Kultur skapas av många små handlingar

Verksamheten på centrala torget är fråga om att slå vakt om gammal hävd. Vad är ett kulturminne och bryr vi oss exempelvis om en stump bevarad Kungsväg från 1613 nuvarande RV 45. Vårdar vi oss om Yggdrasil, Livets Träd och den ekologi det innebär att ha lummig miljö

Kulturminne | träd lövar | Hälsostudier | Holms fornlämningar | essäer |

Under våren 1979 föreslog Kommunens arbetsutskott att kraftigt begränsa torghandel på Köpmannatorget. Några Mellerudsbor bad mig skriva insändare och brev till Kommunen i ärendet. Det skulle sen bli en följetong för mig att urbefolkningens ansvariga inte gillar att nån inflyttad utböling skriver folk på näsan så att säga. Inflyttade ska vänta och vara tysta i 20 år innan de får ha åsikter. Om de har idéer ska de överlåtas åt de som känner kommunen. Det kallas Hårda Buds Jantelag

Jag känner inte Jante och naturligtvis fick jag driva den och senare många andra frågor till sin slutpunkt. Det blev att uppbåda alla tänkbara argument och gräva i frågan. En del av detta var att söka i historien om torgets tillkomst samt förstås gräva i lagar och prejudikat. Här mina anteckningar om tillkomsten som också publicerades i valda delar på insändarsidan ELA vid den tiden. Men först en liten tidsbild.

Bildandet av torget skedde i en tid då Mellerud började utvecklas till tätort. Dess ursprung ligger i post- och skjutsrättarordningen samt inrättande av "tavernor" dvs. gästgiveri. Två gårdar "Mellområda" låg i vägkorset vid Norgevägen delade på dessa sysslor från mitten av 1600-talet. År 1879 invigdes järnvägsstationen och "järnvägarna" byggde sina hus i närheten av stationen. Wärdshuset fick ett ansiktslyft när man köpte ett stort hus från exercisplatsen vid Ödskolt Moar. Köpmannatorget blev ett naturligt nytt centrum. Om man börjar teckna på ett vitt fält vill man snart fylla ut det. Samma här att nya verksamheter sköt upp ur jorden och det blev ett handelscentrum för den kringliggande bygden.

Denna vinter i slutet av 1880-talet gav vintern bedrövligt mycket snö. Det var åren då järnvägen kom till byn. Det var åren då Köpmannatorget skapades. I bakgrunden skymtar gamla Wärs' och Dalbostugan till höger som en gång hade hand om skjutshållet. Det finns en gatlampa också och belysningen finansierades med hundskatten

Under debatten om torghandeln hänvisas till "gammal hävd" varför det kan vara på sin plats se på tillkomsten av Köpmannatorget. Då får vi gå tillbaka till 22 oktober 1880 då man på Holms kommunalstämma i § 3 enligt protokollet behandlade "några församlingsbors önskan att såkallade torgdagar må inrättas i närheten av Mellerud" Samtidigt erbjöd kontrollör C. Larssons arvingar lämplig mark för ändamålet.

Kommunstämman gillade förslaget och beslöt att ta upp ärendet i laga ordning på nästa stämma vilken hölls 26 december samma år. Till denna lämnade änkefru Kristina Larsson skriftligt erbjudande att för all framtida upplåta ca ett tunnland och samtidigt stå för eventuell planering, grusning och stensättning mot att få inkassera inkomsterna av upplåtelse av torg- och marknadsplatser.

På stämman lämnade Herr Martin Melin erbjudande att "Österråda Kulle" vid järnvägsstationen måtte användas som marknadsplats. Stämman beslutade att förstnämnda erbjudande är lämpligast och att man hos Kungens Befallningsman söka stadsfästande av torgdag varje lördag, samt marknadsdag första lördag i varje månad. Beslut med 60 röster mot 7.

Torget fortsatte i privat regi fram till 1891då läderhandlare Karl Albin Olsson, handelsman Otto Bergman och handelsman C F Andersson blev arrendatorer av torget. Om det var på grund av ojusta metoder eller för livlig handel må lämnas osagt, men 3 juni inkallade till extra stämma att behandla klagomål av handelsman Richard Brand. Denne klagade över att torgstånden blockerade ingången till hans affär. Till detta replikerade C F Andersson att torget var privat mark och sålunda utanför stämmans beslutanderätt.

Stämman beslöt att ge i uppdrag åt kronolänsman G Norén och Herr Anders Olsson Gerdserud utreda ärendet. Redan den 30 juli inkom past. Lorentz August Larsson med erbjudande gällande torget omfattande

1) att gällande arrendekontrakt annulleras

2) att L A Larsson fritas från underhåll av torget

3) att kommunen för evärderlig tid erlägger 0 kronor till rättsinnehavaren

4) att spillningen från torget tillfaller rättsinnehavaren och samlas av kommunen

5) att avtalet gäller även i det fall då man bildar Melleruds Köping

Stämman antog enhälligt erbjudandet. Men huruvida arrendatorerna erhöll begärda 160 kronor finns inte upptaget i protokollet. Dessa normaliserade texter är tagna direkt ur originalet protokollsboken. Sekreteraren har tydligen bara antecknat de viktigaste punkterna och bilagor saknas.

Sista akten av överlåtelse finner vi i § 3 av 29 oktober 1891.

Sedan ägaren till torget i Mellerud på vissa villkor för evärderliga tider avstått äganderätten till Holms kommun som övertagit detsamma ges i uppdrag åt Anders Olsson i Gerdserud att vid Häradsrätten låta lagfara och övertaga jordområdet och tillika ombestyra avsöndring från hemmanet Mellerud i händelse sådant skulle bli nödvändigt

Vad angår torgets handhavande för övrigt ges i uppdrag åt kommunalnämndens ordförande att ha tillsyn däröver och att samtidigt på särskilt konto bokföra de inkomster och utgifter som kan uppkomma av torget. Tillika beslöts att samma avgifter som hittills varit vanliga för saluplatser tillämpas tills vidare. Men att lägsta avgiften för salustånd som hölls öppna längre tid från 1:sta november ska vara 4 kronor i månaden

[Som kuriosa må nämnas att man var i färd med att köpa torget för 4 1/2 öre kvadratfoten 1909 men upptäckte att Melleruds köping redan ägde marken]

I Arbetsutskottets förslag till torghandelstadga av 1979 vill man i första att-satsen begränsa torghandeln till " ……. vad som ursprungligen och av hävd sålts genom torghandel" … vilket skulle begränsa handeln till gårdfarihandlarens varor. Vad menar arbetsutskottet? Har man egna definitioner på begreppen och vad som är gammal hävd?

Bengt Hemtun 20 mars 1979

…………….

Ärendet överklagades sedermera till Kammarrätten med hänvisning till ett antal prejudikat i frågan och det blev aldrig nån begränsning.

.

17 juni 2005

Det här med torget är en evig fråga och återigen vill avundsjuka handlare får bort den i arga insändare. Man skriver lite inlindat men helt klart är att vissa handelsmän inte tål konkurrens. Ett multinationellt företag med licensierade varor gjorde en undersökning för att fastställa om man kan ha flera återförsäljare på en ort. Det visade sig att tillkomsten av en ny återförsäljare höjde omsättningen för både gamla och den nya återförsäljaren. Förmodligen är beror det på den ökade exponeringen.

Man kan väl knappast tro att affärsmän har kulturella intressen och värnar om det gamla och gammal sed, trots att det är det som byggt samhället. En annan sak är att den gnidiga näsan är kort och man tänker icke på den vanliga människans behov och önskningar. Hela köpmannakollektivet stöder varandra och blir som en motpart mot medborgarna.

Genom åren har jag köpt varor på torget som ingen har i sitt sortiment. På torget hittade jag mina första billiga läsglasögon där brillehandlaren säkert tycker illa vara. Men saken är den att jag hade inte råd att köpa hans 1000-kronorbrilor varje gång jag satt sönder ett par.

Förutom ovanliga varor är det också samlingsplatsen som lockar folk. Det är förmodligen det som lockar folk till torget även från landsbygden och det är en del av torgets romantik

Kulturminnen

Detta är urbilden för sumeriska civilisationen där guden Enki framför Livsträdet överräcker jordbrukets insignier till stadsgudinnan Inanna som ansvarig för att hålla jordbruket igång. Deras kronor symboliserar fyra årstider. Detalj från Urnammus stel ca 2000 BC. Prästkungen plöjde första furan i vårbruket och det var faktiskt sed i Japan fram till vår tid att kejsaren utförde symbolhandlingen om våren.

Man får ju lite distans till utvecklingen när man i sockenprotokollet läser att man hade upp frågan om att förbjuda bilar i socknen. Hästarna blev förstås vilda när bilarna kom och på fler ställen i Sverige debatterade man frågan. Kjell Åberg svarar på detta:

Hej! Även Skålleruds kommun ingick med en skrivelse till landshövdingen för 100 år sedan och bad att all automobilkörning i Nordals härad skulle förbjudas! Jag har inte hittat något svar på dessa brev, varken till Holms eller Skålleruds kommuner. Ha det Kjell

Bönderna gillade förmodligen ej heller bilarna som körde upp vägarna. Varje gård hade sin bit av RV 45:an "gammal hävd" sen 1600-talet. Vägförordningen 1613 och senare vägfogdar och brofogdar såg igenom åren till att bönderna solidariskt omvandlade "klövjestigen" till Kungsväg. I första steget red vägfogden med en "stång" på ca 3 meter för att kolla bredden. Brofogdarna såg till att man byggde broar över vattendrag. I början var det mycket att lägga ut ris och slanor över sumpiga ställen och detta kallades också "bro". Bron vid Köpmannebro tillkom på 1600-talet och Åsebros är vist lika gammal … se Kungsvägar

Ett kulturminne efter grustag till 45:an 4 - 5 kilometer bort neråt Köpmannebro

Måttet stång kräver en särskild anmärkning eftersom det tillsammans med måttet rep för oss kanske 5000 år bakåt. Det finns reliefer som visar en sumerisk prästkung med "rep och stav". Det symboliserar lag och ordning när man delar upp odlingslotterna och paragrafen om att gärda åkrarna är lika gammal. Måtten ger oss en antydning om storleken på "den första tegen". Sen kunne man beräkna utsäde och möjlig skörd samt hur många tegar man skulle odla för hushållet. Det är civilisationens början och därtill ha en säsongsfrid för odlingar och boskap.

Högsbyns lagar i hällristningar är mer än 4000 år gamla. Det finns fragment som kanske visar ett odlingsfält uppdelad i lotter för hela samfälligheten av en bondeby. Vi känner till att före solskiftet i mitten av 1700-talet mätte bondebyarna upp och delade odlingarna med "stång och rep". Stången mätte bredden på tegen och repet på 10 stänger mätte en längdenhet. Måttet byggt på aln övergavs 1877 till förmån för metersystemet … undrar hur länge bönderna fortsatte med att räkna i stänger och rep?

Vägsamfälligheten fungerade för RV 45:an så sent som i början av 1900-talet. Vägen såg ut som ett lapptäcke eftersom varje gård hade sitt grustag. Chicago-Berts farsa hade gård vid Södra Östanå och sin vägbit vid ovanför Linderud mot Köpmannebro. Groparna efter grustag finns kvar på kullen vid Östanå på höjden i öster ovanför Berg.

Till gamla kungsvägar hör sen mitten av 1700-talet milstenar fast egentligen är det kilometerstenar

Faktiskt finns en bit av gamla 45:an kvar ovanför Linderud som en avtagsväg in i skogen till vänster. Kanske något för den som vill åka dit och känna efter hur det kändes att köra på urgamla 45:an som började röjas på 1600-talet. "En kopp kaffe ur termosen vid gamla 45:an". Bruset från nya 45:an hörs knappt när man kommer i skydd av berget …Vägen används fortfarande så det är ingen fara att den försvinner, tror jag. Jag har inte varit där sen 1991. Men ändock vore det väl nog ett objekt att göra till kulturminne? Hur många ursprungliga riksvägar finns kvar?

Det är inte utan att jag känner mig besvärlig när jag pläderar för att bevara kulturminnen och fornminnen eftersom de försvinner i rasande takt. Det är liksom ute i en tid då alla restriktioner av den fria nyttjanderätten är en pest för såväl ägare som de flesta andra som av princip stödjer anarki. Min kommun är erkänt kulturfientlig när det gäller äldre kultur och historia … det är inget försvar att det är likadant på många håll utan det är förstås samma dumhet.

Därför at i detta finns också en del ren och skär dumhet. Nuförtiden vill man sälja Dalsland som turistlandskap. För mig vore det naturligt att göra landskapet intressant och skrapa ihop alla fragment av kulturvärde och naturvärde och göra det intressant för turisten …ortsborna "ser det ju inte" och vill inte tänka som turisten. Ortsbor kan inte leva sig in i när turister reser runt och hoppas på upplevelser utöver att bara se granskog. Udda ting sätter igång tankarna och gör värdlandskapet intressant och värd att komma tillbaka till. Man har tid för meditation.

Gamla 45:an norr om Linderud 1991 … de som sjunger om öppna landskap blir säkerligen mörkrädda, medan jag nynnar en sång. Här hör man fågelsång. Det är icke lika mörkt längs hela sträckan!!!

För den som vill åka Gamla RV 45 i öppna landskap finns det en liten bit där man åker in vid vägen till Framnäs men fortsätter mot Häljänäs gamla tomt. Vid hörnet av trädgärden till Sundsberg finns en milsten. Enligt mitt tycke är den vägen nog inte så mysig som ovan Linderud. Fats egentligen är det en kilometersten. Det finns ytterligare en kilometersten Vässby 2:19 vid korsningen öster om vägen men mot Mellerud på andra sidan av bostället finns en bit av gamla vägen och en sten från 1754

Jag minns kilometerstenarna från min barn/ ungdom som hållpunkter när man cyklade trött hem eller när man var på långtur och hade reda på hur långt det var. De var etappar på samma sätt som att man fordom hade stor rast efter två mil här i Sverige. Man kan jämföra med min barndoms pastorallandskap på Själland. I Sverige värdesättar man icke träd och lummighet och träden har faktiskt försvunnit i min barndomsbygd ochså ... det har väl varit fartdårarna önskemål?

I min barndom fanns växtligheten men där fanns också stenbumlingarna som påminnelse om en forntid då folk ville visa att de finns till för mer än 5000 år sen. Till yngre platser knöts historien från medeltiden så att man kände sig som en fortsättning på det gamla. Samtidigt är kulturminnen ett mått att jämföra oss med. Den som har inlevelseförmåga kan se hur mycket slit det vara att skapa samhället med enkla medel. Tyvärr kan man inte känna sången, dansen och glädjen som var avbrott från slitet.

Nu har jag i mer än 25 år grävt i främst Dals forntid vilket innebär att jag måst söka rötterna lika långt bakåt som dubbelyxan från Gösjön vars idé kom från Mesopotamien till Dal för mer än 5000 år sen. För mig är det ju så att varje gång jag ser ett fragment av historia får jag associationer till dess möjliga ursprung. För längst har jag förstått att jag finner ingen genklang här i socknen för mitt arbete och att älska det gamla. Mig spelar det ingen roll eftersom en miljon besökare på mina sajter om året antyder att på andra håll finns ett djupt intresse för inte bara farfars tid utan för de djupa rötterna

Man får komma ihåg att moderna samhället tillkom i min livstid efter andra världskriget. Naturligtvis byggdes mycken infrastruktur före det, men omdaningen kom med urbaniseringen. Före kriget bodde 80 - 90 % av folket på landet och nu är det tvärtom. Frågan är om man mentalt hänger med och hinner smälta förändringen när samhällsreform har blivit lag och vana så att säga. Jag ser mycken främlingskap och att människan valhänt försöker anpassa sig.

Minns du ångtågen? Kanske som jag men minns du Mellerud i början av 1980-talet. Kolla bildkavalkaden

http://www.catshamans.se/albums/mellerud80/index.html
http://www.catshamans.se/albums/mellerud81/index.html

Dessa serier bilder får mig att se hur många hus med kultur har försvunnit. Man kan bara klassa höga vederbörande av politiker och tjänstemän är ákulturella. Det är riskfritt eftersom de icke vet vad ordet betyder och än mindre vad det är att vårda sitt kulturarv. Mellerud är bilden av brackor som förnekar sitt "fattiga" ursprung. Istället har vi fått en steril syrefattig stenöken och man väntar när ska de börja spruta mot ohyra … bilder från 80-talet visar att träd och buskar har försvunnit på otroligt många ställen i centrum … i en kommun som utropar sig till ekologisk kommun. Men vad gör man. Köper en motorsåg och en man till den. Naturligtvis ska de ha arbete. Budkaveln har gått "Hugg ned alla träd-djävlar!"

Trofe´av gammal ek vid landsvägen. En gång var den värd för kanske 800 arter av mångfald … numera är den värd för en enda … myrorna bygger bo i den

.
Numera finns Kulturminneslagen på Internet

Lag (1988:950) om kulturminnen m. m

http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19880950.HTM

Se även Arvet försvinner

Träd lövar för mycket

Den nya parken vid Brandstationen på 1940-talet

Egentligen hade man tänkt sig ett andra torg på denna plats. De första 50 åren av köpingens tillvaro var frågan om att vara framåt och satsa på att samhället skulle växa, men tillväxt är ofta något som går i perioder. Stora planer får ibland vänta och kanske bantas.

En nykomling slås av idyllen i denna stadsdel mellan stationen och centrum. Området upptogs ursprungligen av järnvägarnas villor och stadens fädrar hade egentligen ovanligt ekologiska uppfattningar om hur det skulle se ut i en stad eller köping var det egentligen vid den tiden. Samtidigt låg det i tidens anda på många håll i Sverige där järnvägen drog fram.

Det blev förstås en Kungsgata som en allégata med två gator åtskilda av en gräsmatta och gärdad med träd man hamlar. Anläggningen tar upp koldioxid och producera syre. På 1980-talet när avgaserna var "fetare" kunne man se gula lavar på den sida av träden som vände mot gatan. Ett tecken på vad träd och människor får i sig.

I slutet av 1800talet var Storgatan en parkgata. Nu 2005 kan man säga att den återskapas genom att planterad moderata prydnadsträd

Se den nya kontinentala vyn .. och by night … tänk dig med skyltade övergångsställen

Drottninggatan är nästan den kortaste gatan i stadsdelen. Men många av gatorna har varit eller är fortfarande kantade av toppklippta träd. De ger lite lummighet och ett idylliskt intryck, men de dör bort och ersätts inte med nya. Ibland tycker man att man medvetet gör sig av med träd "eftersom de lövar för mycket" enligt vår parkchef som försöker skapa "trädlösa parker" med genomluftning och "öppna landskap"

Jag frågade vår kommunhistoriker Kjell Åberg om vem som planerat stan

Hej!

Jag har nu kollat våra två äldsta stadsplaner från 1911 och 1923. 1923 finns gatorna med. 1911 finns Allégatan med, medan N. Kungsgatan kallas Köpmangatan och S. Kungsgatan inte finns med. De gröna områdena i mitten av N. Kungsgatan finns bara med på stadsplanen 1923, som är gjord av Göteborgs förste stadsingenjör Albert Lilienberg.

Liknande gröna områden är också utritade i S. Kungsgatans nedre del, men den förlängningen av gatan blev aldrig byggd. Även i gatan som går förbi Simhallen finns gröna områden utritade. Utefter Allégatans sidor finns inritade ljusbruna kanter som ev. kan innebära att man skulle plantera träd där. Men de träd som fortfarande finns kvar utmed Postgatan finns inte med på stadsplanen. Mvh Kjell

Även på 1940-talet hade man en tanke på idyll och tydligen skulle det var möjligt med fotboll och annat på grusplanen, som numera är gräs. På 1990-talet tyckte parkchefen att gräset gror för dåligt och att träden lövar för mycket. Lindarna och buskarna hade förstås växt till sig medan de stora cypresserna tydligen skuggade och lövade så cypresserna försvann. Annars hör det till Melleruds silhuett att vi har några väldigt höga cypresser, som säkerligen försvinner nu när jag skrivit om dem.

Parken i början av 1980-talet då ingen stördes av jasminen

Större bild

Lindarna beskars kraftigt och snart nog försvann buskarna och då bl.a. jasmin som doftade så härligt när man promenerade i parken … och sen lindarnas tid då man bedövas av den fina doften och surrande av humlor och bin som hjälper biodlarna och andra intressenter. Det arroganta svaret från parkchefen var i stil med att det behövs fri syn genom parken för bilisterna. Sen pratade han om tillbud med barn som korsar Bergsgatan som i alla år varit en fartsträcka för de unga bilburna när de försöker härma Schumacher.

8 juni 2005-06-08

störrebildnästa bild visar hur luftigt det kan bli

Redan före man högg ned jasminen fanns ett gupp som drar ned hastigheten och jag har aldrig hört om tillbud med barn i närheten av parken. Enligt Vägtrafikförordningen är man skyldig att hålla den fart som omständigheterna tillåter och fotgängarna måste man ta hänsyn till. Fotgängarna vill ha en lummig idyll fri från gasande bilar. Det tar runt 20 år att få en stor blommande jasmin och sen får man ha tur … allt enligt en bekant stadsträdgårdsmästare.

Törs man tala om avsevärd kapitalförstöring? Egentligen borde man ha "grön bokföring" och bokföra träd buskar och parker som tillgångar och ange bruksvärde och icke det korkade avskrivningsvärdet nutida kapitalism älskar och som leder till slit och släng … och sen komma ihåg gamla Kommunallagens princip att man får inte minska den kommunala förmögenheten.

Grönpolisen

Man tror ju att kommunens parker är till för gammalt folk. skattebetalare och folk som söker frisk luft bland växtlighet för rekreation när man inte orkar ge sig ut i klorofyllen. I Mellerud gäller att bara det inte stör parkchefen planer och riktlinjer. Under sommaren 2006 flyttade besökarna bänkarna till lä och skugga vid de få buskagen som finns. Nästan varje eftermiddag såg man främst gamlingar där … jag vet efter som min promenad går förbi.

Men sådant självsvåld kan man icke ha när man bor i Hårda Bud och där man ochså kämpar förgäves mot ungdomar som tar den gina vägen. Alltså flyttade man ut tre bänkar till cykelstigen längs Bergsgatan där det finns gott om drag och avgaser. De två övriga satte man i en ödemark vid den korsande cykelstigen så att luften kan friska upp folk.

Vad kan man säga om sådant förmynderi? Jag kommer osökt att tänka på danskarnas "mollbor" från Mols som gör allt helt galet och det blir till ett avskräckande exempel på dumhet och tankelöshet som hela landet känner till.

Utsikt från mitt fönster med frisk luft … förr skyddade trädraden till höger från buller och damm från 45:an. Asken stod bakom till höger

I mitt kvarter och därpå följande längs Backegatan har man under en tioårsperiod huggit ned 11 av 15 bärande och ursprungliga träd. Framför mitt hus fanns engång en lummig trolsk park som räddade livet på mig en het sommar i början 80-talet. Nu finns bara ett par gamla träd och det är nog ingen räddning för en person med kärlkramp längre.

Vy från mitt fönster 2005-10-17 15:30:40

Sten's Antik har redan tidigare sett till att växtligheten på hans tomt decimerats. Detta i Mellerud som kallas ekokommun som månar om medborgarna. I mellantiden växte de upp en frivuxen 3 meter hög häck längs hela staketet. I dag minskar man på syreproduktionen sommartid framför vårt hyreshus. Samtidigt öppnar man upp för buller och damm från RV45 och Storgatan.

"En ask vet jag står mitt i Midgård … asken heter Yggdrasil"*). Den här var så stor att det behövdes tre man för att krama

Mellerud startade som två gårdar vilka delade på skjutshål - post och värdshus sen 1600-talet. En av de ursprungliga Mellerudsgårdarnas över 300 år gamla vårdträd tog stormen för några år sen. Det var inte enbart stormen utan det var de klåpare som anlade parkeringsplats och kapade rötter som gjorde att västanvinden tog trädet. För inte länge sen försvann det sista gamla vårdträdet från den andra ursprungliga gårdens plats. Båda dessa gamla träd gav karaktär och silhuett åt samhället så att när folk körde förbi såg de att samhället föddes inte i går. Det hör till de gamla gårdarna på Dal att man har ett vårdträd eller en liten dunge nära Mangården. Nu får det alltmer karaktären av brackors nybyggen.

Almen tilläts leva på övertid … till vänster syns del av parträdet. Nu finns ett naket träd som "fryser"

Ett särskilt kapitel är parkeringsplatsen mitt emot Läkarstationen. Ursprungligen fanns det en fotografateljé på hörnet och därtill hörde en trädgård så stor som parkeringsplatsen och där fanns 5 - 6 stora almar bl.a. Förre stadsarkitekten hade ett uttryck "sätta en flugskit på kartan" och det betydde då att ett träd ska sparas. På ritningen till parkeringsplatsen satte han då en flugskit nära mitten av en sida samt två i ett hörn.

Vår driftiga trixande parkchef/ anläggningschef tänkte väl "detta går icke det lövar för mycket" så han såg till att man kapade och gick nära rötterna på alla sidor. Mycket "snyggare" än en reglerätt rotbarkning och vist dog almen inom ett par år. I hörnet hade man då ett par "tvillingträd" som stod så nära varandra att de fått en gemensam silhuett. Men plötsligt en dag försvann det ena och förfulade intrycket. Jag kollade roten innan de malde sönder rotstocken av det fällda trädet som varit kärnfriskt. För mig är detta ett talande exempel på trixande med dimmiga argument som det dokumenterade arroganta "Stora träd lövar för mycket". Det är därför jag kallar detta samhälle Töntebo

Dödskampen för den gamle almen

Det är välbekant att kommunledningen inte är intresserade av gammal kultur, utan i det längsta motarbetar strävanden att bevara det som "de gamla" etablerade. Medan andra kommuner i Dalsland gjorde kulturella inventeringar sov Mellerudspamparna. Med dessas goda minne försvinner såväl träd som gamla hus som skulle bevara karaktären av gamla idyll. Man trixar för att ha en skenbar anledning att göra sig av med träd och hus.

Istället skjuter mycket fula hus och tillbyggnader i höjden. Allt för att hyresvärdarna ska kunna ta ut höga hyror i nybyggena. Pamparna tänker inte på folket utan sover med kapitalisterna och är deras drängar. Man måste vårda det man har det är god gammal ekonomi. Det gäller privat, i affärer och kommunen. Om man låter allt förfaras minskar avskrivningstiden och man kan inte tjäna på att bruka ting långt längre än avskrivningstiden … behöver det påpekas att vi haft usla kommunekonomer de senaste decennierna.

Trädet till vänster och fyra andra är bara stubbar nu. Trädet till höger finns kvar men ned med staketet runt till Rådahallen tycks man ha tagit varannat träd

Nu ser jag att man huggit ned hälften av de gamla lindarna från början av 1900-talet där Rådaskolan låg förut. Man har tagit 8 av 20 träd. Det måste kallas HUVUDLÖS KOMMUNAL VANDALISERING OCH ATT MAN SLÄPPT LOSS TOKEN. Detta kvarter är av nån anledning en "köldhåla". Det blir knappast bättre av att de skyddande träden fälls så att vinden från slätten kan kyla egnahemshusen i draget.

Det var den största parken med lindar och förstås kommer bin och humlor att förlora och minska i antal nästa år. Okända biodlare får lägre skörd av honung bara som ett exempel på den konsekvensundersökning man låtit bli att göra förmodar jag. Det är svårt att uppskatta allt vi förlora i ekologi och trivsel när trädhatarna regerar. Och var försvann den kommunala ekologiska policyn?

Naturligtvis är det inte parkchefens ansvar utan politikerna som låter bli att agera. Okunniga är de inte eftersom jag med skrivelser kämpat för ekologin i stan sen 1980-talet. Ett tag trodde jag att kommungubbarna menade alvar när de utropade stan till ekokommun. Men nu ser jag att för varje gång jag skrivit ett brev om nedhuggna träd har man gått ut och smyghuggit träd fast Miljökontoret lovat att skapa ordning i estetiken och ekologin … det är de små små kuggarna som gör som de vill.

En bekant menade något spydigt att kanske Parkchefen och politikerna är rädda för humlor, bin och getingar likt de bönder som vill spruta mot ohyra i skogen. Jag kan lugna dem att om man låter bli blommorna så koncentrerar bin/ humlor sig på sitt arbete. Getingar finns icke i detta sammanhang annat än när jag härmar en geting och skriver dessa rader

Här får jag tradera ett gammalt ordspråk på Dal

Medan Mornarn sover fäller Parkchefen trä'na

Efter senaste trädfällningen har åtminstone sex personer uppmanat mig att skriva om saken. Under årens lopp har jag haft uppe frågan i brev åtskilliga gångar. Kommunen lovar plantera träd … om man bevarade de man har skulle färre behövas. Man lovar och lovar och söker EU-pengar säger man. Det tycks vara slag i luften och frågan påminner om några andra där man närmast har hållit mig för narr för att dra ut på tiden

Medan fler och fler gamla träd vanvårdas eller försvinner

Lomhördheten grasserar bland politikerna och inkubationstiden i kommunala frågor brukar vara tjugo år … under den tiden hinner man nästa skapa "öppna landskap" i Dal-Metropolen

En barberad dr. Kroks villa …tryck för större bild

En bekant stoppade mig på gatan "Har du sett att de fällt de gamla träden vid Kroks villa?" Ursprungligen fanns det tre i rad nedanför inkörsporten och man har också tagit ett gammalt träd ovanför inkörsporten. Träden är väl lika gamla som villan från förra seklets början ... man har också tagit en lönn i hörnet av tomt vid Rostocksgatan. Den var ett fyrverkeri av färger på hösten och jag fotograferade den några gånger

Om träd har stått i 50 - 100 år kan det icke vara något problem annat än för de som inte respekterar tidigare generationers behov av skönhet och god livsmiljö. I början av 80-talet när jag hade kärlkramp kunne jag inte gå till torget utan att få andnöd till följd av syrebrist och bilarna drog också syre och spydde ut gaser. Det är en osannolik mängd träd som försvunnit från centrum de senaste 20 åren ser jag när jag kollar i mitt fotoarkiv.

En tomtägare har förstås full disposition över sin tomt. Men han hör också till en gemenskap och borde försöka "smälta in i gatubilden och bland folk". Det är medborgarna som tillsammans skapar helheten. till taget är i högsta grad smaklöst med saknad av sinne för historia och miljö … och vist blir det mindre syre i omgivningen eftersom 4 gamla träd pumpar upp lika många tusen liter vatten varma sommardagar. Just nu ser huset ut att vara lite vanvårdat där träden förstås hade skymt detta.

Som han sa, fett fläsk och fattiga föräldrar ska man inte förakta

I Sverige finns många gamla hus som överlevt tack vara människors omvårdnad och sinne för gammal idyll. Det är att gilla skönhet och det är att respekterar tidigare generationers mödor. Det har också försvunnit åtskilliga K-märkta hus som man medvetet har låtit gå ned sig. Mellerud ville inte vara med i början av 80-talet när länsstyrelsen började med inverteringar av hus som var eller kunne med tiden bli K-märkta. Sen kommer man med märkliga motiveringar såsom "det är vattensjukt" och huset har stått sen förra seklets början … baktanken var att man skulle få en till parkeringsplats. Folkmängden har inte ökat nämnvärt med parkeringsplatserna har asfalterat centrum.

Tillbak till Holm

*) Det poetiska uttrycket Yggdrasil som Livsträdet finns också i finska Kalevalas Hemmabjörken där fågeln kan bygga bo. Det är en ekologisk sinnebild för skydd åt livet från det minsta till det största. Ett gammalt träd kan vara värd för kanske 600 - 800 arter. I vår tid då 90 % av befolkningen bor avskild från naturen och inte vet särskilt mycket om naturen och dess balans kan man inte förvänta sig djup känsla för traditionens bilder.

Mest uppskattar man trädet när det är borta såsom under min uppväxt i Danmark där det blivit än sämre numera. Vi hade en mil till närmaste skog. Förmodligen skapades myten om Livsträdet i Sumer, Mesopotamien där man för jämnan kämpade mot öknen och planterade "skuggande träd". Dikten Skapelsen handlar icke om det globala livsrummet utan om det lokala där människan skapar Världsordning i sitt eget lilla kosmos eller Midgård med det lokala Livsträdet.

För mig som historiker är det fantastiska att man kan dra paralleller mellan det tidiga sumeriska eposet, med babyloniernas Enuma Elish och våra egna Voluspa och Kalevala. Vi har icke mycket kvar av sinnebilden och symbolen för livsträdet där man kan läsa hela sin kunskap om naturen. Det är väl därför man möter så många "naturtönter" i vardagen. Samhället gör icke mycket för att upplysa om dessa ting som en gång var litteratur från barnsben

.

PS. onsdag den 12 januari 2005 … stormen tog ett av två syrenträd på Fornkullen framför Templargården. Det var tydligen ett "lysande" tillfälle att hugga ned det kvarvarande. ::: Det är så det går till.

söndag den 27 mars 2005 … nu ser jag att den mäktiga poppeln på Kapellgatan tydligen skymmade utsikten för folk på kommunalkontorets andra våning. … snart försvinner väl den stora poppeln vid gamla Rådaskolan också. Båda har varit karaktiska för Melleruds silhuett. I hårda Bud gäller Jantelagen för det mesta … och då även för stora träd. När de blir för stora säger man "Du ska inte tro du är nånting" och så kapar man dem

Ett radikalt förslag är nu att man skaffar sig lagom stora heltäta stora boxar i stryktålig plast. Sen köper man japanska miniatyrträd och placerar dem i dessa. Det borde inte bli något problem med lövande träd i centrum efter det -;)

Läste om något problem med snöröjningen i centrum. Där föreslås att man använder sin mark på Ängenäs för en ny rejäl parkeringsplats för att slippa parkerande bilar i centrum … som salig Sokrates sa: "Kommunalpolitiken är en istadig åsna, man får gå på med piskan för jämnan" … och sen det gamla ordspråket på Dal

27 maj 2005 … jag håller på att digitalisera mitt fotoarkiv. Det är anmärkningsvärt hur många träd har försvunnit sen början av 1980-talet då jag tog en låda med 100-bilder i Mellerud.

Gåtfullt vid Kvarnkullen

2005-09-01 stubben i förgrunden finns i hörnet av grönområdet/ gräsmattan vid Kvarnekullens livs. Det reser frågor: Lövade trädet för mycket? Det är ju kärnfriskt. Hur länge får det andra trädet stå kvar? Var det nån som behövde ved till vintern? Stod det i vägen? Var det nån som blev förbannad

Två mäktiga björkar

Men Mellerud har problem med kajor

och premierar "öppna landskap"

Torsdag, 08 December 2005

Parkchefen motiverar med att rötterna hade sönder vattenledningarna och det var svårt att få vattenledning in i huset. Man har alltid en motivering och man ser ingen "god vilja". Med så gamla träd undrar man hur fel kan uppstå så plötsligt?

Miljöchefen meddelar att man inte fäller träd p.g.a. kajor. Får konstatera att det var passande att tunna ut träden vid gamla Rådaskolan … se ovan. Där brukade kajorna hålla konferens i kvällningen

Jag ger ej fler begagnade kläder till secondhand 7:an

tisdag den 13 december 2005

Det märkliga huset har en hög sal från tiden det var en av Melleruds 7 frikyrkor. Huset är inte precist vackert men ädelgranen mjukade upp intrycket.

.

Tess mer en rör i smörja

Tess varre loktar ho