Stakernas ägande och odling

Här samlas tillgängliga siffror om Stakernas odlingar och ägande i tabeller för varje säteri. Dessutom en liten analys om adelns sätt att odla och ta upp mark, medan bönderna förblev vid det gamla. Odlingen på Lövås får vara exempel.

Berg | Nordkärr | Löfås | Ekholmen | Sammanfattning ägande | Odling Löfås | Säteriverksamheten |

Oxlandet| Hushållet| Seder| Kvinnan| Skatt & Handel| Samhället| Stormakt| 2 Fejderna | 3 Släkter | Stakerna | Innehåll| Oxlandet| Tidig medeltid | sitemap |hem |

.

.

.

.

Fryxell–Langensköldska stiftelsen

Elsa Gustafsdtr Stake levde längst av Stake-flickorna och dog omkring 1718–1720 och slutade den grenen enligt nedan. Belfrage-pojkarna gifter sig med hennes döttrar.

1681 Malin Stakes arvingar

1686 Elsa och Hamfrid Stake

1716 Elsa Stake, C. Belfrage, H. Belfrage

1734 Kapt. Hjertas änka född Belfrage

1775 Carl Hjerta

1790 Fänrik Hjerta sålde till systerson Daniel Svinhuvud: och denne var gift Engel Elisabeth Wolker efter H.G. von Wolker & Magdalena Hjerta med arvsrätt i gården. Efter Wolkers död gifte hon sig med Anders Utterholm

1797 Anders Utterholm och sedan styvsonen Leonard von Wolcker: han var mycket skuldsatt och efter hans död såldes säteriet på exekutiv auktion.

1823 Daniel Fryxell krigsråd och Margareta Langensköld från Borgå, Nyland

1839 Fryxell–Langenskölds stiftelse

Som hjälp att reda ut Stakearvets grenar har under en liten bit använts en spekulation i frågan "varifrån kom den Fryxell–Langensköldska stiftelsens gods?"

Dess huvudgårdar är uppenbarligen Ekholmen och Kyrkbyn vilka Nils Foborg runt 1530 tillförde Stakeätten. Wästerråda samt rå- och rörshemmanen runt omkring är uppenbar-ligen det mesta av det forna säteriet Ekholmen eller 4 ¼ hemman. Det som fattas är Ransberg samt S Örnäs bl.a. och det räcker till 6 mtl som säteriets ursprungliga storlek.

Ser vi på kända ägare hos Lignell är det kända Stakedöttrar och deras döttrar åtminstone fram till 1734. Därefter fortsätter det genom bl.a. kvinnolinje till exekutiv auktionen 1823.

Krigsrådet var av ickefrälse släkt medan Marga-reta Langensköld kommer av finskt frälse efter en Long på 1500-talet och från Borgåtrakten. Det är spekulation att tro att de befryndat sig med Flemmings som hade Bjurböle vid Borgå.

Återstår att de gammalfrälse släkterna Hård och Hjärta möjligen har tillfört godsstocken gårdar. Det är mindre troligt att Belfrage av invandrad skotsk handelssläkt från Vänersborg eller att Pleningssköld tillfört jordgods i nån större utsträckning.

Då kan vi skärskåda resten av lösarvet och först då Malma-arvet där det finns två möjligheter. Äldsta dokumentationen av Stake och gods är att en Harald Stake 1396 köper ett par ödetomter med mera i Malma av kyrko-herden där och detta bekräftas av Skara-biskopen. Det går bara att känna igen Ödsmål nära Malma av namnen från 1396. Vad vi ytterligare vet är att Staker och Laker växlat på Malma och Ulfstorp fram till att Christoffer Torstensson till Bryggum gifte sig med Brita Eriksson Stake 1580. Detta kan täcka in Qvistgården Ulfstorp som en Qvist tog ur skogsroten under Ulfstorp en gång i tiden. De övriga gårdarna i de närliggande socknarna Legnum, Hyringa, Flakeberg, Ås kan då vara arv efter ingiften av förutom Lake sen Röd, Hård och Hjärta som första tänkbara ... samt att Pleningsköld fört med sig från Värmlands.

För arvet från Bolstad hörde Lefors och Bakerud samt Krynebol, Grindstad till Löfås ... Björnebol, Erikstad hörde till Råbäck ... Rå och rörshemmanen i Rölanda hörde till Gillanda ... Ragelbråna hörde till Vättungen ... och då återstår i Färgelanda, Nössemark samt Ödsköld 4 mtl av drygt 29 vilka ej kan identifieras omedelbart.

Stiftelsens ändamål var främst pensioner åt fattiga pauvres honteux med 600 rdr av totalt 1100 rdr att utdelas i 6 olika klasser till behövande oavsett stånd. 225 rdr avsätts till kamrer och 150 rdr till resor. Resten som stipendier där den gamla krigaren adresserar tvåårigt 37,5 rdr till mindre bemedlad officer att studera vid Mariebergs läroverk för artelleriofficerare. Ett stipendium för en vid Värmlands nation inskriven student att studera i Uppsala 3 år á 25 rdr.

Dessutom mindre stipendier till 12 flitiga, välartade elever med torftiga villkor vid Carlstads skola. Till grundandet av en Lancasterskola anslås årligen 25 rdr att fonderas som grundplåt. Daniels Fryxells gravplats i Högsäter 3 rdr och 5 rdr till fattiga sammastädes samt 6 rdr till fattiga i Ör. Samt att underhålla en minnessten över dåvarande kungen och kronprinsens besök på Ekholmen och Dal.

Förmögenheten uppgick 1997 till 11 684 090 kr och måste vara en avsevärd minskning av förmögenheten som borde vara åtminstone 5 gånger större. Här förmodas utan kontroll att detta beror på underskott av den skola man drev en gång i tiden.

Detta var närmare en tredjedel av Stakearvet på Dal och vad det blev av det.

Gunnarsnäs på Dal

Ekholmen 1

Kyrkbyn 1

Björsäter 1/4

Bräckan 1/4

Lindstorp 1/4

7 underlydande torp 2 mtl

Holm på Dal

Wästerråda med rå och rör 4 1/2 mtl

4 fotkvarnar i Ingribyns ström

Askjum, Malma, Skaraborg

Skattegården, Askjum 3/4

Suggegården, Askjum 2/3

Gäddegården, Askjum 3/4

Torpet, Askjum 1/2

Aplebacken, Askjum 1/4

Hörryda 1

Sparlösa Skaraborg

Qvistegården, Ulfstorp ¼

Legnum, Skaraborg

Stora Holmen 1/4

Lilla Holmen 1/2

Laggaregården ½

Hyringa, Skaraborg

Mårten Persgården, Lekunga 1/4

Prästorp ½

Flakeberg, Skaraborg

Frälsegården 1/2

Kusktomten Olunda ¼

Ås, Skaraborg

Måns Carlsgården, Ås ¼

Grums, Värmland

Åshammar övre 1

Carlstad, Värmland

Edsgatan ½

Bolstad på Dal

Lefors 1

Bakerud ¼

Grinstad på Dal

Krynebol ½

Erikstad på Dal

Björnebol 1 ¼

Fergelanda på Dal

Stigen västra 1

Rölanda på Dal

Åsen 1

Rostorp 3/4

Ulldaln 1/4

Bruneberg 1

Dalen 1

Tveten 1

Roth ½

Jern på Dal

Ragelbråna ¼

Nössmark på Dal

Sämb 1/2

Strand stora 1/2

Strand lilla ¼

Ödsköld på Dal

Hängesten ¼

Tillsammans 29 5/48 mtl

 

 

Detta är ett exempel på "lösarv" man skiftade mellan övriga medlemmar av släkten, när man beslutat vem som skulle få stamhemmanet. Det är inte så tydligt som i Norge att man här försökte bevara ätten genom att sönerna i åldersordning hade rätt till ättegården.

Dock såg man till att så långt som möjligt stannade ägorna inom släkten. Det innebar att man räknade bakåt minst fyra led dvs. friherrens minimum av släktled för att hålla arvet inom släkten.

Dödligheten i förtid var stor av många orsaker. Exempel att av Harald Eriksson Stakes fem söner överlevde en till vuxen ålder och av döttrarna överlevde fyra av fem. Sen var det problemet med att inte alla blev gifta … eller att de fick inte barn.

Ett annat exempel Maurits Olofsson Stakes fyra döttrar dog, två söner dog ogifta, en var gift barnlös, tre fick barn varav den ena manslinjen slocknade med söner som dog i förtid. Följande karta visar hur Stakerna ägde hälften av sin hemsocken

Sammanfattning åtkomst och ägande

Siffrorna gäller de fyra säterierna på Smördal. Nordkärr bildades nästan helt och hållet av Vadstena klostergods av vilket Stakerna tog nästan allt inklusive Vättungen och fallen vid Skållerud och Tiernakil/Kärrkil med kvarn. Detta gör att Vadstenagodset utgör 12 % av Stakegodsen fördelat på 13 enheter.

Nästa summa är kyrkgods. Stakerna skaffade sig stommarna för Östanå, Gestad, Gunnars-näs, Mustasäter, Skållerud, Holm. Därtill 3 föredetta kyrkplatser Gestad, Östanå och Gunnarsnäs, vilka inräknas här annars hade de räknats som krono. Alla här medtagna även om 3 av dem senare byttes bort mot lämpligare gårdar. Det gör att kyrkogodset utgör 21 % av Stakegodsen fördelat på 13 enheter. Slutligen var 8 % eller fem gårdar av ursprung kronan av de 85 enheter Stakerna i zenit hade mellan 1660 och 1680.

Kyrkan hade före reformationen inmutat vad som gick av tomter och ödegårdar och i synnerhet på norra Dal där 70 % av deras tomter låg. Man höll dem inmutade genom att formellt betala skatt några ören eller ett dagsverk/år per styck. Kyrkan gick ochså i spetsen när det gällde små jordlotter. 1540 års jordbok upptar bara hela och halva gårdar medan kyrkans längder upptar mindre gårdar samt närmare 100 tomter och ödegårdar.

De egentliga frälsegårdarna man satte landbor/åbor på var sällan under 1/2 mtl och sätesgårdarna var i regeln minst ett mantal. För Stakerna får vi 23 frälsegårdar vilka utgör 40 % av mantalet. Största posten i enheter är 31 torp 19 % på 1/4 eller 1/8 mtl. De sköt som svampar ur jorden under 1600-talet. Säterierna hade i regel 5–7 små torp runt sätesgården utom undantaget Ekholmen – Wästerråda vilka antagligen var tänkta att möjligen klyvas i två säterier och vardera hade 7 småtorp.

1/4-torp var egentligen avsett för en familj. De användes oftast som lön åt högre tjänare såsom fogde eller gårdstjänare. 1/8-torpen var avsedda för månskensbönder dvs. de olika yrkesmännen som fick sin utkomst säkerställd genom att ha ett par kor och lite smådjur.

Det var vanligt även i småstäder såsom Åmål i början egentligen en bondby modell större. De flesta borgarna hade lite odling och avel eller minst en gris och några fjäderfä. Ett nytt yrke och där småtorpen användes var för knektar och ryttare. Kvinnan stannade hemma med en ko och en kviga som barnaföda och gjorde möjligen dagsverken på säteriet.

Det finns småtorp vi inte känner till eftersom de ej var värderade. Vidare må kanske nämnas den ständiga uppodlingen i denna utveckling där exempelvis Löfåssäteriet började från ett normalt 1 mantalshemman 1594 och under 100 år lagt 100 nya tunnland under plogen – odlarbragden finns bakom siffrorna. Det antas att det var likadant på Stakernas andra säterier. Likaså på deras torp så att de kom att ha flera gånger mer öppen åker än grannarna skattebönderna ... fast exempelvis i Holm kunne det vara långt till skattebonden eftersom Stakerna ägde strax över 60 % av den socknen. (Därtill som frälse även Vedbyholm med ett par torp som frälse.)

Fram till 1681 hade under 140 år på Dal hunnit bildas 432 nya 1/4-gårdar och 270 1/8-torp. Även antalet hel och halvgårdar hade ökat med ett hundratal för vardera storleken. Största ökningen var förstås på Skogsdal.

Ytterligare lite statistik ger att Stakerna hade 5 av 9 egentliga storsäterier på Dal. Övriga 4 var Kambol, Dingelvik, Strömsberg och Hengelö fyllde normen. De bildades i sista tioåren innan stoppet för säterier kom 1686. De upptogs ännu 1840 som säteri. De stod för 41 mtl plus drygt 8 mtl rå och rör. Utöver detta fanns ett 40-tal gårdar av karaktären sätesgård. Lågadeln kallade dem säterier vilka ofta hade några underliggande småtorp.

Det har inte gått att för närvarande få fram mantalen för Kinnekulles säterier och är kanske inte heller på sin plats. De är stora gods, så vi kan bara nämna det optimala ägandet med Hönsäter plus Lilla Hönsäter, Råbäck med Trolmen samt Håberg med mera. Därtill Harald Stakes förvärv som guvenör i Bohuslän ca 25 mtl.

Vidare hade dessa säten arv och hemgift i främst Uppland omkring 42 mtl. På Dal var säteriernas jordinnehav minst 51 mtl, vartill kommer ett sannolikt lösarv om 17 mtl (se Fryxellska stiftelsen). Vi får att mantalen utgör 135 och därtill då godsen. Man kan uppskatta jordinnehavet till storleksordningen 50–60000 tunnland minst när Stakerna nådde sin zenit. Då är inte andra generationen Flemming och Kruus inräknade.

 

 

 

Förklaringar kolumner:

Storlek i mtl.

Utsäde i ren sådd.

Odling i delar av totalt upptagen jord, underförstått att resten är träda, som betas eller dess hö skördas.

Sädesslag ... strid betyder styv och kan gro åter ... slö är ej grobar och tydligen djurfoder ... övriga med h/r/bl sår mest havre men även råg och blandsäd.

Dragare tycks ha varit tillgängliga för alla och där säteriet då har haft styvaste jorden ... jämför skattetorpare.

Hökolumnerna anger skördade tunnland och skördade kilo samt medelskörd per tunnland.

Jord anger beskaffenheten där.

ler m är ler med mull.

mul s mull med sten.

smull sandmull.

 

Skattetorpen är under Löfås. Som en jämförelse för att se sådd och besättning ett liknande urval från Frändefors. Odlingen av 1,2 tunnland per familj går kanske tillbaka till Magnus Lagaböters landslag och beräkningen hur mycket självhushållet behöver så. En åtgång på 1,2 tunnor korn räknat efter tredje kornet (1 tunna till utsäde). Smör av en ko till skatt och 3 kor åt familjen 25 kg smör per person och dubbel så mycket kött. När det gäller odlingen på Dal under 1600-talet stämmer dessa siffror väl. Det lönade sig inte för skattebönder att odla mer än till husbehov.

Ovanstående tabeller är gjorda på data ur Boo Kämpenskölds kartor av 1699. Friherre Mauritz Posse behövde låna pengar av Amiralitetskassan och lät göra en värdering av sina gods på Dal. Förutom ovan nämnda fanns även lösgods i Bolstad som värderades samtidigt. Till dessa data kommer även följande anmärkningar på byggnadernas skick med mera:

 

1) Sätesgården Lövås

A Söderpå en träbyggning gammal med en sal och sex kamrar med en välvd källare samt svale. Västerpå en gammal träbyggning med fyra kamrar och en farstuga. Österpå en gammal dito med bakarstuga, fatebur och tre nattstugor ovanpå, dock ej i bruk. Nordpå två nya bodar och en gammal drängstuga. Strax bredvid åt väster ett stort stall med ränne över och många spiltor.

B Ladugården ligger åt nordost och består av gamla dock hjälpliga hus, nämligen på norra sidan fähus med ränne över, österut loge med lador och söderut stostall och lador med ränne över

K En liten hästhage, ska läggas till äng

L En kalvhage tagen av ängen

M Trädgård med 32 stora och små bärande träd samt vinbärsbuskar.

N Kohage av samskuten utmark. Löfåsskogen gemensam med 2 1/8 hemman och ger till nödtorft gärdesgårdsstavar, timmer och ved. Fiske till nödtorft i Vänern. Mulebetet och vallhamnen hjälplig med någon bärrismark och berg. Gärdes-gårdarna är behållna

2) Bodane Södra

G Dess hus är merendels behållna

M En liten trädgård

N Del i nyröjd hage, som ej än har något värde

 

3) Bröttorp Tidvis boställe för ladugårdsbonden på Löfås

 

4) Fagerhult (Jerntorp)

Detta hemman ödelades för 9–10 år sedan och är nu äng under Löfås

A Av husen finns en stuga med bod något förfaren är kvar, men en loge, två lador och ett fähus är kvar och brukas till höets inbärgning

 

5) Gällnäs stora

A Alla byggnader hjälpeligt behållna

C Skogen och mulbetet på Gällnäs skog, nu Löfås skog är efter nödtorften bränsle, smått timmer och gärdesgårdsstavar. Fiske i Vänern till husbehov

 

6) Gällnäs lilla

A Har varit uppröjt på Gällnässkog och lagt under Hopperud, men sedan detta blev bytt ifrån Håbergsgodset till Löfås har det gjorts till hästhage och stogång och nu avhyst ... har en tid varit brukat för arbetstorp och uppfört i kronans jordbok för något hemman

D Betestäppor. Skog och mulbete i Gällnäs skog till husbehov. Fiske i Vänern av temmelig gott slag.

 

7) Haraldstorp (Halster)

A Dess byggnader merändels gamla och fallfärdiga

F Några små Kåltäppor. Skogen samskött under Löfås är godtagbar som ved- och stavfång samt med grantimmer – sammaledes mulbete och fiske i Vänern.

 

8) Höketorp (även Henriks/Hansetorp)

A Husbyggnaderna gamla och merendels förfarna. En kalvhage ägs enskilt. Fägatan.

 

9) Knarretorp

A Husbyggnader och gärsgårdar är skäligt behållna

D En humlegård om några stänger av föga värde

E En källa

F Delesgård mellan Knarretorp och Rörvik

 

10) Laggaretorp

Det finns inte många byggnader, dock skäligen välbehållna

En kalvhage och en fårhage

 

11) Markustorp

Behållna byggnader

En liten änghage vid fägatan. Skog, mulbete och fiske tillsammans med omgivande hemman. 2 källor

 

12) Stenviken (Wellomtorp)

A Husen merendels nya välbehållna

D En stenig beteshage av föga värde. Skogen, utmarken, mulbetet och fisket av samma beskaffenhet som Knarretorpet och Rörvik.

 

13) Svarvaretorp

Husen är gamla och förfarna. Skog, mulbete och fiske på Löfås samägor efter nödtorft.

 

14) Rörvik

A Mangårdens byggnader är elaka men ladugården skäligen behållen

D Skog, mulbete och fiske samfällt med Löfås och vad som behövs till husbehov.

E En humlegård om 100 stänger.

F Delesgård mellan Rörvik och Knarretorp.

 

Övrigt

Sörbo och Bodanne Norre har tydligen undantagits från värderingen. De har antagligen varit bostad för fogde och gårdstjänare. Nils Hemmingsson fogde bodde på Sörbo i slutet av 1600-talet. Sannebo och Hopperud var tänkta som stomme till ett nytt säteri i södra Gestad och var egentligen Håbergsgrenens arv man bytte till sig. Ej heller nämns här lösgodset inom Bolstad vilket var föremål för skatteläggningsberedning 1697.

Säteriverksamheten

Ovanstående genomgång är avsedd att bl.a. ge en bild av i synnerhet Stakernas verksamhet som livsmedelsindustri. Adeln har lämnat mycket lite skriftligt material efter sig. Det inskränker sig till privata säteriarkiv och några få kända såsom Per Brahes, från Läckö, Hogenskield Bjelkes arkiv och Margareta Bonde i Sparlösa samt några till.

Dessa ger inte stort fler upplysningar än vad man får av karteringarna. De började på Dal i mitten av 1600-talet med dalslandssonen Feltherus en lärjunge av karteringens fader Andreas Bureus. Det fortsatte med Boo Kämpensköld i slutet av seklet. I det följande ska ovanstående jämföras med vad vi känner till om övriga Stakegods samt andra samtida gods.

Av ovanstående sammandrag ser vi att frälsebönderna odlar i snitt fem gångar mer än skattebönder, vilka bara odlar till husbehov. Förövrigt odlar de flesta gammalmodigt ensäde. Men hälften odlar råg, vilket är en mycket tyngre brödsäd. Korn behövs när ölet är matdryck med 2–3 liter svagöl per man och dag. Men mycket av odlingen har gått åt att föda dragdjuren av vilka adeln har mer än dubbelt upp mot skattebönderna. Uppenbarligen har småtorparna haft tillgång till varandras och Löfås dragdjur vid plöjningen eftersom även de minsta torpen använder 4 dragdjur.

Normalt var frälseböndernas arrende runt en tredjedel av skörden och sedan hade de bara smärre personliga skatter. De har antagligen kunnat sälja sitt överskott via säteriet.

Löfås började från nästan ingenting där Mauritz Stake ägde St Kyrkbyn 1563 och Eggert bytte och köpte Bodanne Norra och Bröttorp 1588 och hade även Sannebo och Hopperud 1589. Antagligen har verksamheten bara varit att tillsätta landbönder på dessa gårdar. Den egentliga växten mot säteri började först med Nils Stake 1594 när han ärvde Löfås. Så man kan säga att säteriet växte till vad vi ser ovan under hundra år.

I kommentar 1 talas om vilka byggnader som fanns på Löfås 1699. De äldsta är antagligen från slutet av 1500-talet och en sätesgård som andas medeltida landslag. Med huvudbyggnad med fyra kamrar och farstu samt övriga byggnader enligt landslagen med bakarstuga, fatebur och nattstugor. Nästa steg kan då vara från mitten av 1600-talet med sal och sex kamrar samt svale. Det låter nästan lika maffigt som Bergs och Strömsbergs sätesgårdar för ett säteri med upp till 12 gemaker om man inte slagit ihop ett par tre till en sal.

Men Stakerna hade ju sitt Råbäck att visa upp om det behövdes. Det var redan 1518 ett litet slott i tre våningar utan att ha i grunden förändrats fram till i dag. Friherren Harald Stakes skapelse från 1667 var ungefär en tredjedel mindre med 2 våningar och ett par fönster kortare. Det har husfolket säkerligen varit glada för.

Normala sätesgårdar har antagligen haft samma karaktär som Stigens manbyggnad kartlagt 1684. Den bestod av en sal och 2 små kamrar samt kök och farstu. Därtill 2 bodar och i fägården fähus, lador gethus, stall med 8 spiltor.

Magdalena Bonde på Ellene var 1687 i färd med att bygga manbyggnad med en sal och tre kamrar samt en grävd källare. Alltså med samma anspråkslöshet som Stigen.

Det ger kanske en fel bild när man läser att byggnaderna ofta är förfallna. Karteringarna har ofta gjorts under perioder där man kanske velat sälja gods man inte behöver. Eller såsom Posse pantsätta och där ena parten inte vill övervärdera. Men om vi betänker att Bågen från Laxarby står den dag i dag, får man väl ta detdär med förslitning med en nypa salt. Manbyggnader var oftast byggda på syllar och sten och av kärnvirke, medan uthusen ofta stod direkt på marken och efterhands sjönk neråt.

När det gäller husfolk och specialister ger själva namnen på torpen oss en aning om verksamheten med egen laggare och svarvare. Därtill kommer deja och lagårdsbonde, fogde och gårdstjänare. Vidare vet vi att man hade en bra kvarn och egen mjölnare. Sen såg man till att få Strätet, vilket innebar egen hamn och även en krog för sjöfarande. Ett torp är döpt efter Vellom. Kan det vara tegelslagaren vid Strätet?

Här kan vi jämföra med "kvinnorna på Dingelvik", Steneby vilka 1640 på Dingelvik med egen odling höll sig med gårdstjänare, skomakare, fogde och två drängar. Därtill kom då specialisterna på var och ett sitt torp under Dingelvik: smed, laggare, skytt, fiskare, tegel-slagare, rothuggare. Skytten hade stora jaktmarker i skogiga Vedbo och likaså rothuggaren. Efter vad man kan förstå valde han ut kärnfuru och barkade dem vid roten så de fick stå några år och fyllas med kåda och bli prima dyrt virke. De skulle bara veta att vi än i dag har byggnader m.m. av detta timmer. Tegelslagaren förvånar, men kunne väl komma tillpass att slå tegel för spisar och skorstenar. Det verkligt dyrbara när huset brann och spjället skulle alltid räddas.

Och från Berg en anteckning som kan vara exempel även för tidigare generationer är från mantalslängden 1765. Då ägde och bebodde kornetten Axel Fromhold Svinhufvud Berg med fru född Anna Beata Roos, Rosenborg Värmland och hans svärmor majorskan Roos, styvbarnen Charlotta och J W Scheiding samt husjungfrurna Britta Wall (gästgivarsläkten) och Lisa Varg. Vidare fanns informator och husmamsell samt på gården 8 drängar och 6 pigor, medan förstås resten av gårdsfolket bodde på sina torp.

Eftersom det var tjocka släkten på Nordal får vi även räkna in yrkesmöjligheterna inom triangeln Berg – Nordkärr – Ekholmen där det fanns skräddare skolad i Stockholm, sko-makare, smeder, trädgårdsmästare från Stockholm snickare, sågare, mjölnare, fiskare, skep-pare, skogvakt, kannemakare, fogde, mjölnare ...

Man kan säga att Stakernas tre säterier i Holm var en samlad livsmedelsindustri. Därtill hade man egna kvarnar och sågare och skutor vid Vänern. Man kunne begagna sin rätt att handla och t.o.m. importera och exportera bäst man gitte.