Tiw, Ti, Tis, Tyr och lite om Odin

Tyrs första inkarnation var Oxen som fixstjärna minst 5000 år sen. Under bronsåldern blev han tydligen hjälten som satte armen i gapet på Ulven. Han dög bra till domare och tingsledare men svårt att se honom strida. Kanske han var bondeledare sedan

essäer| hem | mer om de gamla gudarna http://www.catshaman.com/essae/0ess2.htm

Nyligen såg jag franska president Chirac intervjuas och han berättade att hans stora idol är Karl I. … jag vägrar att kalla stora slaktare för "Store". Man får ju tänka efter lite vad man säger. Engelska Blair skulle förmodligen sätta Alfred I istället och denne fick väl lite mindre blod på händerna än alla andra man kallar "Store". Blair borde väl komma ihåg sin historia att Karl I i det närmaste förintade saxarna 782 AD genom att slakta 4500 av noblessen.

Historien är en process och Karl levde i steget mellan bondesamhället och en feodalt kristen överhet som stal böndernas huvuden och krävde skatter. Man planterade in nygamla saker i ny förpackning. Bondens vardag är året och naturen och den kan inte kyrkan ändra på. Bland maktmänniskor är det ärofullt att ha död på andra folk och utvidga sitt eget rike.

Minns de hypernationalistiska sångarna om hjältekungar vi lärde oss i skolan. Det finns sällan någon eftertanke att vad är det egentligen man glorifierar?. Vi fick också lära oss att bli halv-franska och tycka illa om nordiska barbariska vikingar. Den som har ordet och skriftens makt skriver historien. Inte det minsta kritiskt tänkande hos många generationer nordiska historiker som i hög grad från början styrdes av katolska kyrkan. Forntida idéhistoria låg tills 1981 på teologiska fakulteten!!! Det kallas normalt för jäv.

Därför glömde man att vikingarnas räder mot Karl I var ett självförsvar mot kejsarens lust att utvidga åt norr. Vikingarna höll honom sysselsatt på hemmaplan och samtidigt försvagades de den möjliga bundsförvanten på andra sidan av kanalen. Hade han fått hållas hade vi pratat franska nu. Senare när kejsarriket delades kom Otto I med samma lust att behärska Norden. Han kom inte längre än till Limfjorden och gjorde Danmark till markgrevskap för en tid.

Historien och tolkningarna av den ligger oss i fatet när vi vill veta sanningen om såväl nutiden som om det förflutna.

Den enarmade kolar Loke som fastnat på spjutet han slungat mot Tjatse i örnhamn. Detalj från Lökeberget Bohuslän där vi även ser Baldersdrapet och den sörjande modern

I Norden pågick en annan process efter att herulernas liga föll runt år 500 AD. Om vi får tro brakteaternas figurvärld bedrev de ett formalistiskt ritualsamhälle och de välbärgade var förmodligen i allmänhet "årmän/ tegnar" som ledde samhällets ritual. Det var allmänt fredstid men dessa betrodde äldre män ledde folket vid försvar. Tyr var arketypen för den goda lokala årmannen och ledaren. En äldre man som hade erfarenhet och kände livets villkor ... Vi ställer ibland samma krav på våra ledare.

Vi ser klarast kultursprånget i Gotlands bildstenar där en tidig Edda-mytologi kan skönjas. Det är handelsmännens och deras underlydande skeppsbesättningars mytologi och där finns bara spår av meningslösa myter. I motsats till att herulernas symbolik handlade om såväl ritualåret som idoler för jordbruket som fortsättning på en tradition som föddes under stenåldern.

Den senare historien är bättre känt och det är därför vi har så många tyska och plattyska lånord i svenskan. Vi är inne i den sista fasen av sydeuropeisk dominans i Norden. Det sker mer elegant och förment demokratiskt. Men det är i alla fall så att söderns majoriteter kör över Nordens minoriteter.

Denna essä initierades av YAHOO-listan Anglii där nån frågade efter läsbara spår av Tiw/ Tyr i England. Engelsmän och deras historiker är inte särskillt intresserade av de djupa rötterna och ej heller av den tidigt kristna och förkristna tiden före Alfred I. I ärlighetens namn får man väl säga att Nordens historiker skyr också den tid då samhällets idéer formades. Kanske det är för att de vet för lite och skulle avslöja sin okunnighet och kanske tvingas att omvärdera tidigare slutsatser.

Om vi rätt ska förstå idolen/ arketypen "Han med en arm" måste vi ta oss över fasskiftet under 600 - 700-tal då de gamla idolerna omvandlades till burleska figurer i överklassens sagor. De var förmodligen lika mycket var avsedda för barnens fostran. Samtidigt ville man inte vara sämre än kulturländerna där prästerna håll ordning på bönderna med obegriplig latin medan herrarna drömde hjältedrömmar. Guldbrakteaternas sagobrott har fortfarande kontakt med det jordbrukande folket men öldrickandet i långbänkarna krävde mer och mer av barderna. På den vägen och via Snorre och andra får vi listan av obegripliga heiten och känningar som meningslös poesi.

Man använder Edda-gudar utan att veta om de verkligen förekom eller var i bruk. Det förundrar mig att inte Åke Ohlmarks tog ett steg bakåt och skrev nån kommentar om orimligheten i vad han beskrev. Vi ser på andra håll att populära idoler får de flesta andras tillnamn. Odin blev något av en fornnorsk Superman om man ser till alla hans namn och heiten:

Grim, Grimner, Vidrimner, Ygg, Yggjung, Yjung, Sidhatt, Fjolner, Svipal, Tvegge, Brun, Brune, Hnikar, Hnikud, Geirolner, Geirlodner, Bivline, Svalner, Hjälmbäre, Herjan, Härglad, Härjfader, Valfader, Hvatmod, Hermod, Hrjod, Bölverk, Gaptrosner, Launding, Svidrer, Svidur, Hropt, Hroptatyr, Ome, Ölur, Sige, Sigder, Siggaut, Sigmund, Sigtrygg, Gaut, Gautatyr, Helblinde, Tveblinde, Härblinde, Gunnblinde, Gestumblinde, Sidskägg, Harbard, Bilögd, Bålögd, Ännebrant, Valack, Hrosshårsgråne, Dresvarp, Atrid, Frafrid, Gångläre, Gångråd, Geigud, Fjällgeigud, Hänge, Hangatyr, Skollvald, Våvud, Glappsvinn, Fjöllsvinn, Ginnar, Svavner, Vakr, Tunn, Tror, Oske, Trasar, Audun, Sann, Sangetal, Gizzur, Gondler, Ovner, Hagvirk, Täck, Njot, Feng, Jolner, Hrame, Vidur, Hvedrung, Hängekäft, Arnhövde, Hravnass, Olg, Fornölver, Kjalar, Farmatyr, Ud. (min språkkontroll klarar inte dessa)

Första skriftliga beviset för en nordisk Wodan är handelsmännens idol och bronsålderns "båtlyftare". På Neros tid restes stelar för ortsidoler såsom Mercurius Hanno (Fyn) och Mercurius Leudisio (Lödöse var inte grundat än men vist låter det likt eller gammalt namn för Löddeköping), Mercurius Cimbri (Jutland) samt Mercurius Rex den högste. Dessa stelar har man funnit vid nedre Main och Heidelberg i närheten, Eifel och Düren på andra sidan av Rhen i Luxemburg och slutligen vid Geldern nedre Rhen. Observera att även saxare och friser senare hade Merkurius - Wotan som idoler handelsfolk som de var.

Därefter får vi nöja os med "rykten" när Vi får de första skriftliga antydningarna genom Tacitus runt 100 AD berättar om germanernas system med allmänna folkting. Där får vi då underförstå tingets idol och idémässiga beskyddare. På 200-talet får vi det första indirekta beviset:

DEO MARTI THINGSO ET DVABVS ALAISAGIS BEDE ET FIMMILENE ET N AVG GERM CIVES TVIHANTI VSLM

"Till guden Mars Tingso och de två Alaisagae, Beda och Fimmilena och den gudomliga kejsarens ande: Det germanska folket Tvihanti fullföljer villigt och förtjänstfullt sitt löfte."

Templet fanns på Capel Hill lite söder om fortet Housesteads /VERCOVICIUM. essa frisare från Twente mellersta Holland var stationerade vid vallen runt 200 - 400 AD tillsammans med friser från Hnaudifridi. Men vi får räkna in andra västgermaner såsom bataver, tungrer och även nordiska heruler en tid.

Det finns en dialektal skillnad mellan Tiw och Tyr även Tiur. Tyr betyder tjur i bl.a. danska och gammaltyska OHG och syftar förmodligen på Djurkretsens Oxen som var aktuell för vårdagjämningen från och med fjärde årtusendet f.Kr. Men "oxhornen" förblev symbol förvår dagjämningen fram till vikingatiden i brakteater och de tidiga romerska kejsarna hade ibland horn i pannan. Tiw förekom i Frisien och engelsmännen förkortade till Ti som också finns i danskan. I danskan betyder "tis-" utflöde och det är förmodligen lika gammalt som sumeriskans TI = liv med symbolen en pil och i andra scripter en grodd i hölje.

Romarna fungerade som alla erövrarfolk att de satte egna latinska namn på de erövrade stammarnas gudar/ idoler. Deras översättningar var inte alltid lyckade såsom i detta fall att Tingsguden jämställs med romerska krigsguden. Men i de romerska provinserna var det förmodligen militärguvernören som var högsta domare. För dem var det fredliga självstyrande samhället obegripligt eftersom man måste underordna alla byar till en högre makt för att kunna ta ut skatter.

Nästa beviset för de forna gudarnas existens är veckodagarnas namn som skiljer sig bara lite mellan engelska och nordiska. Constantine hade hov vid Trier i början av 300-talet en tid och han införde det nya systemet. Vid Rhen fanns bl.a. herulerna som då förmodligen förde dem till Norden med Odin för Mercurius, och LAUR/ Lör för Saturn skördeguden som finns i engelskan. Däremot är det frågan om inte engelska Thurs egentligen är den trehövdade tursen som symboliserade månårets tredelning. När folk glömt denne satte man in Tor istället och gjorde en folketymologi av namnet Lör.

Det keltiska och germanska samhället var före romarna en löslig federation med något sånär liknande ritual och världsordning. Först när romarna blev ett hot blev det aktuellt att bilda en bättre samhållen federation "Svebiska förbundet" med 54 förbundna enligt Orosius. Till dem hörde även stammar på båda sidor om Östersjön. Gränsen mellan germanska och galliska kelter gick ungefär i Rhen men med Luxembourg och Belgien som Germania Inferior.

Detta var då en liten skillnad i språk. De hade ytligt sett ofta skilda gudar stammar emellan men om visar till funktionen levde alla i ett glest bondesamhället så deras andliga överbyggnad var liknande överallt. Tiw/ Tyr och Wotan/ Odin var gemensamma i Västeuropa medan Tor tyck vara en saxisk variant som i England inte finns i ortnamn norr om Themsen. Till Norden kom denne förmodligen med friserna när de etablerade sig bl.a.i Birka. Förekomsten av Torshammare är stor i närheten av Birka men rätt spridd i övriga Skandinavien och England och senare än folkvandringstiden.

Engelsmännen är kanske ursäktade eftersom de är inte uppväxta med Eddan eller populariserade sagor ur densamma såsom jag i min barndom i Danmark … undrar om ungarna fortfarande läser om Rolf Krake, Loke, Tyr och Thor. Det finns ett 40-tal runinskrifter i England men de tycks inte vara kända.

En av dem är förmodligen nästan totalt okänt. Den finns i Lemington Wood, Northumberland. Det är en enkla inskrift på en häll med en liten typisk engelsk hällristning vartill man lagt tre runor LAF. Det har förmodligen varit ett sätt att inmuta den gamla platsen på nytt. Det förvånar inte så mycket när man kan utropa ett fynd av runorna NEIM på en brosch till äldsta fyndet av engelsk skrift ca 650 AD. För de som vet finns nog fynd som är ett par hundra år äldre. Exempelvis tre urnor stämplade med TIU från 400-talet i Spong Hill, Norfolk.

Ortnamnen är förstås bevis så goda som något men svåra att datera.. Tyr i formen Tis/ Tir är vanlig i Danmark medan vi i England har Tysoe, Tuesnoad, Tuesley, Tifield, Great Tew, Dun's Tew, Tewin och Deverstone Cliff. Sistnämnda namn indikerar at man rest sten till Tyr likt många namn på - stone/-stan/ -sten med roten en idol. Mer dold är att eftersom Tyr förbinds med tiden, ritualet och tinget underförstår man tingets beskyddare. Därtill har vi alla domarringarna som var säte för årmannen i många fall. En del av dessa kan dateras tillbaka till bronsåldern.

För de flesta engelsmän slutar historien bakåt med romarna. Romarna tillåts at vara hedningar medan angler anses som vilda hedningar innan Alfred I tvang dem till dopet. Engelsmännen bryr sig inte om det rika arvet i nordiska hällristningar som berättar om den "Enarmade" på Lökeberget i Bohuslän och med brottstycken ur Baldersdrapan. Från Aspeberget har vi när Tor och Tyr fiskar med huvudet av jätten Hymers oxe.

Tack vara Eddan har vi fått dessa burleska brottstycken ur det förflutna. Säkerligen har man gjort händelserna märkvärdiga för att man ska komma ihåg dem. Vårdagjämningen var som första-gångs-händelse i Oxen. Midgårdsormen är solbanan och enligt den gamla myten på Vitlyckes häll står Tjuren/ Oxen på solbanan. En yngre myt är när solen binds till Tor dvs. jätten Hymer lurar honom att tro han lyfter hans katt. Det är Midgårdsormen och stället är stjärnbilden Tvillingarna som syns som motpol till Tyr när han har armen i Fenrisulvens gap. Scenen med Tor finns bl.a. på det halvkristna Gosforthkorset i Lancashire

För att finna ursprunget till Eddaguderna och Tyr får vi söka oss till himlavalvet. Et engelskt poem från senare häften av vikingatiden säger

Tiw är ledstjärna som har prinsars förtroende

Den är alltid på sin kurs även i nattens dimma

Tyrs centrala funktion var att vara Oxen i Djurkretsen under Stenåldern och fixstjärna för vårdagjämningen en tid i Norden, Egypten och många andra ställen.. Under bronsåldern blir Tyr/ Tiw arketyp för årmannen som residerar vid Ramadan när Fenrisulven symboliskt (Sagittarius) "binds" för att hålla räkning på månår i relation till solåret.

Denna korta essä är ett komplement till essän om Tyr-myten i brakteaterna och tolkning. Eddans myter är till stora delar bara strunt, men man kan finna djupsinniga fragment mitt i det hela. Vi kan inte begränsa oss till vare sig Eddan eller Bohuslän utan måste söka kunskap där den finns. Det anglosaxiska arvet är ett viktigt komplement till nordisk kunskap i ämnet. Deras litterära lämningar är runt 600 äldre än Eddan