Kolsäter kungsgård?

Kolsäter en liten notis som får större betydelse när man läser att det behövdes Erik av Danmarks, Håkan av Norge och Gerhard av Holsteins samtycke. Freden varade bara 19 månader och hertigarna, kungabarnen tyckte sig förstås att ha lika mycket rätt till kungarike som Birger i Svealand

Hertig Erik och Valdemar, Brytetorp, Hallebo, Kolsäter, Erikskrönikan,

Margareta Fredkulla | Kungskyrkor | Byrstad | St Nils | Bendektinerna | Tempelriddare |Heliga män | Pelare och portar | Kyrkans stilar | Folkungar | Folkungars ättartavla | Dals adel | Brynolfsöner | Om 1200-talet | Medeltid | Stakeätten |Boken Oxlandet |IndexM | hem |

Raststuga och minnesmärke från 1958 för den kortvariga freden 1305 mellan hertigarna Erik och Valdemar och Birger Magnusson. Foto K. I. Kolsettby se även www.123minsida.se/kolseter

Karl Ingvar Kolsettby besökte mig och diskuterade Kolsäter. Han är en av eldsjälarna vilka vill sätta gården på kartan eller bevara åtminstone på den historiska kartan. Endast den lokala kärleken till hembygden kan hålla historien levande. Många svenskar kan icke placera Kolsäter men annars ligger platsen ca. 3 km sydväst Gesäter och 1 km från norska gränsen. För lokalt folk är det lättare eftersom det finns en raststuga och ett minnesmärke.

Kolsettby berättar om synliga ruiner som ingen grävt i. Det krävs arkeologisk kunskap och helst grävning för att se ruinerna efter gården: Sen är frågan om det var sätesgård eller kungsgård. Lignells hemmansförteckning nämner 3 gårdar södre, vestre och östre 3 hela mantal och det talar för en ursprunglig storgård. På Dal har vi några dolda tidiga adelsgårdar som blivit indragna och sålda till skatte under den oroliga tiden 1200 - 1300.

Den historiska notisen är så liten att man inte kan binda en story till den. Freden Mellan Birger Magnusson och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar höll bara 19 månader enligt en källa. Men man kan kalla det inledning till en "historisk dokusåpa" med de tre bröderna i huvudroller. Vi ser det i händelserna där hertig Erik bröt fördraget genom infall i Viken ett par år senare. Men sen går det några år och han gifter sig med norska kungens unga dotter Ingeborg och hans son Magnus blir kung i sinom tid.

Det var dock en viktig fred eftersom man vill försäkra sig om att det blev fred mellan Västsverige och greve Gert av Holstein, Erik av Danmark och Håkan av Norge. Traktaten upprättades i närvaro av svenska stormän och kungarna bekräftade den senare

Annars har segrarna och prelaterna skrivit vår äldre historia och den är i hög grad snävt nationell och partisk mot vissa personer skribenten gillar. De styrande släkterna gifta sig över gränserna från Ryssland till Västeuropa. Sanningen om Ladulåset är att kungar både före och efter honom försökte stävja stormännens våldgästning hos bönderna. Liksom i våra dagar var det svårt att döma dem på ting med partiska domare.

.Det är frågan om kungarna man som regel idoliserar utan att fråga om det egentliga innehållet. Värsta exemplet är norska "Erik prästhatare" som fick skulden för norska reduktionen av kyrkans egendom. Faktum är att Erik var vist bara 6 år och lagen utformades av förmyndarregering och ingen frågar efter kungen, medan det icke är så noga med kungabarn som försvann i hanteringen. Min folkskola och realskolas historia var mest att beteckna som idolbiografi och nu efteråt ser man att "det var inte många siffror rätt". Högre upp i skolningen fick man en vidare vy, men tyvärr hade första vrångbilden fastnat. Ser nu när jag surfar att mycket av detta hänger kvar som konserverade mögliga fikon.

I den objektiva historieuppfattningen är det meningen att forna händelser analyseras och ligger till grund för erfarenhet man kan använda i liknande sammanhang. Idolerna blir en bisak eftersom alla idoler måste bäras upp av en omgivning och samtida möjligheter. I Sveriges medeltid fanns fyra samhällskrafter vid sidan av kungen fanns bönder, prelater och en smal överklass som var talrikast i Östsverige. Det gällde för en kung att hålla sig väl med en majoritet. Striden stod för en tid inom folkungarnas kungasläkt där de enskilda medlemmarna kunne ha bindningar såväl till Skåne - Danmark som till Norge.. Man försökte väl tillämpa arvsregler men det är svårt om en vill ha makten och än svårare som i detta fall där kungasönerna ville vara jämställda och tyckte de skulle åtminstone få sin landskap ... och hur blir det i nästa generation?

... pappa Magnus Ladulås var väl ett dåligt exempel genom att röva tronen från den rättmätiga kungen Valdemar med stöd från Östsverige. Han var tvungen att hålla "västgötaherrarna" som gisslan på Alsnö och därtill avrätta ett antal för att befästa makten. Det blev liksom tillåtet att ta saken i egna händer. Hertigarna fick kanske blodad tand när de vann ett mindre slag mot kung Birger. Kung Birger fanns det nödvändigt att ge de uppstudsiga bröderna en läxa och samlade tillräckligt folk att det skulle avskräcka bröderna och deras norska förstärkningar.

De hade inte ett starkt fäste i Västergötland. Bygget av Dalaborg var minst sagt anspråkslöst med en hall 25 x 12 meter när redan fanns Alsnö Hus och Valdemar i sin tid hade börjat bygget av Vadstena där tegelbyggnader med spår fortfarande finns. Resurserna och folket fanns i Östgötland och Svealand. Bostadsdelen på Nya Axevalla var vist av samma storlek men där fanns en stor förgård. En del menar att Birger Jarl byggde första Axevalla. Men många tidens borgar bär spår av att ha brunnit flera gångar såsom Dalaborg 3 gångar och vi känner datum bara på den sista.

De historiska källorna har i århundraden kopierat tidiga uppgifter där än 10000 än 20000 man nämns som den här som drog mot Dalaborg under ledning av marsk Torkil Knutsson. Borgen rymde kanske normalt bara 50 man och hela Dals befolkning var förmodligen bara några tusen? ... det kan ha varit svårt med mat i dåtidens glesbygd. Mer rimligt är att utgå från säkrare bakgrund…. Ett känt exempel är att när kung Magnus behövde hjälp mot västgötarna hyrde han in 100 ryttare i full rustning från Danmark och med fanns vist 700 fotfolk från Holstein. En ryttare motsvarade kanske 10 till fots men ändock ska man ha klart för sig proportionerna.

Ett par hundra år senare exemplet är när dansken skulle jagas ur Västgötland kom Ture Jönsson Tre Rosor ned genom Värmland med 40 man.. Det är väl en mer rimlig siffra för ryttaruppbåd och för besättningen på Dalaborgs 300 kvadratmeter. Vi får ochså nämna Alsnö Stadgans regler om att hertig fick ha 40, biskop 30, rådsmedlem 12 och riddare/ väpnare 4 hästar. För att man skulle få ihop en bondehär var man tvungen att få med sig bönderna i beslutet. De ville säkerligen inte börja traska 2 – 4 mil om dagen veckovis för att näpsa ett par bröder.

Källorna brukar nämna att hertigarna byggde Dalaborg på arvejord. Men trakten runt åmynningen tycks vara gammalt krono eftersom där finns hemmanet Hallebo som förmodligen har varit avelsgård sen "urminnes". Tanken går till Margareta Fredkullas tid då hon med Dalsland i förläning säkerligen haft sätesgårdar i hjärtat av Dal. Om man kan spåra Sigrid Storrådas kungsliga arvet i 250 år är det väl inget märkligt om Margaretas Fredkullas arv gick till folkungarna med band tilltidigare kungasläkter. Bolstad kyrka, nära Dalaborg byggt i mitten av 1100-talet har torn och det brukar vara tecken på att storman eller kung byggt kyrkan och dessutom hade man ett relativt stort jordinnehav. Eftersom 3 av gårdarna runt år 1400 var avelsgårdar är det mer rimligt att tala om kronans jord. Senare vill Karl IX bygga avelsgård på Kambol i närheten som var krono.. Vi har icke dokument eller vittnesbörd om ägare utan måste förlita oss på ägarlogiken och traditionen att gårdar förblir i släkten eller som kronans jord. Det är tillförlitligare än munkars skriverier efter hörsägen.

Adeln var beroende av att ha egna gårdar eller att släkten hade gårdar om man för nån tid ville bo på en ort. Folkungarna hade med säkerhet ett gammalt fäste i Gestad. När kung Valdemar "flydde till Dal" var det säkerligen till Fasters gård. Hon satt på Agnatorp i Västergötland vilken nämns i samband med Hertig Eriks "spisekammare". .Ruinerna av gårdskyrka i tegel vid Lövås vittnar om en stor mans gård. Det finns i närheten en gammal frälsegård Brytetorp / Bröttorp som vittnar om en förvaltare av stormans gårdar. Andra fynd är Marinasons vapen som hör till folkungarna. Gårdsnamnen Stora och Lilla Kyrkbyn ger aning om att en kyrklig prelat hade prebende. I mitten 1300-talet testamenterar en av Hafridsgrenen till sockenkyrkan och det är tecken på att släkten ägde gårdar där .

Det hade icke utvecklat dokumentation och vi vet icke vad hertigarnas förläning innebar just 1304. Några år senare vet vi att Axevalla Hus hade återuppbyggts till "ny borg" och Ingeborg av Norge, Eriks hustru fick det i förläning vid giftermålet. Normalt skulle man ju tro att hertigarna hade full dispositionsrätt i hela landskap såsom Västergötland och på Dal. Så enkelt är det icke eftersom vid denna tid byggde stormän borgar som egna domäner. Därtill hade Sveakungen sina fästen och som Magnus Ladulås och Birger Magnjusson makten att förstöra. Vi har bara en massa fragmentariska uppgifter man icke kan skapa skriven historia av. Men man kan måla upp andan i tiden

Perioden 1200 – 1300 bör egentligen kallas "släktfejdernas tid" där folket sällan var engagerat.. För det mesta var det skärmytslingar med en mindre styrka riddare inklusive deras uppassning och fotfolk. Brevet där hertigarnas erkände att de uppviglat mot Birger och försäkran om tro och loven visar att hela släkten var inbegripen. Det krävs samtidig försäkringar från Kungarna av Danmark och Norge samt Gerhard av Holstein att icke stöda hertigarna mot Birger. Dessa tre var samtidigt svärfädrar till de tre Magnussönerna.

Tyvärr var det en period med många som, kunne göra anspråk på makten och ärftlighet är svårt när det är många om budet. Västra Dal är ett gränslandskap och mer än nån annanstans syns banden över gränserna som suddar ut nationerna och binder ihop familjer mer eller mindre fast. Förmodligen har Valbo och Vedbo bakåt i tiden hört till Norge och varit Magnus Barfots argument för att införliva hela Dal. Kroppefjäll är en delare där Dalboslätten i gammal kultur är riktad mot Västgötland. Men de två delarna var förstås för lite att bilda ett kungarike av den typ som bygger på personlig makt.

Under några hundra år ser vi dragkampen mellan västgötar och svear vilka ville var självständiga folk. Det forna Västgöta var icke ett kungarike utan byggde på "alla mäns ting" och "svear äga kung taka" och då var alla lika värda och Sveakungen vara bara högstav domare att skylla på.. I Svealand ser vi att kung Johan titulera sig "svears kung" även i brev till västgötar. Men senare under medeltiden nämner kungarna oftast båda landskapen. Övriga Sverige var ett osynligt bihang kan man säga när makten talar. Sen får man kanske icke glömma att Skåne äger en av kronorna i "tre Kronor" sen Magnus Erikssons tid.

Samtidigt fanns de danska banden som, västgötarna lutade sig mot. Men i Svealand fanns den viktiga maktfaktorn i en stor och rik överklass. När sen Margareta skulle väljas skrivs "stormännen tillsätter Margareta" Medan Danmark och Norge valde drottningen på landsting. De östsvenska lagarna är skrivna i en anda av "från ovan" i motsättning till västgötarnas "alla mäns beslut och alla övervakar alla" ... en annan sorts civilisationens polityr bland svear

Hertigarnas öde påminner om kung Valdemars och samma gäller deras anknytning till Dal och forna Löfås respektive Kolsäter. I kölvattnet på dessa och de befryndade Algotssönerna konfiskerades egendomar och en del såldes vidare som odaljord = bondejord som var skyddad av släktkollektivet. Bondejorden kunne beskattas men icke avyttras utan hela släkten hade förköpsrätt. Odaljorden var en socialförsäkring för familjen och ett beskattningsunderlag för gärder som ofta blev stående skatter att betala med produkter på anfordran

Adeln kunne förpanta, köpa och sälja jord med vissa restriktioner. En välordnad adelssläkt höll alla egendomar inom släkten med ett överhuvud. Sen kunne de olika familjerna bo eller ambulera och "äta upp sig" på lediga egendomar medan familjer hade ett par sätesgårdar. Utvecklingen följde kontinentala mönster och kan i runstenar spåras till 700 – 800-talet. Bryte/ förvaltare omtalas i de äldsta landskaplagarna och denna var då bolagsman i Skånelagen/ anställd förvaltare i Uppland. På Dal har vi några "brytetorp" nära gamla storgårdar.

Men vi behöver få proportionerna där Erik av Pommerns Skattebok från 1403 ger ganska goda om än fragmentariska uppgifter: Det var efter digerdöden som tog 30 – 50% av befolkningen och lämnade ödegårdar. Det fanns ca 300 skattebetalare, 3 herremän och ett dussintal lågadel och då fanns 3 avelsgårdar på Sundal och 2 tjänstemän på Nordal.

På Valdemars och hertigarnas tid var förmodligen proportionerna mycket desamma. Men lokaliseringen av herrar brukar variera med tiden. Speciellt synliga ruiner vid Ekholmen berättar om "en annan tid" och det glunkas om en borg vid Sunnanå. Texterna säger att hertigarna byggde sin anspråkslösa borg på arvejord. Vilket kan betyda kungliga jord eftersom man inte alltid höll reda på kunglig/ statlig jord och "arv och eget". När kung Birger kom med sin styrka flydde de säkerligen till en annan gård med äganderätt eller dispositionsrätt. Det var då Kolsäter som kan ha varit en enda stor gård på 3 mantal alternativt 3 avelsgårdar som normalt vid den tiden skulle föda 12 familjer

En historiskt obildad person som Jan Guillou kan häva ur sig "Före Birger Jarl fanns bara Maffia" där han i synnerhet hatar västgötarna. Uttalandet säger allt om en attityd han försöker få alla svenskar med på. Ingen vågar protestera öppet eftersom sakargument bitar icke på fantasier. …Vi behöver honom dock som jämförelse och för att sticka håll på om han pösar för mycket -;).

Många självägande bönder jag mött känner djupa historiska rötter som strävar mot urberget. Jag är uppvuxen nästan bland och lekte på långdösar och gånggrifter från fjärde årtusendet som de verkligt synliga rotstumparna. Här på Dal har jag i Töftedal. funnit att man haft stenmonument som är lika gamla som på Själland. Mycket av min forskning har ägnats åt att tolka de djupa rötterna: Jag har alltid haft den djupaste respekten för förfäderna i klass med vad jag tyckte om mormor ... aldrig att jag skulle gå på den teologiskt akademiska forskningen värderingar och attityder.

Stenmonumenten måste man förbinda med organiserade samhällen med "lagar" som passade samtidens behov. Äldsta skriftlig beviset om de germanska stammarna samhälle får vi från Tacitus ca 100 AD. Han berättar om tingsdemokrati, som han nog som romare knappt förstod eftersom han mötte en folkdemokrati där alla hade en röst ... och icke en liten klick patricier på Roms Forum. Tinget "alla män" var en maktfaktor som kunne väga upp den gryende klassen av stormän. Tinget övervakade den lokala ordningen och såg till att även stormän följde seden ... annars kunne de flytta utan för samfälligheten. Det var fritt fram för vem som helst att skaffa sig resurser att komma in i innegänget, som var som en egen klass skilt från bondesamfälligheten. Allt detta fanns långt före Birger Jarl och vi vet ej hur långt bakåt det går.

Det var rationellt med storhushåll och det fanns ingen anledning att skifta jord så länge man bodde i familjekollektiv eller behövde frigöra resurser för handel exempelvis. Det var social trygghet som luckrades upp med privatiseringen.. Arvsordningen var frågan om att räkna ätteled/ släktled för att bevisa sin tillhörighet och andel av kollektivet. Det fanns icke skrivna ägolängder men "gamla män och kvinnor" var den praktiska lagstiftningen genom att hålla reda på alla gamla avtal och annat juridiskt förutom att några kunne de grundläggande lagarna utantill ... det dö Guillou, tugga på det! Ta av dig plastrustningen och kom ned till verkligheten från din höga häst!

Frivilliga grävare och Länsmuseet har gett oss lite att ta på om den forna stormansgård och kyrka på Löfås kallad Murängen numera. När ska de göra detsamma på Kolsäter?