Akademisk shamanism

Denna meditation är en hård kritik av forskningens ovetenskapliga sätt vid tolkning av alla världens glesbygdskulturer. Man mäter landsbygden med snobbiga religions- och civilisationsmått som inte hör hemma i en värld med tros- och kulturfrihet med likavärde mellan alla kulturer i tid och rum

Shamanism, nordiska hällbilder, tvärkunskap, akademiker, Pilbara, Kimberley, Naturens Avlare, samer, finnar, kulturimperialism, folkvandring, kult, shaman, kulturella arvet, mänskliga rättigheter, idéhistoria, avgud,

Pilbara & Kimberley | samer & finnar |shamanbältet| shaman vetare |Alta| Amtmannäs | sametrumman |sametrumman 2 | samereligion | essäer | hem |

"Allting är människa i naturen"

En forskare sa för ett tag sen att västerlänningarna tänker bara med den matematiska halvan av hjärnan. Det är lite bättre beställt med österlänningarna som har ett bildspråk som stimulerar dem att använda även andra halvan med sinnet för bilder.

Har en känsla av att sinnet för bilder och även ordbilder = liknelser har avtagit under min livstid. Detta trots det oändliga och ofta meningslösa bildflödet vi matas med via TV. Det är helt enkelt för snabbt för att man ska hinna analysera vad man ser. För att förstå bilden med bortåt 20000 år på nacken behöver vi först skaka av oss våra förutfattade åsikter. Vi har tillägnat oss dem genom tvivelaktiga värderingar gjorda av forskningen sen 17 - 1800-talet och framåt. Vidare behöver vi tid för att granska varenda detalj.

Även jag har skolats att tänka "primitiv" och "shaman" när jag ser denna bild från grottan Les Trois Frères, Ariege Frankrike. Det sätter igång en ryggmärgsreflex som gör att jag slutar att iaktta och analysera bilden del för del och att försöka förstå vad den säger. Vi har ett talande exempel från våra nordiska hällbilder som ofta har ett stort antal skriftsymboler, men ingen forskare har lag märke till dem under de par hundra år som forskningen funnits.

I allt detta underförstår man att vi västerlänningar inklusive forskare i arkeologi och religionshistoria är ett högre stående släkte än våra kära förfäder. De hade smaken att klara av att utveckla ett samhälle som inte är hållbart längre. Därmed sagt att med nuvarande tvärkunskap om människans roll i spelet om framtiden måste vi inse att vi är en del av naturen.

Ser vi noga på bilden är bakfötterna av en människa. Svansen tycks vara av en häst och under ser vi både manliga och kvinnliga genitalier. Penis är felvänt för att påminna oss om att varelsen är virtuell och en abstraktion. Framtassar, kropp, huvud och horn är av obestämbara varelser i naturen. Helhetsintrycket är att allt detta är en gemensam varelse i naturen. Eller som en sibirisk naturmänniska uttryckte det en gång " I naturen är allt människa"

Motbilden skapas i betraktarens hjärna och snart nog en utvärderad etikett.

Nu är det väl så att många akademiker dväljs i stenhus utan kontakt med vare sig natur eller modern ekologisk forskning. De är inte klara över världsläget och människan problem med framtiden. Detta bottnar i att den urbaniserade människan icke längre känner sig vara en del av naturen, utan svävar i en abstrakt verklighet ovanför biosfären. De är icke skolade att inse att den moderna ekologin egentligen har kommit till samma insikt som våra förfäder för minst 15000 år sen.

En annan beskrivning är den som vi meningslöst rabblar vid begravning "Av jord är du kommen till jord ska du återgå". Hur många känner kontakten med jorden som föder oss. Vissa av våras förfäder såg människan som jordens barn. Därmed är vi inne på att västerlänningen saknar numera sinne för poesi.

Poesi är ett sätt att fånga verkligheten med ordbilder som beskriver ett större sammanhang än meningens delar. Mycket av vår poesi är meningslös lek med ord. När det kommer till verklighetens poesi är det frågan om vi förstår bilder som ovanstående uttalade med ord.

Det är väl så att vi behöver inte poesi när vi kan ge siffror på militär "över-destruktions-kraft" som kan förstöra planeten flera gångar om ... Vi kan ange i siffror eller hektar hur stor område görs livlöst varje år … vi kan uppskatta hur många arter som utrotas varje år i den blinda utvecklingen mot enfald.

Våra förfäder var måna om jorden och dess reproduktionsförmåga eftersom deras liv och utkomst var beroende avd vad naturen kunne ge. De viste att människan är en varelse som profiterar på att andra livsformer producerar med marginal så att det blir över till en "extra" varelse som människan.

Det är inte sagt att de var så mycket klokare, men de tvingades att vara försiktiga. Eftersom vi förbrukar och förstör jorden har vi ingen som helst anledning att påstå att vi är bättre än förfäderna trots deras märkliga bilder vi inte har tid att försöka förstå.

Därmed finns det inget skäl för vetenskapen att använda pseudokvaliteter och pseudojämförelser mellan dem och oss. För att förstå krävs i regel inlevelse och att man försätter sig i ett läge där man först ser efter vad som förenar oss med vem vi än jämför oss med. I annat fall blir det bara åsikter utifrån eller rättare ovanifrån. Det blir inte längre frågan om det djupt erfarna och förstådda.

Det fanns en tid då bison och mammut levde i Västeuropa

Eftersom vi vet att människan gjorde hus av mammutben ligger det när till hands att förstå att folk kanske kände att de levde i "mammutens värld" eller kanske rent av att de kände att de levde i en mammut eftersom deras liv krävde att de levde sig in att vara mammut för att kunna överlista det stora djuret.

Man kanske analyserade bisonens bröstkorg och fick idéer till hur man skulle bygga hus. Det är inte ovanligt att naturen varelser eller uppfinningar fått stå som modell för människans verksamhet. Många vetenskapare fortsätter att studera olika varelser och lär sig än det ena än det andra av dem och vi får nya produkter baserade på urgamla metoder att iaktta vår omgivning

Samtidigt som man dissekerade och funderade om kroppsbygganden fick man idéer om den utpräglade dualismen i tillvaron. Det är i sig ett abstrakt tänkande och bygger icke alltid på något man kan iaktta fysiskt.

Fostran och bildning har en inneboende strävan att ge människan genvägar för att kunna lättare klara livets problem. Högre bildning ger i än högre utsträckning redskapen och visar på genvägarna att lösa problemen var och en i sin specialitet ställs in för.

En a´n pratar som en äldre man men minns första känslan att lämna studier och möta verkligheten. Då inbillade man sig att kunna allt, tills man väcktes upp att förstå att verktygen är inte detsamma som verkligheten …ock att i verkligheten finns olika syn på hur saker ska göras.

Pilbara och Kimberleys flickor

 ….

Livets väsentligheter i Pilbara och Kimberley Australien mer än 1500 år sedan

Sommaren 1999 diskuterade jag tre månader med en australisk forskare om Australiens första bildkonst. Genom honom fick jag ett digert material om denna konst som tycks kunna vara upp till 26000 år gammal enligt senaste dateringar. Kimberley till höger har daterats i vissa delar till ca 17000 år gammal.

I Pilbara antar man att denna stil tillhör kvinnor ovanligt nog. Ristningarna förekommer i områden man antar har varit vigda för kvinnor ... se mer Pilbaras flickor. När jag studerade mer än 900 av deras figurer såg jag klart för mig vad kvinnans liv handlar om i alla tider.

Det finns humor i bilderna såsom kvinnan i nionde månaden till höger. De skildrar sitt liv med de vanliga frågorna om havandeskap, den månatliga, skaffa föda och de ser med humor och distans på sina män … och gör det säkerligen även i dag. Det är kärnan i alla kvinnors liv på jorden.

Pilbaras bilder hör till den individuella expressionistiska stilen vi ser den dag i dag i Australiens hällkonst. Det är enskilda individer som speglar sig själva i en enda bild. Det är förmodligen få som har behovet att uttrycka sig på detta sätt. Det står i motsats till våra normala bilder som handlar om samhällslivet och där det förmodligen ofta har varit så att en stor del av det lokal folket har deltagit i att skissa upp samhällsordningen.

Kimberleys Gwion Gwion-stil är mer social och visar oss en elegant värld av en klass vi européer uppskattar. Bilderna är ofta könlösa men varelserna med handväska torde dock vara kvinnor eftersom i grunden var det kvinnans jobb att samla i väskan. Men dessa slanka och långa varelser kan vara menade som idoler och förebilder för samhället. Förmodligen dröjer det in länge förrän Paris' modeskapare får idéer därifrån.

Manliga figurer känns igen av att ha bumerang eller 3 - 4 spjut handen och de utstrålar samma grace. Vi kan fortfarande studera dessa specialiserade jägare hos masaierna i Afrika och hos bushmännen. De krävs uthållighet, samarbete och skicklighet för att trötta ut ett en gasell även om det är det svagaste i flocken. Det finns ju en del andra kulturer som visar ett hållbart beteende sen kanske hundratusentals år. Deras värsta fiende är människan.

Det är lätt att bli förälskad i deras grace när man ser bilder av flickor som springer och på kvinnligt vis kastar benen högt bakut. Av bilderna ser vi att om de ville kunne de skapa stor konst av nästan naturalistiskt stiliserade bilder. Det samma ser i vi i vissa bilder i den franska grottkonsten. Det finns en period med "stick-figurer" varav en del är rätt lustiga och påminner om europeisk nutidskonst, men också om en särskild häll i Amtmannsnes, Alta som är runt 5700 år gammal.

Vi har svårt att ta till oss abstrakt och expressiv konst eftersom det kräver tid av oss att leva oss in i bilden och bara känna efter.

För mig var det en hälsosam påminnelse om människans villkor långt före inlandsisen lämnade Norden senast!!!

Primitivt om samiska och finska stammen

Karelsk Ivan

Om Naturens Avlare hade haft mer mänskliga drag skulle åtminstone de religiösa sätta på etiketten "tidelag". Nu sätter många etiketten "primitivt". Månskäran tyder på att det är en astronomisk angivelse eftersom vi ser månskäran där. Många folk i Europa hade ett hjortdjur där grekerna placerade Pegasus-hästen i rätt sen tid. Man ser vad man vill se.

Vintern 2001 hade Sveriges Television program om samerna och om den finska stammen ursprung. De innehöll mycken dålig vetenskap och gamla fördomar.

Många av oss med finskt ursprung har nog mött att vi har behandlats nedlåtande: Vi har fått ta emot okvädinsord också. Detta bottnar delvis i okunnighet om finnarna som nordbor. Resten är det vanliga behovet bland människor att en del behöver en hackkyckling och ger sig på dem de kan finna en hållhake på eller annars tror de kan mobba.

En samisk vetenskapare sa träffande nog, "De frågar alltid varifrån samerna kom, men aldrig varifrån norrmän och svenskar kom". Även finnarna antar man ha invandrat sent. Jag skrev raljerande till SVT att kanske norrmän och svenskar låg gömda under inlandsisen och poppade upp allteftersom den smälte. Såg en norsk annons där ett reseföretag annonserar att de tinat upp norrmän i decennier --- de tycks vara trögsmälta.

Det är förstås dåligt maskerad att framställa folkgrupper på ett tenditiöst sätt. Det bottnar i gammal kulturimperialism. Här i Norden kan man inte undgå att ta samer och finnar som exempel på påklistrad shamanism. Men samma tendenser finns överallt i världen, där jag just för närvarande jobbar med Nordamerikas indianer som också länge har antagits vara ett shamanistiskt släkte. De har gemensamt med Nordkalotten att för kanske 4000 år sedan ha påverkats av de stora kulturerna och främst från Indus.

Religionshistoria och arkeologi har ofta allt för kort tidsperspektiv. Nutidshistorian ur dessa aspekter ska man börja under istiden om man vill vara trovärdig. Det är högst sannolikt att folk intog landet när isen smälte och då främst de närmaste grannarna norr om de centraleuropeiska bergskedjorna.

Ett så grundläggande ord som finskans ord för mor = äiti är identiskt med gotiskan och gammal högtyska bl.a. I baskiskan finner vi några enstaka "finska" ord bl.a. sättet att lägga till ändelsen -la för att uttrycka boplats. Även ordet för häst tycks var rätt lika i baskiska, keltiska och finska vill jag minnas. En liten indikation att vi ska söka gemensamma rötter till finskan i Mellaneuropa under istiden. Sentiden har massor av lån från Latin, Tyskland, Frankrike, Polen och t.o.m. Finland i svenskan.

Språkforskarna brukar använda sannolikhetskalkyler istället för empiriska bevis. Detta innebär att man räknar ut tiden då två språk skildes genom förekomsten av gemensamma ord. Om vi tar ett slumpvist urval på exempelvis 24 ord från en samisk trumma finner man att där finns orden Akka och Beive som är lika eller nära finskan, medan Leif, Akka och Tjatse är lik svenskan. Akka antas vara ett gammalt Hagga = käring där H:et har blivit stum vilket inte alls är ovanligt.

I alla händelser tycks då svenskan vara närmare samiskan med 12,5 % gemensamt och enligt forskarnas kalkyler skulle dessa språk ha skilt sig för runt 9000 år sen. I klartext de västliga samerna fortsatte norrut längs inlandsisen. Medan svensken dröjde kvar vid sydranden, för att liksom se hur det skulle gå för dessa modiga. Och sen kanske följa efter. Det är normalt mänskligt beteende. Svenskar och samer har lite gemensamma keltiska gener. Det är väl normalt för västeuropéer. I alla händelser är jag skeptisk till lingvistiken och speciellt den som arbetar med genetiska teorier. Influens är nog den empiriska modellen som gäller.

Man får se upp för syndromet att "en eller några detaljer kan fylla agendan". Det är samma fenomen som att vi i Sverige och annanstans bara kan diskutera en fråga åt gången. Det är lätt att man mistar sinnet för proportioner.

Man kan inte ta en handfull ord som bevis om man inte samtidigt frågar sig kan man ta en annan handfull och bevisa något annat. Exempelvis frågan om ett gemensamt ursprung i Mellaneuropa under istiden. Språk är ett levande ting som förändras i tiden. Gamla ord dör ut och nya kommer till. Sistnämnda känner vi till genom nutidens amerikanisering som även inverkar på grammatiken. I detta långa tidsspann kan man inte märka ut varifrån orden kom. Inte ens grammatiken med verbböjning säger särskilt mycket eftersom det är en rätt sen företeelse.

Den moderna DNA-tekniken kan inte bevisa samernas ursprung. Än mindre kan den stödja språkforskarna som menar att finskan kommer från Ural. Språk är inte genetiskt arv. Jag är ett talande exempel som pratar flera språk som en inföding, men egentligen inte har något modersmål. DNA-teknikerna skulle förmodligen kolla mitt prästbevis och sen säga att jag är finne. Där går de ju bet eftersom det inte syns att min farsa var ryss efter vad jag vet.

I folkskolan fick vi lära att den första danska kungen var ett utsatt barn som flöt i land i Danmark på en sköld. Därav fick han namnet Skjold/ Sköld och hans efterkommare blev förstås Sköldungar. En av de gamla bibliska planscherna från 1800-tralet visade hur Moses blev utsatt en gång i tiden för runt 3000 år sen. Senare fick man läsa att akkadernas kung Sargon I också var ett utsatt barn för över 4000 år sen. Vi har symbolik gammal som grottkonsten som visar vår skyldighet att ta hand om det moderlösa barnet … egentligen kan man se mitt liv som ett utsatt barn. Kanske folkminnet vill visa att även ett utsatt barn kan bli till någonting … även om kanske chansen är en på miljonen.

Även hela nationer har legender / myter om sin tillblivelse. Det finns ett antal gamla kulturer som berättade att de för första början kom vandrande/ seglande från något håll. På den tiden var härskarklaner förmodligen tvungna att berätta att de kom utifrån, eftersom folks demokratiska sinne ej tillät att det några i det egna folket steg halvgudars nivå.

Generationer av forskare har okritiskt hållit på att söka efter dessa kulturers "rötter" utan en tanke på att analysera riktigheten i legenden. Oftast ser vi att ett lands /områdes kulturs speciella kännetecken i kulturella yttringar har varit oförändrade oavsett att en ny härskarklan och s.k. högkultur har uppstått. Man tar fram språkliga bevis fast de är högst osäkra och kan lika gärna var kulturella lån eller annan tillfällig influens. Det finns ingen ursprungsbeteckning på ord.

Vad nu då …karelare jagar på skidor. Annars försöker mina vänner norrmännen övertyga mig om att de uppfann skidan???

Gränsen för att odla säd har varit beroende på grad av tillvänjning till klimat i norr och de tidiga sorternas avkastning. Kanske gränsen går nånstans vi 50:de breddgraden? När det gäller området ovanför den forna sädesgränsen i Europa - Asien har det förstås varit liknande miljöer både för människan och kulturen. Det vore naturligt om man fick ett likartat språk bara genom att finnas i området. Det finns omfattande bevis på handel och kulturutbyte både vertikalt och horisontellt över norra halvdelen av klotet. Min senaste undersökning visar hur Indus Script nådde norra Amerika för runt 4000 år sen.

Vist var man antagligen tidigt nomadiska, men att så snart man finner ett lånord eller kulturell pryl börja prata om folkvandringar är väl en nödlösning i stil ned bruken av orden "kult och shaman". Ett språk formas av majoriteten i ett samhälle och ytterst sällan av påtryckt språk utifrån i det tidsperspektiv vi talar om här. De europeiska språken är knutna till sin miljö i grunden, men vi kan spåra mycken kulturell influens som pågått åtminstone sen femte årtusendet för vår tideräkning. Samma gäller finska och samiska som av sin naturgeografi har varit i hög grad isolerade i inlandet och på Nordkalotten … se Amtmannäs för exempel på influens söderifrån.

Andra kuggfrågor är att i Finland blommade kulturen med båtformade yxor samtidigt som i Södra Skandinavien för 5000 år sen. De få finska hällbilder som finns är av samma art som i övriga Skandinavien. Däremot finns inga större likheter med bilderna i Altai och Sibirien. Den romerska historikern Tacitus berättar att runt 100 AD var esterna = finnarna odlare och talade ett språk som liknade den tidiga engelskan. Det var innan latinet formade om alla europeiska språk. Förekomsten av skålgropar i Estland är av samma art som i Skandinavien dvs. i samband med odling. I Finland finns endast sparsamma förekomster i söder och detta beror sannolikt på "sädesgränsen".

Inom den fysikaliska världen är det frågan om att instrument och metoder kan påverka processen man iakttar Här får nämnas forskningens problem med "växelverkande materia". I svunnen tid har det ofta hänt att "objektet för den etnologiska forskningen" har känt sig kränkt av intervjuerna och i trots förvanskat budskapet, medan forskarna okritiskt tagit till sig vad de trott vara verklighet. Frågan behandlas mer utförligt under Sametrumman trumma.

Kultur och etnisk tillhörighet skapas i en symbios av det biologiska och kulturella arvet, klimat, naturtillgångar, kulturell påverkan och det är i ständig förändring. Våra förfäder för 1500 år sedan var klokare än nutiden eftersom de insåg att vi är en produkt av biologiskt och kulturellt arv utan påvisbara gränser. Det är en akademisk strid att skilja på dessa två sidor av myntet. Det är i klass med kristendomen förtvivlade försök att skilja kropp och själ. Än värre är försöken att skilja människan från djurriket och växtlivet vi lever av. Man behöver inte att se naturen som besjälad för att respektera livet i naturen in i minsta detalj.

Av nån anledning vill man göra alla norr om femtionde breddgraden till shamaner … dock inte danskar, norrmän och svenskar av nån anledning. Något inkonsekvent menar andra att Odin var storshamanen själv. Gudar kan inte tala och handla, de kan inte göra barn men de kan tydligen bli begravda på många ställen. Det är ytterst vanlig att man använder motstridiga argument samtidigt, men ett är säkert att odlare fick inget korn att gro genom att använda shamanism. Till det behövdes jordbruksmyter.

Det är själklart att finnarna är en särskild stam som har hållit sitt eget språk nästan rent från yttre påverkan. Folket var rätt isolerat dock med svenska språk i dess randzon runt kusterna.. Även isländskan blev ett isolerat 1000 år. Isländskan är rätt obegriplig för mig medan jag ändock klarar fornnordiska rätt så bra. Det finns flera språk av samma isolation i Europa. Det som är märkligt är att Sverige och Finlands öden var sammanlänkade i runt 600 år och svenskarna lärde sig inte ett dugg om finnar. Under 1600-talet var Stockholm delvis finskt (och holländskt). Enligt Gustav II Adolfs regementsordning kom tre av tio regementen från Finland. Karelen levererade ett helt regemente.

Är det inte dags att vi tillämpar mänskliga rättigheter även på våra förfäder dvs. allehanda friheter? Jag såg programmet om finska stammen som en ren skymf, eftersom, man visade en massa bilder av "primitiva" finnar och deras släkt i Altai och Ural, utan att kunna bevisa att de är i nära släkt. Det här med biologisk eller språklig släkt tycks mer vara nån sorts akademiskt hårklyveri, där olika krafter vill göra vissa rötter och språk finare än andra. Vad är de ute efter?

Vad fanns för folk i norra Europa under istiden och då menar jag att vi ska dra trådarna bort åtminstone till Ural eftersom vi säger att Europas gräns går där. Kanske det fanns ett urfolk som sedan genom 10000 år i högre och mindre grad har påverkats av kulturerna i söder?

För min del är jag av naturliga skäl inte intresserad av nationaliteter och stammar. Dels därför att jag inom mig rymmer flera rötter och dels eftersom jag ägnat mer än tjugo år till att forska i historia. För mig är alla människor lika värda, men när man angriper mina rötter måste jag ju reagera. Liksom alltid bottnar "angreppen" från SVT och även finska forskare i okunnighet och allt för snävt perspektiv i tid och rum. Det är ren spekulation i klass med fantasier.

Har du trampat bockdansen nån gång? Människan behöver förebilder så kanske också djuren? Kråmar sig gör såväl tranor som manstuppar. Att "ta hamn" var att lära sig något om vi nu ska komma med en pekpinne.

Min käpphäst är att bringa vår idéhistoria till en nivå av exakt vetenskaplighet som rimmar med den syn på människa och kultur som uttrycks i våra gemensamma mänskliga rättigheter. I klartext att om vi värderar med dagens mått ska vi också ge förfäderna alla tänkbara fri- och rättigheter. Relativitetsteorin kräver att vi mäter varje rumtid med sina mått. Om vi använder vår tids mått måste de vara allmängiltiga och icke tidsbundna.

Om de kristna religiösa vill att vi inte ska häda deras tro, så ska icke de heller häda andra religioner. Det är dags att städa ut 1600 - 1800-talets pseudovetenskapliga värderingar ur den vetenskapliga vokabulären. Ett altare är ett altare oavsett som vi ser det i forna Egypten, forna Sameland, forna Dalsland eller i nutidens Sverige eller nån annan religion.

Skapar man en fackterm ska den kunna tillämpas på alla liknande situationer inom vetenskapen överallt i världen. Det är inge skillnad på profession för en Ammonpräst, en kristen präst, en medicinman i Amerika eller Afrika eller en noid i Sameland. Att börja blanda in magi, spiritualitet och annat är rena hokus pokus så länge man inte sätter kyrkans andeutdrivare i samma bås som noiderna. Katolska kyrkan utlyste 382 AD nästan skottpengar på oliktänkande och har knappt kommit över det än. Vår kultur är inte så perfekt när man börjar se på drogkultur, missbruket av natur och människor, dödsstraff och att t.o.m. Sverige utvisar folk till dödsstraff. Bara för att påminna om aktuella exempel.

När jag här ta upp denna fråga gäller det alla folk i alla tider ska behandlas lika åtminstone i vetenskaplig beskrivning. För min del är det en politisk sak att söka likheter som förenar och gör det möjligt att förstå andra kulturer. Med tanke på den globaliserade värld vi behöver för att klara framtidsproblemen kan vi inte rulla oss in i en snuttefilt eller gå i ide och isolera oss från resten av världen. Vi måste alla hjälpas åt. Det kräver en naturlig respekt för varandra i Världssamfundet och i detta ingår att kunna respektera våra rätts så gemensamma anfäder om perspektivet är tillräckligt långt.

Vi bär med oss vår närmaste forntid. Det kommer förstås att ta tid innan allt gammalt försvinner ur språkbruket. Fortfarande behöver vi använda gamla källor där det finns värderande ord som "avgud" om andra religioner än den kristna. Vi kommer att möta nedsättande ord om företeelser i förfädernas värld som betecknades som "Djävulen och Satans påfund", men då är det partsinlaga … Det är sådant som reser murar mellan folk nu och i forntiden … det är sånt som föder krig och split och är inte värdig en människovänlig civilisation. Vi har ingen anledning att skriva folk på näsan när vi inte kan städa framför vår egendörr.

nästa