Nya tidens runstenar

Fynden av runstenar tar en paus mellan ca åren 550 till 750. En del av förklaringen kan vara att överklassen höll låg profil. Varje sten med namn nämnda markerar att nån har anknytning och möjligen äger platsen. På vissa stenar säger texten det rent ut.

Runsten, Sparlösa, mask, vi, månhorn, ungar, Jellinge, vising, näskung, årman. ålderman, Röksten, ragnarök, narval, Thiaurik, Teoderik, sikungar, Gökstenen, Sigurdsristningen, Toshammare, Sigurdssaga, völsungar, bersärk druid vigode

Ioniska arvet |Ortnamn | Sparlösasten Röksten | Herravälde | Sverige bildas | Vikingromantik | Vem vill ha kungar | Myntning | Privat ägande |essäer| hem |

Sparlösastenen

Tre av Sparlösastenens sidor. Fjärde sidan har mest text och är skadad. En mask kan möjligen rekonstrueras nära dess topp. Stenen dateras till omkring 750.

 Masken

Stenen liknar en stele där det finns symboler för de fyra årstiderna. Om vi börjar med masksidan är den mest text:

Rekonstruerad (uggle)mask man behövde för att möta "underjordens ansikte".

Texten är delvis skadad och rymmer möjligen obekanta begrepp:

.

..? … Tidlagen från början gällde

..? så äger fader uppsal

fader STU ATH AI AI VI-IPA

? LNE VI AS NO TU AUK TAKAR

ASLSIK ULUIIR UK TH STAI UISL

.

Uppsal i detta sammanhang är inte sveaväldets vagga, utan antagligen översta himmelsfären. Vi vet ej om Uppsala ens fanns vid denna tid en del menar det kallade Väster Aros. Långt mindre om det fanns ett kungarike av denna storlek med svear och götar under en hatt. Knappast troligt Resten av texten förklarar läget för Kyndelsmässa.

 .

Uggla, Svan, Orm

Följer i logik med sin text:

.

Sitt liv om detta Sigmar ägde röjningen.

Airiks tog skörd tunet.

Efter Aivis och Rath runor

där regerande makter viga

där åt Alrik Ulubu målade

.

Över texten finns om vi bortser från texten symboler av samma slag som vid Flyhov och även andra lokaler i exempelvis Bohuslän.

Skarvsymboler från Flyhov. Själva symbolen tolkas verbalt som "bana i bana"

.

Att jämföras med kroksymbolen inklusive text på denna sten.

.

Texten hör inte till de lättolkade och endast om man vet att det handlar om. Vi kan man möjligen finna mening.

På toppen på det infasade avsnittet finns denna text:

VI

VI KVISL KLIVI VI
… UKR SAR SKS NU I BAN

Vilket tolkas:

(detta är) Vi

Vi gren nystan Vi

… och är? Detta horn ska nu i bågen

.

En Gren eller Klyka finns i årstidssymboliken på hällristningarna för maj eller Beltänne. Nystan är en nyhet men rep finns som tillbehör och kan betyda uppmätning av åker. Tolkningen är osäker. Man kan tolka det så att grenen ska finnas i ena halvan av V:et och Nystan i andra halvan. Mätningen skedde vid en viss tidpunkt då fixstjärnorna var i Viet.

Hornet är förmodligen nymåneskäran eller månhornet. Om man jämför dessa korta texter med det svårtolkade ovan är det rimligt att anta att även detta rör sig om tidlagen.

Lyftaren

Här en sista överlåtelsetext som går ihop med de andra texterna. Först rådde "father" möjligen gud. Han gav åt Sigmar som lämnade åt Airiks och paret Aivis och Rath, vilka lämnades åt Airiks söner. Har här använts de namn som finns på runstenen utan uppsnofsning.

.

Aivis gav Airiks söner

gav Aliriks by

.

Detalj från Kalleby, Bohuslän med gren och ax i tidbåten kanske "klivi" står för ax. Romarna korrigerade sin tid först efter över fyratusen år, så varför skulle inte västgötarna kunna reglera tiden efter förebild från bronsåldern. Det innebär att man har måst korrigera runt 25 grader för att få himlamyten att passa i tiden.

Lyftningens symbol passar bra med överlåtelse. På himlavalvet är det antagligen båtlyftaren Vattenmannen., men kan också vara Hercules som tar i övre sfären. Texten är trots allt lite problematisk eftersom runan A skiljs med två kryss från texten men det ändrar inte det verbala innehållet.

På denna sida finns även en sista och senare text. Kanske stenen gjorts om till en sten att markera äganderätten?

Kisli karvade runor efter Kunars jordfästelse

Vi tolkar normalt så att Vis eller Vise betyder gode eller präst vid Viet. Härtill kommer av första texten att en del möjligen har haft en Vi-ipa. Slutleden är feminin och betyder ledarinnan

Vi känner igen Uggla och Svan som finns där vattenormen slutar och våldet i bilden är skörden. Den stora bildsidan har överst "ägget i porten" … flyttfåglarna kommer tillbaka. Tre tranor var heliga hos kelterna och ingick i en triad med Tjuren och Trädet. Dags för seglation och jakt på ädeldjuret här leoparden som frankerna hade i vapnet. Och den aristokratiska ryttaren som fanns på himlavalvet, som en central symbol in i vikingatiden. En del kunne stoltsera med att ha varit i södern och sett kameler och tillägnat sig lite distans och humor.

Textfragmenten ger ett intryck av förändring i tiden. Vi har så pass mycken kunskap att vi kan se gradvisa förändringar. Från ett mångkulturellt samhälle under flera århundraden rör man sig mot allt större lagbundenhet över landskapgränserna. Säkerligen har det funnits fler olika modeller för ett ägande som kräver att hela samhället godkänner en sådan ordning.

Sparlösastenen tillsamman med Malstastenen daterar tankarna på enskilt ägande eller ätteägande till slutet av 700-talet. Rökstenen och några danska runstenar pekar på ättetänkande genom bruket av begreppet ungar. Ättetänkandet stod sig mycket länge där exempelvis Riddarhuset stadgar av 1626 vilar på patriarkaliskt tänkande med en äldste som svarar för släkten och tar över stamgodset efter föregående generation. Hela ätten ägande delades upp på den nulevande generationen, men hölls inom ätten i det längsta.

Av runstenarna kan vi utläsa att vissa ägde hela byar, men därmed ej sagt att det var likadant överallt. Tvärtom visar landskaplagarna på kollektiva byar. Skillnaden mellan dessa två fall är att i förra fallet får ägaren en viss del av inkomsten från byn. Ett tredje fall är ättebyarna med oftast en patriark som står för byn utan att man kan tala om ägande och ägoskifte mellan generationer.

Viet

Här får inskjutas ett aktuellt utdrag om viet från den större filen Viet

Tre danska vi är förmodligen de yngsta.

Dessa nästan till vår tid sparade anläggningar är de synliga bevisen. Jellinge är det enda utforskade. Här rör det sig om tidsflödet och bestämmande av tiden vid en viss tidpunkt på året. Naturligtvis har man kunnat använda det hela året, men det naturliga bruket är att ett par gångar om året bestämma "stora tiden" och sen gå efter månen om sommaren, medan vintern inte är så noga.

V:ets vinkel är 22,5 grader eller 1/16 av cirkeln eftersom man säkerligen utgick från delning av kvadraten på enklaste sättet genom att halvera upprepade gånger. Detta är en förenkling från tidigare kvadratiska former och förmodligen en 90 graders vinkel alternativt 45 grader vilket är svårt att fånga med ögat.

Området vid kungagravarna i Jellinge är förstås välutforskat även om kanske få känner till spåren av de gamla stensträngarna och att det stått en stolpe på mittlinjen. Därtill menar man att det funnits ett tempel också i första versionen. Observera att det låg en gravhög i centrum och att den förmodligen har haft mer symboliskt värde än att vara gjort över en präst eller hövding. Det var förmodligen Tiden man hade begravt i högen.

I fas II och III gjordes kungagravar över de första omvända kungarna och det byggdes en kyrka på det forna templets plats. Till saken hör förstås att Jellinge har varit tingsplats.

Tibirke ligger på nordvästra Själland och V:t syntes ännu på 1700-talet. Tyvärr kom svåra sandstormar 1725 att täcka över det hela. Tingsted ligger på Lolland och var förmodligen i bruk bland traktens bönder fram till 1700-talet … folk brydde sig nog inte särskilt mycket om påbud från vare sig kyrka eller kung utan gjorde "såsom vi gjort sen farfars tid". Dessutom var lollikerna kända som ett sturskt och självständigt folk. Exempelvis på Dal klagar Bolstadsprästen ca 1570 över att bönderna inte vill ha kyrkvigsel (och betala för den). För bönderna var "handtaget" det enda nödvändiga och med rötter tusentals år bakåt.

I ortnamnet Tibirke noterar vi TI för tingsguden och vid Jelling hette intilliggande härad Tisting vid 900-talets sysseldelning. Det finns även ordet BIRKE som antyder att det möjligen varit tingsplats för ett "birke" som var ett särskilt lagrum i bondelandet. Med detta menas sannolikt då en storman eller handelsman "ägde" ett område.

Vi har i Norden ett relativt stort antal ortnamn där -vi ingår som led. Dessa orter har förmodligen haft en anläggning av denna typ. Sparlösastenen dateras till 800-talet och överst står ordet VI separat på två ställen i samband med en figur man känner igen från hällristningarna och även från Flyhov i Västergötland.

I Danmark har man bestämningen VI i början av ordet och vi kan kalla det "keltisk stavelseföljd" som i vårt språk känns "tvärtom" och bakvänt. De danska VI följs av berg (borg) som tillsammans med hög är favorit för tingsställen. Bäck-namnen kan ha samband med att början av året förbands med vattenflödet med tingsnamn som vanting, gyrsting, örting vilka betyder flöde. Sig-namn har två möjliga tolkningar där översta sfären dvs. de cirkumpolära stjärnorna kallades SIG. Den andra betyder sankmark och det är kanske inte sannolikt att man bosatte sig på sankmark. Mosse och sjö vet vi har varit avstjälpningsplats för sådant man tagit helt ur cirkulationen. By, stad och -um är lokala samhällsbildningar och samma gäller namnen Vie, Viet, Vi.

De svenska ortnamnen har -vi som en bestämmande slutled utom i Vi, Vistad, Vivallen samt Vising, Visby och Visnum. Vi finner våra berömda Eddagudar Loke, Oden, Tor, Ull och Frö även om dessa begrepp egentligen har liten förankring i Norden och då företrädesvis i Uppland och Viken. Hällristningen i Bro Bohuslän från mitten av sista årtusendet f.Kr. visar att man då hade en manlig gudaförsamling för hela året åtminstone i Bro.

Vi kan också skönja fragment av Eddasagorna såsom exempelvis Loke som fastnar på limstången när han jagar Tjatse nattfrosten. Samma motiv finns i början av Lökebergets slinga av båtar. Vi vet också att kelterna med förkärlek arrangerade triader och en sådan delar förstås himlavalvet och djurkretsen i tre delar. Namnen Döde-, Gre-, Göte-, Hell-, Mede- och möjligen Karle- har suffixet -vi och sannolikt förbindelse med vårflödet och sommarsäsongen.

Ytterligare indikationer är orden VISE och VISING (och möjligen näskung) vilket antagligen betyder att man haft en präst eller årman /ålderman med ansvar för Tidens ceremoniell. Thegn / degn / talare är sannolikt rätt sena benämningar och finns även inom anglosaxiska området. Kyrkan tog över detta och använde precis samma symboler för bestämmandet av månåret som man gjort i tusentals år. Många kulturer har utan avbrott fram till våra dagar följd deras gamla system byggt på djurkretsen och månens gång.

Viet i runtexter

Förutom ovannämnda vi på Sparlösa stenen har vi följande texter som omnämner vi..

Oklunda-hällen Östra-Husby Östergötland slutet 800-tal

.

Gunnar målade

Dessa runor.

Och han hade flytt skyldig

Hon tog sin tillflykt till detta Vi

Och han fick fri lejd

Och han slöt bindande förlikning

Med Vifinn som målade detta

.

Här underförstås att Viet var en helig fredad plats. Men i den mångkultur vi ser fanns flera lokala varianter av helgade platser för kollektivet, dess ritual och lagstiftning. Samma principer rådde förstås vid andra heliga platser, men just roten "vi" har vi i ordet "viga" och det är rimligt att ordet uppstått ur den helgade platsen. Detta praktiserades förstås vi mycket grova brott mott det allmänna eller mot enskilda. Det hörde inte till vardagen, men man garderade sig för all företeelser som uppkom … se även under Ritualstenar.

Begreppet "fridsten" finner vi i Bibeln i Exodus 021 och det finns i våra tidigaste lagar om att söka fristad på helgad plats. Vid tiden då Exodus skrevs fanns hornaltare på de heliga platserna inte bara hos judarna utan i hela Mellanöstern. Man har funnit dem vid utgrävningar och det kom sedermera även till Rom. Enligt bibeltexten fick man tillfällig fristad genom att ta i ett av hornen på altaret. Tjuren var en helig symbol sen åtminstone fjärde årtusendet

Numera försöker många att få kyrkan att bli en fristad när staten inte kan behandla folk med respekt för människovärdet. Det är ett brott av staten att förneka barn skolgång under lång tid när deras föräldrar flyr undan utvisningshot.

Viet nämns i ytterligare ett par runtexter där vi då vet att just på dessa platser hade man ett vi som symbol för lokalsamhällets lagrum.

.

Forssa-ringen Hälsingland 800-tal

En oxe

För Viets gild

Och örar två

Då stav första gången ligger

Oxar två

Och örar fyra

För andra laget

Oxar fyra

Och örar åtta för staven

Och all egendom i kvarstad

Om han icke gör rätt för sig.

Det som folket

Äger kräva enligt lag

Det blev stadgat förr

och helgat

 

Men de gjorde sig detta

Anund och Tåsta

Och Ofeg på Hjortsta

Men Vibjörn ristade

 

Viets gild är förstås lokalsamhällets rätt som institution för lagskipningen. Den omtalade staven var kanske en hasselkäpp som användes vid symbolhandlingar. Exempelvis talas om att man fattade staven vid förlikning och avtal. Naturligtvis hade Viet en ledare vilket även skymtar i nästa klipp.

.

Malt-sten Jylland osäker tolkning

.

Så har inskriften en inskrift i sig

Futhark hnias tbmlr

Vem är däri?

Den äldste av asar

Vem är däri?

Vi-fredaren

Kolfinn ordnade öl

Efter sin älskade fader

 

Det överdrog

med glädjerunor

och evighetsrunor.

Var man blir iskall

Utu tu-u-ut

Djärv går han

som inte ryggar

mot den

som skada vållar

.

Sen säger somliga att det fanns inte lag och ordning i hedna tiden?

Rökstenen

.

Efter Vamod står runorna deras

Nu Arin gjorde efter förlorad son

Säg ock minnet att hur jordvallsborgar var i par

Där tolv sinom tolv var inom narvalsbåtarnas hägn

Likadana under olika män

 

Det sägs bakåt, hur för nio åldrar bakåt

Då styrde mina anfädersgoter och till mig anorna kommer

Rådde Thiaurik den urmodiga

Stilla flyter vid strand förfädershav

Sitter nu karlskuggan på mär sin

Sköld på axel ... Morigans skata.

 

Det säger tolfte hur Sikunars hästar

Rida parvis kungar två – tjugo därpå blicka

Det säger trettonde då hur när tjugo kungar

Satt i Siudlund i fyra vintrar i rad

Fyra vintrar utan namn burna

Fyra vintrar av förbrödring

Valkar fem Rathulfsöner,

Hraithulfar fem Rugulfsöner

Hoislar fem Harudsöner,

Kuamundar fem Ainarsöner

Nog ungdomar bör håga i hu

Vad som gälla torde

 

Säg ock minnet ... tjuren ... Sibbe avlade nittioårig

Säg ock minnet vem som är född till världen

Pojken Vilin är det ... krama knatten

Jätten Vilin är det ... hoo ... ss ... oo ... ss ... e

Säg och om Tiden gör Hoarig gammal

Gaorig olding ... Goan är helgad

………………………………..

.

Aft Uamuth standa runar thair

Nu Arin fatai fathir aft faikian sunu

Sakum uk mini that huar jarualraubar uar in duar

Thar sua thiualf sinum uar inum nardiual raabu bathars

Samana umis manum

 

That sakum onarth huar fur niu althum onarth

Thi fiaru mir hraithkudum auk tu mir anub sakar

Rai Thiauriki hin thurmuth

Stilir flu na stran hraithmar

Sitir nu karui kuta sinum

Skial tu fadlathr skati Marika

 

That sakum tualfta huar histr Sikunar

Ridvi dubkibn kunukar duair – dikir suath blikia

That sakum thridaun da hurir uair dikir kunukar

Sad ind Siudlund i fia kurau ind rad

Fia kurum nabnum burni

Fia kurum bruthrum

Ualkar fim Rathulfsunir

Hraithulfar fim Rukulfsunir

Hoislar fim Harudsunir

Kuamundar fim Ainarsunir

Nuk tinitur alu hukia in hu

Arstki kilda thurdi

 

Sakum uk mini thurr Sibi uiaruari ol niraudr

Sakum uk mini uaim si buri in id

Traki Uilin is that knua kna

Iatun Uilin is that h oo ss oo ss e

Sakwm og um Thidi if fad Hoarig old

Gaorig oldind ... Goan ar holi

Kommentar

Farfar Arin sörjar sin stupade son Vämod (ca. år 800) och kallar nya Valkar, Rathulfsöner, Hraithulfar osv. till borgläger och aktion ... Det är rent av Valaspas vers vid Ragnarök om den hämnande sonen klingar:

.

Då kommer Segerfaderns son,

den väldiga Vidar,

att strida mot valplatsens odjur.

På jättesonen till hjärtat

svärdet med handen han stöter.

Hämnad är då fadern.

.

En av frågorna till Oden i sången om Vavtrudner handlar om Ragnarök och uppståndelsen eller återkomsten eller att Odens son Vidar är den nya generationen. Farfar Arin går före med gott exempel och avlar själv nittioårig en son.

Man kan fråga sig om det är normalt att en farfar stämmer upp i en stamsång full av halvkvädna visor och anspelningar? I första raden används formen thair = deras och underförstår att flera har stupat ... Här spelar tiden in.

Vid denna tid har Carlemagne allvarliga planer på att utvidga Frankland och de första vikingatågen har börjat Kanske Nordens gamla ätter ser sig hotade och eldar upp sig och planerar att ge Carlemagne annat att tänka på. Därför skapas ett par nya fronter Normandiet, England och förstås Frankerriket. Tur för Norden att Karl den Stores söner icke var lika kraftfulla som han, samtidigt som hans rike delades upp efter hans död.

I första versen finns orden jarvalsraubar och nardival raabu vilka ska jämföras med vers tre och fyra. Borgläger / hallar är säkerligen en äldre företeelse än Trelleborg, Fyrkat osv. från 980-talet Såsom en del fornborgar från folkvandringstid.

På slutet kom jag på att detta handelsfolk möjligen har gett sig på valjakt under dess säsong. Därtill krävs de bästa båtarna och en strikt trimmad organisation. Därtill är valen symbolen för "Djuret" människans fiende och högvilt. Båda orden kan man i nödfall klara sig utan. Raabo innehåller lederna RAA = begränsning och BO.

Militäriska Trelleborg i förgrunden. Civila sidan bakom. Men från 980-talet.

Den tidiga kyrkan reglerade påsken och året efter Enhörningen. Detta skapade förstås intresse för denna. Nordborna kom antagligen tidigt på att man kunne sälja narvalshannens stöttand som Enhörningshorn. Stöttanden är spiralvriden åt vänster och kan bli upp till två och en halv meter lång. Beviset för Enhörningens existens skapades. Annars är det "skönhetsfläcken" som ska avslöja att djurkretsen är en abstrakt konstruktion.

Utgrävning av storhall Borg, Vestervågøy, Lofoten. Den är 83 m lång, 9 m bred, 6 m hög med centralrum på 120 kvadratmeter. Kanske läger för fångst av nordiskt elfenben valrossbetar och narvalshorn. Fynd även av guldgubbar typ Sydnorge, Halland, Bornholm m.fl.

Narvalen lever ovanför 65:te breddgraden dvs. ovanför Tröndelag. Av norska fornlämningar finns på västkusten lämningar av "rundbyar" med eventuellt båtformade hus sida vid sida i ring. Likt de mindre militäriska yttre husen vid exempelvis Trelleborg, Själland … och sen hallen ovan vid Borg. 

Ytterligare en stor hall må nämnas vid Kalmargården, Tissö Själland. Det kan rent av vara Siudlund på Rökstenen om vi tänker oss stormännen som ett nytt "ioniskt" förbund efter eriltiden. Nej, man har daterat slutfasen till runt år 1000 då Hallen mätte 12,5 x 48 meter. Men det ger ändå idén att i en tid utan nationer och gränser kan en del stormän ha haft hallar där man samlades för rådslag eller om nödvändigt som en garnison för speciella uppdrag.

Rökstenens framsida en enhetlig komposition.

Man kan fråga sig om dessa varit basläger för storfiskare av alla de sorter. Romarriket och forten vid Rhenlinjen var tidigt stora uppköpare av alla sorters livsmedel. Medan herrarna förmodligen gärna köpte pälsvaror och kuriosa från norr.

Man kan anta att handelsmännen i Norden rustat flottor att fånga detta djur vars "horn" var mer värd än platina. Till saken hör att det ansågs vara afrodisiakum. I Visingsö kyrka hänger en tand det karvats en del av.

Av kända "valfarare" må nämnas Sigurd Jorsalafarare som enligt sagan skulle ha haft ett "horn" med åt bysantiska kejsaren på sin Jorsalafärd. Det finns dock inga direkta belägg för att detta skulle vara mer än en skröna från norröna ljugarbänken.

I andra versen börjar Arin minnas bakåt nio generationer eller i runda tal 300 år tillbaka till 500-talet. Min iakttagelse är att runornas tidiga utbredning sammanfaller med erilernas omnämnande på olika platser i Europa. Min tes är att detta urgamla handelsfolk har utvecklat runorna och varit dess bärare

Baksidan med olika stilar

De kan t.o.m. ha hållit de hemliga tecknen inom sitt skrå fram till runt 800-talet. Då dyker de upp i Danmark och på Rökstenen efter en paus på ett par hundra år i stort. Därefter blir de allt mera allmänna. Det mesta tyder dock på att det är överklassen som låter rista runor efter sig. Runsten är samtidigt ägomärke och en ätts historia och anspråk på jorden där stenen står.

Nu kommer vi till Thiaurik som en del vill få till Teoderik och hans relation till nordbor och speciellt då till överklassen. För att förstå andra versen måste man veta att denna var inte sjökung ... ej heller var han merovinger. Däremot sägs Teoderik ha kluvit nordiska överklassens hjälte Odovaker på längden år 493. Att han här nämns är för att måla Ulven på väggen eller som vi säger "måla leda FI på väggen"

Eftersom det skrivs Thiaurik kan vi inte vara säkra på vilken stor herre här syftas till. I en dansk folkvisa läses lusen av Teoderik dvs. Didrik av Bern när han vill tvinga Holger Danske att betala skatt. Holger Danske vann förstås den striden. Kontentan är att Teoderik är inte hjälte i Danmark. Det kan vara historieförfalskning att uppsvearna vill vara goter och ta äran av Teoderiks illdåd.

Dock kan inte förnekas ordet "anfädersgoter". Det kan vara rätt att Östsverige levererade en goter till Södern, men mer bevis krävs. Det är svårt att tolka ordet thurmuth men roten finns bl.a. i engelskans ord för rökelse och närliggande ord för råhet och okänslighet. Karlskuggan rider runt som en osalig ande. Morrigan är keltiska dödsgudinnan.

Thiuderik har blivit dennes skata eller utkik. I min barndom sa vi "mosekonen brygger" när dimmorna steg över den mosse som lämnat Rörbysvärdet och där möjligen även människor återgått till cirkulationen utan grav.

Sikunar han betyda "Gunnar på andra sidan" eftersom vi inte har nån avstavning. Då associerar det till associerar till "Gunnar i ormgropen" eller i graven där maskarna tar hand om det mesta. Förleden SI betyder "på andra sidan" eller "den andra av två". Man anar ett binärt partänkande i forntiden. Forntidens texter är sällan entydiga och vi får lämna öppet för annan tolkning.

Men vi ser vidare att "20 kungar därpå blickar" Det betyder att "sikungarna" är överledare såsom vi känner senare kung och jarls som likvärdiga. Ordet kung har en annan betydelse och tillämpades kanske på ledare av små folkland eller förare av en avdelning med skepp. Där vi har begreppet "näskung" även på Dal som kanske betydde lanskapskung.

När Arin manar fram Siudlund manar han fram det gamla livet i tidigare borgläger och gemensamma aktioner. Han avslutar med att uppmana de unga att följa i fädrens spår.

De fyra första verserna är med samma runor och från samma tid. Det är sorgen över Vämod och även en uppmaning till ungdomarna att fortsätta att kämpa för det denne kämpat för.

Ovansidans lönnskrift

Sista versen är senare och ger förklaringen i första raden. Arin med smeknamn Sibi har gjort sitt ... ordet thurr tolkar jag som det folkliga "dén tjuren" och pojken är född. Observera det finns två r så det kan inte vara Tor. Två bokstäver/stavelser i följd betyder aktion i språklogiken.

Pojken i vaggan är så go och söt att ristaren eller Arin utbrister i ett barnspråk knua kna och ser i honom jätten Vidar som hämnas och utbrister i ett utdraget "hos oss"!

I femte raden har pojken fått namn som liknar danska Horik. Namn på ett par kungar i följd vid denna tid. Bokstäverna Gaorig oldind är jag inte säker på att ha tolkat rätt men avslutningen bör vara rätt ... Goan hon som skänker fruktbarhet har verkat.

Största delen av sista versen är lönnrunor ... och understryker att det ska vara hemligt att farfar eggat upp tjuren inom sig.

Det är möjligt att formen är den urgamla "resan runt månåret på himlavalvet" och slutpunkten där man skarvar i det nya året jämfört med solåret. Tolfte och trettondet varvet är det. "Kungen är död! Leve Sonen!

I översättningen är texten tagen direkt efter bra fotografier av stenen. Endast när det gäller lönnrunorna har Åke Ohlmarks tydning hjälpt en del. Läsningen är så nära ursprungstexten som möjligt. Därtill med hänsyn tagen till att textens innehåll i sak ska stämma överens med dåtida verklighet.

 Vikingatidens årliga rond

Gökstenen, Södermanland med kamel istället för häst och smederna är vist svartalver .. eller är det en häst med packning?

Gökstenen har en härlig distans till ämnet. Annars blir det lätt så att man tar myter och runstenar i det förgångna på för stort allvar. Den årliga kalendern handlade om mycket slit. Det är kanske inte så konstigt att man förskönade den med allehanda myter vilket vi känner till från Grekland och andra ställen. Herakles bragder var bondpojkens år. Sigurdsristningen från Ramsund är gjort allvarligare och rymmer hela året i ormsymboliken

Symboliken är som en slutbild och ett arv. Det är gamla tideräkningen som officiellt tog slut. Antagligen har bra många bönder fortsatt att använda den och karvat in sina "hemliga" märken på kalenderstavarna,

Om vi börjar uppifrån till höger med en orm som skarvas. Mitt i skarvblecket har vi en symbol för "månens uppgående nod". Den finns på en del utförliga kalenderstavar.

I nästa skarv till vänster finns Torshammaren eller Tvillingens stjärnbild. Precessionen hade ändrat stora klockan så att Kyndelsmäss nu var i Tvillingen. Här finns lite Sigurdsaga och om Völsungasaga. Smederna fick vid den tiden gå i jorden för att hitta sina råämnen. Aristokraterna behövde malm till sina vapen. Jordbruket är långt borta här. Solhjorten har ersatts med hästen och i Yggdrasil sitter korparna som finns under Jungfrun på himlavalvet egentligen.

Fortsätter vi framåt har vi Bersärken som är stjärnbilden Arcturus som i äldre tid såg ut som en dolk men ibland liknades med en Bågskytte. I Sumer och på en del ställen på hällarna ingår han i Inannamyten. Slutligen kommer vi till sista skarven i svanstippen. Här iskarvades 11 dagar av trettonde månvarvet för att det skulle gå jämt upp med solåret.

Tjuren med tre tranor lyder texten men trädet ingår i triaden. Kallad Tarvos Trigarnos bland kelter.

Tjuren är Valfisken och tranorna är de stora fåglarna vid årslut. Trädet blir då i trakten av Jungfrun eller Lejonet. Det vore roligare att skriva om vad allt av liknelser man la i symboliken. Men det skulle bli spekulation för det mesta.

Efter druid och vi-gode centraliserades tideräkningen till påvestolen i Rom för ett tag. Nu har Tiden symboliskt återvänt till sina hemtrakter. Det är rättvist att Grenwichmeridianen går i närheten av Stonehenge och Bretagnes Carnac som var den moderna tideräkningens urhem. Vanligt folk skulle klara sig gott med gamla tideräkningen och blir bara stressade av att gå omkring med atomklockor.