Jussi i Varggrottan 130 000 år gammal

Sanningen kryper fram att fynden i Varggrottan i Bötom/ Karijoki nära Kristinestad är åtminstone 130000 år gamla. Jag kallar honom Jussi och det var inte utan besvär att han med hjälp av en Jussi kröp fram och förstummade oss genom att töja Tidslinjen gjort av gummi

Bjästamon |Essäer |

Varggrottan/ Susiluola med några fynd Bötom/ Karijoki nära Kristinestad Finland

Vi kan tack Jussi med österbottnisk sisu för att vi får lite kunskap om Norden tidigaste människa. En "Insider" berättade nyligen för mig den sanna historien som finska Museiverket nog aldrig kommer att berätta. Det började med att ortsbon Jussi, ägande gård och grävmaskiner tänkte att han tar barnen med till Varggrottan där han lekt som barn. Det var runt 1990. Kanske något undermedvetet minne fick honom att ta med en spade för att kolla om "där finns nånting" eftersom han är intresserad och lite påläst på arkeologi.

Nåja snart nog stötte han på "nånting" han bedömde vara arkeologi. Sen började karusellen med många tiotal telefonsamtal till Museiverket 350 kilometer bort i Helsingfors. Men där hade man inga anteckningar om arkeologi just i det området så de avvisade honom. Skam den som ger sig när man har österbottnisk sisu. Det upptrappades och fler lokala personer bland annat en bekant från kommunen kopplades in för att övertyga vantron i Helsingfors. Efter fem år fick de skriftligt att "det finns inget arkeologiskt i Varggrottan".

Liksom i Sverige är det icke tillåtet med privat arkeologi. Men nu när de fått veta att det inte finns nånting hade man alla möjligheter. Eftersom stället annars är unikt ock kommunen jobbar på att skapa turistverksamhet planerade man att anlägga ett café och något för turisterna. Jussi tog fram grävmaskinen för att öppna grottan lite mer. Det var ju inte bortkastat även om man inte skulle finna nånting. Turisterna skulle få mer utrymme.

Vid grävningen gjorde man verkliga fynd av mycken aska och förkolnade rester och nu fick Museiverket eld därbak. Arkeologi tar dock sin tid så först 1998 vågade man sig på en försiktig datering till 70000 år. Men sen kom man ned till 1,5 meter och fick lägga på till 130000 år. Problem börjar komma när det inte finns tekniska metoder att göra säkra så gamla dateringar. Man är nere i lager fyra och det finns ett par till som vi får vänta med svar på. Min Insider pratar om en halv miljon år. Ett annat problem är att så unika fynd måste dokumenteras och bevisas väldigt noga.

Nu har Museiverket en sajt om Varggrottan och det spelar kanske inte så stor roll om vi vet hur gammalt det äldsta skiktet är. Huvudsaken är att nu vet Museiverket att Varggrottan finns. Jag ser på Bötom kommuns sajt att Varggrottan passar bra in i deras turistverksamhet

http://www.susiluola.com/

http://www.susiluola.com/Varg/swe.htm

http://www.varggrottan.com/Wolf/eng.htm

+++++++++++++++++++++++++++++++++++

Bjästamon, Sveriges första "stad" från början av bronsåldern

Bilden ger lite känsla för storleken av utgrävningen på Bjästamon i storleksordningen 30 större egnahemstomter

Nu när jag ändock är inne på unika "scoop" inom arkeologin måste jag nämna utgrävningen före Botniabanans spår. Vist har Riksantikvarien publicerat loggboken för utgrävningarna, men man har inte begripit riktigt vad man håller på med och vad man fått fram. Så det blir inget rikssvenskt scoop utan en obegriplig sajt där läsaren själv får försöka finna sammanhang och framför allt förstå hur stort det är. Det är större än "De viktigaste fynden var flera hyddbottnar". Det har varit en rätt stor handels- och industriplats och detta så tidigt i historien att i praktiken vågar Riksantikvarien inte tro sina ögon. Här ett par klipp från sajten

"Under perioden maj till mitten av oktober 2002 pågick utgrävningarna i Bjästamon. Undersökningen påbörjades redan 2001 och syftade till att bereda plats för Botniabanan. Grävningen berörde en boplats från yngre stenålder, cirka 3000 - 1500 f Kr. De viktigaste fynden var flera hyddbottnar. Dessa tillsammans med stora mängder benmaterial och enstaka brända sädeskorn gör Bjästamon till en mycket speciell plats för oss arkeologer.

Botniabanan korsar ett område med stenåldersboplatser cirka 1 km väster om Bjästa. Under 2002 kommer vi att undersöka en yta på cirka 38 000 m2. Vid den arkeologiska förundersökningen i området hittades nio boplatsvallar - hyddbottnar, från yngre stenålder. Dessutom fanns där ett osedvanligt rikt fyndmaterial:

- Neolitisk keramik.
- Föremål av kvarts, flinta och skiffer.
- Stora mängder brända djurben.

Fyrdelade året med sydliga fotspåren med älgen i fjärde kvartalet och staven i andra kvartalet

Vid Nämforsen ser man symbolik från kalendrar i söder såsom denna. Det finns en liknande där det finns en korsad cirkel "kvartalsdelning". Enligt min Insider är helhetsbilden att det var en hel liten stad med "hyddorna" ordnade i gator. Det är detta faktum som talar för en organiserad verksamhet. Det finns också fynd av import från södra Skandinavien vid denna tid och likaså vet vi om export till söder. Farmännen på Gotland håller sig framme och var kanske i Norrland och jagade björn eftersom det finns fynd av björnklor.

Överst en av spetsarna från Vesterbjers, Gotland längd 20 cm. Nederst från Gryts sn, Östergötland längd 28 cm

Verktyg i skiffer var vanligt i hela Norrland. Från Bjärstamon visar man upp ett älghuvud från kniv vars make finns från Delsbo i Helsingland. Montelius samling från 1917 upptar fynd av skiffer från Norrlands alla områden samt från Uppland, Södermanland, Nerike, Östergötland, Blekinge och i ett fynd från Västerbjers, Gotland fanns i en grav flera spjutspetsar i skiffer. Allt detta som bevis för utbyte av såväl föremål som kultur.

Där har funnits industriverksamhet och med säkerhet också handel. Det kan ju ha varit ett tidigt centrum för pälshandel från inlandet. Just vid den tid har vi perioden med hällkistor och metalletning lite överallt. Dessutom sädesodling och perioden var 3 grader varmare än nu så att det gick att odla säd även i mellersta Norrland.
http://www.raa.se/uv/bjastamon/

http://www.raa.se/uv/bjastamon/karta.htm

Kartan rymmer Ångermanland och Medelpad där vi har många indikationer på Norrland tidiga historia där vi kanske få påpeka att årsmedeltemperaturen var förmodligen högre 3000 - 2000 BC.

Denna från Nätra, Örnsköldsvik kan nästan gå för en dansk dös. Den nordligast finns vid Jävre, Piteå och liknar Gotlands Vi Alvar. Vid Rauma i Finland finns något liknande. Slutsatsen blir att kulturen följde kusterna

Bjästamon ger oss rätt i att tro att den är lika tidig som motsvarande dolmentyp i Västeuropa och Den främst finns i Södra Sverige med enstaka exemplar bl.a. Hässelby och på Gotland men annars på Sydkusten.

Hällkistan i Lagmansören

En för Norrland unik gravanläggning finns vid "Lindvarpe" i Lagmansören i Indal. Det är en hällkista vars typ återfunnits närmast i Finland. Graven innehöll spår av två skelett, en kvinna på 30 år och ett barn på 7-8 år. Hällkistan i Lagmansören dateras till ca 3000 år f Kr och är den enda kända stenåldersgraven i Västernorrlands län.

I södra Skandinavien talar vi om gånggrifter vid denna tid. Hällkistor i söder är i regel gjorda av stora stenflisor som krävde avancerad stenteknik. Man kan förbinda metallurgi och odling med dem från ca 2300 BC framåt. I Norrland var det förmodligen varmare vid denna tid och man har spår av sädesslag.

Parstenar passar till ritualtiden runt 2000 BC och det finns mer parsamhet i området.

Än mer när Dottemar berättar att under finns "en grotta", vilket lika gärna kan vara en hällkista eller varför inte en gånggrift. I Dottemars tassemarker finns en öppning mellan stenar som bildar väggar och tak och det kan vara en hällkista. Min preliminära undersökning säger att Riksantikvarien kanske inte känner till detta. För en arkeolog kan det tyckas vara sensationellt för Mellannorrland? … eller hur? Göra Dottemar skriver:

 Tack Bengt, förresten under parstenarna är en grotta belägen, ett hål vi krypit ner i, två grottor. Jag tror flera stora stenar rymmer grottor under sig, har krypit ner i rum som är riktiga kryptor formfulländade magnefiikt, skålgropar på översidan. Detta är gjort av någon vi inte känner, någon som bemästrar en annan teknologi, min tanke är Atlantis.

Jag har hittat stenbrotten, lämningar som visar mycket som vi inte förstår och accepterat. Jag har hittat stenbrott som lämnats där allt förarbete finns kvar och omgivningen är som ett kultcentra av oförståeliga mått. Jag har sett mycket under de år jag vandrat i skogen på jakt efter något jag inte vet vad det är och som trotsar och hånar mitt förstånd, men visar och leder mig dock.

Skålgroparna daterar förstås till bronsålder och utformningen till hällkisttiden dvs. inledningen av bronsålder. Naturligtvis ska jag göra mitt bästa för att beskriva vad jag tror. Hällkistor är ovanliga i Norrland, medan de är vardag i mina trakter med fristående och begravda kistor om vart annat. Därför blir det min första gissning. Kolla mitt album om Görans tassemarker som kommer att utökas med några bilder och en senare textkommentar till typerna.

http://www.catshamans.se/albums/dotalb/index.html

Dottemar har tydligen gjort ett nyfynd och i området finns spår av att man haft stenbrott och bearbetat stenar. Därför blir mitt första antagande att det finns två hällkistor i hans tassemarker. Likaså ser jag inte nån hällristning i Medelpad på senaste kartan så det skålgroparna blir förstås också ett nyfynd

.

Kan konstateras att Riksantikvarien inte har förmågan att göra saker intressanta och publicera dem. Man behöver inte göra det till ett braskande "kämpescoop" men på våra breddgrader är det ett anmärkningsvärt fynd som höjer statusen på våra förfäder "redan på stenåldern". Vi får en aning om att de var inte bara långhåriga, skitna "stenisar"

16 februari 2005 uppgraderat 12 mars 2006

Ha det

catshaman