Reality/ dokudynga-folket våra nya gudar?

Detta är en moteld till att Reality eller dokudynga ska bli framtidens populärhistoria. Det finns precis så många fakta att man kan ta reality-serierna för historia, men för den som vill veta om förfädernas liv är det förvanskning och upphöjer småsaker att täcka bilden

Reality, populärhistoria, Jan Guillou, häxprocess, Arn, Riket, Häxornas tid, sharialag, kontant lag, husesynsordning, 1686 kyrkolag, häxa, klok gumma, trollkonster,

Reality |Guillou och TV4 | Arn Guillou | Jarlens sekel | Maja Hagerman | Svearikets vagga |Exodus | essäer| hem |

Det är naturligt att ta Jan Guillou som nya tidens dokudyngaguru efter hans Arn och nu även hans häxor. Som vanligt börjar han tro på sig själv och säger att han blev inspirerad

"- En professor i rättshistoria konstaterade cyniskt att det här kommer alltid
att leva kvar som en mänsklig fantasi och vantolkas härs och tvärs. Då tänkte jag: vilken story! Sedan skulle det dröja 40 år, säger Jan Guillou.
Men så fort jag kom i kontakt med källmaterialet såg jag att det inte behövdes någon fiktion. The true story är bättre. Vi har namn och adress på varenda häxa och domare."

Det är bara det att nu skapar Guillou en ny story att leva kvar som en mänsklig fantasi och vantolkas härs och tvärs. Av Guillous kommentarer är det klart att han nu ser sig som "true historian" svengelska ska det vara

Lennart Lundmark kommenterar Guillou: "Skickligt plockar han ut de dramatiska godbitarna: angivelserna, tortyren, domarna och avrättningarna. De utförliga domstolsprotokollen gör det möjligt att komma flera av de inblandade så nära att man kunde tro att de blivit intervjuade."

Jan Guillou förstår inte vad historisk distans till ett ämne är. Man måste kunna ställa sig mitt i skeendet, men även ta steget tillbaka och placera det in i ett större sammanhang. Häxprocesserna var en tillfällig händelse på några håll såsom Härjedalen i Sverige men även på kontinenten. Man kan icke generalisera från det. Det var i en tid då kungarna liksom Ronald Reagan m.fl. använde planetböcker och astrologi för sitt beslutsfattande. Det var en tid då tvivelaktiga böcker började spridas och på sitt sätt kunne förföra en bondflicka eller varför inte även prästens dotter.

För en som kallar sig historiker borde det vara möjligt att se skillnaden på dramatiserad dokudynga och förment objektiv historiskrivning. Dokumentformatet skjuter ihop perspektivet och rader upp många händelser i en följd. Normala verkliga livet är för det yngre folket en ständig väntan på jul, påsk, midsommar och gärna något bröllop. De spektakulära händelserna sker kanske var tionde eller tjugonde år och kanske inte ens i hemsocknen. I det geografiska perspektivet får man vara uppmärksam på att häxprocesserna förekom bara i några landskap. Det kan man icke göra till generell historia … överheten var medveten om problemet … se Kung Carls brev i slutet på essän.

Vår nästa generations historieuppfattning blir förvriden i förhållande till den sanna historien genom att specialfall upphöjs till allmän regel. Eller vad vet jag kanske den historia de visar var sann i Mälardalen? Där fanns flera herrar och folket kom tidigt under stöveln medan friden rådde bland självägande bönder på Lilla Dal jag känner bättre. Jag kallar "Arn", "Riket" och "Häxornas tid" dokudynga och falskeligen utannonserat som sann historia.

Ingress i handgjort manuskript visar att man var medveten om hackordningen i samhället

Vist var det så att en högadelig Flemming avhyste hela Huddinge bondby för att bygga ett herresäte. En annan herreman från Östsverige blev herre i Norra Karelen och förstörde Lieksa stad och allt Per Brahe "i grevens tid" byggt upp. Det drabbade ett par bönder folket utsett till talesmän att fara till hovrätten i Stockholm, men slutade i halsfängelse i Pommern. En av dem var en av mina förfäder. Detta var i slutet av 1600-talet. Av detta kan jag möjligen sluta mig till att Mälardälingarna hade ett helvete?

Jag får bekänna att jag inte sett Guillous senaste dokudynga men det räcker gott att läsa TV-tidningens och andra kommentarer för att jag ska säga "Lever vi i samma land?" Visserligen brukade vi förr att skämta om "republiken" och det går egentligen tillbaka till tiden då Dal var prins Magnus grevskap under 1500-talet. Som historiker kallar jag Dal "Drottningarnas Dal" före Gustav Vasa eftersom det var förlänat länge till nån drottning. Kort sagt man levde på andra sidan av Vänern och såg kanske Norge som hemlandet?

I dagens TV-tidning påstår man att man tillämpade sharialagar genom att straffet kunne bli en avhuggen hand för stöld. Obs. det avslöjar reporterns historiekunskap men kunne vara skrivet av Guillou! .Om man tillämpade kontant lag var det icke annat än vad som fanns i medeltida lagar i hela Europa. Men lagar är icke detsamma som verkligheten. På Dal såg man mellan fingrarna med det mesta och först när det blev för mycket tog man till hårda straff. Likadant var det med ett par "häxor" att man begrep att de var vilseförda.

Titelblad Gustav Vasas bibel tryckt i liten upplaga. Det skulle dröja till mitten av 1600-talet förrän folk och samma gäller förstås kyrka och präst kunne köpa tryckta biblar

Bibeln började tryckas allmänt och man kunne finns sina bibelord för att jaga demoner. Även i Dals kyrkor infördes "pliktpall" i slutet av 1600-talet om nu nån förirrat sig ut och meta under gudstjänsten. Dethär med kyrkotukt började efter 1681 års … Prästerna försökte igen innan 1686 års kyrkolag fastställdes att förmå Karl XI att ge socknen rätt att vara domstol. Men den enväldige kungen ville inte ha en stat i staten. Men under den kyrkliga Karl XI gavs dock tillfällen för kyrkan att roffa åt sig andlig makt och indoktrinering i de små sakerna.

Förmodligen har jag svurit många gånger i hembygdshistorikerna tempel och är knappast välsedd bland dem … och samma gäller en del andra tiders skribenter. Jag vände mig omedelbart på 1980-talet emot att det förutsattes att jag skulle beskriva ett Fattig-Sverige och eländighetens eländighet. Jag vill beskriva dåtiden med dess mått eftersom jag i slutändan vet så litet och inte kan döma förfäderna ohörda. Sen är det vetenskapligheten där Einstein formulerade speciella relativiteten att våra påsatta regler om päron kan gälla endast päron och det finns en annan samling regler för äpplen om man säger det så. Varje tid och plats ska mätas utifrån dess förutsättningar.

Idéen med "reality" har utvecklats till att man ska dramatisera och göra allt så spektakulärt som möjligt. Det blir så att man tar 1 del fakta och 3 - 5 delar negativ fantasi och skapar en dokudynga. Man spelar på människors känslor och icke på kunskap. Det är allmänt bekant att folk vill egentligen se blod och de skulle dö av leda om man beskrev sanningen som jämna lunken i ett bondsamhälle. Vem mins inte "God natt Jord" som kanske var nära en sann beskrivning av statarsamhället som förresten aldrig nådde Dalsland. Har en känsla av att manusskribenterna kommer aldrig utanför Mälardalen?

I samtliga fall tiger fackfolket och avslöjar att man icke vågar sig på debatt och kanske helt enkelt vet för litet. Sent ska syndaren vakna och de kommer att få det i skallen längre fram. Jag har skickat några email utan respons och inser att dumheten och de nya gudarna råder. Det ende jag kan göra är att på mina sajter visa en motbild.

Utrikiskt manuskript, men att dessa straff fanns är icke ensbetydande med att man höll på att piska eller hänga folk stup i kvarten

Om 1600-talets dalbor kan jag säga att jag gett en torr bild av en bondbefolkning jämförbar med min barndoms bönder i Danmark och Nyland, Finland med avstickare åt några håll som min referensbakgrund. Samma gäller egentligen när vi går ytterligare 5000 år bakåt att mina förfäder var hyggligt folk som generell beskrivning. De spektakulära händelserna är som man säger undantag som bekräftar regeln om den humana människan

.

Här bifogas ett par brev till min YAHOO-lista

http://groups.yahoo.com/group/scandidea/

Mer historisk dokudynga av Guillou

Historiker va facket gör icke kardinalfelet att döma en historisk period/ händelse med vår tids mått. Sådana grepp är för de som skriver dramatiserad dokudynga

Storljugaren Jan Guillou gråter över häxorna i Härjedalen och ropar "justitiemord". Han dömer dåtiden med vår tids mått som väl inte är så mycket att skryta med om man minns hur vi har behandlat flyktingar och "apatiska barn". Det blir som att kasta sten i glashuset. Han vill göra Härjedalens lokalhistoria till hela Sveriges och det är att ta i.

I vanlig ordning vänder jag mig mot att journalisterna ligger och slickat stöv framför Jans fötter. Historikerna är knäpptysta därför att de kan icke mycket om vår medeltid. Det är ungefär som Bonniers Stora Historiska Lexikon som har 17 rader av en utlänning som reste genom Sverige. Det är allt man skriver om 1600-talets kvinna. Guillous TV blir som många gångers utökning allmänna kunskapen av 1600-talets.

Det blir dock något skevt eftersom man nu då inbillar sig att det var så jävligt i Fattigsverige under 1600-talet. Det sorglustiga är att dethär med häxprocesser var icke en ren svensk företeelse utan det försiggick på många håll i Europa --- jag fick avsmak för hembygdens historiker som vill förnedra Sverige genom att skriva om hur jävligt det var förr. Samma sjuka har en del historiker i ropet. Det är icke sann historia. Jans häxor lägger sig som en unken hästfilt över hela Sverige.

Egentligen beslutade jag att strunta i Jans verk om häxorna, eftersom jag liksom kan honom innantill. Det är den gamla devisen "att mot gudarna kämpar man förgäves". Vår tids gudar är vid sidan av förträffliga Persson inom historiekunskapen typer som Guillou och sen alla ja-sägare historiker som icke vågar säga emot. Vi såg hur det blev med Arn där det skapades turism och förljugen historia som icke går att stoppa men väl passar etablissemanget på alla nivåer. Det är dokudynga

Jag nöjde mig med att på min YAHOO_lista publicera ett utdrag från min 1600-talshistoria där jag på 1980-talet berörde lätt dethär med häxprocesser. Att det blev lite ytligt beror på att det var bara Härjedalen som drabbades svårt av häxeriet och det var mer sporadiskt på andra håll. Från Dal finns inga fall i domböckerna som kan jämföras med det.

Det är därför jag menar att Jans häxeri vill strömma över oss på Dal som förljugen historia och det blir mer som den dokudynga som strömmar över oss där Peppe Eng lallar runt på dansgolvet under korrupta domare och nu ska han börja sjunga som Lena P. Det är ett hån mot tittarna och det är ett hån mot den sanna historien även om Jan använder historiska dokument denna gången. Vad hette han som sjöng … om man icke har för stora pretentioner? Men vist är det en sorts underhållningsvåld. Att döma av kommentarerna att döma har han icke sett processerna ur en historikers synvinkel utan som en dokudyngaskribent som söker det spektakulära och plockar ut russin och mögliga fikon ur kakan.

Häxor, trollkonster och processer

Hej
Ser att vår kära Jan Guillou gör reklam för en ny skapelse. Häxor
borde passa hans fantasi och överdrifter ... även utan att ha läst
hans skapelse. Jag befarar att han och filmen vill generalisera och
göra processerna til ett allmänt fenomenen i hela Sverige. Från min
horisont på Borekulle är det bara oppspin eftersom häxprocesserna
aldrig nådde Dal så vitt jag kunne finna när jag skrev om Dals 1600-
tal på 1980-talet. Man hade en tillbakalutad attitudtill slike
ting. Jag har plockat fram vad jag skrev om det då det begav sig
ha en fortsatt god jul

Utdrag ur min elektroniska bok "Oxlandet" om Dals 1600-tal indexO

Häxa eller klok gumma
Völvan och häxan har fått ett oförtjänt dåligt rykte av de nitiskt
kristna. De känner inte igen vardagstypen av dessa "kloka gummor".
De fanns alltid som osynliga andar här och var på landsbygden. De
hade förstås från barnsben varit "mormors flicka" och hade insupit
all gammal visdom av intresse. Andra var barn av eller hade levt i
omedelbar närhet av de kloka och sen själv så småningom bli en "HA-
EXAT". Det betyder "att ha korsat" en underförstått gräns till
kunskapen såsom att ha vågat sig på att själv prova ut t.o.m.
giftiga växter. Paradoxen är att vissa giftigheter är läkande bara
de tas i rätta doser eller förbehandlas på ett vist sätt. Någon
människa måste ha prövat ut detta... var försiktig med saltet
.
Nöa drifver hunn i bann
.
Vi kan inte nog tacka miljoner av förfäder för att de har prövat ut
vad är ätligt. För det andra vad är ätligt med en viss procedur
såsom förvällning av halvgiftiga svampar. För det tredje då de rent
medicinska växternas bruk ... och inte minst den märkliga mystik som
behövs som ett psykologiskt vapen i kamp mot såväl kunnighet som
okunnighet ... men se det är ett långt kapitel för sig.
Naturligtvis var kvinnan och gummorna även fostrare av pojkarna och
speciellt t.o.m. koltåldern. Såväl pojkar som flickor blev
självständiga tidigare än i våra dagar. En magisk gräns i Norden
torde vara 14 år när könsmognad sätter in. ... såsom i min ungdom
man genomgick invigningsritualen och fick i många avseenden vara
precis som vuxna.
.
Människan fängslas ofta av det spektakulära och minns hellre det än
verkligheten. Det kanske är att utmana denna böjelse att skriva om
dess rena motsats. Detta sekel är känt för sina häxprocesser runt
1660-talet. Det har medverkat till att ge anledning till att avfärda
folktro och vidskepelse som något dumt … (ändock höll samtida kungar
på med astrologi och annan vidskepelse.) Därmed ges även förfäderna
dumhetens stämpel ... där jag än en gång upprepar de överlevde –
kommer vår kultur att överleva?
.
Jag har tidigare definierat den "positiva häxan", som en som vunnit
kunskap och den negativa blir då rena folkfantasierna utan rim och
reson. Numera har vi psykologer som tror sig ha förklaringar till
det mesta. Den vetenskapen är inte stort äldre än min ungdom. Vist
är människan en skör varelse och kan inbilla sig det mesta. En del
luras att sätta onda ögat på nån man kanske inte gillar och kanske
därmed avreagerar sina egna inre plågor. Observera att onda ögat
oftast finns hos kollektivet mot nån man väljer att mobba … i allt
för många fall är det allt för lätt att krypa bakom det obestämbara
kollektivet och tro att om man är många har man rätt.
.
Trollkonster
För att bredda synen på Dal i detta avseende tar jag ett exempel på
en klurig häradsnämnd från Västergötland. Enligt min känsla kunne
den lika väl varit från Dal. In för rätten kom en Jöns Klockare
beskylld för att ha satt ont i boskapen. Sånt hände lite överallt
inklusive på Dal nu och då i början av seklet ... Häradsnämnden
frågade Jöns "Kan du trolla"? vartill den enkle och beskedliga
mannen jakade. Nämnden blev förstås lite nyfiken och ville lära sig
konsten. Man bad att Jöns skulle göra en demonstration. Det kunne ju
alltid vara bra att kunna nån gång.
Jöns bad om en kyrknyckel och Davids psaltare, vilket han fick. Sen
ritade han namn och mystiska tecken på nyckeln och läste långa
ramsor på "svensko och bondlatin" ... men se den gången lyckades det
inte!
.
Engen man rädde, sa bon,
nä han sprang for harn

.
Häradsnämnden fann i sin dom att Jöns ej kunnat bevisa att han kunne
trolla och kunne därför ej dömas för trolldom. Däremot blev han
inställd för kyrkorätt och dömd för att ha missbrukat Psaltaren och
kyrknyckeln och därmed förvisad ur häradet. Förvisningar ur häradet
praktiserades ännu i början av seklet tills man förstod att det
straffet ledde till "rundgång". När sen andra härader förvisade kom
andra tillbaka som "löst folk" istället.
.
Från Dal finns bara ett fylligt exempel på direkta magiska
besvärjelser och konster. Det var en enkel bondkvinna och granne
till Örnäs. Hon blev stämt till tings för vidskepelse med en
bjällra. Hon hade tagit bjällran av bjällkon en skärtorsdagsafton.
Sen hade hon lagt den i ett kläde tillsammans med bitar av ost,
fläsk, kött, ägg rågbröd, malt, klutar och annat. Hon gjorde ett
knyte av det och bad sin piga att lägga det i en rinnande bäck och
sen ta upp det igen påskmorgonen.
.
Det bar sig ej bättre än att ett par grannar fann knytet och hon
blev stämt till tinget (... till saken hör att grannsämjan var dålig
eftersom man ofta tvistades om ett gemensamt kvarnfall). För rätten
bekände hon att hon lärt och blivit förfört av en tiggerkona. Hon
hade aldrig för prövat och hon hade gjort det av pur omtanke om
djuren och för att tillförsäkra god skörd.
Rätten fann att eftersom ingen hade kommit till skada och eftersom
det var första gången dömdes hon lindrigt att böta 10 rdr. Men fick
samtidigt en varning att om det upprepades skulle straffet bli
mycket hårdare ... Hon var från Assarbyn.

Dä stog e par hunnar å mura mä ler.
Å vell de höra lögner fler?
Dä må man tro


Detta var ett sällsynt fall för Dal och ledde till dom. I övrigt
förekom av och till tillvitelser och angivelser för vidskepelse, att
nån skulle ha lärt sig trolla av finner och tattare. Men i regel
fick angivaren själv böta i brist på påtagliga bevis. Häradsrätten
var förstås tvungen att ta upp anklagelserna, men även att vända på
steken och se ärekränkningen i en falsk angivelse.
.
Häxprocesserna
Häxprocesserna var en företeelse som eftervärlden har analyserat på
längden och tvären. Företeelsen har tyvärr medverkat till att ge
våra förfäder dåligt rykte eftersom många generaliseringar ej får
sina rätta proportioner. Man anger sällan vilken omfattning det hade
och hur länge det pågick. Ej heller hur utbrett det var.
Dal var om man ska tro domböckerna helt befriad från häxprocessernas
psykos. Man såg mer nökternt på dessa företeelser. Det avviker
således från gängse uppfattning att hela Sverige skulle ha gripits
av samma häxmani såsom stora delar av Europa.
.
Nämnda lindriga fall av trollkonster från Dal är det enda jag funnit
och det ligger före den egentliga perioden med häxprocesser. Samma
gäller planetboken och kabbalamystiken något årtionde före häxorna.
I Västsverige var det nog endast Bohuslän som greps av psykosen i
nån högre grad. Medan trollkonorna är en vardagstyp av kvinnor som
går igenom årtusendena
.
... minns att en a´n som barn blev nyfiken när de andra barnen med
bestämdhet viste att en liten gumma i ett lite hus i byn var häxa.
Nyfiken som jag var skulle jag förstås genast lära mig hennes
trollkonster och besökte henne. Det blev lite läsk och en vän för
resten av hennes liv. Men inga trollkonster tyvärr ...
En sida av kvinnonaturen med läggningen att manifestera en livlig
fantasi i märkliga konster, samtidigt som de förstås äger sinne för
att dåra andra och rikta sig till godtrogna.
.
Katen Elins "redskap" som trollande häxa är nästan likadana som man
funnit i en bronsålderskvinnas grav i Danmark ... hennes eventuella
mjölkhare bestod av en pinne med ett stycke skinn omvirat, därtill
hörde en hönsfot, en björnklo, en bit av ett kranium och en benbit
med inristade figurer ... schamaner och medicinmän hade kanske dessa
ting som stöd för minnet och därtill en och annan torkad växtdel som
verklig medicin.
Katen Elin berättade in för domstolen, att hon med mjölkharen kunne
mjölka andras kor och trodde fullt och fast på sin förmåga. Det var
förmodligen orsaken till att hon likt många andra verkligen dömdes
till bålet, eftersom de inte ville göra avbön.
.
Om man ser till tidsandan var det egentligen inte Elins fel att hon
trodde på makter. Vi har i många av medeltidens kyrkor beskrivande
målningar av smörkärningens hemligheter och t.o.m. en mjölkhare samt
diverse demoner och en mjölktjuv. Allt detta var i uppfostrande
syfte och även det är en urgammal företeelse, där vi exempelvis
finner "tjuven" i spanska hällmålningar och andra hällbilder manar
att skydda åkern. Kyrkmålningar var en bruksanvisning för
boskapsskötsel.
.
Slutligen citeras här förmyndarregeringens instruktion till Skara
Stifts Ransakningskommission:

.
Carl etc. etc.
...... vår Guvenör har berättat att åtskilliga av de personer som
varit invecklade i trolldom i länet, har hemsökts av Satan i
fängelset, ja en del alldeles ombragta och avdagatagna och det synes
ej osannolikt att deras ensamhet och folks försök till tröst eller
förmaningar, kan ge Satan fritt spel i dem.
-
Därför har vi ansett det nödvändigt att åbjuda att de ej må lämnas
ensamma uta ... nästan att en vakt måste vara så nära att han kan
följa vad som sker. Därtill måste tillses att prästen eller andra
gudfruktiga människor försöker få dem att avstå sitt onda väsende
och trösta dem mot anfäktningar och förföriska påverkningar med
vilka de eventuellt kommer att frestas, så att de i görligaste mån
blir avstyrt ......"
,
Det har inte varit nån lätt uppgift att häva dessa psykoser,
samtidigt som hjälparna antagligen har förebrått de psykotiska och
har därmed visat att samhället vill stöta ifrån sig dem. Detta
medför att ångesten sätter in och förstärker psykosen, om jag som
amatör ska försöka tolka denna förtvivlade situation. Det var ändå
en omänsklig lösning att bränna dem på bålet ... men sådan var
Tiden ... och som sagt även kungen rådfrågade planetböckerna … men
vem dömer väl kungar?