Romansk stil

Häpna icke över guldet och kostnaden utan över konstfärdigheten i detta verk. Lysande är det ädla arbete. Dess ädla lyskraft ska tjäna till att upplysa sinnet, så att det må färdas med det sanna ljuset till Det Sanna Ljuset där Kristus är den sanna dörren

Gotikens budskap, romansk stil, dopfuntars stil, andra stilelement, basilikan, kyrkoarkitektur, tingsten, klassisk grekisk arkitektur, Colosseum, hettitisk aedicula, bladornament, hjärtros, tärningskapitäl, Ravenna

Margareta Fredkulla | Byrstad |Kyrkans stilar | Bendektinerna | Tempelriddare |Heliga män | Pelare och portar | Folkungarna | Medeltid | Stakeätten |Boken Oxlandet | sitemap | hem |

 Gotikens budskap

Abboten Suger 1081-1151 formulerade gotiken i ingressen … farao Cheops sa kanske något liknande när han byggde pyramiden som himlastege mot det verkliga ljuset? Det var ett uppbrott från den romanska stilen

Suger var byggherre ca 1137 till 1140 för den första gotiska katedralen helgad St. Dennis "Frankrikes apostel". Han ledde dess benedektinerkloster och gjorde en ombyggnad som snabbt skulle ändra kyrkoarkitekturen i norra Europa. Flera katedralbyggen var på gång vid denna tid och man skyndade sig att anamma den nya stilen. Så är exempelvis kryptan i Canterbury i romansk Stil och resten gotisk. Likadant ser man i katedraler som Modena i Frankrike och Durham i norra England att bottenvåningen är romansk medan resten är gotiskt. Kanske den gode Suger fått idén när han under romanska valv lyft blicken mot gördelbågarna och sett det spetsbågiga mönstret?

Gotiken kännetecknas av de himmelssträvande bågarna och höjden i kyrkorummet. Det högsta valvet är 48 meter i Beauvais och Kölnerdomen är fem meter lägre. Beauvais försökte på 1560-talet slå tornrekord på 153 meter eller 11 meter högre än Strassbourg men det tornet föll.

Den gotiska Stilen kom rätt snabbt även till Norden och i dess spår kom även tegelstenen. Valdemar den Store var sannolikt först med att använda tegel för Större byggen omkring 1160, när han förbättrade Dannevirke och var först med att bygga "hus". Sönderborg slott står ännu i dag medan av Vordingborg är bara Gåsetornet kvar. Han byggde också en kyrka för sin fars grav i Ringsted helgad St. Bendt (Bengt). Knut Lavard Henriksen hade dessförinnan legat i ett kapell nära den skog vid Haraldsted där han mördades. Valdemar dog 1182 på Vordingborg och ligger i St. Bendts kyrka.

St. Bendts kyrka i Ringsted byggt ca 1160 i tegel. Observera tingstenen i förgrunden.

Denna kyrka är en slutpunkt på romanska stilen och med revolutionerande rektangulära fack och en inledning till de långa rummen i katedraler. Dansk gotik börjar med att ärkebiskop Absalon (den Store) dör 1202 och efterträdaren Andreas Sunesen tar över. Han är högutbildad med studier i juridik i Bologna grundad under 1100-talet. Han lärde det mesta om kyrklig administration i Paris som var lärdomsmetropol i Europa. Därtill sägs att han gjort en avstickare till det rätt nya Oxford.

Dåtiden lärda var ofta mångkunniga vilket exempelvis var nödvändigt för att kunna leda och administrera ett katedralbygge. Paris var en stad på ca 100 000 innevånare vid den tiden och hade råd att bygga katedraler på löpande band i takt med tillväxten.

Med tanke på kungahusens inbördes relationer vid denna tid … Valdemars mor svensk … är det naturligt att jämföra och fråga i vilken takt Götaland införde nymodigheterna. Det tycks vara något av slentrian att säga att fransiskanerna införde teglet till Västergötland dvs. så sent som efter 1243? … 80 år efter Valdemar I:s Stora byggnadsverk? … och Alvasatras klosterruin är i tegel och med spetsbågar? Klostret grundades 1143.

Romansk stil

Nu ska detta icke handla om den gotiska stilen vi ser i många av våra kyrkor. Det är inte enbart bågarna utan tornen och tinnarna hör dit. De kontinentala katedralerna är ofta rent av överlastade med utstofferingar och i bjärt kontrast till den klassiska enkla stilen i romanska byggnadsverk.

En kort karakteristik av de flesta kyrkor inte bara i Sverige och Danmark utan i hela Västeuropa lyder romanskt långhus, kor med rak bakvägg och möjligen absid med rundbåge … gotisk torn, vapenhus och sakristia … möjligen senare utvidgning av långhuset. Många kyrkor har stannat vid första steget och ende ändringen är att man byggt sneda väggar på koret för akustikens skuld

Romansk stil är i många avseenden en alldeles fel benämning på stilen före den gotiska himmelsträvande stilen vi ser mest som spetsbågar och torn på väg in i himmeln. Engelsmännen kallar den normandisk stil trots att de nära in på har förebilderna i romerska lämningar från början av vår tideräkning. Vidare brukar man då tillägga om det finns en norritaliensk lombardisk eller fransk inflytelse på stilen.

I själva verket är det väsentliga i formerna för det mesta rent grekiska, där vi ej vet om exempelvis pelarna uppfanns i Egypten eller på Kreta. På Kreta var pelaren närmast kult och därom vittnar även pelaren på Lejonporten i Mykene. Det romerska är väl nog rundbågen.

Colosseum har tre rader med vardera 80 rundbågar och kolonnordningen den klassiska doriska, joniska, korintiska och med den attiska överst

I klassisk grekisk arkitektur talar man om tre sorts pelare. Den enkla doriska som påminner mest om Kretas och Egyptens pelare. Den joniska vi finner som idé i hettitiska sigill och där det utmärkas av vädurshornen som huvud på pelaren. På den korintiska pelaren har man lagt ned arbete och pengar på att utsmycka pelarhuvudet med akantusblad och palmetter. Den fjärde pelaren är den attiska som ofta är fyrkantig eller som en utväxt på väggen. Vidare kan man tala om den attiska foten, där pelaren ser ut att stå på runda plattor så att man ser vulsterna. Under detta har romarna ofta ett mindre podium.

Hettitisk aedicula med symboler för hela samhällets uppbyggnad. Vi ser symboler för solörn, morgonstjärnan, månen och överkungen som Ställföreträdare för gudarna och ledare av hirden och han står på ett underben som är folket. Ytterst satellerna som symbol för världspelarna i de tillhörande feodala städerna och mellersta fötterna är symbol för militärerna. Med detta definierades allas roll nedan för vädurshornen.

Till stilen hör vidare vad man kallar tympanon dvs. det trekantiga fältet ovanför portaler. Egentligen är det ett förminskat gavelfält såsom på Parthenon. Rent idémässigt i det hettitiska sigillet är gavelfältet på Parthenon gudarnas värld ovanför pelarna.

Rent allmänt kan man se att utsmyckningar och stil står i förhållande till hur rikt samhället är. Det är mänskligt och det är även mänskligt att även mindre samfund försöker efterlikna och ta efter. Är det gjort med smak och stil är det förstås vackert och en reklampelare för byggherren vare sig det är en enskild eller samfällighet.

Dals tidiga kyrkor innehåller få stilelement. De är enkla och funktionella för de bondebyar som använde dem och antagligen Stod för byggandet. De flesta analyserbara element finns på dopfuntar där Dals Eds dopfunt har rankor liknande dekorationer i Saint-Basile, Etampes. I Valbodalen finns fler exempel på fleur-de-lis dvs franska liljan som tidiga franska kungar bar. I Norden blev den från början symbol för en gren av folkungarna. På Dal ser vi den på dopfuntar och i andra sammanhang i Valbodalen, men den finns ristad i tegel även i fynd från Lövås.

Från Vårvik finns en snidad bjälke med s.k. liljemotiv man också finner i Saint-Basile. Liljemotivet tycks ha kommit tidigt eftersom man ser det som bård målad i Fornåsa kyrka och daterat till ca 1150 och det finns även i Eriksbergs kyrka i bårderna. För att förstå samtiden och bakgrunden till de få stilelement som finns måste man söka sig ut till källorna i Europa.

Dopfuntar

Det element som förde mig längst i sökande är de tre fötterna till dopfuntar från Bolstad, Gestad och Holm. Det är i grunden en attisk fot, men där finns ett karakteristiskt tillägg av enkla bladornament i hörnen. Då kommer frågorna om datering och varifrån idéerna har kommit.

Bolstads dopfunt där foten med bladornament förmodligen är originalet och gjort omkring 1146 senast

Östanå eller Holms kvarblivna fot.

Gestad fot har gemensamt att den är fyrkantig och har skönjbara blad.

Järns fot har knappt skönjbara blad. Formen på cuppan påminner något om Gestads.

Gunnarsnäs dopfunt tas med bl.a. därför att den gemensamma nämnaren är att de ornerade delarna är av röd sandsten och förmodligen gjorda i verkstad på Kinnekulle. Gunnarsnäs stora palmetter kan möjligen finna sin like i en bård i Kaga kyrka samt i Skälvum kyrka. Foten tycks vara en dopfunt?

Gemensamt för Bolstad, Gestad och Grindstad dvs. vad vi känner som pastorat är att de "hjärtornament" i någon form. Gestad har det som en bård på cuppan. Bolstad har två gravstenar med två olika hjärtornament varav det ena bildar en hjärtros dvs. Brynolf på Dals vapenbild. Slutligen finns samma hjärtros på Grindstads kalkmålning med den mer kända labyrinten.

Vidare gemensamt är att dessa socknar har delar av två dopfuntar och inbjuder till antaganden om att det funnits så väl sockenkyrkor som gårdskyrkor i dessa. Vi känner till Lövås och Östanå kyrkor medan en kan dölja sig på Ekholmens näs.

Enligt Lignell ska Ånimskogs dopfunt ha varit dekorerad med målade bilder och det gör att exempelvis släta täljstensfuntar en gång i tiden kanske varit översållade med bilder.

Andra stilelement

Men låt oss leta efter bladornamentet på andra håll i Norden.

Kyrkoportalen i Andst en mil västvart från Kolding, Danmark

Det är ett förnämt arbete inom romanska stilen och har därtill det eftersökta elementet av bladornament i hörnen av foten som här står på romerskt podium. Pelarhuvudena har en varierad stil som hör till tiden runt 1100 och ses på många håll exempelvis i Lunds krypta dvs. lombardisk stil med stildrag från bysantinsk stil. Denna stil torde dock var den saxiska Königslutterstilen med alla pelare olika.

Gravsten som är inmurad i vapenhuset är möjligen från samma tid varom hans hatt troligen vittnar. Vi kan anta att det är byggherreparet och stormän med pengar att anlita en verklig konstnär. Men låt oss söka vidare …

På koret av Vejerslev kyrka vid Limfjorden finner vi en pelarfot med bladornament.

Kvaderstenen ser ut som om en nybörjare hade huggit dem. Antagligen är det en lärling och kyrkan räknas till de äldsta kvaderstenskyrkorna i Danmark. Samtidigt ser vi en skymt av de tidigaste romanska kyrkorna. Ovanför taket på koret finns en utstickande sak man spekulerat över. Liknande märkliga utstickande saker finns på en något yngre Notre Dame i Paris och kallas "vattenkastare"

Ribe domkyrkas "kattportal" har alla stilelementen i lombardisk stil

… det är kattorna de mellersta pelarna står på. Liknande kattor finns i trakterna runt Bari, Syditalien dit Erik Ejegod valfärdade. Kyrkan invigdes ca 1125. Liksom många andra kyrkor har domkyrkan genomgått många ombyggnader, där teglen är ett senare bygge.

Men nu lite närmare Bolstad …

Valstad gamla portal är en smakfull liten förenkling av de föregående. Lägg märke till bladornamenten på pelarfoten och tärningshuvudena.

Härja kyrkas portal har bara två pelare, men fortfarande finner vi bladornamentet på pelarfötterna.

De övriga utsmyckningarna ger associationer till manshuvuden såväl i norra Jylland som i Norska stenkyrkor såväl som stavkyrkor. Ett stort bygge samtidigt var Stavangers kyrka och troligen har St. Swithun kommit den vägen från Winchester i södra England. Det vore naturligt om engelska benedektinare hade med sig sina helgon.

Den speciella munnen på odjuret för oss bakåt till såväl Gallehushorn 400-tal som Vendeltidens metallplattor på hjälmarna. Mannen och djuret som omfamnar pelaren får oss också att tänka på jätten i Lunds krypta. Skåningarna kallar honom Finn, medan de kristna kallar honom Simson och glömmer att det finns en Lill-Finn också … förövrigt är det urgamla temat om mannens kamp med odjuret i direkt eller symbolisk form. Båda kyrkorna är ej daterade men runt 1130 torde ligga nära.

Om vi får tro Bengt den godes legend lät han bygga Södra Vings kyrka nån gång mellan 1050 till 1090 … men det finns trävirke från 1130 i den enligt en opublicerad rapport. Stilmässigt är det en något grov portal som tagen direkt ur Lunds krypta.

 

Detaljen från Södra Vings kyrka visar dels tärningshuvudena på pelarna av samma snitt som Valstad och Härja.

Här finns extra tillägg som en hatt på huvudena. Huvudet kallas tärningskapitäl på fackspråk. Tärningskapitäl finner vi i Lunds krypta. Dubbelkapitäl finner man bl.a. i Bysans och Ravenna dvs. det är den lombardiska stilen, men även i den saxiska Königslutterstilen.

Nordiska finansiärer hade förstås ej råd med alla utsiringar, men skickliga konstnärer kunne göra smakfulla förenklingar. Relativt sett var alla utsmyckningar något som höjde en kyrka över de vanliga kyrkorna.

Det var i Ravenna skandinaven Odovaker störtade den sista romerska kejsaren Honorius 476. Det var i Ravenna han klövs 493 av Teoderik. Han är begraven i Ravenna, men hur det är med förloraren berättar förstås inte historien. Även östgoterna mötte sitt öde 540 mot en bysantinsk general Belisarius. Staden blev säte för den bysantinska "exark" dvs. vicekung, som regerade Italien tills den langobardiska Aistulf kom 751. Men bara sex år senare fick lämna över till Pippin den lille från Frankrike som gav staden åt påvedömet. Det kallas "den pipinska donationen" och blev sedermera en av grunderna för påven anspråk på världslig makt.

Suntaks kyrka sydväst Tidaholm är ett bra exempel på en bevarad 1100-talskyrka i romansk stil

Denna korta beskrivning är för att visa vilka traditioner lombardiska konstnärer bar med sig till Lund och vilken anknytning de hade till påvekyrkan. Det är möjligt gravkapellet i Vreta klosterkyrka är efter modell den åttakantade St. Vitaledomen i Ravenna.

En annan möjlighet är Galla Placiadias gravkapell från mitten av 400-talet med en rund djupblå kupol och 800 Stjärnor. Den sista kejsaren Honorius syster regerade 425 – 450 i Ravenna framgångsrikt och gav staden en storhetstid i dess skyddade läge. Förmodligen vilar hon och familjen i sarkofagerna. Den anses vara martyrernas kapell, vilket då syftar på de senare utsocknes härskarna i Ravenna.

St. Vitale är känt för sina underbara mosaiker med bibliska motiv i bysantinsk Stil. Det finns även romerska motiv och vittnar möjligen om att en del av den har varit romersk badhus. Mest känt är kejsarparet Teodora och Justinianus med var sitt följe i mosaikerna från mitten av 500-talet. Alla bär bjärt lysande strålglorior.

Kanske Strålglorian inspirerat Bengt den Gode att måla gloriorna på helgonen i Skaradomen. Säkerligen hade en och annan nordisk prelat vägarna förbi Ravenna när de besökte påven. Även i Italien var 1100-talet en period av kyrkobyggande och överallt i Europa dominerade katedraler och kyrkor landskapsbilden. I en stad som Paris syntes katedralerna väl trots att det var en storstad. Jämför den under dess tillväxt exempelvis med Borås eller nån annan stad mellan 50000 till 100000 innevånare och med katedralen som dominerande inslag så som man ser på Erik Dahlbergs kopparstick från 1600-talet.

Vreta och Linköpings kyrkor antas ha byggts efter modell av Lund som i sin tur införde inte bara italienska hantverkare och byggmästare Donatus utan även benedektiner från Monte Cassino, det mest berömda av denna ordens tidiga kloster.

Vid Lunds domkyrka fanns en stor bygghytta från slutet av 1000-talet. Erik Ejegod gjorde en pilgrimsresa till St. Nils reliker i Bari 1098 och det är rimligt att han rest via Ravenna och kanske medverkat till att få kunnigt folk till Norden. Eftersom detta inverkat på svensk arkitektur är det förstås också vår historia i Sverige.

Här får anmärkas innan vi går vidare till nästa halva, att romanska torn och granna portaler fanns kanske vid var tionde kyrka. Detta var antagligen upp till stormän och biskopar som lade pengar på strategiska ställen. Vi får aldrig veta hur mycken grannlåt som försvunnit med tidens tand och ombyggningarna genom seklen.

De snidade altaruppsatserna och predikstolarna är från en senare tid och även de mest bekostade av stormän. Mörkertalet är även stort med vad som kan ha försvunnit i ren reformationsiver eller andra våldsamheter.

Mycket av grannlåten i kyrkorna är från slutet av 1600-talet med en och annan rövad pryl under trettioåriga kriget och under 1700-talet tillkom många målerier och annan utstyrsel.

De rikare och finare utstyrda kyrkorna har förstås varit en sporre för fattigare kyrkor med sämre befolkningsunderlag. I alla händelser är allt detta ett resultat av gångna generationers strävanden … lite livsvisdom säger att det är otacksamt att göra något för att fröjda framtidens generation. Den vill upptäcka världen själv och oftast ser den med ringa aktning på tidigare generationer.

Vi har två steg av större ringaktning än andra, dels kristendomens införande, dels den reformerta kyrkans införande. Människan var trots allt lika under alla epoker och det centrala var att överleva. Alla föregående generationer har haft framgång i det … medan man kan ha sina tvivel om hur det är om ytterligare 850 år?

Basilikan modell

Rekonstruktionen av Skaradomen följer vanligt mönster för de tillväxande storkyrkorna och här avbildas ändringar under 1100-talet. Taket är förmodligen av samma typ som det tidigaste taket på Bolstads kyrka.

Fjenneslev kyrka på Själland tycks ge en bild av den tidig Skaradomen.

Denne har samma grundform som en annan stormanskyrka i Tveje Merlöse samt domkyrkorna Roskilde och Lund. Lägg märke till de små fönstren som egentligen också hör till den äkta romanska stilen. De sitter högt och ger intryck av två våningar. Ett likadant högt sittande fönster avslöjades vi restaurering av Örs kyrka och ett av Bolstad tornfönster är på denna höjd.

Jämför även med tympanon på Forshems kyrka där kyrkmodellen i profil är likadan som på kalkmålningen i Fjenneslev. Kalkmålningen var en god hjälp vid rekonstrueringen av det nedstörtade torn. Interiörbilden visar en herrskapsläktare. Västgötarna brukar kalla det "västverk" när läktaren finns i tornet. Det är förstås inte nödvändigt att den måste finnas i tornet. Den kan förstås också finnas i en absid.

Kyrkan är också exempel på en stormans kyrka och är byggt av Hvidesläktens Asser Rig, far till Biskop Absalon och Esbern Snare. Den sistnämnde byggde bl.a. Kalundborgs kyrka med fem torn och där finns ochså en läktare. Absalon grundade Köpenhamn och var väl närmast vicekung.

Interiören i Fjenneslev

Eftersom jag bodde i min barndom mellan Fjenneslev och Kalundborg är jag uppflaskad med legenderna om dessa män och inte minst en skröna om de två tornen. Asser Rig var ute i kungens ärenden och väntade samtidigt tillökning i familjen. Den fullt jämställde frun fick sköta allt hemma bl.a. byggandet av kyrkan. Han bad henne låta bli att bygga torn om det blev en flicka och bygga torn om det blev pojke. Nåja, Danmark är platt och på långt håll såg han att kyrkan fått två torn. Sanningen att säga är pojkarna födda med ett års mellanrum enligt forskningen.