Shaman, trollkarl, vetare

Frågan är om vi ska ge våra förfäder samma mänskliga rättigheter som vi har. Frågan är berättigad med tanke på vilka värden vi sätter på förfäder långt tillbaka i tiden. Kärnfrågan är har en nordisk thegn eller shaman samma värde som en egyptisk Seth-präst

Shaman, trollkarl, vetare,Fiskman, inlevelse, Oannes, mask, kult, magiker, årman, ålderman, god tro, tidsritual, symbolhandling, Kalevala, växelsång, Amtmanness, världsordning, kalender, mänskliga rättigheter, monokultur, kristendom. Kätteri, häxor, onda öga, inlevelse

shamanbältet| shaman vetare |Alta| Amtmannäs | sametrumman |sametrumman 2 | samereligion | första myten |kulturstenar | essäer | hem |

Fiskmannen

Många påstår att detta är en shaman. Jag vill nog kalla honom Pretender/ Inlevare. Det är en som lever sig in i bytesdjurets väsen och lär hur man ska vinna över det. Det är samma som häxan = hon har korsat. Figuren med fiskstjärt kan jämföras med idoler från Mellanösterns bronsålder

Först, i denna essä använder jag det utrikiska ordet "shaman" ibland. Det kommer från den Mongol -Turkiska Asien eller Tunguisien. Deras djupa kulturella bakgrund är icke samma som den nordiska. Vis er ett fasskift runt 8500 år sen när man ser rituella inslag i ristningarna och älgarna/ renar blir mycket mindre som om man tagit kontroll över sin världsbild. De äldreristningar är i regel stora djur där de var deras hela värld ibland naturkrafterna. Deras fokus var hos de stora djuren som var starkare än människan egentligen.

Ordet troll, trollkarl och trolla tar jag helt avstånd från eftersom denna essä handlar om naturliga ting. Jag har aldrig sett övernaturliga ting och skriver icke fiktion.

Förmågan till inlevelse har varit en fråga om överlevnad från första början. Att kunna leva sig in i bytesdjurets natur är att kunna besegra/ utnyttja det. Att leva sig in i andra livsformers funktion är en konst som skapat vår vetenskap genom några årtusenden. Endast om man känner sitt objekt och dess omgivning i grunden kan man manipulera det. Sen är det en annan sak att ekonomiska krafter börjar i regel att rationalisera och lämna bort det som kostar pengar vid bruket och då kommer de stora problemen som en efterräkning.

Den säkraste metoden till kunskap är att binda den till verkligheten. Det är som i detta fall en fråga om att analysera dåtidens verkligheten och människans behov. Det är att jämföra med samtida kända kulturer med liknande seder. Det är att analysera lämningar och fynd för att veta exakt vad man använde och då med vetskapen att vi endast ser toppen av isberget. Slutsatserna måste vara en synergi av allt detta … den metoden slår alla spekulationer i akademikernas teoribildningar i slutna rum. Man måste känna verkligheten för att kunna beskriva den.

Klar bild av behovet av en expert på havet. Valfiske för mer än 6000 år sen vid Vita Havet

Bilden blev ett nytt lyft efter 25 år som "inlevare" kan jag fortfarande se nya ting i det gamla. Jag insåg att arketypen är som sumeriska Oannes och den finns i olika former på många håll i hällristningar och andra avbildningar. Den måste var mycket gammal och avbildar faktiskt "att man går på djupet efter kunskap".

Enligt legenden var Oannes kulturbringare och man har funnit ett sannolikt underjordiskt tempel i den första staden Eridu. I lämningarna fanns många fiskrester vilket kan tyda på att stadens äldste höll "konferens" med Oannes. Det skulle passa sumeriska logiken att kunskapen kom från "djupet". Det blir en spekulation att Havsmannen/ Fiskmannen kom från havet där en del vill göra sumererna till invandrare. Dock finns ingen reell bevisning än, men eftersom forntida folk ofta levde vid havet eller vatten var förstås havet det första man skulle leva sig in i. Såväl folk som kultur vandrade längs kusterna och spriddes över jorden.

Vi ser här de "äldre" hos sumerernas klurighet att lura folket in i civilisationen. Människan är naturlig anarkist och kräver likställdhet i alla lägen. Det är den urgamla Jantelagen ""Du ska inte tro du är någon. Du bestämmer inte över mig". Därför skapade sumererna en främmande varelse man sen också satte på himlavalvet likt alla senare gudar. Oftast var de tidiga "ledstjärnorna" djur som ursprungligen passade de lokala årets gång. Så småningom förmänskligades en del av arketyperna. När man hade dem på himlavalvet kunne man ju liksom inte argumentera mot dem. Man fick lita på uttolkarna dvs. prästerskapet som hade/ har svar på allt.

Att Havsmannen finns på så många olika håll är en indikation på att den är gammal. Förutom i Babylon ochså Levanten hade man en Fiskman/ Dagon som idol och det var väl naturligt med tanke på att det var ett sjöfarande folk … förövrigt använder ju många i dag metoden att "gå under skinnet" för att få intuition och inlevelse att lösa kvistiga problem. Men jag tror inte att nån ser en ande mitt is soppan. Varför skulle förfäderna vara mer spirituella än de flesta av oss?

En del kanske invänder att fiskare och jägare i höga nord behövde inte kunna om astronomi och myter. Men vad man än kallar den lokala ledaren så behövde denne kunna "se in i framtiden" och då var en kalender eller kunskap om astronomin bra att ha som ledare, medan man sen fick komplettera med gammal kunskap för mer detaljerad planering. Det är därför vi finner liknande kalendersymbolik i Höga Nord som i Södern, men man fick förstå anpassa allt till klimatet och det nordliga året. Hällristningar visar att astronomin i Nord är lika gamla som fasskiftet.

Noide, präst, tegn, ledare

"Direktörer i alla länder förenen Eder!"

Amerikansk medicinman i bersärk ritat av G Caitlin

Den nordamerikanska medicinmannen har tagit hamn och det är en sorts synförvändning. Präster, direktörer och schamaner har det gemensamt att de måste ta en hamn och ikläda sig mask, kostym och roll. I forna dar sa man "ta hamn" när man antingen ville leva sig in i det okända eller man ville skilja på roll och privatmänniska. Det avskiljer dem från broderskapet för att skapa respekt och förtroende. Civilisationens naturförbrukare tycker förstås det är finare att klä sig i ändliga tillgångar och krydda med lite guld och glitter. Folket har gått på maktsymbolerna och gärna följt ledare i hopp om att som man säger på danska "regnar det på prästen droppar det på klockaren"

En arkeolog ur Time Team på Dicoverykanalen sa i ett program att begreppet "kult" tar arkeologerna till när de inte vet. Inom religionsvetenskaperna tycks man använda begreppet "shaman" om det gåtfulla folket i norr om Tullarna och förstås på den ändlösa taigan. Helst vill man kanske använda ordet "trollkarl" man brukade använda om finnar vars språk man inte begrepp under medeltidens inflyttningar. Experter måste ju hålla masken och verka kunniga i alla lägen. Magiker använder folks okunnighet och svagheter i uppfattningen av nuet. Skulle verkligheten avslöjas är det inte magi längre och magikern mistar sitt levebröd. Dessa ord visar på okunnighet hos akademiker .. och lättja att inte söka djupare … det skapar en fiktiv historia … och skilja folk i norr från de södra

 

TILLÄGG 2007-01-01

En nöktern forskare borde hålla sig ifrån försök att trolla eller beskylla samer och finner för trolleri. Därför en sedelärande historia från Västgötlands 1600-tal.

Om en klurig häradsnämnd från Västergötland. In för rätten kom en Jöns Klockare beskylld för att ha satt ont i boskapen. Sånt hände lite överallt inklusive på Dal nu och då i början av seklet ... Häradsnämnden frågade Jöns "Kan du trolla"? vartill den enkle och beskedliga mannen jakade. Nämnden blev förstås lite nyfiken och ville lära sig konsten. Man bad att Jöns skulle göra en demonstration. Det kunne ju alltid vara bra att kunna nån gång.

Jöns bad om en kyrknyckel och Davids psaltare, vilket han fick. Sen ritade han namn och mystiska tecken på nyckeln och läste långa ramsor på "svensko och bondlatin" ... men se den gången lyckades det inte!

Häradsnämnden fann i sin dom att Jöns ej kunnat bevisa att han kunne trolla och kunne därför ej dömas för trolldom. Däremot blev han inställd för kyrkorätt och dömd för att ha missbrukat Psaltaren och kyrknyckeln och därmed förvisad ur häradet

Jag tar avstånd från alla gånger jag använt ordet shaman utom då det är nödvändigt för internationell förståelse. Man använde ordet noide och då så att det motsvara angloskandinaviska tegn/ thane. I praktiken en äldre erfaren man/ kvinna som kunne hålla reda på tiden och kände till läkarknep. Däremot skrattade han säkerligen åt dumjävlar som använde vad de trodde vara trolldom och däri ingår eventuella knep med gifter för att uppnå trans. Det tycks vara en akademisk hallucination

-#-#-#

SVT:s program om finnarnas ursprung var något av en djupdykning i nattståndna akademiska teorier från 1800-talet. Såväl svenska som finska religionshistoriker såg på det gåtfulla finska folket från ovan. Där framfördes teorin att det finns ett shamanbälte runt norra halvan av jordklotet ovan 50:de breddgraden … ja faktisk det har en utlöpare genom hela Amerika till och med Sydamerika.

Man understödde med foton från fotografins barndom. Då var kulturen ovanför 50:de breddgraden rätt likartad och byggde egentligen utåt sett på en "träålder" där allt gjordes av trä. Det är bara att besöka våra museer med material från före andra världskriget. Min släktgård i Norrkarelen byggd i början av 1700-talet skiljer sig inte från lika gamla gårdar på Dal.

Jag köpte förstås inte budskapet fast vederbörande fritog danskar, nordmän och svenskar från shaman-förfäderna. Detta till skillnad från att många som älskar fornnordiska sagor ser Odin som självaste Över-Shamanen i forntiden. Hur bevisar de allt det för mig som tror bara på det jag kan se och röra eller det som kan härledas. Det roar mig att försöka avslöja taskspelarna inom forskningens historia. Jag har förstås många invändningar mot metoderna. Det duger inte att resa till Trobrianderna eller Sibirien för att ta reda på våra förfäders eventuella trosföreställningar.

Man kan inte sitta i en akademisk lya och frambringa teorier som korresponderar med verkligheten. Jag hör till den empiriska skolan som binder slutsatser till verkligheten. Mitt arbete med hällristningar är en del av det som bevisar att Norden följde med såväl teknologisk som rituell utveckling i Södern. Det är bara det att den empiriska principen samt speciella relativitetsteorin kräver att vi mäter med rätt mått. En skogskultur ska mätas med dess mått och en stenkultur i Egypten ska mätas med sina mått även om man använde samma sorts stenverktyg. Det hade varit malplacerat om samekvinnorna gick i bikini och byggde pyramider.

Denna meditation utgår från mig själv och min värld jag känner bäst dvs. "gräv där du står". Verkligheten är för stor för att greppas och chansen är störst om man börjar från sin egen. Det är en metod människan har använt sen hon började teckna ned sina tankar och mäta världen. Det är frågan om att binda min djupa meditation till jorden genom mig själv, men också att fortsätta ut i stora världen och söka det allmängiltiga. Det är i allt det verklighetsbundna man kan bevisa och i teknisk vetenskap arbeta med praktiskt bevis som kan verifieras av andra. Den experimentella arkeologin har kommit långt och har teknick apparatur numera.

I verbal vetenskap kan vi endast binda till verkligheten genom jämförelser och hålla reda på kategorierna i tid och rum. Allt för ofta blir det frågan om en retorik där det närmast är frågan om att övertala en kår av likatänkande. Mycket av de akademiska metoderna bygge på att man ska referera till andra istället för att arbeta med verifierbara bevis och slutledningar. Allt för oftast kopierar man okritiskt föregångare och det blir ett tyckande av en grupp. Vetenskapens grund är att arbeta med kända verifierbara storheter och "experiment" som kan utföras av andra. Politikens metod är omröstningar medan naturen svarar 1 : 1 på vår influens och samma gäller nog människan så länge hon är del av naturen.

Mina biologiska rötter finns i Norra Karelen och naturligtvis ser jag mig i spegeln och frågar om det finns en shaman i mig med tanke på teorierna vid religionsfakulteten i Helsingfors. Andra fakulteter får mig att se efter det barbariska utseendet hos de varelser greker, romare och Adam av Bremen trodde fanns norr om Skåne. Alltså har jag huvudet i magen, är jag enfotad och enögd eller har jag hundhuvud eller tjurhuvud? Ty dessa drag kan ju inte ha alldeles försvunnit sen Cesars tid. Jag måste ju ta dessa frågor på allvar eftersom det sitter vördade akademiker och kallar mig barbarättling.

Det har funnits folk som velat göra mig till mongol och det är kanske efter farsan, medan andra menar att eftersom mitt möderne är så långt norrut måste jag vara en lappjävel. Det har varit praktiken under min livstid. Mitt karelska lynne och kynne är av den lättsamma sorten och av danskerna lärde jag mig en rapp tunga som till och med slår den danske numera. Min metod har varit att låta dessa belackare spegla sig själva i mig.

Faktum är att min släkt på mödernet är dokumenterad så långt det finns kyrkböcker och det är ungefär lika långt bakåt som i allmänhet i Sverige till 15 - 1600-talet då Karelen var 1/10 Sverige. En Matti råkade illa ut som talesman för folket runt Lieksa. Han for till Stockholm men blev snart nog lagt i bojor och fört till Stettin. Ve den som opponerade sig mot herrarna. Kungen var icke så vaken att han kollade vad gubben Brahe hade åstradkommit i sitt län och förkovrat bygden. Den nästa ödslade bort det men hölls om ryggen av Hovrätten i Stockholm. Vem som helst i Storsverige kunne råka ut för att falla mellan arga stolar.

Eftersom han hade mitt finska efternamn kanske det var en nära släkting som stupade på den olycksaliga färden till Norge under Karl XII:s tid. I nutidens diskussioner tycks de nya generationerna har glömt den gemensamma historien under 600 år. Som slutade med att Stockholm inte kunne försvara sin östgräns och lämnade oss karelare i sticket ... egentligen hör jag till General Mannerheim s elitreserv. Han ålade faktiskt mig att ta tillbaka Karelen, men det har icke varit väder i min livstid.

Kanske det retar en del men jag brukar säga att jag är av karelsk glesbygdsadel dvs. förfäder som suttit i eget bo och har behärskat vildmarken och björnen. Morfar var kanske den sista stora björnjägaren med 63 björnnosar på väggen till rian. På något sätt sitter björnen i generna. Vi har ingen lust att krusa för nån i vår släkt. Men vi är också odlare och med viss stolthet talas om odlingar ovan frostgränsen så att man klarade även 1860-talets svåra frostår.

Nu är det bara det att ingen odling sker med shamanmetoder. Shaman är ett missbrukat ord och i Norden borde man kanske säga noid dvs. andlig ledare och årman / ålderman med betydelse att förutse årstiden, väderleken och djuren. "Ålder" betydde i fornspråket: den tid man håller på med en viss sak dvs. det samma som rumtid. Noiden hör till skogsfolket och de små bosättningarna om 20 - 100 personer som levde på rent naturbruk.

Den tidiga odlingen var komplement till traditionella naturbruket. Men alla hade gemensamt tidsritualen som började användas för över 6000 år sen. Naturligtvis bör det vara en aktad andlig ledare i även i små samhällen som behöver bevara sin kunskap och även sin sinnesjämvikt. Många sydlänningar har fått lappsjuka när de kommit till norr och den långa vinternatten. Till detta kan vi lägga den karga naturen där sörlänningar ser björnar och vargar bakom varenda gran … inte minst har de hört och inbillar sig se dem lite varstans.

Odlingens historia är frågan om att anpassa sydliga sädesslag till nordiska förhållanden. Ljuset, värmen och säsongens längd sätter gränsen för hur långt norrut man kan odla. Det var mycket svårare i början med enkla växter som gav lite tillbaka. Risken blir stor när utbytet är 3 - 5-faldigt utsädet. En annan sak är att metoderna måste läras och forntidens metod var myt och ritual och det skiljer sig från de som lever på jakt, fisk och skördande av naturlig växtlighet.

Eller med andra ord om vi i Norden finner spår av jordbruksmyt har våra förfäder inte varit shamaner … och vad om så vore? Arkeologer i alla tider har varit snobbar som bara är intresserade av kultur med stenbyggnader i första hand och till nöds jordbrukare som har ritual. Vore eventuella shamaner inte värda all respekt för att ha hållit folkstammen vid liv och utarbetat metoder som gjort det möjligt att försörja sig i vårt klimat. I avsnitt fyra visas att kärnan i jordbruksmyten nådde även yttersta Norden nästan samtidigt som den formades i Södern. Kan inte låta bli att konstatera att dessa tvivelaktiga experter inte tycks veta om mänskliga rättigheter och ej heller om god ton bland människor. Det finns ingen orsak att "sila snacket" när man anfalles av förment vetenskapliga teorier.

Med de fina orden ska man visa pietet gentemot våra förfäder. Enligt klassisk filosofi borde lärdomens mål vara att göra oss till bättre människor ägnade att lösa framtidens problem. Jag ser ingen anledning att ändra på de målsättningarna eftersom intelligens också är frågan om att kunna klara av framtidsproblemen

I min ungdom brukade flickorna syssla med allehanda kärleksmagi … det var liksom en möjlighet på "god tro" som Carl von Linné brukade säga i sådana lägen. Läser man 1600-talets domböcker finns något enstaka fall av trolleriförsök och exempelvis Gråkappan förbjöd det medan han själv sysslade med horoskop och annat i gemaken. Ronald Reagan var känt att favorisera horoskop framför objektiva analyser. Engelska folket tror mer på astrologer än på politiker och det är väl kanske inte helt fel. 

En häradsnämnd i Västergötland 1600-talet fick ett knivigt fall där Jöns klockare hade trollat en torsdagsnatt med kyrknyckel, Davids psaltare och lite annat. Naturligtvis var de nyfikna och bad Jöns göra en demonstration, men se den gången gick det inte. Nåja, man kan ju inte ha vare sig trollare eller lekare bland storbönder så man fördrev klockaren från orten … det kan ju smitta. Men därmed sagt att det blir inte mycken odling med trolleri.. Det blir inte mycket kärlek heller, men tiden går och sen nån dag ramlar man i den rätta sängen.

En annan sak är att vi kanske har svårt att leva oss in i forntidens problematik. Människan har lärt av djuren genom att ta deras hamn. Steget mellan inlevelse och intuition är nästan inget, men endast de med öppet sinne kan leva sig in i en annan verklighet. De som kan det blir lätt offer för avundsjuka men kan de utnyttja sin gåva får de förstås en förmåga utöver det vanliga. Folk är nog inte dummare än att de utnyttjar den som kan lösa deras problem 

Medicinmannen i inledningen ger förstås "primitiva associationer" medan vi inte reagerar det minsta för höjdare i kritstrecksrandigt och med attachéväska om de för en gångs skuld syns i verkligheten. Vi tänker inte över att det är den moderna rustningen mot omvärlden och kanske också den okända världen. När dessa moderna shamaner rör sig med sitt fikonspråk och dra sin statistik är de flesta lika ställda som när katolska kyrkan kom med sitt latin och förbjöd folk att läsa bibeln och ändock måste tro.

I Svenska Staten är det som bekant så att en höjdare kan inte begå fel. Om han till äventyrs gör det sparkas han uppåt i hierarkin … aj, var jag stygg nu igen? Människans natur är sådan att vi hellre försvarar nutidens riddare än medger att kanske förfäderna var lika kloka som vi och att människor betedde sig precis som vi. Det hör liksom till att man ska anse att våra förfäder var korkade. De hade trots allt bruk för mer intelligens än vi eftersom deras problem var mer påtagliga och riskerna i livet större.

Många av våra höjdare föredrar zombies framför maskinerna och menlösa väljare. Detta kyniska raljerande har förstås en stark kärna av sanning och allmängiltighet eftersom jag valt orden utifrån mina iakttagelser av verkligheten under över 50 år. Jag började tidigt reflektera över människans beteende.

Det är också brukligt att tillskriva förfäderna mer djupandlighet än vi själva bedriver och man antar att de hade rent av kosmiskt tänkande. Eftersom de styrde sitt liv efter solen, månen och stjärnhimmelen är det förstås delvis rätt. Men de var intresserade av dessa naturliga krafter i den sakliga meningen att solen var värmen och månen symboliserade regnet medan stjärnrundan helt enkelt var en kalender. De var inte intresserade av stjärnornas fysiska beskaffenhet.

Svårt att se arkeologerna tro på andar när de icke kan bevisa att de finns och kan utföra fysiska handlingar. Det är något fel på semantiken. Jag kan då bara se att förfäderna var jordbundna människor som endast var intresserade av att ta det nödvändiga ur naturen. Naturligtvis fanns det människor bland dem med ett märkligt språkbruk lika väl som vi i våra dagar har människor som har stor fantasi som kräver invecklade beskrivningar på enkla saker.

Förövrigt är det svårt att generalisera om ett samhälle vare sig i forntiden eller nutiden. Det är allt för omfattande frågor om man vill få med allt. Men i proportioner var de flesta naturbrukare med självförsörjning, medan en ytterst liten grupp människor sysslade med handel och avancerat hantverk. Vi brukar beteckna sistnämnda som kultur och ofta finns ett förakt för det komplicerade bondelivet som krävde att man kände sin natur.

I våra dagar börjar man återupptäcka den positiva tankens och trons betydelse för såväl fysisk som mental hälsa. De är två sidor av samma mynt och kan inte skiljas åt. Så länge det funnits större bosättningar har det säkerligen funnit folk som utforskat det okända och ärvt och förvärvat sig kunskap om såväl sjukdomar som annars hur klara livet.

Vi behöver alla symbolhandlingar och något att "hålla i". Om nu dessa små samhällens kloka gummor och män kunne ge sitt folk detta var det förstås något gott. Det är resultatet som räknas och inte de yttre formerna. Den som tror något annat bör hamna i en situation då han behöver hjälp exempelvis mitt ute i ödemarken med en björn vi horisonten och vargar ylande..

Det är naturligt om nationaleposet Kalevala ligger mig varm om hjärtat. Dels eftersom materialet är samlat i Karelen, dels därför att morfar var vägvisare i början av 1900-talet när forskare från Helsingfors följde i Elias Lönnroths fotspår in i Fjärrkarelen för att se om denne fått med allt. Det var väglöst björnland och kanske de behövde björnjägaren med sig.

En av de få minnesbilder jag har är när mormor dansar så att kjolarna yr medan hon berättade att hon dansade på det viset när hon blev Björnbruden. Seden var att bröllopet var som en björnfest efter att björnen var skjuten. Liknande sed känner man från Värmland och kanske den kommit från Östfinland till finnskogarna. Men björnen har alltid varit högdjur så om vi går än längre tillbaka har nog hållits björnfester överallt i Europa. Se exempelvis Gallehushornen. Kalevala rymmer en hel sång om björnfesten  

I Kalevala finner vi även fullständiga råd om hur en brud ska vara som bondmora och även brudgummen får sina arbetsuppgifter. Det är ett bondsamhälle man beskriver. I Kalevala finns gubben Väinämöinen som en byäldste i dåtidens små byar eller storfamiljer. Det finns små bitar i Kalevala man kan jämföra med sumerisk litteratur och då är han sumerernas "Den god Herden".

Det finns en sång om hur han debatterar med ungdomen Joukahainen och det är ju bl.a. "ordstriden" där erfarenheten vinner över entusiasmen. Kalevala analyserar mänskliga egenheter och livet i allmänhet. Men som bekant begär pojken i mannen hjältedåd i sagorna. … alltså måste Kalevala vara primitiv??? Eftersom den handlar om skenbart enkelt bondeliv.

En annan viktig förebild är smeden Ilmarinen som smidde Sampo, maskinen som ger människan brödfödan eller ibland plogbilan ibland yxan. Vi kan jämföra med smeden Bonde-Tor och Grottekvarnen som ger folket brödfödan fast man själv får svettas. Ilmarinen var främst kopparsmed eftersom koppar nämns mest och det vore kanske naturligt i Karelen där det finns gott om kopparfyndigheter och det fanns mer då. Han smidde himmelskupan och det är ett minne av hur människan skapade djurkretsen. Kupan är lite på sniskan såsom vår djurkrets ter sig. Förmodligen är det samma stora gryta som Tor och kompisen hämtar från jätten Hymer.

Här finns inga tongångar som skulle finnas i en shaman eller noides joik … joik är förstås inte förbehållet noider. Det är en personlig expressiv konst att meddela sig med omvärlden eller få ut vad man har inom sig. Ej heller i Eddalitteraturen finner vi bevis för praktiserad shamanism. Det är en etikett som limmats på av 1800-talets forskare som också använde Eddagudarna som jämförelse med samernas idoler. Vist finns det likheter, men det beror nog mest på likhet i miljö, men namnen är rent samiska … se Sametrumman se även KRITIK troll, shaman, trolltrumma http://www.catshamans.se/essae/0kri3.htm

Sannolikt levde karelarna mest på boskap och ordet Karjala betyder "där boskapen finns". Även om renskötseln säkerligen praktiserats längre söderut än i våra dagar. Men likt på andra håll inom de relativa skogsbygderna använde man samma myter som odlarna och förstås samma himlavalv där myterna fanns knutna till djurrundan. Förmodligen ska vi dra ursprunget till sångarna till bronsåldern och bortom det.

För övrigt har karelarna kunnat fortsätta traditionen med växelsång med djupa anor som förmedlare av vad folk behövde i sin vardag.. Vi har en stor mängd långa sånger från den sumeriska kulturen. Det är en påminnelse om detta fanns i kulturen och det lämnar inga spår åt arkeologerna utan vi måste se det framför oss när vi i materialet finner en sång. . Sångarna och sången hade många fördelar som bevarare och förmedlare av kultur. Det var inte förbehållet för templen och deras funktionärer och professionella sångare.

Enskilda bitar i sångarna ska man kanske föra tillbaka till hällkisttiden. Man kan jämföra det Kalevala med Nart-eposet från Kaukasus. Smeden och Luonnotar = naturgudinnan är gemensamma. Det finns sång om månens försvinnande och i Nart-eposet sjunger man om skapandet av skäran efter modell av månskäran. Likt överallt i Norden har man fått sina myter söderifrån och anpassat dem till nordiska förhållanden.

Egentligen fick folk uppfinna all teknik utifrån det material man hade i omgivningen. Att uppfinna en skära var en stor sak i klass med när man uppfann slåttermaskinen. Vissa redskap fick man kanske söderifrån men omformade dem till sin egen värld. Exempelvis yxans långa utveckling fram i järnåldern är en anpassning till ett skogslandskap. Många av formerna duger den dag i dag till motsvarande jobb eftersom många jobb krävde speciella verktyg.

Exempelvis tillverkningen av kärl med fyllning av asbest i leran var en teknik som förekom i Finland med Fjärrkarelen samt i Sameland i norra Sverige och Norge. Detta faktum tillbakavisar teorier om isolation och visar hur en enda pryl kunne spridas över ett stort område. Likaså ser vi i hällmålningar och ristningar hur motiv och stil i Finland anknyter till samtida nordiska stilen.

Vetenskapen vill gärna skapa kategorier för att fånga verkligheten. Nackdelen är att man reser murar där det borde finnas massor av öppningar för kulturutbyte. Det är så verkligheten fungerar … att man finner Alundaälgen i Östsverige som förmodligen är tillverkad i Finland. Med många prylar följde myter och kultur.

Ungefär en fjärdedel av ristningen på en stor häll i Amtmanness Alta Nordnorge ca 2700 f.Kr.

 … Denna märkliga figur vill man se som bevis på att det fanns shamaner... se pilen på stora bilden Det är ofta dålig teknik att upphöja en detalj eller specialfallet till lag. Jag har bara hittat en liknande figur ensam som hällristning men ingen annan som skulle kunna likna en shaman. Denna figur tycks var en i raden av idoler och inte en verklig människa. Vi har inte ens bevis för att nån människa klädd ut sig på detta sätt för 2700 år sen.

Finns det nån standard? Hur kan skilja på idoler, gudar och förmodade shamaner? Hur ser gudar och idoler ut? Kanske man ritade märkliga figurer för att fånga verkligheten abstrakta eller reella företeelser. Hela Amtmannessristningen är ett rent undantag från den vanliga stilen. Faktiskt påminner streckfigurerna om australiensisk mycket äldre konst … se för övrigt essä Amtmannes och andra hällristningar

Denna ristning ska kanske nog tolkas som att ristarna viste inte hur de skulle avbilda abstrakta företeelser eller långa händelseförlopp. De ville få med allt och ritade abstraherade ikoner. Hela kompositionen påminner om en bit av en kalender. Våglinjen är tidsflödet vi även ser på exempelvis Högsbyns ritualkalender som är något yngre. Den stora fallna figuren ser ut som "året som gått" och är ett motiv vi känner igen från söder. Den innehåller ett "följe" på samma sätt som vi ser kalenderföljen i många hällristningar i Sydskandinavien. De enskilda figurerna är troligen månvarv och där ristaren försökt utforma dem så att de kan läsas av den lokalt insatta.

Kanske inspirationen till denna ristning t.o.m. kommit från Egypten. I Tröndelag finner man några få båtar av Niltyp. Den lilla figuren bär en symbol som har samma form som vi finner på skäran i Egypten och Anatolien. Hela ristningen kan dateras grovt men exakt genom landhöjningen. Alla ristningar i Alta är gjort ovanför vattenlinjen och man har flyttat neråt i takt med landhöjningen

Med detta sagt att man ska inte "skåda hunden på håren ". Även vi skulle ha svårt att fånga en hel världsbild och kalender i en universell bild som 20 - 30 generationer kan använda fram i tiden. Hur ser en gud ut? Sumerer och Nordbor beskrev det obekanta med bekanta fragment. Hur beskriva en abstrakt företeelse? Även i vår tid spekulerar många om Tiden, fast det bara är ett referensbegrepp. Förfädernas metod var att symbolisera Tiden som en flod och det är faktiskt genialt.

Ordet "primitiv" är något man tar till när man inte vet och inte förstår budskapet. Man vill vara herre och då klassar man ned det gåtfulla. I björnsederna gav man Björnen främmande namn. Det finns ingen anledning att säga att de nordiska idolerna var primitiva medan Egyptens märkliga varelser var "högkultur". Det är förmodligen de höga byggnaderna i Egyptens tempel som får folk att använda adjektivet "hög" framför kultur. Relativitetens lagar är att folk utvecklar sin kultur efter vad de vet genom arv och upplärning och anpassar det till den lokala miljön. En pyramid skulle ha varit malplacerad ovan Polcirkeln.

Vår "moderna" vetenskap är bara några få generationer gammal. Värst drabbas verbala vetenskaper som inte kan klart bevisas med siffror och experiment. Att bygga en vetenskap på teorier är som att bygga ett korthus. Om ett argument är fel faller hela konstruktionen. En annan svaghet när det gäller arkeologi och historia är att dess rötter ligger i att vara redskap för maktens propaganda. Blandar man sen detta med religionsvetenskap som avser att bevisa att en vis religion är förmer framom andra hamnar man i en politiserad vetenskap. Detta är förstås emot FN:s mänskliga rättigheter och ger inte våra förfäder samma rättigheter som vi har åtminstone på papperet.

En objektiv vetenskap måste förstås bygga på analys av verkligheten utan förutfattade svar. Den speciella relativiteten innebär att varje relativitetssystem måste mätas med sina egna metoder. Man kan inte mäta päron och äpplen med samma mått. Dessutom glömmer man allt som oftast att sätta det studerade objektet in i sitt sammanhang och sin tid. Man upphöjer den från verkligheten isolerade detaljen till lag.

Kärnfrågan i varje kultur är att den har framgång för sina deltagare. Frågan är om vi kan se framåt 5000 år i tiden och vara säker på att vår kultur består. Ser vi bakåt upptäcker vi att stenkulturer och civilisationer har en tendens att gå under eller förbruka sin miljö och lämnar ödemark. Kommer våra jordbruksmarker att vara försaltade och dränkta med kadmium om 5000 år? Min kommuns sopor har tagit i anspråk 10 hektar under de senaste 50 åren. Det är bara att multiplicera med 100 och se markbehovet för sopdeponering. Man har förstås börjat gå över till andra metoder. "Redan Sumererna" viste att restprodukterna var problemet.

Det är förstås olämpligt att använda vår tidsålder som mått på gångna tider. Speciellt i det fall vi inte klart ser att vår teknologiska kultur är eftersträvansvärd och ger förväntad hållbarhet. Hållbarhet är förstås det slutgiltiga kvalitetsmåttet på en kultur. De s.k. shamankulturerna och enkla bondekulturerna har visat sig att ha en hållbarhet vi inte kan tävla med. Zulufolkets "teknologi" kan vi jämföra med över 20000 år gamla hällbilder. Den står sig än. För 20000 år sen fanns förmodligen en större mångfald än i dag.

Vi vet redan att vi utrotar arter varje dag. Det ligger faktiskt i själva begreppet "monokultur" att man utrotar andra kulturer såsom vid storskalig sädesodling eller kreatursdrift i öppna landskap. Monokultur och minskande mångfald tar bort balanserande krafter. Tar vi bort fåglarna får insekterna fritt spelrum. Det ekonomiska systemet medför att ju mer sällsynt en art blir desto högre pris och risk för utrotning. Genmanipulering leder till att exempelvis Monarkfjärilen försvinner enligt forskarna. När många samhällskrafter håller på med utrotandet blir det inte mycket kvar om 5000 år. Det kommer en punkt då inte ens naturen klarar sig eftersom det är ett samspel mellan ett oändligt stort antal livsformer.

För västvärlden har kristendomen en stor skuld i vår nuvarande situation. Den har utropat människan till naturens herre utan att Han har den kunskap som behövs för att behärska och sköta naturen. Naturbrukare är försiktigare i umgänget och ödmjukare in för de krafter naturen har. Kristendomen har skapat en mall som man vill få världen att rymmas i. Man är oförsonlig mot oliktänkande och opposition, vilket leder till att felaktiga metoder. Därför är kristendomen inget mått på hållbarhet.

De som bar kristendomen från början ville inte förstå andra människor och kulturer. Kristendomen var någorlunda tolerant fram till 382 AD när Theodosius formulerade katolicismen och samtidigt passade på att formulera begreppet "kätteri". Det var en krigsförklaring oh maktpolitik mot oliktänkande. Ganska snart ledde det till att oersättliga kulturvärden förstördes. Alexandrias "Livets Hus " förstördes i en brand och med den Egyptens visdom sen några tusen år. Namnet var egyptiernas bildspråk för visdomen och kunskapen att leva i en kultur som Egyptens. Senare generationer har fått gissa sig till vad egyptierna egentligen menade och sysslade med.

Även grekiska, romerska och andra kulturinstitutioner förstördes och kättarjakten var ett steg bakåt som Västvärlden inte hämtat sig ifrån än. Det är också ett exempel på hur makt, religion och militärmakt kan vara förödande för mänskligheten om vi med kvalitet menar hållbarhet och överlevnad.

Att sätta stämpeln "primitiv shamanistisk" på kulturen ovanför 50:de breddgraden är förstås att exponera sin egen okunnighet och inbilska överlägsenhet. Det är att visa att man inte respekterar andra människor och kulturer. Som praktiker och att jag levt i naturasamhället gör det att jag kan säga att den sorts människor skulle inte klara en enda snöstorm i nordisk natur. De skulle ej heller kunna forma en kultur som livnär folk från generation till generation i karga förhållanden.

Man har satt på en massa otidsenliga etiketter och gjort kategorier som inte passar verkligheten plus tilldelat allehanda pseudovärden. All teknologi som skördar naturen är frågan om naturbruk. Att klassa jordbrukets monokultur som "finare" än de som skördade vilda livsformer leder till att man underskattar farorna med monokultur.

De första odlarna upptäckte fort att man kan inte odla monokultur mer än några år på samma ställe. Man måste ge naturen tillfälle att återhämta sig. Vi kopplar oss förbi denna jordens försvarsmekanism genom att använda gödsel som försaltar jorden och förbrukar den i långa loppet. Konstgödseln innehåller ämnen som förgiftar jorden i ett längre tidsperspektiv.

Alla grupper av människor är beroende av att ibland sig ha människor med ledaregenskaper och kunskap att leda samfälligheten. Vad man sen kallar dem spelar mindre roll. Hur de beter sig i sin ledarroll spelar heller ingen större roll så länge det fungerar. Vi kallar dem naturmänniskor när de kan prata med naturen och vet exakt vad man ska göra i en snöstorm på fjället eller taigan. Egentligen bör man kalla dem "vetare".

Samma gäller häxorna genom historien. Det var de som gick ett steg längre och korsade gränser ingen vågade. Hur hade vi annars fått vetenskapen om att använda även giftiga växter eller att använda dem i medicinens tjänst? Här måste man skilja på de verkliga häxorna och de folket med sitt onda öga utnämnde till häxor eftersom de inte förstod dem. Onda ögat är i regel folkets medel att utesluta nån ur gemenskapen.

Att forntiden hade ett annat och mer poetiskt språkbruk än vårt förment sakliga är väl liksom en självklarhet eftersom alla ord och all kunskap inte var uppfunnit än. Vid närmare påseende är roten till vår "shamanism" att det för folket är svårt att finna ord i skogslandets naturbruk. Det finns många fler okända krafter än i ett avgränsat bondelandskap med tendenser till monokultur. Naturfolk är ofta ordkarga eftersom de inte är vana att umgås med bysamhällenas människor som har svara på allt. Många uppfattar ordknapphet som dumhet.

Språket är en minnesbank där de beskrivande orden säger något om miljön. Samtidigt i många fall är underförstått hur man ska hur man ska reagera. Det är en lärdom man måste lära och lägga på minnet och genom praktik bli en del av kroppen.

Wilhelm Bentley fotograferade minst 2000 olika former. Regnvatten är icke enkel H2O!

Skidföret är givetvis ett viktigt ämne i samernas värld. Det finns över tjugo olika glosor som var och en bär på mycket exakt information om föret, till exempel bajádahka, då skidorna flyter ovanpå i ganska mjuk, torr vintersnö. Och nästan lika många ord som beskriver olika typer av skare, till exempel rieppádahka, dåligt frusen skare; skidor bär men renar sjunker.

Några andra smakprov på de över 300 lulesamiska snöord som nämns i boken:

muohtatjalmen­-­enstaka snöflingor (betyder ordagrant snööga)

tsihtsebelagan­-­stora, mjuka snö-flingor (ordagrant sparvhalvor)

vassme­-­nysnö, ytterst lite

åppås­-­orörd snö, utan spår

slievar­-­mycket lätt och luftig snö som ligger ner

åbådahka­-­tjock och lös vintersnö

ridne­-­snö i träden

suovve­-­lös snö på kläder

tsievve­-­hård snö som renar inte kan gräva igenom

dielle­-­vinddriven, bärkraftig snö till fjälls

skilltje­-­ispärlor fastfrusna i toppen på renlav

Söder om Dalälven kommer det väl på sin höjd regnblandad snö till sportlovet.

Men frågan är om det blir släbtsádahka, så mycket att den ligger kvar, eller om det blir bara litegrann, slahtte.

Vissa sorters kunskap är av den arten att den egentligen är för enkel när man kan det. Så snart människan blir beroende av att tjäna sitt uppehälle genom sitt vetande uppstår behovet att göra kunskapen hemlig. I synnerhet religion och prästerskap har varit beroende av att göra sig oumbärliga genom att ta monopol på tolkningen av förebildernas betydelse. Däri finns ingen skillnad mellan Egyptens prästerskap och våra möjliga shamaner i björnhamn i Norden … jag menar om vi vetenskapligt ska definiera företeelsen och inte föredra nån religion framom den andra utan se till funktionaliteten och resultatet.