Neolitisering jordbrukets staplande början

Verbet skapades för att beskriva sena stenålderns utveckling med åkerbruk och städer. Det tycks dock ha blivit rätt fyrkantigt och taggigt i takt med forskningen som icke kan fånga utvecklingen i ett enda ord utan allt måste ses relativt till lokal och epok

Neolitisering, jordbruk, lagring, Maze de Azil, Vistehula, Tybrind Vig, paddel, stockbåt, gånggrift, dös, pollenkurva, Djurkretsen, satdsbildning, bondestenålder, odling, tell, hirs, hacka, Carnac, Brakär, Val Camonica, gudaboren, Måne

|neolitisering | kulturarvets idéer | essäer |

Kvinnobrigad Syd Afrika med förtyngda grävkäppar ett tidigt bevis för Moder Uppfinning. Afrikas hällristningar dateras till en del 20000 - 30000 år före vår tid

När sumererna skrev tidig historia mindes man Grävkäppens Tid som kanske går tiotusentals år bakåt. En uppfinning var att sätta tyngd på den och den blev mycket effektivare och den tidigaste Uppfinningarnas moder vi ser på bild. Den kunne förstås ochså användas när man ville så eller plantera. Det finns fler bilder med kvinnan i arbete såsom exempelvis en där kvinnan har ett barn på ryggen såsom vi även ser i våra dagar. Även i Italien finner vi en liknande bild. Det är svårt att finna en exakt punkt på tidslinjen där jordbruket börjar men naturbruket började redan på UR-Eva Evadotters tid.

Runt 20 000 år gamla synålar av hästens mellanfotsben. från Pekarnagrottan, Mähren Tjekoslovakien. Man menar hästen försvann från Västeuropa många tusen år.

Ett av få gamla kvinnoredskap Tiden sparat. Intressant kanske att denna grotta var tydligen hem for neanderthalare. Vanligaste fynd är skrapor, knivar och skäror samt förstås krukskärvor när man väl lärt sig göra keramik eftersom det finns många lager i grottan. Men man kunne säkerligen göra kärl av vad man hade. Det var en förutsättning för lagringen, vilken måste ses som en idé och uppfinning då det begav sig. Lagring är att se in i framtiden och var medveten om Tiden. Enligt sumerisk tradition var det räven Kiel som lärde människan att gömma undan.

Den s.k. Würmistidens kulmination var för omkring 22000 år sen. Under istiden var det gott att kunna bereda och sy kläder i skinn och veta vilka skinn dög till vad. Våra dagars inuiter har bevarat kunskapen. Den slås antagligen snart ut av anoraker och parkas i nylon och med konstgjort foder, men ändå. Kunskapen om vilka skinn duger till vad och hur de ska beredas försvinner.

Spekulationer om växtlighet och ordning i Lascauxgrottan

Européerna ses ofta som särskilt primitiva och barbariska i litteraturen och det beror främst på att man mäter med en senare tids stadssamhälle dvs. det grekiska. Går vi tillbaka 10 - 15000 år och mer finner vi att uttrycken för civilisation var minst lika långt framme i Europa och kanske man kommer att visa att de var föregångare i vissa saker … om nu det går att övervinna etablissemangets förutfattade åsikter. I Pyrenéernas Maz d'Azil och Isturitz finner vi ett par centra.

I en grotta i Chanchal Mahoma på andra sidan av Biscayan i Baskien finns ett graverat månvarv och antas vara runt 9000 år gammal. I Pyrenéerna i Frankrike fanns 12 - 10000 BC ett par centra med vad vi kan kalla avancerad kultur. Isturitz visar prov på en dubbelspiral och en fot med flöde som går i jord. Det symbolisera säsonger och årstidsväxlingar och den är egentligen global. I Tuc d´Audoubert har man funnit ett tvåsidig ben. På ena sidan finns tre våg/vattenlinjer, tre blommande växter och ett gethuvud (tretalet betyder egenskapsordet). På andra sidan finns en
del osäkra växter, tre nötter och ett bisonhuvud med öppen mun dvs. brunsttid.

I Maz d´ Azil har man funnit avancerad ornamentik och även målade stenar med symboler som kan ha varit början till senare kända Azilian script med fynd på flera orter. Vågar inte nämna Glozel eftersom det skulle få franska arkeologer att rodna av skam. Man har också funnit spår av vete och havre och de eventuella odlingen är då lika gammal som i Kurdistan.

I Europa fanns inte underlag för tätorter, men nog hängde man mé allt. Vi får gå till runt 6 - 4000 BC innan vi har koncentrerade fynd efter Söderns teknologi men det dröjde innan det blev stadssamhällen. Det är kanske naturligt att den i städer skolade eliten arkeologer ser staden som alltings mått, men det är inte objektivt och städer är icke hållbara. Nordens arkeologi är naturligtvis beroende av att organiska artefakter ruttnar bort. Men vi har enstaka grottor va hög ålder med tjocka kulturlager. De senaste par decennierna har vi fått hjälp av marinarkeologin som grävt på boplatser som översvämmats sen de användes

Vistehula, Stavanger är en grotta ca 8000 år gammal. Där har man funnit ben efter runt 70 olika sjö- och landdjurarter. Naturen vi norska kusten var givmild och klimatet varmare Därtill borde läggas rester efter kanske lika många växtarter för inte att tala om allehanda vanliga och speciella redskap för fångst och beredning. Det har varit en hel vetenskap att veta hur man ska fånga var och en av dessa arter.

Tybrind Vig på Fyn är lika gammal där man undersökt under vatten. Man har fått många fynd av växter och pollen som visar att man samlat växter som senare domesticerades till betor som ett exempel. Där har man även funnit textiler gjorda från växtriket och en paddel och ett par 8 - 9 m stockbåtar i lind vilka omedelbart ger bevis för att båten är mycket äldre än man normalt beskriver. Det finns fler platser men dessa är exempel med rika fynd från tidig kultur men befolkades tydligen när isen smälte mer än 5000 år tidigare än detta. Rekommenderas länkarna till Tybrind Vig på engelska och danska för nyttoväxter i fynden. Vi kan dra slutsatsen att man kunne leva gott utan odling.

http://home3.inet.tele.dk/evakoch/veg-uk.htm

http://home3.inet.tele.dk/evakoch/veg-dk.htm

Det nya är att man på vissa håll börjar ranta runt med sten. Portugal har stentempel man daterar exx. 5125 BC. De är i regel dåligt daterade eftersom man icke lätt flyttar runt på dessa gigantiska stenar. Men den stora blomstringen var under fjärde årtusendet där man sen inte ska glömma andra stora anläggningar såsom jordvallar, avenyer och specialiserade pålkonstruktioner.

Förmodar att de flesta i min generation har blivit indoktrinerade att se stenåldern som primitiv och därmed nedklassa förfäderna. Nutidens stadsmänniskor uppskattar icke heller enkelt jordbruk, men det var så pasta och nudel började. Det är väl alla vitsar on "stenisar" och att gråa obehandlade stenbumlingar icke uppskattas. Under fjärde - tredje årtusendet byggde egyptierna avancerade ting med nästan samma stenverktyg som man samtidigt hade i Skandinavien. Skillnaden är att man fick ett tillskott av idéer

Jag ser inget genuint intresse bland folk att fråga sig vad sysslade megalitbyggarna med? Ofta är folkliga kunskapen så fragmenterad att man intresserar sig bara för en liten fråga i taget. Många ser icke att bönder byggde gånggrifter och dösar och det är ett bevis för att de en gång fanns … skyll på arkeologerna som icke kan levandegöra! Det nye var att det fanns idéer och myt bakom bygget.

Har man icke varit i en jätte-gånggrift är det kanske begripligt … eller kanske i Nordens längsta gånggrift med tre kamrar 100 x 10 meter kallad Grönsalen på den sydöstdanska ön Mön. Byggt 1000 år tidigare än pyramiderna! Portugals bumlingar skjuter i vädret till fem - sex meters höjd. Carnac, Bretagne måste ses för att man ska fatta den enorma organisationen och planeringen av dessa monument. Pollenkurvorna visar sädesodling så sent som fjärde årtusendet. http://www.catshaman.com/18gavrin.htm

I samma veva vill man motsättningsfullt göra jordbrukarna till civilisationens ljushuvuden. Så är det förstås icke utan intelligensen har varit likartad för alla samhällsgrupper. Intelligens är förmågan att lösa sin problem och det är ingen enkel sak att bli fiskare, jägare, odlare eller tätortsmänniska. Det centrala till varje tid är att individen och samhälle löser överlevnadens problem. Förfäderna började från NOLL och måste skapa allt utan att ha något känt att jämföra med. Det blev mycket försök och misstag och obegripliga jämförelser för att hitta något som löste problemet. Man fick lära sig mycket av andra djur och sin omgivning.

I min ungdom fick vi väl veta ungefär att stenåldern började runt 4000 BC och det stämmer ju med biskop Ushers uppfattning att världen skapades då. Jag använder ungefär samma datum för den rituella civilisationens början i Gamla Världen och som har sin fast referens i Djurkretsens och fornastronomins början (tidig zodiac). Då började en process som upplyser, fostrar och förfina människan efter en rituell mall. Sen kan man fråga sig om det är kvalitativt rätt för alla människor eller för en liten elit

Stenbumlingarna är kännetecknande för Västeuropa under fjärde årtusendet och de uttrycker också ritual men vi vet icke hur stor den egentliga utbredningen var eftersom många har försvunnit. Danmark lär dock ha 23000 anläggningar dokumenterade och man kan tala om en generell kultur med "nysten". Sen kommer problemet vad vi ska kalla andra perioden av blomstring med sten men nu mest i form av hällar eller stora stenflisor. Här far vi efter en exakt formulering som skiljer sig och beskriver perioden

Man vill också förbinda urbanisering dvs. stadsbildning till neolitiseringen. Det kan vi skutta över eftersom vi icke har stadsbildningar att tala om förrän vi fick de första kungarna. Att tala om sten i samband med Söderns första stora samlingar hus gjorda med lertegel är kanske icke heller på sin plats. Man får förstås definiera vad man menar med stad. Är det för att man har en stor samling hus eller är det organiseringen av samhället som karakteriserar staden? Sumer och Elam byggde murar kring vissa städer och symbolen för stadsmur finns i tidig egyptisk symbolik före 3000 BC. http://www.catshaman.com/s17klubb.htm

Främsta argumentet att använda detta latiniserade ord är att man syftar på att vissa samhällen tämjde djur och jord till en viss ordning och då kallar man det bondestenålder. Jag har sett pollenkurvor från Irland och Skandinavien och de har gemensamt att sädesodling var kontinuerlig endast periodvis några hundra år före 3000, 2000, 1000 BC för att bli kontinuerlig med järnåldern 5000 BC. Carnac i Bretagne visar delvis samma mönster med en första period med odling och sen ett uppehåll för att sen bli kontinuerlig. Carnacs stenbumlingar är dåligt daterade men de finns en längre tid innan pollenkurvorna visar odling.

Att man övergav odlingen under stenåldern kan bero på nödår såväl som att man överutnyttjade jorden. Det kunne vara att den saknade gödsel där sedermera svedjebruket blev ett sätt att kringgå det genom att odla råg och ha ambulerande odlingar. En del tyder på att man även under bronsåldern flyttade sina byar. På ställen där man lärt systematisk gödsling kunne det vara försaltningen som gjorde det omöjligt att odla. Dåtidens sädessorter gav kanske bar 5 - 6 gånger utsädet som bäst och man förstår att det kunne vara riskfyllt.

För dåtidens folk var odling av nyttoväxter antagligen ett komplement till naturabruket på de flesta ställen. Det var osäkert och man höll sig till det gamla utom på lätt brukade jordar som höll kvar produktiviteten. De styva jordarna kunne man icke ge sig på förrän man fick plogar. Det var också frågan om att måste acklimatisera de nya växterna där svårigheterna ökar ju längre norrut man kommer. Dessbättre tycks vetet ursprung vara från höglandet och kan tyda på att det var lätt att acklimatisera även i norra Europa

I många fall måste man tala om blandat naturabruk fram till 1900-talet. Det var ingen högkultur med sädesodling om nattfrosten tog det sådda såsom på Dal att Anders Lignell anger det var nödår 1620, -35, -44, -48,-50, -52, -60, -66, -72, -75, -86, -89, -90, -93 och vi får icke glömma några svåra år i mitten av 1800-talet. Då var avkastningen på utsädet kanske bara lite bättre än för stenålderns bönder. Naturabruket stod sig fram till nittonde århundradet i inlandet.

Twohig har samlat dessa från medan andra samlat ännu fler symboler från grottorna där speciellt tillstånd krävs i de flesta.

Se också Leroy-Gourhan parsymboler och feminina symboler vilka till del är samma. Dessa symboler är ju icke tillgängliga för andra än de som får besöka grottorna. Tur att de finns eftersom de flesta forskarna är nog mer imponerade av mäktiga målningar. Men symboler är alltid en manifestation av tankeverksamhet men även av gemenskap eftersom man kan anta att det fanns en konvention så att folk förstod vad symbolen betyder. För oss är det svårare eftersom vi först måste leva in oss i kontexten.

Dessa intellektuella övningar överglänser vad man hittills kan finna i Mellanöstern och östra Medelhavet under grottiden. I Catal Hüyük har man hittat flera tiotal stämplar med abstrakta symboler som man kan kallar boktryckarkonstens föregångare. Men kanske de användes för attvtrycka på tyg? Faistos-disken från Kreta är sannolikt gjort med samma teknik. Azillien, Frankrike tycks haft ett organiserat skriftspråk ca 7000 BC. Man har funnit en del på Balkan av ungefär samma ålder och vi får vänta ett tag förrän vi får lite överblick

Mina analyser av stenbumlingarna börjar med nödvändighet runt 4000 BC där den rituella astronomin kan bestämmas via årets början i Djurkretsen. Men jag har också en del filer som för oss tillbaka till 10 - 20000 BC och symboliken vi främst finner i grottorna.

Men om vi vill börja med de första tätorterna och deras odling och avling. Runt 1958 fick vi budskapet om Catal Hüyük och en tätort lite äldre än Jeriko. Daterad till i medeltal 8500 BC efter snabba utgrävningar av ett hundratal hus men bara en bråkdel avd hela bosättningen. Det har satt en grimma på vår syn vi måste korrigera efter senaste utgrävningen. Ett tiotal hus med moderna metoder ger lika mycket information som tidigare 100 hus. Sen finns ett litet krux att det kommer att ta tio gånger längre tid innan hela byn är utgrävd och ger hela sanningen. Vi vet icke hur gamla hus och med vilket innehåll vi finner i slutändan. Man drar slutsatser genom ett litet titthål in i forntiden.

Tiriticum Dicoccoides anmoder till nära nog allt vete. Hämtat på 4000 - 2000 meters höjd vilket säkert gjorde det lättare att acklimatisera i norra Europa.

Nu har man grävt i Asikli i centrala Anatolien och funnit att det är 1000 år äldre. Sen har vi de relativt nya utgrävningarna i Gobekli Tepe och Nevalli Core som visar på avancerad kultur 1 - 2000 år tidigare än Catal Hüyük. Dessutom har vi undersökningar som visar att Kurdistan för tillfället måste kallas platsen för idén att domesticera av såväl säd som djur.

När man analyserar forntida idéer är man förstås ute efter idéerna och i detta fall tämjning/ domesticering vilka förstås kan användas för alla typer skolning av människa och natur. Människan använder ofta allegorier/ metaforer/analogier vars mönster man sen tillämpar närhelst man möter samma problem. Man ska kanske nämna hunden som blev människans vän för 12 - 13000 år sen och vi vet icke om man verkligen tämjde den. Samma är det med alla husdjur som krävt olika grader av skolning för att bli hanterliga.

Vi får vara försiktiga med slutsatser. Den nya undersökningen i Catal Hüyük visar att bosättningen började på en ö i deltat som var omfluten tre månader om året. Ön blev högre och högre eftersom man byggde nya hus ovanpå de gamla. Det är den utveckling vi ser sedan i Mellanösterns tell. Vid nån tidpunkt torkade floden ut. Det här med hus i lertegel var vanligt i tidiga Mellanöstern. Man skulle kanske tro att man odlade i deltat, men icke. Där hämtade man lera till byggnader och utsmyckningar ... inga neolitiserade stenhus där. Trävirke fick man hämta 12 km bort där man odlade och även hade djur.

Vår grimma gör det svårt att omedelbart förstå att man hade alla dessa transporter och icke fann vad man behövde närmare. Vi får veta att det fanns mer än 5000 i byn … och jag jämför med metropolen där jag bor av samma storlek. Jag försöker tänka mig att hur man fick föda och förnödenheter. Här finns stora slätter och långt till skogen på sina ställen redan på 1600-talet … Det är icke lätt att föreställa sig det forntida landskapet. Men man ska vara medveten om de allt för sumpiga delarna, liksom att det nog icke var lätt att odla på styva lerjordar med dåtida teknik. På slätten fanns kanske problemet med salta jordar eftersom det är gammal havsbotten. Fortfarande kan folk icke få annat än saltvatten om man gräver brunn

Den vanligaste sorten hirs är i naturen ett gräs som växer i tuvor

Numera menar man att det fanns odling på Papua Nya Guinea samtidigt med de andra tidiga kulturerna. Men eftersom deras växter icke passade i Europa är det icke mycket mer att orda om. Däremot får vi titta på hirsen som en av de tidiga odlade växterna. Enligt massaiernas folkminne hämtade kvinnorna hirs från bergen i Olduvai. Den normala typen kräver icke så mycket värme och regn som andra nyttoväxter. Kanske just tack vara ursprung i bergen. Den odlades i Skandinavien under bronsåldern … och jag har vist ätit den i "kruska" hos en vegetarian för länge sen. De flesta ser det väl som fågelfrö numera.

Olduvaiklyftan kallas ibland "människans vagga" lite storvulet eftersom man grävt mycket just där och har då ett tidspann mer än 2 miljoner år bakåt. Svårt att sia om andra möjliga platser som kan ändra bilden. Förövrigt är arkeologin eftersatt söder om forna Nubien / Sudan. I södra Africa har man numera dokumenterat en rik flora av hällmålningar och ristningar som visar konstnärlig skicklighet och djurkärlek. Förutom ett mindre antal kvinnor med grävkäpp är de flesta just kvinnor och några av deras dräkter skulle passa på catwalken i Paris… vi talar om bilder som kan vara 20000 år gamla! Det finns nån som har ett barn på ryggen såsom vi ser det än idag. Förövrigt finner man samma motiv i italiensk hällkonst.

Naturligtvis finns det mängder av jaktscener och en del kan man exempelvis jämföra med hur bushmän och massaier jagar i dag. När man ser dem på film förstår man att det behövs vida jaktmarker för dem som jagar med enkla medel. Bushmännen kan jaga ett djur en hel dag för att trötta ut det. En faktor är att naturen "besättning" kan man bara tulla på överskottet när väl återväxten är garanterad. Odlarna däremot har skafferiet nära och behöver bara komplettera mer vad som finns i naturen där bär och frukter är så rikliga att man inte behöver tänka på återväxten i normala fall.

Neolitisering

Tjuren / Oxen står på storkretsen och är sannolikt från fjärde årtusendet. På ett foto med släpljus fick jag fram de två hackorna av samma typ som i Alperna vid denan tid

NEO + LIT + SERING blir NY - STEN -sering och ändelsen är verbformande. I Skandinavien vill man datera det till 5 - 4 årtusendet. Det är till denna period man allmänt förlägger intresset. På stenfronten hände det att man började göra nya typer yxor som kanske icke ändrade kulturen stort medan andra såsom yxor med dubbla månblad och båtformade yxor berättar om ritual. Att göra hål för skaft var ingen stor framgång för arbetsyxor eftersom man lätt slog sönder. Den gamla skaftningen var säkrare. Dock kommer senare yxor och verktyg för bearbetning av trä. Sen är det frågan om vi kan finna hackan för jordbearbetning. Fynd som artefakter eller som hällbilder är starkare bevis än teorier och DNA. Sumererna sjöng om olika verktyg …

….….

Svårt att veta om detta är hacka eller yxa och det finns många varianter. Till höger från Val Camonica och rätt många har jag sett från Carnac och enstaka i Norden bland dessa två från Åmöy, Rogaland där den till höger mest liknar en hacka

Ovan har visats att man i Europa förmodligen kände till de halvt domesticerade växterna och själv experimenterade med odling långt före den akademiska neolitiseringen. Man kan ställa en del praktiska frågor hur man tänker sig odlarna kom med en påse utsäde och passade på att komma om våren för att väntat några månader på skörden. Man måste ha organiserat försörjningen på något sätt och det kan icke ha varit lätt om man var helt ny på en plats

Vet icke varför några lingvister trodde att man kan dra slutsatser från ett fåtal litterära fragment från sista årtusendet. Man vill då drar slutsatser om folk som levde flera tusen år tidigare utan litterära lämningar. Man blandade ihop detta med en teori att människan alltid har vandrat och slagit ihjäl folk där de kom … eller åtminstone männen.

På de första lingvisternas tid regerade engelsmännen i Indien och när man då fann högkulturella lämningar finare än de bästa engelska. Då kände man sig tvungna att bortförklara med att ett herrefolk arierna hade åstadkommit det men ändrades sen till att arierna förstört högkulturen i Indien efter 2000 BC. Alla dessa litterära teorier utan referenser i verkligheten låg som en black om foten för forskningen i mer än hundra år. Fortfarande finns hur mycket som helst på Internet om dessa stolligheter.

Dekorerad stenblock Table de Marchand fjärde årtusendet. I Carnac finns en massiv symbolism om Mångudinna, Lellen och fruktbarheten och odling förekommer under fjärde årtusendet ..dvs. det är den sumeriska varianten man vid denna tid kunnat få så nära som i Nildeltat

Vid Bretagne, Carnac i Loc Mariaquer finns en gånggrift Table de Marchands/ Merchandts = handelsmännens bord. I området finns fler dösar/ dolmen arrangerade som ett mäktigt bord för jättar av en typ som finns i sydvästra Europa … kan inte fatta att en del kallar dem liggande höna i Norden ... Det är mycket sannolikt att benämningen bord/ dolmen/ table är 7 - 6000 är gammal, medan det här med handelsman är osäkrare. Inne i gånggriften med ett stenblock graverat på båda sidor. På ena sidan finns rader av krokstavar, vilka kan associerar till en jordbruksbrigad eller till växande korn. I gånggriften finns också en ristad yxa … på Själland finns en sten med många linjer som avslutas i böj, men det kan symboliserar ett sädesfält.

I början under "hackans tid" krävdes en insats av många och det innebar organisation. Vid Carnac var det inget nytt eftersom man rantat runt med stenblock kanske ett par tusen år. Gånggrifter och dösar var frukten av samarbete. Det är osannolikt att jordbrukare vandrat in och tagit över, utan man utvecklade sin egen kultur och det fanns kanske 6000 år av experiment/ praktik, vilket visar främst i grottornas symbolik. Den nakna Vattengudinnan och Nymånen finns redan i La Madeleine och Lascauxgrottan … se Gavrinis http://www.catshaman.com/18gavrin.htm

Symbolik från Skåne, möjligen två halvår där foten symboliserar "Hon stiger ned", vilket är regn och fruktbarhet

Man gjorde kanske de första hackorna av en lämplig grenklyka eller skaftade ett lämpligt älghorn eller liknande. På Djursland, Jyllands näsa har man grävt ut Barkärs tempel för 52 hackor. Ungefär lika många som på stenen ovan. Inte ett spår av människan i templet. Kanske det var lika många hackor som det finns kvarta månvarv på ett år. Varje hacka skulle odla mark för 7 dagar av året för att gudarna skulle få föda. Den första matematiken/ kalkylationen var handgriplig och ofta manifesterad i sten. Ett år är en lång tid och det är lätt att glömma rutinerna från vår till vår.

Det tämjda/ civiliserade samhället innebar nya systematiserade idéer såsom lagring av utsäde, trestegsmetod för jordbearbetning och motsvarande för hela säsongen, att skörda, fördela skörden, lagra samt ta undan utsäde, att skilja åker, äng och utgårdar. Vi vet icke om de var specialiserade odlare och avlare, men man var tvungen att göra klart för sig att samarbeta och skilja fälten från övriga marker. Oftast får man söka bevisen i fragment, men här finns en sammanfattande bild som är så sen att man fått dragdjur.

 

Samhällets lag för odlare och avlare i Val Camonica, Italien och annanstans. Dolkarna skulle man vilja datera till Remedello tid 2800 - 2600 BC.

Plogen/ årdret är av egyptisk typ och dolken finns på Horus Dens plakett . Han var fjärde Horus i första dynastin dvs. runt 3000 BC. Dolken är en avancerad symbolik med halvmånen/ nymånen på handtaget en bit från bladet symboliserar "inträngande". Den finns ingraverad i italienska alperna och tydligen gjorde man såväl koppardolkar som amuletter man kunne bära i ett handtag över. Dolkbladet inspirerade att göra begravningsplatser i form av en kil även om man inte odlade. Förmodligen inspirerade den till den kilformade hällkistan också. Till Norden kom den mer än 500 år senare

I Valcamonicadalen och annanstans finns många ristade resta stenar, lösa stenblock eller hällar där vi finner detta motiv om än ibland förenklat och ibland överlastat. Vi kan se det som lokala lagar och överenskommelser i befolkningen. Vi kan utläsa ingärdade åkrar, gemensamt försvar dvs. yxor för uppbyggnad av stängsel och som vapen i nöddfall, vi ser åkern och dubbelspiralen symboliserar ritualet, dolken är inträngandet i månens säsongstakt.

Dragoxarna och plogen är icke nödvändigtvis samtidiga med övriga ristningen. På många stenar finns massor av hjortdjur och getter för jakt. En variant att stenen antyds vara Moder Jord och man lastar symbolerna på henne. Ibland har hon en liten klädd dotter som en uppmaning "Flickan behöver kläder" En Symbolik vi finner från Carnac till Anatolien.

Människan är en "hon" gäller åtminstone för vårt kulturområde där en modergudinna ursprungligen var jorden. Sen är det en annan sak att så långt vi kan se var kollektivet människan gudarnas "ben" under de första årtusendena av ritualsamhället. Vi får bortse från individen och se för oss kollektiv och släkter i en virtuell gudoms ledband/ ledstjärna.

Hengest-sonen Eric Æsc stoltserade på romersk vis liksom fadern med att vara gudaboren och hans ättartavla går tillbaka till före Oden. Begreppen före Oden måste rimligen betyda kulturella begrepp och vi hamnar där att man ansåg att människan var produkten av den biologiska människan och kulturen. Det är lätt att sätta etiketten "förfäderskult" och det är precis det jag sysslat med inom flera områden såsom inom matematiken och fysiken Gauss, Einstein, Boyle, Newton osv. vilka jag använde i en teknisk förfäderskult då det begav siig. Jag brås vist på förfäderna.

Det är normalt hart när omöjligt att tolka de flesta av gamla ort- och egennamn i allmänhet. Men i Hengest fall finns några begripliga mellan Geat och Oden. Geat var förmodligen jutarnas stamgud. Därefter följer namnen Fodepald, Finn, Fredulf, Frealaf. Ur dessa får vi då ledarens fotpall och ikon för allt om ledarskapet, jätten smeden Finn som också var vigare, den fredliga Ulven dvs. försvararen och Frealaf betyder väl egentligen "den odlande handen"

Som jämförelse kan dras den förste saxarkungen Cerdics ättartavla före Woden. De sexton namnen kan vara från himlavalvets sextondelning eller andra mytiska begrepp: Noe, Sceaf, Bedvig, Hwala, Hathra, Itermon, Heremod, Scealdwa, Beaw, Tätwa, Geat, Godulf, Finn Frithuwulf, Frealaf, Frithuwulf, Woden. Jag har lagt ned många timmar på att försöka tolka dem, men endast några få namn är begripliga. Observera att de sista namnen sammanfaller med Hengest ättartavla. Här associeras till sumererna vilka hade 50 me eller etiska begrepp. De rymde deras världsbild lite annorlundare än vår.

Om vi sammanfattarbegreppet arv och miljö var miljö minst lika viktig för förfäderna. I vanlig ordning gick överklassen före och vi möter i alla kulturer att i vist skede börjar högsta tuppen kallar sig gudaboren. Men så länge det fanns lokal fylkeskungar, visingar, näskungar ansåg åtminstone dessa att de var lika gudaborna och en del kämpade om makten. I detta ryms då att det under medeltiden växte fram adelsätter som ansåg sig vara kungar i sin egen bygd. Detta är enliten utvidgning från det faktum att under neolitiseringen kan vi skönja ett kollektivt ritualsamhälle där ledaren under säsongen var Månen och bredvid fanns den världsliga ledaren

Sammanfattningsvis kan vi säga att två till tre mytkomplex för ritualsamhället nådde Europa före bronsåldern. Det fanns en årsmyt före fjärde årtusendet stenbumlingar samlade till tempel. Dösar, och gånggrifter genomsyras av en myt typ Inanna, vattnet och fruktbarheten. Den sista missionen är hällkistorna vars dolk associerar till Isis. Men även hon var en variant av mångudinnan. Europa kan ha fått båda från Nildeltat där det fanns sumerer i mitten av fjärde årtusendet

Vid närmare eftertanke tycker jag inte jag behöver fortsätta denna essä eftersom min tvådelade essä Kulturarv före kristendomen tar upp idéerna från ritualtiden och framåt som började ca 4200 BC.

Denna essä ger lite annorlunda bakgrund. Enligt mitt sätt att se tillför exempelvis DNA-undersökningar inget nytt till idéerna som skapade vårt samhälle. Det är väl närmast kuriosa att skåningar och samer har samma två mtDNA haplogruper som dominerar med 2/3 och icke finns nån annanstans. Det säger möjligen att de är urbefolkningen och som då tidigast kan ha brett ut sig mot norr efter issmältningen