Myt eller vetenskap

Finns det anledning till källkritik när man använder klassiska och tidiga källor inom historien? Inte kan det vara arkeologi när man liksom en del kristna arkeologer tar Bibeln i handen och går ut och söker bevis. Det börjar med Adam av Bremen och grekerna

Adam av Bremen, Birka, Sigtuna, Rimbert, Uppsalatemplet, Gregorius I, Foulum, Herrup, Walfrid, mirakel, Per Brahe, Tacitus, Severus, Germanien, demokratiskt ting, världsordning, tidsritual, Tor Viga, Kalevala, civilisation, naturrätt, Paulinus, akademiska hingsten,

essäer| hem |

Carl-Olof Håkanssons animering av våra förfäder enligt grekerna

"Se nu de grymma folkslagen, daner, normän och swear ... som icke kunnat annat än skära tänder på barbariskt vis, men nu redan instämma i Halleluja till Guds pris. Se till dessa sjörövarfolk, som fordom härjade Galliens och Germaniens länder" ....

Bilden är så bra att den tål visas fler gånger. När jag ser han med huvudet i magen tänker jag mig som matvrak. Eftersom jag hör till de "enögda" som använder bara ett öga är han som en avlägsen släkting. Ibland drömmer jag att jag skuttar iväg som en känguru så det är väl den enbenta i mig … fast i känt tid brukade man kalla arrendatorerna "einbeiningar". Kanske de fanns redan då. Hundhuvudet känner jag inte alls för men det fanns ulvhediner på den tiden

Detta är skrivet av en prelat som menade att ovanför Limfjorden kan man inte bo … och att Qwenland finns nånstans norr om Stockholm och där bor amazoner som blir havande av vattnet. Nånstans i närheten av amazonerna finns Riphäiska bergen där man finner folk med hundhuvud, resar med ett öga i pannan, sådana som springer på en fot och sen förstås de som älskar människokött … tja en a´n trodde att norrmännen gömt de enögda i Dowrefjäll.

I alla händelser låter det mycket roligare på latin eller grekiska. Det är rätt så vanligt att överklassen ger dem därnere namn … och dem därnere hackar också neråt, eftersom de gör som Master gör. Blir en hel framställning trovärdig om man kan visa att beskrivningen består av sammanklippta antika citat och hörsägner?

Ja, prelaten är Adam av Bremen som åtminstone på TV har varit den stora gurun om tiden före ca 1070 AD. … medan man sällan hör något om Rimberts "Vita Ansgari" som väl nog är mer balanserad och närmare sanningen. Dessutom levde han på Ansgars tid. Kort sagt enligt den gamla domarregeln "Avundsman bör ej vittna", så normalt ser jag mycket kritiskt på en sådan källa som Mäster Adam. Strängt taget är Adams verk en blandning av legend och någorlunda sann verklighet så man får se upp när man ser ned.

Mästaren är inte så noga med sin kronologi där han talar om Birka i närheten av Sigtuna (Sictona / Situn). (kanske det delvis är sentidens bearbetare som inte vet vad de skrivit?) Det är så att Ansgar ska ha besökt Birka i början av 800-talet dvs. 150 år före Sigtuna byggdes. Säkerligen finns det en förklaring? Nånstans har uppstått ett fel i kronologi och lägesbestämning. Birka hade upphört när Sigtuna grundades runt 980.

Enligt den version av Rimbert jag läst kunne man inte stanna i Birka vid andra besöket. Man fick fortsätta till närliggande stad Sigtuna. Det skedde i mitten av 800-talet medan Sigtuna byggdes 150 år senare enligt de arkeologiska rönen??? Vem ska man lita på? Beskrivningen av denna händelse tycks bygga på en rekonstruktion av händelserna i efterhand. Det förefaller som alla skribenter från och med Adam av Bremen har trott att Sigtuna fanns samtidigt eftersom dåtiden såg överväxta gravhögar på Björkön. Sen fick de lita på folkminnets ärlighet för resten.

Det blir inte bättre av att lägesbeskrivningarna och riktningarna passar inte alls med vare sig Birka eller Sigtuna. Snarare borde man se lite mer på Köpingsvik på Öland och söka Situn på Pata Malm på fastlandet mitt emot och där det finns spår av en gamla Köping. Men man har gjort det till politisk och ekonomisk arkeologi att etablera ett Svearike vid Mälaren långt före det finns kriterier för en centralmakt. Det var på den tiden kungar och näskungar endast var prelater i ett folkland = landskap.

Mäster Adam utmålar Uppsalatemplet till något i hästväg med en guldkedja. Så mycket guld har det nog inte funnits i Sverige och inte ens under guldåldern där våra fynd är på några tiotal kilo. Det var silver som gällde vid den tiden med enorm cirkulation av mynt medan guldet var nedgrävt.. Däremot låter det mer som att han kan sin bibel och beskriver Salomos tempel. Formen på Salomos tempel är samma som Moses beskriver tempeltältet med förgård och tempelrum. Det är en logisk form om man vill skapa ett hemligt rum där endast de utvalda har tillträde.

Kyrkliga skribenter i förra århundradet och in i min tid tror att det fanns bara vildar före kristendomen. Man kräver att det enda rätte är kristna rituella prylar och byggningar. Det är fundamentalismens och kulturimperialismens natur. Påve Gregory I instruerade runt 600 AD engelska missionärer och munkar att bevara den gamla kulturen i tempel, källor och heliga lundar och varligt ta över. Enligt legenden var han förtjust i blonda engelska pojkar han sett på slavmarknaden. Han fick en livslång förkärlek för engelsmän.

Gregory och Augustine hann knappt dö förrän Paulinus 627 AD efter diskussion med kung Edwin först välsignade de gamla templen och sen förstörde dem. Det var när kyrkan väl kände fast mark man övergav mjukheten. Dessutom är sådana saker ofta beroende av person och dennes lagiskhet. Samma gäller för Mäster Adam att han är inget vidare diplomatisk och saknar försonligt sinnelag gentemot "barbarerna" i Norr.

Det mest betänkliga är att nordiska forskare sällar sig till de danska kungar och usurpatorer som vände sig söderut för att få hjälp att ta makten i Danmark. Vilket i slutändan förmodligen ledde till att Danland = Danmark dvs. blev ett markgrevskap under tyska kejsaren åtminstone för en tid. Man tycker nog att man borde se med nordiska ögon på hela vikingatiden och se det som ett självförsvar mot Karl den Store.

Och senare de tyska kejsarna med kristendomen som svepskäl ville använda svärdet att underkuva nordborna. Norden hade varit med om det förut när romarna under Tiberius stod vid Elbe och kanske skulle ha fortsatt norrut med att lägga landet under stöveln. Man behöver inte bli bandhund bara därför att Rom har Coliseum och and "kulturella" byggnader.

Det är bara det att den logiska rituella tempelformen finner vi redan i de sumeriska templen under tredje årtusendet klart beskrivna. Sannolikt kan man hitta motsvarande i Egypten och Indien. Sen kommer vi till Norden där vi på Jylland finner ett par tempel av samma form i närheten av Foulum och Herrup i trakten av Viborg på Jylland. I Foulum var rummet ca 5 x 4,2 meter med en öppen förhall mot SSO hälften så stor. Riktningen antyder att man var intresserade av midvintersolståndet och årsväxlingen med åter stigande solen. I symbolik visar det på ny tillväxt och säsong.

I Herrup var rummet 6 x 6 meter med öppen förhall också hälften så stor. I rummet hittades 27 lerkärl vilket kan betyda att man offrade till månens cykel/ månens återkommande. Vidare hittade man 13 pilspetsar och även det är ett symbolisk antal som beskriver årets månvarv jämfört med solåret. Man fann även en halv flintyxa och daterar anläggningen till yngre stenålder dvs. tredje årtusendet f.Kr. Kyrkan har förstås inget monopol på nånting i rituellt avseende. Det ende man har monopol på är tolkningen som förstärks när väl kungen anser kyrkan vara ett bra redskap att indoktrinera folk samt att använda för vissa andra tjänster för att hålla koll på folket.

I Uppsala lär enligt Mäster Adam ha försiggått hemska blot och liken hängde i träden. Det är bara det att det i tidig europeisk litteratur finns omnämnande av liknande hos vissa stammar i Germanien. Det är bara omnämningar och bygger på hörsägen. Skulle saken behandlas i domstol skulle bevisen avvisas som politisk förtal.

Kanske Adam har hört rykten eller läst om liknande beskrivningar. Liksom ovan med de märkliga nordborna har han "lånat" beskrivningar som passade hans kyrkopolitiska syften. Man kan inte lita på sådana beskrivningar. Det är en upprepning av grekernas fantastiska fantasi. De tidiga skribenterna allt från Cesar och framåt ska nog ses som ryktesspridare och de skrev politiska pamfletter i eget syfte. Kyrkans män var inte ett dug bättre eftersom de måste motivera sin mission. Ordets makt ligger i att vara först med att kunna formulera sig och sprida ordet. Tidigt började folk inbilla sig att allt svart på vitt är sanning.

I Adams Book 2 Kap 62 berättar han ryktet om engelsmannen Wolfred som missionerade i Sverige. Vidare påstår han att han har ryktet från en pålitlig sagesman fast händelsen är långt före hans tid. Wolfred ska i kristen nit ha huggit ned Tors bildstod på en tingsplats …" de vilda människorna slet sönder hans kropp och sedan den skändats på flera sätt dränkte de den i ett kärr"

Mäster Adam menar att kyrkan har en gudomlig rätt att störta världsordningen för trons skuld … Cesar gjorde det för Roms skuld. Men i den keltiska världen och i Norden rådde tingsfrid med straff för störandet av den. Även en nordisk man skulle ha dödats om han stört tingsordningen eller så total skändat tingsplatsen som Wolfred gjorde. Adam försvarar förstås också Olav den Helige som mördade hustrur till stormän p.g.a. att de hade sitt för sig när de höll sig till urgamla seder. Normal rättskänsla ser nog Olav som usurpatorn i den normala världen.

Ur den allmänskliga och globala rättens synvinkel kan man icke försvara trosrövare, tronrövare och andra som tillskansar sig makt och mördar folk för att uppnå sina syften. Det vore att slå undan fötterna för vårt rättssamhälle att försvara den sorts handlingar vare sig det som skedde då eller det som sker nu … Vi har Israel som totalt trampar på folkrätten och USA är inte så mycket sämre i att praktisera lynchrätt och det råa våldets diktatur. Fredens logik är lagar som är avtal mellan folket och de som utövar samhällsledningen. Ska nånting ändras måste det ske med hela folkets samtycke … och normala människor tolererar nog inte mord ens i religionens syfte. Vist har vi fortfarande verkliga barbarer bland oss i det globala samfundet

I den tidiga missionen hörde "miraklet" till normal metodik för att locka människor att lyssna på latinska mässor samt anlita och betala prästerna för dop, vigsel och sista smörjelsen. Den av eftervärlden högt prisade biskop Brynolf med rötter på Dal har i sin legend att han vid några tillfällen uppväckt en nyss död för att kunna ge sista smörjelsen och sen kan man då tala om "återdöd". Till dessa försäljningsknep hör även järnbörd och att gå på glödande kol. Kyrkan skulle leverera rätt logik och liturgi till spektaklet. Sistnämnda lär vara ett speciellt knep och jag såg på TV att i nån by i Grekland är det en rituell förlustelse vid något årligt ritual.

Det här med att kungar biskopar och prästerskap, handelsmän och andra välutbildade lurar befolkningen är en gammal företeelse. Naturligtvis måste de ha betalt för föreställningen men biprodukten blir att man utvecklar mycket som folk inte egentligen behöver. Folk är ju olika såväl bland noblessen som i folket och frågan är om alla parter tjänar på det. Annars blir det uppror eller andra följder. Ärftligt adelskap eller rikedom är ingen garanti för vettigt beteende inom "broderskapet" varom följande exempel må vittna.

Läste nyligen om att greve Per Brahe, friherre av Kajaani köpte efter Stolbovafreden 1617 Norra Karelen och grundade staden Lieksa. Han öppnade skola och grundade en vattendriven större kvarn. Det var inte bara i Finland han var en föregångsman såväl inom jordbruk som administration och han grundade skola överallt i sina förläningar. Befolkningen tredubblades och antalet bönder ökade exempelvis i morfars socken från 10 till 21 "i grevens tid" som slutade med Pers död 1681.

Nästa länsherre var Salomon Enberg. Han var Per Brahes motsats. Salomon startade med att riva kvarnen och skolan samt fördriva folket från Lieksa. Han hade egen indrivare av skatt som mätte ut korna som egentligen skulle göra det möjligt att betala skatt. Det hela förföll så att 1722 fanns 8 bönder kvar och 6 obebodda hemman medan 9 hade helt försvunnit. Den modigaste bonden Matti, förmodligen av min släkt, skickades med förning som talesman "till kungs" i Stockholm.

Kung Karl beordrade undersökning men på följande lokala vinterting vann bondplågaren med hjälp av sina vänner i adeln. Matti skickades på nytt tillsammans med ett par andra bönder att föra talan i hovrätten. Slutet blev att hovrätten och broderskapet gav Enberg rätt i alla avseenden medan bönderna fick böta dyrt. Alla tre fick betala 40 daler för att de opponerat sig mot generalguvernörn. Matti och Hietanen fick betala 2 X 40 daler för att de vågat opponera sig mot Enberg och domaren. Dessa två dömdes även till piskrapp (40?) och förvisades till Pommern. Domen verkställdes omedelbart och de fördes i halsfängelse till skeppet.

Tja, adelskapet förpliktar men den giriga får ett sketet slut och betyget på broderskapet blir väl rätt lågt egentligen. Det var inte Enbergare utan Brahepojkar som förde utvecklingen framåt.

Tidigt i kristendomen lyser det klart igenom att en del i nobless såg ned på och kanske hatade "hedningarna"… vilket även skett i min tid. Häromdagen hade jag besök av Jehovas Vittnen som vill omvända mig, hedningen. Hon började med att fråga "Vem är det som styr allt det här?" Jag hade svaret på läpparna och svarade "George Bush" … hon förstod inte med en gång så jag upprepade som det nu är i vår tid "Amerikas President". Hon formulerade om frågan "Men vem har skapat allt detta" … så ekolog som jag är svarade jag "Det är Solen som med sitt fotonflöde får allt att leva" … tja, hon hade inte fler frågor … tablå.

Attityden ser vi även hos vissa skrivande munkar och senare adelsmän i deras skrifter exempelvis i vissa landskapslagar. Det är inte alltid det klassiska idealet slår igenom vid den s.k. högre bildningen. Idealet är förstås att man genom bildning ska vara bättre rustad att möta livet och människorna. Översitteri möts i regel av "strul" från befolkningen.

Läste om nån i akademiska studier som tyckte att det var stötande att de utbildades till ett högrestående broderskap. Jag möter ju en och annan som kallar mig "broder" eftersom de anser att vår utbildning gör oss till bröder … jamen vist, bara man inte utesluter andra människor … jamen vist, vet jag att vad jag skriver ses av somliga som ett svek mot broderskapet

Det är dock en viktig faktor att intelligentsian hellre skriver om kungar, deras bordskick, vapen och erövringar än analyserar historien om vilka följder olika handlingar får … dvs. den klassiska stilen. Intelligentsian brukar vara för fin för att skriva om majoriteten av folket. Ofta ses en snobbig inställning till kultur som även slår igenom i dagens samhälle börjande från Statsmedia med gammal folkbildartradition. Det är ett rent förakt mot folket och dess rötter i forntiden. I synnerhet ReklamTV är specialister på att förnedra folket.

Snobberiet är nog också att såga på den gren man sitter på. Dels är det folket som lönar och uppskattar vad forskningen ger, dels är det så att om man omgärdar sin forskning med allehanda ovidkommande ramar sätter man grimma på den fria akademiska hingsten. Det är lika illa som att mäta allt med kristna mått eller att hålla sig med en mängd förutfattade åsikter … eller att förakta sin förfäder och se dem som primitiva objekt … ingen förfäder släpper till sina hemligheter om man föraktar dem … kvar blir då bara nattståndna teorier i den akademiska skräpkammaren. Man ska kunna uppskatta sanna forskare lika väl som sanna förfäder om det ska kallas vetenskap.

Vid närmare granskning av indicier och fakta vi ser att med största sannolikhet var vissa nordbor kristna i samma takt som den infördes i romarriket. Det var legionärerna och noblessen som hörde under Kristi Banner i Rom. En del var arianer och sågs som kättare fr.o.m. slutet av 300-talet och även andra riktningar kan ha nått Norden. Nästa steg är missionen som även den var en mångfald och utan större verkan men ändå.

Om Karl den Store skriver Rimbert "Karl den Store i ärofullt minne underkuvade hela Saxen med svärd. Han lade dem under kristendomen ok och byggde kyrkor söder om Elbe. Norr om Elbe reserverade han landet för ett senare ärkebiskopsdöme" … vist var det en kung som civiliserade. Såväl kyrkans som maktens män skriver ofta oförblommat om hur man bringar ordning bland folket med våld och får det in i rätta fållan ... i det ligger ett förakt för det okunniga folket. Personlig kunga- / kyrkmakt är sällan demokratisk. Det är inte allt demokrati som kallar sig demokrati.

Det blev fart på det hela när kungar som Aethelbert i Kent, Karl den Store i Frankrike och Saxen, Alfred den Store, Otto I i norra och östra Tyskland samt i Danmark tvingade folk att bli kristna och inte minst Olof den Helige i Norge. Kristendomen blev ett svepskäl att utöka domäner och makt. Då var det bara katolska kyrkan och det obegripliga latinet som gällde vilket väl nog är brott mot trosfriheten ... människorätten. Kanske en del av de hov/ hof vi läser om i sagorna i själva verket var en form av kristna tempel? Egentligen har vi inga som helst bevis för hur djupt kristendomen satte sig förrän den stora kyrkbyggarperioden i Europa under 1100-talet.

Tacitus ca 55 --115 AD har använts som källa av många forskare med Germanien som objekt. Det nära och självupplevda vet han något om. Han skriver att begreppet Germanien hade börjat användas nyligen. Detta innebär strikt egentligen att vi inte kan hänföra särskillt mycket av vad han skriver till Skandinavien eftersom han menar vad vi kallar Tyskland. Men ju längre han kommer från Rom gäller den dynamiska formeln om att trovärdigheten minskar med kvadraten på avståndet. Det blir en farlig akademisk förtunning och flykter ut i de blåa fantasiernas värld.

Man måste väga Tacitus uppgifter mycket noga. Även han förfaller till att nämna vandringssägner som sanning och möjlig sanning. I och för sig är det inte ovanligt med den sorts sägner om folk man föraktar. Liknande sägner går om våra invandrare. Det är något allmänmänskligt man ska se upp med.

Han berättar om Oxiones och Hellusii i yttersta Norden. De har djurkropp och mänskligt huvud. Det kan ju ha varit en skämtsam benämning på kopojkar där Ptolemeus 127 -- 140 AD i Alexandria lite senare nämner Cobandi i norra Jylland. Boskapsskötsel var huvudnäringen för många och de blev väl ett med sina djur. I Eddalitteraturen talar man ju om bordsnöt.

På Ptolemeus karta är Jylland på snedden mot Sverige. Hela Skandinavien är en större ö ovanför Tyskland medan de danska öarna är tre pyttesmå "prickar"ungefär på rätta plats. Saxarna har han placerat på några öar norr om Elbes mynning dvs. förmodligen Sylt och de andra små öarna. Vidare har han tre öar Alociae på västsidan av Limfjordens utflöde i väster. Är det nån som känner till dem? … Här används den bild hans latituder och longituder ger. Eftervärlden har rättat till det så att Jylland ser ut som Jylland. Inte ovanligt att man friserar fakta.

Naturligtvis kan vi lyssna på Tacitus om han skriver något rimligt. Han skriver at Teutonerna (norra Tyskland) har inga idoler men att deras gudar finns i himlen (magnitudini caelestium). Kanske Tacitus förstod detta men nutida historiker vill inte tro på det. Dock borde de läsa på sin arkeoastronomi och myterna som sen urminnes var knutna till himlavalvet i hela Gamla Världen som nog egentligen inkluderar hela Europa. Fast intelligentsian ser ju inte glesbygd som kultur utan skapar ett pseudouttryck "shamanland" med primitiva kulturer… enligt somliga var Odin storshamanen.

En stor del av de s.k. gudarna hade en himmelsk aspekt vare sig det var i Indien, Mesopotamien, Egypten eller Skandinavien. I Egypten skickades KA-själen till stjärnbilden Orion som var Osiris, underjordens guds himmelska aspekty och denne fick BA-själen … det är väl därifrån alla UFON och marsmänniskor kommer som återlevande själar? Nordiska forskare vill gärna se Nerthus på de skandinaviska öarna men hur passar det ihop med Oxiones och Helluvisii? Ön han nämner kan vara vilken som helst ö vid nordtyska kusten. I själva verket hänför Tacitus Nerthus till nordtyska stammar.

Tacitus skulle nog kunna ha skrivit ungefär samma saker om vilket folk som helst folk "ute i bushen" vid den tiden. I själva verket skriver han mer för sina samtida romare än ett historiskt sant verk i de geografiska detaljerna. Han ville fostra romarna till att bli civiliserade … vilket man kanske förstår när man i romerska lagen läser att en familjepatriark fick sälja sin son till slaveri "bara tre gångar" … och kvinnorna var förstås i underläge i ett land med patriarker … romerska cirkusen?

Naturligtvis vill man gärna ta en skribent till hjärtat som skriver vackert om oss. Romarna gjorde det av tvång för att blidka germanerna. Kejsar Nero som är alla historikers hatobjekt nummer 1 var germanvän och reste stelar/ giantpelare i de erövrade områden där de gamla keltiska gudarna fick vara med på monumenten. Även den Nordiska Mercurius fick några stelar vid limes och Rhen. Samtidigt som det i Rom tog många generationer att komma över nesan i Teutoburgarskogen ... kanske man i dessa dagar ska jämföra det med amerikanernas skräck för några flygplan som dödar några tusen medan de själva dödar tiotusentals ? + +.

Severusdynastin från år 195 till 235 AD var egentligen den sista kejsardynastin och gjorde halva steget över till militärdiktatur. Nästsista kejsaren av denna släkt gifte sig syriskt med drottning Julia Domna vars systerdotter gifte sig med Severus Alexander. Julia umgicks med kyrkofadern Origenes. Han försökte förena olika kämpande trosriktningar och hade själv hemma husaltare för Abraham, Orfeus, Jesus och hade övergett den solkult/ stjärnkult hans föregångare hade bedrivit … till tiden hörde även sofisten Plotinus vars teser om varat och realiteten leder till hårklyverier ovanför livsrummet och hör till ytterligheter av den epikureiska och platoniska filosofin.

Får inskjutas att intellektuella och intelligentsia skriver om och bedriver kult, medan vanligt folk oftast bara ser det praktiska i ritualen som styr deras vardag och jobb för brödfödan.

Kejsar Severus mördades under ett besök hos trupperna vid Rhen. Efter detta var det definitivt slut med Roms försök att gå över Rhen och införliva alemanerna med Rom. Genom att deras skräck för germaner tilltog försvann något av deras brutalitet och i samma mån behövdes militärmakt att hålla grannarna i norr stången. Kristendomen blev en lämplig slavreligion att använda för att med ord förslava folket till undergivenhet in för ordet och miraklerna en god missionär skulle klara av att inbilla folk.

Tacitus är inbjudande genom att han vet så mycket om folket nånstans i Germanien. Vi får veta mycket och inte bara de kuriosanotiser andra bjuder på. Förmodligen skulle han ha kunnat resa ut på italienska landsbygden och sett samma saker. Ännu i vår tid behöver många få veta att förfäderna i det obestämda Germanien faktisk levde civiliserat och var hyggliga människor även om de var lite lantliga. I stora delar kan hans verk "Germanica" användas direkt som en trovärdig beskrivning. Vi behöver vare sig Harry Potter eller Sagan om Ringen med de fantastiska fabuleringarna. Dessa är i sin tur kanske gjorda för de som vill se våra förfäder som ociviliserade blodtörstiga barbarer.

Få vill ta till sig att germanerna hade sitt rättsystem med folkstyrt demokratiskt ting och straff anpassade efter brottets art, dvs. minst lika kontanta straff som i Bibeln. Hugger du av en hand ska du betala vad det kostar … och mördar du nån måste du kompensera arvingarna. Staten = kungen och hans stab tar avgift för administrationen. Det är mycket likt vad man kan läsa i Äldre Västgötalagen från 1200-talets början. Tacitus berättar om det ca 100 AD. I Danmark finns minst 30 ortsnamn "tingshög" och minst lika många indirekta namn på "ting" dvs. Ritualplatser som vi och harg. osv. Monumenten visar att man började senast i mitten av bronsåldern med att ordna ting landskapsvis.

En annan sak är att i ett glest befolkat land finns mycket lite anledning till brott och speciellt eftersom ägandet var måttfullt. Folk förfasar sig åt mosslik medan man struntar i Amerikas dödsstraff eller om svenska Regeringen svälter ihjäl sina medborgare år 2002 AD. Vi kan tävla med romarna i krigets grymhet eftersom vi har vapnen i Afghanistan … åja, vi är lika skyldiga som drängen USA. Samtidens Rom mejade ned sin motståndare och matade lejonen på cirkus med de icke önskvärda.

Det är inte ett läge att moralisera över dåtida dödsstraff i Norden och Germanien. Vi ska inte heller kalla det människooffer om det är av tinget = gemenskapen utdömda straff ... såsom ovan Wolfred. Här på Dal har vi ett par anläggningar där man tydligen åskådliggjort "edgång" och vi har också ortnamnet Edsten. Vi vet förstås ej något om eder och ej heller om blot, men vi kan börja med att se det som rationella handlingar i ett rationellt samhälle. Det gäller att förstå bakgrunden och att forna skribenter kanske inte använde samma ord och termer som vi. Tyvärr har allt för många akademiker skapat ett oönskat fikonspråk om våra förfäder.

Frågan blir förstås om Tacitus är sann och i vilken mån hans uppgiftslämnare har dragit honom vid näsan. I vår omgivning blir det också frågan om det stämmer in på Norden och om vi egentligen får veta nånting alls. Den psykologiska situationen är att den fråga man lägger upp på agendan fyller hela rummet. Strunt och detaljer överskuggar allt om vi inte kan se frågan distanserat.

Vi behöver referenser för att bevisa sanningen och ställa det relation med proportioner och allt till nån sorts allmängiltig beskrivning. Nordiska historiker fastnar hellre för Tacitus' korta rader om gudinnan Nerthus som döljer sig på en ö i "Oceanen" än läser resten av hans beskrivning. Vi vet inte alls var den ö finns och vilket folk Tacitus egentligen avser med Germanien. Tolkningen sitter i betraktaren öga. Det fantastiska är att alla historiker jag har läst fastnar för dessa få rader och förbiser den fylliga beskrivningen av det germanska samhället som borde lyftas fram som någorlunda trovärdig och allmängiltig med respekt för våra förfäder.

Folk som leker forntid brukar inte tvätta sig den veckan de är med i spelen. Historikerna har omhuldat den attityden så länge vi haft "forskare" i forntidens samhälle. Tacitus berättar att det första germanerna gjorde om morronen var att tvätta sig … lortgrisar finns förstås i alla tider men han menar "i allmänhet"

Våra rättshistoriker brukar tala om romersk rätt som skulle vara den "bästa" i världen. I själva verket använder de då 1100-talets läroanstalt som etablerades i Bologna som utgångspunkt. Men förmodligen for de flesta nordiska elever till Paris enlig Arnold af Lybeck och även kända svenska adelsmän som Biskop Brynolf studerade i Paris. Han skrev senare kyrkostadgan av 1281.Vid den tiden styrdes kyrkan mycket av cistercienserna med rötter i Frankrike.

I Norden och Germanska världen hade man en minst lika utvecklat rätt på Tacitus tid och egentligen flera tusen år tidigare. Man hade de lagar man behövde och en rätt som mycket byggde på folkets rätt och känsla för rättvisa. De förfäder som manifesterade sin samhällsordning med stora stenbumlingar var precis lika rationella som när vi bygger ett rådhus. Utan den kunskap de arbetade fram och senare generationer byggde på skulle vi stå oss slätt.

Mötte en gammal gubbe jag viste hade varit jordbrukare. Vi talade om vädret och jag himlade med ögonen och pekade uppåt och sa "Han bestämmer och ger". Gubben svarade "Gud rår". Det var bara det att när jag menar nån däruppe är det mer handfast Solen som med sitt fotonflöde håller allt liv igång på Jorden. Han skulle säkerligen tacka Gud däruppe medan jag ser det lönlöst att tala till Solen och det är inte hälsosamt att se den i ögonen. I Sumer har man funnit många statyetter med solbländade ögon eller är det kanske månbländade eftersom i gudinnan Inanna tempel var hon Månen?

Alla kulturer har i olika grad placerat sin idoler och gudar på passande avstånd på himlavalvet. Det har utvecklat vår tankeapparat att kunna placera abstrakta idéer i en särskild rumtid där vi ofta behöver nån symbolisk punkt/ rum för våra abstrakta idéer. Symboliskt var det från början på himlavalvet där hela världsordningen, tidsritualet och klockan fanns. I verkligheten skapas ett "rum" i vår hjärna och regler för att bearbeta abstrakta data.

Dethär med kulturella skillnader är ofta en diskussion om snus och gyllne dosor eller om knappologi. Som vandrare mellan länder har man gjort mig uppmärksam på de särskiljande dragen. En gång var det frågan om jag dricker mjölk till maten eller inte … en annan gång om jag häller mjölken på risgrynsgröten eller har den i ett glas bredvid. Det var viktiga frågor. Ibland kan de vara så viktiga att det är frågan om att bli godkänt i sällskapet eller inte … ibland är det frågan om att mucka gräl med mig.

Det är människans sätt att skapa revir och/ eller få övertag över en medmänniska. Man högaktar gärna likavärdet om man är i underläge medan man tar till argument för kvalitet och makt om man får tillfället. Därmed sagt det här med att vara tolerant och objektiv går väl på papperet och när man sitter i en forskarlya. Men när man kommer ut i verkligheten är det inte sagt att man ens själv klarar av att vara "präktig" … åtminstone inte utan att reta en del av sina medmänniskor och att vara en glädjedödare.

Nu när jag hållit på att forska i mer än tjugo år är jag förstås övertygad om att förfäderna var lika hyggliga och rationella som jag är … annars skulle jag väl inte ha blivit en hygglig människa? För min personliga del har det inte funnits anledning att fortsätta gräva sen länge. Men snart nog upptäckte jag att mina förfäder behöver en försvarsadvokat. Det är bara forskare som intresserar sig för dem egentligen, men man upptäcker snar att inte alla forskare visar våra förkämpar respekt och tolerans. Det är allt för lätt att nedskriva/ nidskriva de som inte kan försvara sig.

I Norden var kristendomen ännu i min barndom något man inte gärna fick ifrågasätta. I varje fall inte om man ville ha framgång och vänner i livet. I Norden är kristendomen en nyhet med mindre än 1000 år på nacken jämfört med 5000 - 6000 år för våra stenbumlingar. De överlevde med sitt system medan vårt samhälle kvävs i sin teknikaliska avföring. Det är inte ens sagt att religionen genomsyrade folket på 1100-talet när man byggde kyrkorna. Medan det är högst sannolikt att det fanns kristna i överklassen i samma takt som den utvecklades i Rom. Skillnaden är att på den tiden var det sannolikt religionsfrihet i Norden.

Sen är det en annan sak att det lokala grupptrycket får i regel folk att följa den dominerande seden på orten. Det är en annan faktor som sen verkade likriktande och ledde till fundamentalism. Egentligen är det fantastiskt att det katolska så snabbt fick fotfäste. Inte hade man predikningar och liturgin utfördes på obegriplig latin. Men åtminstone här på Dal satt det inte djupare än att man efter reformationen egentligen återgick till det gamla eller fortsatte de gamla sederna fram till 1686 års kyrkotukt och än längre..

"Likaledes har de utlovat att komma till sockenstämma och kommer inte och de vill inte vara mig lydiga som annorstädes – de lovar men håller intet" Lars Beronis (Björnsson) i Bolstad kyrkbok 1571

För bönderna var det viktigt med barndopet, giftermålet och begravningen och till det behövdes egentligen ingen präst även om det var bekvämt om nån specialiserade sig på att leda ceremonin. Men så snart kyrkan krävde betalt eller ville att det skulle följa samma ritual som i Stockholm blev det nästan för mycket. Kyrkan förföll på bokstavligt och bildligt fram till mitten av 1600-talet.

I det nordiska bondsamhället som bestod fram till andra världskriget fanns det inte möjlighet att åstadkomma en förstenad civilisation med stenhus och stelnade former. Folket behövde bara ritualledaren och kanske årmannen man ser åtminstone för 4000 år sen i våra hällristningar. På Laghällen, Högsbyn är det bara de nakna fotspåren för prästinnan vi ser medan vi får tänka oss till henne som person. Nästa prästinna kunne ta vid och använda samma fotspår.

Den vi kallar Tor Vigaren finns manifesterad på Vitlyckes häll och dateras till runt 1250 f.Kr. Den bilden av bröllopet är begriplig för de flesta om man ger en liten fingervisning. Våra förfäder var i allra högsta grad rationella eftersom de använde samma ritual och symboler vid åkerbruket och egentligen också vid begravningen. I de sistnämnda fallen såg man det som en vigsel med jorden. Egentligen använder vi samma symbolik och vissa ord är nog också de samma som för tusentals år sen. Enligt karelska lagen ingick bonden fosterbroderlag med jorden

Forskare borde ju egentligen inte gå på niten att mäta forntiden med våra dagars mått? Men i hela mitt liv har jag fått kämpa med spindelväven där skribenterna förväntar sig att kyrkans verksamhet alltid varit densamma. Man kallar den förkristna tiden "avguderi" och använder argument med våra dagars mått som en orättvis jämförelse. Före den av kungarna påtryckta kristendomen med den lokal kyrkan som övervakande organ fanns inte systematisk religionsutövelse i vår mening. Förmodligen var det olika från stam till stam.

Guldbrakteaterna från 400-talet låter oss ana att det fanns begreppet "talare / thegn". I danskan betyder den svagare formen "degn"= försångare i kyrkan. Ett minne av att kyrkans tidigaste liturgi var sång och på latin. Predikan förkom icke och Bibeln blev allmän egendom först med tryckerierna på 1600-talet

Innan böckerna sparades folkminnet i sång och växelsång där karelska sångtraditionen är ett exempel. I Kalevala är 23:de sången "Bruden varnas" och 24:de "Brudgummen manas" den bästa skolningen för unga nygifta i ett bondsamhälle. Den borde egentligen läras ut i skolan även i dag. I sångarna har man samlat en oerhörd stor mängs visdom som sparades från generation till generation. Det gäller att kunna se liknelserna. Vist är de gjorda för bondsamhället men med lite anpassning passar de även i dag. Att veta så mycket om två människors stundande liv är inget som lärs ut och greppas i dag.

På samma sätt sparade en skatt av myter som passar i det finska sjö-skoglandskapet. Där samlas människans relation till sin värld och andra människor. De fogliga enbenta behöver inte så mycket hjälp eftersom deras liv är enkelt. Däremot har den ömselynta = med växlande humör svårt att följa den bestämda fåran. Det är vad Lemminkäinen-sviten handlar om. Kullervo-sviten handlar om den utsatte och övermakten. I ett glest befolkat landskap var det oftast den enskilde och naturens makter eller utifrån kommande herrar. Det äldsta skiktet handlar om de få urgamla gudarna och i den delen finns mycket gemensamt som även går bort till Sumers ursprungliga gudar.

Detta skiljer sig från stadskulturernas stora samling av gudar i familjer och där mänskliga relationer är i centrum. Något som började under bronsåldern med växande städer. Det ska vara fint … det ska vara guldglänsande och folk ska underordna sig. Men civilisationens innersta kärna ligger i dess definition "civilisation är att ta människan ur det vilda stadiet genom att upplysa förfina och utbilda". Man ska underförstå att man inte får ifrågasätta detta utan omedelbart underordna sig detta. Det innebär också att man underförstår högre makter som blåser ut din eventuella frihet ur din hjärna och sätter in vad denna makt anser du bör ha frihet till. Civilisationen gör dig till bandhund.

Denna högre makt är till varje tid i första hand de som har våldsmakten och i andra hand de som har den intellektuella makten och kunskapen hur indoktrinera människor, dvs. med ordets makt få folk att bete sig civiliserat. Intellektuella människor ska alltid problematisera och systematisera. Man ska veta att i intellektuell demokrati har USA och intelligentsian mer rätt än andra ... se även ovan om missionärerna som ville trycka mig ned i skorna och liksom tyst uttalade "Du är en hedning. Du är inte lika god som vi kristna"

Nyligen tillfrågades jag om "naturrätten" som liksom ska vara nån sorts intellektuell början för lagstiftningen. Det är på det abstrakta planet diskussionerna går i akademiska världen. Jag kunne bara svara att det är inte vad jag ser i det tidigaste enkla lagarna som man ser i vår glesbygder. Vist har tusentals gångar under historien "De äldre råd" kommit samman och bestämt vad de skulle förelägga för folket. Men de har inte kunnat gå mot sitt folk. Det började men en enkel ritualordning och sedvaneregler i takt med behoven. Bärande principen är att i mindre samhällen är alla jämlika. Vi ser det i den gamla byordningen.

Samhällsordningen är en process och där varje steg sker till följd av verklighetens krav och anpassas till de lokal förutsättningarna. Detta innebär att den är liknande i alla kulturer och att olika kulturer är inne i olika faser. Naturligtvis har forntiden diskuterat men inte i abstrakta termer utan på ett för folk begripligt sätt. Annars får man inte folk att följa regelverket som bestäms på ting dvs. kollektivt. Nu är det Göran Persson som bestämmer i Sverige.

En viktig fråga när vi går bortom kungar och kristendom är förstås den nordiska mytologin. Ortnamnen i södra Skandinavien visar att Eddagudarna är sentida invandrare. Man måste välja om man vill fortsätta att låta den leva genom att bygga på tolkningar och läsa in mer i fragmenten än vad man hittills gjort. Inget ont i det så länge man inte kallar det vetenskap som strävar att ge en bild av sakförhållandena vid en viss tid.

Likaså förväntar man sig nog att förfäderna behandlas med respekt och att de inte pådyvlas värden som inte hör hemma i en relativ bedömning. Det tyck vara så att vetenskapen har förlorat sin karaktär av en objektiv granskande församling i klass med våra domstolar. Det vore kanske på sin plats att arkeologer och historiker läste åtminstone 20 poäng om allmän rättsetik.

Catshaman På Dal 4 februari 2002