Ägarlängder

I detta avsnitt finns ägarlängderna generationsvis för de olika säterierna. De har kompletterats med vad det gått att få ihop om var och en. Berg var stamhemmanet vilket framgår av anmälan till Riddarhuset. Ättens äldsta skrev sig till berg till 1600-talets slut

Berg, Nordkärr, Ekholmen, Gillanda, Vättungen, Lövås, Hönsäter. Råbäck, Håberg, Amund Svensson Stake, Mauritz Olofsson Stake, Anna på Berg, landshövding Harald Eriksson Stake, friherre Harald Eriksson Stake, Johan Olofsson Stake , Anders von Mentzer

Berg |Nordkärr|Ekholmen|Gillanda|Vättungen|Lövås|Hönsäter|Råbäck|Håberg| Stakefront | Militära bravader |Staketabeller |

Oxlandet| Hushållet| Seder| Kvinnan| Skatt & Handel| Samhället| Stormakt| Innehåll| Tidig medeltid | sitemap |hem |

Bergs ägarlängd

Detta gäller då bara från Stakernas tid … för tidigare se Ramfrid av Hafridsätten folkungarna

1300-talet Den tidigare historien går i korthet ut på att vi vet att Berg tillhört Ramfrid Bengtsdotter av Hafridsätten som testamenterar Berg 1358 till sin tjänarinna Märta Mattsdotter. Observera att Stakevapnet har färgerna gemensamt med Hafridsätten.

Vid något tillfälle kommer Harald Lake/ Stake 1365 - 1411 från Malma VGL till Berg. Vid denna tid valde man adelsnamn efter det starkaste i giftet eller släkten eller vad som annars kunne vara politiskt rätt. Han blev av med en del gårdar i Västgötland vid drottning Margaretas räfst som pågick i län där överklassen tillskansat sig jord tvärt mot odalrätten. På Dal gällde det bara norra Dal. Äldsta pergamentet är om att han 1392 köper Såtenäs bestående av 6 gårdar. Nästa är pergament är från 1396 då han köper egendom i Malma av kyrkan under namnet Harald Stake och det bekräftas av Skarabiskopen. Vi kan med säkerhet säga att detta hör därefter till Stakeätten eftersom det finns med i Stakearvet som sen bildade Fryxelska stiftelsen

De tidiga handlingarna om denna släkt är förvirrande och även Lakerna har tydligen egendom i Bohuslän/ Wiken. Om detta sen är via Lakernas giftermål eller via Stakerna som kan tack Grupendals från Dynge i slutet av 1400-talet för de stora egendomarna i Västgötland och med lite arv i Bohuslän

0 - generationen 1400-talet gravstenen i Holms kyrka beställt av Lindorm Stake runt 1624 - 1626 upptar en tidigare anfader som möjligen är väpnare Niklis Svensson Stake gift med okänd kvinna med vapen Båt? … se bild nedan.

I:a generationen

1472 Amund Svensson Stake ärvde av en som hette Sven, vet vi säkert. Kanske denna är Sven Niklisson som A. Lignell nämner utan att hänvisa till källa. Kanske arvet gällde även Berg detta år då han tillsammans med hustrun Birgitta Håkansdtr Bölja fick Hönsäter med flera gårdar på Koll. Men eftersom en gift son Olof nämns redan 1484 måste de ha gift sig i början av 1460-talet senast.

Birgittas mor Anna Laurensdtr blev förmodligen änka 1472 eftersom hon i Norsk Diplomatarium Brev 250 och 251, nämns som Håkan Svensson Böljas efterleverska. Hon gifte sig sedan med den danske rikemannen Eggert Grupendal som förmodligen hade huvudsäte i Dynge Bohuslän levde 1477 men ej 1482. Han hade köpt på sig förnäma gårdar på Kinnekulle ... se nedan Hönsäter. Han var barnlös och gav tidigt Birgitta hemgift och syster Dorotea och bror Johan fick sin del av arvet.

I två brev 265 och 266 av 28 juni 1477 finner vi "en friboren man, som kalles Stake byggiendes j Norige j Wiikin" som talesman för Birgitta om en gård Utaal, Bro i Roden Uppland där Birgitta och syskonen tillkänns det som arv efter Håkan Svensson. I ett brev av 2 juli säljer Birgitta med talesman "Væbneren Amund Stake paa Dal gjør vitterligt, at han med Samtykke af sin Hustru Birgitte Haakonsdatter har solgt til Rigsforstanderen Hr. Sten Sture 18 Øres og 1 Örtugs Land i Utaal i Bro Sogn for 120 Mark i svenske Penge"… ( adeln skrev sig gärna till släktens gårdar och då vad som passade bäst för tillfället)

Det finns brev skrivet i Erikstad? 1482 om arvskifte mellan Birgitta och hennes syster och bror Johan vilka får Onsjö, Ullerön i Ed, Björsäter i Tösse och Torp i Valbo. Dessa gårdar hör till de som är kända tidigt under medeltiden och vandrade mellan olika händer.

Hos Stakerna hamnade de i olika medlemmars händer till skillnad från de gårdar som hörde till säterierna. Medan systrarna får resten efter fadern Håkan Svensson. Men dess gårdar kommer senare i Stakernas ägo åtminstone för en tid. Han byter till sig 1488 med hustrus medgivande Ransberg med Tjernakil mot Backagården i Medelplana Kinnekulle.

Amund hade tydligen svårt att vara överallt, eftersom en Erik Hansson tränger sig in och tar avraden för Stora och lilla Hönsäter, Trolmen, Skagen och Sjörås kvarn. Det är möjligen en avlägsen arvinge. Men dessa tilldöms Amund på ting i Skara 1492 vid 6 marks vite. Saken kungörs på ting i Nordal & Sundal under häradshövding Nils Wästgöte ungefär tio år senare.

Amund blir häradshövding 1504 och är 1504? i Norge med Svante Nilsson Sture. Därvid förlorar han gods för 40 mark och får räntan av 7 gårdar i Holm som kompensation. Året därpå skriver han till Svante och kräver 36 mark eftersom fogden Knut Knutsson har tagit avraden framför näsan av honom. Samtidigt meddelar han att han inte kan komma till Svante eftersom han är sjuk. Det blir dock inte reglerat utan sonen Olof kräver så sent som 1517 denna fordring han har i fädernearv.

Det är detta som ger upphov till spekulation i norsk bakgrund till Stakerna. Dock torde spekulationen från 1300-talet vara starkare eftersom den bygger på dokument från 1396.

Förövrigt finns bara enstaka brev kvar efter Amund. I ett brev är han officiant vid donation till Vadstena av Vageln, Snarstigen, Smedsbol. Dessa kom sedermera under Nordkärr och Stakerna.

II:a generationen

1515 Ska egentligen vara Olof Amundsson och han residerade på Wästerråda. Nämns gift med Gregers Jönssons änka 1484. Omkring 1500 är han emellertid gift med Hamfrid Byting och de ärver Råbäck och Håberg m.m. av det ursprungliga Grupendalarvet.

1517 i april skriver han till Sten Sture och meddelar att landsfogden Lasse Vinter har dött och gett honom order att ta befälet tills riksföreståndaren meddelat vem som ska ta över förläningen. Han ber att få ta över Lasse Vinters kronobönder så länge. I maj skriver nya landsfogden Algot Kruse till Sten Sture och tar upp Olofs krav på staten denne ärvt. Kruse skriver att Olof lidit skada för statens skuld, men vill ha det reglerat genom att få kronobönderna i Holm.

Detta innebär att dessa i ett tidigt skede kommit under kronan eller tillhört folkungar. Det finns inte så många möjliga gårdar, eftersom man vid denna tid bara räknade hel- och halvgårdar. Inget hindrar att halvgårdar skrivits ned till fjärdedels gårdar och då räcker underlaget till vad som blev frälsegårdar under Berg. Se även specificerat ägande.

Olof dör före 1526.

1526–40 Änkan Hamfrid Byting och hennes nya man sedermera häradshövding Nils Foborg styr på såväl Berg som Råbäck. Han byter bort en av sina egna gårdar mot Södra Östanå för att komplettera Berg 1533. Detta var 36 år innan säterilagen kom. Ett par år dessförinnan fick han räntan av Gunnarsnäs stomme m.fl. vilka är ursprunget till Ekholmen. Det är antagligen lön för att tillsammans med Erik Amundsson till Hönsäter ha drivit in klockskatten.

År 1541 21 mars får han brev på att vara häradshövding på Dal.

III:e generationen

1540 Movits eller oftast skrivet Mauritz Olofsson Stake blev fogde på Dal enligt full-makt av 6 aug. 1548. Hade dessförinnan fr.o.m. 1541 sysslat som fogde med indragningen av kyrkgods. Som synes av tabellerna över ägandet kom mycket av de nya godsen från Vadstena och kyrkans ägande.

Om soa går te Rom å tebakers igen,

så ä ho so likaväl.

Nästa dokumenterade jordförvärv och byte är när Mauritz blir släktöverhuvud till Berg och Råbäck genom arv 1544. Syster Anna Olofsdtr Stake får Håberg och blir anmoder till den friherreliga grenen Flemming av Liebelitz. Denna kvinnolinje behandlas inte vidare i denna bok, men finns i bakgrunden. Håberg ägde och kom att äga gårdar på Dal bl.a. i Skållerud ett laxkar, Forsbo och Skalåsen. I Gestad vandrade Hopperud och Sannerud mellan Håberg och Löfås.

Efter detta ser vi i brev av 1547 att han med kungen eller kronan byter till sig Norra Östanå mot ett par av sina gårdar på Kinnekulle.

Resten av jordförvärven till Berg får vi sluta oss till genom att 1547 års jordebok rymmer kyrkgods såsom stommen Holm och Hassle? (Öster)Råda samt Näs (Framnäs) plus några mindre tomter. Dessa syns senare i Bergs, Nordkärrs och Ekholmens jordinnehav.

Lön syns 1547 för kyrkgodsens indragande. När Mauritz blev fogde på Dal 1548 får han 1550 biskopstiondet från Nordal och Sundal 70–80 tunnor spannmål värda runt 400 mk.

Året 1566 får Mauritz en rejäl löneförhöjning till 1713 mk eller Bolstads pastorat plus Ånimskogs socken i förläning.

Kanske Kung Erik XIV blivit nöjd med honom efter att 1564–65 under Sjuårskrigets värsta strider ha bannat Mauritz befälhavare för Dals hemmastyrkor med: " och du behöver inte vara så rädd som du brukar". Erik syftar då på att Mauritz försökt sluta fred med bönderna på andra sidan av gränsen medan yrkeskrigarna rustat sig. Det var alltid så att kungarna ville totalkrig medan de lokala bönderna ville fred. Tydligen hade bannorna effekt eftersom Mauritz & Co infaller och härjar bl.a. Akershus i Norge. Tyvärr dog han året därpå på Håberg.

1566 Efter Mauritz död 1566 blir det änkan Anna på Berg och tillsammans med sönerna Göran och Eggert för Råbäck, men Berg tycks ha varit hennes ögonsten.

Det är ett återkommande formellt fel att knyta Anna på Bergs ursprung till Forstena eftersom hon är av en egen linje Bronäs. Hennes farfar Lindorm Brunsson riksråd 1520 var bror till Torsten Brunsson båda från Häggatorp. Torsten gifter sig till Forstena medan Lindorm gifter sig Siggesdtr Sparre till Bronäs. Deras son Göran Lindormsson till Bronäs gift Agneta Nilsdtr till Stola blir föräldrar till Anna på Berg … svårt att hålla reda på manslinjer som hoppar över till kvinnosida.

Hon hade hunnit föda 10 barn med Mauritz varav flickorna Karin, Britta, Agneta, Holm-frid dog unga. Hon blev 80 vilket innebär att hon gjorde sina affärer i åldern 53–75.

Anna på Berg står nog inte efter Mauritz när det gäller att samla jordagods med sönerna i åtanke. Hon får även pension efter sin man genom tiondena av Bolstad, Frändefors och Örs pastorat rimligen i storleksordningen minst 200 mk. För detta skulle hon kunnat köpt 10 tunnor lax, vilket hon inte behövde eftersom Berg hade 20 laxar om året ännu vid denna tid från ett laxkar vid Upperud ström.

År 1569 under Johan III:s andra år kommer den nya lagen som tillåter och uppmanar adeln att skaffa sig egna små "kungariken" eller säterier på minst 6 mtl. Det var startsignalen till en bytes- och köpkarusell som inte slutade förrän 1686. Då förbjöds att bilda nya säterier av den sorten. Samtidigt slutade alla ekonomiska rättigheter av friherreskapet. Benämningen säteri blev kvar och tillämpades på snart sagt varenda sätesgård även efter att nya ordningar tillkommit.

Anna på Berg på gravhäll i koret Holms kyrka … vist är det så att man hellre vill säga "Mor Anna på Berg"?

Hon gifte om sig med Erik Andersson Röd, förmodligen från Hedåker, Hyringa VGL. En Stolagren ursprungligen från Strö på Kålland och som sedermera kallade sig Ekeblad. Anna på Berg närmast och Hamfrid Byting hade ochså Stola i anvapnet – gemensamt med Forstena. Det är möjligt att dessa förde med sig en del mindre gårdar som arv från Väster-götland där Erik Andersson antagligen dog barnlös. Just Annas generation eller 1500-talet innebar ett enormt samlande av gods, vilka sedan 1600-talets generationer kunne förvalta och betala ut arv utan att stamarvet minskade. Det är antagligen orsaken till att en så stor samlad arvsstock som Fryxellska stiftelsen kannat bestå. Det är med stor sannolikhet är arvegods från 14-1500-tal exempelvis från Malma och Hedåker.

Det är tydligt att hon verkat på Sundal för att antingen Eggert eller Nils skulle få ett säteri där. Löfås lösgodslista talar sitt eget språk. Anna på Berg dog 1591 på Berg och begravdes i Holms kyrka. Hennes gravhäll finns i koret med texten:

"Här ligger begraven den ädle och välborne fru Anna salig Mauritz efterlåtne hustru till Berg. Hon avsomnade uti Herran Kristus på Berg den 29 mars anno 1591. Samt med Olof Stakes son Mauritz till Berg, Holm. Gud uppväcke dem båda till en evig glädje Amen."

IV:e generationen

1591 Göran Mauritzson Stake skriver sig till Berg och Råbäck. Han var kung Johan III:s kammartjänare 1580 och blev första slotsloven på Vadstena 1588. För övriga data se Råbäck där han blev stamfar till en gren.

1593 Göran dör och hans bror Lindorm eller Lennart/Linnart tar över Berg. Han blev 1590 häradshövding i Kåkind, 1594 i Kulling och 1594 i Tierps och Wendels härader. Må väl nämnas att han och bror Erik lär ha varit oskiljaktiga och ville dela grav och så blev det.

Lignell tar upp hertig Karls brev av 25 juni 1605 där fogden på Dal Peder Knutsson Roos till Säffle anklagar Lindorms bröder Nils och Erik att vara i hemligt samförstånd med Sigis-mund. När Lindorm är i Stockholm samma år i juli befaller hertigen att ta honom i förvar eller att kan ska ställa en stark borgen.

Det är inte första gången Karl har ögonen på Stakerna från Dal och Råbäck. Eventuell miss-tänksamhet kan ha härrört från att Stakerna var helgarderade genom att tjäna så väl Johan som Karl. Råbäcksfolket hos Johan och Karl själv hade i följd Eggert från Dal och Erik från Hönsäter som hovjunkare och marskalk. Han avstyrde Eggerts bröllop med en flicka av ätten Posse. Denna ätt var i onåd.

Saken om Sigismund tycks ha runnit ut i sanden eftersom Erik och Lindorm levde till 1624 och 1646 respektive … och enligt en annan källa dog Nils året innan nämnda angivelse?

Lindorm får representera Stakernas religiösitet där bröderna Nils och Erik kan ha valt Sigismund därför att de var katolska. Lindorm låter lägga en häll i koret till Holms kyrka folk till exempel:

Hesekiel 37

Detta säger herren

Jag ska öppna Edra

gravar och vill

hämta Eder

mitt folk därur

Lindorm Stake 1598

Kanske var det för att ge tillkänna var han stod … och varna sin församling. Detta var året då Sigismund fick på nöten av hertig Karl och avsattes året därpå.

Lindorm blir den första på Dal att bry sig om kyrkan och bygga upp den. I protokoll från visitation 1583 heter det: "Kyrkomuren är skriden isär i ena hörnet, likaså den östra gaveln". Samma protokoll säger även att det fanns ingen bibel och att det var illa ställt med övriga inventarier.

Holm var annex till prosten i Ör. Man måste bedöma att Lindorm gjorde den till Stakerna och adelns kyrka i Holm. År 1626 skänker han nattvardskalk jämte patén och en ny lillklocka istället för den staten med hans far och Erik på Hönsäter som verkställare konfiskerat " för rikets uppbyggande"

Cuppan är förnyad på 1870-talet men foten och patén är ursprungliga.

Lillklockan bär inskriften i omkretsen: "Da pacem Domine, in diebus nostris, mit Gottes hilf. Gus.Mich. Hinrich neiman zu Lübeck" … samt på sidan "Lindorm Stake till Berg anno 1626"

På sin ålders sista år låter han bygga till ett vapenhus 1644 och möjligen har man byggt om koret till 1600-talstil samtidigt. Det var illa ställt med kyrkorna och Stakerna var först att rusta upp "sina kyrkor" … för Bäcke och Dalskog kyrkor, vilka byggdes på 1650-talet se Vättungengrenen. Ekholmen har förstås sett till att Gunnarsnäs kyrka följde Stakernas stil. Bönderna började rusta sina först från 1660-talet framåt och fick ofta hjälp såsom att Beata på Läckö hjälpte folket i Ör.

Den tredje hällen i koret och gjort antagligen runt 1626 efter broder Eriks död 1624. Av texten synes att dessa båda ogifta ungkarlar har varit oskiljaktiga. Lindorm var ättens äldste och gjorde introduktionen som ätt Nr 121 på riddarhuset och den skrev sig till Berg. Man behövde 16 anor för att vara gammal adel. I övre raden Nr 1 ser vi liljekonvaljen som står för anfadern Niklis Svensson. Hans hustrus vapen Nr 5 till vänster lär vara en båt (här felritat):

"Härunder ligger begravna två bröder ädle och välborna. Men Erik Stake till Nordkärr som i Herranom avsomnade anno 1624 den 10 april anno 16 … (öppet för Lindorm) dessa vilka alltid har haft ett kärt umgänge tillsammans och därför begärde att ligga tillsammans i en grav. Gud förläne dem en salig uppståndelse Psalm 37.

Hur lustigt är det att bröder bo i endräkt

tillsammans ty då får de Guds välsignelse."

Slutraderna är som sprungna ur den forna tiden då brödrabo var ett signum för Dal. Även under Stakernas tid fanns en del gårdar på Dal av karaktären brödrabo.

Det finns en notis i Nordals dombok från samma år Erik dog. Det var en Elin på Berg. Hon dog 113 år gammal. Det var inte ovanligt med höga åldrar. Lindorm måste vara född innan Mauritz dog 1566 och måste då ha blivit runt 80 år gammal. Hans några årtionden yngre brorsson Gustav på Ekholmen blev också runt 80. Han var den stora byggherren när det gäller manbyggnader på Ekholmen, Ransberg, Berg.

För Elin gäller dock ett frågetecken. Det antas att hon var Elin Sjöblad och änka efter Eggert. Detta skulle ha varit ett tvångsgifte eftersom hertig Karl Eggerts arbetsgivare inte tillät att han gifte sig Posse som var i onåd. Betänk dock att Elin som var född 1511 skulle ha tvingats till giftermål runt 1580 70 år gammal? Trots allt inte omöjligt. Att gifta om sig var ett sätt att ordna försörjningen utan att tära på sitt eget arv och ägande.

Klappa den första myrstacken och

gnid dig sedan med handen, blir du ej solbränd.

I början under studierna av Stakerna var det förvirrande med alla likalydande namn och beteckningar d.y. och d.ä. Utredningen har visat att en del kunne strykas och andra är då av olika grenar och epoker, samtidigt är det inte är säkert att alla är med på antavlorna?

Ur Sundals dombok 1629/6 Lindorm Stake till Bergs fullmäktige Per Andersson begärde bevis om Lindorm Mauritzson Stakes frälse lagfångna gods som är belägen inom sätes-gårdens Bergs rå och rör nämligen:

Östanå 2 gårdar – Sunnanå 1 gård – Holm 1 gård – Hassle ¼ hemman – Östar Rådane 1 gård – Sörbyn ¼ hemman – Torp 1 gård

Tydligen gäller det bevis att användas i vist sammanhang. Att välja på är då om det gäller säteriet eller inskrivande i adelskalendern, vilket var aktuellt efter 1626.

Sista omnämnandet gäller en av hans landbönder år 1649, men det kan vara efter hans död eftersom det antas att han dog före 1646. Han dog ogift.

V:e generationen

1645 Landshövding Olof Eriksson Stake av Hönsätergrenen skrev sig till Berg och har som äldst blivit överhuvud vid denna tid. Regeln om en äldste var angivet i reglerna för Riddarhuset. Han utgav brev från Berg under sin landshövdingtid 1639–48 i Värmland–Dal. Han alternerade tydligen mellan residenset Carlsberg i Karlstad och Berg. Han blev den sista av den gamla stilen om man säger så. Där Berg antagligen mycket tidigt har varit lagmansgård och säte för överheten på Smördal dvs. Sundal och Nordal och kanske en del av Tössbo.

Under tidig medeltid hölls tingen i Holm, Väsby, Hassle och Nordkärr. Oftast i präststommen Holm och var säte för landstinget vilket gällde hela Dal. Vid såväl häradsting som landsting och i synnerhet vid sistnämnda deltog oftast högre herrar. Dessa skulle förstås ha logi och ett centralt ställe som kontor. Det är rimligt att anta att Berg varit som ett inofficiellt "landskontor" under en period fram tills att tingshusen byggdes i slutet av 1600-talet.

Olof dog 1664 och hans västgöta-arv gick dels till hans dotter Emerentia som fick Årnäs, dels till hans bror friherren Harald Eriksson Stake. Denna bildade förstås en egen linje 1657 när han blev friherre. Och gårdsarkivet kan knappast stämma med verkligheten att kapten Gustaf Hansson residerat på Berg 1680 eftersom denne dog vid Landskrona 1644 (se under Råbäck).

Mer troligt är att ryttmästaren Gustaf Olofsson Stake på Ekholmen tagit över eftersom han levde till in på 1670-talet efter vad domboken visar – dog troligen 1675 – se mer om denne under Ekholmen. Han var av samma generation som Olof och närmast att vara överhuvud. Arvet bestod antagligen endast av säteriet Berg utan lösarv. Och det är väl naturligt att anta att han som på 1640-talet skröt med "kosteliga byggningar" på sin första egna sätesgård Ransberg, sen som överhuvud under 1660-talet byggde Bergs huvudbyggnad med 12 gemaker – Kanske förebild för Strömsberg, Tössbo dess make.

Bilden från seklets början visar 1600-talsbyggnaden på Berg.

VI:e generationen

1670-talet Har gården sannolikt genom arv eller byte efter Gustaf Olofsson Stakes död hamnat hos Carl Persson Natt och Dag samtidigt med Nordkärr. Det finns ej känt lagfart på bytet. – se även Nordkärr. En enstaka notis i domboken antyder att Berg och Nordkärr kan ha drivits gemensamt vid denna tid – gemensam fogde.

De manliga grenarna på Berg, och Ekholmen dör med Gustav Olofsson Stake och på Dal finns endast en manlig Ulrik Johansson Stake till Vättungen och han är utan arvinge. Säte för överhuvudet blir därefter Råbäck.

Den, som gapar etter allt, han ser,

han får gråta, nä de andre ler.

VII:e generationen

1680-talet Tycks sedan övergått till Gustaf Carlsson Natt och Dag. Enligt domstols-notering 1718 sålde han till Johan Reuter 30 okt. 1688 för 3800 rdr in specie. Reuter kommer från Reutersberg och Ekhult, Björk-säters sn, ÖGL mellan Söderköping och Valdemarsvik – vapen ryttare med sabel på rött fält Nr 314 Sannolikt gren av Reuter från Skälboö i nära grannskapet Nr 158.

1694 gjort kartering av Berg och några underlydande gårdar.

VIII:e generationen

1718 sonen kapt. Gustaf Johan Reuter tog över gården och gjorde sig minnesvärd genom att skänka en predikstol till Holms kyrka. Denna adelssläkt är död på manssidan.

Nordkärr

1275 Anund Posse riddare om fanns bodde i Danmark

1314 Tord Posse riddare ---------------- "------------------------------

1370 Erik Posse riksråd -------------------" ------------------------------

1390 Lage Posse riksråd??? ingift i Tun andra sidan Vänern

1400 Knut Posse hövitsman

1404 Katarina Posse

1409 Brita Bryngelsdotter Posse

Testamenterades till Vadstena kloster av Katarina Knutsdotter Hafridsätten gift Posse 1407, indrogs till kronan under 1500-talet. Om Katarina skrivit längden skulle hon nämnt sin rot i folkungarna och att Hafridsättens höjdare av och till bott på Nordkärr. Möjligen har även drottning Margareta besökt under hennes tid i Norge eftersom hennes hovdam var gift till Nordkärr. Pappa riddaren Knut Algotsson bodde på Norrkärr under hans tid som häradshövding på Dal i norske kung Håkans Magnussons tid.

Till Nordkärr skrev sig dock under denna tid 1450 Jöns Posse, 1470 Knut Posse, 1530 Axel Posse och 1566 Knut Posse, utan känt ägorätt, men hur skulle man i Stockholm hålla reda på vad som hände på Dal om ingen opponerade sig. Den inflyttade ätten försökte skapa egna rötter och herresäten.

1571 Anna Stake änka i pant 1571–80

1606 Erik Stake häradshövding

1628 Nils Posse till Löfås riksråd

1665 Mauritz Posse till Löfås friherre

1672 Kristina Posse

1675 Nils Liljehök överstelöjtnant

1678 Carl Persson Natt och Dag major

1684 Göran Ulfsparre major

(Enligt gårdsarkiv förvaltare F. Hj. Nordqvist gällande Stakegårdarna)

Lage Nilsen Posses vapen. Ändrades till enkellinjade motstående trappgavlar.

I ägarlängden finns bara ett fel nämligen är den att lita på? ... eller ska man strunta i den. Man kan ställa frågan har Posserna själva skrivit handlingarna? Förskönat genom att ha 5 manliga Posse mellan 1275 och 1404, trots att adelskalendern och andra källor icke vet om nån Posse före början av 1400-talet.

En Lage Nilsen Posse från Nörhald vid Randers, Jylland gifte sig med Märita Tre Rosor till Tun. Vi vet vi att han 1435 gjort anspråk på Nordkärr, men jagats bort från Nordkärr genom kung Christoffers brev. Lage Posses motiv är antagligen bakarv efter sin hustru och vilket återgår på att Ramfrid Bengtsdtr Hafridsätten testamenterat till Tre Rosor via sin systersbarn.

Det finns bevarat brev där Brita Bryngelsdotter Tre Trappgavlar 1409 bekräftar Katarina Knutsdotter Hafridsätten I dessa namn finns ingen känt manlig Posseanknytning annat än som bakarv genom gifte och kvinnosidan någon generation senare..

Att Brita godkänner testamentet hänger ihop med Katarinas och Brita har samma farmor Tolvedotter i hennes första gifte med Algot Brynjolfsson Hafridsätten känt 1322 Katarina ger förövrigt ochså Haraldstorp på Sundal, vilket kan återföras på Ramfrid Bengtsdtr Hafridsätten som var Algots faster. Det är förmodligen korsarv till en folkungaätt och indikation på folkungarnas anknytning även till det häradet genom arv.

Slutsatsen blir att Nordkärr så långt vi kan spåra var Hafridsättens gods känt sen början av 1300-talet. Bengt Hafridssons son Brynolf antas fått detta medan Ramfrid fick Berg och Västergården. Sonsonen Knut Algotsson har möjligen skrivit sig till Nordkärr och var på häradshövding på Dal ca 1378 till 1392. Knut hade tre döttrar varav Katarina fick arvet på Nordal medan de andra systrarna Ingegerd abbedissa i Vadstena och Ingrid fick arv i Norge och abbedissan fick gods i Västergötland, dels släktgården Agnetorp, dels gods i Kållands härad samt i Östergötland Hammar-kinds härad … se Folkungar

Likaså vet vi att Nordkärr finns dokumenterat som Vadstenas gods vid 6 tillfällen i bevarade dokument. 1407, 1409, 1442, 1457, 1466 och 1502 utförligt. Därtill Nordkärrstorp säker-ligen nuvarande Torp eftersom det räntade en halv gårds smör samt torpen Gutvik, Gatan, Littlatorp, Häljenäs, Näs. Se tabeller för Stakernas ägande och odling.

III:e generationen

Resten av listan må godkännas som någorlunda sanningsenlig. Vi vet att Anna på Berg efter Mauritz död 1566 la ner sin själ i att skaffa alla sönerna ett eget säteri och Nordkärr var ämnat åt Erik.

IV:e generationen

Erik var kung Johan III:s kammarpage och från 2 april 1592 häradshövding i Uppvindinge. Han skrev sig till Fredsberg, Vadsbo hd vi inte känner till eller ser mera i handlingarna och sätter fråge-tecken för eftersom han antas vara ogift. Men vid denna tid krävdes att häradshövdingar var bosatta i sitt härad. Kan dock finnas ett barnlöst äktenskap bakom.

Mer säkert är att han skrev sig till Nordkärr och gjorde affärer på Dal enligt domböckerna. Såsom 11 nov. 1611 säljer han Krökserud, Skållerud på Dal och några år senare Korserud som hört till denna gård. Detta är släktens skattejord han handlar med och man undrar om han inte tycker om lax eftersom han säljer bort ett laxkar värd 20 årliga laxar. Han kunne väl inte ana den miljöförstörande flottningen som kom i gång först i mitten av seklet och blev till men för laxfisket och där här må citeras ett brev:

"Eftersom av mig undertecknad ett sannfärdigt vittnesbörd begäres om det laxfiske uti Upperuds ström av Bergs och Nordkärrs ägare en tid varit nyttjat, kan jag för sannings skuld icke vägra att berätta om det min salige fader Anders Nilsson, Krökserud sade att den ström fordomdags har lytt till Stakerna som bodde på Berg och Nordkärr.

De hade uti Krökseruds ström haft ett laxekar som stod på en bergsklint uti strömmen som sedan och ännu kallas Laxekullen. Enär dessa herrskaper ägde detta fiske har bönderna i Krökserud samma fiske skött och laxen de fick uppe på en ren uti Krökseruds gärde bytt och skiftat. Denna ren är för den orsakens skuld kallad Laxrenen. Samma ren har min salig fader Anders Nilsson plöjt upp. När han gjorde detta talte han om att på samma ren hade mycken god lax bliven skiftad och delad.

Men sedermera är samma fiske av Brätteborna alldeles förstörd tillika med kvarnen genom deras blocke- och sågetimmer, som de släppa utför strömmen, vilket ej allenast stött omkull laxkaret utan och bräckt av den bergklint i strömmen varpå laxkaret sig stödja månde. Och enär min salig fader tillsade ibland andre Brättebor en som kallades Börje att han ej allenast fisket, utan ock kvarnen fördärvat för honom. Börje svara då: "Det kommer icke dig vid. Vi betalar varje år för strömmen till herrskapet." På den tiden herrskapet som ägde Åsen fick av Brätteborna eller Vänersborgarna den skatt eller skyld som för samma laxefiske förstörande utgavs.

Detta kan jag med sanning betyga och fast till yttermera visso låta härunder sätta mitt namn och bomärke. Datum Upperud den 31 augusti 1697

Maret Andersdotter i Krökserud

Nästa miljöförstöring kom när Upperuds bruk väl kom igång och skövlade skogen mer nog-grant än när mastehuggarna tog de bästa träden.

Efter Erik Stakes död 1624 detta inslag i domboken:

V:e generationen

1628/6 Välbördig Gustaf Stake inlade ett bytesbrev underskrivet av välbördiga Cicilia Christoffersdotter och välbördig Knut Persson Roos för alla sina barn och syskon år 1625, vilket tillförne varit ett hävdebyte emellan sal. Erik Stake till Nordkärr och välbördig Margareta Knutsdotter till Stompne på deras ärftliga frälses gods och gårdar nämligen Gillanda i Vedbo hd och Rölanda sn, däremot givet 2 gårdar i Värmland i Glava sn Stridsbol och Rud. Då Stridsbol och Rud efter sal. Erik Stake fallit på Gustaf Stakes lott har Gustaf gjort skifte med Cicilia Knutsdotter och hennes barn, så att hon ska behålla Stridsbol och Rud och Gustaf Stake däremot givet nämnda gård Gillanda.

Efter Erik ärvdes Nordkärr av Nils Posse till Säby och Löfås gift med Anna Nilsdtr Stake. Posserna fick äntligen Nordkärr efter ett par hundra års tjat om man säger så. Men det var kanske inte så intressant längre ...

VI:e generationen

1672 Deras dotter Kristina Nilsdtr Posse ärver Nordkärr 1672. Men byter bort det året därpå 16 mars 1673 enligt domboken till Nils Liljehök. En sidolinje till Lake på Malma och gift Posse.

Nils säljer till Carl Persson Natt och Dag 1678 och han var Possemåg. Kristinas bror friherre Mauritz Nilsson Posse lägger in klander utan resultat, så att gården går till svågern och sedan 1684 åter dags för klander:

Nordal 1684 Uppbud på sätesgården Nolkärr med 1/2 Solberg, utjorden Sogatan och 11 små oskattlagda hemman Heljansnäs, Sundsnäs, Gudvik, Smedsbol, Snarestigen, Hökeliden, Aspedalen, Boda, Hafden, Vaglen, Kasene, Torp 1 med utjord Linnerud, Hökeberg 1/2, Lillegatan 1/4, Näs 1, Svankila 1 alla i Holm sålda av Carl Persson Natt och Dag till Jöran Ulfsparre. Klander!

Göran Ulfsparre till Henriksholm, Ånimskog får dock gården och är gift med Britta Posse. Hon dör 1704 och över Lennart Posses arvingar 1719 går gården till friherren Mauritz Nilsson Posse 1734. Mauritz får synedom 1697 mellan Backen och Svankila? Mauritz är den andra friherren efter kvinnliga Staker.

Om Ulfsparre må nämnas en anteckning i "Gråkappan" Carl XI:s almanacka för 31 juli 1691: Den 31 kom jag till Vänersborg och åt hos överstelöjtnant Göran Ulfsparre på hans gård, som ligger på Dal, Nordkärr" ... tja kungar brukar ju ha svårt att placera orter. Men Nordkärr hamnade rätt medan Vänersborgarna kanske tycker illa vara. Han stannade till 4 augusti nordan kärret. Kungens viktigaste ärende i Väst var att delta i grevinnan Aschebergs begravning i Göteborg. Greve Aschenberg var kungens mentor sen barndomen och kallas bl.a. "Lille far" och "Min kära gamle gubbe" av kungen. Men det hanns med lite god mat och sen kom han faktiskt till Vänersborg ochså där han mönstrade garnisonen. Aschenberg går till hävderna som den verkliga häradsbetäckaren – 26 barn lär det ha blivit. Endast en son levde att föra arvet vidare.

Ekholmen

Ägarlängd:

Det blir inte en lika klar generationslista som de andra eftersom Ekholmen med flera tycks vara en delvis en avspjälkning från Berg parad med köp och byte. Och här dras ägarlängden fram till Fryxellska stiftelsen av 1839. Den tycks ha bildats på Stakernas "Ekholmenarv". Släktleden följer adelskalendern.

II:a generationen

1530-tal Nils Foborg häradshövding på Dal skriver sig till Gunnarsnäs och har även Kyrkbyn. Han var gift barnlöst med änkan Hamfrid Stake till Råbäck och Berg och han för då Gunnarsnäs/ Ekholmen till boet och det är en gammal kyrkstom han fått i lön. Den ärvs sen av Olof Amundsson Stake till Wästerråda. Det hör till det kyrko- och Vadstenagods som Stakerna får genom lön och köp efter reformationen.

III:e generationen

1548 släktöverhuvudet Mauritz Olofsson Stake till Berg, Råbäck, Wästerråda och Ransberg med Benebo och Tiernakil/ Kärrkil införlivas 1552. Kärrkil är ursprungligen ett fall för sågkvarn.

IV:e generationen

1577 Olof Mauritzson Stake till Ekholmen fogde på Dal 1590–93. (Först när Stakerna dött ut och in på 1700-talet kallades säteriet Stakelund). Under dennes tid kompletteras huvudgårdarna Ekholmen, Kyrkbyn, Wästerråda med småtorp som fattas för att göra ett samlat säteri.

Wästerråda ligger mitt emellan Berg och Ekholmen och har varit som en reservgård under uppbyggandet av båda säterierna. Det har liksom Torp mellan Berg och Nordkärr kunnat räknas än till den ena och än den andra sidan. Frågan är om Wästerråda och Sunnanå är ursprungligt arv eller hör till de gårdar Amund fick i kompensation för förluster i Bohuslän?

Om sönerna Gustaf och Johan nedan. Jungfru Kerstin Olofsdtr Stake skriver sig 1640 till halvsäteriet Wästerråda 4 1/2 mtl och efter hennes död till en brorsdotter.

V:e generationen

1624 Gustaf Olofsson Stake ryttmästare och oftast då tillsammans med Johan Bagge ryttmästare Vedbyholm försvaret av Dal under danska krigen 1643–1660. Bakom sig hade de då ett par ryttarkompanier om tillsammans 300 man samt en eventuell bondehär med yxhamrar, forkar, liar och andra slagträn. Det var vad man hade, kanske en och annan mynningsladdad gammal bössa för björnjakt ochså. Vid Köpmannebro finns möjligen lämningar efter de skansar man byggde för att möta dansken 1645.

Han var gift med Elsa Magdalena Silfversparre dotter av Ture Månsson Silfversparre och Anna Andersdotter Rosenstråle. Genom giftet fick han Molnby 2 mtl med 8 underlydande hemman i Vallentuna hd och sn samt Tuna 2 mtl i Semminghundra hd, Frösunda sn.

Av en slump ingår i detta arv även "Annas-arvet" efter Anna Perdersdotter. Annas mor var Anna Amundsdtr Stake gift med Peder Danske i Uppland. Dottern Anna slutade sin gren. I testamente 1591 och 1594 ställdes villkor att hennes arv skulle återgå till Stakerna. En del hamnade hos Flemmings Håbergsgrenen, en annan till Leonard Stake Råbäcksgrenen och tredje delen kom automatiskt genom att Silfversparrerna hade Molnby och Tuna.

Under Gustaf Stake får väl nämnas att han tillsamman med farbror Lindorm Stake på Berg, Nils Posse på Nordkärr och Johan Bagge till Westerby (Wedbyholm) sponsrade präst-sonen från Ör Gunno B. Blutherus. Denne 21 år ung 1632 gav ut sitt Lovtal till Dalsland som latindisputation i Uppsala vilket hörde tiden till. Gunno kallar sig nordäling och han förtjänar kanske citeras med sin inledning av Ovidius ... på svenska för säkerhets skuld

Men likväl han önskar

kunna i fädernas bygd röken från härderna se

Ljuvlig den lockelse är, varmed hembygden drager oss alla till sig

och låter oss ej någonsin glömma bort

Gunno hänvisar till romaren Ovidius men kunne lika gärna ha hänvisat till Homeros om Odysseus som längtar till Itaka ... eller varför inte till gammal sumerisk litteratur om den vittfarne som längtar hem till mammas köttbullar och de kända tingen som etsades in i barndomen. Därför är allt därhemma alltid lite grönare – lite större – lite varmare ... men blir ack så smått när man sen återvänder hem ... allt detta är allmänmänskligt genom årtusendena

Förvärvet av Gillanda

Detta säteri kom till Gustaf Stake under Ekholmen genom arvbyten efter Erik Stake till Nordkärr 1628. Det lär ha bestått av Gillanda 1 samt Åsen 1, Rostorp 3/4, Ulldaln 1/4, Bruneberg 1, Dalen 1, Tveten 1, Roth 1/2 tillsammans 6 1/2 mtl.

Gustaf var lika driftig som farfar Mauritz och byggde "kosteliga byggnader" på Ransberg på 1640-talet före nån annan egentligen. Den stora byggnadsperioden kom efter danska krigen på 1660-talet. Bönderna övergav sina torvade ryggåsstugor först in på 1700-talet till förmån för den dalsländska varianten av parstuga.

Gustaf syns även på tingen exempelvis 1628 som närvarande och senare kanske som ersättare för häradshövding Olof Eriksson Stake. Denne var sysselsatt med att organisera Åmål under 40-talet. Se även under Berg.

Medan Anna Gustafsdtr Stake, änka efter Jonas Planting-Gyllenbåge 1660 skriver sig till Molnby och Tuna.

Dotter Hamfrid Gustafsdtr tidigt änka efter Bengt Klasson Hård får sedermera 1676? Gillanda säteri. Gustaf dog 1676–1679 ... syntes första gången på ting 1628, så han borde ha blivit närmare 80 år.

Vättungengrenen

Om Vättungens ursprung strida de lärda, som man säger. I alla händelser tycks det vara donerat till Vadstena av skattebönder. Helt klart är att såväl Vättungshov (Vången och Vadstenahögen) och Vättungen av 7 torps storlek 1502 upptas i Vadstenas jordebok och förblir där till Västerås recess 1527. Det är möjligt att Stake på Berg arrenderat av Vadstena. När den kom i Stakernas ägo är oklart. Förmodligen senast i samband med att Erik Stake får Nordkär 1578.

Det blev en kort avgrening efter att Johan och Gustaf Olofssöner delar på arvet och där Johan fick Vättungen med en del lösgods från 6–7 socknar på Dal upp till säteris storlek.

Johan Olofsson Stake regementschef Wästgöta–Dalinfanteriet och stupade 25 sept. 1657 vid Hjärtum med 17 sår. Han skrev sig till Vättungen, Bäcke sn på Dal och i Skaraborg Ströberg, Strö sn och Öjevalla, Åsaka sn. Dessa sannolikt efter hustrun Elisabeth Oxehufvud föräldrar Anders Olofsson Oxehufvud och Margareta Lillie. Barnen Agneta, Leonard och Ulrik Stake.

Sida ur religiös skrift 1653. Översatt från tyska av Andreas Svenonius, Bäcke

Johan ägnade mycket intresse och pengar åt kyrkan. Han gav bidrag även till en skrift. Han sörjer för sina socknar genom att bygga och rusta Bäcke och Dalskog kyrkor. Dalskog hade funnits på 1500-talet, men blev nedlagt i slutet av 1500-talet:

Nordals dombok 1619: De bönder i Dalskog kom för rätten och beviste med de äldste män som boendes är i Örs gäll. Så ock Herr Bryngel, kyrko-herde där sammastädes med handskrift förmedlade att för 30 år sedan, att Dalskogs kyrka var obyggt och öde. Deras klockor som fordom hängde vid Dalskog var förd och stod i Gunnarsnäs kyrka, då några bönder kom ifrån Walbo härad boende i Ödeborg socken till bönderna i Dalskog och Gunnarsnäs socknar och med dem avhandlade att köpa denna klocka för penningar. Dock med sådant förord att om Dalskog kyrka med tiden byggs ska de återfå klockan för samma penning. Detta var med ed bekräftat, att bönderna i Dalskog skulle ha sin klocka igen och då ha igen vad de förbättrat på denna klocka.

Vet ej om de fick återlämna klockan eller om Johan gav dem en ny. Antagligen hade Johan tanken att expandera i Dalskog. Bäcke blir sedermera egen socken efter att tidigare ha hört till Ödskölt. På taket av Bäcke kyrka finns en vindflöjel JS och med säkerhet för att minnas Johan Stake.

Johan hade lärt känna Andreas Svenonis från Örebro i Stettin och funnit en trosfrände i lutherska läran. Han skickade Andreas till Wittenberg för ytterligare studier. Sen tog han honom hem för att bli huskaplan.

Andreas Svenonis tillägnar Johan en bok:

"Och detta mitt välmenta uppsåt måtte vinna framgång och boken med goda vänner kunna kommunicera. Har välborna översten flitigt gjort sitt till att betala omkostnaderna för tryckningen. Han som annars med god vilja till Guds hus har välborna översten nyligen uppbyggt sin sockenkyrka Bäcke på Dal. Därmed bevisat att han har rätta allvar och hjärtelag att befrämja Guds ära. För en sådan vårdnad och omsorg om Guds hus välstånd — Guds heliga ords fortbestånd och det värdiga prästämbetets främjan bör överstens berömmeliga namn ej glömmas, utan i all ära ihågkommas

Actum Vättungen den 13 juli anno salutis 1654 … Andras Svenonis"

Johan hade som regementschef även tjänstebostad och Vättungen blev aldrig säteri om ens sätesgård ... dvs. oklart var han bott egentligen. Gården var utarrenderad för det mesta. Vid ett tillfälle 1661 var en granne från Kårud ovarsam med eld i smedjan han lånade. Han dömdes att bygga upp hela gården inklusive manbyggnader.

Till lösgodset 2 kvarnar, Bäcke sn samt antagligen 7 ovärderade torp, vilket nämns i dombok. Därtill: Hängesten 1/4 Ödsköld sn; Ragelbråna 1/4, Järn sn; Amundserud 1/4, Skållerud sn; Håbolsbyn ¼ Dalskog; Källtorp 1/8 och Erlandsrud 1/4 såld av Ulrik till Anders von Mentzer 1682 för 500 rdr så ock 1687 i Ör sn Ylingebol 1/4 och Norra Örnäs 1/2 för 400 rdr; Björsäter 1, Tösse säljer Ulrik 29 juli 1664 för 500 rdr till Johan Gabrielsson Sparvenfelt

Ulrik Johansson Stake blev kapten vid Jönköpings regemente död 1703 och gift Elsa Kyle till Kylehov Hångers sn Jönköpings län. Ulrik blev den sista manliga Staken från Dals säterier … tillbaka till Ekholmen:

VI:e generationen

1679 Efter Gustaf blev det bara flickor kvar – även om en Olof nämns 1650. Men fadern blev gammal och gårdarna och godsen gick till flickorna. Först blir Malin gift med kapten Forbes, och skrev sig till Ekholmen. Elsa gift med den välskrivande Johan Pleningsköld vars många ägobrev står sig än den dag i dag. Båda makarna tog Vättungen i pant av Ulrik 1681 för 5000 dlr kmt = 1111 rdr.

Syster Holmfrid hade fått Gillanda och pantsatte det samma år. Om det var egna problem eller om det var för att hjälpa systern må lämnas öppet.

Ulrik löste aldrig in pantet, vilket tycks ha varit över värdet på Vättungen. De redan bortsålda delarna därav betalades bra av von Mentzer så att det knappt var mer än ett mantal och några småtorp kvar. Att jämföra med att hela Berg och Norrkärr vid samma tid vardera var värda 3200 rdr. för 6 mtl/st.

Anders von Mentzer vars far Liborius inkom från Meissen, Tyskland efter tjänst från 1620 i bl.a. Livland, Preussen, Pommern och vid Fredrikshald 1663. Han lär ha haft träben. Han adlades 1663 med introduktion året därpå som nr 720.

Anders Liboriusson 1626–1718 syns första gången i Ekholmens ärenden 1672. Han säger sig vilja ta upp sätesgård på Rinnen, Ekholmen 1676 efter giftermål med Christina Gustafs-dtr Stake. Men på Ekholmen blir det Hamfrid som styr för ett tag.

Bara två av paret Mentzers söner klarar perioden med Karl XII. Äldsta sonen Gustaf Andersson Mentzer 1663–1733 brukade Sunnanå 1682 och senare Ransberg där han tog upp fler oskattlagda torp.

Han hann vara med vid Gadebush 1712, Fånge vid Tönningen 1713 rymde 1714 så att han hann vara med mot Norge 1716. Blev sedan kommendant i Malmö 1716–19, men hade blivit så sliten att han pensionerades i förtid som överste.

Gustav Andersson Mentzer följde Stakernas tradition med generositet mot kyrkan. Han skänkte altaruppsatsen till Holms kyrka 1727. En kyrka som till följd av kyrkolagen och herrarnas tillväxt ändrades väsentligt. Det syntes med en gång i kyrkan, där Berg hade stol Nr 1, Nordkärr stol Nr. 2 och Wästerråda stol Nr 3 … för bönderna gällde förstås samma hackordning graderad efter gårdarnas storlek.

Johan Andersson Mentzer 1675–1757 var först i tjänst i England, Spanien och Frankrike med senare orter som Düna 1701 och Rigas försvar 1710. Slutade som överste 1747 och skrev sig till Wästerråda och Ransberg.

Anders Mentzer och hans linje kallas "yngre grenen", Den tog ibland anfadern Liborius’ efternamn och lär finnas den dag i dag. Vapnet är en hjälm med plymer.

Elsa Gustafsdtr Stake levde längst av Stakeflickorna och dog omkring 1718–1720 och slutade den grenen enligt nedan. … se Fryxell-Langensköldska Stiftelsen

Löfås

Det tycks ha varit adelns strategi att köpa sig ett eller flera hemman i socknar eller härader i syfte att få foten innanför och undersöka möjligheterna till säteribildning och sen köpa upp allt efterhands. Detta skymtar i tidiga folkungagårdar på Dal.

Senare hade Stakerna trevare ute med Vättungen i Bäcke; minst tre hemman i Skållerud och Ransberg var kanske en början. Men de feta nejderna låg på Sundal och det förvånar att man inte satsade på Bolstad. Det fanns mycket gammalt kyrkgods allt sedan unionstiden. Men kanske det var många om budet.

Tegelfragment från Lövås. Är det ett lejon eller en leopard?

Nu blev det istället i Gestad. Där lyckades Stakerna bilda säteriet Löfås och Possernas ambition strax innan förbudet 1686 var att bilda ett säteri i södra Gestad. Man började med att byta tillbaka Hopperud och Sannerud som genom arv fanns hos Flemmings på Håberg.

Nedan en ägarlängd för Löfås med komplettering av arvgods från andra håll. Men först några drag om Gestad/Löfås förhistoria, där vi såg tidigare att även Hafridssonätten tydligen haft förankring.

Ruinen Lövås … se även Folkungarnas Lövås

De senaste årens utgrävningar av Lövås visar att här byggdes en kyrka ungefär samtidigt med kyrkan i Bolstad i mitten av 1100-talet. I mitten av 1200-talet tycks den dock ha byggts om för profana ändamål eller blivit en gårdskyrka. De tidiga kyrkorna var ofta byggda på privat initiativ. Bland fynden finns brottstycken av dekorerade tegel. De intressantaste har franska liljan och andra något som tycks vara bakdelen av ett lejon.

 Marinassonvapnet … ofta felaktigt kallat leopardvapen. Leoparden visas alltid med hela ansiktet om heraldiken ska vara konsekvent. Vanligast rött lejon på gult fält och vit lilja på blått fält.

Marinssons vapen var lilja och lejon i delad sköld och det antas att detta vapen har sitt ursprung av en kvinnolinje efter kung Valdemar Birgerssons dotter Marina … ende bäraren av det namnet man känner bland högadliga. Även Liljan torde ha kommit ursprungligen ur Folke den Tjockes ätt. Den grenar sig i fjärde ledet efter Bengt Snivels.

Det tycks ligga nära till hands att folkungarna ägde Lövås. Detta innebär att en släktgren hade fritt tillträde till släktens gårdar. Exempelvis i Erikskrönikan sägs att kung Valdemar ägde och bodde på Agnatorp i Västergötland men den torde ha varit faster Hafrid Magnussons gård. Det var vanligt att adeln reste fritt runt på släktens gårdar och skrev sig till dem. Liksom att samma gren hade arv på Dal och sannolikt även Lövås eftersom ett underliggande torp senare skänks till Vadstena av Hafridsätten. Se utförligare under Folkungarna.

Erikskrönikan berättar även att Valdemar flydde till Dal efter förlusten 1275. Då vore det ju lämpligt att bege sig till den då nyrestaurerade gården Lövås.

Gåtan med gårdens totala utplåning kan möjligen ha samband med de hårda inbördesstriderna mellan kung Valdemar och brodern Magnus Ladulås och västgötaoron 1275–88. Då gick man hårt åt de Valdemartrogna bl.a. i Vadsbo förstördes Ymseborg och länsherrarna där och i Värmland avrättades 1272 Johan och Birger Filipssöner av vapen Liljeörn. Det är fortfarande Värmlands vapen. En annan möjlighet är att den strök med p.g.a. brudrovet.

Detta är i alla fall en lilja.

Magnus Minnesköld bildar den kungliga linjen med upprest lejon, medan bror Birger Brosa känt 1160 – 1202 bär en lilja i vapnet. Förmodligen är liljan arv från Frankrike och Folke den Tjocke medan det uppresta Lejonet var i Tiden och faktisk kan vara inspiration från Anjou eller England. Vi får väl också komma ihåg att i närliggande Normandiet fanns gammal nordisk släkt.

I början bytte man så väl vapen som gods, så det är ibland svårt att följa ätterna. För att spåra släkter har man bara fyra medel namnen, godsen, vapnen och ibland titlarna. Därtill arvsreglerna lika för bönder och adel och det ger en logik man kan följa.

Svårigheten är alla okända barn och värst med flickorna där även frillobarn förekommer. Marina är med största sannolikhet en Valdemarsdotter medan Hafrid är Valdemars faster. Att Hafridsätten nämnas beror på att Haraldstorp vid St Kyrkbyn och senare tillhörande Löfås ägdes av Hafridsätten tills det testamenterades till Vadstena och sedan senare återkom till Stakerna på Löfås. Det presenterade ett mindre bakarv

Så väl i Sverige som några hundra år tidigare på kontinenten genomgick kyrkan en period där herremännen sökte sig till kyrkan för karriär och gods … ja, tog t.o.m. över kyrkan så som i Tyskland och Frankrike .. biskopar hade kungabarns rang i hackordningen. Därför är det möjligt att St Kyrkbyn varit en privatkyrka för en tidig folkunge.

III:e generationen

1563 Mauritz Olofsson Stake får i lön Stora Kyrkbyn. Den hade varit indragen till kronan.

IV:e generationen

1580-talet Eggert Mauritzson Stake söker samla gårdar för ett säteri. Under några få år hade han Gstad stom, men den drogs tillbaka och förlänades nån annan. Han var ju inte bostadslös eftersom han skriver sig till Råbäck ochså. Eggert gifter sig "på bemälte hertigs föranstaltande" 1587 på Nyköpinghus med Elin Sjöblad dotter av amiral Sjöblad.

Att Hertig Carl är med på ett hörn beror på att denne vill förhindra ett giftermål med Posseätten som råkat i onåd som Sigismund-trogna. Efter Eggerts död sägs att Elin blir den gamle på Berg och dör 1624 113 år gammal, vilket bl.a. noteras i domboken? Vilket skulle ha inneburit att hon var runt 70 vid giftermålet?

1594 Bror Nils Mauritzson Stake tar över Kyrkbyn och byter till sig Löfås mot Västan-väga i Järn och Berg i Grindstad. Han slår ihop St. Kyrkbyn med detta och bygger antagligen en huvudbyggnad "en träbyggnad med fyra kamrar och farstu samt på gården bakarstuga och fatebur med nattstuga över samt en drängstuga."

Enligt en rannsakning 1622 skulle säteriet ha påbörjats 1582 av Löfås, Kyrkbyn och Sörbyn. Frågan är om man ska tro folkminnet eller de skriftliga indicierna.

Nils var häradshövding i Uppviddinge hd, Småland och dog 1604, varefter hans änka Kerstin Gabrielsdtr Oxenstierna tog över. Hon tillförde arv i boet Edeby 2 mtl och Säby 2/4 mtl med 19 underliggande hemman; Ål-brunna 1/4 mtl krono med två och ett halvt hemman i samma by; Bärbo 4 1/2 mtl Bro hd, Lossna sn Uppland; Tillsammans kanske 15 mtl och en inte föraktlig grundplåt att handla och vandla med i det jungfruliga Dalsland.

Sämre var turen med sönerna. Sonen Mauritz kornett vid Upplands ryttare och med i 30-åriga kriget från 1631. Ett par år senare kom han i delo med Axel Turesson Silfversparre och förlorade den duellen. Brodern Gustaf hann aldrig gifta sig.

V:e generationen

1630-tal Kerstin Oxenstiernas lanbofogde är nämnd i domboken i oktober 1630 och förmodligen har hon då varit vid rodret än. Annars nämns Nils Posse till Säby redan i februari 1619. Han lär ha gift sig med Anna Nilsdtr Stake året därpå. Efter Erik Mauritzsons Stakes död fick Nils och Anna ta över även Nordkärr. Men först 1635 tar Nils över Löfås fram till sin död 1664.

Ur Dals synvinkel för Nils förstås med sig i boet säteriet Säby i Berga socken nära Mariestad. I tidens anda månade han om Berga kyrka och byggde upp den på nytt. Det blev så småningom ett friherreligt gravkor eftersom Anna och Nils var anor till den friherreliga ätten Posse av Säby, som lär fortleva den dag i dag.

VI:e generationen

1664 Egentligen var det meningen att kvarvarande dottern Anna gift med Tord Bonde skulle ta över Löfås. Men hon dog redan 1672 medan modern Kerstin Oxenstierna fortfarande levde och tog över rodret på nytt till några år in på 1670-talet. Därefter införlivade Annas bror Mauritz Nilsson Posse Löfås med sina gods där han från och med Nils död 1664 redan hade Nordkärr.

1667/10 Sundals dombok

Fru Beata de la Gardies rättare Hans Bryngelsson i Svalungebyn kom för rätten med befallnings-mannens Arvid Börjessons fullmakt av hennes Grevliga Nåde att söka den rätt hon förmenar sig med sitt frälsehemman Gillesbyn i Bolstad ha i Lefors tillhörigt fru Anna Stake och inlade en klagoskrift i åbornas Rasmus Mårtenssons och Torbjörn Eriksson i Gillesbyns namn.

I Strömmen står 2 kvarnar den ena kännes till fru Annas frälsebönder under Lefors, den andra försvaras av Tengelsbols skattebönder till halvparten och den andra halvparten hålles för allmänning som 26 bönder kan dela på. Hovmästaren Hindrik Larsson fullmäktig för fru Anna Stake att svara för Lefors. Lefors kvarn står nu där hon stått förr och har aldrig haft annat namn än Lefors kvarn och aldrig varit klandrat förrän nu, varför hovmästaren framhöll att Lefors då har urminnes hävd på samma kvarn som ej bör klandras. Hans Bryngelsson anhöll att Gillesbyn måtte få ett kvarnställe med, vilket svarandes fullmäktige kunne jaka till.

Mauritz Nilsson Posse var landshövding i Västmanland och häradshövding på hemmaplan vid Säby. Han upphöjdes till friherre och titulerade sig förstås till Säby. Han blev därmed den tredje friherregrenen från Stakestammen omän från kvinnosidan. Där vi förstås i våra dagar egentligen räknar mödran-det lika förnämligt som fädernet. Men det är lättast att följa en manslinje och eftersom man på den tiden följde manslinjen får vi väl ta seden så länge det finns en manslinje.

Sun 1678/6 Landshövding Mauritz Posses befallningsman Nils Hemmingsson på högvälborna jungfru Ingeborg Gyllenstiernas vägnar begärde fasta på Hopperud 1 och Gällenäs ¼ som hon köpt av rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie för 400 rdr 12 aug. 1675.

Det var då han hade planer på ett nytt säteri.

Sun 1678/9–10 Befallningsman Nils Hemmings-son visade herr Mauritz Posses frihetsbrev till sina 3 rå och rörs torpare under sätesgården Löfås, nämligen Stensviken, Svarf, och Laggaretorpen daterat 28 mars 1678, att de skulle vara befriade från alla utlagor och penningars utläggande, däremot ska de vara förpliktigade arbeta på sätesgårdens när så påfordras.

Han framförde nymodigheter från Uppland när Indelningsverket kom och menade att soldattorpen kunne man lägga på allmänning eller i skogen så som man gjorde i Uppland. Inte särskilt populärt bland självägande bondsöner när de blev soldat.

Sun 1686/2 Åborna i Bön protesterade på landshövdingens herr Mauritz Posses uteblivande på stämning att svara dem en äng.

Sun 1686/6 Långt stycke om Mauritz Posse som uteblivit vid 3 stämningar varför tinget må avkunna dom om ängen som en gång skänkts till Anna Stake som ersättning för ett skalkstycke ... domen blev att bolbyn får lösa tillbaka den för 20 rdr

Han hann 1699 göra den kartering här har använts för att skapa en bild av bruket på Lövås innan han dog 1702 … se Säteriverksamheten.

Om katten tvättar sig över örat,

väntar han gott väder och tvärtom:

sover han på nacken, oväder.

Hönsäter en av västgötagårdarna

Harald Eriksson Stakes egenhändigt ritade Hönsäter från 1660-tal. Teckning Cers-Vinberg

Det finns inte tillgång till material att lika detaljerat som på Dal studera den enskilda åtkomsten till gårdarna. Däremot kan längderna för åtkomst nedan ge en bild av en annan sida av det laga fånget dvs. genom arv. Dels då i rakt nedstigande led, dels genom arv vid gifte.

Slumpens skördar gjorde att det blev två generationer Grupendal i följd bakom såväl Hönsäter som Råbäck med medföljande gårdar Håberg och Trolmens två gårdar. Släkte Grupendal kom in under unionstiden från Mecklenburg där Fikke var kommendant på Bohus och hade sin sätesgård i Dynge, Skredsvik. Den äldsta av de vi känner i detta sammanhang är Fikke Grupendal. Genom ingifte runt år 1400 blir han ägare av Hönsäter och godset ägs av hans son Eggert. Fikke köper nästan samtidigt Råbäck med bihang av Vadstena kloster och via ett par led hamnar detta gods hos andra generationen Stake till Hönsäter och Berg.

Ännu andra generationen på Hönsäter titulerar sig än till Hönsäter och Berg och än till Hönsäter och Vättungen. Möjligen har de arrenderat Vättungen av Vadstena vid denna tid. För Stakernas del fungerade det tydligen att de småningom blev rättmätiga ägare.

Tredje generationen på Hönsäter blir mer som en egen linje, medan man på andra linjen fortsätter att titulera sig till Berg och Råbäck alternativt Råbäck och Berg beroende på vilken sida av Vänern man råkar befinna sig. Skiljet är dock inte större än att i fjärde generationen kommer Olof Eriksson Stake av Hönsäter tillbaka och tar över stamhemmanet Berg och förmodligen som närmast vid att vara släktöverhuvud i Stakeätten. Hans bror blev friherre några år senare varefter förstås Hönsätergrenen definitivt blir en egen friherrelig manlig gren.

Här följer kompletterade ägarlängder för Råbäck och Hönsäter m.fl.

Hönsäter i dag

Den hemkära versen som inleder denna bok handlar om några av gårdarna från Årnäs i norr till Hönsäter, Hellekis, Råbäck, Trolmen, Hjelmsäter och Blomberg i södra ändan av Kinnekullestranden. Dessa gårdar har i äldre tid tillhört grädden av samhället eller arrenderats av densamma.

Namn som drottning Margareta på Hjelmsäter och Bosgården; hertigarna Erik och Valdemar och senare kung Albrekt på Årnäs; Olof Skötkonung lär ha skänkt Blomberg till Skara biskopssäte. Hönsäters äldsta kända historia går tillbaka till 1305 när hertig Erik Magnusson Ladulåsson köpte Hönsäter.

Den ärvdes sedan av kung Magnus Eriksson 1318 och han sålde den 1348 till Ingemar Ragvaldsson. Runt 1390 står Abraam Andersson för gården och hans barn Ingerid, Ulfhild och Ingemar ärver gemensamt gården. Ingerids dotter Katarina gift med Fikke Grupendal får sedan gården och den går i arv till sonen Eggert som dör barnlös.

I:sta generationen

1472 Testamenterar Eggert Grupendal sina egendomar Hönsäter med Lilla Hönsäter samt Skagen, Österplana och i Medelplana Trolmen Skagen och Bosgården samt Sjörås kvarn till Birgitta Håkansdotter Bölja hans styvdotter och hennes man Amund Svensson Stake

Ibland är detta med mantal lite missvisande, vilket en del stora gårdar som Hönsäter och i synnerhet Råbäck visar. Hönsäter var allt i allt 1912 på 1720 tunnland åker och 4840 tunnland skog och Trolmen på 300 tunnland hälften vardera. Normala mantal ligger på 200–600 tunnland åker.

1492 klandras arvet av en Erik Hansson. Han har trängt sig in på Hönsäter m.fl. och tagit avraden, men arvet tilldöms Birgitta och Amund. Händelsen visar att familjen sannolikt har bott på Berg och att västgötagårdarna var utarrenderade.

II:a generationen

1515 Ärver Erik Amundsson Stake Hönsäter och av ovan nämnda avgår Trolmen som arv till hans bror Olof och kommer sedermera att följa Råbäck så länge det finns Staker på Råbäck. I ett brev av 1520 nämns han som fogde på Dal. Av hans verksamhet vet vi att han redan av Gustav Wasa 1524 förlänades ett tjugotal gårdar i Bolstad och att han 1531 sysslade med klockskatten och silverskatten tillsammans med Nils Foborg som var gift med bror Olofs änka på Råbäck.

Han gifte sig med Cecilia Persdtr Stierna till Ulfstorp och antagligen av släkten Lake till Malma. Ulfstorp övertas sedan av hans dotter Britta Eriksdtr Stake. Hon gifter sig med Kristoffer Torstensson av Forstena och kvar av det arv från Ulfstorp blir endast en av de underliggande gårdarna Qvistgården.

III:e generationen

1553 Drunknar Erik i Vänern och hans son Olof Eriksson Stake ryttmästare i Wästgöta–Dalryttare tar över. Denne gifter sig med Carin Kagg dotter av amiralen Matts Kagg – alla på den släktlinjen heter Mats eller fem stycken i rad. Med det giftet följer ett arv i storleksordningen ett säteri. Det tycks bli gängse sed i högadeln att såväl hemgift som morgongåva är 6 mtl. Detta bestod av Särsta 2 mtl och Forsby 3 mtl frälse, Ärlingshundra hd, Knivsta sn och med okänt antal underliggande gårdar. Detta arv stannar i släkten flera generationer framåt. Olof stupar 1563 framför Halmstads port i sjuårskriget.

IV:e generationen

1563 Sonen Erik Olofsson Stake var hertig Carls kammarjunkare senare marskalk 1594 hos hertigen när denne tar över. Man kan säga att Stakerna var helgarderade i denna svåra tid. Det var Sigismund och det var den katolska reaktionen, vilka gjorde det svårt för många att välja sida. Råbäck tjänade Johan III medan Hönsäter var lika nära hertig Karl.

Detta gav Erik jobb som ståthållare i Vadsbo och senare på Älvsborg och Dalsland 1595. Ståthållare över Älvsborg och Nylödöse stad och län 1597 och 1598. Han var på Karls makes begravning och skickades till Jönköping att hämta den nya gemålen 22 juni 1592. Han var Karls sändebud i olika frågor såsom när det gällde religionsfriheten 1594.

När han gifter sig 1589 ger han Hönsäter i morgongåva till sin hustru Ingeborg Posse född på Hellekis och dotter av Lage Axelsson Posse. Hon för till boet via arv efter systern Fiskemansbo, Lagunda hd, Nysätra sn sammanlagt 6 1/4 mtl vilket sedermera går till sonen Olof Eriksson Stake.

Därutöver eget arv Brännegården Säter sn, Skaraborg, Forsby i Knivsta socken och Maltorp i Växtorps sn Kalmar län

Ingeborg var seglivad efter Eriks tidiga död 1598 och hon lever till 1651.

V:e generationen

1651 Efter Ingeborgs död ärver äldsta sonen vid Wästgöta–Dalryttarna översten Harald Eriksson Stake. Han hade gått den långa vägen från kammarpage vid 14 års ålder hos Gustav II Adolfs syster. Fyra år senare dåtidens krigsakademi hos prinsen av Oranien och förstås ett drygt decennium i 30-ariga kriget … se Stakerna i fält

Tre år efter att ha tagit över Hönsäter blir han friherre och stiger ytterligare i graderna 1658 där krigsrådstiteln väl smäller högst. Dessutom var han guvernör i Bohuslän. Han var gift två gångar och först med Magdalena Sparre dotter till greve Bengt till Rosvik. Andra gången med Catarina Bielke till det friherrelige Vik och riksrådet Clas. Hon var syssling med Harald.

Han viste vad han ville och ritade själv sin egen huvudbyggnad byggt 1667 och ende ändringen är tillkomsten av flygelbyggnaderna.

Catarina ägde själv i samma Åsunda Kurö 1 mtl och därtill Lårsta 1 mtl frälse i Lagunda hd, Giresta sn. Till detta hennes tredje gifte för hon med sig titeln till Vik, vilken friherrarna på Hönsäter sedermera använder. De andra tillägnan är efter Magdalena Sparre, nämligen Lilla Bjurum i Vättlösa sn, Skaraborg och Ökna i Bogsta sn, Södermanland? (föredetta Lilliesäteri)

Av Haralds egna köp känner vi till köpet av Gum på Koll 1665; Gillberga i Sollentuna samt Svepnäs med fem hemman Åsunda hd, Näs sn.

Som guvenör i Bohuslän fick han 50 hemmans ränta som lön 942 daler. Han bytte till sig 37 ½ av dem och beskyldes att ha skott sig och undandragit kronan 300 daler i ränta. Om man jämför honom med hur andra betedde sig var han en västanfläkt och hade knappt fått vad andra friherrar fick. (Ett exempel från Dal är borgmästarsonen som steg inom administrationen och blev friherre av Daleborg och Elfkarleby med många förläningar och gåvor därtill). Som guvenör samlade han på sig till ett säteri Brålanda, Bohuslän om 4 ½ mantal och därtill 21 mantal i rå- och rörshemman.

Friherreliga Stakevapnet

Han blev friherre 1654 och det var förmodligen det som fick honom att låta göra 19 epitafier i Österplana kyrka. Hans 16 antavlor från begravningen lär finnas i gårdskapellet. Efter bror Olofs död 1664 ärver Harald Fiskmansbo. Krigsrådet dör året efter att han som 78-åring varit hjälte och jagat bort belägrarna vid Bohus 1676. Hans bibliografi finns i "Glömda segrare" av Klas Jonson … se även Stakerna i fält

Hans bror Olof Eriksson Stake var landshövding i Värmland–Dal 1639–48 och skrev sig till Berg. I Värmland bodde han på Carlsberg, Karlstad och gjorde det praktiska organisatoriska arbetet med att grunda Åmål. Han köpte Årnäs av drottning Kristina. Årnäs ärvdes av dottern Emerentia Olofsdtr Stake och hon dog 1676.

VI:e generationen

1677 Sonen friherre Johan Haraldsson Stake gift med Helena Sophia, dotter till generallöjtnanten Johan Hård af Hjellö.

VII:e generationen

1710 Dess son friherre Johan Johansson Stake, löjtnant född 1691 gift 1712 med Augusta Christina Soop, dotter till majoren Gustaf Soop till Sveneberg.

VIII:e generationen

1746–95 Den sista Stake av alla manliga grenar var friherre Harald Gustaf Johansson Stake död ogift 1795.

1795 Övertogs av kusinen Harald Gustafsson Lenck son av Gustaf Lenck och Magdalena Stake. Märk att vid adelns generationsväxlingar gick arvet inom "tunna släkten" i nödfall.

Råbäck

Detta är pärlan i Stakegodsen och godsets nuvarande huvudbyggnad fick sitt utseende redan 1518 av Olof Amundsson Stake. Ett nytt corps-de-logi på svenska gäststuga 1667 samtidigt som Harald Stake på Hönsäter byggde. Lite köp till har måhända skett men i dag är gården på 2000 tunnland åker och 5000 tunnland produktiv skogsmark.

Vadstena ägde gården 1416 då den såldes till bröderna Bengt och Erik Magnusson (styckad sköld). Den övergick nästan omedelbart till Fikke Grupendal vars dotter Kristina ärvde den och var gift med Amund Andersson i Medeldalen och de dog barnlösa.

År 1471 finns gården hos riddaren, riksrådet, landshövding i Värmland Otte Torbjörnsson, vapen Fågel på kvist känt som västgöternas hövitsman vid stormningen av Axe-valla – råkade i krig med Danzig och avrättades 1474.

Vi ser senare några affärer med Erik Ottosson Björnram och förmodligen sonen Sven samt Eggert Grupendals hustru Anna Ottesdtr och vilket leder till att Stakerna får Ullerön och Onsön i Ed samt Björsäter i Tössbo.

Hans änka Maria Bodesdotter sålde gården 1495 till Tore Olofsson Byting till Håberg och gift med Malin Ottesdotter

Den, som mä ulfven äta,

får mä ulfven tyta.

Som kuriosa må nämnas att detta ordspråk finns på en guldbrakteat funnen i Undley nära Lakenheath i England. Illustrationen är Romulus och Remo diande den romerska vargen och är kopierat efter ett mynt slaget under Constantin I runt 300 AD i Trier och Arles. Det ställer fler frågetecken än vi kan besvara

II:a generationen

1500 ca Övergick Råbäck och Håberg i Flo, sn till mågen Olof Amundsson Stake till Berg, Holm sn på Dal gift med Hamfrid Toresdtr Byting. 1518 bygger han den för tiden antagligen magnifika huvudbyggnaden och som den dag i dag är sevärd.

Olof dör före 1526 och Hamfrid gifter om sig med Nils Foborg. Denne skriver sig än till Gunnarsnäs och än är på Berg. Till det gemensamma boet Berg – Råbäck – Håberg för han fröet till Ekholmen och byter till Berg Vadstenas Östanå Södra 1533.

Nils Foborg är med Erik Amundsson Stake till Hönsäter och drar in klockskatten 1531 och blir häradshövding på Dal 1541 och skriver sig till Gunnarsnäs 1554.

Dä ä enget lyte å ha stort snyte;

dä ä större skam å komma

näselösa fram

 II:a generationen

1544 Dör tydligen Hamfrid eftersom det är arvskifte och sonen Mauritz Olofsson Stake tar över Räbäck och Berg.

1566 Efter Mauritz död på Håberg samma år ägs gården av änkan Anna på Berg och sönerna Göran och Eggert. Håberg går till syster Anna Olofsdotter som gifter sig med Nils Jespersson Kruus. Håberg går via dotter Barbro och dotterdotter Anna till släkten friherrar Flemming av Liebelitz och vilka har efterlevande än i dag.

III:e generationen

1591 Dör Anna på Berg och gården Råbäck går till Göran Mauritzson Stake. Han var Johan III:s kammartjänare 1580 och från 1588 första slotsloven på Vadstena. Gift 1589 med Karin Kyle dotter till riksrådet Hans Claesson Kyle och friherreinnan Anna Gabrielsdtr Oxenstierna. Hon för till boet Vallox-Säby, Långhundra hd, Östuna sn 2 mtl och skrev sig till denna gård, som via sondottern Anna går till Svinhufvudätten.

1593 Karin blir förmyndare för sina tre minderåriga barn. Hon blir även hovmästarinna och antas att Lossbyn i Holm på Dal som förläning är en del av lönen. Likaså att hon byter till sig 1 ¼ Björnebol i Erikstad på Dal. Det går via generationerna Gustaf och Anders 1683 ägs af Gabriel Gyllengrip 1683. Björnebol återkommer dock sedermera till Ekholmen.

Karin gifte om sig år 1600 med Bo Ribbing.

IV:e generationen

Sten från Kulling-Skövde kyrka över Hans Stake och Anna Kafle … tack Bengt Wadbrink för bilden

1623 Av pojkarna förblev Mauritz ogift och ryttmästaren Hans Göransson Stake skrev sig till Råbäck. Han var gift med Anna Kafle till Olstorp, vilket de ärvde. Hennes föräldrar var Gustaf Olofsson Kafle och Christina Ribbing. Hans dog året därpå på Olstorp och är liksom Anna begravda i Kulling-Skövde kyrka, Vårgårda där deras gravhäll kan upplysa om ättevapnen bakåt.

V:e generationen

1624 Kaptenen Gustaf Hansson Stake var gift med Märta Oxehufvud dotter av Anders Olofsson och Margareta Lillie. Gustaf stupade vid Landskrona 1644.

Hans bror Göran Hansson Stake död 1655 får Olstorp och det ärvs av dennes son Hans Göransson Stake död 1672.

Inget som ej medför gott –

sa han som gifte sig med en ragata och blev filosof

VI:e generationen

1644 Gustaf Hansson Stake lämnade efter sig 2-åriga Anders och Lennart född efter hans död 1644 och modern gifte om sig med Gabriel Gyllengrip död 1685.

Anders Gustafsson Stake tog över Råbäck och blev assessor i Svea Hovrätt och gifte sig första gången med styvfars syster Gertrud Gyllengrip. Andra gången med Anna Christina Posse dotter till ryttmästaren Harald Posse och Märta Ribbing.

Den giriga får ett sketet slut

1682 Efter Anders död övertog brodern Lennart Gustafsson Stake. Han innehade och sålde Vitulsänga en by i Vaksala hd och sn på 3 1/2 mtl frälse och 1 mtl skatte av okänt härkomst. Via Harald på Hönsäter skaffade han Gum på Koll. Därtill må nämnas att han får en del av "Anna-arvet" från Uppland nämligen Ekeby Ulleråkers hd, Vänge socken bestående av bl.a. 2 frälsehemman. Anna var en dotterdotter till en namnlös broder till Amund den första på adelstavlan. Hon överlevde sin son och skrev testamente 1584 och 1594 att hennes arv ska återgå till Stakerna. Varav då Ekeby gick till Mauritz-grenen medan andra delen Lydinge gick till Annagrenens Flemmings och senare kommer ytterligare Anna-arv till Gustaf Olofsson på Ekholmen ... släktkänslan var mycket stark åtminstone hos de tidiga Stakerna.

Lennart var major i Västgöta infanteri och gift med en dotter till sin styvfar och denne och hans mor levde tydligen på Trolmen.

VII:e generationen

1683 Lennart dog redan året efter övertagandet och arvet gick till brorsonen Mauritz Andersson Stake. Han var gift tre gånger. I sitt andra gifte med Margareta Rutensköld död 1717 hade han sonen Carl Magnus född 1708 och denne blev major men ogift och slöt svärdsidan för denna gren av Stakeätten 1728.

1728 Bröderna Lennart och Anders hade en halvbror Gabriel Gyllengrip, som tog över Trolmen medan sonen Johan Gabriel övertog Råbäck.

Håberg

Håberg i Flo sn på västgötasidan av Halle och Hunneberg blev säte för manslinje endast under Olof Amundsson även om sonen Mauritz dog där och begravdes i Flo. Det kan lika väl vara att han var där till följd av nordiska sjuårskriget 1563–70 eftersom han försvarade gränsen mot Bohuslän.

Håberg gick till mågen Nils Jespersson Kruus, gift med Anna Olofsdtr Stake. Hon dog 3 år före Mauritz. Nils Jespersson var häradshövding i Oland, Uppland, dog 1574. Förövrigt tycks han under 1560-talet ha varit amiral under blockeringen av Narva.

Sonen Erik Nilsson skrev sig till Håberg (död tidigast 1579) tycks ochså ha gillat sjön och blev amiral över den finska flotta som skulle anfalla Bornholm 1569. Men omdirigerades sedan till försvaret av Norrland mot Norge. Bror Jesper stupade vid Lode, Livland 1573.

Syster Barbro övertog Håberg gift Snakenborg–Båt och dog 1611. Deras dotter Anna blev anmoder genom giftermål med amiralen Clas Flemming. De var upphov till friherreätten Flemming av Liebelitz som fortfarande har en aktiv manslinje. Första generationen Flemming byter/säljer arvjord inom släkten till Posse på Löfås

 .

Versen om Kinnekulles fruktbara trädgårdar, får mig att tänka på resterna av trädgården på Berg. Stakerna hade trädgårdsmästare och hämtade kanske telningarna till träden på Kinnekulle. De gamla träden står och minns en tid då människan älskade träd och det får mig att göra en egen vers om Staker till:

Bergs konvalj

Hönsäters äpplen

Råbäcks päron

Håbergs violer

Ekholmens ollon

Löfås vinbär

Nolkärrs nötter

Gillandas lingon

Vättungens blåbär

.

... och liljekonvaljer ... och en doft av liljekonvalj och kärlek ... ty, nog var det en tös som viskade i en väpnares öra:

... "ta liljekonvaljen i vapenskölden."

... så lång var denna