Tro och vetande

Det är en orättvis jämförelse att tala om våra föreställningar och värdera det högre än dåtidens. Det slutliga värdet ligger i att deras kultur överlevde medan vi kanske inte är säkra på att vår kultur består. För övrigt var många saker rätt så lika som i vår tid.

Tro och vetande, katolska helgon, trollkonster, löst folk, det okända, älskar älskar ej, god tro, gudsdyrkan, helgon, onda ögat, häradsnämnd, vidskepelse, Lekarerätten, spelemän, Näcken, tydor

Oxlandet| Hushållet| Seder| Seder 2 |Kvinnan| 2 Dräkter | 3 Tro och vetande | 4 Huskurer | Skatt & Handel| Samhället| Stormakt| Innehåll| Tidig medeltid | sitemap |hem |

Tro och vetande

En av Dals mest kända urgamla sedelärande berättelser i bild.

 

Upplandslagens kyrkobalk sägs

"Ingen ska blota åt avgudar och ingen ska tro på lund eller stenar"

... och Gutelagen nämner även hult, högar, harg, hedniska gudar, helgedomar eller inhägnade platser. Det är religionens sätt att avliva de gamle gudarna och sopa bort spåren efter dem och ersätta med en ny gudsdyrkan. Även de världsliga regimbytena kännetecknas av att man välter världspelarna och statyerna och hugger näsan av dem. Det må gälla en trehövdad hednisk staty, Irminsul, Hitler, Stalin osv. En del regimbyten är motiverade måhända, men det är nog dumhet att sopa bort spåren och skapa halvmartyrer av dem. Det händer med nazismen av idag. Det hade varit bättre att ha en lagom mängd statyer kvar.

Katolska helgon finare?

Det paradoxala med ovan nämnda passus i lagarna är att kyrkan i egentlig mening sen själv började anlägga helgedomar, inhägnade platser, högar, stenar och tog över årsritualen. De gamla symbolerna i kalendern blev kvar, men man införde nygamla helgon. Såsom de fyra viktiga evangelisterna vars symboler är tagna direkt ur Djurkretsens aktuella stjärnbilder vid denna tid. Matteus är Mannen dvs. Herkules – Lucas är Kalven – Johannes är Örnen ibland med en fisk i klorna – Markus är Lejonet. Alla från det hedna himlavalvet.

Denna astrosymbolik finner vi i heden tid där Gallehushornen rymmer symbolen Fågeln med fisk – och bakåt till 1000 f. Kr. hittar vi den i bl.a. våra hällristningar Mannen, Kalven, Lejonet, Örnen och även Lammet är alla i kristen bemärkelse ramhedna. I detta ligger förstås vad de stod för då det begav sig. Örnen har blivit en riktig långkörare och militärernas favorit. Från före vår tideräkning till våra dagar där länder som Tyskland, Österrike, USA, och Sovjet har örn eller dubbelhövdad örn som symbol.

Vi såg tidigare i Olaus Magnuscitat av trolovningsformeln att St. Erik åberopas som ägare av Uppland och givare av lagen. In på 1600-talet nämns han som en sorts parallellkung i enstaka dokument rörande Dal. Men i ett brev till dansk--norska kungen använder man St. Olof.! Det är en tradition vida äldre än den kristna kyrkan, nämligen att man såg vardagsidolerna som en sorts parallellvärld. Platon skulle måhända ha kallat det "de eviga idéernas värld". Egentligen skapade kristendomens vardagliga begrepp en parallell värld helt i keltisk anda. Det är förstås en allmängiltig ren logisk följd av att man bygger upp en idealiserad skenvärld.

Från min i det närmaste ateistiska synpunkt, ser jag ingen skillnad på olika former av teism eller att man skapar en parallellvärld. Det är ett för människan typiskt sätt att lösa sina problem ... däremot vänder jag mig kanske nog emot de som vill fördriva, döda eller nedvärdera andra tankesystem än sitt eget. För mig är det en självklar attityd att respektera alla så länge de inte medvetet trampar mig på tårna.

Vi får längre fram möta Carl von Linne’ när han reser genom Dal 1745. Jag beundrar hedersmannen när jag läser hur ödmjukt han lyssnar till folkkunskap och värdesätter den. Min generation skrattade åt det mesta tills för inte så många år sen. Men nu har man börjat kemiskt analysera beståndsdelarna i huskurer och finner dem många gångar verkningsfulla. Man börjar ta till heders gammal kunskap. Likaledes har man börjat värdesätta den "positiva trons och psykologins verkan" som helare av såväl fysiska som psykiska sjukdomar. I det sammanhanget är själva orden kanske obetydliga. Det är tanken och omtanken som täljer.

Kongens drängar de stöper vaxljus,

Å drottningas piger de bygger hus.

Dä må man tro

Å andra sidan har vi de senaste tioåren manats till större ödmjukhet, eftersom vi börjar inse att vår livsstil är ej hållbar. Historikern kan bara konstatera att stadskulturer har en begränsad livslängd. Bondesamfunden med dess märkliga traditioner har en livskraft som burit i 5000 år till dagens få spridda ursamhällen. De lever i dag precis som när man tänkte ut det i odlingen och avlingens början.

För det tredje vill fundamentalister gärna kräva total underkastelse och perfektion ... medan ordspråket säger "det är mänskligt att fela". För en del människor ej alla är det ett inre behov att se mystik och magi tillvaron ... medan de mer enstöniga bara "tror på det de ser" ... och i en tolerant värld borde det ju finnas plats åt alla mellan dessa ytterligheter.

Dä var dä ja for etter,

sa han som feck örfil

Det är motsägelsefullt om en religion med kärleksbudskap, vill ha livet av folk eller andligt strypa dem ... tycker då jag ... där dessa frågor ofta är av den estetiska arten ... där smaken är som baken och kan ej avgöras med vetenskapliga medel om ens med några. Man hamnar i knytnäverätt och än värre ting, där dagens exempel på religionsstrid är för många att nämnas.

Människan fängslas ofta av det spektakulära och minns hellre det än verkligheten. Det kanske är att utmana denna böjelse att skriva om dess rena motsats. Detta sekel är känt för sina häxprocesser runt 1660-talet. Det har medverkat till att ge anledning till att avfärda folktro och vidskepelse som något dumt … (ändock höll samtida kungar på med astrologi och annan vidskepelse.) Därmed ges även förfäderna dumhetens stämpel ... där jag än en gång upprepar de överlevde – kommer vår kultur att överleva?

Dal var om man ska tro domböckerna helt befriad från häxprocessernas psykos. Man såg mer nökternt på dessa företeelser. Det avviker således från gängse uppfattning att hela Sverige skulle ha gripits av samma häxmani såsom stora delar av Europa.

Jag har tidigare definierat den "positiva häxan", som en som vunnit kunskap och den negativa blir då rena folkfantasierna utan rim och reson. Numera har vi psykologer som tror sig ha förklaringar till det mesta. Den vetenskapen är inte stort äldre än min ungdom. Vist är människan en skör varelse och kan inbilla sig det mesta. En del luras att sätta onda ögat på nån man kanske inte gillar och kanske därmed avreagerar sina egna inre plågor. Observera att onda ögat oftast finns hos kollektivet mot nån man väljer att mobba … i allt för många fall är det allt för lätt att krypa bakom det obestämbara kollektivet och tro att om man är många har man rätt.

Trollkonster

För att bredda synen på Dal i detta avseende tar jag ett exempel på en klurig häradsnämnd från Västergötland. Enligt min känsla kunne den lika väl varit från Dal. In för rätten kom en Jöns Klockare beskylld för att ha satt ont i boskapen. Sånt hände lite överallt inklusive på Dal nu och då i början av seklet ... Häradsnämnden frågade Jöns "Kan du trolla"? vartill den enkle och beskedliga mannen jakade. Nämnden blev förstås lite nyfiken och ville lära sig konsten. Man bad att Jöns skulle göra en demonstration. Det kunne ju alltid vara bra att kunna nån gång.

Jöns bad om en kyrknyckel och Davids psaltare, vilket han fick. Sen ritade han namn och mystiska tecken på nyckeln och läste långa ramsor på "svensko och bondlatin" ... men se den gången lyckades det inte!

Engen man rädde, sa bon,

nä han sprang for harn

Häradsnämnden fann i sin dom att Jöns ej kunnat bevisa att han kunne trolla och kunne därför ej dömas för trolldom. Däremot blev han inställd för kyrkorätt och dömd för att ha missbrukat Psaltaren och kyrknyckeln och därmed förvisad ur häradet. Förvisningar ur häradet praktiserades ännu i början av seklet tills man förstod att det straffet ledde till "rundgång". När sen andra härader förvisade kom andra tillbaka som "löst folk" istället.

Dä stog e par hunnar å mura mä ler.

Å vell de höra lögner fler?

Dä må man tro

Från Dal finns bara ett fylligt exempel på direkta magiska besvärjelser och konster. Det var en enkel bondkvinna och granne till Örnäs. Hon blev stämt till tings för vidskepelse med en bjällra. Hon hade tagit bjällran av bjällkon en skärtorsdagsafton. Sen hade hon lagt den i ett kläde tillsammans med bitar av ost, fläsk, kött, ägg rågbröd, malt, klutar och annat. Hon gjorde ett knyte av det och bad sin piga att lägga det i en rinnande bäck och sen ta upp det igen påskmorgonen.

Det bar sig ej bättre än att ett par grannar fann knytet och hon blev stämt till tinget (... till saken hör att grannsämjan var dålig eftersom man ofta tvistades om ett gemensamt kvarnfall). För rätten bekände hon att hon lärt och blivit förfört av en tiggerkona. Hon hade aldrig för prövat och hon hade gjort det av pur omtanke om djuren och för att tillförsäkra god skörd.

Rätten fann att eftersom ingen hade kommit till skada och eftersom det var första gången dömdes hon lindrigt att böta 10 rdr. Men fick samtidigt en varning att om det upprepades skulle straffet bli mycket hårdare ... Hon var från Assarbyn.

Detta var ett sällsynt fall för Dal och ledde till dom. I övrigt förekom av och till tillvitelser och angivelser för vidskepelse, att nån skulle ha lärt sig trolla av finner och tattare. Men i regel fick angivaren själv böta i brist på påtagliga bevis. Häradsrätten var förstås tvungen att ta upp anklagelserna, men även att vända på steken och se ärekränkningen i en falsk angivelse.

Löst folk

Löst folk blev förstås ofta beskyllda för än det ena och än det andra. Man hade svårt att ställa dem till svars och de hade svårt att värja sig. Den tidiga edgärdsrätten var en fråga om att mobilisera hela 12 stycken som kunne gå ed till nämnden. Det var svårt för en utböling - se även rättsavsnitt - men häradstingen brukade ej ta upp dessa anklagelser. Däremot kunne man fördriva "löst folk" om det blev för mycket. Ett exempel är "ett känt tillhåll" i Sjöskogen, Järn 1646 och som även mycket senare blev känt som en sådan plats. Traditionens makt är stor i många avseenden … att det sen fanns hur mycket plats som helst i glest befolkade Dals marker är liksom en annan femma.

Det lagliga och bondefolkliga stödet att jaga bort folk från inmutat bondelagrum fanns sen gammalt. Äldre Wästgötalagen har Lekarerätten och den gav bönderna rätt att jaga bort lekare och gycklare från att sätta griller i huvudet på unga flickor och pojkar dvs. vända bort deras tanker från arbetet ... den lutherska arbetsmoralen hos bönder är mycket äldre än Luther. Fast egentligen var det herrarna som skrev lagarna. Seden med lekare vid arbetet syns i bronsåldersristningar - se bild i inledningen.

Dä va godt dä geck, som dä geck,

sa käringa, nä ho slog ryggen åf grisen

Jag såg nyligen en TV-film från vinodlingar i Mitteuropa där man fortfarande praktiserar att ha med sig gamla gubbar som spelemän. I Afrika brukar dess stora arbetslag sjunga till arbetet ... men sådant går ju ej för sig i det allvarsamma Norden.

Säterfolkets telefon … och vargskrämma.

Istället vände man Lekarerätten till grov bondkomik. Lekaren skulle först sättas på prov genom att man ledde en ung kviga upp på en "bäsing" såsom en gravhög. Därpå smorde man in svansen med fett. Om lekaren kunne hålla kvigan när den jagades ner för bäsingen blev han frikänt. Annars kunne man fortsätt prövningen där kanske det bekanta att "doppa i tjära och rulla i fjäder" var passande. Det kan vara ett minne av hur bönder la ned mycken tid på jaga bort folk och mindre på att uppmuntra till glatt arbete.

I det mer tätbebyggda Västergötland lär bäsingarna ha legat tätt som platser för detta folknöje i nån sorts bakvänt humor enligt min humor. För det glesbebyggda Dals del var det märkligt att det fanns så lite plats för andra. Landskapet rymde tio gånger fler ett par hundra år senare. Men det var det urarva revirbeteende vi ser hos alla flockdjur. Vi ser det av och till även i dag och där varken kylig analys eller ett varmt hjärta biter på denna fascism.

Nor 53 Om en som lärt sig sy som pojke och andra som tagit upp torp och således inte kan beskyllas för lösdriveri.

I Magnus Erikssons Landslag fanns en paragraf om löst folk. Den kompletterades senare så att de utan fast arbete var lovligt byte exempelvis för värvare. Det var förstås inte alla som dög till soldat och konorna inte alls. Man kan säga att kung och bönder hade ett gemensamt intresse av att hålla löst folk borta från vägarna. Kungarna var nöjda om de kunne bli fasta bosättare medan bönderna ej ville dela med sig av sin jord och allmänningar. Det var kungens sak att anvisa mark ur kronans ägor och då oftast skogar när det gällde nyröjning

En speciell grupp var under detta sekel svedjefinnerna. De fick sex års skattefrihet liksom alla kronans nyröjare. På sina håll blev de som grupp illa sedda av en del eller man gav dem skulden i första hand. Det är ingen ny företeelse att inflyttare är illa sedda. Det må vara utrikes eller inhemska gråsparvar, skåningar eller norrlänningar. På något sätt var det tillåtet och naturligt att lära trolldom av folk som mest talade ett annat språk. Det låg magi i det. Översatt var trollformlerna kanske inte så märkvärdiga.

Den skamlöse går in i hvar stofva

Vi har ju en passus i Eddan om striden mellan bofasta aser = boskapsfolk och de inflyttande vanerna med odling. Det stycket är antagligen 4000 år eller kanske 5000 år gammalt och hänför sig till invandring vid den tiden. Och Eddan talar om trolska mör som en mindre aktningsvärd benämning. Ett senare stycke talar om Heid och om eld. Hon gick i gårdarna och ej heller hon tycks alltid ha varit väl sedd.

Här torde det vara frågan om just svedjandets och rågens ankomst. Hon har varit av typ Demeter eller ursprungligen Isis, som går spörjande runt. I synnerhet i Danmark finns en del ortnamn som en påminnelse om "Den frågande". Hon finns i brottstycken ur denna saga i hällbilderna och den utmynnar sen i Balderssagan ... och Havamål manar ju till försiktighet när man går in i stugan. Med andra ord man kan säga att det är typiskt för människan att motsätta sig förändring eller intrång i det tidigare inrutade samhället. Svedjefinnarna var inget undantag.

För de som av någon anledning kom utanför det normala samhället fanns få möjligheter till utkomst på landsbygden. Återstod att söka sig till Bergslagen och gruvornas slavarbete eller på något sätt få fotfäste i nån stad. Landsbygden var det sämsta alternativet. Där måste man helst kunna någon yrkeskonst för att kunna försörja sig. För återstoden fanns bara tiggeri och taskspeleri och att vara bra på att berätta skrönor ... där jag minns min barndoms vagabonder. De var skickliga psykologer och viste hur de skulle ta folk.

Det var inte ens alltid lätt för landsbygdens eget folk "att få plats" såsom en gammal man med en liten andel i en kvarn. Han byggde en liten stuga i utkanten av kvarntomten och blev dömt att riva stugan och försvinna från tomten. Bondelagen var en klasslag där det lätt blev så att klockaren dömdes hårdare än bondmoran, även om man nog får intrycket av en vilja till rättrådighet ur protokollen. Och man kan ana att generositeten var helt beroende av om det var goda eller dåliga tider, så som även framgår av Örslösaprästens dokument.

Det okända

Gränsen mellan det okända och det kända och tillåtna är nog ofta flytande såväl i dag som fordom. Där vi förstås skulle ha svårt att medge våra egna mindre förnuftiga nojor och beteenden. När vi ser på det förgångna har vi förståelsen av språkbruket som en spärr mot direkt överförbarhet. Likaså har den tekniska utvecklingen gjort att kunskapen om manicker är större i dag än då medan vi har svårt att förstå enkelhet.

Sun 91 Extrating om man som i "örsel" (kanske bakrus) gått ned sig i ån vid Kuseruds gästgiveri, när det var kompanimöte där – där halsen med våda var avvridet och av Näcken blivit förgjord som många andra människor där ...

Var det vidskepelse eller helt enkel brist på förklaringar som gjorde att man skylde på Näcken vid ett oförklarligt dödsfall i strömmen vid Kuserud, Erikstad. Man fann honom med huvudet vridet på halsen i en onormal ställning. De gamle viste berätta att där vid den platsen hade hänt saker förut ... vilket i och för sig kunne vara såväl sägen som att det hänt kanske hundratals år tidigare. Folkminnet förstorar mer än gärna den typen av saker.

Hva ä dä, som gapar öfver vatten, men allri dräcker?

... dä ä bjälla dä

... jag tänker omedelbart på när jag med min första bil slog runt och hamnade på taket på en åker. När jag skulle hämta den dagen efter och folk stod runt den och undrade om jag hade blivit huvudlös eftersom slipsen låg lös i bilen. De blev förvånade när jag steg fram utan en skråma. Förklaringen var att jag under körseln tagit av mig slipsen.

Ett annat fall där Näcken direkt och ordagrant nämns är när en man omkom vid en kvarn nära Åsebro och kvarnen sen stängdes. Det var innan våra dagars lagar om att man vid farliga arbeten ska vara två – samt förstås ha skydd vid roterande detaljer. Näcken fick skulden när ingen hade sett hur det gått till. Vi kan bara gissa att han kommit för nära något drev och dragits med.

De grymtar så grisar som gamle svin

Den andra sortens varningar för Näcken, Strömkarlen, Källegubben är alla menade som varning åt barnen att hålla sig från djupt vatten och strömmar och andra farliga ställen. Samma sorts varningar behövs även för de mer obetänksamma vuxna, där en del aldrig blir vuxna.

Den tidigare nämnda bondmorans offer till Moder Jord har urgamla rötter. Sådana har säkerligen pågått åtminstone in i vårt sekel. Säkerligen har en och annan "älvkvarn" använts för offer av smör eller annat åt just Moder Jord – Hon har haft många namn ... och vist borde vi fortsätta att offra till henne till års och äring ... som gumman som offrade i dymmelveckan åt den urgamla Flodguden som gav de livgivande vattnen. Det var förutsättningen för foder åt djur och skörd på åker. I den hedna tron såg man alltid framåt och bad för livets fortsättning.

De som pysslat med djur och växter vet med säkerhet att allt blir vackrare och växer bättre i en växelverkan mellan oss och djur och växter. Vi behöver ej veta hur det går till, men man anar att just omsorgen och pysslandet binder oss samman med andra livsformer. De exakta orden har knappast någon betydelse. Det är själva kärleken till livet som gör att såväl vi som det vi pysslar med växer och ger skönhet. Det som älskas blommar.

Bössan blir "vöschk" sa Petter i Råviken

... det är så det går om man skjuter en skata, kattuggla eller katt. Då är bössan oduglig. Här ska inte alls ordas om knepen att få en bössa att gå rätt. Eftersom en a´n tycker att naturen klarat sig i årmiljoner utan jägare, så varför ska jag möjligen råda andra. Förr viste man att ej jaga mer än vad naturen tål. Det var ren självbevarelsedrift.

En bonde var instämt i rätten, för att inte ha betalt pigans lön och hon passade då på tillfället att "ge igen":

"Han är en orolig sälle. Varje morron när han driver boskapen i vall mässar han: "Jag förer mitt fä på en led, som själva Herren Christus led i Fadrens, Sonens och den heliga andens namn" ... och sen signar han ochså djuren på julafton ... och han gör det i eld – i aska – i salt – och i trä även tröskel, ... viste pigan berätta

Man kan väl säga att bonden helgarderade sig och använde en del urgamla ritual ... och vad pigan inte viste och vad som kom fram först långt senare var att mannen hade en snok inmurad i lagårdströskeln, där man fann den vid ombyggnad. Ormen var fordom väktare av förrådet. Om bonden får man väl säga att "lite hemligheter får man väl ha" ... och tanker är ju tullfria ...

Älskar ... älskar ej ...

I väntan på den rätta behöver en stor del av oss både tid och hjälp att tyda tecknen innan man vågar ge sig hän. Och är man förälskad i vårens tid sveper fantasin en med ut i "blåa rymden". Det blir en lindrig galenskap, där man nog kan behöva att ha nån att hålla i handen för att inte sväva iväg.

I synnerhet töserä har alla tider velat söka tydor och tecken av makterna ... och sökt tyda och bestämma om det nu är den rätte. Den unga får lita till intuitionen i brist på verklig kunskap om människan och kanske känslan egentligen är starkare och varaktigare än allt för mycket resonerande.

Den som bär hatten djupt ner i pannan blir god mot sin hustru ... den som gärna bultar på sista branden i spisen, ska få en maka som bultar sig bra ... vad nu menas med det ... När det talas om händer, får man snart höra talas om giftermål ... och sen förstås Norrgök är sorgegök ... Södergök är ....

Hva ä dä, som är trindt som ett ägg

å når ikreng en körkevägg

... Nöstat ä dä

En a´n minns att jag gick bet på den första gången som barn, när man i vårens tid gissade gåtor och skrev påskbrev för första gången.

 

Detta kallades björnstock.

Pojkarna har samma i hågen och vill veta när det är "varmt" att göra slag i saken ... Bland de goda gamla tecknen må här nämnas ett par säkra ... När det slamras i kök, ska pigan snart stå brud ... Det är ett gott tecken när tösen pockar på uppmärksamhet, men det gäller förstås att veta vem uppmärksamheten riktas mot.

Somliga blir så virriga av våryrorna att de inte vet vem de egentligen vill ha ... och kan till och med hamna i fel säng ... nåja, det säkraste är nog att man tar henne halvt i famnen och spetsar munnen. Om hon då gör det samma och trycker till, så får man säkert ett ja ... enligt sagesmannen till det sista bör man börja med detta och inte ödsla tid på mindre säkra knep.

Under 1600-talet började allt fler böcker tryckas och ett fåtal nådde Dal. Här ska ges ett exempel på "den eviga kvinnans" första steg in i ordets värld. En ung flicka fördes för rätten av en präst, som förövrigt själv hade skrivit Dals första bok om landskapet men på latin. Han besvärade sig över att flickan för någon tid sen köpt en Planetbok och att hon vänjat sig vid den och börjat inbilla sig att hon kunne spå om var och ens välfärd och ändalykt:

"Sen dess gör hon förargelse i socknen och hon låter även löst folk komma till sig, där hon låter sig läsas i deras planet. Hon spår dem alltid ont, men föreger att hon kan lösa dem från det onda, fastän man vet att hon ej har förstånd till detta, utan hon kanske med tiden blir förstörd och vidlyftigt förförd av Satan och lögnens ande.

Annars har hon spått att välborne Olof Stake till Ekholmen och hans syster jungfru Malin Stake med tiden ska komma i lägersmål med varandra. Om denne spådom har hennes syster berättat, liksom att hon har spått att välborna jungfru Britta Bagge, välborne Johan Bagges kära dotter på Wedbjörbyn, ska besovas och kränkas av en ung man, då ett kvinnfolk ska komma på dem och de ska röja kvinnan ur vägen för att ej själva röjas.

Allt detta och mer därtill har hon spått och sagt att om de vill ge henne pengar, ska hon laga så att det onda bladet kastas om och ett med bättre lycka kommer fram. Med detta har mången kommit i dåligt rykte på grund av folks skvaller om vad som skett och vad som oundvikligen kommer att ske"

För sin ungdoms skuld blev hon endast dömt till offentlig avbön. Vilken författarinna gick förlorad i henne? ... Livlig fantasi och blind tro på det skrivna ordet kan som synes få vida konsekvenser. En del menar att man kan gå på vatten med god tro, men då får det allt vara vinter och is.

Men det var inte bara i den "lilla kammaren" man läste astrologins planetböcker. Det blev en modesak även i gemaken. Medan Karl XI lät häxprocesserna pågå i huvudsak i norra Sverige men även i Bohuslän

Kongen setter å binner på not,

Å drottninga setter å sålar skor

Dä må man tro

... tja, han själv liksom även hovfolket rådfrågade stjärnor och planeter på samma vis som en sentida Ronald Reagan. Engelska folket tror mer på astrologer än på politiker, vilket kanske i och för siig inte är så märkligt.

Ett nummer för stora och rikligt med halm i dem och man klarade trettiofem grader kyla.

Från den tiden jag ofta nojsade med flickorna, minns jag hur de la patienser och kabaler för att utröna "lilla vännens känslor" ... och på skoj lurade vi väl ochså flickorna att försöka med ett och annat märkligt knep ... Horoskopen lever vidare och reklammakarna gör allt för att kvinnan ska pröva möjliga och omöjliga knep och dyra salvor för att få persikohy ... jag kör med snabbmakaroner – hittills har det funkat och är ju bra mycket billigare än dessa burkar för 2800 kronor.

God tro och stora fötter ... och helst tjock is ...

Mellan tydor, ordspråk, vidskepelse och å andra sidan deras rent praktiska nytta och verkan finns inga fasta gränser. En stor del av dem har vandrat runt jorden många gånger omän med kanske lite olika ordval och andra symboler. I äldre tid var de gemensamma årsritualen den gemensamma nämnaren, där odling i princip bara kan följa ett funktionellt ritual. Det är en urgammal föreställning och numera verifierad att allt liv ska börja när månen är i ny. Det är när saven eller vattnet stiger i växterna. I nedan verkar de nedbrytande krafterna, därför ska dynga köras ut och skog fällas när vatteninnehållet är lågt.

Börja aldrig nån sak i nedan!

Man ska gifta sig på ny. Det betyder lycka ... Död på ny ger den kvarlevande lycka. … Gå aldrig ut på våren fastande, ty allehanda fåglar dåra dödligt – göken vållar bröstsjuka, lommen magsjuka. Bot därför att springa rakt i söder och bita i det första träd, som då torkar ... Att få se klodjur på nyåret är bra. Om man träffar ekorre: livlig, hare: rädd, räv: falsk, varg: ilsket. Om man blir livlig rädd osv. Om man ser dem i huvudet: förluster, på sidan: pengar, svansen: lycka. Så även den första fölungen. Man blir detta eller får att göra med sådana människor.

Ser på TV att man ska inte slicka lyktstolpar vid 40 grader minus … man ska inte klättra i dem heller ty då fryser man fast, tror jag.

Om solen går ner i en säck, står den upp i en bäck ... Morron röd afton blöt ... är ett par från min barndom ... Töar det nyårshelgen, trettondagen och 20:de dag Knut, blir det ingen vinter av varaktighet (stämmer).

En kvinna ska ej stiga över en katta och inte låta en främmande utan undfägnad.

Ropa hej innan du hoppar över bäcken.

Näcken blir så förvånad så ...

Om man går bort och möter en kvinna först, ska man spotta 3 gånger eller fråga, så att hon svarar nej. …Gott råd, en a´n brukar snurra dem tre varv åt höger och två åt vänster, så att de fortsätter att snurra och glömmer att skvallra om mig sedan.

Giv aldrig bort något vasst med udden före; du sticker då ut kärleken.

Och en till Om man vill bada, så må man fästa Näcken med stål och säga "Din far var en ståltjuv - din mor en nåltjuv - så långt ska du vara från detta land, som detta rop höres"… en a´n gissar att tjejen lockade till sig en och annan tjuvtittare i buskarna.

Går solen ned under hättan,

kommer hon igen med skvättan

Det är dags att börja så när dvärgnäten eller spindelväven drar sig över mullkokorna. Ett tecken att jorden blivit varm och mikrolivet är i gång. Vårfrudagen skulle alla hägnader vara klara och hästen släppas ut när horsgöken kom. Vid Beltänne och Valborg blåste man i horn och sköt skott. En signal till "gråben" att snart kommer vi till skogen bäst du håller dig undan ... och linet skulle sås när häggen blommade.

Mycket är en blandning av tro och praktiskt vetande. Människan försöker gärna sträcka sig utanför det möjligas ramar ... "ska det bli våtår eller torrår?" ... vad säger aborrfenorna? ... bygger skatan högt eller lågt? ... vilken häst vinner i fjärde avdelning på V75 på lördag?

Under detta sekel började vetenskapen sina första steg med utbyggnad av Uppsala Universitet och ej att förglömma Dorpat och Åbo. Man inrättade en medicinalstyrelse. Mycket kunskap fick man hämta utomlands och mycket från Holland. Det blev ofta så att man översatte direkt det utrikiska. Använde man den förste bondepraktikan kunne det bli nog så missvisande eftersom hela bondeåret ju ligger mycket tidigare i Tyskland än i Sverige och än tidigare än i Norrland.

Kommer da, kommer rå;

kommer snö, går den väl å.

Vet inte om det var så stor nytta med bondealmanackan egentligen. Och landsbygden fick förstås ingen större nytta av den utan allt förblev vid det gamle ytterligare ett par hundra år framåt. Den ende nyheten i början av seklet var balberaren som senare kallades fältskärare och som egentligen var för militärens behov att klara blessyrer och amputeringar. I fredstid kunne hemsocknarna anlita honom om de nu hade de 2–10 rdr som var taxan beroende på skadans eller blessyrernas art. Han klarade yttre sårskador medan de invärtes länge förblev fördolt. Men landsbygden var i allmänhet fredlig så det blev så att han fick lära sig raka istället.