Vikingar i National Geographic

National Geographic har vintern 2004 visat ett par program om vikingar och har även en artikel på sin sajt. Tillsammans visas en viss omprövning av den fyrkantiga schablonen av vikingen som en blodstörstig krigare som satte skräck i Europa. Fortfarande är man lite ensidiga bland forskare

Viking, Lindisfarne, Karlemagne, Heliga tysk-romerska riket, National Geographic, Otto I-II, Hedeby, Rökstenen, Lolland, Thyra, bersärk, Torshammare, Edda, Birka, Ribe, Aethelred, trelleborg, vikingatiden, Merkurius, feodalism, slav, bryte, Odin, Tor

essäer| hem |

två program

Alla program och framställningar med självrespekt börjar med ett citat om när vikingarna plundrade Lindisfarne 8 juni 973. Vi får höra om det grymma dödandet och förstörandet. MEN sen i en senare mening får man då höra att alla dödades? Vem kunne då berätta om händelsen? Eftersom vi här gillar vetenskaplig sanning blir man genast skeptisk.

De tidiga källorna anger tonen för vår senare tolkning och det är förstås den katolska inställningen till kättare och hedningar som lyser igenom … vi i Norden är ändock glada därför att en av följderna var att man rövade förlagor till vad senare blev vikingatidens djurornamentik med "Rundjuret" som en karakteristisk bild. I de keltiska munkarna framställning är det förstås kristen konst av bästa märke, men när nordborna använder motiven är det vilda barbariska framställningar av heden karaktär. Det är alltid frågan om på vilken sida av gärsgårn man står.

Lite raljerande kan man säga att anfallet på Lindisfarne var avancerat industrispionage. Det verkade målmedvetet och med tanke på tidspunkten är det en parallell till att Karlemagne slaktade saxare eller bortförde dem och satte eget folk istället. Kristendomen har sedan runt 380 kallat alla med annan tro än den romerska för "kättare" och satt skottpengar på dem och glömt det här med att du ska inte döda, du ska älska din nästa som dig själv osv.

Det är förvånande att fortfarande i vår tid finns folk som tycker det var OK om Heliga tysk-romerska riket hade ihjäl otrogna hedningar för att dölja maktmänniskors strävan att bli världsherrar. Utan nordbornas motoffensiv hade väl alla om inte pratat latin så dock franska. Denna senare inledning till kommentarer om vikingarna är något bättre, medan det vore önskvärt om vi kunne bedöma förfäderna helt efter tillämpade mänskliga rättigheter med dess frihet till tro och fysiskt välbefinnande inom sin egen sfär.

National Geographic visade två program i ett svep om vikingar och hade 3 minuter reklampaus var 15:de minut. Jag lyckades hålla självdisciplin och inte börja med något annat i pauserna och gjorde några reflektioner. Dessa program började ändock med några antydningar om att det kanske fanns annat en djurisk vildhet bakom vikingarnas anfall. Det hade varit klädsamt om man tecknat bakgrunden med de stridande ekonomiska, religiösa och maktmotiv som rörde sig i Västeuropa vid denna tid från Karlemagne till Otto I - II i det s.k. "Heliga tysk-romerska riket" och med deras grannar.

I en stor del av programmet "demoniserade" man åt andra hållet och försökte visa "hur duktiga" vikingarna var. Man börjar nästan att tro att de var människor som du och jag! Man visade deras skickliga båtbygge och tillbehören därtill. Då avslöjas att programmakarna inte har intresserat sig för dåtidens historia där exempelvis båtbyggandet vid den tiden hade ett par tusen års anor.

Man stapplade på ordet "viking" som den kristna tolknigen har gjort synonym med pirat och språkforskarna hamnar i Viken. Däremot menar jag att det i huvudsak användes om sjöfarare där handeln var det viktigaste

På Sädingestenen (900-tal?) från Lolland, Danmark läses: "Thurvi fick karvat denna sten efter sin husbond Krogh. Över sitt land han var allra starkast? av sydsvearna och syddanerna. Kval förtärde honom den bästa av nordbor. Han var sydsvearnas ..."

Är det en del av svearna i Östsverige eller är det svear förlagda till Danevirke och Hedeby. Olaf, Gnupa och Erik nämns som svenska hövdingar i Hedeby = Danmark under 8 - 900-talet. Supersvenskar vill förstås helst se att Svearna erövrat Danmark liksom att några svenska enklaver vid de ryska floderna skulle vara tecken på att svearna erövrat stora mäktiga Ryssland. Danskarna vill gärna vara med på ett hörn eftersom Rurik låter som Rörik och jag kan konstatera att jag bodde i hans by Rörby som barn om man får skämta.

Vi minns Rökstenens passus om att ligga i borgläger "fyra vintrar i Siudlund" kanske som värn mot store Karlemagne i Frankerriket runt år 800. Även ordet "syddaner" reser frågor men kanske det är så enkelt som lolliker eller som lolliker och schlesvigare … Adam av Bremen nämner att nån kung från Svealand sökte hjälp hos danerna när svearna vill köra ut honom. Denna "samverkan" mellan länder fortsatte långt in i medeltiden. I Danmark = Sönderjylland sökte tronkrävare hjälp hos kejsaren om de inte klarade sig själv. Vi kan inte använda våra nationsbegrepp på en tid innan nationerna fanns.

Det vore naturligt för resande att ha vänner och nödhamn på Lolland på traden till Hedeby. Lolland är stor bara för de sturska lollikerna. I relativ närhet av Sädinge hittar vi fler runstenar. Vid Tågerup berättas om en broder reser sten för Sperle som var Esbjörn Näfs skeppare. På Tirstedstenen berättas om föraren som dog i Svitjod i Fregges skara och alla vikingarna. Obs! att vi får ett belägg för bruket av ordet viking och även ordet Svitjod. Bregningestenen för ochså tanken till sjöfolk som ser Lolland som skyddshamn.

De tidiga danska kungarna residerade förmodligen i Hedeby och Danmark var Angeln nuvarande Schlesvig-Holstein. Det är naturligt om folk tar kung när man hotas utifrån och kungars första uppgift har alltid varit att försvara landet.Det tidiga kungariket man räknar med är när Thyra av Sönderjylland gifte sig med Gorm av Hardjylland i mitten av 900-talet. På runstenen kallas hon "but" och det betyder förmodligen att hon var "fredkulla" som en klassisk metod att lösa tvister mellan grannar.

Sen är det en annan sak hur de på andra sidan av gränsen beskriver i Danmark som hörsägen. "Ärkebiskop Willibrord forsökte omkring 700 att missionera hos "de vilda daners stam". Då regerade Ongendus, "en man mer grym än ett vilddjur och hårdare än sten, och det är vad vi vet om honom". … förmodligen var han älskad av sin morsa och även av sin maka. Det hör liksom till saken att kristendomen utmålade alla otrogna som avskum. Kanske inte så konstigt att de mötte motstånd.

Vi kan inte nöja oss med kontinentala tolkningar av ordet viking, eftersom det har så många betydelser efter vad vi kan se av de historiska fragmenten. Likaså ordet slav, som alltid kommer fram i sammanhanget och det har många schatteringar. Det är naturligt om alla former av last behövde stridskunniga beskyddare. Därför brukade man slå läger på öar eftersom det var lättare att försvara sig där. På feniciska handelsskepp ser vi hopliter från Sparta som beskydd. Ett exempel på en allmän företeelse genom historien. Varför inte jämföra vikingar med liknande företeelser på andra håll? Istället för att demonisera.

Man framförde den primitiva spekulationen att bersärkerna gick och käkade flugsvamp för att bli höga. Den naturliga förklaringen duger gott. I Västeuropa känner vi till hur romarna gjorde sig skräckinjagande och skyddade sig med stora sköldar och genom sin mängd fick man rykte om sig. Våra förfäder kelterna var inte mycket sämre och hade systematisk avskräckning som metod liksom partherna. Gemensamt var att de var tränade för strid och hade en målsättning. Det gjorde att man var tio gånger farligare än de oförberedda försvararna.

De hade runda sköldar i Norden och tidiga fynd har vi från runt 200 AD i Illerup mose, Jylland. Där har vi även axelgehäng och rester av prydnader och beslag som kan ha varit rangbeteckningar Det här med hierarki är en del av militärens ryggrad. Grädden av nordborna umgicks och tjänade romarna och det hjälpte att skapa en tradition av krigare. Man fann ochså röda sköldar och de kom förmodligen från Viken där vi från keltiska källor vet om "de röde" just därifrån. Det var bra att liksom ha en ursprungsbetecknig på skölden så att man kunne skilja på vän och fiende.

Med tanke på hur Karlemagne och de andra behandlade folk utifrån religionen som man påstod var det väl naturligt om nordborna i självförsvar uppammade ett hat åt andra hållet. Även om jag inte vet hur man kan bevisa det. Programmet framförde att Tor skulle ha varit en motpol till Kristus. Nu är det så att största delen fynd av Torshammare är gjorda i Birka och såld i dess nära omgivningar med få fynd på andra håll och ortnamn med Tor är spridda bara på några håll.

Det mesta talar för att hammaren var en amulett införd från Frisien eftersom vi inte känner till Tor förrän Vendeltiden och vi träffar honom på Gotlands bildstenar efter 700 AD. Det var ett mode man övertolkar. Men man har funnit dem även i England och det är en påminnelse om att vikingarna/ friserna hade relationer på många håll .. det hindrar inte att man haft en liknande arketyp men under annat namn sen bronsåldern eftersom Tor antyds på några hällar i Bohuslän.

På Gotland har vi bevis för att en del av Eddasagorna var levande och att åtminstone överklassen hade sitt Valhall fr.o.m. 700-talet De tidiga bildstenarna har en formalistisk framställnig med ikoniska motiv. Den tidiga keltiska inställningen var förmodligen att man trodde på "efterliv" och förberedde sig för striden genom att kalka håret vitt när man skulle gå till en "annan värld". Det innebar att man kom ur stridens värld antingen som levande eller försvann till ett efterliv. Man kanske kände sig oövervinnelig. För vikinganoblessen var det kanske en dröm att få komma till Valhall och äntligen få bestämma. I verkliga livet fick de alltid ta hänsyn till besättningens motstridiga önskningar eftersom man i ett båtlag måste ha medbestämmande och enighet när beslut är fattat.

Förmodligen räckte det gott att man var tränad till strid mot fredliga bönder och stadsbor. Att fara "i viking" var en totalföreteelse där de hemmavarande stod bakom och gjorde sitt bästa för att tillverka varma kläder, mat och andra saker där en mor eller hustru fanns bakom varje krigare. Programmet visade att utrustningen står sig bra i jämförelse med våra dagar termokläder och båtar i samma klass.

Det är förstås svårt att skilja ut vad var rövartåg och vad var kolonialisering. En rekognosering kunne övergå i än det ena och det andra. Det fanns gott om plats i England ännu vid den tiden. När man var väl etablerade kunne man skapa t.o.m. ett stadssamhälle som York av hög klass. Vikingarnas bakgrund var ingalunda den okunniga obildade barbaren eftersom man hade kontakter så långt borta som Bysans och hade sen guldåldern även kunskap om romarriket. Guldålderns smycken är ett bevis på ett konstsmide som aldrig senare överträffades.

Programmet visade lite malplacerat ett svärd på ett mynt som något nordiskt barbariskt. De tidiga engelska och även nordiska mynten kopierar i allra högsta grad de mycket tidigare romerska mynten. Efter att Harald Hårdråde vände tillbaka från äventyren i Bysans runt 1040 ser man att de danska mynten inspirerades av Bysans. Kanske kungliga familjen bar kläder från Bysans? Vid samma tid samlade Ingvar folk till ett tåg till Särkland men hamnade fel. Men det är ett exempel på att trots att kungarikena redan fanns höll man på med privatföretagsamhet kanske speciellt i Svealand i gammal anda. Det hade blivit en stil att fira semestern i Särkland så att säga

Det var lite förvirrande när programmet fortsätter vikingatiden in på 1000-talet. I slutet av det seklet var nordbor och svenskar väringar i Konstantinopel. Känd okänd är runmästaren Öper/Ofeg som var en av två som ristade på Pireuslejonet vid tiden då kejsaren flyttade folk från Italien till kamp mot seldjukerna. Det kan dateras till exakt 1068. Det var inte vikingar utan väringar och fullföljer traditionen från när heruler/ eriler och kimbrer var legionärer i Rom.

Birka var helt tydlig en frihandelsplats parallellt med Dorestad/ Durstede och andra småstäder runt Östersjön och längs Nordsjökusten. Metoden att skapa handelsenklaver är urgammal. Förmodligen låg friserna från Dorestad bakom etablerandet av handelsenklav i Ribe ca 704 med fynd av 153 silvermynt sceatas använda också i England

Under den s.k. vikingatiden blev Hedeby navet i handeln mellan öst och väst och byn hade flera tusen innevånare. Samtidigt var det Danernas hjärta som försvarades även av folk från Svealand. Danevirke började byggas kanske före 700-talet vid samma tid som den sydliga kejsaren var på väg mot norr. I början av 800-talet fick han stoppa vid Ejdern och Danevirke.

Birka upphörde vid den oroliga tiden runt 980 då Kejsar Otto II försökte erövra Danmark och samtidigt gav i England saxiska kung Aethelred order om att döda alla angler varpå följde stora satsningar från Norden för att försvara dem. De slog mot hjärtat i ett land nämligen att förstöra penningväsendet och samtidigt få betalt för hjälpen. Birka bestod av handelsenklaver och en del föll bort. Vi kan bara gissa att vikingar från andra sidan Östersjön passade på att plundra. Istället blev Gotland en frihandelszon som svearna sedermera beskattade och kanske Sveakungen i Sigtuna ( grundat 970?) plundrade Birka?

Programmet ville göra trelleborgarna till ett bygge av Harald Gormsen. Det är bara det att stilen passar bättre till kejsar Otto II. Och hur förklara att de försvann efter några år? Det är väl också olyckligt att man gav namnet trelleborg åt den första borgen vid Slagelse utan att veta vad de kan ha använts till. Det färger uppfattningen av dessa borgar där en del börjar fantisera om namnet och tror det är ursprungligt. I nån av borgarna har man hittat spår av munkar vid sidan om vapenfynd.

Som helhet avslöjar programmet att man vet för lite om historien bakåt och vad som hände samtidigt. Istället bygger man upp en etikett där alla vikingar är krigare som bara är ute efter blod. Karlemagne och Otto & Son var ute efter makt och att utvidga sina riken och att få mer inkomster. Att de ville kristna folk var ett svepskäl men effektivt att indoktrinera folk. Vikingarna hade ingen känt centralmakt utan fungerade som en lös federation där vissa ledare tycks ha arbetat efter sina egna planer. Å andra sidan kunne man också enas om vissa projekt. Under den föregående perioden hade man halsringen som band ihop största delen av västra Norden. Det fanns tradition av federation.

Vem är väl skickad att vara rättvis domare över forntiden? Vi vet ej tillräckligt för en fällande dom. Huvudsaken är att vi ser saken från alla parters sida istället för att göra politik av en viss tolkning. Resultatet är i alla händelser att anglerna fortfarande har efterkommare i England och Norden blev aldrig riktigt underordnat det s.k. Heliga tysk-romerska riket. Sen är det annan sak att det katolska försökte ta nordbornas huvud, men vem förstod väl latin?

 en artikel

Artikeln är skriven av Stefan Lovgren in Stockholm, Sweden for National Geographic News
February 17, 2004. I sina huvudlinjer följer den ovannämnda program. Men det finns anledning att kommentera några punkter.

Stefan definierar egentligen inte ordet "viking". Sen menar han att det bara var en överklass. Men förmodligen rekryterades besättningen genom bönders skeppslag och där då lokal tegn och svenner/karler var ledare och skeppare. Se runstenstexter där man anar att rekryteringen var frivillig liksom det var fritt att söka sig upp i graderna. Uttrycket "Fregges skara och alla vikingarna" är av samma form som när Upplandslagen definierar skeppslagen med en förare och båtlaget. I de tidigare engelska lagarna var graderna knutna till ägande där tegn måste äga fem gårdar. Medeltidens rusthållare och blivande lågadel rekryterade på samma sätt.

Sen är det väl att ta i att låta vikingatiden fortsätta efter "slaget om England" och dessa borde klassas som regelrätt försvar av anglerna, dvs. han anger 750 - 1100 som vikingatid. Svealand stod förmodligen för de flesta färderna österut och för det mesta djupt in i Ryssland och till Bysans var det handelsfärder. Harald Hårdrådes tåg var väl lite både och slutade med att de blev väringar/ legionärer och startade på nytt en period med export av legionärer. Ingvarståget andas lite äventyr och kan kanske klassas som vikingatåg.

Men sen ska man ställa detta i relation till handeln om pågick år ut och år in. När ska vi börja kalla nordbor vikingar? Skriftliga bevis för nordbors "semester" i Grekland får vi av Herodotos 440 f.Kr. men artefakter visar att vi haft kontakter söderut sen fjärde årtusendet med säkerhet. I Germania reste romarna stelar till nordiska Merkurius = handelns gud lite tidigare än vi hör om slutet av 200-talet då man vet att nordbor var bland de plundrande i Grekland och kusten på andra sidan i Mindre Asien. Efter det vet man att en del övergick i romersk tjänst. I detta stycke får vi tre typer nordbor: handelsmän, äventyrare/ pirater och legionärer och denna fördelning stod sig men man får lägga till bosättare. I fornspråket finns också begreppet "lidviking" vilket väl översättes "stridande viking" till skillnad från normal fredliga vikingar. Saken är väl inte fullt utredd.

Spanjoren Hydatius skriver 455 AD? om nordiska "första kända vikingar" med 7 skepp och 400 man gör strandhugg i Spaniens kustlandskap Cantabrien. Fyra år senare 459 AD gjordes nya infall i Lucentia och Baetica. Romerna kallade även dessa heruler eftersom de uppfattade att de kom från norr. Vi läser romerska källor och då är de förstås stråtrövare, medan romarnas erövringar var "kulturbringare" … visserligen mot folks vilja, men folket vet ju aldrig sitt bästa. I Sverige har folket alltid röstat fel … vi vet ej säkert varifrån de kom.

Franken tyckte säkert illa om dem som skapade Normandiet och de kom från Norden där ortsnamn från Danmark, Skåne och Norge ger en fingervisning. Detta skedde i ett rike som slaktade saxare och förflyttade folk. Historien fortsätter några hundra år när normanderna tar befälet i England 1066 för en tid framöver. Vist var det så i detta fall som i mänga andra att det var överklassen som förde befälet. Det var tiden för gryende feodalism då överklassen roffade åt sig mer och mer makt och jord. Man hade lärt sig av romarna och det utvecklades från Frankrike och norrut.

Norden var något trögare där man länge praktiserade folkvalda kungar och gemensamma beslut på ting. Det försvann väl aldrig riktigt. Gustav Vasa vill krönas på mora sten men Peder Svart berättar att bönderna slog sönder stenen och gömde resterna. De ville inte vara med om hyckleriet.

Slavar är ett begrepp som akademiker använder av nån sorts lättja eftersom de inte har så mycket att komma med. Det finns andra begrepp som Viking, barbar, shaman, kult osv. I alla fall ända sen romartiden var omfattningen av handel mycket större än vi kan föreställa oss. Ej heller det populära bärnsten räcker till utan vi får ta varor som pälsskin, hudar, timmer (dokumenterad i Dorestad), sill där romarna behövde det massor för sin "garum" dvs. surströming på romersk vis, sen har vi förstås torkad fisk där Lofoten varit en givande plats med golfströmmen som skapar en spisekammare. I Nordnorge har man grävt ut stora hallar som kan ha varit säte för storfiskarna. Vid Skånekusten har man kanske fiskat strömming och kanske några av borgarna på Gotland skapats för att försvara fångster. Originella pärlor och smycken var alltid efterfrågade och kammar blev en hel industri och sen förstås Torshammaren lokalt i Uppland.

Jordägarna upptäckte förmodligen fort att det var inte lönsamt att driva jordbruk med slavar. Bättre att ha dem som arrendatorer eller landbor som gav 1/3 i ränta. Vist nämns slavar i tidiga engelska lagar, men förmodligen var det mest den riktiga överklassen som höll sig med tjänstefolk av olika grader inkluderad slavar. I Norden förekommer "gisslaninstitutionen" där man tog gisslan för gäld och skatt och vissa straff kunne omvandlas till slaveri för viss tid. Uppland tycks ha varit lite hårdare såsom att bryten var nära nog slav medan i Skåne var han delägare. Här på Dal har vi endast ett par "brytetorp" vilket antyder att de inte var så vanligt.

I Danmark, Skåne utvecklades "hoveri" och i Uppland utvecklades livegenskapen som statarsystemet. Här på Dal var största delen av folket från början självägande bönder. Under 1600-talet när säterierna skapades dvs. i princip 6 gårdar i en (jämför med engelska 5 hides för att bli tegn) och man hann göra 8 varav 6 ägdes av Stakeätten och den stod hela tiden nära bönderna på Dal. Inga herremän här utom några upplänningar som försökte etablera sig och införa "uppländskt veta hut". Men bönderna strejkade och gick hem till sina släktgårdar.

I begreppet "slav" finns också dolt lite moralisering och det kräver att vi jämför det med nånting. Om samtiden vet vi för lite och det var kanske naturligt om det förekom. Sen är det svårare i vilken omfattning, proportion och vilka former… Men jämför vi med vår egen tid blir det strax lite förnedrande för oss. Vi har handeln med kvinnor? Sen är många av våra industrier bokstavligen ingärdade och vi har ingen som helst insyn innanför grindarna. Även om det finns medbestämmande finns företag som nästan bedriver slavdrift. När folk kommer utanför grinden är många som livegna under sin bank. Låt oss nöja oss med att beskriva vad vi säkert vet.

Sen är det detta med Odin och Tor och all kult. Det är också svårt att bevisa i nån större omfattning och blir ofta litterära skrifter från 12 - 1300-talet. Tor och Odin finns knappast nämnd i runskrifter även om det finns ett antal besvärjelseformler. Mycket tyder på att de infördes av friserna. Gotlands bildstenar är bästa beviset från början 700-talet. Odin har väll närmare 100 heiten och det är väl omöjligt att tänka sig en sådan Superman annat än i litteraturens värld. Jag tolkar hans namn som "arketyp för ledaren" … och jag kan inte tro att en grym typ skulle få folk med sig eftersom vi sen hör att det var medbestämmande i båtlaget. En grym ledare åkte nog över bord i nästa storm … Det är Gamla Testamentet som har en grym Moses och som han skriver att israelerna var ett sturskt släkte.

Handeln kom igång efter folkvandringarna och friserna var vist ledande med att starta handelsstäder såsom Ribe 704, Hedeby 770 och Birka. Ribe har från början en byplan med 40 parceller och även Birka var väl planerad från början. Det har funnits ett gemensamt beslut av handelsmän från olika håll att bygga en plats för handelsbodar och fördela dem mellan sig. I Ribe har man funnit 153 sceattas från Frisien och vissa från England. De var spridda upp till Limfjorden och en del fynd i Norge och Sverige. Sjöfarten mellan dessa och England och vart de nu handlade utfördes av folk man nog inte kunne skilja från vikingar.

Mycket av historieskrivningen har kristna ramar och därför beskrivs icke-kristna med de vildaste och svartaste färgerna. Det är inte ovanligare än de uppfattningar som ibland råder om de mest okända invandrarna. Jag tycker det är ett under att nordborna lärde sig tro på det kristna eftersom all liturgi var på Latin fram till reformationen och få biblar fanns … och vi som inte har egen fantasi … som en väninna sa "De vågade inget anat än att vara kristna" … och röra på läpparna.

http://news.nationalgeographic.com/news/2004/02/0217_040217_vikings.html#main
http://tinyurl.com/yw3pv