Akvarier på lätt sätt …

Vi akvarister bor ofta långt från en akvarieaffär och får därför förenkla skötseln så att vi inte blir beroende av köpeprodukter. På denna hemsida om min hobby har jag samlat runt tjugo års erfarenheter av att utforska akvariehobbyn till att bli enkel att sköta

Akvarium, Biotop som mall, vattenkvalitet, egen mat, filtrering, odla moina, odla vuxna artemier, föda upp ungar, bäckakvariet, flodakvariet, sjöakvariet, stenbottnar, snäcklekare, små akvarier, länkar, hemmabygg akvariefilter

Biotop som mall | BäckakvarietFlodakvariet |Sjöakvariet | Stenbottnar | Snäcklekare

Vattenkvalitet |Egen mat | Filtrering | Hemmabygd filter | Odla Moina | Odla vuxna Artemier |Föda upp ungar |Länkar |  hem|

Biotop som mall

Jag har haft akvarier i runt tjugo år och hade en period då jag var helt galen med dem. Nu har jag ett 350 liters med vanliga 200 ? Prinsessan av Burundi; ett 180 liters special bäckakvarium där det går en variant av Prinsessan 14 pluss mycket yngel; samt några små byttor med snäcklekare och mest sorten "Kortis"= brevis. Jag har ochså fulingen lamprologus calvus tre stycken. Jag trodde att jag aldrig skulle få ungar, men nu syns åtminstone en 2-centimeters unge

Men låt mig berätta och visa några biotoptyper från tiden då jag "gick in för det"

Bäckakvariet

Det är specialbeställt hos vår glasmästare och har måtten 100 x 60x30 och var tänkt att hysa en liten hölje i en bäck. En fjärilsciklid syns i högra hörn och nejontetror i mitten. Många sorter hann vara i detta innan Prinsessorna tog över. Fjärilscikliderna fick jag en kull av. Nästa kull förstördes när jag för enda gången fick vitpricksjukan med några nya växter.

En period hade jag palettciklider och de fyllde snart akvariet. Dessa finns i många olika varianter och naturligtvis en mycket omtyckt piggelinare. I synnerhet honan är rolig när den visar den röda buken åt hannen "Titta, den här är full. Kom med och lek nu" Hon är mycket ivrig. Min variant hade längre fenor och starkare färger men jag har tyvärr ingen bild.

Fördelen med att tänka sig en biotop och läsa på hur det är i naturen är att man får en mall att gå efter. Jag har väl aldrig följt slavisk en modell. Det är i allmänhet svårt att få någonting att efterlikna naturen i ett mindre akvarium.

Rötter och stenar ger lite grann känslan av en skogsbäck där grenar fallit ned eller rötters sticker ut i vattnet. Stenarna och gruset är bäst att välja brunt och hur tät man vill har växtligheten väljer man själv. Ju mer växter desto fler gömställen och färre revirstrider. Man får dock se upp med att rensa ut döda växtdelar

Flodakvariet

Floden skiljer sig från bäcken genom större djup. Även där finns rötter vid stranden och de flesta fiskar döljer sig helst där det finns växtlighet. Mina fiskar blir ofta gamla. Rekordet har en eldstjärt som blev 14 år medan dens bror blev ett par år yngre. Dessa skalarer blev 11 respektive 12 år. Man fäster sig vid individuella fiskar.

Här har växterna växt till sig ordentligt och jag hade mindre sorter nära bottnen. Måtten var 100 x 50 x 60 och jag hade det till de gyllne dog, sen tog mitt skrivbord över platsen. Tyvärr var de inte ett par.

Här lyckades jag få två skönheter på samma bild. Det krävde lite tålamod.

Sjöbiotopen

Här är mitt 350-liters nyinredd och mina stora stenhögar syns. Nackdelen är att det är svårt att få upp nånting … tålamod igen. Men fiskarna älskar det. När jag satte in fiskar simmade de runt och runt och kollade alla vrår. Fördelen är att man har bra yngelplatser och kan även ha olika arter. Som bakgrundsbild har jag ett papper med rötter och växtlighet så att man kan få det att se ut som om att vattnet fortsätter bakåt.

Bakgrunden har förstås ingen betydelse när det hunnit växa till sig på detta viset. Populationen av de gula cikliderna växte så att jag fick betalt för 60 stycken när jag bytte till Prinsessan för runt fyra år sen.

Nu har jag Prinsessan av Burundi med mycket få växter och det är nästan deras naturliga vatten eftersom de lever lite djupare på stengrundar. Jag vill dock gärna ha lite grönt i ett så stort akvarium. Dessutom får man en koll på hur mycket kväve man har och växterna tar upp överskottet. Det har visat sig att prinsessorna betar alger på växterna så det är väl något de behöver.

Stenbotten

Tills jag får en bild av min nuvarande biotop får bilden på Prinsessan av Burundi duga. Dessa lever i stora stim på stenbottnar dvs. deras naturliga biotop är inget att fröjdas över. Jag gör en kompromiss för synens skuld med förutom stenhögarna har jag en rot, en svärdsplanta och en rot med en fastsatt bräken Det ger ett par bruna och gröna färgklickar. De blyga fiskarna gillar att gömma sig i dessa.

Denna sort ska man helst ha ensamma i ett artakvarium har jag upptäckt. Jag köpte fem av en annan sort inom samma familj med lite samma form och teckningar. Jag har glömt namnet och hittar det inte. De är mindre och förlorade snabbt striden. En fick en ordentlig törn och fick fel på simblåsan. Ett tag trodde jag de dukat under eftersom jag aldrig såg dem. För ett tag sen kom de fram igen och jag räknade till fem. De leker på en öppen sten och har nog svårt att få ungar, men nån unge tror jag de har fått.

Jag håller varianterna isär för att inte få oönskade korsningar. Det är i längden ett ofog ven om man kanske själv tycker det är roligt och se vad som kommer. I kommersiellt syfte har man avlat fram allehanda märkliga varianter. Men det får nån annan hålla på med.

De får 60–100 ungar i stöten och tjugo kan bli kvar till vuxen ålder i början. Jag satte in fem stycken har för jämnan flera hundra i olika storlekar. När rätt tidigt överlåter föräldrarna skötseln av de yngre till de lite större fiskarna. De är mycket klanmedvetna och andra fiskar har svårt att klara sig. De kan t.o.m. mobba en av sina egna. Kanske för att de inte bryr sig om barna … det är ju afrikanska fiskar och de pratar inte svenska.

Jag köpte två varianter med namnet Daffodil = påsklija.. Namnet kommer av de gula fenorna med vit kant. Den namngivande fick jag bara ett par av och honan dog mycket snabbt. Det förbryllade mig och jag satte sen in andra fiskar som också dog snabbt. Sen kom jag på att det måste bero på stenflisorna jag byggt en labyrint av. Kanske de t.o.m. är radioaktiva. I alla händelser efter att jag rensat akvariet och satt in helt nytt har det icke varit problem

Alltså varning för okänd sten. Använd häst sjö- eller havsskvallade sten. De är också vackra. Jag hade för bråttom helt enkelt.

Den andra varianten går i bäckakvariet på ren stenbotten. Jag gjorde en bakgrund av ett foto av bruna vattensköljda klippor vid Vänern i färg med stenarna. Det är bara det att min bocken akvariet står på är för låg så man ser inte bakgrunden.

Även här satte jag in fem stycken … ett magisk tal som säkerställer att man får åtminstone ett par när man är osäker på könet. Nu finns dussintalet vuxna och kanske 100 små. Varianten är egentligen vackrare än Daffodil och skiftar i violet i solljus och det finns inte mycket gult på fenorna. Men formen på fenorna är mycket vackrare med högre kropp och längre mellan de vackert välvda stjärtfenorna. Den ser mer kompakt ut. Sen har den blåa ögon

Snäcklekare

Jag hade egentligen tänkt att ha snäcklekarna tillsammans med Prinsessan, men se det gick inte. Det var relativt lätt att få ut dem igen efter som de gömmer sig i snäckorna vid fara. Alla utom en fick jag ut. Nu tvingas jag ha kvar några mindre akvarier med dessa. Dem kan man ha i små 15 till 25 literbyttor och vattnet behöver inte vara djupare än 15 centimeter. Lite stenar på bottnen är alltid trevligare och kanske nån växt som, omvandlar kväve. En enkel luftpump och en filterbytta med grus blandat med kalk är nog

Lånar en bild av kortisen lamprologus brevis som syns vid de ofta rekommenderade skalen av vinbärssnäcka. Det är bara det att den vet inte om det och de finns inte nedanför djupbranterna av Malavisjön dit allehanda snäckskal hamnar i stora högar som sen blir fulla av dess. De är vackrare i lekdräkt när de blir mörkare och klarare i färgen. Här är tydligen akvariet nytt och den är blek av nervositet. Närvälde funnit sig till ro är det riktigt piggelinare liksom de flesta små snäcklekarna.

Jag löste frågan med snäckskalen när jag var i Göteborg i annat ärende. Jag hade fått tips om att på Sjöfartsmuseet säljer de små korgar med snäckor av alla de slag till överkomligt pris. Sen gäller det att se till att ha kalk i filtret och hålla Ph på runt 8 annars löses kalken up. Mina har inte förändrat sig på över tre år.

Jag köpte en ordentlig portion så att jag kunne hälla såväl snäckskal som musselskal av olika storlekar över bottnen. Det är nys att de ska vara av storleken på bilden. (för varianten calvus som är större ska de vara än större, men den klarar förmodligen leken även i stengrottor.) De leker i mindre skal än som så och var ska ungarna gömma sig. Bry dig inte om att placera ut dem. I vatten är allting lätt och de flyttar dem dit de vill ha dem.

Vattenkvalitet

Du kan ha hur skitiga rutor som helst, men om vattenkvalitén är god frodas och ynglar fiskarna. Under de intensiva perioderna i min akvaristik har några tiotal sorter passerat mina akvarier. Då vi hade affär kunne jag byta, sälja eller skänka bort överskott om jag ville ha någon ny sort. I regel behövde de guppies och det var inget besvär att ha en extra burk och föda upp och få pengar till fodret.

Guppyhannarna är en bra test på vattenkvalitet om man vill ha söttvattenfiskar mellan 6 och 7 Ph. Det kan rekommenderas att hellre hålla Ph 6,8 än de som rekommenderar Ph 7 ty då undviker man nitrifikation dvs. när kväveöverskottet omvandlas till ammoniak och tar bort syretur vattnet och då kvävs fiskarna. Risken är större i små akvarier där det är lätt att fodra för mycket. Om bottnen blir vit vid fodringsplatsen är det akut.

Fiskar behöver inte följa Socialstyrelsens normer med tre mål mat om dagen. I naturen är de vana att kunna klara sig i dagar kanske veckor utan mycken mat. Man kan med gott samvete lämna sitt akvarium för några dagar. Min rutin är att låta bli att fodra en eller två dagar i veckan då vattnet får självrena sig.

En annan indikation är att man kanske får mycket sniglar. Sniglar är ett märkligt släkte. Nyligen upptäckte jag små några millimeter långa sniglar som kom fram när jag släkt ljuset. Vilken intelligens eftersom de inte skulle klara sig dagtid på glaset. Historien bakom är än märkligare och ett bevis på naturens vilja att överleva.

Jag tog den fina helt torra sanden från en strandbrink över en meter ovanför Vänerns vatten. Nu plötslig vaknar "äggen" till liv, när förhållandena är gynnsamma. Jag säger: "Låt sniglarna leva. Om du vill ha färre snåla på fodret så löser frågan sig av sig själv". Naturens lag är att utnyttja varenda liten nisch till liv och det får vi inte stoppa.

Bästa medlet för god vattenkvalitet är dels filtreringen, men än viktigare är delvattenbytena. Det ger förstås jämnare vatten om man byter ofta och lite mindre. Jag har prövat med månatliga, var tredje vecka och varannan vecka. Eftersom jag ofta har fullt hus har jag valt vattenbyten av 1/3 första och femtonde i månaden. Allt levande måste skötas efter någorlunda regelbundna rutiner, så får vår husdjur en lyxtillvaro och ger oss glädje.

Byter man så tätt får man en rätt jämn vattenkvalitet. Malavicikliderna vill ha runt PH 8. Det uppnår man enkelt genom att ha kalk i filterlådan eller något annat ställe där det strömmar. Därtill behöver man tillsätta bikarbonat vid vattenbyten.

Jag använder 20-litersdunkar för vattenberedningen. Då kommer jag i bikarbonat 2 teskeder rågat. Min ende övriga vattenberedning är att jag kommer i 0,04 % havssalt. Det desinficerar vattnet samtidigt som det innehåller bortåt 70 grundämnen och andra spårämnen. Detta använder jag för såväl Prinsessorna som snäcklekarna. För andra fiskar kan man försiktigtvis använda hälften så mycket salt om nu inte man känner på sig att akvariet är smutsigt och behöver lite extra. Exempelvis om man nyligen rotat mycket runt i det.

Enklast är att göra brukslösning, där jag löser upp 200 gram havssalt per liter. Sen har jag ett mililitermått och ger 20 milliliter till ciklider och hälften till andra. Detta liksom flera andra av mina knep är utarbetade för att jag bor i glesbygd, för att det ska bli bra och billigt.

Norrmännen har i vanlig ordning varit på tur. Denna gång till Tanganyika och analyserat vattnet där (Får göra inpasset att jag fann en hällristning av nordiskt snitt i Namibia. Kanske det var norrmän på tur för några tusen år sen. De håller sig alltid framme). I alla händelser bekräftar det att fiskar behöver många grundämnen i vattnet för att få allt de behöver. Man fann 14 olika substanser och med noggrannare mätteknik man kanske når upp mot de 70 grundämnen som finns i havsvatten.

Den kontinuerliga vattenkvalitén är i högsta grad beroende av temperaturen. Jag har hellre en grad för lågt än för högt. Bakteriebildningen ökar dramatiskt med varje grad man ökar temperaturen. Normalt håller jag 22 - 23 grader eller ungefär rumstemperatur. Det gäller alla fiskar jag haft. De årliga växlingarna ger lite varierad temperatur i akvarierna.

Fiskarna är beroende av den slutliga värmemängden. I och med att dygnsväxlingarna är små får de den värme de behöver. Kritiskt kan det bli bara om någon sort kräver en hög temperatur för att äggen ska kläckas. Men då ska man se till att ha täta vattenbyten för att hålla jämt gott vatten.

Bygg ditt eget filter

Filterfabrikanterna vill förstås gärna sälja dyra pumpar med många finesser. I början gick jag på det där och köpte en dyr Eheim passande till det stora akvariet. I dag kostar de väl mellan 1500 och 2000 kronor. Nåja den höll i 18 år så utslaget på tiden kostade den mindre än en hundralapp om året. Men saken är att den hade egentligen för liten filterkapacitet. Om man vill ha ström i akvariet är det förstås nödvändigt med många liter i timmen.

Oftast är det viktigare att filtrera och omvandla överskottet av kväve. Då behöver man en stor filterlåda och gärna med rätt långsamt rinnande vatten. Om det är för mycket kväve omvandlas de till blåalger man kan skrapa bort från filterlådan.

Har man många växter omvandlas kvävet i växterna och av deras färg kan man se om de får allt de behöver. För att få en växtprakt krävs att man övervakar järnbalansen. Järntillskotten man kan köpa är oftast hutlöst dyra. Har man ett stort behov rekommenderas att använda det järnextrakt trädgårdsmästarna användarna. Jag använde det i många år med den tillväxt som syns i mina bilder.

Numera använder jag en filterlåda av egen konstruktion som glasmästaren fick göra. Den är 25 cm bred och 12 centimeter hög och lika lång som akvariet. Vatten pumpas upp i ena ändan och får droppa ned i andra. I lådan ligger några bitar av blå filtermatta 5 cm tjocka så att vattnet tvingas sila igenom det. I lådan finns kalk för Malavivatten. Filtret sköter sig självt och är fullt när vattnet börja flyta ovanpå filtret då är det dag att skölja ur. Det är inte varje år jag behöver göra det.

När Eheimpumpen började föra för mycket väsen köpte jag en liten 250 liters Sicce för att lyfta upp vatten. Den kostade under 200 kronor inklusive frakt. Nu behöver jag endast kolla om den eller slangen slammat igen och sen skölja ur. Samtidigt förnyade jag pumpen i mitt andra akvarium som har en något mindre låda 15 cm bred.

Ljusmängden är beroende av hur mycket växter man vill ha. I allmänhet tycks man rekommendera mer ljus än som behövs. Det är en fördel att ha lite ljus på filtret också. Först hade jag tänkt att ha ett naturligt filter med grov sand och stenar och lämpliga växter som skulle omvandla kvävet. Inså att det skulle bli för besvärligt.

I naturen renas vatten genom att strömma i stenigt vatten och syrsättas och att sen näringsämnena omsätts till alger och växter. I klartext för att rena vatten naturligt ska det rinna så långt och besvärligt som möjligt. Jag har lärt mycken ekologi genom att läsa på och tänka på mina akvarier. Där har jag haft ett skådeexempel framför mig dygnet runt.

Hemmabygg ett filter

Fodret

Fodret är ingen kritisk fråga. De flesta fiskarna är allätare. Dock får man se upp med deras naturliga beteende. En del äter helst i ytan, andra i mittvattnet och en tredje vid bottnen. Eftersom jag har så många fiskar har jag sen jag började med ciklider gjort mitt eget foder. Delvis beror det också på att jag kan inte räkna med en jämn leverans år ut och år in på vår egen ort.

Huvudsaken är att de får en allsidigt kost. Det enda fiskfoder jag köper är grönfoder i stora burkar så jag har för lång tid. Läser man bruksanvisningen på det och andra fiskfoder är min blandning inte så olik.

Gröna söta ärter 200, lever 200, räkor 200, kolja 200, vetegroddar en kopp, havregryn en kopp, potatismjöl en halv kopp och näve grönfoder är ungefärliga mått och inte alls kritiskt. Kolja och potatismjöl är för att man ska få bindemedel när man fryser in det. Tycker man inte det räcker kan man köpa gelatin. Allt malas fint med köksmixer och fryses in i plastpåsar som de blir tunna skivor.

När jag fodrar bryter jag av och skär upp till små bitar innan de smält helt. Det har fungerat bra i en del år vid detta laget. Skulle tro att fodret går på 20 spänn i månaden till några hundra fiskar. Det är inte helt för pengarnas skull, utanför att inte bli beroende av andra.

Odla Moina

Ja, vad är detta? … det är japanska röda vatten loppor kallade moina. De är enkönade och mogna att bokstavligen spricka och ge upphov till i bästa fall fyra nya. Eftersom de är små och nästan glasklara ser det ut som om de exploderar i tillväxt nu och då.

Den kom till Sverige i början av 80-talet och många hade problem med att odla dem. Det hade jag också vid första försöket. En kompis tog med sig en plasticpåse med dessa från an auktion i Örebro (akvaristerna där). Enligt honom skulle det bara vara att sätta dem i vatten och föda dem med jäst det gick inte många dar så var soppan sur och alla dog.

Nåja, skam den som ger sig. Jag fick tips om att Gubberogatans Zoo i Göteborg säljer dem kontinuerligt. Så när jag ändå skulle handla snäckskall kunne jag göra en avstickare och köpa nya. Jag hade ringt i förväg så att jag viste att han hade tillräckligt. Beståndet vill gärna variera och han skulle ta med sig hemifrån.

Andra orsaken var att ska man ta hem en nyodling måste man få med originalvatten och lite grus från bottnen av odlingskärlet. Där finns bakterierna som bryter ner restprodukterna. Det gäller när man byter vatten eller rena byttan att alltid ta lite av den gamla sanden till det rensade kärlet. Då kan man utan problem odla dem år ut och år in.

För dem liksom för all annan odling att värme ökar produktionen med risk för sjukdom. Därför är lagom värme bäst. Lite elljus rekommenderas, men släpp inte in direkt solljus ty då kommer fort en hinna av blåalger på ytan. Sen behövs bara att man fyller på vatten. Jag har en luftpump i reserv och sätter in nån timme om det blir alltför mycket hinna på vattnet. Alla levande varelser i vatten vill ha en yta som upptar syre.

Skötseln är att man regelbundet tar ut det mesta av gruset och gör rent väggarna i kärlet. Det ska g helst vara låga kärl så att man maximerar vattenytan. Jag använder billiga plastkärl. Man kan gärna göra delvatten byten när man ser att vattnet blir för gult och att tillväxten är låg.

Vad ska man mata med då? Jo, helt vanlig jäst jag brukar lösa upp i en flaska med tutt. Se upp med att ge just så mycket att vattnet färgas till tunn skummjölk. När vattnet klarnar är det dag för mer foder. Ger man för mycket blir soppan sur och syret minskar och det blir ingen tillväxt. Man kan sen skumma lagom mängd loppor när man behöver. Jag silar vattnet genom en finmaskig sill när jag gör vattenbyten.

Dessa rutiner har fungerat problemfritt för mig i flera år. Jag behöver dem egentligen inte till nånting. Men det är roligt att sen är stora fiskar smaskar i sig dessa pyttesmå loppor. Det må vara ungefär som när vi är ute och äter smultron.

Odla vuxna artemier

De flesta som känner till artemier tänker på dessa små kryp man odlar genom att hälla lite ägg i en flaska med saltvatten och sen lufta och inom ett dygn kläck pyttesmå kryp. Jag använder hellre låga skålar såsom dehär cellplast skålarna som blir över när man köpt kött.

Man häller i salt vatten i ena halvan man delat av så att de okläckta äggen inte kan flyta ut. Man strör ägg jämt över ytan och täcker den delen så att det inte kommer ljus in. Sen efterhands som äggen kläcks kommer ynglen att simma till den ljusa sidan. I naturen kläcks de i mycket salt vatten, så det är nog inte så noga med salthalten. Tvärtom är det bättre med saltare vatten om äggen är gamla. Jag brukar använda minst 6 gram per liter

Men det var inte detta utan nu gäller det att få upp dem i normal vuxen storlek dvs. 1 till 1,5 cm långa vilket de når på 4 - 6 veckor. Sen börjar de själva producera ägg som faktiskt sen kläck i det rätt salta vatten följande recept ger.

Jag lätt den dyrare ingrediensen bestämma storleken på satsen dvs. man köper magnesiumsulfat på Apoteket i burk om 100 gram (pris 30 kronor) Dess funktion är att desinficera och hålla vattnet friskt.

Det blandas i 7–8 liter vatten med 80 gram salt per liter och därtill 7 gram bikarbonat per liter (ett 50 grams brev till den lösning). Sen rekommenderas som en början 5 gram jäst per 10 liter dvs. i detta fall en struken tesked. I fortsättningen ger man jäst när vattnet börjar klarna. I långa loppet blir lösningen rödfärgad och på ytan flyter ljusfärgade ägg som sen kläcks. När det har varit i gång nån månad ser man djur av all storlekar från de nykläckta till de fullstora med sprängfyllda äggsäckar. Sen kan man skörda i lagom takt.

Man har frågat om inte det luktar skurhink. Jo om du har kärlen i ett rum utan ventilation. Ventilationen anpassas förstås efter utrymmet. Ljus är inte nödvändigt. Vatten fylls på vid behov och soppan kan hållas levande i flera år tills det samlats för mycket avfall på bottnen. Då är det bäst att slänga och göra en ny sats. Det är lämpligt att hålla även dessa i låga kärl. Jag använde vanliga blomlådor för balkonger. Av utrymmesbrist slutade jag med dessa. Här gäller samma sak att likt all fiskar stimuleras deras aptit av levande foder.

Behöver man mata yngel särskilt?

Ovan antyddes redan mina fiskar behöver inte matas som ungar. För länge sen uppgav jag tanken på att vara en bättre mor än fisken. Det är möjligt att jag hann ta död på fler genom min omsorg än jag då möjligen räddade. Vissa mödrar matar t.o.m. sina ungar genom att ta mitt foder i munnen och spotta ut där ungarna är.

Titta med starkt förstoringsglas på matresterna. Inom en timme vill de stora fiskarna inte äta det. Men sen börjar det krylla av mikroskopiskt liv som sen blir mat för yngel. Städa inte ut allt för mycket om det finns yngel i karet. Det är först när det blir en vit hinna på bottnen det blir akut. Jag har så många fiskar att jag sprider ut och matar på flera ställen och kan bättre följa vad som händer.

Jag har antagligen stimulerat detta för länge sen när jag i samband med yngel gav dem "mat" man kan köpa i små tuber. Det ska vara bra för än det ena och än det andra. Det har etablerat basen till matkultur för ynglen.

Därför koncentrerar jag mig att göra de grundläggande betingelserna rätt. Det är vattenkvalitet, ljus, värme och inredning. Sen är det en annan sak att när akvarier blir gamla är de fulla av mikroskopisk liv. Ta ett starkt förstoringsglas och titta där bu ser bottengruset. Det är fullt av liv.

Man pratar om algplåga utan att fråga varifrån kommer algerna. Är betingelserna rätt hinner inte algerna ta fart. Det är inte ens varje månad jag behöver rensa fronten med en grov kökssvamp … OBS använd skrapa endast i nödfall och ALDRIG magnet… ty så småningom ser du risporna när fina sandkorn i magneten har rispat glaset.

En annan sak att alg tillväxten är mindre med det högre Ph jag använder och sen min goda filtrering och att jag inte matar för mycket. Alger och mikroskopiskt liv at mat för ynglen, så man får inte vara för antiseptisk. Om nån vill ha ett "antiseptiskt akvarium" ska han för det första låta bli att sätta in fiskar …ty de möblerar ofta om. Man ska inte heller sätta in växter för de lämnar döda växtdelar och måste ansas … ja då är det bättre att sätta en tavla påv äggen.

……………………….

Sidan kommer att kompletteras bl.a. med tips om hur man har fisk i små akvarier (60 liter exx). Knepet är vattenbytet och gärna mycket växter och ett lite filter som samlar överskottkvävet. Hellre en frodig växt än många dyra som inte trivs. Det är svårt att få växter att trivas i små akvarier.

Under ett antal år odlade jag speciellt guppy i 60-litersbyttor. Guppyhannen är syrekänslig, men rikligt med växter såsom vattenpest och cabomba samt Javamossa brukar hålla vattnet friskt tillsammans med ett litet filter. I nödfall använde jag en svamp där jag stack ned en grov slang i mitten. Den får vara så lång att den mynner ut en till två centimeter under vattenytan. Inne i den hade jag en luftslang med syrsten.

Största problemet är i regel att man vill mata för mycket i små akvarier. Övervakning av bottnen vid foderplatsen samt en eller två vilodagar utan mat i veckan brukar lösa det. Jag brukar ha snäckor i akvarierna och det är en bra indikation på om jag matar för mycket. Enklaste sättet att minska antalet snäckor är att utfodra mindre

… till topp

Länkar

Min lilla akvariesida är förstås ej uttömmande och är menad som hjälp åt de som liksom jag har långt till en akvarieaffär. Bakom mina förenklingar ligger ett sökande i många år och då jag anlitat litteratur och affärer för att skaffa mig kunskap. Här finns ett nyttiga länkar

http://www.akvarieguiden.nu/index.html Bra länk till Akvarieguiden som rymmer lite av varje från nybörjare till avancerade odlare.

Discus Page Holland has this linkpage contending other specialities than discus.

http://dph.nl/link/lk_aquarium.html

Aqua-Max is a bilingual site English/Swedish with a very big linkpage

http://www.ng.hik.se/~ms11cq/links/index.html

Akvarieudstyr

http://www.akvarieudstyr.dk/res/default.asp

 Dansk postorder med stort utbud färskvatten, saltvatten, terrarier, trädgårdsdammar