nödvändigt att flyga

Man lär sig ej skriva om man ej tränar. Poesi och aforismer är ett sätt att söka bilder i ord och ord i bilder. I vår tid ska allt vara kort som dygnsflugor och luftig som fjärilar. För att förstå våra förfäder är det nog en fördel att se deras skrift som poesi

| hem |

sisutemat

.

Så möttes de då i en glänta i Kalevalaskogen

Lurviga Mesikämmen och Store Sisukainen

De mätte varandra från tå till tofs och åter igen

Lurviga Honungstassen tog ett steg och ett till

Stora Sisumannen sparkade undan grenar och stenar

Steg för steg närmade sig flåset

När Svärande Sisumannen kände den rama lukten

Tog han tag om kniven, riktade ord mot Ahti, skogens herre

"Hör nu Ahti, aldrig att jag bad eller bönade

Men nu Ahti, håll dig utanför denna kampen! Perkele!"

Så gick det som det gick

.

Temat sisu ur Alexis Kivis Sju Bröder av Ordklyvaren

 .

 

den lilla gubben

.

gamla litauer säger

att själen är en tummeliten gubbe

han lämnar oss när vi dör

barnet i mig såg en liten gubbe

han blir nog barn innan jag dör

.

de nära tingen

.

det säger splash-sh-h när man trampar i vatten

och svup, svup när man går

morfar säger det finns ugglup i skogen

de säger uhuu uh-huu

och då blir jag rädd

 .

varför flyger morfar

.

varför flyger morfar

frågade den lilla klarögda blondinen

jag tog den lilla varma handen

kletig av kola och jord

vi flög mot urtidsjätten Orion i rymden

vi vilade en stund i hans bälte

sen fortsatte vi mot norr

och red på Lilla Björnen

jag pekade där är Delfinen

den klarögda lekte en stund med räven Kiel

 .

gubben i magen vill ha mat

iväg bar det mot jorden

vi mötte delfinen Jolly Dolly

hon sa: Hello I am Jolly Dolly

varför flyger du Jolly Dolly

jag trodde hon flög undan garnen i havet

när fiskarna jagar tuna men fångar delfin

Oh boy, I am making the very big loop

plainly I am looping the loop … YAHOO

den gamle i havet är sjuk

mår illa av radiac och annan manskit

Yeah, I go maniac

when I go radiac

 

the looping Jolly Dolly

försvann i den stora loopen över land

den gamla i havet skrattade

med galghumorns glöd

Morfar vad betyder ordet delfin

jag letade i min ränsel

det är nog en bror eller syster

på det gamla språket

då är det ju en lekkamrat

menade den klarögda

glömsk blev jag

vi flög och vi flög

in bland atomer elektroner myoner

på jakt efter en pärla

att fästa på den klarögda

det är nödvändigt att flyga

vad betyder Angelica på delfinspråket

en frågvis näsa pekade mot skyn

det ger strålen namn och början

jag såg att det var för svårt

de menar nog solstrålans mun

hon var nöjd med det

Emely då?

alltid mitt i solstrålen

då är det nästan det samma

det är för att vi är systrar

nu ville den gamla i rymden vara med i leken

han slängde ett solklot i en vattenpuss

det studsade in i den klarögdas ögon

vidare mot mina ögon

vi bollade med det en stund

ett bubblande sprudlande klickande skratt

fyllde oss ut i tårna

… nu har gubben fått fnatt

tänkte jag innan vi försvann

över stockar och sten i en yster tafatt

och sen rullade runt i gräset

med magen öm av skratt

vi somnade en stund

arm i arm i moder Ers famn

hon den stora båten

källan till nuflödet

rusar genom rymden

på jakt efter solstrålar

det är nödvändigt att flyga

den klarögda blondinen

drömde om fjäril

egentligen älva och prinsessa

jag flög över nejden

rädd för kraftledningar och kyrktorn

rädd över vatten jag kan inte simma

den klarögda såg prinsessan

viskade i mitt öra så att det kittlade

ser du prinsessan …

hon har gömt prinsessklänningen i Älvahög

för att ingen ska veta att hon är prinsessa

vi dansade med fjärilen

tänkte hon skulle visa vägen till Älvahög

Mormor ropade

vart är ni på väg

maten är klar

varför tar det slut när det är som bäst

Mormor såg på mig

ögonen blängde

(se på dina kläder …

vad har du gjort

gubbar ska inte leka som barn)

mina ögon svarade

(varför inte det)

jag blixtrade iväg ett solklot

jag sparat för henne

det är nödvändigt att flyga

jag har flugit med Morfar

glappade den klarögda

jag måste hålla honom i handen

han är rädd för så mycket

det är inte jag … när Morfar är med

det är nödvändigt att flyga

människan har flugit i myriader av år

har flugit mellan stjärnor och planeter

mellan syd och nord

mellan nu och då

för att spana in i framtiden

den klarögda tar Morfar med in i framtiden

finns där jordgubbar och glass

älvor och fjärilar som dansar

finns det hällar som talar

träd som viskar i ljum sommarkväll

ögon som möts

solklot som stutsar mellan själar

barn som frågar

ska vi leka i morron igen

-89 Ordklyvaren

 

 .

Nålsögat

Livet och hela universum, strömmade igenom mig en majdag nån gång på åttiotalet. Det var något som kändes som en fysisk

ström genom en punkt eller ring i mig.

Det var en vår av förälskelse och jag levde i en annan värld. Kärlek ska man inte berätta om eller analysera. Den ska man uppleva. Förmodligen var jag förälskad i flera flickor på en gång och viste inte vem det egentligen gällde. Det är så med yra att den sprider sig och flickorna glöder bakom huden.

Jag var helt enkelt i den urgamla vårdansen. En röst berättade hur man dansade turar och i åttor … och vad man icke fick göra om det skulle lyckas. Naturen och de gamla stenarna talade till mig … och berättade ibland roliga historier … en egenhet i mitt bakhuvud och när jag är trött.

Det hela kulminerade och jag lugnade mig efter att jag känt mig ett med hela universum.

Efteråt har jag grunnat på om det var då jag nådde mitt livs middagshöjd knappt femtio år gammal.

Inte behöver jag uppleva stora andliga ögonblick för jämnan. Det räcker med att jag några gångar i livet får en upplevelse jag återvänder till nu och då nästan hela resterande livet.

Minns att jag som barn en gång upplevde min samhörighet med jorden. Jag harvade med hästar och gick barfota. Min fot sökte bara bottnen i jorden och kände den fuktiga ytan av Moder Jord. Hennes kraft strömmade igenom mig så som ibland när jag drar in en väldoft i naturen eller ögonen suger in gröna eller sköna färger … när en fågel klingar i mig.

Det är väl naturbarnet i mig och mitt genetiska arv från de stora skogarna i Karelen. Ett känt arv från morfar den sista stora björnjägaren i Norra Karelen med 63 nosringar på bodväggen. Minnet av mormor som dansade så att kjolarna yrde när hon blev björnbrud. De sitter i generna att känna samhörighet med det stora … att vara ett med alltet.

Naturbarnet är född att ha fysisk kontakt med jorden … eller som teknikerna säger ha samma elektriska potential. Jag är känslig mot min kropps statiska laddning. När jag har kontakt med jorden är jag lugn.

Normalt går vi med skor och elektriskt sett svävar vi ovanför marken och kan få motsatt laddning. Allt det inverkar på oss och man kan säga att vi flyger. En annan flykt är tankens och den kan nå vart som helst … fantasin skapar sin egen värld, men ibland kan den kollapsa som när man sticker i en fylld ballong PUFF.

Min barndom tvingade mig att bli vuxen i femårsåldern. Det var frågan om att bevara mig själv genom att bilda mitt eget jag i det inre. Barn ska sakta föras in i vuxenvärlden och mogna med åren. Då har man kraften att gå från troskyldigheten till att kunna se under ytan på ting. Leva som vuxna med ett yttre och inre jag.

För mig blev livet med en gång blodigt allvar. En del av förklaringen var att jag blev exporterat ensam till ett främmande land. Ett annat att jag av födseln är en självständig natur. Kanske det ligger i arvet att kunna flyga från det lägsta till det högsta. Att kunna känna in och behärska min omgivning.

Det gjorde att jag fort var på en helt annan nivå än min omgivning på bondlandet. Om jag berättade om vad jag kände och upplevde förstod de inte och klassade det som fantasi. När jag blev lite äldre var det ofta frågan om vad jag hade läst och då hängde de inte heller med. Då kunne jag förstås inte distansera mig och se vilken cirkus jag egentligen deltog i. Det gällde bara att anpassa sig.

Ende vägen var att bli en vuxenskådespelare med en blankpolerad yta och sen bilda min egen värld inombords. Det gav mig förmågan att använda min intuition och inre värld utan att forma den i ord eller ens visa den utåt.

 

.

Pelarhelgonet

.

det hörs från Värmlandsskogen

en vår byggde den Blåa Fågeln sitt bo i en trädtopp

svartbygge, sa nämndens ordförande.

tänk om alla började bygga i skogen

i stugorna talades det

den Fa´n skjuter vi under tjäderjakten

men sen glömde man den för älgen.

.

jag flyger i energins rumtid

med riktningar men inga dimensioner

en titt bakåt i tiden för att veta vad som kommer

en titt inåt för att se det minsta

en titt utåt för att fatta det största

jag flyger i det som inte finns

jag rider på energivågen

in i det som inte finns

en energivåg med form av fantasi

det finns om jag gör det till fast materia

 .

sisuroten

.

Vi karelare knyter näven mot makterna. Inte blir vädret bättre, men sisun växer så att vi orkar stå emot

Kullervo förbannar makterna. Tema ur Kalevalasvit Axel Gallen-Kallela målning Ateneum Helsingfors 186x 105 cm olja