 år gammal. Ser man noga på den ser man att den är sammansatt av delar från olika varelser. Fötterna är människans så åtminstone då var han en organisk del av naturen. Uttrycket under bilden har sagts av en sibirisk man i början av förra seklet. Naturligtvis har konstnären rätt. En hel natur behöver alla varelser … även knottjävlarna

1800-talets forskare använde gärna begrepp som "jaktmagi". Undrar vilken sorts kristallkula man använt för att veta precis vad förfäderna tänkte? Får hoppas att den nya ekologin tvingar människan att sätta sig in symbiosen med naturen för att vi ska överleva även i städerna. 1900-talets överlägsna maskinmänniska har plussat på med en del vederord för att hålla distansen till naturen. 1980-talets kapitalister kallade alla som ville skydda naturen för flummare.

Har vi ett globalt medvetande i Tiden bakåt och framåt inser vi att olika kulturer lever i olika tider. Vi har fortfarande enstaka kulturer som lever i hög grad på gamla viset även om Cocacolaburkar och plast har smugit sig in i deras värld. Vi har även en del etnologiska anteckningar om folk som levde i symbios med naturen. Men sådana folk behandlas i regel som föremål och ej som släktingar i det förgångna.

I det underutvecklade Amerika är det inte längre sen än 1800-talet då trappare kunne leva i sin egen värld och bara nu och då besöka civilisationen och indianerna kämpade för sin överlevnad. Snart nog blev det överkonsumtion där slakten av buffelstammen är det mest bestialiska tilltaget människan med enkla medel gjort mot naturen.

1900-talsmänniskan förlöjligade gärna berättelser om naturfolk som höll en längre palaver och bad trädet om ursäkt för att människan måste fälla det. När man hittade ritualbegravningar av björn var det primitiv jaktmagi. Björnen var högdjur och representerade hela naturen och man piskade fångsten för att avreagera att man tvungits bryta mot naturens regel "att leva och låt leva".

Tja, det var flum att tillstå att man pratade med blommor och djur. Fast den som hållit på vet att det bästa sättet för att få såväl nöje som utbytte av medvarelserna är att behandla dem som vilken människa som helst och ha roligt. Vi får betala priset för överlägsenheten när naturen slår tillbaka.

Därmed är vi inne på "lagens natur". Man stiftar inte lagar som ett självändamål utan av nödvändighet. Ordet lag har en karaktär av såväl ett "rumtidsflöde" som att man vill definiera vilka regler är förnuftiga och bäst att följa. Objektiviteten ligger i att följer man inte etiken är sannolikheten stor för dyra efterräkningar.

För att lagen ska ha betydelse måste tanken vara att den initialt är menad för all framtid och att vara evig. Annars skulle man undergräva lagen och dess auktoritet. Man ristade lagar i sten/ berg för att man ansåg att dessa var eviga. Om man ville ta något "ur cirkulationen" deponerade man det i en mossa som man viste skulle dölja det för all framtid.

Första steget var att "sätta ned foten". En markering att detta är vårt land. Alla tidiga lagar har en karaktär av kollektiva lagar eftersom bara kollektivet kan i Tiden försvara ett lagrum. Det var helt naturligt att leva i kollektiv eller familjeklaner och det var naturligt att ha konventioner som reglerade förhållandet mellan klaners boplatser som var och en var ett lagrum. Men man hade vissa gemensamma konventioner inom större områden av stammar eller folk.

1900-talsmänniskan ville gärna använda aggressiva ord och attribut om forntiden utan att alltid ha täckning i verkligheten. I en glesbefolkad värld med få ägodelar fanns inget större behov av att ha ihjäl varandra för revirets skuld. Sådant kommer med svälten och när man har de för bra och ungdomarna är sysslolösa. Om man levde mycket på jakt och fiske hade man automatiskt avledande av aggression genom det dagliga arbetet.

Lagligt beslut

Det är lätt att överse "gåsfötterna" i övre höger hörn som betyder "lagligt beslut". De ger en helt annan dimension åt den fantastiskt naturliga bilden av hjortar betande i sjön. På himlavalvet finns Fiskarna under Pegasus som i Västeuropa var en hjort. För 12000 år sen skulle de ha varit aktuella för höstdagjämningen och "höstslakten".

Det finns fler hällristningar som tyder på att man haft vissa konventioner eller seder vid naturbruket. Exempelvis var man lite klokare än norrmännen som bedriver lyxjakt på val och sälungar. En liten bild på Aspeberget visar att det var förbjudet att jaga diande kid. Naturligtvis är det oklokt att tulla förrådet när det kan växa till sig. Djuren är fetast in för hösten och därför har vi älgjakten när allt vuxit till sig. Vi skulle inte kalla det lag även om vi faktiskt har det reglerat i lag.

Det naturbrukande samhället har förstås alltid följt naturens gång till våra dagar. Det nya som händer för 6000 år sen är dels den koncentrerade stadscivilisationen, dels odlingen som behövde en mer detaljerad rituallag än de rent naturskördande näringarna. Det är en akademisk finess att göra skillnad på jordbruk och de övriga naturskördande näringarna. Även om vi finner ett reglerat motsatsförhållande mellan odlare och avlare från första början men som reglerades genom fördrag. Jordbrukarna gjorde intrång på jaktmarkerna och den fria rörligheten med djur.

Det blev aktuellt att inmuta land. Varje hällristning i sig är en markering: "Här står jag och jag är först eftersom jag ristat " … kanske man avsiktligt på hällarna ristade nån tidsmarkering att hänvisa till. … nästa period med inmutningar är runstenarna som också är en sorts inmutning av privat egendom

I Norden fanns gott om land och inmutningarna gjordes från bästa landet och utåt i periferin. Men odlarna behövde i regel bara en liten bit land så sist och slutligen var kanske intrånget inte så stort. Snart nog blev jordlotterna bara ett komplement till djurhållning och naturbruk. Det gick lätt att reglera med fördrag som vi i Högsbyn kan kalla "Brödraboets lag". Det är också ett exempel på ett fördrag mellan skilda intressen

… får anmärkas att överklassens "torp /slott" ofta ligger utanför de urgamla bondbyarna åtminstone i Västergötland. Ett litet bevis för att feodaladeln var ett sent påfund som efter romartiden började i Frankrike och arbetade sig norrut. Tycks ha blivit talrik där det fanns mycket bönder att topprida.

Naturrätten är också ett fördrag med naturen eftersom den svarar 1 : 1 mot våra ingrepp och behandling. Stadsmänniskor begriper sig inte på att "i naturen är allt beroende av allt" Tar man bort något är det rov och det är inte samma natur som förut. Samtidigt rövar man något från framtidens barn.

Vårt samhälle är komplext och samhällets kunskap är ohyggligt mycket mer omfattande än på naturbrukets tid. Samtidigt har allt detta blivit så stort att knapp ens de pålästa och experterna kan fatta allt … de kan inte se att när tordyveln rullar iväg dyngklotet är det solen som hamnar i jorden.

Naturrätt måste innefatta att man förstår att naturen är en del av människans kropp och livsrum i Tiden . .. och då ska helheten behandlas därefter. Förfäderna tänkte i "rumtid" vilket innebar att tanken uppfattade allt i rum och tid i det egna Midgård. Vi fragmenterar och glömmer helheten. Vidare måste man inse relativiteten att olika kulturer lever i olika relativitetssystem och grader av s.k. utveckling. Västerlandet kan inte trycka på hela världen sin enfaldiga monokultur.

Våra nordiska förfäder viste mer om livets natur än nånsin vår tid och allra minst vet kristendomen som menar att verkligheten ska rymmas i ramar som skrevs för 2000 - 3000 år seden. Faktisk är natur och fruktbarhet fiender i den kristna myten. Dens skapar ett virtuellt begrepp som "ondska" och inbillar sig att man kan renodla ont och gott. Dessa begrepp är kulturella värderingar och äger ej existens.

Kanoniska rätten är ingen nyhet. Den fanns även under ritualtiden som började för 6000 år sen. Skillnaden mot nu är att ritualet var mycket närmare naturen och människans vardag. Gudarna/ arketyperna var tagna ur naturen och skulle förstås behandlas därefter. Den kristna skapelsen är virtuell och medvetet mystisk enligt den första katolska Pontifex Maximus Thedosius I som definierade den virtuella Treenigheten

Förfädernas bild av livet var två omslingrade ormar i en livslång brottning. Livet består av nedbrytande och uppbyggande krafter man inte kan värdera …utan livet består i nollgenomgången och balansen mellan dessa krafter. Vi kan inte kommendera dem, utan måste anpassa oss efter dem och leva "med" dem. Det är det gamla ordspråket "för litet och för mycket skämmer allt".

22 mars 2002 … catshaman

PS. Ovanstående är förstås bara ett spånande i kärnfrågan om orsaken till att vi har lagar. Hela mitt skrivande har egentligen handlat om lagar och ritual. Utan förutfattade meningar har jag sökt rationella tolkningar av främst stenmonument och hällristningar i frågan om lagarnas ursprung. Det är en frågan om attityd om man vill magi i förfädernas kulturyttringar.

Exempelvis är det svårt att se nån magi i att man rantat runt med stenbumlingar. Det ligger rationella resonemang bakom. Det är en manifestation av viktiga ting … vi ställer ju upp monument nu och då med allvarlig avsikt. Förfäderna var inte så olika. Boken om stenmonument på indexS är en dialog med stenmonumenten. Dessutom måste man se till influenserna som kommit söderifrån de senaste 6000 åren. Det syns främst i de figurativa bilderna under bronsåldern … se indexB

Boken indexI är en dialog främst med Dals rituallagar från ca 2300 f.Kr. då vi kan spåra såväl odling som kopparletande. För att närma oss dåtidens samling gjorde jag en jämförelse med Äldre Västgötalagen och vad vi kan finna av tecken på att dessa balkar fanns i nån form mycket tidigt -… se Urtidslagar

Mitt senaste stora arbete hr varit med angloskandinaviska guldåldern där vi i symboliken kan se det urgamla arvet. Genom att analysera den anglosaxiska kulturens lämningar i ortnamn och tidiga nedskrivna lagar får vi ytterligare detaljer om den världsordning som rådde i Norden fram till ca 600 AD … se indexE

Mina studier i Dals historia1100 - 1700 ger mer kött på benen hur det forna naturasamhället var i alla detaljer … se indexM och indexO … gemensamt för alla mina studier att jag binder analysen till tillgängligt material. Teorier är sällsynta i mina skriverier.