Mellanstadiet om hällristningar

Surfade in på en sajt där eleverna i Tanum har en s.k. FAQ = frågor och svar. Mellanstadiet skriver frågorna och högstadiet svarar på allt om hällristningar och forntida folkliv. Jag har valt att ge mina svar på en del av frågorna om hällristningar

Hällristning, dans, lek, odling, kalender, skålgrop, Tidens flod, voltigör, Ariadne, tolkning, katt, höna, husdjur, jakttid, häst, gudar, vattnets kretslopp, Inanna, Tor vige, trolovning, talarstol, lur, Brisingamen, Artemis tempel, dräkter, datering, demokrati, stenrad, återfödelse, ting

essäer| |Hem |

Buggade man på bronsåldern? Finns det hällristningar som visar det? … Tormod m.fl.

Här dansas det vid Bergsbukten Alta Nordnorge ca 4000 f.Kr.

Vist blev jag förvånad när jag såg denna dans. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mera i stil med tranornas dans eftersom jag tror att fåglarna lärt människan dansa. Många folkdanser på olika håll i världen har fortfarande karaktären av fågeldans. Inte bara dem man dansar numera på Mallorca och andra semesterorter. Det finns grekiska vasmålningar med fågeldans. Vi har rituella fåglar på våra hällar i Bohuslän från ungefär samma tid i mitten av sista årtusendet f.Kr.

Lek och dans var ofta bundna till lokala traditioner. Det var något för de unga under festerna och ett sätt att spana in och får första kontakten med någon. I ringleken kan man åtminstone få röra vid nån. Ibland kan man se något ritual bakom ibland inte. I Rajasthan, Indien har man i vår tid en 18 dagar lång fest för kvinnor till vattengudinnan Gangaur/ Parvatis ära. Den är många tusen år gammal. Ett moment är "gunga-dagen" då de unga flickorna gungar medan pojkarna spanar in dem. På sina ställen i Västgötland hade man förr en hög där de unga kunne rulla nerför par om par. Här på Dal sökte sig de unga blyga till skogen.

För de yngsta är leken ett sätt att träna och behärska sin kropp tillsammans med andra. Barnens värld är ofta nästan hemlig där de överför leker och annat från en kull av barn till nästa. Man kan nästan säga att barn kan inte låta bli att leka. I exempelvis Indien finner man leksaker som är fyra till fem tusen år gamla. Det är saker tagna ur den vanliga vardagen. … precis som när grannens tös och jag lekte bondgård och använde kottar som kor.

Hur gammal är den äldsta hällristningen? … kajsa & emelei & jonny m.fl.

I Norden sätter istiden gränsen, men sannolikt började man genast när man bosatt sig. De äldsta ristningar i Norden är stora djur oftast i jätteformat. Bytesdjuren var "Människans hela värld" och de bestämde även kalendern. Den perioden sträckte sig till runt 4000 f.Kr. Då börjar kalender och ritualristningar.

I dessa ritar man symboliskt sitt år eller vilka "märken" man ska följa under året. Såna märken eller tydor kunne vara vilda djurens beteende såsom exempelvis enkelbeckasinens ankomst. I Nordnorges ristningar finns en del hälleflundra vilket ska läsas "när hälleflundran går till" Jag har varit i Bohuslän när "Makrillen går till". Det är helt beroende på om man lever på att skörda naturen eller om man odlar.

Jordbrukarna i Egypten, Sumer och Indus gjorde fr.o.m. ca 4000 f.Kr. en kalender man följde på himlen. Det är vad vi kallar djurkretsen som då angav sommarhalvårets arbeten. Detta syns även i våra hällristningar och t.o.m. i Alta Nordnorge. Våra pollenkurvor visar dock ingen varaktigt odling förrän järnåldern. Men man följde ändock de ritual man fått från jordbrukarna i Södern.

De äldsta ristningarna är bortåt 30000 år gamla och finns i Europa mest i Sydeuropas grottor. Exempelvis i Africa och Australien har man över 20000 år gamla ristningar. Där ser vi mest jägare och att kvinnorna skördade växtlivet.

Varför gjorde man hällristningar? … Daniel Johansson m.fl.

Det är en av de frågor där det finns många svar. Man får också komma ihåg att i Södern ristade man in viktiga ting som lagar och annat i berg och på byggnader. Hela kompositioner har säkerligen varit som en kalender och lag på orten. Hos oss knackade man den i berget därför att man ville den skulle vara evigt.

Andra är berättande bilder om deras vardag och vad de levde av. Sen finns bilder som är som nyheter från världen dvs. mest från Södern. Exempel på nyttiga ting är årder = plog med bruksanvisning och egyptisk skära. Lyxvagnar är också avbildade men det betyder inte nödvändigtvis att man hade sådana. Nån på orten hade sett sådana.

Skålgropen är till antalet den mest förekommande. Den mindre gropen är kanske att man anropar Moder Jord och den större gropen visar att jorden är öppen (för sådd). Ibland har man bara ritat bilder med gropar och då menar man något som kanske inte hör till den lokala världen. Eller man har ritat en gränslinje där den prickade linjen liksom släpper igenom. Sen kan man ange antal av olika slag. Att göra en grop är rituellt att åkalla eller symbolisera att man bryter genom jordskorpan exempelvis när man sår. Man får avgöra betydelsen från fall till fall.

Vi tänker knappast efter när vi "Knackar i trä" eller gör andra symbolhandlingar. Vi gör dem för att liksom sätta igång det hela och det har vi gemensamt med förfäderna. Festerna och ritualen var före varje kvartal eller säsong och en förberedelse för vad man skulle göra..

Stora Backa, Bohuslän ett myller av symboler

Båtar är till antalet näst största motivet. De är inte alltid lätta att tolka eftersom det kan vara verkliga båtar. En annan typ är att man tänker sig segla på livets/ tidens flod den bit som avbildas genom lasten eller genom symbolerna i för och akter som visar "från och till ". Man kan ha symbol i för och akter och hänför sig till Djurkretsens kalender. Om man hade exempelvis ett bockhuvud/ baggehuvud var det vårdagjämningen som början i stjärnbilden vi kallar Aries/ Väduren. Även lasten på båten kan berätta om vad man ville avbilda som en "rum-tid" dvs. en tid då vissa saker planeras i rummet och tiden. Man hade liknade symbolik i Egypten och Sumer.

Små båtar visar oftast ett enda tillfälle. För att visa säsongens början har man en tom båt "som ska fyllas" med skörden. I Egypten har man också en tom båt vid säsongens början och där finns sen en korg på höstsidan som är för att bevara skörden. Guden Toth var skrivaren som bokförde skörden. Men han var också månen som symboliserade det livgivande vattnet.

I Backa ovanför den nedersta lilla båten finns "den sörjande modern" och det är när skörden fallit. Ovanför finns "voltigörer" eller akrobater. Fram till Gamla Västgötalagens "Lekarerätt" tycks det ha varit vanligt med lekare och spelemän som förlustelse under det hårda skördearbetet. I vissa vingårdar i Södern har man än i dag gamla spelemän som gör arbetet lättare. Det kan lika väl ha varit så att handelsmännen hade med sig dessa för att roa folk. Vid viss försäljning spelade man upp en scen med "köpare och säljare" för att berätta om varan och hur den ska användas.

Akrobat från båt Högsbyn på Dal

Det finns väggmålningar i Egypten av kvinnliga voltigörer. Kanske de symboliserade när man kastar säden vid tröskning för att skilja agnarna från kornet. Många danser och program tog man ur sin vardag. Sen får vi inte glömma målningarna på Kreta där man slår volt över ryggen på tjuren Minotaurus. Förmodligen hade fenicierna med sig akrobater på sina handelsfartyg när de kom till Norden. I Danmark har man funnit miniatyrer som kanske var avsedda för en offerbåt.

Varför låg kroppsdelar lite här och där på hällen. Vad höll dem på egentligen? … Erik & Daniel

Såväl i vardagen som i forskning får man beskriva det okända genom att jämföra med kända ting. Alla kroppsdelar och andra symboler är en sorts skrift med kända symboler. Bohusläns hällar är oftast gjorda under en längre tidsperiod och man har efterhands adderat nya ting så det är svårt att hitta en "röd tråd" att följa.

På Dal har vi flera hällar gjorda vid ett tillfälle. De beskriver en kalender eller lag vilket betyder att man ser framåt och vet hur man ska göra. Det finns ordning i bilderna och inga "onödiga" symboler.

Vi kan se att man var mycket upptagna av att förstå vad "Tid" är. Det är svårt om man börjar tänka även i våra dagar eftersom det är något osynligt och abstrakt liksom många andra begrepp. Det skrivs många böcker om det.

När jag funderar på saker brukar jag ofta liksom klottra på pappret och antecknar med krumelurer och bilder. Nästa steg är att jag bringar ordning genom att göra ett följe av punkter att ta upp. Jag tror att många gör så och att man gjorde så även i forntiden. De som gjort det viste vad det betydde.

Varför knullade man? … Erik m.fl. om detta med älgskog

Tja, man hade inte lärt sig att göra barn i provrör … och sen är det faktiskt rätt skönt och roligt för det mesta. Det är nästan så att man inte kan låta bli.

Je kommer fra Bullarn´å je undrar va de ä för bergsklotter de pradar om, je blir ju helt snurrete i hövvet. … Olga

Då är vi två Olga. När jag började för 25 år sen var det alldeles för mycket att greppa på en gång. Det tog tid innan jag såg nån mening. Nu vet jag mycket mer men nu är det lika snurrete även om jag hittar bättre runt än i början. En liten tjej som var yngre än du lärde mig som barn att göra som Ariadne i den grekiska sagan när hon skulle hitta vägar i labyrinten med Minotaurus. Hon drog en tråd hon eller Theseus kunne följa.

Min lilla tjej lärde att man ska ha ett mönster när man är ute i de blåa fantasierna. Det är precis vad förfäderna gjorde för 6000 år sen. De ritade sin värld på det ofantliga himmelshavet. Det blev som en kalender och program för året. När väl deras himlavalv var fullt med tänkta stjärnbilder kändes stjärnhimlen strax mindre. Det var lättare att hitta runt och veta var man ska börja.

Är det kul att jobba med hällristningar? … Linnea & Sabina och Kim +

Vad tror ni? … jag har hållit på största delen av min tid i mer än 25 år. Alltid är det nytt att upptäcka och svängarna blir vidare och vidare.

Kommer man att nånsin kunna tolka hällristningarna? …Emelie Jansson

Svar både ja och nej. Man har gjort en del redan och jag har tolkat många. Däremot vet jag att många inte går att tolka. Dessutom är bildskrift och symbolik alltid mångtydig och tolkas olika av olika personer. Min säkra metod är att jämföra med ting vi känner och liknande företeelser i andra kulturer. Då får vi sannolikt någorlunda riktiga tolkningar. Om man säger att det inte går att tolka ... går det förstås inte. Det är en fråga om attityd.

Hade de högklackade skor? … Madelaine

Har du varit ute i klorofyllen i högklackat? … eller ute i skog och berg? Det var nog rätt sent man överhuvudtaget uppfann skor med klack. Långt fram i medeltiden var det vanligast med typ mockasin även i städerna.

Fanns katter och kor? … Ida m.fl. 

Arkeologerna känner vist inte till denna bild från Stenbacken, Tanum

Ja, jag har funnit några bilder på katt och höna. Fina kor/ tjurar kan du finna på Aspeberget, Tanum där de vist fraktade dem ut på öarna under sommaren. Men de finns lite överallt. Tamdjuren var mycket mindre menar man, även om jag börjar undra över de stora tjurarna på Aspeberget. Men man måste kanske komma ihåg att en bild är en bild. Det föreställer kanske något de sett på annat håll.

Man har beräknat att en vanlig liten familj årligen behövde ett tiotal större djurs skinn och vad som annars kunne användas såsom hornen.

Vad hade man för husdjur på bronsåldern? …Ellika Faust m.fl.

Egentliga husdjur eller tamdjur var först getter och får och senare kor medan hunden har följt mannen mycket länge. Men jag tror att man tänkte lite annorlunda så att alla djur och växter som fanns inom bosättningens marker var "deras familj". Jag är uppvuxen på landet på 1940-talet och där hade alla djur namn. Det var svårt att skilja sig från de man hade längst. Man såg deras egenskaper och vardagens språk var ibland jämförelser med djur. Som riktigt liten kollade jag en granne bakom öronen. De vuxna sa att han har en räv bakom örat men jag såg då ingen.

Man måste ha studerat alla hällristningar i Norden för att se hur djuren liksom är en del av deras vardag. Till en artikel klippte jag ut runt 50 olika fågel- och djurbilder. En gammal man från Sibirien sa en gång "I naturen är allting människa". Det betyder att de som levde på vad naturen ger såg naturen som något att älska som dig själv.

I Vistehula, Stavanger, Norge grävde man ut en 8000 år gammal avskrädesplats med runt 70 djurarters ben. När man berättar om medeltiden gårdar värdesatta man precis allt som fanns inom den egna gårdens marker och skog.

Man åt och använde allt inom den egna bosättningen. Vissa såsom fiskare specialiserade sig. Detta gav upphov till handel liksom produktionen av vissa redskap. Exempelvis flinta finns inte överallt. Här på Dal har man för nästan 5000 år sen hämtat flintmejslar för ritual från Skåne. Vi vet ingenting om vad skåningarna fick i stället.

Jaktförbud från Aspeberget

I Tyskland har man funnit bevis för att man röjt skog för att ge hjortdjuren mer betesmark och möjlighet att föröka sig. Ett lite bevis för att man skötte naturen som sin egen gård. Här har jag funnit en liten bild jag uppfattar som ett förbud att jaga diande kid och hjortdjur. Man hade sin jakttid på hösten när djuren vuxit till sig och är feta in för vintern.

Vi använder " … " citationstecken eller tecknar med två fingrar på vardera sidan av huvudet när vi vill lyfta en mening eller något utanför den vanliga världen vi talar om. Vi ser att kiden är uteslutna från vanliga världen vilket då kan betyda att man inte får jaga dem. Och ej hinden heller förstås som står med fötterna inom förbudet. I ändan finns en hund som symboliserar Skyttens stjärnbild som var aktuell vid hösten början … det finns nån mer bild där man utesluter unga valar. Det är bara norrmän som klubbar sälungar till lyx . De lever inte ens på stenåldern utan utanför vanligt vett.

Kort sagt varje sak hade sin tid och man skördade naturen på de tider det var lämpligast för varje ätbar resurs.

Jakt med hundar av typ spets

I nedre höger hörn ser vi ett offrat djur på en symbol som betyder "altare". Förmodligen har man vid vissa fester offrat ett djur på en sten eller liknade som kan vara ett helgat altare. Det hör till de saker vi inte säkert kan veta något om. Det kan ha varit en enkel ceremoni innan man lät sig väl smaka av det första djuret från höstjakten. Överst ser vi en båt med djur och en yxa och i fören finns en hundsymbol för hösten. Vi har några få bilder av regelrätt jakt på våra hällar.

Hur kunne man rida … Hanna Torell m.fl.

Är det verklighet eller minnesbild Tegneby, Bohuslän

En av de få bilder med en viss aggression där man frågar sig är det lek eller allvar. Notera att båda sidorna har en obeväpnad ledare och det tyder på vissa regler i "krigsleken". Sköldarna tycks vara grekisk typ och även hästarnas form. Kanske man ristat något man sett under en resa till Södern. Hästarna var små som Gotlands rus och man red barbacka. Det var förstås inte så långt till jorden om man ramlade av.

Hästar och även tvåhjulade "stridsvagnar" var en lyx. Det var mannens leksak och förmodligen åt man köttet vid en ceremoni. Vi har Himmelshästen Pegasus som blev aktuell som ledstjärna vid vårdagjämningen i mitten av sista årtusendet f.Kr.. Ibland är det svårt att skilja på den rituella hästen och den verkliga. Samma gäller alla djur med anknytning till den s.k. Djurkretsen. Man hade inte samma bilder överallt. På många håll hade man Kronhjorten istället för hästen.

Hur såg gudarna ut … Simon Cedertorn … och många fler om religion

Gudar existerar inte i reell eller påtaglig mening. Alltså har begreppen ingen utsträckning och utseende. De var modeller och planer för hur man skulle göra ting. Däremot har man i tidernas lopp gett dem olika utseende. I början tecknade man dem som djur och märkliga sammansatta varelser. Efterhands blev de mer specialiserade.

Det var första steget i en tid man kan kalla Ritualtid ca 4000 - 2000 f.Kr. och som manifesterades i Djurkretsen. Om du ser på området som är solens bana på stjärnhimmeln ser du förstås bara ett myller av stjärnor. Våra förfäder delade upp solbanan och gav bitarna namn och tänkt utseende. Eftersom stjärnorna skenbart rör sig runt himmeln under ett år får man liksom en klocka som visar tiden i månader.

Man ska kolla i en viss riktning vid en viss tid under dygnet. Man räknade nätter och gick efter månvarvet så att man hade vad engelsmännen i dag kallar "fortnight" vilket är två veckors nätter och ett halvt månvarv. Sen tog man en ledstjärna för tiden man började odlingssäsongen vi kallar vårdagjämningen. I mitten av bronsåldern var det Aries/ Väduren och det är därför vi ser den i symboliken. Man följde den hela året om jag ska säga det enkelt. De flesta följen är dock bara 7 månvarv för sommaren. Om vintern var man mer fri att följa sin egen tid.

Man placerade också ut månvarven längs solbanan och fick ett följe för året. Den stora gubben är det gamla året som skiljs och vandrar iväg

En annan sida av saken var att man följde vattnets kretslopp på samma sätt som barn lär det i skolan i dag. De använde ett mer poetiskt språk och det är inte alltid så lätt att förstå. Det var bara det att man använde liknelser och gav månen egenskapen att styra regnet. Lite senare blev det en förmänskligad gudinna Inanna med vattnets egenskaper och kretslopp. Alltså om man sa "Inanna" menade man då vattnet och dess egenskaper för fruktbarheten.

Hon kallades även "Den Nakna" och har egentligen mycket äldre rötter som givare av fruktbarhet. Vattnets är förstås den ena av tre viktiga komponenter för att skapa tillväxt. De andra är jordens näring och solens värme. Det är nästan lika förvirrande som med algebra när man räknar med bokstäver och ska tänka vad som finns bakom bokstaven.

Ur sumeriska sånger från tredje årtusendet f.Kr. kan vi bilda oss en uppfattning om denna idol och roll-modell för odling. Ritualen var som ett rollspel vid de årliga festerna. Hon kallades Inanna och speglade förstås också den sumeriska kvinnan som en sorts "Uppfinningarnas moder". Gudinnor och gudar kan inte utföra saker, men väl vara modell för det som ska göra såsom i detta fall främst odling.

Sångarna om henne och hennes ritual var ett sätt att bevara odlingen i minnet från år till år. Hjälpmedlen var ritualet och vissa prylar såsom dubbelyxan som förmodligen symboliserade ny och nedan. Vi har fynd av dubbelyxan även här på Dal och då förmodligen från fjärde årtusendet f.Kr.

Från och med bronsålderns början blev dessa idoler allt mer förmänskligade så att präster / prästinnor och andra kunne iklä sig gudomarnas tänkta gestalt i rollspel. Som mytologiska figurer äger de förstås evigt liv och förändras inte fast en del glöms bort. Vi har en samling från Eddan och de nordiska myterna men det är inte säkert att man hade samma under bronsåldern. De anpassades förstås till vad samhället behövde . På den tiden var alla bönder och behövde hålla odlingen i minnet genom myter och ritual

Ritualmästaren Tor? viger på Vitlyckes häll ca 1250 f.Kr.

Detta ska nog uppfattas som en vigsel. Vi ser att paret är förbundna med "Hymens band". Det är fortfarande sed på vissa håll i Europa att brudparet binds samman med ett kläde. Vi vet förstås ej vad man kallade idolen som förrättar vigseln och där svärdets modell daterar denna ristning. Förmodligen är det en smed eftersom han kunne smida ringar som förband paret och var symbol för vigningen.

Från allra första början var Tor antagligen åskan. I det civiliserade samhället blev han väktaren i porten mellan världar, år eller tillstånd. Här mellan "den ogifta och den gifta efter hans ceremoni". Han är också Janus som i porten mellan det gamla året och det nya ser åt två håll. Senare fick denna idol förstås andra uppgifter allt efter hur samhället utvecklades.

Jag föredrar att kalla dessa gudomar idoler och förebilder. Vi kan inte veta om man förövrigt tillbad dem. Däremot vet vi att deras ritual syftade till att vara plan och modell för olika saker i vardagslivet. På våra hällar finns andra brottstycken där vi förutom Tor vige kan känna igen Tors fiskafänge, När Loke fastnar på limstången, När Loke lurar Höder att skjuta Balder, Ägirs Gille dvs. Lokesenna och möjligen några fler.

För min del försöker jag förstå bilderna som idéer och bruksanvisningar under året. Jag försöker också känna igen mig i min vardag och jämföra vad vi har gemensamt. Då blir de som ens bästeföräldrar lite längre borta. På danska brukar man lägga till ett "tip" för varje generation bortom morfar och farfar. Det blir förstås många tipföräldrar bort till bronsåldern. Annars blir det bara "vi och dom".

Vist var solen och måne viktiga begrepp för deras samhällsordning. Veckodagarnas namn kan omvandlas till nutida ord månen = regnets dag, tisdag = tingets dag, onsdag = handelns dag, torsdag = ska egentligen vara tredelad månårets dag, men Tor duger också som endräktens dag, fredagen = är tillväxtens dag, lördag är tiden och flödets dag och slutligen solen, livgivaren som söndag. Det är inte alls mystiskt och magiskt . Det är helt vardagligt. Även grekiska namn på gudar borde man översätta till vad de egentligen betyder.

Finns det ristningar på människor som badar … Anders Björkman

Egentligen inte, men dock

I vågorna längst till vänster ser vi ett par huvuden …

… eftersom detta är en text/ paragraf om giftermål genom handtag = ta varandra i hand och lova/ trolovning - följer slutsatsen att vigseln avslutades med ett rituellt bad. Seden med handtaget levde kvar på Dal under 1600-talet och ristningen är från Laghällen i Tisselskog från runt 2300 f.Kr. Det här är ett exempel på skrift som är en blandning av stavelsesymboler och bilder liksom i Egypten.

Centralt på Laghällens övre del finns ett par nakna fotspår som läses som "Den Nakna". Hon var regnet och fruktbarheten och känt som Afrodite som steg ur havet. Man måste uppfatta det som att lagen är given i hennes namn. Nedför hällen mot badplatsen går 7 par fotspår som ett exempel på rituellt bad för de som gav lagen. Fotspåren kan ochså ses som en talarstol där prästinnan stod när sommarsäsongen skulle invigas. Mycket av ritualet ska läsas mellan raderna.

Vigseln var samtidigt en påminnelse om vårritualet som var den viktigaste festen under året. Det var giftermålet mellan jorden och solen i sagan. Enligt ett folkminne skulle ett ungt par ligga med varandra före sådden. Jordbruket hade en mycket naturlig syn på det här med sex och fruktbarhet eftersom det var förutsättningen för att få mat på bordet. En annan stor fest var Ägirs Gille när skörden var bärgad. Baldersmyten förebådar skördetiden då man måste "döda" växtligheten.

Naturligtvis var idolerna förebilder som folk skulle ta efter. Idén om våren var att såväl människan som naturen skulle renas in för en ny fruktbarhet ... Jag har aldrig kunna begripa att de som leker forntid svärtar sig i ansiktet. Renlighet är hälsa och om inte annat kunne människan lära av katten och hunden att hålla sig ren. Även andra djur ser till att vara ren såväl för hälsans som värmens skuld. Fåglarna håller alltid på att putsa sig. Jag tror inte de var smutsiga på bronsåldern och de använde kam och rakade sig.

Fanns det något bild eller skriftspråk? … Emmelie.k.

Bilden i föregående ger svaret. Här på Dal har vi 5 - 6 större ristningar som är gjorda vid samma tillfälle med en blandning av skrift och bild. Det är en blandning av inhemskt och symboler lånade från Södern.

Samma symboler finns överallt i Norden men då oftast bara kompletterande bilderna på hällarna. Dessa symboler betyder nåndera ett ord, stavelse eller annars känt företeelse

Hur högg eller ristade man in skriftspråk … Emmelie.k. m.fl.

Egentligen borde man använda ordet "knackade" eftersom man använde en lämplig sten för ändamålet. Man har hittat knackstenar vid hällarna Endast ett fåtal är möjligen gjorda med mejsel. Men det finns också ett fåtal sentida som ristade/ skurna när bergarten varit lämplig såsom här på Dal lerskiffer.

Studerande arkeologer från Göteborg har gjort ett experiment och tog tid när de knackade in en meterhög bågskytt. Det tog tolv timmar.

1. Vad använde man en lur till? 2. Hur viste man vad klockan var? … Joakim Nilsson

Kalleby, Bohuslän en av ett par grupper med lurblåsare här vid majfesten

1. Just denna ristning ger oss lite hum om när man använde lurar och lurblåsare och kanske varför. På den lilla ritualbåten finns en "en kvist, en skålgrop och ett ax". Det symboliserar att man har sådd i skålgropen, kvisten restes för att helga åkern innan säden kommit upp och axet är tillväxten. Kvisten förekommer i sumerernas symbolik för 5000 år sen.

Lurblåsarna var "varnare" som förmodligen skulle meddela boskapsskötarna att hålla sin boskap borta. Det finns och en lag om att gärda in de sådda fälten. Lurblåsarna skrämde också bort björn och varg genom att berätta att nu var människan ute i naturen. Vi vet från senare tid att man sköt bösskott vid denna tid.

Det finns också lurar på en del såkallade säsongs/ kvartalsbåtar så att vi vet att det var under först sommarkvartalet dessa förekom mest. Man ser också män med yxor för andra kvartal och det är symbol en att man värnar sina ägor.

2. Man följde säkerligen solens gång. Troligen hade boplatserna en påle eller något var skuggas riktning och längd man kunne följa. Sen hade man det i kroppen när man var ute i naturen ock kunne kolla på träden vars mossa är i norr och där man sen kan jämföra skuggans riktning och längd. Man var kanske inte så fixerade vid tiden som vi är, men det är gott att hinna hem innan det blir mörkt. När man inte har klocka har man en känsla för tiden.

Vad odlade man för något på bronsåldern i Sverige? … Emma Menese

Det var egentligen först med järnåldern man började odla säd. Pollenkurvorna från såväl Norden som exempelvis Irland visar odling några korta perioder runt 3200, 2200, 1100 f.Kr. och sen hela tiden från 500 f.Kr. och framåt. Mest var det olika sorters av vete sen korn och rågen kom med järnåldern. Däremot vet vi inte så mycket om vad vi kallar grönsaker och annat man skördade.

Vi har egentligen inte många ristningar med jordbruk. Finntorp, Bohuslän är den största och livligaste. Det finns några få plogar / årder på hällarna så att vi ser att modellen kom från Egypten, Kreta, Grekland och möjligen via Val Calmonica. På Dal har vi några stora symboliska ristningar där vi måste veta vad det handlar om förrän vi ser jordbrukets kalender i dem.

Bondelag från Val Camonica Italien

Vi måste leva oss in i deras vardag och problem. Först får vi komma ihåg att på de flesta ställen var det skogsbygd och långt mellan byarna. Här ser vi bondens problem var främst de vilda djuren som förstås tyckte gräset = kornet var grönt och saftigt. Det förekom även tvåbenta tjuvar. Yxorna på bilden är en symbol för försvaret. Dolkarna var symbol för Isis eller "inträngandet i jorden" vid sådd. Här är plogen av egyptiskt typ vi också finner i Bohuslän.

Över det hela har vi då solens värme och räven/ hunden är symbol för slutet av säsongen. Under detta har vi då sädesfältet som tyck vara ingärdat. Längst nere finns ett par förbundna spiraler som symboliserar flödet av energi. De har också formen av en BH där vi har fynd av dem i brons speciellt i Norden men även något fynd i Grekland.

vad var det finaste smycke … Johnny m.fl. om smycken

Man har också hittat halskragar i guld av samma form som denna åker. Vanligast är en hög kvinnokrage i brons. I Norden är det speciellt i Danmark man har många fynd av dessa i brons. Man kan jämföra dem med en sång om den sumeriska mångudinnan Inanna. Hon tar på sig kragen när hon vill locka pojkarna ut i jordbruket.

Många av smyckena i forntiden hade en symbolisk och rituell betydelse. Armringar med ormhuvud är vanliga. Ormen symboliserade jordens livmoder och är stjärnbilden Vattenormen på himlen. De bars kanske mest av prästinnor, men även rikt folk kunne skaffa sig sådana till sin käresta skulle jag tro. Kanske halskragen är Brisingamen man berättar om i sentida sagor.

Vilka namn var vanliga? … Jenny

Det går nog icke att läsa namn ur hällristningar. Däremot vet vi att namnskicket i Södern var att man tog namn efter samhällets idoler/ gudar eller kallade sig den och dens tjänare.

Dock har vi några unika namn i grekisk språkdräkt. Den grekiska historikern Herodotos berättar om flickor som sökte sig till naturgudinnan Artemis tempel på ön Delos

"Först ska hyperboréerna = nordligaste nordliga ha sänt två flickor som delierna kallade Hyperoke och Laodike och med dessa offergåvor. För ge dem ett säker skydd skickade man med fem landsmän som följeslagare. Dessa kallas nu perferéer eller överbringare. De åtnjöt stor heder på Delos.

Man berättar även att före Hyperoke och Laodike kom ett par flickor Arge och Opis från hyperboreernas land. De hade vandrat genom samma länder som berättades tidigare och kom till Delos. De kom för att lämna en skatt de åtagit sig att ge åt barnsbördens gudinna Eileithya för en snabb förlossning.

Arge och Opis skulle ha kommit i sällskap med självaste gudarna och de hade fått andra hedersbevisningar av delierna. Ty deras kvinnor insamlade offergåvor åt dem under det att de anropade dem vid namn i en sång som Olen från Lykien har diktat åt dem. Av dem lärde sig öborna och jonerna att besjunga Arga och Opis medan de åkallade dem och insamlade offergåvor."

Tre skönheter från minoernas Knossos på Kreta

Detta är egentligen en rent fantastisk historia och ger oss lite rätt att tala om förbindelser till Grekland och Kreta. När vi vet detta är det lättare att tänka sig att exempelvis den unga kvinnan i graven från Skrydstrup på Jylland kanske bar en frisyr hämtad från Kreta. Vi har få flickor i våra hällristningar och där är den långa flätan utmärkande. Annars döljs kvinnan i de större skålgroparna och i en del av de mindre samt i vissa fotspår.

För mer om dräkter och vissa smycken se länken nedan till danska dräkter och mansdräkter på våra hällar. Annars tecknas mannen bara symboliskt med snoppen i vädret för att visa att det är en man. Under bronsåldern kommer också svärdet som manlighetens symbol. Efter vad man ser av fynden var de oftast bara en statussymbol i verkligheten.

Fenicier på besök

Här måste jag skjuta in att när man djupare studerar hällristningar kan man jämföra bilderna med arkeologin och se att vi haft besök av främst fenicier från såväl Libanon som Karthago. Det är det som gör vår bildskatt så intressant och man måste söka på tvärs av alla fack inom forntidskunskap.

Fårdals figuriner från Viborg amt på Jylland.

Hästhuvudena pekar mot Karthago och fenicierna eftersom stadens symbol var Hästen i en tid då Pegasus var fixstjärna för vårdagjämningen och mostående stjärna var Svanen som syns mellan hästhuvudena. Den sittande kan vi jämföra med Karthagos sittande Tanit som i Libanon på den tiden kallades Ashera.

Fyndet från Fårdal vid Viborg Jylland rymde en del saker som kanske hör till en prästinna fast man anar att några prylar är för en man/ brudgommen. Det fanns en stor och en lite mindre bältesdosa som man kunne ha på magen eller ryggen med sina prylar. Vidare en "stötfångare" dvs. bältesdosa med spets kallad tutullus, 2 manschettarmringar, 2 spiralarmringar, armring med ögla, en bältesprydnad, småprylar och en halsring som slutar i spiraler och plattor. Till fynden må nämnas vad man kallar edsring, holkyxa i 2 fynd, bronsskäror i ett par fynd vittnar om odlingsritual och bysthållare i brons. Dateras till 900 - 700 f.Kr.

Samma tema på Vitlyckes häll

Vill du veta mer om importen av kultur söderifrån rekommenderas speciellt en artikel om "Den gudomliga hästen" eller "Gudinna i vagn eller på båt"

Hur vet man när dom gjorde hällristningarna … Jan Helgesson

Oftast kallar man det relativ datering när man daterar genom att jämföra med andra kända fakta. I Nordnorge kan man till stor del datera genom att jämföra med den beräknade landhöjningen. Ristningarna gjordes nära vatten och man flyttade neråt och gjorde nya i takt med landhöjningen. Antagligen var orsaken att vattnet var så centralt i deras årliga ritual.

Man kan säga att vattengudar styrde, men bakom gudsbegreppet finns verklighetens vatten och årstider. I naturen är vattnet "dött" och i förruttnelse under några månader till runt februari när det blir levande igen genom att bakterierna börja arbeta. Därför kan man säga att de dyrkade källorna med alltid rent vatten. När ölet kom fick det bli "rent vatten" åtminstone som dricka.

Den nordiska bronsåldern började runt 2300 f.Kr. då man överallt i världen letade material till brons. Hos oss börjar också hällkistorna som tyder på en organiserad kultur vi fått från olika håll såsom Italien, Frankrike och möjligen Kaukasus.

Under bronsåldern blir importen av kultur så stor att man kan jämföra med kultur i söder. Vissa svärd har en karakteristik och känd form såsom svärdet på "Tor vige"-bilden ovan. Vi känner till att man i Halstatt, Österike hade en speciell vinge på spetsen av svärdskidan och vi kan datera de bilder till 800 - 400 f.Kr. Man handlade förmodligen såväl salt som metall i Halstatt. Då ser vi också i hällbilderna mannens halsring som symbol för ledaren av året.

Många föremål har kunnat dateras med tekniska metoder såsom C14 = (Kol 14 isotopen som sönderfaller med en viss hastighet och man kan beräkna tiden genom jämförelse). Metoderna förfinas hela tiden och det är bra om två eller flera metoder kan användas.

Hade de riksmöten och liknande????? / Fanns det demokrati ? … Peter Hedlund / Jona, Marcus, Hans m.fl.

Först måste vi komma ihåg att det var små byar och inte allt för många problem. I små samhällen är den äkta demokratin = folkstyret naturlig eftersom alla känner alla och alla kan komma till tals vid ett möte. Under en period var alla tvungna att vara närvarande under ett ting. Men när folk blev fler och tinget varade flera dagar blev de bara målsägare och svarande som var närvarande. Kanske alla kom första dagen när nyheter och gemensamma ärenden togs upp. Tingen hölls som fester och marknader förmodligen vid kvartalsfesterna och gällde då större områden.

Vi kan inte datera detta men det föddes och utvecklades med behoven. När klimatet blev kallare försköts festerna så att första maj och första augusti blev viktiga fester om sommaren. Midsommar hade mindre betydelse. Den keltiska fyrdelningen av året var Kyndelsmäss 1 februari, Beltain 1 maj, Lugnasad 1 augusti och Samain 1 oktober ungefär och vi kan skönja det i hällristningarna.

Stenraderna med stenar i bestämda antal som hör ihop med sol- och månåret hör till de äldsta och några få finns kvar i Danmark. Dösar och gånggrifter hör till fjärde årtusendet och var plats för ritual och fest. I dem finner vi ett mindre antal hällristningar som stödjer det allmänna ritualet "att gå i jord" vid såväl sådd som begravning. Det var viktigt att börja sommaren vid första fullmåne efter vårdagjämningen på de flesta ställen. Man hade inte precis samma seder och kultur överallt såsom i dag.

Många av hällristningarna och alla stenmonumenten har naturligtvis varit mötesplatser där gemensamma ärenden har diskuterats och avgjorts. Domarringarna har säkerligen varit samlingsplats för en by. Ofta ligger de parvis där vi inte egentligen vet varför? Här på Dal ligger de spridda så att man liksom kan se ordning med att varje by hade sin/sina. Vi har även andra speciella monument såsom altarstenar, fotpall och högar. I regel har man översett vad stenmonumenten kan berätta och det flesta tidiga har försvunnit.

Hällristningarna ligger ofta vid forntida vatten och åkrar eller vid gravplatser. Man trodde på återfödelse och ritualet var det samma för sådd och begravning. Det var naturligt att "knacka in" som en symbolhandling att man gick i jorden … även vi knackar in våra avlidna i gravstenen. Jag tycker att man alltid ska söka efter likheter mellan oss och våra förfäder eftersom vi egentligen ofta har samma seder och bruk i dag.

På Dal har vi har fynd av importerade (från Skåne) mejslar/ yxar av större format runt 3000 f.Kr. Kanske man ska dra slutsatsen att de var för ritual eftersom fynden är spridda. Samma gäller några skifferhackor från hällkisttiden 2300 f.Kr. då man hade odling av säd på några ställen åtminstone. Kistorna tycks ha samlat folk från en by.

Kanske man hade gemensamma ting eller möten med vissa mellanrum på en särskild plats. Högsbyn hällristningsområde är en sådan plats. Det har sannolikt funnits en gata för processioner och en tingsplats där man bestämde tiden. Inte så märkvärdigt. Man hade en anläggning i en viss riktning och följde Djurkretsens gång. Alla stjärnbilderna ligger i linje vid var sin tidpunkt på året och anläggningen blir som en stor årsklocka.

Traditionen med "riksmöten" vart fjärde år kan vara från bronsåldern. I Steneby på Dal har funnits en plats med platå som påminner om den kända tingsplatsen på Isle of Man mellan England och Irland. Nordiska vikingar var väletablerade under några hundra år och införde "alltinget" kanske med modell från Dal.

Tack till mellanstadiet i Tanum

Jag surfade in på denna sajt

http://212.209.185.246/bilder/ShowFraga.asp?Mode=Show

Det är Mellanstadiet som ställer frågorna och Högstadiet som svarar på denna sajt med säte i Tanum. Jag har bara tittat på ett mindre antal svar eftersom jag vill svara på mitt sätt. Men jag får bekänna att jag kan inte svara alla frågor utan att gräva djupt efter dem. Högstadiet har gjort det så bra. Mina svar är ett komplement utifrån mina speciella intressen att tolka idéer i hällristningar och stenbumlingar. Därför svarar jag inte så mycket på frågor om bronsålderns liv utan begränsar mig till tolkning av hällbilderna. Mina svar samlar ofta flera frågor.

Mellanstadiet ska ha ett speciellt tack därför att jag behöver inspiration och friska ögon. Jag sysslar med populariserad vetenskap men behöver påminnelser om hur man kan fråga. Att fråga är all vetenskaps grund. Ingen fråga är för liten för att vara nödvändig när man ringar in sanningen om nånting. Jag är uppvuxen på landet och står närmare förfäderna än de som numera är uppvuxna i stan. Jag behöver att kunna jämföra olika syn på forntiden.

tisdag den 5 november 2002

Ha det catshaman

Oh Daisie, Oh Daisie