Fornlämningar i Holm bildkommentarer

Hur är tillståndet med våra fornminen. Sommaren -91 besökte jag de flesta R:märkta fornminnen i Holm och tog svartvita bilder. Jag kompletterar med andra bilder och kommenterar vad vi vet.

Hällkista, Bramre Kari, Framnäs, Törsbyn, skålgrop, Linderud, Hökeliden terrass, offerkälla, jättegryta, Vedbyholm, älvkvarnar, Västerråda, fossila åkrar, Östanå, Lotterud, milsten, altarskål, domarring, Tormansbol, Fornkullen

Holm forntid | fornlämningar lista |fynd hos SHM | Nordals Olympos | kulturminne | finn hällristning |essäer |hem |

Arvet försvinner

de 'är envisa … de där bergstallarna

Alla bilder tryck för större bild

Denna bildkavalkad är ett försök att bevara fornarvet åtminstone på bild. Det blir bara en provruta med min socken Holm som exempel. Tyvärr är det inte lätt som här i svartvitt, men färg blir inte så mycket bättre när man kommer ut i vilda skogen där de flesta fornminnena finns täckta av sly och gräs. Sverige är trots allt bättre rustad än exempelvis bondelandet Danmark där alla små lämningar har odlats bort. Vi kan fortfarande finna många flatmarksrösen med ett till två lager av huvudstora stenar och ibland brandrester i bottnen..

Ånimskog har en rätt nyutgiven sockenbok. I den berättas att inventeringarna på 1940-talet tar upp 166 fornlämningar. Men när boken skrivs finns bara runt 40 dvs. en minskning med mer än tre fjärdedelar … fornarvet försvinner. Jag tror inte jag gissar fel när jag antar att det är likadant i största delen av Sverige. … Här ska sägas att jag hittade nog runt 90 % av de R:märkta förutom skålgroparna varav jag hittade 30%. Det är dock icke lönt att publicera bilderna eftersom det ej går att skilja ut fornminnet. Jag har hållit mig till säkra kort dvs. de R:märkta. Men jag har många bilder jag undrar över

Rätt färsk statistik visar att utgrävningsverksamheten i Sverige under största delen av 1900-talet har varit koncentrerad till bl.a. Gotland och Skåne och Dal är definitivt en vit fläck om man undantar Hästefjordsområdet. Sen får vi inte glömma storstadsområdena och förstå Mälardalen där man har moroten att försöka ska "Sveriges Vagga". Men man ska vara försiktig med att generalisera efter den typen av grävverksamhet eftersom den inte är heltäckande.

Efter en bypassoperation våren 1991 tog jag för mig att besöka i stort varenda R-märkt fornminne i min hemsocken Dels behövde jag få bättre kondition, dels skapa en egen provruta för min forskningar. Det är mycket lättare att analysera och skriva om man kan bolla tankarna mot verkligheten. Mina verktyg var cykeln, en nyinköpt Minolta Riva Zoom 70c behändig i fickan och Gula Kartan 1:20000 där R:märken finns medtagna. I dagens läge skulle man kanske använda GPS-navigering för att sikta in sig.

Till materialet hörde förstås svartvit film eftersom jag inte hade råd med färg. Det blev nära 20 rullor, men tyvärr hade jag inte råd att framkalla och vågade mig inte på att göra det själv eftersom lyckat resultat var viktigt. Trots detta misslyckades några när jag nyligen lät affären framkalla dem. Men det finns nog för att plocka ut runt 100 bilder som får illustrera "läget i nationen". Jag plockar in några i färg och specialessän "Nordals Olympos" är helt i färg. Detta är ett komplement till listan över fornlämningar och den allmänna historiska översikten.

Bramre Karis kistor

Hällkistor har i allmänhet genom tiderna använts som "stenbrott" och det är sällan man finner en orörd kista. Vi har i grannsocknen närheten kistan på Björkön men den har restaurerats men har kanske rasat och hör icke till Holm. Eftersom mitt skötebarn är Dals hällkista får jag väl börja med Bramre Karis kista. Det var kanske tur att jag kom fram till den en kilometer genom tät skog. Som jag gick där och spanade runt efter fornminnen hörde jag kulorna vina runt öronen … och inte var det ens jakttid. Kanske var det Skogsrået eller nån halvblind.

..

Törsbyn 1:25 Vid torpet Brannerud. Kallas Brannerud-Karis/Bramre-Karis ?? Beskrivning: 2 hällkistor: 1:a 11-13 m längd och 0,6-0,8 m hög. 2:a 9 m längd och 0,6-0,7 m hög.

Tryck för större bild. Se om Dalsland hällkistor http://www.catshaman.com/03hkist.htm

..

Bramre Karis kistor får representera alla Holms 14 kistor där de flesta då har bara spillror kvar som skogen döljer efterhands. Sen finns det kategori "möjliga kistor" som dels bygger på folkminnet dels på fynd av amuletten som är karakteristiskt fynd i kistor

. .

Första bilden påminner om Egyptens forntida stentag av exempelvis stelar. Jag associerade omedelbart till " halvfärdiga obelisken" vid Assuan http://egyptsites.wordpress.com/2009/02/01/the-unfinished-obelisk/ Det kan ju vara att samma teknik ger samma bild, men ändå? Hemligheten bakom de stora monumenten är att faraonen kunne organisera mat och sysselsättning åt folket. Det ser ut som en religiös övertygelse. Egentligen är det bara mängden folk som skiljer att hugga ut en mäktig obelisk man transporterade nedför floden och när folk masade med stora hällar åt Bramre-Kari

*BH Tydligt stentag några tiotal meter sydväst från kistorna. Med hällkistorna kom en ny teknologi att kunna bryta berg och då ursprungligen från Egyptens stenindustri. Det finns kistor gjorda av lämpliga hällar och även sten i passande form. Se även http://www.catshaman.com/03hkist2.htm

Törsbyn

.

Den ena hällkistan var lätt att hitta men svår att fotografera, medan jag inte hittade den andra. Enl. Lignell fanns här 1850 en hällkista nära ett torp. På platsen finns 1987 en ovanligt stor jordkällare med flera stora hällar. Jag hittade också gamla stengärdsgårdar och kanske en del sten gått till dem. Värst är det i allmänhet med domarringar av klumpsten där om en eller ett par stenar försvinner är det svårt att se ringen där. På andra ställen har man kanske flyttat på nån sten i ringen och det är lika illa.

Fångstgropen finns vid en brant bäckravin och nära en udde ut i sjön Nären 5 m i diam. och 2 m djup. Det finns en vid Täppan nära Mellerud också nära en bäckravin som bildar ett näs och vid Ängenäs finns en ovanför Gerdserudsälven. Ska säkerligen dateras till sen medeltid. Vi känner inte till att folk var rädda för vargar förrän det blev skottpengar på varg och man systematiskt jagade dem från mitten 1600-talet. Det hjälpte till att särskilde fogdar tillsattes för att organisera jakten.

Sen följer litteraturen och barnböckerna som lär folk från barnsben att vargen är farlig … vist passade sig folk i forntiden för att låta barnen ströva ensamma i skogen, men vår vargskräck är obefogad. I 1600-talets domböcker nämns inte ett enda fall av människa skadad av varg. Under hela seklet blev en riven av björn medan ett barn blev under en björnstock = fälla och det var ju inte björnens fel

Törsbyn 1:19, domarring och 2 st stensättningar. Bör rensas (kanske för att den ligger djupt inne i skogen). Domarringen 5 m i diam. med 7 stenar varav 5 kullfallna. Stensättningarna 1:a 6 m i diam. och 0,4-0,4 m hög. 2:a 7 m i diam. och 0,3 m hög. Platsen måste nämnas därför det är den ende i listan som nämner "Fossil åkermark" men det torde var svårt att hitta den i dag.

Framnäs

Är en slät som mynnar ut i en udde i sjön Nären. Markägaren berättade att jordlagret är tunt överallt och moderna plogen vill gärna ta i berget. Mitt på slätten kommer berget i dagen i ett stort område och där låg den medeltida gården Näs med forntida gravar på bergsklackarna. Det finns hela 8 R:märken inom området och gravarna är typiska låga 3 - 6 m diam. med ett till två lager huvudstora stenar.

.

Framnäs 1:1 gårdstomt kallas Näs på karta 1697. Område 110 x 40 m, inga husgrunder kvar, "men marken har det omgrävda utseende som bytomter har".

*BH Framnäs hette tidigt Näs och detta samt torpen Sundsnäs och Häljänäs var det Vadstena klostergods och var Skrivarens boställe. Det kom i Stakernas ägo på 1570-talet genom Anna på Berg.

.

Bilden ger en uppfattning om hur svårt det är att få grepp om en grav numera. Till höger en "möjlig" domarring från området

.

Framnäs var ett av de få ställen där det går att hitta skålgropar i dag. Till lösfynden hör skafthålsyxa och en sten med en "skålgrop" på vardera sidan. Den typen fynd är vanliga på Jylland. Skålgroparna kan hänföra sig till såväl begravning som att man haft jordbruk och utfört ritual nära åkern

Linderud - Hökeliden

.

Till Linderud hör fynden nära Gösjön där man svagt ser terrasser, dock svårare att få fram på bild. Förmodligen har där legat en gård. Ovanför i skogen bakom torpet Kasen finns en storhög som får en att tänka på bronsålder och som är unik för socknen genom att vara hög. Söder om Gösjön finns fynd av en dubbelyxa vilket för oss mer än 5000 år tillbaka på tidslinjen för detta område

Typ: Boplatsvall med terrasser. Läget syns ange en bronsåldersboplats. Boplatsvall, 7 m i diam. och 0,5 m hög. 3 terrasser, 35 x 4-6 x 0,3-0,5 m och 20 x 6-6 x 0,4-0,6 m, samt 68 x 2-5 x 0,2-0,4 m. Skiss. Ytterligare 2 terasser: 60 x 20 x 4-6 m och 75 x 3-8 x 0,6-1 m. Skiss. Ligger på en naturlig morän klack.

..

Bilden till vänster ett normalt småröse från bergklackarna. *Smårösena 1100 meter norr om gården på berget väster om 45:an är åverkade och stenarna kastade åt alla håll. De har till en typ knappt mer än 2 - 3 i diam. Och man kan hitta brandrester i bottnen. Man finner i bergen här och längs Holmsåns ådal öster om Östanå samt dessutom på en bergklack på Sunnanå gård och möjligen några fler.

.

Hökeliden … jag strövade vidare mot vad jag trodde skulle vara hällkistor samtidig som jag undrade vad i fridens namn förde folk till denna typen av landskap med mest berg och bara fickor av växtlighet. Kanske jag hittade resterna av en i första bilden. Andra bilden motsvarar beskrivningen Enl. äldre uppgift fanns 4 hällkistor här. Nu hittades 3 avlånga gropar, 1,5 x 2 x 0,5-1,5 m. De två mindre med vall. Porsen täckte det mesta men man anade avlånga gropar

Däremot hittade jag inte offerkälla och jättegryta Enl. Claesson fanns här en källa, 1,5 m upp på en nästan vertikal bergvägg. Lignell 1850. Samt Jättegryta, 45 cm i diam. och 1,5 m djup. Nåja, källor kan torka ut och så små jättegrytor är svåra att finna. Jag letade en timme på Östanå efter den största fast jag viste den ska finnas där. Se nedan

Bildarkivet omfattar förstås många fler bilder än här publicerade. Men det är meningslöst att publicera dem när de är av samma kvalitet som de sämsta här. Mest skyldes det förstås att gräs och sly döljer anläggningen som efter ytterligare nån generation kan vara helt borta. Viktigast är att dokumentera var bosättningarna funnits och visa att det bott folk här sen 6000 år. Andra delar av Dalsland kan komplettera bilden och ibland får vi gå långt utomlands för att förstå idéerna bakom.

Vedbyholm

Vedbyholm är förstås en av högre ståndets gårdar. Första ägaren vi känner till är en kyrkoherde hur han nu fått gården vet vi ej. I alla händelser konfiskerade Gustav Vasa gården och senare vet vi att Johan Bagge köpte den till frälse 1639.

.

När jag började hette det officiellt att det finns icke skeppsgravar, kammargravar eller gånggrifter på Dal. Detta är kanske en gånggrift eller i varje fall "hällkista i hög". Man får intrycket av välta sidostenar i en lång rad till höger och en kortare till vänster. Stenarna i bortre ändan tycks bilda en tvärgång. När jag var där och tittade genom växtligheten såg de ut som en hålighet mellan stenarna. Inget monument behöver se ut exakt som de få man hittar i arkeologiska böcker eller på Internet. Det fanns en stor variation eftersom man använde Kajsa Wargs recept överallt … "Man tager vad man haver"

..

Man finner många fornminnen i de forna herrgårdarnas häst-, kalv-, och fårhagar som ofta ligger i anslutning till mangården och fägården lätta att övervaka och som en buffertzon mot skogen. Det kan då vara yngre brons till järnålderns låga övertorvade högar eller spå av flatmarksgravar med ursprungligt lager av ett till två lager huvudstora sten. Man nämner även terrasser.

Typ: Gravhög på gravfält och gravfält (stensättningar) Beskrivning: 75 x 20 m, 1 hög, 8 m i diam. och 1 m hög. 8 runda stensättningar 4-7 m i diam. och 0,1-0,3 m. höga. 1 osäker. 7 x 3 x 0,1 m hög. Beskrivning: 1:a 7 m i diam. och 0,3 m hög. 2:a 5 m i diam. och 0,2 m hög. tablå. 3-4:e 4-5 m i diam. och 0,15 m höga. (4 st).

.

I litteraturen nämns inga offerfat eller stenar med stor hålighet som kan ha använts för offer. Vid Lundby i Göteborg finns en klar urgröpt sten. Här undrar jag förstås om man använt håligheten i berget som offerplats?

På Vedbyholm hittar man skålgropar i anslutning till områden med mindre gravar eller högar eller möjliga fornåkrar. Jag lyckades dock icke hitta nån av stenarna med skålgropar. Bilden av den stora stenen med 24 skålgropar är från 1924. Listan nämner Område 60 x 40 m med 2 husgrunder, samt odlingsrösen och spår av gamla åkrar. De är dock odaterade, men klart är att Vedbyholm är ett område med gammal kultur där vi på kartan hittar ett tiotal R:märken

Typ: Älvkvarnar och grav (röse) På sten, 0,9 x 0,7 x 0,2 m, 24 st, 2-4 x 0,5-1 cm. Samt 1 st i en fast häll, 6 c 0,5 cm. grav 6 m i diam. och 0,5 m hög.

Typ: Älvkvarnar och grav (stensättning) På sten, 1 x 0,5 x 0,2 m, 13 st, 3-4 x 0,5 cm. grav 7 m i diam. och 0,3 m hög.

Typ: Älvkvarnar i block, 1,4 x 1,2 x 0,5-0,6 m, 39 st, 2,5-6 x 0,5-2 cm. 4 kvarnar är parvis sammanbundna med 4 resp. 5 cm långa rännor! OBS. samma typ som Lotterud och Holtane!

Typ: Älvkvarnar på sten, 0,9 x 0,6 x 0,2 m, 3 st, 3-4 x 0,5-1 cm.

Typ: Älvkvarnar på sten, 1,3 x 1,1 x 0,5 m, 3 st, 4-7 x 0,5-1 cm.

Finn din hällristning … man måste vara trägen och söka främst vid forna begravningsplatser eller fornåkrar och annars nära forntida vatten

Västerråda

Läs "västra delen av Råda". Vi känner till ägare först med Maurits Stake 1553. Men som granne har man Bröttorp = Brytetorp och man anar ett tidigt adligt ägarskap på Västerråda. Mellerud ligger på en skönjbar ås där forntiden sträcker sig från Österråda till Ödegården om vi ska gå efter fynden. Vid Ödegården finns fynd av båtyxa vilket för oss 5000 år bakåt. Amuletter från hällkisttiden hör till fynden och nån domarring har vist funnits på Österråda

.

På södra sidan av vägen finns två hästhagar där man finner flatmarksgravar. I området på bilden är de synliga, men i andra hagen är marken bar och hästarna sparkar runt stenarna. Då jag var där anns ett par skönjbara gravar. Stensträngen kan vara från vilken period som helst

.

På andra sidan av vägen finns denna hage. På 70-talet betades den flitigt och man såg stensträngar där som för tankarna till fossila åkrar. Kartan har ett R där stenen syns i vid högerkanten. Det är möjligen den jag fångat på bild. Jag ska undersöka det i sommar

Antagligen är detta stenen nedan för Bröttorp. Den ligger i ett tät snår. Typ: Älvkvarnar, ristning (sen) i lös häll skadad av risbränning Beskrivning: I block, 2,4 x 1,2 x 0,3-0,4 m, 12 st, 3,5-6,5 x 0,5-2 cm

..

* BH 2 st jordhögar insjunkna. I ena syns resterna av stockväggar efter en kammare. R-märkning borttagen. Museifolk menar att det varit potatiskällare. MÄRKLIGT med två i par. Även märkligt att de inte haft ingång. I ena ser man fyrkantig plankfodring utan ingång.

Typ: Älvkvarnar på sten, 0,7 x 0,4 x 0,1 m, 6 st, 3-5 x 0,5 cm.

Typ: Älvkvarnar i block, 1,2 x 0,6 x 0,1-0,2 m, 35 st, 2,5-6 x 0,5-1,5 cm. 1 st oval, 9 x 14 x 3 cm.

Ödegården är slutändan på Rådaåsen 1 km mot Dals Rostock från Västerråda. Där finns ett tiotal stensättningar i form av gravar. Måste nämnas därför att där har vi fyndet av en av båtyxorna som tycks vara lokal produktion. Men det för oss runt 5000 år bakåt för Rådaåsen.

Östanå Norra

.

I en gammal hage väster om gården hittar man små rösen av huvudstora stenar svåra att urskilja på bild. Beskrivning: 70 x 60 m, 5 högar, 6-8 m i diam. och 0,5-0,8 m höga. 23 runda stensättningar, 4-7 m i diam. och 0,15-0,4 m höga. 1 rektangulär stensättning, 8 x 4 x 0,1 m. 1 oval stensättning, 5 x 3 x 0,3 m.

.

Ett av rösena påminner om Rinnebodas lilla kammargrav. Kanske det finns en urna där.

Kartan har markerat tre bronsåldershögar bakom gården samt ett R för den gamla tomten.

Östanå Södra

Går hos mig under namnet Nordals Olympos och är ett förnämt numera orört område med domarringar, skeppssättningar, storhög och dubbelhögar. Det finns en särskild essä som gör området rättvisa … se Nordals Olympos

Lotterud

.

Denna hällristning ligger i gränsen till Järns socken, men har säkerligen legat i kanten av en fornåker eftersom det icke finns nån synlig begravningsplats i närheten. Här har vi vad man kallar "kofötter" i Holtane och sammanbundna skålgropar i Vedbyholm och förmodligen är det också den avlånga gropen på Västerråda. Vi känner till sammanbundna gropar från England exempelvis. Kanske man symboliserat makternas bröllop i Underjorden där man i England velat ha att det tänkta/ eller verkliga vattnet i en skåra flyter åt ett vist håll. Vattnets kretslopp är A och O i odling

Ängenäs

.

På kartan finns R och en ring på denna bergknall men det finns icke en lös sten. Kanske det varit stentäckt där vi på andra bilden nedanför klacken ser en förmodligen sentida stentäckt. Järnvägen behövde hur mycket sten som helst och en halv grusås vid Tormansbol.

Jättegrytor och altarskålar

..

.

.

Milstenar/ fjärdingsvägstenar

.

Genom 1/4? milstenarna från 1754 kan vi följa gamla RV 45 = Kungsvägen en bit längs 45:an.Här ansluter den som två spår som blir en väg in till torpet från RV45. Beskrivning: Milstolpe av gråsten, 1,35 x 0,55 x 0,11 m. Avsmalnande uppåt och profilerad överdel. Text: AF 1 MIL AM 1754. Överst en krona.

En gammal svensk mil var åren 1699 - 1889 10.688 meter. Milen indelades i 4 fjärdingsväg om vardera 2.672 meter eller 4.500 alnar. Denna mil infördes 1699 som en enhetsmil och skulle samtidigt representera avståndet mellan gästgivaregårdarna. Dessa tre milstolpar tycks stå med avståndet fjärdingsväg.


.

Nästa 1/4milsten finner vi i hörnet av trädgården vid Sundsberg och där vägen viker ned till Framnäs. Gamla RV45 har varit i användning för folk som vill ha en fikapaus och annat och fortsätter förbi Häljänäs och ansluter till RV45

.

Ovanför Linderud viker GRV45 in bakom berget och nya vägen och blir en mysig väg som ger känslan av den ursprungliga Kungsvägen … se även Kulturminne

Det finns yngre kortare milstolpar exempelvis vid Ängenäs och Holms kyrka Typ: Milstolpe 1868 (?) 1854 Beskrivning: Milstolpe av gråsten, 0,8 x 0,5 x 0,01. Spetsig topp, text: 1 MIL. Överst kung Oskar I:s monogram.

Bro

Gamla RV 45 löper en bit parallell från korsningen vid Väsby. Första biten är bevuxen med höga träd men en bit används fortfarande som markväg av bonden. Här en vy åt norr från Vedbyholmsvägen och bron är vid skuggan över vägen. Förmodligen har det funnits en träbro som första vägverket gjorde om med cementtrumma och gjutna pelare med räcke av järn, men bäcken har torkat ut för länge sen 

Det är lite romantiskt med broar bl.a. därför att de hör till vår första infrastruktur och omnämns på den del runstenar. Det var förstås en fråga om behov och samfälligheten bönder fick bygga bro enligt beslut på ting som även beslöt om lov att fälla ekar. Klipp ur domboken:

Sundal 92 Sundal bör röja tingsväg mellan Kuserud och över fjället till Valbo.

... elak flåtebro vid Asmundebyn bör bytas ut med bro med "brokar och åsar under" beviljades 30 ekar och timmer ur fjället.

Brobyggandet blev allmänt mot slutet av seklet. Man byggde i långeliga tider på en bro vid Köpmannebro och broarna vid Lefors, Hvena och Åsebro nämns ochså, den senare med 13 brokar.

Domarringar

..

Bilderna visar förmodligen ett par domarringar i skogen vid Åsnebyn. Domarringar är i allmänhet svåra att hitta och skilja från andra "klumpstenar" vilket är den vanliga storleken. Under alla årstider tar gräset över där de ligger fria. Och hur skilja dem från stensättningar av andra former av stensättningar med klumpstenar?

.

Anläggningen är unik eftersom enligt C Claesson det fanns sju sammanvävda ringar runt 1930.

Hålsungebyn 1:1 o. Paberg 1:2

Typ: Gravfält och domarringar (7 st) Beskrivning (gravfält): 150 x 30-70 m. 23 runda stensättningar, 5-16 m x 0,1-0,4 m. 1 treudd, 6 x 6 x 6 x 0,2 m. Ev. finns ytterligare stensättningar.

Beskrivning 2: 7 domarringar, 7 m i diam. och trol. med ursprungligen 7 stenar. Flera av ringarna delar på stenar! Lignell 1850. Järnspjutspets.

I skogskanten finns lämningarna efter gården Paberg?

Hålsungebyn 2:4

*BH Typ: stengärde efter torpet Låkungerud förmodligen samt en märklig jordvall.

Skogen, stensprängarna och skogsmaskinerna tävlar om att dölja sju domarringar på Paberg. En del av dem hade gemensamma stenar. Följer vi astroritual-logik har man haft en ring för varje av årets sju sommarmånader. Eftersom det var en mångkultur kan man inte förvänta sig att man hade samma ritual överallt och det kunne ändras med tiden även om "bönder håller sig alltid till traditionen". Man vet vad man har….

Naturligtvis har utformning och matematik i de flesta anläggningar med sten haft en viss inneboende betydelse då de gjordes. Än i dag sitter nånstans i världen små byalag på sina stenar, medan andra sitter under ett träd i oordning.

De flesta har glömt den ursprungliga tanken om ringens logik. Sitter du på en sten är du i ringen … ställs du mitt i ringen skärskådas du … ställs du utanför är du inte me´ längre. Likaså kan man göra en sekvens av ringen dvs. gå runt laget, men även följa tiden lika många perioder som det finns symboler

Den andra visar en sten som kan ha varit altare. För detta talar bl.a. att man borrat i den på toppen liksom i några av domarringarna. Kristen nit förmodligen och bevis för att den haft en rituell betydelse. Det andra beviset är att på balksidan har man sprängd/ skilt en stor flisa. Det behöver ej vara sentida eftersom det förekommer på många håll i Skandinavien. På andra ställen har man huggit en skåra i en av dösen eller anläggningens stenar. Altarstenar är en annan av arkeologerna förbisedd rituell sten.

I Bibeln = Levanten sägs just att det ska vara naturstenar som altare

Exodus 20:25. Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den.

En senare typ jag funnit på Dal är den kejsar Konstantin ordinerade för kristna kyrkan bestående av platta och fyra ben … http://www.catshaman.com/14altar.htm

Sundsholm - Sunnanå

.

Sundsholm ligger vid en krök av Holmsån Har vi i listan Typ: Gravfält med 12 bronsålders gravhögar eller 27 enl. Sockenboken. För min del lutar det väl åt att man ser det mindre antalet, men det tycks ha varit ett gravfält för "folket" eftersom det ligger nedan för de rituella fälten på Södra Östanå

Får är förstås bland de skonsammaste kulturarbetarna på fornminnen. I bakgrunden skymtar ett stenbord jag undersökte om det var ursprungligt och kanske s.k. "kristet altare" men det är det inte. Dock undrar jag vari från stenflisorna har kommit? Lokalt folk gillar tydligen att sitta vid denna krök av Holmsåren fina sommardagar och kvällar.

Det finns anledning att tänka på hällkista när man ser den stora stenflisan. Det har tydligen har funnits en hällkista på andra sidan av ån eftersom det finns fynd av den karakteristiska amuletten. Det finns ett R:märke en bit ifrån ån på Björkeberga som varit stenbrott i känt tid och sannolikt också för hällkistfolket

På kartan finns utmärkt en fångstgrop i utkanten av fältet som ligger strategiskt även för detta. Jag kunne dock icke se den. Däremot undrar jag över en regelbunden rad klumpstenar vid åkanten. Kan det ha varit en brygga?

 ..

Detta röse ligger på en några meter hög bergsklack mitt i golfbanan Sunnanå. Man har grävt en dam nedanför där golfarna kan kyla ner sig. Berget är i dagen överallt och man måste ha rantat upp med stenar för att få ett röse av klumpstenar. Det verkar faktiskt lite halvfärdigt. Det står en bred gran i mitten och ett par andra träd så det är svårt att överblicka. Från södra sidan ser det ut som om det finn en kantkedja av klumpsten och man kommer att tänka domarring.

Tormansbol

Tormansbol är visserligen utanför socknen men viktig … bl.a. därför att jag cyklade dit varje sommardag under flera år. Jag uppfattade skylten som "dags att vända hem". Det går inte att sitta vid stenarna eftersom myrorna har gångar lite överallt. Men innan de tog över har jag suttit och mediterat och uppfattat förfäderna ande.

Strax på andra sidan av ringen stupar det ner flera meter eftersom järnvägen använde åsen som grustag runt 1890. Möjligen har stenar och mer strukit med. På andra sidan av vägen finns också ett grustag men sannolikt för lokalbefolkningen. Jag kollade i branten och där finns brandspår nån decimeter ned. Området som korsas av vägen har tydligen varit ett helgat område.

Tormansbol ring BIG ..Tormansbol gravar BIG

.

Det finns två rösen i bakgrunden. Richard Dybech skriver på 1840talet: … finns två stenrör av 44 och 66 alnars omkrets. Det första förtjänar i synnerhet uppmärksamhet dels för i dess mitt resta låga sten, dels för två spetsiga utsprång på västra sidan gjord av sammanhängande randstenar. Jag har skäl att förmoda att sådana randstenar har funnit runt hela röset.

Minns att ena högen har en försänkning i mitten och det är kanske efter bautasten. Allmänt tycks man fordom ha haft många fler resta stenar vid eller på gravhögar. Ett mode som sannolikt kom under yngre bronsåldern. Men den typen stenar har förstås varit begärliga för byggare

Om den lilla domarringen skriver W Berg, sedan matjorden avtagits märktes omedelbart därunder att jorden i ringens mitt antog en mörkare färg och ungefär 2 fot under den ursprungliga jordytan övergick i svart och gruset befanns här blandat med större och mindre kol samt af eld sönderbrända stenar. Detta omkring 7 tum tjocka lager vilade på en rund stensättning av vanlig mindre kullersten omgiven på något avstånd af 4 större stenar. I övrigt gjordes intet fynd, icke ens en benskärva

Denna kombination av domar = sätesring och en brandring för tanken till den gutniska traditionen med tingsring för mötet och en lodaring för offer

Vid inventeringen 1963 får man det till hela 5 domarringar. I dagens läge ser man en stor och en liten samt "möjliga" rester på vardera sidan. Sen är det möjligt att det funnits domarring på andra sidan av vägen som skurit igenom och blivit breddad i det forna helgade området.

Se mer om domarring och dess motsvarighet i Levanten http://www.catshaman.com/12dom.htm

Fornkullen Österråda kulle

..

.

… det året blommade rosorna 17 januari

Förr fanns på kontinentalt vis spatsergångar runt kullen och sidogångar med rosenfält. Ingen frågar efter detta och de har prioriterats bort liksom så mycket annat i Hårda Bud

Österråda kulle Typ: Gravfält Kommentar: Kallas Österruds kulle 1715, Vattenkullen i dag. Undersökt 1877-78, 1917, 1941

Ett bättre namn i våra dagar vore Fornkullen. Det vore malplacerat att kalla den Vattenkullen eftersom DJ med sin arbete skyfflat ihop de forna gravhögarna för att täcka en fyra meter djup vattentank.

I våra dagar känner folk endast till Österråda plan eftersom de sista resterna, Mejeriet, försvann på 80-talet och alla associerar till en parkeringsplats på en kulle. Fornkullen ligger inte ens nära parkeringsplatsen utan nära stationen.

För mig är ett mer passande namn Fornkullen på denna "häradshög" i klass med Murängen och Wrine i Färgelanda: Namnet bevarar ju något av den kultur som pågått på i över 5000 år på Rådaåsen. Fynd av dubbelyxa i Holm är bevis för detta.

Beskrivning:

1715 Enligt Lars Hesselgren

Österrudskulle i Holms socken vars diameter över toppen längst nerifrån är 36 m = 120 fot. Den uppbär i sin tur flera kullar av vilka de större finns på dess topp. De mindre finns på dess sydliga sluttningar. Dessa kullar har under sig ett lager av stenar finner man genom att gräva. Man har påträffat människoben för en del år sen.

1840 Enligt Richard Dybeck

Nämner han en hög med ca 21 meters omkrets och 3 meters sluttningshöjd med två kullerstenar vardera av tre kvarters höjd.

Vidare en gravkulle med en rest sten omgärdad av fyrsidig stensättning sidlängd 5,3 meter.

En skeppssättning med tvär akter av 5,3 meters längd och 1,7 meters bredd.

Kullarnas antal 40-50 med tecken på många förstörda stensättningar mellan dem.

Dybeck återkommer 1842 i Runa och noterar att den största högen är alldeles utgräven och sålunda förstörd.

1850 Enligt A. Lignell (normaliserad text) tryck för karta Ur brev och handlingar framtagna av Kjell Åberg.

Nordost från gården är en av naturen danad grusvall, i vilken grova stenar är inbäddade överallt. Den kallas Österuds kulle. Är ca 150 meter lång och 125 meter bred. Ovanpå och på södra sluttningen finns 64 gravhögar samt ett stycke mot väster ytterligare 4 … se karta

Den största är 32 m i omkrets = diameter ca 10 m, och 75 cm höjd (64 aln x 1 1/2 aln)

En annan på västra sidan är 27 m i omkrets = diameter ca 9 m, höjd 2 m (54 aln x 4 aln). I den gjordes för länge sen en rävgrop där man hittade bitar av brända lerurnor och ben.

En tredje är 24 meter i omkrets = ca 8 m, höjd 1 m (48 aln x 2 aln)

En fjärde är 18 m i omkrets = ca 6 m, höjd 1,5 m (36 aln x 3 aln)

En femte och sjätte är 18 m i omkrets = ca 6 m höjd 0,4 m (36 aln x 3/4 aln)

De övriga är mindre. De av naturen i grusvallen inbäddade stenarna sticker knappt 6 tum = 15 cm över jordytan. De bildar åtskilliga former. En är lik en kvadrat i vilken en hög är anlagd. Då denna anlades och gruset skyfflades ihop blev de grova stenarna i vallen synliga. Någon stensättning eller av människohänder tillkommen stenläggning finns icke på eller vid dessa 68 gravhögar.

Senare noteringar

1874 9 dec. ansökte Dalslands Fornminnesförening om att få gräva i fornkullar på Dal varav i 10 på Österråda kulle. Redan 2 febr. medgav Kongl. Witterhets, Historie och Antikvitetsakademien tillstånd till utgrävningarna.

1878 gräver Dals Järnvägar DJ ned en tank i toppen av kullen. Tanken sägs vara 4 m djup. Den täck tydligen med omkringliggande högar

1885 byggs Templargården då man använde några av stenarna från kullen till sockel.

*BH har sett en uppgift om att det ska finnas ristningar i en sten till sockeln på Templargården.

1915 Arvid Julius

Han uppger ett par säkra högar, men vet ej om ovannämnda tillstånd nyttjas. Hans få fynd finns på SHM.

SHM brynsten, spikar, järnfragment

1917 fanns 3 säkra och 6 osäkra gravar kvar. 1941 konstaterar Riksantikvarien endast spår av tre små obetydliga kullar av 5 - 6 meters vidd

Fynd: brända ben, kol, krukskärvor, en bronsspets samt (holkyxa Vänersborgs Museum samma som nedan?).

1941 Riksantikvarien enl. Holmsboken

Kullen är en moränbildning vars fortsättning går åt nordväst in åt Melleruds köping. Den är mer eller mindre utschaktad. Den egentliga kullen var fordom en utmark till vilken en del sägner är förknippad. Bland annat sade det att folk gick vilse däruppe.

Stenen i fornlämningarna har troligen tagits till husbyggen och gärdesgårdar inom Österråda och Mellerud. Endast tre små obetydliga kullar av 5 -- 6 meters vidd och helt låga kunna anges som säkra gravar. Av kullarna från tidigare beskrivningar finns ej spår kvar.

Slutkommentar BH

Logiken kräver att Nordal haft åtminstone en eller en dubbelhög av bronsålderns typ, eftersom liknande finns i övriga härader eller liknande. Ovannämnda noteringar är lite motsägande. Går vi efter Lars Hesselgren har det funnits en storhög i klass med den på Östanå., som är ca 25 m i diameter ca 80 meter omkrets. Det finns en insjunken rektangel som kan tyda på att det funnits en kista eller liknande

Skillnaden här är att Fornkullen återanvänts genom att mindre gravtyper har lagts ovanpå.

Men det finns sannolika dubbla bronsåldershögar på Västerråda. Egentligen är hela forna Råda-åsen en enda gravanläggning med spår av fornminnen sen över 5000 år. Nästan ingenting är kvar och mer kommer successivt att försvinna.

Här kallas Mellerudåsen Råda eftersom det tydligen varit det äldsta namnet på en gård som delades i tre. Lignells har för Österråda och Västerråda äldsta namnet Rååde och för Mellerud Rode.

Kan noteras att Riksantikvarien 1941 har dålig orientering vad gäller köpingens läge i förhållande till Fornkullen. Han slutsats att det är en moränhög är av inget värde med tanke på hur mycket man skyfflat om däruppe. Dock är tänkvärt att då fanns fortfarande spår kvar.

Nuvarande kulle är ca 80 meter i omkrets och 25 m i diameter samt mindre än 2 meters höjd. Den rymmer då mindre än 300 kubikmeter. De av Lignell nämnda högarna har då varit på i medeltal knappt 50 kubikmeter. Man inser att de räckt till att täcka in vattentanken.

Hela området är så omvandlat att man kan inte dra några som helst slutsatser av nuvarande form

Typ lösfynd Läroverkets samling

Beskrivning ÄLMF 272 Holkyxa av brons, eggen obetydligt skadad och något utsvängd med ögla. Gjuten linje och ornering. Troligen IV period se Minnen 1060, 61 Österråda kulle. L 8,5 cm br vid eggen 5 cm

Österråda 1:83 … dessa fanns i anslutning till kullen

Typ: Gravar 2 st (stensättningar)

Beskrivning: 1867 anges att här fanns 2 stenkummel. 1987 återfanns inga, men utgörs av en stenrik, öster sluttande moränås.

Plats för meditation

Kommentar: Kallas Kungastenen. 5 a.

Beskrivning: Minnessten av granit, 1,4 x 0,9 x 0,5 m. Text:

Framsidan: Upprest till åminnelse av hans Maij:t Konungens samt hans Kungl. Höghet Kronprinsens förbiresa till Norge den 13 juli 1820. Överst finns Carl XIV Johans namnchiffer = (XIV) + I.F.O. Skiss.

Baksidan: Konung Carl XII reste denna väg 1718 sina fiender och sin slutbana till mötes.

Vår store och vördade Konung Carl XIV Johan åtföljdes med frid och välsignelse att besöka de riken igenom honom blifvit förenade.

På Ekholmens gård, Gunnarsnäs står hans säng uppredd ifall han skulle komma igen. Det går en trappa direkt från Rostocksvägen ned till minneslunden där det finns ett par stenbänkar. Ta med en kudde eller något underlag.

Nutida forskningen menar nog att Karl XII tog en annan väg till "Norjet". Däremot marscherade Upplands Regemente upp via Mellerud. I essän om livet i fält finns utdrag ur dagboken. Vi kan notera att regementet använde icke Karolinervägen utan for direkt till Vättungens Gästgiveri eftersom officerarna helst hade ståndsmässig kost och logi i gästgiverier som passande låg på en dagsmarchs avstånd.

Eftersom en av mina släktingar dog på fjället på väg till Norjet blir jag betänksam när man gör Karl XII till hjälte och förebild. Förmodligen förlorade de flesta av våra släkter folk i krigen ... en del rika lejde knekt i sitt ställe. För de flesta i adeln var det levebröd. Som romaren Vegetius konstaterade att striden är icke den farligaste utan det är lägerlivet.

På bänken mediterar jag för min del över hur olika det kan vara med kungar. En del kungar uppmärksammas andra inte och Gråkappan hade väl inget vidare rykte gott rykte. Jag saxar från mig själv

Om Ulfsparre på Nordkärr må nämnas en anteckning i "Gråkappan" Carl XI:s almanacka för 31 juli 1691: Den 31 kom jag till Vänersborg och åt hos överstelöjtnant Göran Ulfsparre på hans gård, som ligger på Dal, Nordkärr" ... tja kungar brukar ju ha svårt att placera orter. Men Nordkärr hamnade rätt medan Vänersborgarna kanske tycker illa vara. Han stannade till 4 augusti nordan kärret.

Kungens viktigaste ärende i Väst var att delta i grevinnan Aschebergs begravning i Göteborg. Greve Aschenberg var kungens mentor sen barndomen och kallas bl.a. "Lille far" och "Min kära gamle gubbe" av kungen. Men det hanns med lite god mat och sen kom han faktiskt till Vänersborg ochså där han mönstrade garnisonen. Aschenberg går till hävderna som den verkliga häradsbetäckaren – 26 barn lär det ha blivit. Endast en son levde att föra arvet vidare.

Naturligtvis kan jag icke höja Gråkappan till skyarna därför att året därpå 1692 beslöt Hovrätten i Stockholm att skicka min förfader Matti och en annan bonde i halsfängelse till Pommern. De hade haft mage att ta kungen på allvar 1687 då denne beordrat generalguvernören i Narva granska att bönderna fick sin rätt och att de icke fick hållas i slaveri eller annars behandlas dåligt av Solomon Enberg.

Salomon tog över landskapet 1685 efter "Greven" dvs. Braahe som grundat Lieksa stad och i övrigt arbetat på infrastrukturen bl.a. genom att bygga skola. Efterträdaren förflyttade folket från staden och rev ned det mesta och beskattade hårt så att hälften av bönderna försvann. Folket valde två talesmän att fara till hovrätten i Stockholm där det gick som det gick. Högadeln satt som domare och dömde vid två tillfällen till Enbergs fördel … talesmännen dömdes bland annat för sin uppkäftighet när de icke fick sin rätt. I slutändan var ju kungen ansvarig och högsta domaren som tydligen blundade och struntade i om skatteunderlaget försvann i det avlägsna Karelen.

Som motvikt till rojalismen ovan får ochså nämnas att några självägande bönder på Dal ungefär samtidigt var öppet republikanska och hade åsikter och använde uttrycket "Giver Fanen" när höjdare försökte sätta sig på dem. Den lite överförfriskade 70-åriga korpralen Grels vågade 1688 kritisera kungen "galen vore kungen om han gåve sådana gårdar" … Sven som var lite lomhörd hörde "säger Grels Fa´n till kungen …" och så var processen i gång med extrating nästa år enkom om denna majestätsförbrytelse som slutade i 40 mark böter dvs. ett par årslöner. En tid efter det sa han som sanningen var, att kungen är hjulbent. Det var vist vid samma exercis i Vänersborg han slapp sig "Titta kungen är hjulbent". Det blev ytterligare ett par årslöner för glappkäften. En skål för Grels, må ditt minne leva evigt!