Kungar, vill folket ha dem

Kungarna tog tolkningsföreträdet och levde i början av jordbruk, handel och hantverk samt fri gästning. Metallerna var en bra inkomstkälla. Sen lurade man kungamakten på folket genom att kalla det folkvald kung på ting och senare vart makten given av Gud.

Kung, äldres råd, geronsia, feodalism, kungamakt, markgrevskap, Jellingstenen, Rex, kungarikets kriterier, meier, bryte, hall, Fornsigtuna, fatebur, uppland, dana-arv, Uppsala, Birka, bjarkörätt, Mälardalen, gästning, gisslan, farman, birke, holm, mark

Hallar |Ioniska arvet |Ortnamn | Sparlösasten Röksten | Herravälde | Sverige bildas | Vikingromantik | Vem vill ha kungar | Myntning | Privat ägande |essäer| hem |

I början av 800-talet hade kung en annan betydelse än i dag. På Rökstenen talas om hela 20 kungar på en gång och det underförstås att de är ledare av mindre avdelning. I ordförrådet finns även titeln näskung som antagligen är en pendang till vise eller vising, tegn/thegn och gode I angelsaxiska krönikan sägs att invandrarna kom under ledning av sina aldermen = åldermän. I Engelskan hade ordet thane/ thegn en klang av en äldre klok man. De små bondesamfunden brukade ha ett "de äldres råd" grekisk geronsia med en ålderman

Det har förstås alltid funnits ett behov av ledarskap när bosättning/ land växer sig större än familjeklanen. Benämningarna kan vara olika men själva funktionen är den samma på de flesta håll i världen. Genom tiden har en del dynastier gått längre än den normala fredliga styresformen. Arkeologer och historiker brukar allt mer ser att prästkungar var det normala inte bara under rena Ritualtiden utan även när kungadömet blev bundet till person. Det här med att stora hövdingar slog ihjäl varannan dag är antingen pojkfantasier eller skrivbordsteorier.

Alla former av ledarskap med en person tenderar att bli ärftligt. Det finns ett moment av naturlighet eftersom ledarens barn fostras till vad ledarskap är, men tyvärr har barnen var sin egen karaktär och ibland duger den inte för ledarskap. En blandform är att det finns rituell eller administrativ ledare vid sidan om en beslutande församling. Det är ju ungefär vad våra nationer med kung är i dag.

I en mångfald kan finnas olika system i landskapen exempelvis med två ledare dvs. den ene hade hand om det administrativa medan vise sysslade med tideräkning och ritual. Man anar att man i den lokala ledningen haft parsamhet. Man finner dialektala skillnader i benämningar. Knut I och Olof Skötkonungs organisation tycks ha inneburit tillsättande av tegn och sven/ karl eller rinke där sådan inte fanns. Det var ungefär som att tillsätta präst och fiskal men här förstås att det gällde hela Sverige, Danmark och Norge. .

Alltså "kung" skulle tidigare kunna ha varit ritualledare/ länsherre av något slag. Enligt ioniska filosofin var länsherrarna vasaller i en federativ organisation av likar. Även överkungen var egentligen likvärdig och måste underordna sig de andra. Eller ungefär samma förhållande som finns beskrivet om den senare nordiska hirden. Men det är möjligt att vissa landskap varit fristående men ändock gjort som alla andra och på ting infört en lämplig organisation. Den gamla keltiska modellen är att på ting välja ledare för viss tid eller ändamål.

Utvecklandet av feodalism och kungamakt är en proces över flera hundra år. Dess början försvinner i det okända i Europa och förmodligen till Frankrike där feodalismen etablerades tidigt. Norden lånade ofta från Väst-Europa medan östeuropeiska och andra lån är svårare att se. Undantaget är så småningom Bysans. Kungamakten utvecklades på det gamla tinget i de flesta fall i växelverkan med folket som en följd av befolkningsökning och mer komplext system med handel, industri, jordbruk och bättre utnyttjande av naturresurserna. I Norden har vi många tingshögar och andra spår av denna institution.

Men det förekom också att kungar upp till sin natur och resurser toppred folk och beskattade. Men det naturliga är att behovet av försvar, myntning och gemensam ledning leder till att denna funktion uppstår. Tidigaste dokumenterade kung i Norden är kung Godfred i Sydjylland. Hans rike omfattade troligen bara Schleswig eller forna Angeln. Hans uppgift var att försvara landet/ gränsen mot franken och store Karl samt att försvara handelsleden från Östersjön till Nordsjön via Ejdern.

Med andra ord de första kungadömena bestod av mindre enheter/ folkland såsom att första namnet på en kung i Sverige hos Adam av Bremen kanske bara omfattade Birka. Det vore naturligt om de gryende handelsstäderna runt Östersjön samarbetade. I Birka har man funnit spår av enklaver av handelsmän från andra sidan av Östersjön och även från Ribe och friserna.

Första kända nordiska kungen i vår mening är Harald Hårfager som lade under sig Island och beskattade bönderna kung som ett lydland. Den sorts makttagande varade oftast bara så länge vederbörande levde. Vi vet mindre om "gisslaninstitutionen" i Baltikum andra ställen Det bestod i att vikingar tog gisslan oh krävde att de "skattlagda" skulle betala en skatt med mellanrum.

Kungar i vår mening finner vi Norden i Danmark när kung Gorm förenar Jylland och det sen utvidgas till öarna och Skåne. Det var en process som tog ett par generationer. Kapaciteten att försvara landet sattes under hårda prov under Ottomanerna i Tyskland. Det började med att Danmark för ett tag blev markgrevskap från och med Henrik I 919 - 936 AD till Knut I övertalade kejsar Konrad i 1027 till att släppa det.

Normalt brukar man lita på det politiska budskapet Harald Blåtand har låtit skriva på Jellingstenarna om kungariket och kristendomens etablerande … där utelämnar han förstås att han är markgreve. Harald var tydligen översta ritualledare eftersom det fanns ett vi vid kyrkan och runstenarna. Vid sidan av hans far Gorm var thrutin/drottning Tyra jämställd Nordiska "thrutin" ska säkerligen tolkas druid eller variant därav och inget märkvärdigare än en ritualledare.

På ena Jellingstenen säg att Tyra är "Danmarks bot" och jag tolkar det som att hon var "fredkulla" mellan norr och syd. Dessutom har vi Tyrastenarna tvärs över Jylland vid Jelling som visar att hon ägt land mellan dessa provinser. Danska kvinnan var vid denna tid jämställd. Jag har funnit två tillfällen där de gav sina smycken för att rädda kungen och garanterades frihet dvs. under Sven Tveskäggs fångenskap och när Erik Ejegod var i penningnöd. Ett par kungapar uppträder tillsammans på mynt så vitt man kan se. Kung Nils och Margareta har sina namn på ett mynt.

Kvinnans nedvärderande kom under feodaltiden när exempelvis Birger Jarl genom förslagen propaganda fick folk att tro att 1/3 arv till kvinnan var ett framsteg, medan det var tvärtom. Folk har gått på det fram till vår tid. Det omfattade bara bondlandet och inte städerna och var tydligen menat att hålla egendomarna bättre ihop. Att han i brev ger karelska kvinnan frihet är en sån där meningslös konungslig gest, som om kvinnorna inte var fria förut. Det är bara i maktfullkomliga mäns värld kvinnorna är slavar och sen förstås i antikens Grekland enlig Aristoteles.

Mora stenar enligt Sjöborg i början av 1800-talet. Förvaringshuset är daterat 1770. Enligt Peder Svart gömde Moraborna kröningsstenen för Gustav Wasa. Tydligen har de slagit sönder den också. Västgötarna kunne acceptera en kung om denne skötte sig. Annars blev det huvudförkortning.

De första egentliga kungarna kallar sig rex och använder latin. Dessa rex förutsättas att förutom att kunna försvara ett lands gränser myntar pengar och är högsta garant för landslagen. De håller i regel inte på att brandskatta sina undersåtar eftersom deras inkomster och rätt är garanterad i lag och ett ömsesidigt förhållande mellan folk och kung. Det är kungarikets kriterier … om vi läser att svearna tar gäld på Gotland är de inte mer än vanliga sjörövare och det är inte frågan om ett lagligt tillstånd.

Några odaterade runstenar så väl på Gotland som i Uppland talar om våld mot gutarna och det är då frågan om helt vanligt sjöröveri fast man kallar det gäld … samma gäller förstås tågen till England även om de tycks mest ha drabbat saxarna och var ämnade att försvara de nordiska bosättarna. Själv birkarlarnas verksamhet är mer lagligt än detta. Om folk går med på en återkommande skatt/ förfarande får det stå sitt kast. I grunden handlar det om kontrakt eller klientskap. Vi vet för lite om gisslan men kanske det var ett klientskap.

Birkarlarna brukade besegla avtal med en birkavle dvs. två kavlar där man skurit märken för att beskriva kontraktets art och villkor. Det var frågan om handel och vi vet ej när det bäörjade. Det kunne vara frågan om att birkarlen kanske gav kredit mot att andra parten levererade ett vist antal skinn nästa vår. Det här med optioner är ingen ny uppfinning. Den kan även spåras i sumerernas och andra tidiga handelsfolks metoder.

Andra klientskap kan ha varit vad sentiden kallar träldom. Kanske av olika grader där man än kunne förpliktiga sig till att arbeta mot ett vist lösen eller man kunne bli arrendator. Det är ofta svårt att se grundstrukturen i en transaktion. I Tyskland medförde det feodala ägandet av många gårdar meier-systemet. Det innebar att en meier fick ansvar för gården och förläningen. På längre sikt övertog meierna dessa gårdar.

I Norden kom det senare och då kallades de bryte och den titeln finns på en och annan runsten. Det var dock lite olika i landsskapslagarna. I Uppland var bryten träl under ägaren medan bryten i Skåne var i det närmaste delägare. Landslagen kom så småningom att omfatta fem slag av laga fång av jord. Adeln förbjöds sedermera att köpa upp odaljord och feodalperioden tog skenbart slut 1686 … Men vad är dagens industripampar och stora jordägare annat än feodalherrar?

För äkta kunglig feodalism krävdes att få med sig en överklass som kunne hålla sina små län under sig. Även detta krävde nån sorts överenskommelse med folket … eller åtminstone att folket inte motsatte sig det utan såg nån nytta med det. Men att med säkerhet kunna uttala sig i generella termer så långe det bara finns grävresultat från några få ställen i Uppland är att spekulera.

I Frankrike hade feodalismen rot sen romartiden och i tätbefolkad områden var det möjligt att kunna beskatta tillräckligt för att bygga borgar och fästen som skulle kontrollera landet. Den fris bondebefolkningen motsatte sig skatt i det längsta, men överklassen nyttjade sitt kapital eller skaffade på annat sätt mycken mark och krävde avgifter av arrendatorerna så mycket dessa orkade med. I Norden var allt småskaligt och låg efter med att utveckla de tätbefolkade Europas samhällssystem.

Hallar

Taklagsgille vid Fyrkat, Hobro

Detta är bara en av sexton hallar som hörde till inre borgen. Bilden av hallen belyser byggnadsstilen för alla hallar under första årtusendet där den bärande konstruktionen är två rader pelare och det är egentligen en "omvänt båt". Förmodligen var denna modell tysk men även i Norden har funnits hallar av liknande typ.

Ett exempel är Kalmargården vid Tissö NV Själland där man nyligen grävt ut en hall på 12,5 x 48 meter med äldsta fynd från 600-talet. Kanske ett hövdingasäte/ samlingshall för denna landsdel. Det kan ha varit en privat entreprenör som byggt en hall. De likasinnade fann att det var bekvämt att samlas dricka och äta gott. Några fragment från Guldåldern får oss att ana att överklassen hade hallar här och var. Liknande indikationer finns från angelsaxiska England

På äldsta kartan med syssel från 900-talet kallas syslet med hallen "Arfs" och indikerar ett gammalt regalt arv. Just hallen vid Tissö har ytterligare stöd i ortnamnen genom att den ligger norr om Halleby å som varit lämplig för seglation med dåtiden båtar. På andra sidan av ån finns ortnamn Hallenslev vilket antyder att man haft en by som försedd hallen med förnödenheter. Ån skyddar på ett naturligt sätt hallen från söder och delar av halva nordvästra Själland där Kalundborg senare blev centrum.

Vidare finns mellan Tissö och Jammerlandsbugten ortnamnet Ornum som betyder samma som "birke". Det är ett stycke land taget ur vanliga bondelandet och ofta försörjning för överklassen alternativt handelsplats vilket är detsamma. Kalmargården är då ett annat centrum i andra ändan av detta landskap. Det tycks ha varit vanligt med ett par centra inom ett landskap. På Isle of Man byggde man en borg i vardera ändan av ön. Andra halvan av Nordvästsjälland är Odsherred som och har vattendrag som på ett naturlig sätta avgränsar det.

Landskapet i Beowulf tycks vara i länderna runt Kattegatt och kan inte enbart var danskt. Folket engagerade i Gudmes Hallar på Fyn vill förlägga det där. Det är bara det att det finns inte fjäll/ berg där. Amatörforskaren Gus Johansson skrev en svårläst bok i början av 1900-talet där han ville placera Beowulf till Göta Älvdal. Han fann att Hrones = Grönnäs fanns nära Göta Älv och därtill en del andra likheter.

Här på Dal har vi ortnamn som Hjords Hus/ Hall i äldre källor och därtill ett annat ortnamn på Hall. Naturligtvis vill mitt skämtlynne förlägga Beowulfs Heorot = Hjorts Hall i Tösse. Vidare finns Hallebo vid Dalaborg dvs. en gammal kungsfastighet. Vid Dalbergsås mynning har det förmodligen funnits en handelsplats där vi har vikingatida silver och myntfynd och ortnamnen Tennladan och Kopparbyn. Kung Karl planerade att bygga en kungsgård på samma fastighet men det rann ut i sanden.

Men i övrigt är det lönlöst att placera sagor i verkligheten. De skrevs inte som vi uppfattar historia utan för att hågfästa lärdomar man kan dra av en viss tid. Barden/ författaren vill ha fram sitt budskap och använder Kajsa Wargs-receptet "man tager vad man haver" och skapar landskap, personer och staffage ur de egna erfarenheterna. I min barndom skulle man alltid se vad som var "sens morale" = lärdomen. Om inte annat kom nån beskäftig vuxen och pekade ut så att man skulle fatta budskapet. Men som alltid när det gäller litteratur och artefakter är det överklassens vardag vi får till livs ... och Ingmar Bergman gör film om Fanny och Alexander och ältar överklassens trauma.

Men låt oss hellre ta en titt på verklighetens hallar som arkeologin gräver fram och samlar allt mer data. Arkeologin känner till ungefär 19 hallar vid detta laget med den äldsta byggt under 100-talet till den yngsta byggt i början av 800-talet..Det är hallen Borg Västervågö Lofoten på 9 x 83 meter. Här ligger nära till hands att spekulera i en gemensam samlingshall under det rika fisket i Lofoten där exempelvis narvalen betingade höga priser som "enhörningens horn" ute på marknaden. Vi ska inte omedelbart tänka oss att det bara var "stora" hövdingar som byggde hallar utan de kan vara byggda av samfälligheten.

Jag har tittat på andra hall-namn i Danmark men ingen ger en så klar bild som man får från Kalmargårdens omgivning. Men de kända hallarna är Feddersen Wierde och Wijster i Friesland och ett par något senare hallar Yeavering och Cowdery's Down i England. I Danmark Gudme, Lejre, Tissö, Dejbjerg, Vorbasse och Dankirke samt i Sverige Eketorp, Vallhagar, Slöinge, Uppsala, Helgö, Svintuna, och Valsgärde.

Här få vi säga hittills känner vi så många. Arkeologin har en tendens att leva efter den grekiska tesen att "världen existerar endast när vi talar om den". Vilket betyder att endast de platser man grävt ut existerar. Dock finns ett okänt mörkertal och man börjar allt mer inse att en del av de fyndplatser man kallar skattgömmor och liknande kan vara spår av intensiva bosättningar såsom Gudme med rötter i bronsåldern men som blommade upp i.o.m. handeln med romarna. Förmodligen har man också varit ledande i rekryteringen av legionärer och det är där vi finner flest kopior av romerska medaljer och mynt under 300-talet överfört mest till brakteater.

Gudme tycks tidigt ha blivit ett centrum för handel och ledning av eril-/ herulligan. Det var en kulturplats senast från de tidigaste handelskontakterna med romarna vid Rhen. I början av 200-talet byggde man den första hallen och det blev en till senare. Dessutom hade man nån sorts hamn Lundeborg vid Store Bält.

Det är som en tanke att stora hallen i Gudme 47 x 10 m byggs i början av 200-talet dvs. efter striderna med norrmännen vid Illerup mose, Århus. Kulturen pågår till slutet av 400-talet och där vi ser att sista guldmynten är efter kejsar Leo i Bysans som dog 474 AD medan det finns äldre mynt från öarna Öland och Gotland och österut…. Se även HalsringarAngelsaxarnaAngelsaxiska kulturord samt förstås i grunden alla essäer om erilerna, brakteaterna och formvärlden under Guldålderns blomstring 200 - 500 AD.

Det har funnits hus större än hyddor sen stenåldern och därtill några enstaka tempel. Uttolkarna har ofta använt vårt aggressiva tids referensramar och som en betingad reflex talat om maktstrukturer så snart man sett ett stort hus eller en hög modell större. Det är att pådyvla förfäderna ting som det inte finns täckning för. Det finns ingen möjlighet att bevisa maktstrukturers existens i aggressiv mening och det passar inte ihop med den germanska tingordningen. Denna tes gäller bakåt till bronsåldern och tills kungar i vår mening etablerade sig runt 1000 AD.

En sammanvägning av de trovärdiga delarna av de sydliga etnologernas berättelser om kelter och germaner samt vad vi annars finner av artefakter ger att samhället snarare styrdes av ritual än av aggression. För att bli rik krävdes att man hade intensiv odling så att det räckte som mat åt besättningen och hantverkarna och lösningen trycks har varit ornum/ birke dvs. dessa var som öar i bondehavet. Vist behövde de från början ha en beväpnad besättning och kanske även att ha krigare hemmavid. Därmed växte behovet av att bygga hall och kringliggande hus för förvaring och förläggning.

Krigarna behövde inte bry sig om upplandet dvs. befolkningen i omgivningen eftersom de bara var intresserade av sitt och deras liv rutades in av säsongsritualet. Det behövdes egentligen ingen maktstruktur. Vi har bevis bara för handels- eller farmansgårdar spridda på de bästa platserna men utan nån säker centralmakt. Snarare har man haft ett lösligt förbund eller liga som vi kan ana av halsringarnas och brakteaternas spridning samt av gravfynden. De rika gravfynden talar för hantverkargårdar vilket passar speciellt i det norska fjordlandskapet men även söderut.

I de tidiga runtexterna har vi begrepp som "sal = hall" och "gäst" vilket antyder just ett system med rikemäns hallar och gästande specialister. Bland ortnamnen har vi flera Uppsal och det devalvera såkallade Gamla Uppsala vars äldsta hall möjligen byggdes på 700-talet. Vi har inga bevis för nån svensk centralmakt före Olof Skötkonung. Danskarnas omhuldade Lejre byggdes så sent som i slutet av 500-talet.Norden var i stort glest befolkat och folk valde förstås de bästa och lättast bearbetade platserna först.

Frågan om hallar borde kanske undersökas lite djupare, där vi har åtminstone några tiotal "möjliga" platser för hallar enligt ortnamnen i Danmark och Sverige. Vi känner bara namnen och får lägga mening i orden genom närmare undersökningar. Vi har visserligen många odaterade fragment men inte nog för att ge en systematisk beskrivning före de riktiga kungarna Knut I och Olof I i Sverige.

Den riktiga feodalismen i Norden började kanske nog med den dansk-svenska storsatsningen tegner och karlar/ svenne eller rinke placerade på strategiska punkter i riket. Begreppet tegn är nog äldre än detta och finns i alla germanska språk. Men detta var en nyordning som bekräftas av ett 70-tal runstenar vilka då tycks koncentrera sig till vissa områden.

Exempelvis i Danmark finns nästan alla i Himmerland. Andra områden är centrala Västgötland, södra Skåne, centrala Östgötland, Mälardalen och ett område i Södermanland. (Se Löfving 2000). Man kan förmoda att grädden fanns hade sina säten där. Det bekräftar att vissa höjde sig över mängden eftersom det med största sannolikhet var de rika som satte upp runstenar för att markera närvaro och ägande.

Förmodligen kom idén till tegne/ svennebyar från trelleborgarna och det tyska systemet med landskapsborgar med garnison av krigare och präster/munkar. Här kan man tänka sig att man på "gammalt vis" byggde en stor hall och hade övriga service och jordbruk runt om. Det behövdes sannolikt inte mer än ett båtlag av svenne och de kunne försörjas på en större gård. Dåtidens proportioner var att ett dussin utbilda krigare kunne behärska ett landskap. Men åtminstone i Danmark skedde sådant i början med böndernas medgivande och fredligt samförstånd. Utvandringar och vikingfärder måste ha varit en angelägenhet för hela befolkningen

I skogsland som Norge och Sverige vore det naturligt att bygga av kärnfuru medan Danmark använde ek även om den sannolikt började vara sällsynt i stora delar av landet vide denna tid. Vi har något av den förmodade svenska stilen på hallarna i de norska stavkyrkorna dvs. en hall med "hjorthorn" på gavlarna.

Trelleborgarnas byggnadsstil runt 980 AD förekommer i Tyskland och förmodligen kallade man dessa "hallar" i Norden innan man började bygga "hus" i sten. Att bygga trelleborgshus förutsätter tillgång till enorma mängder virke och det kan förklara att en del av borgarna ligger utanför dåtida bebyggelse. Normalt vore stora ekskogar kungens regala skog redan vid denna tid även om det stadfästes senare under 1000-talet. Endast en makthavare att låta hugga 8000 träd för att bygga borgen inklusive de yttre byggnaderna för "markservicen".

Min sista slutsats om dessa borgar som bara stod en kort tid är att tyska kejsaren beordrade danska kungen = markgreven att bygga dessa efter kung Haralds uppror i 974 AD. De skulle befästa såväl kristendom som kontroll över folket enligt tyska systemet i markgrevskapen. De är byggda runt 980 AD och redan efter kejsar Otto II:s död 983 - 984 AD gjorde tyska markgrevskapen uppror och kejsaren förlorade slaviska Brandenburg, medan kanske de danska borgarna brändes då. …

I Tyskland var en period med svag kejsarmakt med stora problem i söder. Det gav andrum för nordborna att anfalla södra England och lämna Tyskland i fred även om tydligen en och annan privat räd gjorts ibland. Det blev ett företag där alla nordbor inklusive Venden involverades Lockbetet var att kräva gäld och få del av pengarna. Därmed fick man även svearna med sig. Detta var antagligen sedan grogrunden till att "storkungar" fick fäste dels genom sin organisation, dels genom sitt kapital. Fram för allt fick de pengar.

Pengar är inte en direkt nödvändighet i vardagen av självhushåll och byteshandel. Om man däremot vill avlöna en hird eller ett större manskap behövs pengar. Pengar har den egenskapen att de kan lagras hur länge som helst och kräver inget lager eller speciell hantering och har ett stort värde

Pengar är något ytterst relativt och är beroende av den allmänna värderingen av symbolmediet. För oss är det skrattretande att man för 1 mark fick ett markland på något hundratal tunnland beroende på markens beskaffenhet. En mark var drygt 200 gram silver eller mindre än tusen kronor i våra dagar. Men allt var i relation till vad man annars fick för en mark och dess delar i relationen 1 mark = 8 öre = 24 örtug = 192 penningar.

Fornsigtuna

När nutida arkeologer ska inleda betraktelser om ett av de forntida feodala fästena börjar de med att citera storljugaren Snorre Sturlassons sagor. De isländska lokala sagorna rymmer en total motsägelse. Dels skryter man med alltinget och demokratin … å andra sidan slås man så att huvudena ryker och man undrar hur kunne nån islänning bli kvar. För det tredje brukar man säga att på Island finns lika många kungar som det finns islänningar … och därtill en del landsfördrivna.

När inte Islands lilla värld räckte till började skalderna bekymra sig om resten av världen där det säkerligen hände mer bloddrypande saker än hemmave´… Skalden hade aldrig varit i Uppland men viste ändå i sin Heimskringla att Oden tog sig bostad i Fornsigtuna och började genast blota på asars vis. Sen byggde han Sigtuna med kungsgård och allt … vist är det något keltiskt över det där. Det är bara det att gudar äga inte existens och kan inte bygga hallar och göra barn. Man måste hålla isär kategorierna annars blir resonemanget nonsens i det blåa

Emilia Lauer-Andersson har tecknat denna bild av en tänkt stormans/ kungs landskapsgård i Fornsigtuna. Till sin hjälp har hon haft mätningar och data från utgrävningarna.

En stor hall är inte absolut bevis för hövdingamakt. Även ett välordnat kollektiv kan bygga så stora hus som hallen på 47 x 11 meter i Fornsigtuna och långhusen i Skåne. Allt som är stort är inte mäktigt i betydelsen makt.

Utgrävningen av Fornsigtuna talar mer för en handelssäte modell större. Därtill kan har det sannolikt funnits en hird att försvara platsen och varorna. Så här stora platser blir beroende av ett uppland som kan förse med förnödenheter. På vilket sätt man fick dem kan vi inte veta. Vist finns det en mängd mindre hus. De har förmodligen använts av huskarlerna som tillverkat gårdens handelsvaror.

Storgården har varit organiserad ungefär som på erilernas tid att man har haft olika hantverkare som tillverkat eller lagrat varor före handelsfärderna. Därtill var den "fatebur" (hus för fat) dvs. lager för gårdens bruk och där överskottet kunne säljas vidare. I Europa började städerna växa till sig och man kunne få avsättning för naturalier, hantverk, fisk och annat

Olof Skötkonung antas ha residerat i "nya" Sigtuna stad som byggdes runt 980 samtidigt som Birka och Fornsigtuna övergavs. Fornsigtuna kan ha varit en stor handelsgård vars dominans förstås var en del av dess omgivning. Birka däremot tycks ha varit en handelsplats fylld med enklaver och lokal produktion och handel sommartid. Ingen kung med så litet folk som rymdes i den stora hallen på Fornsigtuna skulle med våld och härsmakt ha kunnat lagt under sig ett tätbefolkat område som Uppland - Sörmland. Det mesta talar för fredlig samexistens med gårdens uppland = närande omgivning är en handelsterm

Än gäller frågan: "Är feodalherrar bra för naturen och för folket?" Och än gäller att historia handlar i regel bara om herrarnas bravader och bordsvanor för att inte säga intriger. När inte nya väger och städer kräver utgrävningar tyck arkeologerna gräva där klimatet sommartid är bra och där de kan finna guld … även om det egentligen inte är så stora mängder att det har ett egentligt värde i dag. I tredje hand är det då feodala säten man gräver på kryssen och tvären. Det är liksom självklart att en sådan historia kan bara bli herrefolkets om den nu finns.

Kort sagt arkeologskrået har smittats av Heinrich Schliemansyndromet. Denne förläste sig på Homeros och ville finna Troja. Han trodde han fann det när han grävde i Trojas tell. Vist fann han sagornas guld, men det var från en generation Troja långt före Homeros hjältar. Tell finns det gott om i Mellanöstern och hör till en tradition där städerna och kulturerna växte till ett berg eller en tell. Den var i regel omgärdad av mur när den levde. Många andra utgrävningar visar att om man börjar gräva i en tell kan man finna ett "Troja".

Hittills visar det nog att man kan endast tala om liten trevande och kanske splittrad feodal-klass fram till 900-talet i Norge och Danmark och ett århundrade eller två senare i Sverige. Folket reste sig inte bara mot kristendomen utan även mot den befarade ökade beskattningen de första överkungarna stod för.

Danska forskare går tvärt mot Mäster Adam och finner att boldelningen skedde mot slutet av 900-talet. Den ledde till att man övergav den sysseldelning prästerskapet hade börjat med. En naturlig följd av att kungamakten behövde finansiera byggandet av trelleborgarna förmodligen på order av tyska kejsaren. Alternativt att kejsaren inmutat ett omåråde och harlåtit eget folk bygga borgarna. Första skatten i kungatid kallades antagligen wapentak så som det är sparat i vokabulären från danelagens tid.

Kungens tidigaste inkomster var troligen enbart i hans roll som högsta domare. Han var tvungen att äga många gårdar själv för att kunna leva ståndsmässigt. Därtill kom då dana-arvet i all icke inmutad mark, skog och vattendrag, men det tycks ha varit lite osäkert med detta i början. Först i början av 1100-talet får kung Nils allmänhetens medgivande att han äger dana-arv efter de som dör utan arvingar. Ungefär samtidigt går folket med på att betala tionde.

Eftersom östra Sverige tycks ligga efter hela tiden vore det knappast sannolikt att svearna haft beskattning och öd dvs. kunglig/statlig förmögenhet tidigare än i Danmark. Uppsala Öd är nog en litterär skapelse som nån sorts gammalt kungens ägande och manifestation … eller en akademisk teori än så länge. Det vore ju märkligt om Uppsala Öd existerat innan man gav namnet Uppsala till Arosa i Florensdokumentet 1120 eller Öster Aros??? Begreppet Uppsala Öd kan inte bevisas förrän in i medeltiden.

Fornsigtuna som sådan är ingen större anläggning för att vara ett av få förmodade herresäten under 900-talet. Uppsala Öd finns nog mest i sagorna och i det mesta saknas bevis. Fakta är att första kungen med myntning Olof slår sina mynt i Sigtuna och är Rex an Coll och den första biskopen i Uppland placeras i Sigtuna. Väster Aros får namnet Uppsala först när biskopen flyttar dit … hur kan man tala om ett Uppsala öd innan dess?

Florensdokumentet av 1120 har lite svårt att placera städerna i rätta länder … å andra sidan har amerikanerna svårt att placera de nordiska länderna i Europa och på Reagans tid låg Sverige i Ryssland … alltnog, dokumentet nämner städer i Sverige: Skara, Linköping, Eskilstuna, Strängnäs, Sigtuna, Arosa. Sistnämnda strider forskarna om det ska vara Östra eller Västra Aros, men inte är det Uppsala inte. Och inget Uppsala eller Uppland i uppräkningen av "öar" vilka visar sig vara landskap.

Birkafrågan

En del av den är frågan om svensk-norsk bjarkörätt och dansk birkeret och kanske även finsk "björkörätt". Gemensamt är att ordet liknar ordet "björk" och nu vill då uppsvearna ta patent på ordet och mena att de uppfunnit densamma. Dessa svear vilka var sist med att kodifiera sin landslag och annars hålla på lag och rätt om man ska tro skriftliga bevis. Vist kan vi ana en landslag av samma snitt som övriga Norden också i Uppland under 1000-talet om vi läser runstenarna.

Här tar jag i lite grann därför att på något vis är Mälardalens historieskrivning inskränkt till just att Mälardalen skulle vara världens navel. Man vill inte vara en del av det internationella Norden som var i ständig förbindelse med Västeuropa så långt tillbaka vi har kulturella lämningar dvs. exempelvis storstenskulturen.

Därmed sagt att Mälardalen var kultiverad sen det steg ur havet, där vi andra ju var lite steget före om man säger så. Slut på spydigheterna och för mig gäller bara fakta hur mycket man än förföljer mig bakom ryggen. Den som tar till skumma medel har ju visat sin svaghet. Historia behöver inte vara gravalvar.

Historien började inte med Björkö … dessförinnan fanns exempelvis Helgö. Lagar och handelsföreteelser har tusentals år på nacken även i Skandinavien långt före Helgö. För att söka svar finns en metod att gå till de äldre kulturländerna och se hur det utvecklats där. En annan metod är att söka sig än längre ut i periferin där man kan anta att det ursprungliga har bevarats längst … alternativt att det är så glest befolkat att där finns företeelser som är normala för glesbygd och ett tidigare skede än när stadsliknande orter växer fram.

I Mälardalen är den första staden i egentlig mening Sigtuna. Björkö tycks ha varit mer som en handelsplats där olika enklaver bedrev sin verksamhet under sommarhalvåret och mindre verksamhet under vintern. Den var så pass stor att den behövde en egen garnison som försvar mot sjörövare från båda sidan av Östersjön.

Ursprunget till Birke/Bjarkö är förmodligen omöjligt att få fram även om vi har en tidig stavning på BIAERKE och där förleden BI anger något med två komponenter och man möjligen kan tolka slutleden som "att ge och ta". Det är ju det som sker vid handel. Det samma är det med ordet "köpa" som i stavelser upplöses i KA UP A, vilket kan läsas "gå upp" och där vi underförstår balansvågen som måste nå balanspunkten när man jämför pengar och varor

Att det svenska "Bjarkö" rymmer "ö" är rest av att handel förlades ofta till fysiska öar, men även till vad man såg som en ö eller holme i det egna lagrummet. Det var lättast att försvara sitt lager med vatten runt om. Därav även en tolkning att en första stadslag skulle ses som en bilaga till normala landskapslagar. Medeltiden visar att stadslagarna avvek i vissa punkter från bondelagarna.

Ser vi till antikt underlag ser man att i ursprunget förlades handel ofta till ingärdade städer De låg som öar i bondelandskapet. Ofta var dessa städer från början enklaver där nån handelspartner från ett annat land förlade ett faktori för sin handel. Det var ungefär det som hände och är känt från såväl Gotland som Sigtuna att friser och senare lybeckare och Hansan blev som stater i staten och rättsligt sett som öar. Men att svearna skulle ha uppfunnit detta är äkta Rydbeckiana.

Ser vi vidare på detta var handeln medlet att nå makt för överklassen. Med metallåldern var koppar och bronshantverk de första större möjligheterna till rikedomar även om handeln med flinta och stenvaror var tidigare. Med järnåldern öppnades nya möjligheter även om den åtminstone i Norden blev något av var mans möjlighet att framställa till husbehov.

Gemensamt för de första tyska kejsarna och Gustav Vasa är silvret som lade grunden centralmakten. Dock var hela tiden handeln och dess beskattning en inkomstkälla. Snart nog omgärdade man fläckarna och städerna som beskattade i porten eller på annat sätt såg till att den lokala hövdingen fick betalt för att skydda staden.

Kanske norrmännen tycker illa vara, men man bör ju ställa frågan om inte birkebeinarna var ättlingar till de handelsmän som ristat och ristat på hällarna om långväga handelsfärder. Det forna Viken är fullt av dem.

I periferin finner vi birkarlarna. Från tidig medeltid är det känt att de hade monopol på handeln på Lappland. På samma sätt hade vepserna monopol på handel norrut från bulgarerna vid Volga.

Till detta monopol hörde en beskattningsrätt eftersom det förstås ansågs att folk kunne inte själv äga ödemarken utan det måste finnas nån högre makt. Alltså beskattades varje same med antingen 3 mårdskinn eller 3 renskinn eller 6 lispund (ca 50 kilo) torrgädda exempelvis i Torneå. Därtill kom då tingsskatt och hjälp till gästning åt "fogdarna" läs handelsmännen Dessa kunne därtill byta åt sig gråskinn (ekorre mest) och skinn av mård, bäver, varg, björn, ren mot en vedertagen mängd smör, salt, mjöl, vadmal, hampa, lin. Värst var det för havssamerna som kunne råka ut för att betala skatt även till norska och ryska birkarlar.

Det är rimligt att anta att detta bara är lämningar av urgamla handels och kanske "beskattningssystem" anpassade för glesbygd. En närliggande fråga är begreppet gisslan man kan dokumentera till 800-talet. Det är säkerligen mycket äldre men sattes i system av hövdingar som sökte herravälde i främmande länder såsom i Baltikum och Karelen. Man tog gisslan som säkerhet för skatt och antagligen även för krediter gällande varor. På Island har ordet eril = tröttsam gårdfarihandlare med en negativ klang. Förmodligen som minne av eriler som skulle ha mat och försökte lura skjortan av folk.

I områdena runt Bottniska Viken har ordet gisslan betydelsen av "gästning och fest" vilket var den första beskattningen när handelsmän och beskattare reste runt.. Senare under svenska och tyska tiden sattes det i system att ett vist område fick lämna gisslan för skatten och kanske som option för leverans av varor. Därav det finska ordet kihlakunta som motsvarar ett härad men översatt betyder "gisslansocken". I Estland finns Ösyssel som ett minne av när kung Knut I var där och organiserade förmodligen. Kanske han hade katekesen med som övertalningsmedel.

Vidare kan man utläsa att handeln söderpå ofta skedde "som man langar vatten". Birkarlerna hade monopol inom sitt område och bytte och handlade i sin tur med "björköar" söderpå för att få vad de behövde om de inte hade själva. Finnarna har tydligen direkt översatt det till Pirkkala vid Tammerfors, medan man i skärgården har några Koivisto = Björkö som kan ha varit handels/ marknadsplatser. Små platser lämnar inget spår åt arkeologin. Därtill vet vi att dessa handlade med såväl Birka som med Gotland.

Runstenen vid Stenkumla, Gotland talar om en skinnhandlare som dog antagligen vid ett Ulvshale, Danmark varav man kan sluta sig till att dessa gutar "langade skinn" mellan Norr-lands birkarlar och förmodligen Hedeby.

Runstenen vid Pilgårds, Boge talar om att fyra män satte sten efter Ravn som dött troligen på Dneprleden under färd som farman för Vivil. Denna typ stenar finns här och var och de tidiga bildstenarna påminner oss att handeln pågått långt ad hedenhös till Grekland.

Detta system stämmer för övrigt väl överens med det urgamla ioniska systemet med sateller.

Birka bestod inte särskilt länge eller ungefär lika länge som frisernas handel. Det kan ha berott på många orsaker varav ändring i efterfråga förstås är en väsentlig. Sigtuna hör till en av orsakerna med kyrka och starkare kungamakt som vill tulla handeln.

Därtill kommer frågan om ohälsa. Dels fanns epidemier och dels att långvarig bosättning skapade förstås smittohärder. Hoddes i södra Jylland har flyttningar som visar att man medvetet flyttat bosättning nu och då och antagligen av hälsoskäl. Sen kommer frågan om våld utifrån och näraliggande påbud ovanifrån.

Ytterligare en orsak hör samman med att Birka likt alla andra birka sannolikt varit säsongs-betonade. Det är mest uttalat om Paviken, Gotland vilken torde ha varit mer som ett hantverkscenter utan allt för många kvinnor ens.

Tyvärr har allt för mycket satsats på Birka i Mälaren. Man har missat att undersöka och analysera Ölands Köping från och med 500-talet och kanske tidigare. Köpings "svarta jord" är ett mycket stort område. Den stora guldhalskragen är ett stort frågetecken? Måntro eriler och handelsmän utvann järn ur Ölands mossar och köpte mer i Småland där man hittat slagghögar från produktion av tiotals ton av järn?

Ett birka är nånting mellan en marknadsplats och en stad … på medeltiden kallades det fläck där det fanns en liten bofast befolkning som mångdubblades under marknadstid. Ett birka/ birke kunne växa sig till en storlek att det krävdes så väl stadslag som beskydd. Det kan tolkas som att det fanns en småkung Björn och efterföljare enligt Ansgarslegenden men det är inget bevis för att det fanns ett kungligt Svearike även om det fanns svear och svioner..

Slutligen tycks begreppet birke ha använts i Skåne om lagrum utanför det allmänna synonymt med definitionen på såväl birke som holm = uttag ur allmänning. Nära till hands ligger även jyske "ornum" och begreppen användes såväl för stad som överklassen öar i bondehavet. Det var ju överklassen som i början stod för handeln.

Kristet tvång

I min barndom fick man knappast ifrågasätta att Ansgar och Harald Blåtand hade kristnat Danmark. Det står ju på den större stenen i Jelling … så det måste vara sant:

Harald kung bjöd göra detta minnesmärke efter Gorm sin fader och efter Tyra sin moder. Den Harald som vann sig all Danmark och Norge och kristnade danerna.

Det kan knappast sägas tydligare att man med tvång införde kristen på samma sätt som Den Helige Olav härjade i Norge med svärdet. Sanningen är att kejsar Henrik I av Tyskland tvingade kung Gorm att underordna sig och bli markgreve under kejsaren. Runt 950 AD gjorde sen kejsar Otto I en sommarutflykt till Oddesund vid Limfjorden och visade var skåpet ska stå. Han kastade ett spjut ut i fjorden och gesten betydde "det är mitt land så långt spjutet går".

Mark är ett folkrättsligt begrepp i detta sammanhang och man måste fråga till vilken centralmakt är Danmark marker. Begreppet tyck vara gammalt eftersom landskapet Mercia i England kallades Markavaara

Harald spjärnade emot i det längsta. Gissningsvis därför att han anade att danskerna inte skulle gilla det. Ingen gillar att utrikiska prelater kommer och skriver på näsan hur man ska leva och talar nedsättande om en. Samma år 962 som Otto gifte sig med lombardiska drottning Adelheid tog Harald dopet och började med tvång kristna daner … inget ovanligt i tvånget, även Olav i Norge använde rätt hårda metoder.

Det heraldiska djuret är på väg. Runsten N. Åsarp

Mot slutet av 900-talet fick folket förstås upp ögonen för makten när de fem trelleborgarna byggdes. Harald Blåtand gjorde uppror runt 974 och det resulterade förmodligen i trelleborgarna som tyska markborgar att övervaka danskarna och lära dem rätta tron.

Det var hot nog för att folk skulle vakta tungan. Samtidigt var det en dansk reaktion på tyskarnas försök att trampa ner lilla Danmark. Det var inte så litet ändå eftersom därtill hörde även Skåne Halland, Viken med Bohuslän och kanske Rogaland.

Eftervärlden har övervärderat Ansgars och andra munkars missionsfärder till Norden. Förmodligen var det bara små skaror som omvändes på de platser vi känner till. Det krävdes en stark kungamakt att övertyga hela Västeuropa många blev halshuggna innan resten av folket insåg vad som är "rätta tron"

Den fornnordiska traditionen var likt andra ideologier med många idoler tolerant. Jesus var bara en av många vardagsidoler. Han var så korkad att han lät sig korsfästas. Det är lite svårt att begripa att nån tar på sig skulden så att jag får göra vad jag vill. Det är inte heller just att offra andra som är lika goda enligt principen jämn, jämhög och tredje.

Vist fick missionärerna predika även i ramhedna Birka och senare internationella handelsstäder där det kom muhammedaner från öster, slaver från södern, vanliga asatroende och sen då dessa gråa munkar. Först när de började tvinga sig på och påstå att de är bäst reste sig den urnordiska björnraggen.

Men dessa missionärer lämnade egentligen inte resultat efter sig. Inte ens när kristendomen blev statsreligion var det stort mer än nån sorts privat verksamhet. Prelaten Torger i Västervik lyckades införa tionde till sin egenhändigt byggda kyrka runt 1050, men först i början av 1100-talet infördes tionde i Danmark. Dock torde kyrka och kungamakt tidigt (dvs. på 900-talet) ha samverkat för att skapa en kameral delning av landet i socknar och härader / syssel och senare amt. Det var i så väl kyrkans som kungens intresse.

Sen fanns det de som tidigt var kristna mitt bland alla hedna. Det kan man sluta sig till av daterbara tidiga kristna runstenar. Men det är en intressant fråga att spåra ännu tidigare kristna, men det ligger utanför ramen här.

Det är sånt som hör till mångguderiet att ingen tar illa upp när nån har en annan tro. Men folket stretade emot när det gällde beskattning och nya kostnader. De gamla gravarna fick man inte gå till längre. Svårt för en gammal gumma som lever med sina avlidna som skuggor. Det är allmängiltigt genom tid och rum.