Vetandet

Verbala vetenskaper som idéhistoria blir lätt diskussion om estetik och formuleringskonst. Där formella meriter och strunt används som huggträ. I ren saklig mening vore det väsentligare att vässa våra analysmetoder. Däri ingår att formulera de bärande teserna på nytt.

Del 1 | Organisation | Vad är civilisation | Kultur en delfråga | shaman eller präst |

Del 2 | AHA-upplevelser | Att veta | Termodynamiken | Intelligens | Analysen |

Del 3 | Skenverklighet | Relativitet | Rumtid | Slump | Tretal | Magi |

Del 4 | Intuition | Sanning | Förenkling | Genetiken | Viljan att överleva |Realintelligens |

essäer| hem |

© Catshaman
Last Updated:

Inledning

Mitt vetenskapliga tänkande grundlades nog i barndomen hos min fosterfar som var praktisk tänkare av rang … men kanske lite för intensiv ibland eftersom han ville slå vett i skallen på mig. Men trots allt ett sådant förhållande leder till att man vill tänka …och det snabbt.

Man kan väl kalla det ett titanisk utbrott av ungdomligt tänkande när jag i tjugoårsåldern organiserade min hjärna enligt ett gittersystem av 3 x 3 x 3 aspekter som grund. Hjärnan med sina milliarder är i ursprunget ett kaos. Om man programmerar in en modell som passar verkligheten kommer den att själv bygga ut nätet och göra sina egna genvägar och där med främja associativt tänkande. Jag viste det inte då, men det blev följden.

Spetsfundigheter är något för Filosofiska Fakulteten.

Detta har gjort att jag livet igenom haft en bra analysmodell och det har förstås gjort att jag hela tiden haft kontroll över helheten. Egentligen hade jag mitt livs starkaste upplevelse just samtidigt som jag tecknade ned min modell som en symbolhandling och samtidigt tänkte på värsta scenariot när man har en 3-komponentsituation.

Då runt 1960 var atombomben det stora hotet. Liksom många andra försökte jag förstå kraften i ekvationen E= mc2 , vilken kan skrivas verbalt att effekten är massan gångar accelerationen … eller friare om man sätter en massa i rörelse får man en viss effekt på omgivningen. Vanligtvis glömmer såväl fysiker som kommersiella intressen "omgivningen" i ekvationen och är bara intresserade av den direkt mätbara effekten. Ekvationen är ett exempel på 3-komponetssituationer = effekt, massa, rörelse/acceleration.

Hjärnan och hela människans varelse är ett känsligt instrument. I den åldern och med min bakgrund av hyperkänslighet sen kriget var det naturligt att jag försökte föreställa mig vad som händer vid en explosion. Jag hade läst på Einstein, men inte observerat att han var den försiktiga som stod på avstånd från det accelererande ljuset och tänkte sig iakttaga strålen.

Jag var Dummerjöns som i tanken satte mig på den framrusande energin och exploderade i miljarder bitar när den nådde sitt maximum. Min varelse och min hjärna genomlevde att jag splittrades på samma sätt som radioaktivitet sprids i rummet. Då hade jag inte än insett att en explosions storlek bestäms av storleken på massan eftersom accelerationen är konstant.

Det var så pass mycket att jag var nästan borta en vecka och sökte hjälp på lasarettet. Där gav de mig lugnande piller. Men själva deras agerande var nog för att få mig ur min egen tankespiral och bryta förloppet av delningsfenomen i min hjärna. Jag kom ned på jorden så att säga … gick hem utan att gå via apoteket och sparade de pengarna. Efter en vecka hade händelsen klingat ur kroppen.

Naturligtvis medverkade det till att mitt samtidiga tänkande på min analysmodell etsades in i hjärnan. Det formade mitt vuxna tänkande. Många av oss är på intellektuell topp just i den åldern och ser kanske för oss vår världsbild och sen lever vi resten av livet för att förklara den. Vid den tiden hade jag så snabbt snurr på hjärnan att jag kunne inte fånga längre tankekedjor så länge att jag fick dem ordentligt på papper.

Finsk psykologisk tradition brukar säga att man bortåt femtioårsåldern når "avklarnande". Det är väl ungefär som den gamla indiska filosofiska fyrdelningen av livet. Sista perioden är mannen "skogsman" dvs. de som har anlag blir filosofer och en del blir helt avskilda från livet i klass med orangutangen.

"Oxen är långsam, men jorden är tålmodig"

indiskt ordspån som vänder upp och ner på världsuppfattningen.

I alla händelser minns jag att jag runt 45 hade några dagar då jag fördes in i en annan värld. En dag kändes det som om jag förstod allt och att hela universum strömmade igenom som en fysik ström jag kände att jag blev ett med allt. Det var väl ett symboliskt tillfälle då jag liksom hade hunnit smälta allt jag lärt och läst och nu kunde börja teckna ned det på papper. Allt i livet och verkligheten är processer med olika flöden och intensitet. Det är inget som sker över en natt. Men ofta kan man skönja vändpunkter.

Mitt tänkande skiljer sig från det akademiska dels med tanke på mina starka barndomsupplevelser, dels att jag alltid gått min egen väg, dels att jag har en tvärskolning i vad man i dag kallar ekologi, ekonomi och marknadsföring samt ingenjörskunskap med mycken matematik och alla tre hela år av studier samt förstås min språkkunskap. Därtill förstås praktiskt arbete inom alla områden.

Det faller sig naturligt att använda kunskaper från alla områden. Därför använder jag ofta modeller och analoga ordval som är mer exakta en traditionell verbal vetenskap. I ungdomen reste jag mycket och fick god människokunskap. Det förstärktes av mitt intresse för filosofi och psykologi. Det är naturligt för mig att jämföra allt med vad jag vet om människan.

Likaså söker jag binda allt till verkligheten och har få teorier. Grunden är inlevelse och jämförelser.. Det är meningslöst att forma en teori om man med en beskrivning kan åskådliggöra vad som med stor sannolikhet är nära den forntida verkligheten. Detta när vi talar om forntidens idéer som är mitt område när jag tolkar speciellt de figurativa lämningarna. Men alla lämningar är en del av budskapet från forntiden.

I det följande finns små stycken jag kallar vetandets teori

Organisation

Enklaste formen av organisation kan kallas följe eller svit. Om det bara har en ledare är det vad man kallar seriekoppling i tekniken. Om var och en i följet har eget område och kanske fler under sig är det ett parallellkopplat följe. Vidare underförstår man uppdelning i moment i tid och rum för alla deltagare.

Det är detta vi ser i de tidiga illustrationerna med sviter om 7 och 13 för det mesta och även manifesterat i stenrader enskilda eller flera i bred. Cirkeln/ ringen är ett specialfall då följet är slutet och vi kan tala om sammanslutning som omfattar en enhet eller krets vi i regel icke ka bestämma i det förflutna. Det är ett råd om följet i ringen representerar sin menighet och kanske har var och en sin funktion i helheten. I Sumer nämner man ett råd med 50 gamlingar förmodligen. Det var egentligen de som skrev myterna och var de verkliga gudarna i samhället.

Som han sa Wittgenstein:

Vet man ej vad man talar om,

är det bäst att knipa käft.

Sen är det upp till vårt sinne för analogier om vi kan se denna modell i andra sammanhang, såsom flöde av kunskap från olika komponenter i en kaotisk samling eller i en organiserad helhet. I verkliga livet är det enskilda följet eller flödet ett specialfall som kan existera endast i laboratoriet. Överallt i livet medverkar omgivningen till att skapa ett parallellt flöde av faktorer som påverkar kontinuerligt även det enskilda följe/flöde vi observerar.

Detta är grunden till civilisation och samhälle eftersom det innefattar att vi har en större eller mindre samling individer som bärare av samhället och de samverkar av olika grad till det som ser ut som ett styrt flöde av händelser i rumtiden. Följet/ sviten är ett instrument för att kunna civilisera och få folk att följa normer och processioner. Det har etsats in i människans beteende som blivit en kontrollerad flockinstinkt. Instruktionen om följet i tid och ordning duger got närhelst man ska organiserat nånting med utsträckning i tiden.

 

Vad är civilisation?

Enligt min engelska Oxford Dictionary är att civilisera = att bringa ur barbari genom att upplysa, förfina och fostra Definitionen är gammaldags och klumpig men likt alla etiketter lever den sitt eget liv. Det är vad vi handgripligen ser i stenkretsar/-rader, Djurkretsens organiserade stjärnbilder och våra hällristningar där det sen kan kompletteras med myter. I den tidiga tiden ser vi klarast kärnan och mönstren i samhället. Tidigt skapades en överklass som tar sig monopol att formulera samhällets ideologiska överbyggnad och styra folket som sällan röster som partigudarna vill.

Det är väl som att svära i kyrkan att överhuvudtaget ställa frågan. Begreppet är närmast ett tabu inom den västerländska teknologiska civilisationen. Man måste se på det med enbart positiv skala såsom man exempelvis använder på intelligens. Inom västerlandet är det i det närmaste förbjudet att säga NEJ till nya uppfinningar inom alla områden från mat till förstörelsevapen. Det är vedertagen uppfattning att om det nu finns en Skapare misslyckades han kapitalt och många känner sig kallade att förbättra människan … oftast är det frågan om att klara de civilisationssjukdomar som människan skapat.

Men från och med åttiotalet har åtminstone en liten del av oss börjat fråga om inte det är fel i grunderna till vår civilisation när det kan gå så snett att vi förstör naturen, vårt skafferi och förbrukar ändliga tillgångar.

Det är grund nog till att fråga varför har inte vår intelligentia gett sig på att försöka definiera vad civilisation egentligen är? För min del hinner jag inte på kort tid mer än att ställa frågan och ge några drag utifrån min idéforsknings synvinkel.

Innan vi fortsätter är det på en plats att fråga vad vi menar med ordet "civilisation". Enligt mina engelska och svenska ordböcker kommer ordet från franskan och 1500-talet. Det var just efter att eftersläntraren Columbus upptäckt Amerika. Européernas maktberusning kände behov av att fara runt globen och sätta byxor på folk.

"Att införa ordnat samhällsskick" är en av de synonyma förklaringarna i ordböckerna Själva tesen utsäger att det är en högdragen smakfråga, eftersom alla samfund nog hade en viss ordning vid varje tid även i forntiden. Frågan är om fransmännen kunne lära annat än franska så att säga.

Det är ju något alla världshärskare säger sig införa och vi får aldrig höra vad de s.k. oordnade tycker. Många urgamla välorganiserade samhälle har i synnerhet européerna kört över med sin civilisation.

Som alltid med ord av den art får vi söka oss till latinet och konstatera att roten kommer av civis = medborgare i ett stadssamhälle. Det är väl ungefär vad vi i dag menar att stadssamhället är den enda riktiga världen. Eftersom det historiska perspektivet visar att många städer har gått under och dagens ekologiska vetande säger att städer är ett hot mot naturen, bör man kanske nog låta bli att använda värdeomdömen?

Eftersom en a´n försöker konsekvent tillämpa speciella relativitetsteorin kan ordet förstås inte omedelbart användas vare sig på dagens globala värld eller på forntiden. Vi hör alla till FN och har godtagit folkens självbestämmanderätt. Då kan vi inte omedelbart börja tvinga andra till en demokrati vi i Väst inte ens kan genomföra själva. I Grekland och Rom leder demokrati historiskt sett till fascism. Det är ensbetydande med att en klick självvalda tar makten över folket och kallar det demokrati. Undrar hur mycket folket hade att säga till om i etruskernas republik. Kanske den var till för bara för de utvalda som ligger lättjefullt På sarkofagerna? Man får ta av sig skorna när man ger sig in i andra folks värld …

… för de religiösa och låtsasreligiösa får man nämna Markus 12:31, vilken väl knappast tillåter att man tar på sig stöveln och topprider andra?

 Är det onda eller goda ögon som ser på oss från rymden?

Den engelska s.k. empirisk skolan menar att orden ska avspegla verkligheten. Just nu 98-99 håller Tony Blair och amerikanerna på att civilisera en del av världen. Det är icke civiliserad demokrati utan gammal vanlig tyrannisk diktat av världshärskare.

I en civiliserad värld gäller förhandlingar och fördrag och ömsesidig respekt även om nån part gått för långt. Den gamla indoeuropeiska fredstanken bygger på detta, även om sen inte alla kan underordna sig den demokratiska massan.

I klartext Saddam Hussein och Tony Blair är likadana kålsupare vad gäller demokrati och omtanke om folkens ve och väl. Som världsmedborgare har vi ansvar även för andra folkslag. Att använda felaktiga metoder brukar ge efterräkningar i långa loppet.

Forntiden kan förstås bara mätas med dess egna mått. Då får vi definiera civilisation som fast bebyggelse med mer invecklat ritualliv och flera kulturyttringar än i de små ibland ambulerande samhällena. Det är en naturlig följd av ansamlingen och specialiseringen bland människor.

Men som vi ser det i Sumer och Egypten fortsatte man att följa de agrara ritualen även i städerna. Fortfarande firas bland vanligt folk Akitu-festivalen i forna Babylonien = Irak efter med kanske 6000 års tradition. Förbindelsen till naturens ban tunnades ut med tiden när präster och profeters arbete att skriva nya regler och uppenbarelser för att bevara greppet.

Vi kan inte dra någon skarp gräns mellan lantbor och urbana, men med det latinska ordet civis underförstår man en medborgare i en stad. Långt fram i tiden fortsatte man med speciella stadslagar som ett annat lagrum jämfört med bondelandet.

Nuförtiden itutas vi att tro att stadsborna har raderat ut lantisarna.

Om jag nu en gång ska hängas,

vill jag ha rätten att kolla om repet hållet.

För att vi vetenskapligt ska kunna handskas med det vida begreppet civilisation tvingas vi att dela in det i kategorier. Det är en lite väl ensidig lösning att säga att kristendomen är alla tings mått och att före dopet vid Husaby fanns bara shamaner och en primitiv tro då folk sägs ha trott på spöken och andar. Det är andlig imperialism i en global värld med trosfrihet numera.

Om man jämför i verkligheten mellan icke bofasta samhällen och de fastboende med odlingar får vi de yttre kännetecken att de bofasta hade fler ritual, ritualföremål och manifestationer. Det är naturligt att om man är bofast hopas allt det synliga. Om vi sätter denna aspekt som en särskiljande faktor finner vi att från fjärde årtusendet f.Kr. och framåt har vi många lämningar av civilisation.

Därtill har vi den figurativa delen som berättar om utbyte med de s.k. civiliserade länderna. Min forsknings kärna visar att man hade ett skriftspråk som räckte för dem att teckna ned ritual och kalendrar. Det är en viktig faktor vi ser i s.k. högkulturer och det skiljer eventuella shamaner och ritualsamhällets årmän även om även dessa tog till sig kalendern/ Djurkretsen såsom vi ser i Lapplands hällristningar.

I en jämlik värld med trosfrihet sätter man inte värden på shamaner och årmän. De representerar olika världar eller relativitetssystem och kan bara jämföras med en likare för överlevnad av arten och dess samklang med sitt livsrum.

Inom mätbara vetenskaper får man ha konstant uppsikt över när mätinstrument och metoder möjligen kan påverkar mätresultatet. Både uppåt och neråt i skalan kommer man till mätnivåer som ej går att mäta eller där apparaturen tar över. Tyvärr är det likadant inom verbala vetenskaper. Felet är oftast förutfattade åsikter, ideologisk eller religiös färgning, makten eller det kommersiella vill ha speciella svar. Listan kan förmodligen göras längre och man kommer ut i något som är i det närmaste politi och ej vetenskap.

Vårt kristna arv är tyvärr att vi ska se ned på primitiva förfäder istället för generell jämlikhet åt alla håll. Det ligger i användande av ordet avgud för icke-kristna religioner nu och i det förgångna. Då kan man möta rubriceringar såsom "förhistorisk aggressionsnivå …" Studerar vi tesen utifrån begreppsanalysen finner vi att man vet svaret på förhand. Eller man söker bekräfta ett antagande utifrån förutfattade teser. Som man ropar får man svar och egentligen är det ju då onödigt att söka eftersom man kan skriva en "fiction" istället.

Civilisationsbegreppet är av naturen sådant att man underförstår en ociviliserad motpol. Man underförstår också nån sorts värdering och värdeskala. Sen blir det frågan om vad är referensen. Oh förlåt, verbala vetenskaper använder sällan referensnivåer eller plus och minus. I vår tid torde dock "hållbar överlevnad" vara ett lämpligt mått. Då kan man jämföra med ruiner av utlevda forntida civilisationer. Närmiljön runt många av våra storstäder börjar bli allt mer förgiftad. Havsnivå stiger och dränker lågländer och det är inte i glesbygdens kulturer orsaken ligger.

 

Vad är kultur

För en del år sen frågade jag mig vad är kultur? Likt många andra frågor kan man inte definiera det i en mening och ej heller genom att sätta upp en enskild kategori.

 En levande natur handlar om

att för lite och för mycket skämmer allt.

Det utmärkande draget för kultur är att det ger ett mervärde till vad vi producerar och till livet själv. I vid mening är allt vad människan företar sig kultur. I snäv mening är det vad vi producerar utöver det absolut nödvändiga och även det kräver en kultur.

Fisförnäma stadsbor menar förstås att kultur måste mätas i vad det kan inbringa på marknaden … men då är det ju mer frågan om tycke och smak och politik förstås. Överklassens definition hänger fast i begreppet att kultur ska vara något högt. Det är sen gammalt överklassens metod att sätta sig på folket genom att ta monopol på att definiera moral och beteende … jag kommer icke att besöka greve Stenbock dels pga. att hans busar levde rövare en gång på Dal under 1600-talet, dels därför att han sätter sig på mig genom att kräva att ta seden vid besök hos honom … då får det vara.

Finkultur hos överklassen är icke obekant för mig eftersom jag uppfostrades till uppförande hos överklassen. Men först i övre tonåren kom jag att umgås i överklassen som kusinen från landet. Jag gillade inte den automatiserade bordsetiketten och det förljugna umgänget och konserveringen av gamla seder. Nåja det är preskriberat, men det är en sida av kulturen som alltid komma att leva och bara långsamt ändra former. Speciellt nyrika tycker om att leka överklass och det är väl upp till dem att skapa en speciell kutur för sig.

Vi kan icke använda ordet kultur utan attribut som anger tidsålder och plats eftersom vi annars sätter vår tids ramar på allt. Det är att bunta ihop icke jämförbara storheter.

Vi behöver alltid ett referensvärde att utgå ifrån. I detta fall exempelvis urmänniskan som livnärde sig utan andra hjälpmedel än händerna att samla föda med. Förmodligen då mest vegetabiliska ämnen. Inget hindrar att man även samlat insekter, fågelägg och vad annat som är inom räckvidd för händer och fötter.

Här borde jag enligt gammal sed kalla dessa varelser primitiva. Ordet ingår inte i min värdeskala eftersom de är mina kära förfäder! De var intelligenta nog att klara primalfrågan "överlevnad" … är vi lika intelligenta?

Vi har de senaste decennierna fått upp ögonen för hur mycken kunskap det krävs för att samla näringsriktig föda. Det enda värdemått som är rättvist mot alla kulturformer är om det säkerställer artens fortbestånd och är i samklang med livsrummet.

I detta avseende har de flesta aporna och i synnerhet gorillor uppnått en hög kultur utan att ha frångått den ursprungliga metoden att leva på vad naturen ger. För att livnära sig på det sättet krävs ett relativt stort revir per familjeklan.

Att gorillan hotas av utrotning beror ju inte på bristande intelligens eller fel kultur hos gorillan utan hos oss. I den apkulturen har man redan börjat använda redskap och de är ett mervärde i deras kultur. Även en del fågelarter använder verktyg eller bygger på ett smart sätt. Vi brukar säga att de liknar människan och använder oss själva som referens. Lite orättvis att jämför en fågel på kanske tiotals gram med en människa på tiotals kilo. Det är icke smickrande för människan att visa vår överlägsenhet genom att jämföra djur specialiserade för sitt livsrum medan vi är experter på att utrota arter och förstöra livsrum. Skulle man ta bort människans redskap skulle en del förmodligen gå under eftersom en kultur är etablerad och vi glömt hur man klarade naturen utan redskapen.

I vid mening måste specialisering ses som kultur, när naturen utvecklar arter specialiserade för sitt livsrum. I våra dagar ligger faran i människan som tycks vara specialiserad på att utrota andra. Pandan är till bristningsgränsen specialiserad och behöver sina speciella bambuskogar. I referensstadiet fanns det skogar nog för en art att uppstå, men som bekant måste det till konstgjord andning i våra dagar.

Vi kan inte definiera skarpa gränser mellan lek och kultur. Leken hos barn och djur är ett naturligt beteende att lära gränserna för sin kropp, men även att utveckla den att passa livsrummet.

Det är la lätt att vara präktig,

så länge det inte kostar nånting.

Av föräldrarna beteende lär de sig att vissa rörelser är bra att kunna och så småningom upptäcker de att man kan skaffa mat genom dessa mönster. Inom alla arter ingår ett mått av inlärning för att överleva. Ju mer man lär och desto bättre teknik desto mer tid över för lek. Gränsen till kulturell lek är förmodligen när man börjar sätta upp regler för en viss lek man sen upprepar.

Den övernitiska teknokraten och dumsnåla byråkraten tycker inte folk om ens barn ska leka. De fattar att desto mer man kräver koncentration av människan desto mer avkoppling krävs för att kompensera anspänningen. I annat fall förbrukas kroppen inklusive psyket.

Kultur kräver bärare dvs. att man förmedlar den vidare från generation till generation och gärna till andra kulturer. Färdigheter och medel för det dagliga brödet bärs lätt genom att man ständigt håller på med det. I de flesta fall räcker det inte att skriva ned utan man måste förmedla genom människan för att få med alla aspekter

Den andliga kulturen är ogripbar så länge den inte manifesteras på något sätt. Även då är det i allra högsta grad en tolkningsfråga. Det är vanligt att man kommer med summariska uttalande om att förfäderna naturligtvis var primitiva och såg en besjälad natur och var rädda för det mesta … utan att berätta hur de fått veta detta. Om man exempelvis förnekar att de hade ett symbolspråk kan man inte gärna komma och säga att man läst förfädernas anteckningar på hällarna? Har någon förfäder stått upp ur graven? Kanske vederbörande använder kristallkula och är ute och cyklar med den?

Uttalandet är väl naturligt för en stadsbo utan mörkerseende och som inte vet vad som rör sig i naturen, utan lever i de föreställningar barnsagorna en gång gav.

Går vi till djurens beteende i naturen är det helt beroende på deras storlek och förmåga till försvar. Gorillan berörs sällan av rörelser av andra varelser i djungeln medan mindre apor har varningssystem och för liv och flyr om de bedömer faran är för stor. Ofta samverkar de med andra arter. Beteende vid fara är inlärt och nära nog en kulturell företeelse. Bland människor brukar män vara modigare än kvinnor. Många män är modigast när de är skyddade av bilens plåtskal.

 Det är inte alla trän som duger till fioler …

numera är det lögn i helvete att hitta fiolträ.

Dessa föreställningar har vi dels ärvt av den imperialistiska kristendomen, dels av våra dagars etnoarkeologer som tycks mena att man kan använda rön bland urbefolkningar i Söderhavet, Borneo, Sydamerika osv. Det strider mot relativitetens teorem. Päron ska jämföras med päron och äpplen med äpplen. En viktig faktor är förståelsen av språk och begrepp. Bifrågan är om vi kan avläsa om "infödingen" driver med dig eller om man förstått andemeningen och poesin i det han förmedlar.

En del av vår kunskap och okunskap har vi fått förmedlat genom etnoarkeologerna som studerat kulturer som förmodligen ibland liknar några av förfädernas kulturgrupper. Men frågan i mångkulturella sammanhang är vad var förhärskande och i vilken grad måste vi nämna alla andra företeelser? Kultur är bundet till och beroende av lokala miljön. Men en gång etablerad kultur tycks fortleva oberoende av om det är samma etniska grupp i området. Nykomlingar tar efter det redan etablerade.

Sen kommer tillämpning och tolkning som frågan om relativitet. Om någon australienser i våra dagar talar om drömtid är det inte ensbetydande med att våra förfäder och inte ens hans förfäder talade om drömtid. Och vad menar man egentligen med begreppet. Även sumererna talar om att deras hjälte föll i tjurdrömmar då han skulle lösa problem. Det är en fråga om språkbruk där det här med poetiskt språk tycks vara svårt för västerlänningar som bara använder ena hjärnhalvan

Åtminstone våra poeter och fiktionskrivare tycks befinna sig i en drömtid. Jag vet dock inte om de löser väsentliga problem under sin drömmar. Förmodar att många urbefolkningar drömmar om att kunna ha lika fantastiska drömmar som de får se i fiktionfilmer. Bruket av droger för att få syner är väl i det närmaste utvecklat till perfektion i Västerlandet. Drömmen får ett värde endast i det fall den löser för handen varande problem.

Det svåraste för oss och för våra förfäder är att beskriva abstrakta fenomen och om tiden är inkluderat blir det etter värre. En tidig lösning var förmodligen att man hade en person som specialiserade sig på att samla kunskap om allehanda ting och bl.a. hålla reda på tiden. I våra dagar kallar man företeelsen shamanism. Ord som "shaman, kult, heden" tycks vara begrepp man tar till som en undanmanöver når man inget begriper.

Att dela vår världsuppfattning i kropp och själ är en kulturell företeelse och har inget att skaffa med hur verkligheten ter sig. De som har tankens vighet och en snabb tunga föredrar att tala om själ. Den som har styrka och fingerfärdighet får något gjort. Men då är vi redan inne på begreppet civilisation.

Därmed kan vi konstatera att människan bedrivit kultur i hundratusentals år. De äldsta tillverkade idolerna sägs vara 300 - 500000 år gamla. Att neantherthalare för 50 000 år sen har liknande begravningsritual som vi är bara toppen av isberget som gör att vi måste se dem som kulturella varelser. Vi kan förstås bara spekulera i vilka tanker ligger bakom att strö rödocker över liket och ge blommor med i graven. När man senare ger en fågelvinge eller två med i graven kan vi spekulera i om man ansåg anden/ själen flyga iväg som en fågel. Egyptens KA-själ tycks haft en förkärlek för Orion.

Oftast bygger jämförelser på några få nästan slumpmässiga aspekter. Jämför man detta med relationen hur nära gorillan vi är genetiskt är proportionerna så ytterst små att det nästan är tal om diskussion om profetens skägg.

Det synes mig lämpligt att börja med äldsta nordbon österbottningen. Hittills har jag läst olika bud att han är från 70000 till 150000 år gammal förövrigt vet jag bara att han funnits. Men som en början före istiden är det en påminnelse om att våra rötter är djupare än de 10000 år man normalt pratar om.

Vi är en del av Europa och det första skiktet med synlig kultur är 30000 år gammalt. Under grottkonstens tid för runt 15000 - 30000 år sen ser vi många skriftsymboler som en indikation på abstrakt tänkande. Därtill de första arketyperna som idoler för samhället. Den Nakna gudinnan är en av de första ikonerna. Med icon menas att den står för/ symboliserar en större helhet eller process med ritual. Detta brukar vi förbinda med kultur och ibland med civilisation.

De senaste 6000 åren kan vi tala om en process med växande civilisation även i Norden. Kulturföremål såsom hjulet och rituella symboler som dubbelyxan ses i Norden samtidigt med kulturländerna i söder. Under denna sista period blir de mångkulturella spåren synliga medan eventuella shamaner nog inte syns i bilden. Ärligt talat åtminstone på Dal syns få gudar eller situationer som kan tyda på högandlighet … bönder är bönder i alla tider.

Att vi icke har artefakter beror på vårt klimat där allt utom sten förgår. Men frånvaro av artefakter är icke bevis för att dt ej funnits avancerad kultur. Och varför avancerade redskap om man klarar sig med mindre. I nutida kultur ska allt vara så komplicerat som möjligt. Annars skulle folk icke köpa den kultur företagen spyr ut. Att konsumera har blivit ett självändamål.

I ritualkulturen fanns olika former och även då behövdes andliga ledare och folk med kunskap i läkarkonst. Det jyska ornum är ett exempel på delning med en andlig ledarinna och en världslig ledare. Det finns en hällristning som symboliserar ett samhäll med kvinna och man som ledare av var sin sektor.

 Den försiktiga ropar HEJ innan han hoppar över bäcken

… annars kan det vara för sent.

Den rädda hoppar inte alls.

Ska man generalisera måste man utgå från det som syns mest och det har sannolikt varit den informella överklassens kultur påverkad av kontakten med sydligare länder. Ritualen hämtade man från de stora kulturerna. Metallurgin och hantverket förmodligen närmare från Mellaneuropa. Senare finare metallhantverk har man säkerligen lärt bl.a. av grekerna som var bra guldsmeder.

En intressant fråga i sammanhanget är frågan om: "Hur många metallverkstäder behövdes för att täcka Nordens behov?" Hur många hade råd att köpa? Hur mycket skog skövlades för att tillgodose behovet av träkol. Likaså kan vi fråga efter en detalj som harts för såväl metallhantverket som för skeppsbyggnad. Förmodligen behövdes i volym mest till skeppsbyggnad. Räckte södra Skandinaviens skogar till?

Jämsides växte ett handelsskrå som av naturliga skäl blev specialiserade och samlade kapital och tillgång till allehanda resurser. En sentida indikation är den enorma ansamlingen av mynt på Gotland som var "en stor verkstad" och därtill hade farmän. I dess symbolik ser vi ett omfattande arv från Grekland. Civilisation kännetecknas även av många specialiserade näringsgrenar samt av handel förstås.

På Bornholm lärde man tydligen hur man agnade för bläckfisk med krukor förutom att vara specialiserade på att framställa tunt guldbleck. Det var inte all kunskap man tog hem som kunne användas. Däremot lärde man metallhantverk av grekerna och tjänade sen pengar på det. Många av Bornholms ristade skepp är av grekisk typ.

Shaman eller präst

Vetenskapens metod är att skapa kategorier man kan definiera. Verkligheten är kaotisk och olika kategorier går in i varandra och överlappar varandra. Denna fråga är viktig eftersom många akademiker inom idéhistoria vill göra en skillnad mellan folk i Shamanbältet dvs. egentligen folk ovan Tullarna och andra = oss -;). Men skapar man två kategorier ska man också ha skilda referenser för dem allt enligt speciella relativitetsteorin!

Tyvärr är det nog så att begreppet shaman är skapat för att skilja antikrist och krist eftersom idéhistoria fanns från början låg i teologiska fakulteten som skiljer på gud och avgud. Då blir det icke oberoende neutral beskrivning utan för somliga skällsord och stridrop om än oftast i det fördolda.

Ungefär samtidigt som nya påven Benediktus installerades i Rom vigde man en präst Vasily Dunkai i Krasny Yar i Sibirien. Ritualet pågick några dar men var förstås enklare än i Rom. För folket i Krasny Yar är det förstås frågan att få en (shaman)präst ur folket som förstår deras verklighet och vida viktigare än påven i avlägsna Rom. Ritualet innebar faktiskt att han liksom bands till sin trakt genom vigvattnet … en del akademiker använder ordet tolerans vilket egentligen visar en översittarattityd när man liksom måste tolerera att det finns annan tro och livsåskådning ute i den globala verkligheten.

Andra är ödmjuka och inser att man kan komma till graven många vägar. Det här med sanning och ändamålsenlighet ska bindas till lokala rumtiden. När man står in för Björnen nyttar det icke mycket att vädja till den att "Hör upp jag är akademiker". Den kanske tycker att köttet är godare eftersom många intellektuella äter mer kött än vanliga bönder.

För några år sen läste att jag att vid en viss fakultet lär man från början att akademiker är ett högre stånd och det är inte utan att man möter attityden ute i livet. Det är förstås att sätta partiska akademiska glasögon på folk och långt från oberoende skeptisk vetenskap. Det reser murar. De verbala vetenskaperna utan matematiska och instrumentella mätmetoder och referenser har stora problem att beskriva verkligheten relativistiskt. De svävar ovanför verkligheten.

Redan grekerna viste skillnaden genom att sätta etiketter på de filosofiska skolorna vars syfte egentligen var att lära eleverna att bli goda människor och klara sina livsproblem. Ordet epikur = över kuren och betyder att betraktaren befinner sig ovanför det studerade fältet och kanske sätter sina etiketter på det. Han löper risken att göra felbedömningar eftersom han gör sina definitioner på avstånd och kanske icke förstår allt. Det blir då lätt att det blir teoribildning som ju faktisk är en av vetenskapens metoder med alla dess möjligheter att hamna i skogen eller ute i det blåa

Sokrates metod var att vandra i stoan = pelargången eller egentligen vara mitt i livet och se och känna allt utanför det studerade objektet på samma gång. Vetenskap är ofta koncentrerad på objektet och glömmer omgivning och yttre faktorer. Hans taktik var ironi = ira-på-i eller gå som katten kring heta gröten och söka pudelns kärna som ibland han vara en liten svart djävel. Med den metoden kan man känna in och beskriva verkligheten bättre än när man sitter högt ovanför och tror sig vara gud. Risken finns förstås att man blir hemmablind och icke ser de stora sammanhangen, men dem bryr sig epikurén sällan om.

Men kort sagt, det är viktigt att man gör klart för sig … var är betraktelsepunkten? … och skillnaden mellan betraktare och objekt? Frågan om shaman eller präst avslöjar om man håller på med objektiv vetenskap eller partisk religionshistoria. Den är viktig för förtroendet för vetenskapens resultat och beskrivningar. Här är det icke frågan om att jag sticker ut hakan, utan jag beskriver verkligheten och dess val.

Kristna akademiker ser hellre shamanens trans än den verkliga funktionen i shamanprästens verksamhet. Den skiljer sig icke mycket från en präst engagerad i sin menighets andliga välfärd Man glömmer den tidiga kristendomen rekommenderade mirakler och att Poppo försökte imponera på folk genom att bära glödande järn. Kyrkan hade synpunkter på järnbörd därför att man ville använda kyrkliga ritual och egentligen var odal kyrkans uppfinning.

Vår biskop Brynolf uppnådde också tre mirakler för att bli kanoniserad. Hans metod var att uppväcka från de döda och sen ge sista smörjelsen och sen fick den återuppväckta återgå till döden. Fortfarande finns präster som sysslar med andeutdrivning och andra märkliga metoder. Då sysslar man med retorik och dess värde består i att med ord vinna, sen spelar det inte såstor roll vilka verkningar det har och etiken är frånvarande.

Denna meditation sparkades igång av att jag läste en annars förtjänstfull bok, men som drev tesen att shamaner ledde våra nordiska samhällen fram till kristendomen … om man hårddrar det. Det gav mig anledning att försöka kategorisera och skilja på vad är shamanism och vad är civilisation utan att sätta någon värdeskala. Dock har jag en särskild serie essäer om den fråga så här ska jag nöja mig med några aspekter … se Akademisk shamanism … min essä Totemism är egentligen en annan aspekt på samma sak

Vid närmare studium har jag funnit att ordet kommer från tungisierna i Sibirien.Enligt The Oxford Concise "priest or witch-doctor of class claiming to have sole contact with gods" = präst eller troll-doktor av klass som menar att han är den ende som har kontakt med gudarna. För att krydda anrättningen brukar man då underförstå att de faller i trans med hjälp av droger och ligger och sparkar på marken och kan sen ge råd hur man ska sköta sin trädgård eller vilken som helst annan fråga… de präster jag mött i protestantiska kyrkan brukar också mena att de har kontakt med sin gud.

Tolkningen passar precis in på Moses, men också på alla möjliga världsliga och andliga ledare med karisma som vill leda folket. Det gäller alla kända epoker. I "Livets Ord" och liknande sekter talar man i tungor och en del faller i trans. Men av nån anledning brukar man inte begreppet så snart det gäller Gamla Världen, utan om "primitiva kulturer" utanför romerska cirkusens domäner. Detta är förstås politik och inte vetenskapligt betingat.

Yeah man, jazz is the only real stuff … crazy man, crazy.

I Sumer föll hjälten i tjurdrömmar när han skulle lösa problem. I sumeriska metaforer betyder tjuren = kraften och drömmar = att tänka eller att försjunka utanför nuet … jag kände en som tog med sig en hög med tidningar och gick till utedasset för att trycka fram en tanke eller två. Att med hjälp av intuition och meditation lösa problem är en metod bland många andra. Den som står bredvid förstår inte alltid det fina i kråksången.

Värdet av personens verksamhet är att samhället fortlever och vi kan inte veta i vilken utsträckning denne bidrar till någonting. Dock är det fråga om en kultur som uppstått genom medvetna val någon gång för länge sen. När det kommer till kritan kan få klart definiera ordet "shaman". Långt mindre kan de förklara hur man får bröd och sovel på bordet genom magiska riter. Normalt ska det finnas rationella tankar bakom ett ritual för att det ska fungera som andlig ledning i jakten på föda.

Sen är det frågan med vilka mått ska vi mäta forntiden?

I historisk mening kan vi försöka med tesen att de framväxande tätorterna krävde högre grad av organisation såväl för det dagliga livet som för att producera nog med föda att livnära en tätort. Människan flyttade från "i ban till ur ban" och förlorade ett eget revir och område att skaffa sig föda ... "ban" ska väl tolkas som "bågen" eller den underförstådda jordbrukets sfär"

Ett jordbruk lik det i flodländerna krävde noggrann planering och ritual för att ge en tidsplan år säsongen. Även de småskaliga samhällena hade förstås tidsplaner och rustade sig för de olika säsongerna. Gränsen mellan urban och iban går väl närmast genom frågan om storlek och att stadsborna blev bofasta medan i ett mellansteg flyttade de små klanerna allt efter säsong och om deras område var bärkraftigt. Bopålen är en symbol för de bofasta med underförstådd ordning inom boplatsen men också i relation till andra inom folklandet.

I naturasamhället lever man i årets ban i en runda som upprepas varje år. Rutinerna är den röda tråden som är en hjälp att förbereda. Sen får man anpassa sig efter hur naturen utformar året, men avvikelserna från normalen är sällan livshotande … 1863 var ett kritisk år för de flesta. Dock inte för de som levde på Broberget i norra Karelen.

Än i dag lever man på många håll tack vara nedärvd kultur och utan civilisation ... och i många fall utan miljöförstörelse. Den står Civilisationen för.

För oss är den väsentliga frågan att bedöma vilken grad av civilisation vi kan iaktta genom historien. Försiktigtvis kan sägas att endast där vi har manifestationer kan vi talar om civilisation. Med detta menas då såväl fasta lämningar som lösfynd.

Om man exempelvis har fynd under fjärde årtusendet f. Kr. av föremål som är likadana som i de civiliserade länderna i södern kan vi anta att civilisationen gjorde framstötar även i Höga Nord.

Vi brukar säga att symbol och skriftspråk är indikationer på civilisation eftersom de är ett medel för oss att lära om stadsstaterna i Sumer och Egypten under tredje årtusendet.

  Zebran fick ränder för att inte synas,

tänk vad många zebror det finns i politiken

Alltnog med förment vetenskaplighet har jag ägnat tjugo år till att binda bevisen till konkreta lämningar såsom hällristningar och tolka dess språk. Genom jämförelse med kända företeelser i kulturländerna i söder får man den normala kopplingen att bedöma det okända utifrån det kända. … inom mätteknik kallar man det en bryggkoppling som jämför det okända med något känt. Det är en motsats till spekulativa fantasier. Eftersom det är en teknologisk metod som ligger till grund för modern teknologi borde den kunna godtas av en vetenskapsakademi.

Nu vid nyår 1999 hade SVT i vanlig ordning ett program man kallade Vetenskapens år. Meningen var att sammanfatta det senaste nya. Även arkeologin kom med på ett hörn. Det var då jag blev uppretad när panelen var eniga om att våra förfäders värld var besjälad och de var spökrädda, men för övrigt lika intelligenta som vi … det är inkongruens mellan värdena och man undrar i vilken kristallkula de lärda har skådat.

För mig är det förtal av kära släktingar och dålig vetenskap som inte hänger ihop. Det är ju även en skymf mot hemlandet att gå ut och säga att våra förfäder var dumma fån. Jag är inte en enspårig idealist, men hävdar trots allt det nordiska ursprunget ur vår verklighet och grunden till vår kultur

För mig är det av värde att veta att i mitt landskap nedskrevs lag om handtag dvs. giftermål för över 4000 år sen. Ute i Europa ger det mig mer status än att berätta om spökrädda förfäder … eller hurr?

Nästa Del 2