Biskops och kungs kyrka

Det stora kyrkbyggandet under 1100-talet var en företeelse i hela katolska Europa. Kyrkor med västtorn har möjligen varit biskops/ kungskyrkor eller har byggts för att hysa lagtingen där kungen kunne vara närvarande. Det var också en maktdemonstration i landskapet

Kungskyrkor, Jan Guillou, Finlands historia, folkungar, arvslagar, Dal, Dalsland, tionde, Birger Jarl, kihlakunta, Äldre Västgötalagen, laga fang, skötning, kyrkbygge, urbota mal, tingsfrid, kvinnofrid, Skara domkyrka, Bolstads kyrka, Sverker I, romansk västtorn, västverk, Torgils Knutsson, lagman, biskop

Margareta Fredkulla | Byrstad |Kyrkans stilar |Pelare och portar | Benediktinerna | St Nils |Tempelriddare |Heliga män | Folkungarna | Medeltid | Stakeätten |Boken Oxlandet | sitemap | hem | uppdaterat februari 2004

En del har hänt sen jag skrev originalet till denna bok och en uppdatering är på plats. Största enskilda händelsen är att Jan Guillou träder in som historiker och hans tafatta och enfaldiga historiesyn får färga den allmänna uppfattningen för ett bra tag framöver. För min del är jag bara intresserad av att se hur samhällets idéer utvecklades och influerades av idéer från olika hål. Mitt fokus är mitt i landskapet och mitt bland folk. Guillou är bara intresserad av makt och överklass vilket i och för sig är vanligt bland många historiker … och som en norsk dam sa "Han hamnade i Stockholm till slut".

Ser man snävt på det är han bara intresserad av folkungarna vars glansperiod varade i 137 år. Han hat mot danskheten får väl en knäck när man betänker den danska influensen tidigare och senare under unionstiden efter folkungarna. Vidare har han inte koll på hur många danska stormän flyttade till Sverige - Finland och även Birger Jarl hade danskt kungligt blod i sin ättegren. Därtill har vi en del växelverkan med de norske.

Liksom de flesta historiker glömmer han med automatik Finlands historia och att man bör skriva Sverige - Finland fram till 1809. Vi har ett mått att vid regementsdelningen 1632 byggt på mantalet fanns 3 av 10 regementen i Finland. En påminnelse om att geopolitiske centrum från och med 1200-talet låg i Svealand - Finland. Alla de nordiska ländernas historia är länkade samman sen ett par tusen år om man bara ser lite på djupet

Det är märkligt när Guillou menar att folkungarna som stred och tog död på en del arvingar skulle vara mindre maffialika än tidigare och senare släkten? Kyrkbyggarperioden 1100 - 1200-tal samt fenomenet korståg tyder på en äkta religiositet hos många av de ledande. Det var inte kungens utan kyrkans makt Militia Christ stod för.

Sen är det naturligt om överklassen ser en möjlighet att använda kyrkan som vapen och kanske själva skapa sig en ställning genom kyrkan. Fram till celibatet i mitten av 1200-talet var det fritt fram att blanda samman kyrkliga och privata affärer. I det skenet är Guillous uttalande att maffian rådde innan de frälsande folkungarna … tja han avslöjar sig själv. Folkungarna hade rötter bland kyrkbyggarna och exempelvis på Dal tycks de ha haft djupa rötter.

Folket har inget behov av kungar i fredstid så länge befolkningstätheten är låg och det inte finns yttre hot. Handelsmän kan man ha nytta av och det var de som började med hallar och handel. Men stormännen såg sig kallade att leda folket. Det är en process av utveckling av det feodala samfundet som i praktiken leder till att få stormän äger och kontrollerar det mesta. … vi är väl nästan där att ett fåtal farmare äger jorden, storbolagen äger skogen och industriföretagen i sig är en sorts feodalism.

I Västeuropa började det på 200-talet när alla inom romerska limes blev romare. Det blev fritt fram för kolonierna att skicka representanter/ senatorer till Rom och i slutändan var de flesta senatorerna naturaliserade romare. Med detta följde att senatorer och andra tjänstemän skaffade sig gods och underlydande bönder i romersk anda. I nästa steg blev kyrkan stor jordägare. Men detta utvecklades mycket senare i Norden där detta förutsätter privat ägande erkänt av alla samhällets parter. Förmodligen skedde detta i Norden under 700 - 800 tal at döma av några runstenar och ortnamn.

Här får vi ta hjälp av lite data från Danmark som skenbart var längre framme och vi har bättre skriftliga bevis därifrån. Vi kan ta exempel Själland där klostren och kyrkan dokumenterat i synnerhet kyrkans och stormännens ägande sen 1100-talet. Den stora släkten Hvide (vita) ägde land över bl.a. hela Själland och Skåne. De donerade jord för 75 kyrkbyggen och byggde därtill kyrkor på sina stamhemman. Man behöver inte härska genom vapenmakt utan denna gest var något som fick bönderna att känna tacksamhet och att vara beredd att ställa upp för herremännen.

När én begynner följer andra efter och kyrkorna sköt i vädret speciellt under tiden 1150 - 1250. Vi ser samma i Götaland och Dalsland. När väl kyrkobalkarna skrevs ned var det nästan färdigt byggt. Samtidigt fanns de dynamiska bröderna Hvide med Absalon biskopen och Köpenhamns grundare med slottsbygge. Han var förmodligen tempelriddare och bäst känt för att ha skövlat de okristna templen på Rügen i 1169. Som biskop hade han tillgång till en stor mängd avelsgårdar och hemman förutom biskopstiondet. Han hade råd att hålla sig med rustning och häst. Småningom skänkte han det mesta av sitt arv till biskopstolen och vissa kloster.

Broder Esbern residerade mitt emot på andra sidan av Själland i Kalundborg där han byggde en borg i "Kajalunden". Numera ligger den på fjordens botten. Man brukar tillskriva honom kyrkan med fem torn, men numera menar man att det var dotter Ingeborg som stod för bygget som pågick in i 1200-talet.

Man kan säga att kyrka och stormän hade ett gemensamt intresse av att dominera landet. Kungen var ofta en marionett och hade svårt med ekonomin för att kunna leva ståndsmässigt. Fast av och till hade kyrkan en uttalad strävan att bilda gudsstat såsom vid ärkebiskop Eskils tid. Medan efterföljaren var mer kungavänlig såsom exempelvis Absalon som var fosterbroder med kungen dvs. fostrad hos Hviderna.

[Hvidernas släktträd under ett par hundra år skiljer sig kanske från andra släkter genom att män och kvinnor var likställda, vilket gjorde de lättare att bevara stamarvet intakt. Inte ens kungen kunne sätta sig emot denna släkts görande och låtande. Kung Erik Ejegod (slutet 1000-tal) hade sin huvudgård Slangerup på norra Själland och kände säkerligen gemenskap med Hviderna. Det finns en skröna om när han var i penningknipa begärde att kvinnorna i Danmark skulle skänka smycken som hjälp till kungariket. I gengäld gav han kvinnan lika rätt till arv. Dock kan man fråga om inte normal arvsbalk fanns redan vid den tiden. Den kunne inte utan vidare ändras av kungen utan det krävdes landstingets beslut. En liknande skröna finns vist om Sven Tveskägg?]

Man kan fråga sig hur har det varit möjligt för denna släkt att skaffa så många egendomar. Det behöver inte vara märkvärdigare än att man följt arvslagarna under 200 -300 år och har haft en klar strategi att håll jord inom släkten. Vikingatiden medförde säkerligen att en del egendomar blev öde. De som kunne räkna 7 generationer bakåt och hade pengar/ kontakter kunne lägga ödegårdar under sig… vi ser samma fenomen under och efter digerdöden. Här på Dal fanns gott om ödegårdar i början av 1600-talet

Det finns ingen anledning att som Hagermanskan och Guillou fantisera om sinsemellan stridande stormän och nedbrända herresäten. Perioden då man byggde borgar kom in på 1200-talet och riktade sig förmodligen mot yttre fiender samtidigt som det var en statuspryl. Det är också en indikation på det ioniska systemet där stormännen kände sig som "kungar" och tålde nätt och jämt en överledare. Man får ju hela tiden fråga efter proportionerna.

Seriösa forskare tar inte parti ty då sysslar man med politik. Sen vittnar det om övermod om man tror sig veta så mycket att man kan fälla dom. Våra säkra uppgifter är få och vi får förlita oss på att man följde normala regler i samhället exempelvis när det gäller ting, arv och ägande. Avancerad arkeologi och historia handlar mycket om sannolikhetskalkyl så att säga och att pussla ihop fragment. Ofta är arvslagarna ett kitt för den tidiga medeltiden. Vi vet exempelvis att Sigridslevet skiftades från slutet av 900-talet till 1231 när det omnämns sista gången. Landet kan inte har varit riktigt laglöst! Och detta skedde över gränserna!!!

Såväl Småland som Västergötland var egentligen rätt glest befolkat och med en liten överklass som inte kunne hävda sig mot Svealand - Finland. Det var naturligt om Västergötland influerades av Danmark - Norge och överklassens giftermål gick ofta över dessa gränser. Skåne hörde till Danmark och vi hade gemensam ärkebiskop tills mitten av 1100-talet. Lunds bygghytta var plantskola för Södra Sveriges byggare… dvs. överklassen kände aldrig gränser. Man kände släktskap och relationer.

Jan Guillous kunskap och analys är rent av löjligt ytlig. Här ska det handla om exempel ur Sveriges historia genom att ta fasta i praktiska exempel från Dal/ Dalsland och komma närmare verklig historia. Kyrkans utveckling var ett mycket viktigt redskap i bildandet av kungariken. Kyrka och stat var i början tätt förenade. Biskopar har rang av kungabarn/ hertigar och en del blev också biskopar. Fram till celibatet 1248 var biskoparna som vilka adelsmän som helst med rustning i garderoben och en rad egna ungar runt benen. I tidens anda gällde det att få en stor barnskara och en stor släkt med mycket inflytande. Utvecklingen var liknade i hela Europa.

Vi får vara öppna för att biskoparna tog initiativ och byggde kyrkor som en sorts maktbas jämsides med kungarnas bygge av kyrkor strategiskt i landskapet … se exempelvis Bengt den Gode som lät bygga kyrka i Götala, Agnestad, Dimbo och Ving och med sannolikhet hade sin släkt förankrad i dessa socknar. Han var dessutom den första biskopen med säte i Skara där domkyrkan blev färdig ungefär vid hans tillträde. Han verkade i 40 år så det är naturligt om mycket blev gjort. I Skara lär han ha byggt St. Nils som var helgonet på modet och med västtorn. Till St Pers bidrog han med en fjärdedel och även den hade västtorn. Dessutom bidrog han till utsmyckning av St Maria Skaradomen.

St Maria är Sveriges näst äldsta domkyrka efter Lund förstås fast det skiljer bara några år så vitt vi vet. Lund hade ärkebiskopssätet även för Sverige till 1164 och St Maria invigdes förmodligen av ärkebiskopen från Lund. En del västgötar har en överdriven lokalpatriotism och vill förstås att de ska vara värst och menar att egentliga Sveriges första domkyrka är Skara. Men jag tycker det är förvirrande för läsaren och ett oskick om man skiljer ut delar av Sverige och inte använder nutida Sverige som ram. Alla bör ju veta hela historien och det är ingen stor sak om dessa växlande kungar. Hur ska man annars få in perioder med norska och danska regenter ända fram till Kristian IV.

Det är kanske för väl att Guillou inte gav sig på den egentliga bakgrunden till våra kungariken och kanske frågade sig: Vill folket ha kung? … Vill folket betala skatt? … tionden medgav folket att betala runt år 1100 i Danmark. Vid samma tid skrev påven till kung Inge och beordrade att införa tionde. Prästerna skulle leva av tionde medan biskopen i början tog alla avgifter för särskilda kyrkliga tjänster. I Sverige infördes egentlig beskattning uppifrån 1247 AD efter slaget vid Sparrsätra.

Vi får inte veta om det var direktiv uppifrån eller ett demokratiskt beslut och ej heller om det gällde hela Sverige. I Skänningeannalerna heter det under anno 1247: "Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor". Lägg märke till att ochså ordvalet som pekar mot Östsverige … bönderna förlorade sin frihet!!! Vem var egentligen maffian om inte Birger Jarl?

(Får kanske anmärkas att bönderna kanske hade viss nytta av skeppsvisten som gick till tågen mot öster. Enligt Upplandslagen 1300-talet var det legitimt att ta trälar i öster. Mest var det antagligen gisslan från finska och baltiska kihlakunta = gisslansocken för att garanterat få dessa berörda att betala skatt … ja, det måste ha blivit dubbelt eftersom gissland med säkerhet fick "jobba för födan i Sverige")

Den korta meningen kan tyda på att det dessförinnan fanns tingsordning och att stora beslut togs på landsting även i Svealand. Vi känner till den långsamma utvecklingen i Danmark. I slutet på 1000-talet stred en dåvarande kung för att få regalierna = rätt att äga landet utanför bondmenigheten. Kung Nils lyckade runt 1100 att utverka detta och han införde också att kungavärdigheten är instiftad av gud. Därmed försvann att kung skulle väljas på landsting. Dock valdes exempelvis Margareta på landsting. Gustav Vasa ville krönas på Mora sten i en gammal ordning som var demokratiskt. Bönderna genomskådade honom och gömde kröningsstenen enlig Peder Svart. När kungarna behövde stödja sig på folket mot adeln gick de till folket, men annars var de oftast vänliga mot adeln.

Om kyrkor i lag

Ur västgötalagen kan vi saxa

"Börjar kyrka åldras, stå stolpar, ligga syllar, är dörrträ helt och

fästband, ligger takås hel, altarsten och altare, have kyrkan samma

sin vigning, även om man lagar henne, om dessa alla äro hela."

Detta tolkas som att denna paragraf var skriven i en tid då det fanns träkyrkor dvs. före ca 1220. Det finns få påtagliga bevis, men man antar att stenkyrkor byggdes ovanpå den gamla träkyrkan som ofta låg på urgammal helig plats. Man använde förmodligen ofta mycket gamla stenmonument till den nya kyrkan. I Norden har man funnit åtskilliga runstenar inmurade i kyrkväggar. Om man gör statistik av kända runstenar är det bara en indikation och där de delar av landet som tidigt byggde stenkyrkor blir lidande i jämförelsen. Dvs. före tegelkyrkorna. Här mer ur ÄVGL kyrkobalk

Om huru bönder vilja göra kyrka.

Vilja bönder göra kyrka, då skall man bedja om biskopens lov

därtill. Han skall lova det.'

Nu är kyrka byggd; då skall man giva skötningar till den." ett

halvt markland åker' och äng som ger tjugo lass hö och en åttonde-

dels åtting i utägor.' Och fyra hus : stuga, bakhärbärge, nöthus och

lada, dem skola bönderna bygga upp och prästen sedan underhålla.'

De senare stadgande om byggnader för en gård är mer omfattande och speglar utvecklingen i jordbruket. Man hänför det lagliga begreppet/ laga fang "skötning" till Olof Skötkonung eftersom vid kyrkans tillkomst blev det nödvändigt att "sköta" eller ta ut jord ur böndernas allmänning. Likaså fick kungen rätt att ur regalierna sköta jord dvs. sälja eller belöna folk. Senare stadgande berättar om att 10 bönder gör kyrka eller i nödfall 6 bönder gör ridkyrka. Storman kunne också bygga gårdskyrka på mindre underlag. Det fanns glesbygder då.

När vi läser den nära samtida Östgötalagen ser vi att lagarna lite olika i de olika landskapen och de är också samlade vid olika tidpunkter:

I. Huru kyrkobygge skall börjas.

Konungen låter kyrkobygge börja, bönderna föra det till slut.

Nu är kyrka byggd, då skall man skötningar till kyrkan giva;

det är åker till tolv tunnors utsäde, då hälften ligger i träde, och äng

som ger tolv lass hö.

Man förmodar att landskapslagarna hade äldre förlagor där danska och norska kan gå tillbaka till 900-talet. Dessförinnan var det förmodligen muntlig tradition som kan föras tillbaka till 500-talet och kanske än tidigare. Jämför vad Tacitus ca 100 AD skriver om det germanska tinget.

Om Gulatingslagen berättas att nämnden satt inom en med käppar och rep inhägnad plats. Dom var fattad när "staven föll", vilket betyder att staven motsvarar vår klubba, som associerar till de tidiga egyptiska "årmännen" som hade världsordnigen ingraverad i klubban. Kanske våra lagmän graverade märken för de olika lagarna i staven på samma sätt som man hade kalenderstickor. På det sättet kunne man hålla en hel lagtext i minnet.

Det fanns en tingsplats i Steneby som bestod av ett upphöjt plan med 80 stegs omkrets dvs. 16 meters diameter och det var upphöjt en knapp meter över omgivningen. Det omgavs av ett meterbrett dike. Detta associerar till tingsplatsen på Isle of Man införd av nordbor och fungerar fortfarande. Det innebär förstås en hel samhällsordning. Ursäkta Maja Hagerman och Jan Guillou det var före Ansgar och före 1100-talet och vi vet ej hur gamla våra tingshögar och domarringar är. Domarringen ska troligen oftast hänföras till byalagets ordning. Sen kommer alla de rituella monumenten som leder tillbaka till stenåldern. Det fanns ordning då me´… hör ni ni ni.

Språkforskarna menar att avsnittet om Urbota mal i ÄVGL som handlar om allehanda nidingsverk skulle vara skrivet på bohusländska. Balken låter som en avskrift av äldre tingsordning. Jag föreslår dock att det är från Dal där Brynolf på Dal kan ha varit son till en lagman samtida med Eskil och där Brynolfs son Algot är känt som lagman och båda var på Alsnö-mötet runt 1280. Det var en syssla som ofta ärvdes. Det är roligt att citera:

Dräper någon en man i kyrka, det är nidingsverk.

§ 1. Dräper någon en man på ting, det är nidingsverk.

§ 2. Bryter någon fred eller gjord förlikning, hämnas någon på tjuv, hämnas någon för straff, ådömt på ting, med sår eller med dråp eller med brand, det är nidingsverk; han har förverkat land och lösöre

Det är direkt en paragraf om tingsfrid och att vapen ej får brukas på ting

§ 6. …dräper någon en kvinna, det är allt nidingsverk. "Hon har alltid fred till möte och till mässa, hur stor än striden må vara mellan män."

Citattecknen kan läsas "Såsom alla vet" och antyder att det är en mycket gamla ordning. Det betyder faktisk kvinnofrid … och Jan Guillou står där med sin nytvättade hals när han menar att den stora landsfadern Birger Jarl kom på det, dvs. ett halvsekel senare än ÄVGL. Kanske han hade gjort en tur från Bjällbo till Västgötland? … nej jag ska inte vara stygg mot jarlen för vad Guillou tillvitar honom. Men i detta ligger dock en fråga om Östgötalagens eventuella tillkomst. Fanns det inget om kvinnofrid i den?

Jan Guillou menar att det fanns ingen lag före Birger Jarl och här må anföras ett kort utdrag som gör att folk hade mer respekt för förfäderna än Jan har. Här ur Upplandslagens inledning:

Lagförfattare var Viger den vise, hedning i hednisk tid. Vad vi ånna i hans lag, som för alla till gagn är, det intaga vi i denna bok; det som är onyttigt och obilligt, det vilja vi utesluta. Och allt det som hedningen icke tagit med, nämligen kristenrätt och kyrkolag, det skola, vi tillägga i början av denna bok.' Och vi vilja följa i denna lag våra fäder Erik den helige, Birger jarl och konung Magnus. Och vad vi än efter vår övertygelse och vårt råd kunna tillägga eller borttaga, som alla förståndiga samtycka till, så skola vi utarbeta allt till gagn för alla dem, som bo där vi förut hava sagt

Om Guillou i en tidsmaskin skulle möta de förfäder han hånar skulle han nog snart bli förkortad. Äran var ett av de ting man höll högt. Stycket låter som en normal revision där man högaktar gammalt som används än och tar in nytt som kan revideras om det behövs.

Men nu till kyrkbyggandet och biskopars och kungars andel i det. Från danska källor vet vi om Margareta Fredkullas och Nils kyrkliga verksamhet. Sen är det sannolikt att hon behöll sin förläning Dal livet ut och den tycks ha tilldelats senare drottningar. Hennes söner och sonsöner hävdade sin arvsrätt till tronen även i Sverige. Vi vet ej exakt hennes dödsår men det bör vara under 1120-talet. Vem som fick förläningen efter henne vet vi ej med säkerhet, men troligen till sonen Magnus Nilsson eller dennes drottning. Magnus var kung i Västergötland och senare även Svealand ca 1125 - 1130.

Det är naturligt att fråga om Margareta eller Magnus startade kyrkbygge på Dal, men vi har inga direkta spår. Vi vet att Magnus startade bygget av Skara domkyrka 1126 och hade förmodligen lätt att rekrytera experter såväl från Lunds hytta som från Tyskland där vi kan skönja Köningslutterstilen efter begravningskyrkan för. Lothar II/III hertig av Saxen från 1106. Han blev tysk kung 1125 och kröntes av påven till kejsare av påve Innocent II 1133 och hann vara det till sin död 1137. Stilen var i sin tur inspirerad av italiensk och bysantinsk stil. En liten detalj som de delade tornfönstren kommer förmodligen från Bysans. Tärningskapitälen i samtida S Ving, Valstad, Härja och pelare med bladfot antyder att stilen kommit över Lund i mitten av seklet. Lund invigdes 1145 och frigjorde folk från hyttan.

Undersökningarna av årsringarna på virke från Bolstad och många andra kyrkor under senare tid har ändrat dateringarna. Bolstad kyrka från ett tidigare antagande om 1175 flyttas arbetet med trävirket fram till 1146--49. Även foten till dopfunten talar för ett tidigare datum.

Vi kan börja sätta upp antaganden om när de blivit färdiga och när de egentligen beslutats och grundlagts. I båda fallen vet vi ej det minsta om eventuella träkyrkor inom dessa feta bondebygder med urgammal kultur.

Mina första .antaganden var måhända lite optimistiska i försöket att knyta Margareta mer till Dal än som tycks vara fallet. Därtill kommer nya dateringar av stenkyrkornas träverk i Östergötland mellan Vättern och Linköping. Byggnadsperioden med sten tycks börja omkring 1110 och alltså kung Inges tid. Han sägs ochså ha byggt Vreta kloster och St Olof i Sigtuna. Vi får att han måste ha verkat i Östergötland eftersom han säkerligen ville bli begravt i Vreta där munkarna sen kunne läsa över honom "för all framtid" ... så får västgötar och uppsvear säga vad de vill.

Vi måste hänföra Bolstads kyrka till Sverker I:s tid. Om han var fostrad i Östgötalagens anda var det naturligt för honom att starta ett kyrkbygge i Bolstad. Lagtexter är ett och verklighet ett annat och det var säkerligen fritt för en kung att strunta i lagen. I detta fall fanns det fog för en kyrka nära Hallebol som troligen vara en gammal kungsgård. Senare byggde Hertigarna Erik och Valdemar förstås Dalaborg på kronans jord och behövde avelsgårdar för försörjningen.

En annan sak är att till Bolstads kyrka hörde under medeltiden ett tiotal gårdar och de måste ha skänkts eller blivit skötat till kyrkan långt tidigare. Man underförstår att det var en kungs kyrka som blev säte för prosten och behövde större inkomster. I själva verket blev det mer eller mindre kombinerad kyrka och diversevaruaffär framåt i medeltiden … se Senmedeltiden

Under hela medeltiden var inkomsterna ett stort problem för biskopar och kyrkans aristokrati. Med brasklappen att deras anspråk kunne också vara stora. Det var dyrt att leva på köpefot och företa längre resor och kanske närvara vid hovet. Ende sättet var att ordna med böndernas skyldighet att erbjuda viss gästning. Men den måste begränsas såsom 1285 när antalet hästar i följet begränsade till 40 för hertig/ kungabarn, 30 för biskop, 12 för rådsherre och 4 för riddare, väpnare eller kanik

På Bolstads torn har Jonas den Gravlöse har tagit mittpelaren från triforiefönstret en mörk natt.

Lägg märke till det nedersta tornfönstret som möjligen kan indikera plan för västverk, lika väl som höjden för fönstret låg på basilikaplan i skeppet som på åtminstone Örs, Grindstads, Husaby kyrkor och Forshems tympanon om man säger så … se Basilikan som modell. Det måste ha varit en märklig belysning i kyrkrummet när ljuset kom ovanifrån.

Dal har bara ett romansk västtorn i Bolstad och det är bastant. I Västergötland finns 42 kyrkor med romansk västtorn dvs. tidig stil där benediktinerna föredrog enkla kyrkor utan torn för bönderna. Skåne och Södermanland ligger i täten vad gäller västtorn och det speglar sig kanske i det senare stora antalet adel. I Västgötland ligger västtornen i centrala delen och speglar kanske rika bygder likaväl som södra Dal var en "spisekammare" som kungen ville ha tillgång till.

Adeln hade ofta många gårdar och flera sätesgårdar. Metoden var att resa runt till sätesgårdarna och äta upp sig på årets skörd. Då hade man gärna en bryte som skötte gårdarna och vi har Bröttorp exempelvis i Holm och Gestad nära Lövås. I Erik av Pommerns skattebok 1414 finns två kungatjänare på Nordal, vilket kan omfatta gårdar som Nordkärr, Berg och Västerråda - Ekholmen i Holm. I prosterierna och vid biskopskyrkan var förstås prelaten som en sorts bryte för kyrkans egendom.

Att bygga ett torn av storlek Bolstad betydde en tillbyggnad så stor som själva kyrkrummet. Normala bönder hade nog tyckt att det var för mycket slit för ingenting. Av torn har vi bastanta som Bolstad, Sverkers Kaga, Birger Jarls Bjällbo och naturligtvis Forshem, Husaby och domkyrkan i Skara. Men vi har en kategori med mindre torn och som man ska kanske hänföra till biskopar och stormäns byggen … se bilder Byrstada kyrka

Vi har nog svårt att föreställa oss hur stort ett kyrkbygge var med dåtidens medel. Det tog många år där exempelvis virke skulle fällas, ligga och mogna och sen bearbetas. Till Bolstads kyrka har gått åt en oerhörd mäng sten som skulle fraktas och sen hissas upp till torn. Se exempelvis om tornets bättring som tog flera år runt 1511 - 1514 under De lovar men håller inte

Västgaveln i Bolstad numera. Tänk dig istället för orgeln ett herrskap som sitter där med glitter och stass, medan folk av princip knyter näven i byxfickan och bugar vackert om de kommer i närheten av "de höga".

Västgötarna talar om västverk och menar dessa är inspirerade av Carlemagnes kejsarläktare i Aachen och Corvey. Västverk är dock i allmänhet så att tornet är sammanbyggt med kyrkorummet och med öppningar från tornet. Bolstad har numera en absid där man kan bygga en läktare såsom nuvarande orgelläktare. Tornet är egentligen skilt från kyrkorummet. Det finns ett lite fönster i tornet som möjligen indikerar ett plan som borde ha legat passande för en ingång till en läktare i nuvarande absid.

Det har legat i tiden att en del forskare genast ser att det är ett försvarstorn eftersom man gärna vill se strid överallt utan påtagliga bevis. För kungens/ biskopens del har det kanske varit bra att ha en ordentlig bostad när man var på visitation. En del av tornen har varit inredda med praktvåningar. Man menar att västverk = kungaloge i väst in mot menigheten och möjligen ett upphöjd podium i västra delen var lämpligt när man höll ting i kyrkan och ville skilja på kyrklig och profan verksamhet. Det är förstås antaganden men bygger på verkligheten i vissa kyrkor. Bolstad har ett par våningsplan om 4 x 4 meter och det var nog tillräckligt för kung och hov under snabba besök.

Redan har nämnts att Bengt den Gode byggde fyra kyrkor som exempel på biskopars verksamhet. En intressant fråga är om de två rundkyrkorna har något att göra med templare såsom vi ser det på Bornholm där templarkorset finns i åtminstone en kyrka. Templarna var visserligen en rik orden inom cistercienserna, men man får inte glömma att de lydde under för oss stänga ordensregler och att fattigdom var en dygd … se tempelriddare

I Värings kyrka finns ett templarkors som berättar om tidsandan då man värvade riddare för korståg till Palestina. Frågan är om dessa ska räknas till egentliga tempelriddare utan de var kanske nog bara krigare under korstågsfanan. Samma gäller tågen österut som var förtäckt imperialism som syftade att lägga under sig länderna.

Forshems kyrka med västtorn och allt är förstås en gåta. Om rätt ska vara rätt är det då nån av Tyrgils Knutsons förfäder som stått bakom den kyrkan och den senare Aranäsborgen som numera dateras minst hundra år efter Forshems kyrka. Man får gå efter bofasta släkter, men i detta fall kommer vi inte längre bakåt än till Tyrgils och han bar vapnet "upprättstående lejon på styckad sköld" och bör höra till folkungarna även om han naturligtvis kan ha tagit upp det från kvinnosidan. Man måste anta hans släkt skrev sig till nån gård inom Forshem. I alla händelser är kyrkan sannolikt exempel på stormannakyrka

Andra exempel är Lövås gårdskyrka med första skedet samtidigt med Bolstads kyrka och förmodligen säte för en tidig storman på Dal. Tidigaste omnämnande är Olof på Dal vars dotter Borghild blev frilla åt Sigurd Jorsalafar i Norge och de fick sonen Magnus som blev kung. Det är rimligt att anta att Olof var en storman samtida med Magnus Barfot och Margareta Fredkulla.

På 1200-talet bättrar man på Lövås kyrka med tegel och även ristade figurer som pekar mot folkungarna. Fastigheten vidare öden tyder på det samma … se Lövås. Örs kyrka har en datering på tegel från 1219 och det är möjligt att vid denna tid restaurerade man Ör, Grinstad, Tösse och tillkom den stora helgonkyrkan i Edsleskog i tegel.

Enligt senaste restaureringarna har Ör och Grindstad "basilikagluggar" och i Grindstad har man hittat lerfigurer från utsmyckningar och de tyder på stormans kyrka även om vi inte kan peka på nån fastighet i socknen. Men vi har en väggmålning med en tandad mur och en fyrklöver i en ring. Fyrklövern är misstänkt lika Brynolf på Dals vapen och finns i sigill från mötet på Alsnö 1280. Eftersom Algot Brynolfsson bär samma sigill är det uppenbart att detta är far och son. Det hindrar inte att Brynolf egentligen residerat på Lövås eftersom han var ingift i Hafridsätten.

Bolstads kyrkoplan gjort 1914. Faktum är att vi ej känner till den ursprungliga planen. Man antar att ursprunget är en romansk rak kyrka

Vårt dilemma är att en stor del av de romanska kyrkorna var små även om de hade västtorn. De var byggda för den lila menigheten om tio familjer. Det råder ett mörkertal om i hur stor grad man har förlorat det ursprungliga vid om- och tillbyggnader. I Bolstad är bara tornet och en del av koret ursprungligt efter vad man vet. Men det fanns korskyrkor redan på 1100-taklet såsom Olofskyrkan i Sigtuna förmodligen bygd av kung Inge och Margareta Fredkullas Västervig

Vestervig första stenkyrkas grundplan i Fontenay-stil enligt utgrävning 1929. Man fann ett mynt från 1160, men det daterar inte kyrkan på säkert sätt. Om man undantar skökorna vid koret är likheten stor. Men förmodligen stod Margareta och Nils bakom den stora kyrkan som numera är lite malplacerad i de karga landskapet.

En än väsentligare fråga är vad tyckte folk i allmänhet då det begav sig? Var de så begivna på herrefolket? Det finns flera vittnesbörd om att åtminstone upplänningarna tyckte illa om kungar med för mycket makt. Västgötalagen säger att lagman och biskop ska vara bondsöner … något som nog var svårt att praktisera. Det visar dock vad bönderna ansåg. Svårt att se att Bengt den Gode var bondeson och ej heller den högadliga biskop Brynolf som var utbildad i Paris. Samma gäller förstås lagmännen. Men teknisk sett var även adeln bönder med odaljord och lydde i början i det avseende under bondelagarn

... På Dal hände det sig på 1600-talet att bönderna stängde kyrkan när de inte gillade den präst koncistoriet hade utsett. De hävdade Västgötalagens rätt att ha en präst ur det egna ståndet.

Inte var det så noga med kyrka heller. Södermanlands apostel Botvid dateras till 1120-talet så svearna sladdade en del med kristendomen där kung Inge ett ar årtionden tidigare hade en del problem. Mot Småland riktade man korståg vid samma tid trots Sigfrid och systersönernas tidiga ansträngningar. Blendasägnen är ett minne av smålänningarnas frihetssträvanden vid denna tid.

Vill vi förstå forntiden måste vi förstås mäta med deras mått. Vilka kriterier måste vara uppfyllda för att man ska kunna tala om ett kungarike? Att det finns en lag för hela riket? Danmark var först med kungar men länge fick man dras med fem sex landskapslagar i lilleputtlandet Danmark. Det var dock större med dess dåtida delar Skåne, Halland och Blekinge och även Schleswig–Holstein hörde till Danmark då.

Sverige var från början bra mycket mindre genom att sydlänen hörde till Danmark och i norr Jämtland till Norge och Lappland var knappt exploaterat. Finland kom så småningom att utgöra en tredje del Sverige. I Sverige är så som vi tänker Skånelagen 1215 först och Västergötland följde rätt snabbt efter 1220-talet medan övriga landskap sölade. De första skrivna lagarna börjar med "Land ska med lag byggas …" Kan man inte kräva en landslag förrän man talar om ett kungarike? Då får vi gå till 1342 för vi har en landslag. Landskapslag är i sig ej landslag och mycket skilde mellan de olika landskapslagarna.

Vid samma tid tillkom engelska Magna Carta. Den krävde av den enväldiga kungen att han skulle tillgodose i synnerhet adelns intressen medan bönderna var en underklass. Våra landskapslagar är för att uppnå frid och rättvisa i bondelagrummet. Sen gammalt var överklassen som öar utanför bondelagrummet.

Sigtuna-analerna skrevs förmodligen av bondsöner som blivit munkar. Där konstateras lakoniskt efter slaget vid Sparrsätra 1247 att Upplands bönder förlorade sin frihet och pålades spannskatt och skeppsvist. Det senare var en skyldighet att ställa upp med mat för flottan. Kanske en sats för uppsvenska royalister att ta fasta på?

Om vi vill förstå dåtiden måste vi binda ihop det med deras forntid och vad som var sed och tradition och rörde sig i deras tanker. Västergötland har lämnat fler bevis på keltisk kultur än något annat landskap i Norden. Det är inte bara ritualguldet utan det är vad vi kan läsa ur språket och ortnamnen och vad vi vet om samhällsordningen. Vare sig kristendom eller nedskrivningen av landslagen var något stort språng utan närmaste en systematisering av vad som redan var.

Ännu finns historiker som vill se Sverige som isolerat från omvärlden fram till Birger Jarl. Det gäller i synnerhet i Svealand. Andra vill gärna pådyvla förfäderna strid och blod för att vi ska framstå som mer civiliserade kan man förmoda? Jag är skeptisk till vår nutida förträfflighet och överhöghet över naturen! … För min del är jag försiktig så länge det inte finns bevis och vi ej kan se proportionerna. Under 1000 och 1100-talet var det en ständig dragkamp mellan åtminstone tre poler kungasläkten — kyrkan — stormännen. Vi vet föga om folket även om vi från Danmark vet att kungarna fick fjäska för folket för att så sakteligen införa ärftlig kungamakt.

Maktfrågor tycks vara det centrala för många historiker, men då måste vi se tillbaka till traditionerna långt före 1100-talet. I den ioniska, keltiska och skandinaviska världen fanns sen något årtusen traditionen med olika lagrum för olika maktgrupper. Vi vet om folkets lagrum först med landskapslagarna, men man hade långt dessförinnan traditionen med lagläsare som det enda man behövde och de motsvarar kelternas druider.

Vid sidan om dem fanns en liten överklass som praktiserade vad vi känner som hird, men är ändock inte riktigt samma som den norska hirden. Skillnaden är att inom klassen rådde absolut demokrati dvs. en eventuell överkung kunne avsättas av sina egna. I Olav den heliges hird på hela 64 stycken var det han som bestämde och den kungamakt vi känner var hela tiden på väg mot envälde. När uppländska adeln "tillsatte" Margareta och gick med i Unionen var deras önskning att fortsätta med en självständig adel med egna lokala kungariken. Raka motsatsen är den av historikerna underkända kung Nils som hade 6 - 7 män i hirden och det mesta bestämdes förmodligen på ting.

Vi vet förstås ej hur man resonerat, men vi kan se att genom århundradena växte det fram en faktisk maktbalans. Kungens uppgift blev att övervaka maktmissbruk och fred inom landet. Han hade inkomsterna av böterna för de värsta brotten s.k. edsören och regalierna. Vi vet att danska kungarna fick strida för regalierna dvs. att få råda över och få inkomsterna av det som ej var inmutat av bönder, städer och stormän. Kungarna ville gärna ha städer för att kunna ta tull vid porten. En institution lika gammal som stadsbegreppet.

Folket behövde egentligen ingen ritualmästare eftersom det sköttes av lokala näskung, vising, thegn, talare, gode och togs över av kyrkan som höll reda på tiden. Hirden behövde en överstepräst och ledare för att avleda uppmärksamheten från deras egna lokala maktambitioner. Kungaämbetet hade egentligen utvecklats från detta. Myntningen var en lämplig kunglig uppgift förutsatt att han hade tillgång till silver och kunne administrera det. De nordiska kungarna skaffade en grundplåt genom att "beskatta" England 980 - 1016.

Men den globala historien visar från många ställen att trots längre eller kortare krig eller strid om makten gick livet sin gilla gång. Det fanns tillräcklig ordning och infrastruktur för att traditionerna skulle hålla allt igång. För historieskrivare är det tyvärr så att ofta råder syndromet att det ryms bara en sak på agendan i taget. Om man fyller den med krig och elände blir det lätt att man inte ser det tråkiga enformiga vardagslivet. Eller kanske är konspiratorisk och ser maffia överallt.

Kung Inge hade i och för sig turen att få Magnus Barfot på halsen och med en rätt ringa styrka på några hundra man kunne han bevisa att kungar behövs för att hålla frid i landet. De första kända allmänna skatterna motiveras med att de behövdes för försvaret dvs. vapentaket. Det kunne tas ut endast då verklig fara förelåg. Därutöver fanns skyldigheten att bidra till kungens försörjning när han var i landskapet. De såg till att skaffa sig egna gårdar så att de inte vara helt utelämnade till böndernas förmåga att härbärgera och bespisa.

Ordet kung hade en annan betydelse och avsåg antagligen de som spelade herre i större eller mindre landskap. Förmodligen hade de dock en officiell befattning i de flesta fall såsom exempelvi häradshövding eller i Västgötland användes även termen "bo" Begreppet näskung är sparat i folkminnet i namn och sagobrott bl.a. i Gestad nära Lövås. Men det går förmodligen bortom historisk tid även om en adlig från Närke kallar sig Näskung.

I de norska sagorna talas om kungar man inte vet varifrån kommer egentligen men som har en flock med sig. Tjocka släkten mest och sen en del lyckosökare. Vi får en förvirrad historia där man inte skiljer på fylkeskungar och rikeskungar. Munken Theodoricus talar om att det brukar uppstå flockar runt nån som kallar sig kung. I flera norska sagor kallas kungasönerna också kungar. De uppländska Karl, Kol och Burislav kallar sig kungar innan de blir förkortade.

Norrmännen var och är kanske royalister och menar att roten kongr betyder utvald och helst gudaboren ledare. Angelsaxiska språket härleder från cyning som betyder "ättens ledare" och ser man till danska och svenska kungaätter var det ett kontinuerligt flöde av makten inom en ätt.

Till kungskyrkorna Sigtuna, Vreta, Husaby kan vi lägga Bolstad i detta skede, eftersom Dal ofta betecknas som ett landskap. Bolstad och Dal var i Margaretas värjo till ca 1125 och därefter förmodligen hennes son Magnus Nielsen till 1134. Och då kommer den gemensamma nämnaren för just dessa kyrkor nämligen det stora västtornet på alla utom Sigtunas mittorn.

Dagens stridisar skulle förmodligen tala om att det var en fästning. Men de blev var och en på sin ort och landskap de första byggnadsverken i sten. De stora stenhusen dominerade landskapet och var i sig symboler för såväl världslig som andlig dominans. Några bevis för strider mellan andra än kungarna finns egentligen inte.

Svepande generaliseringar utan bevis är inte mycket värda. Däremot måste man på Dal söka förklaringar till ruinerade borgar i det faktum att det var ett gränslandskap. Ett antal gångar finns det grund att fråga sig om inte frikårer har plundrat på Dal eller att det varit en strid mellan Norge och Sverige. ... se avsnitt Folkungar på Dal

Västgötarna talar om västverk och menar dessa är inspirerade av Carlemagnes kejsarläktare i Aachen och Corvey. Västverk är dock i allmänhet så att tornet är sammanbyggt med kyrkorummet och med öppningar från tornet. Bolstad har numera en absid där man kan bygga en läktare såsom nuvarande orgelläktare. Tornet är egentligen skilt från kyrkorummet. Det finns ett lite fönster i tornet som möjligen indikerar ett plan som borde ha legat passande för en ingång till en läktare i nuvarande absid.

Det var förstås ingen skada till att ha möjlighet att bo säkert även om man kanske aldrig utnyttjade tillfället. Bolstads kyrktorn med sina tre våningar och tre rum på 4 x 4 meter kunne vara bostad när de kungliga besökte Dal någon enstaka gång för lagting. Husabys torn var mycket större och med fem våningar och det är inte det ursprungliga vi ser i dag. Kungen hade då till en början möjlighet att bo i Husaby, Vreta och Sigtuna som redan var en liten stad vid i början av 1100-talet.

St. Olofs kyrka i Sigtuna tillskrivs kung Inge medan St. Gertruds ligger mitt i staden och bör vara äldst med de andra St. Per, St. Lars, St. Olof, Maria i ring runt om. Under känd tid var St. Gertrud ett viktig helgon för Bolstad och Grindstad, men kyrkan var troligen helgad åt St. Lars.

Till dessa kom att efterföljande manliga ättegrenar byggde kyrkor med västtorn dvs. Sverkers Kaga nära Vreta. De senaste dateringar av trävirke visar att flera kyrkor med torn byggdes från 1110 och framåt. Det är för enkelt att säga att de var kungens tingskyrkor. Detta hindrar inte att vissa av kyrkorna med torn eller annat arrangemang har använts för detta ändamål. Kyrkan var den ende platsen som exempelvis vid hösttinget kunne rymma en större menighet. Se mera nedan.

Enligt en källa är Kaga kyrka byggt av Sverkers far Cornube som möjligen hade arvsrätt i den Segersällska ätten och del i Sigridslevet och detta kan då vara efter Inge, Halsten eller okänt dotter. Det är utmärkande att man talar om ett "Sigridslev" där det är möjligt att Västgötland hade kvinnlig arvsrätt till jorden på Segersälls tid! … en del tycker kanske tanken är för djärv och icke-manlig? Men man kan förstå det som att det fanns en Moder Svea som ägde de kungliga egendomarna.

Det är också ett symptom att medlemmar av danska kungahuset under tidens lopp gjorde anspråk på detta. Anknytning till Sverige hade skett flera gånger om. Lika tydligt är att de tidiga kungarnas sätesort varierade i tiden beroende på var den närmaste manliga arvingen hade sin sätesgård. Med Riddarhuset långt senare blev det ordning och reda för stormännen att släktöverhuvudet skulle bo på släktens huvudsäte.

Störst efter äldsta Husaby är Bjällboättens stora torn från början av 1200-talet. Förutom dessa finns flera ruiner eller kyrkor från tidig romansk tid med eller utan västtorn. Tornen var de första höga stenbyggnaderna från början av 1100-talet och likt Gåsetornet, Vordingborg torn en symbol för den allseende makten. Endast ett mindre antal av de tidiga romanska kyrkorna hade torn. Det behövdes sällan vapenmakt eftersom folk förstod att de som har resurser att bygga ett torn kan nog ochså få fram vapen vid behov.

Det speciella med tornen i vissa kyrkor är att man kunnat inrätta en "kungaläktare" ovanför folket. I början var den kanske avsedd för kungen under lagtingen eller hans visiter kanske vart fjärde år. I vissa danska förmodade tingskyrkor tror man att man kan spåra ett förhöjt podium i väst som då möjligen har varit avsedd för ledarna av tinget.

I förordet till 1734 års lag skriver man att landslagen var avsedd för att få bort det gamla godtycket. Man nämner då bl.a. att det var vanligt att man hade lagens paragrafer inristad med runor på bräder som var fastkedjade i kyrkväggen. Detta innebar dock att kyrkorna kunne ha lite olika varianter på samma paragraf. Samtidigt betyder det förstås att vissa kyrkor var tingsplatser. På Nordal i Holms socken nämns ting såväl vid kyrka som vid två av kyrkans gårdar Hassel och Vässby samt på en stormansgård Nordkärr under medeltiden.

I Danmark började man kyrklig kröning med Valdemarerna i slutet på 1100-talet och i Sverige blev det i vanlig ordning först under nästa sekel.

När väl kyrkan börjat bygga sina gudshus var det förstås naturligt att kungamakten följde efter och byggde sina hus och vilka i normal mänskligt behov att överglänsa varandra växte i storlek. Observera att egentliga husbyar hittar man få på kartan i dag i södra Sverige. Husen dvs. slotten kom först långt senare med början i slutet av 1200-talet. Beskattning infördes 1247 och innan dess fanns kanske inte så mycket att lagra i fataburen. I Östergötland finns Västra och Östra Husby på Vikbolandet och i Uppland finns kanske fem. Frågan är om man inte språkligt kallade stora träbyggnaderna hall och sen byggnader av sten hus.

När man talar om stavkyrka förväntar man en norsk praktkyrka eller ett Hedaredskapell. S. Råda kyrka i Värmland är från 1200-talet. En niding brände ned den och de ovärderliga väggmålningarna

Västergötlands Husaby kan betyda något helt annat. Infödingarna menar att västgötskan hade en genitiv på -a vilket innebär att man ska läsa ordet "Husets by" och det ligger i fas med ortnamn som Tunhem. Men detta är svårt att skilja från en äldre nedsliten dativ då boställets verksamhet skedde i en arketyps namn. Här kan det vara folkminnets manifestation av att "huset" blev en del av kulturen. Svenskan hör till de spetsfundiga språk där man ofta kan få en, två eller flera betydelser ur ett ord eller en ordföljd.

De dominerande munkarna blev cistercienserna fr.o.m. 1143. I Sverige ser de ut som de första klosterbyggarna. I Danmark var Herrevads kloster ungefär samtidigt, medan övriga för det mesta övertog äldre benedektinerkloster under åren 1150 – 1175. Deras filosofi var egentligen en reaktion mot gotiken och pråligheten. De fick inte ha torn på sina byggnader och det är kanske orsak till att så många av senromanska tidens kyrkor är utan torn. Förmodligen hämtade stiften byggmästare från klostren vid behov. Vi ser av det mäktiga Varnhemklostret från 1140 - 1250-tal att där fanns kunskap.

Man måste vara skeptisk till påstående att var och varannan socken skulle ha haft sin stavkyrka ... fram med bevisen vad gäller Dal! Det enda som finns är en skuren planka från Vårviks stavkyrka av 1200-tal. Kyrkobalken i Västgötalagen har stadgar om vården och ansvaret för stavkyrkor som om det bara skulle finnas sådana … en väsentlig del av stenkyrkorna del ligger på slätlandet medan träkyrkorna låg i skogsland. Men man kan icke generalisera utifrån enstaka fynd. Det finns rum för stavkyrkor, men finns det fysiska bevis att de verkligen har funnits på Dal? En svala gör ingen sommar … sommaren 1998 har inte setts en enda svala.

I Västergötland redovisar man ett 90-tal tidiga träkyrkor. Det är runt en tredjedel av de tidiga romanska kyrkorna. Det är närmast naturligt att träkyrkorna finns i de skogrika delarna av landskapet. På samma sätt är det i Danmark där Sönderjyllands och Fyns bestånd av tidiga romanska kyrkor är mindre än i övriga landet. Likadant är det på Dal och i Värmland. I samma följd finner man träsniderierna influerad av Norge.