Hälsa och ekologi

Hälsa och ekologi är en helhet vi har svårt att överblicka. När man står mitt i smeten har man svårt att analysera och minns inte ens hur man gjorde förut när man drabbades av ett hälsoproblem. Medvetandet är rationellt och håller i minnet bara det som behövs för tillfället

Hälsa, ekologi, hjärtinfarkt, jordmagnetism, frisk luft, vitaminer, förkylning, tinnitus, öronsus, förgiftning, zink, bly, amalgam, Diabetes

Diabetes | Hälsostudier | Förgiftningar | Kulturmiljö | ordklyvaren/ politik | essäer | hem |

Denna mapp består av en återblick 1 jan 2006 som egentligen svar på fråga av Parkchefen Patrick Tellander. Därtill finns en äldre samling hälsostudier nedtecknade 97 - 98 där jag hela tiden försöker se människan som en helhet för att placera människan i sin miljö och kultur

Återblick 2006

Erfarenheter av Mellerud 1974 - 2006 

Denna meditation handlar om Melleruds miljö såsom jag upplevt den sen jag flyttade in 1974. Min boföringslärare brukade säga "inom italienska bokföringen är allting beroende av allt" där det som är plus på ett konto balanseras ut av minus på ett annat. Likadant är det inom de flesta områden inom livet. Men vi har svårt att förstå och greppa en relativ värld där vi icke kan göra nånting/ försumma nånting utan att det kommer till synes framåt i tiden eller nån annanstans. Många ingrepp har lång inkubationstid. Detta är förstås en fallstudie där mång a människor upplever samma, men kanske icke medvetet. Jag känner ju bara min verklighet även om jag ofta diskuterat med andra.

Min utbildning till elektroingenjör fick jag aldrig användning för. Men två års träning i att analysera har varit en ovärderlig tillgång för att klara min livssituation; för att forska i praktisk ekologi och förstås för mina historiska studier. Redan våren 1975 sattes jag på prov genom att utsättas för zinkdamp på Hellbergs så att mina hemoglobinvärden sjönk till runt 50. Jag gick runt som i ett töcken och fick bokstavligen bita ihop tänderna för att hålla mig upprätt eftersom balanssinnet sviktade.

Jag fick icke veta orsaken utan ordinerades promenader i frisk luft och järntabletter av Danielsson. Företagshälsovård har nackdelen att man får icke synas som sjuk i statistiken. Efter nån månad var jag återställd och hörde av en arbetskamrat att zinkdam var orsaken. Inte under nån minut var jag helt borta utan iakttog mig själv med vetenskaplig nyfikenhet mitt psykiska varande och lärde mig mycket om människan … och även av andra människors reaktioner!!!

Jag blev belönad när jag i mitten av 1980-talet fick en allergireaktion av amalgam. Redan inom 10 dagar förstod jag vad som var orsaken och kunne gå till en annan tandläkare och plocka bort den myckenhet amalgam Folktandvården kletat i mina tänder. Inom ett par månader var jag helt symptomfri från värk i armarna och den psykiska obalansen hade jag klarat med jämnmod. Människokroppen har bara en reaktion egentligen om man får något främmande ämnen i kroppen. Man drivs mot förföljelsemani och vill försvara sig mot allt och alla eftersom hela organismen inte vet varifrån det onda kommer.

En annan "gåva" från Hellbergs var tinnitus när jag jobbade vid en gradsax som höll 128 dB men i rummet förekom toppar på 140 dB. Därtill utsattes jag för en gasexplosion av en plastsäck med acetylen av okynne så att flera ljusarmaturer ramlade från taket. Jag krävde bättre hörselskydd än bomull och företaget vägrade. Jag ringde Yrkesinspektionen som kom och gjorde mätningar och föreskrev lurar. Det har väl minskat något med att "medarbetarna" är provkaniner i industrin -;)

Jag var hos läkare på NÄL där den första unga sprätten skrattade åt mig när jag försökte förklara hur det låter i mina öron. En ny remiss till en äldre läkare gav bara förklaringen att det inte finns botemedel mot redan utvecklad tinnitus … och så är väl läget än i dag. Det gav mycken analys, iakttagelse av mig och öronen och experiment. Där jag håller nere det ständiga surret genom frisk luft/ fuktighet, äta riktigt, sublimera och motionera. Det är beroende av väderleken och luften i rummet där jag lever. Vissa mornar närmast rusar jag ut på promenad för att få bort surret.

Min höger handled är missbildad och stel genom för mycket arbete i förbindelse med kyla i 15-års-åldern. Jag fick dras med smärtor ofta beroende av väderlek sen dess. (under några månader augusti - december -77 drog jag igång speciellt ungdomsverksamheten i badminton och det borde jag kanske ha låtit bli). Då fanns bara fotbollen MIF och pingisen och min filosofi med klubben var att det skulle skapa tillfällen för utbölingar och inbölingar att umgås. Naturligtvis förekom en del motstånd från en del folk i de gamla klubbarna … sånt är livet

I Sverige vill man allmänt gärna hålla sig på sin kant och en del inflyttade hade pratat om hur svårt det är att komma in i de höga kotterierna. Klubbar och föreningar är neutral mark. Ungdomsverksamheten är ett sätt för barn att se annat än hemmet och skolan. Min filosofi är att fostra barn till självständiga människor och delge dem idrottens regler för rent spel som den snabbaste vägen till resultat.

Augusti 1977 var det slut för mig att bara låtsas att det regnar eftersom armen orsakade periodvis olidlig smärta. Jag fick tid hos specialist men det drog ut 14 månader innan operationen och det var nästan lika svår psykisk pärs att vänta och inte veta när. Blev opererad slutet av november 1978, samtidigt som jag började få problem med hjärtat. Julafton fick jag min första infarkt julafton.

Jag tillfrisknade rätt snabbt men kunne icke återgå till vare sig arbete eller badminton. Det försvagade hjärtat och armen blir för stor belastning. Operationen tog bort smärtan för det mesta även om det numera är musarm och kräver en viss försiktighet. Jag har ständig feber i min högra skulder eftersom maskineriet i armen icke är normalt. Jag gjorde felet att ligga på höger sida och förra vintern svullnade handen till en klump, så nu binder jag mig fast så att jag inte kan ligga på den armen?

Men infarkten gav ständig kärlkramp som icke hävdes helt av medicinen. Det är som att gå med Döden vid handen. Vid kronisk kärlkramp måste vara beredd att stoppa upp omedelbart om det börja knipa i hjärttrakten. Man får ha burken med nitroglycerin till hands om man skulle överskrida gränsen. Där hjälper inte despottabletter och förebyggande mediciner. Kanske vetenskapen har kommit lite längre, men det enda rådet jag fick var "Ta det försiktigt". Sen får man pröva sig fram och man orkar med mera än man tror. Jag testade väl gränserna främst sommartid när jag lirade bangolf. Det gick många år innan det blev för mycket. Det är icke en konstant ansträngning såsom badminton. Men nån gång tog jag en extra betablockerare före tävling för att vara kolugn.

Andra delen var att jag blev noga med vad jag äter och analyserade mitt kosthåll efter sjukdomen, fast det skadar icke att friska människor tänker efter. Eftersom jag är stillasittande och inte kan äta hur mycket som helst lämnade jag bort potatisen och ersatt med frukt och grönsaker, så att jag är halvt vegetarian. Jag har också lämnat bort saltet. Och lite senare även socker vilket fick ned vikten med fyra kilo. Använder sackarin istället men slickepinnen fuktar munnen på promenad. Sen då dethär med promenader för "Han som går så mycket" 2 - 3 ggr 20 min om dagen och sommartid en timmes cykeltur.

För mig är det naturligt att intressera mig för det gemensamma/ kommunalpolitiken. Det har blivit en del jobb som inte syns just nånstans eftersom jag inte är med i de kretsarna och mesta tiden har hållit på med skriftlig lobby. Sen har jag noterat att vissa pampar gillar när man matar dem med idéer. Det jag gjort i Mellerud är en västanfläkt mot vad jag sysslat med på det nationella planet. Jag har alltid varit intresserad av historia och tradition. Dethär med ekologi blev en nödvändighet att kunna. Det blev mycket att läsa på och analysera till praktiska dimensioner.

Mer praktiskt började det med att jag och några andra drog igång badminton i augusti -77. Jag drog det tunga lasset genom att starta ungdomsverksamhet. Senare blev det bangolfen. Likt många andra är det väl så att "otack är världens lön" och att föräldrarna gärna använder andra som barnvakter. Det uppvägs av att man har skitkul med ungarna och finner sin barndom på nytt. Det värmer dubbelt upp när de kommer långt senare och säger "tack för att du ställde upp"

"Stora torgbråket" 1979 var den första grejen som gjorde mig känt så att folk tog kontakt med mig i andra fråga och jag fick några blommor. Under resans gång analyserade jag inneklimatet hemma och hade i början en luftfuktare. Jag fick lämpligt nog en V75-vinst och hade råd att köpa akvarium vilket blev två så att jag har automatisk luftfuktning och ligger på 40 - 60%. Därtill en fläkt sommartid. Jag har ju två söderfönster plus fransk balkongdörr, vilket betyder 27 - 28 grader i lägenheten med persiennerna neddragna. Det är just på gränsen till vad jag tål.

Och här börjar mitt intresse för träd. När jag flyttade in -76 var kvarteret till hälften park med Fotografens hus i hörnet vid Kungsgatan och 5 - 6 stora almar. I andra ändan vid Antikaffären dominerade "Vårdträdet" en ask från 1600-talet förmodligen men fanns ett par större träd och en häck av träd som skiljde Antikaffären och Varuhuset och en häck av buskar som skiljde Wass kiosk vid Storgatan. Tillsammans var det sommartid ett skydd mot buller och damm. Jag skrev en gång till Stadsarkitekten och han lovade sätta "flugor" på planeringskartan för att spara träden.

Nu är parkkänslan ett minne blott. Sommarens hetaste dagar under 80-talet hittade jag den bästa syrsättningen nere på gräsmattan hela eftermiddagen. Efter senaste barberingen blir det inget syre kvar när det kan blåsa igenom. … Vet inte vad meningen är med senaste fällningen av vår skyddande rad av små träd. Nedre våningen ligger så lågt att det blir ingen fri sikt ändå och andra våningen ser till Storgatan om de vill. … Outgrunneliga är husvärdars tankar.

Jag var i Ludvika i mitten av 80-talet och blev medveten om vad träd och befuktning gör för klimatet. De har en gågata med något större träd än de man planterat i Mellerud. Sommartid för de upp en vattenslang med svag dusch i kronan. Det var en lisa att gå där man kunne andas eftersom det var en mycket het dag. … jag jämförde då med Mellerud. Då kunne jag inte gå runt torget en sväng utan att få andningsbesvär. Det var den torra luften och trafiken som slukar syre.

Under 80-talet hade vi allmänt en kris man inte talade så mycket om. Det var försurningen från luften och på marken. När man gick ned med Kungsgatan såg man de gula lavarna av avgaserna på sidan ut mot gatan, där jag då varma sommardagar kände bristen på syre. När man åkte till Vänersborg såg man att barrskogen höll på att bli brun. Jag hade en hibiskus jag lyckades få att blomma nästan hela året genom att vattna med akvarievatten. Men om det var för surt fick växten gula blad. Jag kunne se samma sak när träden utanför huset fick små surchockar. Jag gick runt fler år och kollade på träd. Mina akvarier lärde mig mycket om ekologi.

Jag har jobbat lite med termodynamik på 60 - 70-talet och läste på mer. Om den globala resonerade jag att man måste plantera mer träd för att skogen ska binda kväve och annat. Jag framförde det till Sveriges klimatexpert. Vet inte om det var jag som sköt på men i varje fall föreslog han sen globalt om skogsplantering. Vissa idéer är opraktiska. Termodynamiken berättar att om man målar Sahara svart skulle USA slippa orkaner och global uppvärmningen skulle minska drastisk eftersom utstrålningskoefficienten minskar mellan gul och svart. Saharas värme driver mot USA vid ekvatorn, men även vi får ibland Saharas sand mellan tänderna. Och vi ärver en svag verkan av USAs orkaner i våra höststormar

Jag undrar över de villaägare som hugger ned sin buskar och träd runt huset. Även om de står glest fungerar de som en vinterkappa där de fånger upp vinden och skapar turbulens som värmer upp vinden och hindrar den når husväggarna. Vi räknade på att om små springor i fönstret tillsammans gör 10 x 10 cm stort hål innebär det att värmekostnaderna ökar 10 % för ett normalt rum. Det är de sista graderna i uppvärmning som kostar pengar. Naturligtvis måste man ha ventilation men helst så att man får in förvärmd luft

I samma veva började 9 års strid med Wärdshuset om buller. Parken dämpade väl bullret lite, men det farliga var de markburna vibrationerna. Det kontinuerliga dunket är energivågor som går igenom allt och även genom mitt hjärta och kan förorsaka resonans. En fredagskväll fick jag andningsbesvär vilket är den jävligaste ångesten jag känner till. Det utmynnade i en djävulsk smärta som när man får en hjärtinfarkt. Man kan få pyttesmå infarkter utan att märka det och de syns sen på hjärtröntgen.

Under min första infarkt var behandlingen egentligen enkel. Det var en luftslang i näsan och dropp för att hjärtat skulle läka sig själv. Jag fick väl ochså blodförtunnande mediciner och man övervakade balansen. Min andra infarkt klarade jag av hemma men var rätt trött ett par dagar. Och jag åt ju förebyggande mediciner så att exempelvis det blodförtunnade verkade under infarkten. När jag väl klarnat till analyserade jag och förstod att Wärdshuset var boven. Ingen här förstod allvaret.

Jag skrev till Statens expert på buller och han gav mig rätt i sak, men ville inte göra nånting eftersom han inte tyckte det var lönt … en arrogant sprätt. Jag skrev till miljöministern och jag tror att det i viss mån påverkade skrivningarna i nya miljöbalken, eftersom hon svarade att mina synpunkterv lagts till handlingarna. Hjärt & Lungsjukas RF var icke heller intresserade medan Hörselfrämjandet väl hade hört om skadligt buller, men ville inte göra nånting … jag är rätt så luttrad vad gäller ansvariga i Sverige vid detta laget. Det är som i vanliga föreningar att när väl de fått sina poster i styrelsen skiter de i verksamheten. Ska sägas att det är preskriberat och det vist har hänt en del sedan 80-talet. I Mellerud var ett par politiker grymt oförskämda. För mig var det ju en fråga om liv eller död. Det är sånt jag icke glömmer så länge jag lever.

Före 1990 hade jag ytterligare en liten infarkt som syntes när jag väl kom på en stor undersökning. Mina kärl hade slammat igen. Runt 1990 levde jag på bara 1 av 4 kärl och det blev bypas våren 1991. Jag räddade förmodligen livet genom att sluta röka de sista månaderna för operationen. Jag var så svag att jag kunne bara gå 50 meter - 100 meter utan att stanna upp. Jag tror inte att nån märkte att "Han som går så mycket" hade problem med hjärtat -;)

Första gången jag steg upp ur sängen efter bypas märkte jag att jag fått spring i benen. Läkaren lovade mig 8 år till men kanske det är ilskan som får mig att pinna på fortfarande 15 år senare. Numera räknar jag små ökande besvär till ålderskrämporna. Det hjälper ju inte att huvudet känner sig som 17, men när jag kommer upp 2 1/2 trappa märker jag att jag är vist 69. Jag funderade på att skaffa mig en packåsna för att bära hem fredagsvarorna, men de vill vist inte gå i trappor -;)

Nåja under de senaste 15 åren hade jag egentligen tänkt avhålla mig från politiken eftersom jag ägnat min tid åt mitt livsverks som motsvarar kanske 15 böcker utskrivna. Jag är väl störst på forntida historia på nätet och därtill på Dalslands äldre historia som har varit utgångspunkt när jag började på 80-talet. Sök "catshaman" på GOOOGLE och du får en uppfattning där jag har närmare 1000 egentliga egna filer, men många refererar till mig och annat smått finns.

Jag som älskar träd kunne inte undgå att märka när det bröt ut en hysteri att fälla träd på de "stigar" jag vandrar. Bröttorparn fällde en ek jag legat många gånger under och filosoferat när jag var r ute för att stärka kroppen. Han hade mage att ställa ut en bit av rotändan som trofé vid vägskälet. En sån ek härbärgerar närmare 1000 arter av mindre organismer. Varje dag pumpar den upp många tusen liter vatten som avdunstar till omgivningen som luftbefuktning. Samma gäller förstås alla de gamla bärande träd man fällt inne i Mellerud

Beroende på var de står är de en förutsättning för växtlivet. Det var bonden Paavo som satte ett vårdträd som exempel och vi har 5000 år gamla principen om världsträd i Mesopotamien såväl som asken Yggdrasil i nordisk myt . I bronsålderns hällritsningar finns åtminstone gran. Man ska vårda sig om träd. I trädfattiga Danmark har man närmare 1000 år gamla ekar eller skal som pinnar på. En tankeställare till människolivets korthet.

Jag promenerar genom Brandstationsparken varje dag och reagerade förstås på när man fällt hälften av de stora cypresserna …och angav den idiotiska orsaken att de skuggar och lövar för mycket. Senare tog man bort buskarna mot Bergsgatan. De fungerade som buller och avgasfälla om man sitter i parken om den nu är till för människor? … och jasminen tar 20 år på sig att börja blomma som de gjorde vi Bergsgatan. De var helt enkelt oersättliga. Där angav man att billisterna måste se igenom, men där guppet gjort att folk kör som folk och jag har aldrig sett att barnen har problem. För att en park ska vara park ska den ha lummighet och ger då ett bra syrerikt klimat för avkoppling. Ingen sitter länge i en park det blåser igenom. Samma gäller parken vid gamla Rådaskolan.

Sen har jag ju sett hur såväl kommunens som privatas träd plötslig är borta. Där jag oftast icke kan se "giltigt" motiv och jag kollar eventuell röta. Det är dock icke ett hinder att träd kan leva mycket länge till. I min essä om kulturmiljö har jag samlat det mest om träd som "lövar för mycket" … där jag driver min tes att Mellerud tänker icke kulturellt vilket vi också såg när man icke ville dokumentera gamla hus. Borgarbrackor är vad jag kallar det. Jag en enkel kulturarbetare som känner med träden och andra kulturella ting. Det är bara att läsa på och att känna in och delta i livet på alla plan

Kultur skapas av många små handlingar … se kulturbegreppet och där finns länkar till Holms historia

Axplocka ur Dalslands historia är en sammanfattning om hur Dal ingår i hela min forskning http://catshaman.com/0dal.htm Kan bara konstatera att många dalslänningar jag mött har menat att en utböling ska inte komma och tro nånting. Det är den urgamla Jantelagen. Redan från jag flyttade in hade jag mycken livserfarenhet och hade sett livet på andra ställen, så jag kunne ju strunta i om folk var ohövliga. Numera har jag skrivit så mycket om Dal att det är väl ungefär som att köra över ens belackare med en bulldozer.

Det finns mycket förborgat men jag har gjort mitt bästa för att dra fram den kunskap och de lämningar som finns mer än 5000 år bakåt i tiden. Det var det årtusendet man började skapa Egypten och Mesopotamien, så lilla Dal hängde allt mé … mé måste man hänga

Bengt

Hemtun

2 januari 2006

 

Återblick Hälsa -97 / 98

Den mapp innehåller en fil om brev och skrivna meditationer om hur man sköter sin hälsa. Jag skriver utifrån att jag mår bra, aldrig är förkyld eller har krämpor som kommer av dåliga rutiner och mathåll. Dessutom är jag glad och balanserad och dåligt humör har jag högst en gång vartannat år och jag är förbannad var elfte enligt statistiken.

Mina brev ska ses som bollplanke när du försöker förstå din egen kropp. Ta inte med en nypa salt, men väl med omdöme. Vi människor är så olika redan vid födseln. Därtill utvecklas vår kropp under livets gång och vår känslighet därefter. Jag hör till en äldre generation uppväxt att äta fet mat. En av orsakerna var bl.a. att jag fick jobba från barnsben. Då åt vi mycket fläsk och det förbrände kroppen efterhands. När jag sen blev nästan stilla sittande kom näringsbalansen ur led.

Jag börjar med ett brev till min vän Kjell som fick varningssignaler av kroppen att ta det lite lugnare.

Brev till Kjell om att simma lugnt

Jordmagnetism

Brev till Livslust

Frisk luft

Vita miner

Vi är vad vi äter

Förkylningar

Öronsus = tinitus

Förebygga 

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Kjell hej!

Vi blev avbrutna till morgon och jag är inte så snabb i skallen heller. Tänkte säga något om att man ska ta varningssignalerna på allvar.

Fick min första varningssignal vid 41 års ålder 1978 genom infarkten och kärlkrampen jag fick dras med i 13 år. Det är som att gå med döden vid handen.

Vanligt folk har stor respekt och är i det närmaste pjoskiga när det gäller lilla hjärtat. Läkarna på den tiden sa bara "ta det försiktigt", sen fick man själv ta reda på sina gränser. Det är problem som drabbar de flesta och hälften av oss dör i hjärt- och lungsjukdomar. Sen är det något av åldrandets problem att känna efter hur mycket man tål.

Då -78 började jag omedelbart kolla hur mycket jag tål, hur jag ska medicinera och bete mig. Fann exempelvis för mig specifikt att jag inte tålde en hel nitroglycerin under tungan utan måste knipsa av en lämplig bit. Sen behövde jag varje gång vid större ansträngning "sparka" igång hjärt-lung-verksamheten.

Sen kunde jag hålla på i jämt tempo nästan som förr. Testade ut detta genom att spela badminton, men kom till slutsatsen att det nog var att gå på lina i längden. Samma gällde att återuppta jobbet jag hade förut. Det kändes som om jag stod i kallt vatten och jobbade.

Det ende jag fortsatte med var bangolfen som inte var så fysiskt påfrestande men mycket värre psykiskt. All tävlingsverksamhet är som livet själv när det är som mest målinriktat. Man tål hur mycket stress som helst förutsatt att man behärskar hela situationen och är förberedd på allt.

Man ska ha tränat det tekniska och fysiska, veta rutinerna och kunna klara av vädret och det yttre. En kronisk sjukdom gör att man är mycket känsligare för t.o.m. enkla förkylningar. Konditionen svänger mycket mera och det är svårt att komma tillbaka.

Mina hjärtproblem har sitt ursprung i fysiska obalanser i kroppen. Jag har haft en hjärtmuskelinflamation någon gång och hjärtat är förstorat. Hade s.k. a-rytmi-problem redan i ungdomen. Min lungkapacitet är onormalt stor.

Vid belastning är det inga problem, men vid stillasittande är allt oproportionerligt och jag behöver bara en bråkdel av kapaciteten, varför systemet tenderar att kolapsa. Det nya är förstås att mina infarkter har minskat hjärtkapaciteten. Jag känner att kroppen har

svårare att sköta temperaturbalansen. Blir jag kall tar det en evighet innan jag blir varm igen.

Senaste infarkten ledde till högt blodtryck och jag kände åter att jag inte kände min kropp riktig och viste inte gränserna. Om kvällarna blev det svårare med syrebalansen och kroppens temperatur. Därför har jag lagt in en sen promenad för att ruska igång systemen innan "nattpasset".

Med allt detta vill jag säga att du måste lära känna din kropps reaktioner och lära var gränserna går. Som ung var jag en härdad hårding och gillar inte att behöva iakta mig själv, men det är livsförsäkringen.

När jag hade kärlkramp fick jag vara på min vakt samtidigt som jag fortsatte de dagliga rutinerna. Innan bypas-operationen fungerade bara ett kärl men trots att det var vinter tog jag min dagliga promenad. Så snart det tog emot vilade jag mig och tog vid behov lite dynamit.

Stress är av flera sorter. En långvarig belastning kan leda till kolaps och där gäller semester. En långvarig psykisk stress är när man inombords dras upp som en fjäder genom att man har en massa olösta frågor.

Då jag fick min första infarkt hade jag väntat i fjorton månader på operation av handen samtidigt som jag hade blivit för stillasittande. Regelbundna rutiner, motion och att man löser problemen efterhands är medicinen.

Den kortvariga stressen kan vara lika farlig och bero på fel rutiner i det mesta. När jag koncentrerar mig vill jag ibland hålla igen andningen och det frestar på systemen. Likadant att sitta stilla i dålig luft.

Den andra sidan är frågan om att ha överblick och kunna styra sin tid. Kunskap och överblick ger sinnesro och en bättre arbetsrytm. Som äldre får man försöka lära sig arbeta i ett lugnt men vägvinnande tempo. Därtill lära sig att säga NEJ ibland ... nej till sig själv såväl som till andra. Få får medalj efter att ha stupat på sin post. Minns att jag som ung hade svårt att i längden hänga med "gubbar" som lärt sig allt detta.

Har glömt berätta om min tredje mormor ... en finlandssvenska gift med en fransk diplomat i St. Petersburg då det begav sig. Hon var väl närmare 80 när jag lärde känna henne och hon jobbade till hon blev nittio. Hon var stolt över att ha fått beröm av den finlandssvenska filosofen Lagerborg. Kontentan av hennes livs filosofi var "Arbetet ger livet åt människan" ... en sanning med modifikation, men på den tiden var tempot i samhället ej så uppskruvat som nu.

m.v.h. 1998-09-22

.

Några ord om jordmagnetism.

Magnetism och elektrofält finns överallt och omkring oss i synnerhet i städer och bostäder. Bådadera är två sidor av samma sak, fast de är principiellt sett vinkelräta mot varandra. Alla strömmar omgivs av magnetfält och magnetfälten ger upphov till strömmar. Det som skiljer är fältens täthet, där exempelvis fältet avtar med kvadraten på avståndet från källan. Om man befarar att påverkas av en magnetkälla är bästa skyddet att fjärma sig från källan.

I naturatillståndet innan elektriciteten uppfanns och människan var barfota var man ett med jordens magnetfält och elektriska laddning vi känner mest vid åskväder. I elektromagnetiskt avseende är jorden en stor magnet. Jordmagnetismen genom-strömmar allt, men uppträder med sänkor och toppar sagt på fackspråk. Variationerna kan bero på många saker och oftast då i naturligt tillstånd variationer i förekomst av magnetiska metaller och icke minst vatten. Vatten är magnetiskt och innehåller även exempelvis järn. Vattnet orienterar sig efter det starkaste lokala fältet.

Vi omger oss med allehanda maskiner och manicker med elektromagnetisk fält, vilka då stör referensfältet jord-magnetismen. Därtill kommer de elektrostatiska effekterna, där exempelvis roterande maskiner eller banor av material ger upphov till elektrostatiska laddningar. Även människan kan laddas och man har mätt fällt på upp till 80 000 volt vill jag minnas.

Orsaken till detta är i regel att människan går med skor eller är annars isolerad från jorden och blir då en elektrisk motpol. I princip kan man ta i en högspänningsledning förutsatt att man är isolerad från jorden. Det farliga är icke spänningen, men motståndet i förhållande till jord dvs. ju lägre motstånd desto mer ström kan passera i jord.

Vi är själva en hel elektrisk anordning med flera typer av elektriska företeelser inombords. Mest förstås elektrokemi, där alla grundämnen har sina inbördes relationer och påverkas av katalysatorer så att pyttesmå strömmar kan flyta hit och dit och påverka oss samt i vissa fall upplevas psykiskt.

De två mest förekommande ämnena i kroppen är vatten och blod. Blodet innehåller mycket järn och är särskilt känsligt för magnetiska fält och därtill naturligtvis nervernas elektriska signalsystem mest byggt på elektrokemi.

Vi har alla olika känslighet i att tolka kroppens signaler och hur vi känner omgivningen. Därmed sagt att det är fullt möjligt att träna upp kroppen att känna variationer i jordmagnetism. När man analyserar metoderna är antagligen en förutsättning att man kan försätta sig själv i ett avkopplat tillstånd aboriginerna kallar drömtid. Det liknar mycket meditation med den skillnaden att man kravlöst koncentrerar kroppen att känna efter bara en sak, utan att låta hjärnan analysera allt möjligt oväsentligt eller tänker för mycket. Det är frågan om att mätapparaturen får inte påverka verkligheten.

En annan förutsättning att man är medveten om att man ska mäta det okända med det kända ... elektrikerna kallar det en bryggkoppling där man har ett känt motstånd i ena armen av bryggan och mäter strömmen genom det okända i andra bryggarmen. Att träna upp sig bör då ske genom att lära att känna hur man känner normal jordmagnetism, för att kunna känna igen sänkor och toppar när man rör sig.

Jag anser nog att människan kan uppnå en känslighet som överstigar vad våra instrument förmår och med ett vidare spektra än instrumenten. I mätteknik kan man i regel bara mäta en faktor i taget, medan människan har förmågan till splittrad uppmärk-samhet.

Mitt arkeologiska intresse koncentreras på två frågor.

1) Huruvida man tagit hänsyn till jordmagnetismen när man gjort sina anläggningar i forntiden.

2) Huruvida man kan mäta och känna sig fram till variationer förorsakade av forn verksamhet. Det är inte enbart fynden utan de kemiska förändringarna i fältet

Till detta fogar jag ett brev jag skrev till TV-programmet Livstlust där man uttryckte vist skepsis om dethär med slagruta ...och en forskare demonstrerade hur känslig han är.

.

Livslust Karlstad

Jag tvivlar, alltså finns jag ... Ordklyvaren

Allting flyter ... Zenon

Ingenting förgås ... allting rör sig (termodynamikens huvudregel)

Under min livstid drygt 61 år har mycket hänt även inom vetenskapen. I min ungdom talade man om naturkrafter och dethär med elektromagnetism var en mystisk kraft. Allergi var inbillningssjuka liksom en del andra sjukdomar läkarna inte begrep sig på.

Som nån sorts summering av mina direkta och indirekta erfarenheter av läkarvetenskapen tycks det vara så att läkare i allmänhet klarar akuta tillstånd, medan dethär med bråkdelar av det sjuka eller inkubation gör dem handfallna ... vad gäller direkt forskning håller man helst på med sånt som ger garanterat forskningspengar och har ett skimmer av mystisk läkarromantik kring sig.

Min erfarenhet av sistnämnda är att hjärtläkare gärna forskar i att sätter manicker in i hjärtat, men är ointresserad av att forska i diffus omgivningspåverkan på hjärtat, såsom buller och markburna mononotona vibrationer. Inte desto mindre har jag med 100 % säkerhet haft en hjärtinfarkt initierad av monotont dunk.

Det var uppvärmning.

I mitten av 70-talet arbetade jag dagligen i ett ställverk för en stor pappersmaskin. Om dagarna laddades jag elektriskt ... har jag förstått efteråt. Förutom att det påverkade mitt humör gav det mig alla tiders "hästspark" i bröstet. Använder bilden eftersom jag en gång fått en spark i bröstet så att ett revben gick. Som tur hade jag en spann framför mig som fördelade trycket och så att inte hoven kom ut genom ryggen.

Alltnog varje kväll åkte jag från jobbet till ett motell och åt. Ett ställe gick en kraftledning över en vägbro över en å vid Sundsnäs. En gång just som jag körde över fick jag en rejäl "hästspark" i bröstet dvs en smärta som strålade från en punkt i trakten av vänster bröstvårta.

Vist gjorde det ont och vist blev jag tillfälligt nervös, eftersom jag inte kunne begripa vad det var. Jag stannade till i en närliggande parkeringsficka och satt en god stund och återhämtade mig. Sen var jag i tvivel vad jag skulle göra.

Uppsökte dock läkare dagen efter. Han var ett stort frågetecken efter sedvanlig koll. Sen trodde han det var något psykiskt och ordinerade lugnande medicin ... vilken jag lät bli att lösa ut.

På den tiden var det ofta psykiskt när läkare inget begrep. Och dessa sjukdomar var i klass med inbillningssjuka. Berättade man om det blev man behandlad som en spetälsk många gånger. Likaså var det med öronsus, där en öronläkare bara skrattade efter han konstaterat att vist var min trumhinna spräckt. Men han gjorde sig lustig över vad jag berättade om att jag hör i skallen

... vid samma tid hörde många storrökare röster och en del ansåg att de var lite ding. Många författare lär ha en hel teater i skallen under sina skapande perioder ... så även jag ett halvår efter som hästsparken.

Då utsattes jag dagligen för zinkdamm genom en ventil. Lång tid efteråt fick jag veta att jag haft zinkfrossa. Det gav psykiska effekter där väl nog Skå-Gustav gett den bästa förklaringen hur kroppen reagerar när den får gift i kroppen eller annars hotas. Kroppen och psyket har bara ett fåtal reaktioner man kan känna. För min del vill jag klassa min reaktion som en parallell till allergireaktioner eftersom jag senare hade en liknande reaktion när man återplanterade amalgam efter några års frånvaro.

Båda dessa fall gav förstås även fysiska reaktioner. I förstnämnda fallet sjönk hemoglobinvärdet till hälften av normalt värde. Jag kände som om kroppen var utan styrsel eller som om balanssinnet saknades, så att jag nästan fick bita ihop tänderna för att gå och hålla mig uppe. Läkaren ordinerade järntabletter och skogspromenader.

När jag gick med vägarna kände jag med regelbundna mellanrum som om det fanns virvlar som ville snurra mig runt. Samtidigt var jag överkänslig för elektrostatisk laddning ... även i normaltillståndet blir jag lätt som ebonitstaven och kattskinnet. I naturatillståndet går vi barfota och har samma potential som jorden.

För att fördriva tiden under sjukdomen höll jag på att skissa en bok av gamla minnen. Då var det som om jag hade en hel teater i huvudet eller på nån sorts mellandistans halvt ute i rummet.

En av min barndoms röster ville muntra upp mig och påstod att jag har ett "lyssnarhuvud" ... en träffande definition. I vanliga fall har jag bara en röst, min tanke och som jag haft där hela livet. Men när jag var ute och gick hördes det som om den fanns några hundra meter bort och snurrade runt mig.

På den tiden skulle jag nog inte ha kunnat berättat för nån, utan att det hade påverkat min omgivning och framtid. Det är väl knappt så mycket bättre i dag åtminstone bland folk, trots att jag anses vara en mycket förnuftig person ... med ett kolugn som inte reagerar om taket ramlar i skallen.

Nåja, i samband med amalgamet i mitten av 80-talet viste jag mycket mer och hade ägnat tid att analysera vad som hände på 70-talet under en rätt kort tid. Problemen försvann när jag bytte arbetsplats ... märkligt nog försöker man få bort all kvicksilver ur naturen och varnar för förgiftad fisk, men är beredda att föra det in i kroppen via tänderna?

... gamla tandläkare vill inte lära sig ny teknik misstänker jag. Så tolkar jag åtminstone den som försökte få mig frälst på amalgam. Bara några veckor efter att jag fått bort det försvann alla symptom.

På 80-talet kom jag fram till att jag ska bära bomull nära kroppen ... och sällan termodräkt av nylon som laddar upp mig. Jag var så elektriskt känslig att jag kände fältet när jag promenerade över en järnvägsövergång ... och jag märkte hur humöret svängde som genom ett trollslag.

Utöver detta analyserade jag fram vad även gamla psykiatriker vet att man ska sköta sina vitaminer (främst C-vitaminer) och balans i mikronäringsämnen. Förutom att sköta motion och i synnerhet munhygien. Det ger ett jämt humör ... låter man därtill bli att äta svinkött är det än bättre.

Allt detta sagt bara i korthet.

Impulsen till detta brev gav inslaget om jordmagnetismen. Där jag beaktat den i många år, efter att jag under studietiden i Göteborg omöjligt kunne sova i ett vist läge i rummet. Även nu har jag i rummet ett par dödskallemärkta platser.

Eftersom jag i tre år studerat till elektroingenjör är det en naturlig sak att privat forska i elektricitetens natur ... tanker är tullfria och inte ens vantrogna stör ... Envar som varit vaken på fysiken har sett att järnfilspån lägger sig inte som ett jämt diffust fält, utan bildar koncentrerade linjer i ett förstärkt fält. Så är även jordmagnetismen med säkerhet ett fält med koncentrerade linjer.

Duvor orienterar sig jordmagnetiskt

... allt genomströmmas av elektromagnetism. Vattenattomerna orienterar sig magnetiskt. Kroppen är till över 70 % vatten och blodet har mycket järn som orienterar sig magnetiskt. På tvärs av naturatillståndet har vi då våra egna skapade onaturliga fält i omgivningen

... därtill fungerar mycket i kroppen elektromagnetiskt och måste förstås hela tiden korrigera sig efter de omgivande fälten. Fullt friska människor känner inte av allt detta. Men vid svaghetstillstånd eller bristtillstånd kommer förstås dessa obalanser i dagen. Vi har svårast att tolka de psykiska effekterna, som är lika osynliga som dioxin och radioaktivitet.

Vist påverkas vi av det elektromagnetiska och är olikt känsliga det är inget mystiskt eller magiskt med det. Det är helt vanlig kunskap om den mikroskopiska sidan av elektromagnetismen ... för mig får ni gärna vara hur skeptiska som helst på Livslust ... ovanligt nog är jag i mångt min bästa läkare i tidens anda att sköta sitt och skita i andra.

Med vänlig hälsning

av måndag 27 april 1998... Hemtun

... är världen vad den ser ut att vara?

.

Motion och frisk luft

Vare sig man är stillasittande kontorsmänniska eller äldre pensionär börjar friskheten med de rätta rutinerna. Man får se till att alltid ha frisk luft annars överansträngar man syrsättningen och i slutändan går hjärnan också på tomgång. Sokrates och hans lärjungar promenerade i stoan = pelargången, därför att motion och frisk luft stimulerade tankeverksamheten,

Efter min senaste infarkt har jag börjat med en sen kvällspromenad. Därför att när jag sitta och slöar framför titthålet TVn eller arbetar vid datorn går hela systemet ned i varv. Det närmar sig sömnläget. Jag kan t.o.m. få problem med lungorna. Den snabbaste lösningen är att gå till fönstret/balkongdörren och djupandas en stund.

En liten promenad sätter igång det igen. Ibland är vädret för dåligt då gör jag lite gymnastik eller sträcker alla möjliga muskler kanske fem minuter eller vad jag nu känner för.

Nu är jag en människa som väl är född glad och det går åratal emellan att jag deppar. Dock har jag haft nån enstaka period i livet, då ja lärt vad det vill säga.

Genom att iaktta mig själv har jag lärt att sämre syretillförsel p.g.a. väderlek, dåligt ventilerade rum samt att luftvägarna blockeras verkar nedsättande på humöret.

Av en tillfällighet upptäckte jag att om jag äter en klyfta vitlök till maten håller jag näsan torr. Innan dess var den nästan alltid fylld med snor. Åtminstone vid fuktig väderlek.

Mot alla regler finhackar jag den och blandar med grönsakerna. På det sättet undviker jag att "lukta vitlök"

Näsa och mun är inloppet till det "rör" kroppen utgör. Därför är det viktigt att luftvägen är öppen. I munnen gäller det hygienen. Under mina sämsta stunder, har jag märkt att jag känner mig mycket bättre efter att jag borstat tänderna.

Det är också viktigt att tänderna är i ordning. Har man löständer eller annars reparerat tänder är det viktigt att de sitter rätt. En läkare har upptäckt att dålig tandställning kan förvärra det för de som har öronsus. Se rekommendationer tinitus.

Likaså är det viktigt i vilken ställning man har huvudet när man sover, så att det inte ger spänningar i huvudets muskulatur. För min del kan jag inte använda huvudkudde, utan huvudet måste ligga rakt med kroppen. Däremot har jag hela överkroppen upplyft.

Kudde under huvudet gör att jag börjar känna spänningar i axlarna. Med det följer påverkan på humöret. Det gamla rådet från barndomen "gå rak i ryggen" gäller här.

Jag har en tendens att likt Kirvesniemi gå med huvudet lite på sne´ när jag funderar. Det är inte hälsosamt. Det är en av de saker jag ofta glömmer.

... Svårt att leva upp till sin egen präktighet. Det är därför man ska göra det mesta till rutin.

.

Ät vita-miner så blir det inga sura miner

Nån gång på 80-talet läste jag en bok från Biblioteket Vitaminer och Mineraler av Matti Tolonen. Hans far var hjärtsjuk vilket gav honom än mer orsak att forska i den hjärtsjukas kosthåll. Han rekommenderade att vara vaken när det gäller intaget av vitaminer och mikronäringsämnen. Det är viktigt för alla från 40-årsåldern och uppåt som en regel.

Då jag 1978 fick min första infarkt fick man en liten broschyr och överläkaren gav rådet "Var försiktig". Sen fick man själv ta reda på hur man skulle klara överlevnaden. Kärlkrampsbesvären och den växlande konditionen fick mig att hela tiden söka förstå det hela.

Hjärtbesvär är en kronisk sjukdom som inte syns utanpå. Det kan vara svårt för friska människor att förstå att man när som helst kan bli överbelastad och får ta det lugnt. Det syns ju inte, utan det är den där krypande smärtan i bröstet och ut i armarna mot handlederna. Om inte man lugnar ned sig kan man framkalla en infarkt och än värre ... se även buller och tinitus.

En annan sak är att om det tillstöter andra saker såsom normala förkylningar och influensa, så är man känsligare och det tar längre tid att komma igen. Jag hade en lindrig lunginflammation 1981 och det tog över en månad att komma över den. Sen dess har jag varit nästan livrädd för att få en ny ... se förkylningar.

Mattis rekommendationer gällde främst Selen och E-vitaminer. Då började jag omedelbart att ta en tablett om dagen med dessa ämnen. Sen fanns det multi-vitaminer vid den tiden. De var inte så utvecklade som i dag. Det blev en tablett om dagen. Min mage säger stopp om jag tar två.

Jag förstod att jag fick börja vara noga med kosthållet om än inte leva efter diet. Om jag skulle ha ätit enligt rekommendationerna skulle jag ha vägt hundra kilo vid detta laget. Vitaminer finns ju mest i grönsaker så jag slutade att äta potatis. Sen insåg jag att det var ingen skada att blanda frukt i grönsaladden, så nuförtiden är det en mixed saladd allt efter årstiden.

Nånstans i min ödesstjärna står att jag ska bli en liten kulmagad gubbe med fjunigt hår och förmodligen av orangutangens ursläkte. För att hålla kulmagen i styr är enda sättet att hålla inne med maten. Motion hjälper, men mina ben säger stopp vid mer motion än jag nu håller mig med dvs. 3 till 4 halvtimmespromenader om dagen.

Därför måste jag få vitaminer och mikronäringsämnen koncentrerat via piller om de inte finns i min mat. Jag avstår inte från en bit magert kolesterolfattigt kött om dagen. En gång eller två i veckan äter jag fisk eller överraskar mig själv med annat. Jag steker i olivolja och det går bra om jag inte repar pannan eller tvättar ur den. Det räcker med att torka den med en pappersservett.

Då jag idrottade var det en del av söndagslirarna som skrattade åt min noggrannhet med maten. Jag ledde ungdomsverksamhet och föräldrarna tyckte jag gick för långt när jag hade vissa rekommendationer vad gäller mat i allmänhet och i synnerhet in för tävlingar.

Skrattet fastnade förmodligen när jag klarade en tävling om fjorton timmar helt klar i knoppen och utan minsta trötthet. Detta genom att som proffsen bunkra med kolhydrater och sen äta och dricka lagom under tävlingens gång. Allt detta var egentligen före de flesta idrottsföreningarna kommit på knepen.

Ändå fattades det något när jag summerade ihop balansen mellan normalt ätande och vad jag fick i mig. Eftersom jag inte dricker mjölk ... det skulle bara surna i kylskåpet ... så får jag i mig för lite kalk. Kalktabletterna är dyra men det blir en tablett om dagen. Jag får lätt blemmor på ryggen i synnerhet vintertid. En extra B-vitamintablett tar bort dem.

I övrigt har medicinerna blivit flera med åren. Något jag inte själv kan hålla nere även om jag försöker. Senaste infarkten gav förhöjt blodtryck, vilket tycks kräva vattendrivande medicin. Där varnar man för att man kan få kaliumbrist. Därför har jag börjat äta en banan nu och då och varvar det med att äta gröna ärtor till maten. Hoppas att det är nog ... kroppen kommer att svara om det inte är det.

Får väl nämna vitlöken även i detta sammanhang. Det var en slump att jag la märke till att vitlöken ger torr näsa. Då jag prövade den till maten var det bara för smakens skuld. Nu lämnar jag inte bort den från rutinen.

 

Vi är vad vi äter

En gammal dam över åttio i full vigör sa någon gång i min ungdom: "Arbetet ger livet åt människan". Hon har nog rätt att huvudsaken är att man är sysselsatt och har liksom en morot framför sig hela tiden. När man blir över fyrtio är det lika viktigt att ha fasta rutiner. De håller en i gång även om det vädret skiftar och det går tungt.

Hörde någon gång en erfaren allmänläkare säga att rätta vitaminbalansen är en försäkran även mot psykiska sjukdomar. Även om de flesta inte har akuta psykiska problem nosar vi på gränserna någon under livet när all jävlighet sammanstrålar.

Det är därför att arbete, rutiner och rätt livsföring är som livsförsäkring. Det skadar inte ha en vänkrets som står bakom en i alla väder. Det är inte alla förunnat och då får, man försöka att hitta på något annat. Sista biten i immunförsvaret är attityden till livet. En fråga om att alltid vara på gång och se framåt. Det är en god vana att alltid skyffla undan det tråkiga och göra upp med dagen innan man lägger sig ... om man hinner.

Förkylningar och influensa

Influensan klarar jag sen många år genom att vaccinera mig. Förkylningarna klarar jag dels genom knep och dels genom rätt kosthåll. Mormor var något av en egen husläkare på bondlandet. Hennes viktigaste råd var att "gå emot det onda" eller "äta för att ha något att stå emot med" även om det kanske tar emot. Hon drack sitt kamomillte på kvällen. Om hon blev förkylt skulle det vara het svarta vinbärssaft. Ville hon få en riktig svettkur mot feber var det kokt öl med en äggula rört med socker och bums i säng. Sen började man svettas.

Jag studerade min egen kropps reaktioner vid lättare förkylningar. Märkte att om jag annars var varm och stod nära fönstret vid värmebatteriet och sen fick drag. Då tog det bara en kvart och jag började nysa. Efter ytterligare en timme kunne förkylningen sätta igåg förutsatt att väderleken var fuktig. En förkylning brukar sitta i ett par veckor.

Sen började jag systematiskt praktisera mormors svarta vinbär = C-vitaminer. Vid samma tid köpte jag en bok av Linus Pauling på antikvariat. Han uppfann C-vitaminet och hade tillsammans med flera andra vetenskapligt provat ut det ...

... redan då vid hans tid försökte företag och experter att överbevisa folk om att hans försök var humbug. Det var ett hot mot förkylningsmediciner och specialiserade läkare. I våra dagar ser vi med mellanrum s.k. experter döma ut C-vitaminerna ... medan de samtidigt kanske rekommenderar att äta grönsaker som innehåller C.vitaminer? ... somliga för krokiga resonemang!

Alltnog min variant är utprovad och som stämmer väl överens med de vetenskapliga undersökningar. Vintertid äter jag C-vitaminer en brustablett om dagen förutom vad jag annars får i mig ... se vitaminer.

Vid första nysningen tar jag omedelbart inom 10 minuter en brustablett. Fortsätter jag att nysa efter det tar jag två tabletter. Sen fortsätter jag med chockbehandlingen om det behövs. Observera att behandlingen ska sättas in omedelbart och vara som en chock. Sen kan man förhöja intaget per dag under en känslig tid. Normalt ökar jag till 2 eller 3och ej mer.

Man behöver nog inte var rädd för överdosering. I försök har man provat i försök med 40 och 100 gram per dag utan synliga biverkningar. Man kan klassa dem ofarliga. Min erfaring är att kroppen säger nog själv stopp. Jag har aldrig slutit behandlingen, men vid något enstaka tillfälle har jag fått en ofarlig diarré som en magrensare. Men då har det troligen varit genom kombinationen med andra mediciner jag äter. Efteråt har det känts toppen.

Om öronsus

 

Assar Bjarne

Specialisttandvården

Lasarettet, 271 82 YSTAD

Ang. Erfarenheter av tinitus apropå artikel i "Teknik i Tiden"

Vad jag minns har jag haft tinitus sen slutet av 70-talet. Det utlöstes förmodligen av en kraftig smäll, men dåtida öronläkare skrattade åt fenomenet.

Vad gäller spänningsvärk av tänderna minns jag från tiden då jag hade tänderna kvar att jag kunne ha såväl ensidig som tvåsidig värk i huvudet i ett band ungefär mitt över hjässan. Vill minnas att jag kom så långt i analysen att jag insåg att det kom från tänderna.

Normalt tror jag inte att jag på dagtid bitar ihop tänderna. Däremot förmodar jag att jag kan göra det om natten.

En period vaknade jag ofta med en mardröm att jag bet ihop så intensivt att proteserna jag hade i början smulades i munnen. Kanske jag drömt eller annars ansträngt tandställningen. Senare har jag fått löständer som sitter som "en smäck" och kan inte minnas jag haft den mardrömmen på länge.

Sen ungdomen har jag en utsliten höger axel. Den håller sen många år en grad högre temperatur än den andra mätt i armhålan, åtminstone under vinterhalvåret. Jag kan inte ligga på den sidan. Det gör att jag legat mycket på en sida fast jag egentligen helst vill ligga på höger sida. I backspegeln kan då möjligen en del av värken i huvudet och möjligen tinitusen bero på detta.

Sen har tillkommit att jag har en utsliten vänster höft och kan inte ligga på den heller. Numera försöker jag ligga på rygg, men sen snarkar jag. Det har jag förebyggt med att ligga högt med huvudet ... som yngre ville jag ligga helt plant med bara en liten huvudkudde.

Det farligaste tycks vara om jag glider ned och ligger med huvudet i vinkel, då tydligen luftvägarna kan täppas på något sätt. Då brukar jag vakna till med en hemsk mardröm ... eller att jag ser rött eller vitt ljus.

Att förebygga

För min del är det nog inte bara käken som orsakar tinitus. Sen har det aldrig varit jämnt fördelat över året. Det är värst om vintern och i synnerhet då vädret eller sovrummet har liten syretillförsel. Sommartid brukar jag ha öppet dygnet runt.

Det är sällan jag numera vaknar på morronen med en nästan olidlig tinnitus. Det kunne hända ofta så att jag var tvungen att skynda mig ut på en promenad för att få syre och blodomlopp.

Intensiteten på suset tycks också bero på hur full blåsan är. Det sjunker när jag tömt den. Det kan dock också bero på att jag vädrar. Jag får inte få kallt om ryggen heller. Min temperaturreglering har blivit sämre och den reglera långsamt. Jag känner inte av att jag blir kall och det tar lång tid innan jag blir varm. Antagligen är det en följd av hjärtsjukdomen jag haft sen 1978.

Antagligen varierar känsligheten även med lufttryck och luftfuktighet. I rummet brukar jag hålla luftfuktigheten runt 50 %. Har akvarier som sköter detta.

Insikten om syrebehovet har hjälpt mig att förebygga inte bara tinnitus utan alla andra sjukliga eller tillstånd av börjande infektion såsom vanlig förkylning.

Det var väl i början av 80-talet jag analyserade detta på skarpen. Fick en allergireaktion av amalgam, när en tandläkare envisades med att kleta en massa amalgam på mina tänder trots att jag varit utan amalgam några år.

Reaktionen var hemsk dels med värk i armarna och kroppen och sen den normala psykiska reaktionen med gifter i kroppen att man börja känna lindrig förföljelsemani. Kroppen har bara några få sätt att analysera hoten. Det var därtill i december och vädret var inte för bra och förvärrade saken.

Alltnog, jag resonerade mig fram till att detta berodde på bl.a. amalgamet. Efter jul gick jag till en annan tandläkare som tog bort vad även han tyckte var lite väl mycket. Efter ett par veckor var alla symptom borta.

Men i samma veva hade jag då hunnit analysera min livsföring och min mat som rätt stillasittande och utan kroppsarbete. Insåg att jag har svårt att genom maten få alla vitaminer och mikronäringsämnen. Läste en bok om hjärtsjukas behov av selen och E-vitaminer.

Räknade igenom mitt normala vitaminintag via födan och började käka en allvitamintablett om dagen. Dricker inte mjölk och får för lite kalk, varför jag började ta en till två kalktabletter om dagen (för en kort tid minskade värken i höften märkbart), Sen hade jag upptäckt att det är ingen skada till ett par extra tabletter B vitaminer. Det håller blemmorna borta från ryggen. De brukar komma i synnerhet vintertid.

Kronan på verket är mitt C-vitaminintag och där jag läst Linus Paulings lilla bok i ämnet. Vintertid brukar jag ta en förebyggande brustablett om dagen om inte det är mycket surt i luften då jag ökar till två. Men det som hållit borta alla förkylningar i över 15 år är att så snart jag börjar nysa tar en brustablett och fortsätter med detta efter varje nysning så länge försöken till inkubation pågår från luften.

Det är en sorts chockbehandling i uppgångsfasen. Tar jag den för sent bryter det ut, jag behöver bara att få samtidig värme och kalldrag för att det ska bryta ut.

Vet inte hur många år jag tagit virussprutan, men den skadar inte. Visserligen har jag tur att inte umgås med småbarn, men resultatet är att jag bara haft enstaka mycket korta influensadagar och inga förkylningsdagar.

Min analys säger mig att det är en av försäkringarna mot tinnitus Vid sidan om den dagliga motionen och att se till att alltid ha frisk luft. Än minns jag tider då tinnitusen kunne vara rent olidlig. Slutligen sista rådet är förstås att vara aktiv och sysselsätta hjärnan så att man sublimerar oljudet.

Just i dagarna har jag haft kraftigt morronsus. Annars lägger jag inte märke till suset eller funderar i dessa banor, men det finns där bakom hela tiden.

Tackar för ditt arbete där jag fått en ny infallningsvinkel och kan förebygga uppbyggandet av spänningar i käkarna.

Med vänlig hälsning.

tisdag 21 oktober 1997

 

Känner du dig som en förgiftad papegoja?

Lugn detta handlar mest om människans förgiftning. Gifter amalgam, zink, bly osv. ger dig ofta precis samma symptom som när en papegoja blir zink eller blyförgiftad i sin bur eller med sina leksaker .Om den är metallförgiftad insjuknar ofta akut med kräkningar, diarré, trötthet, fågeln sitter uppburrad och slutar äta. Vid blyförgiftning blir centrala nervsystemet ofta påverkat, vilket kan leda till epileptiska kramper, att fågeln verkar blind, eller att fågeln sitter i mycket konstiga ställningar. Metallförgiftning leder ofta inom 2-3 dagar till en mycket allvarlig sjukdom och kan snabbt leda till fågelns död.

Naturligtvis tycker jag synd om papegojor som icke kans svenska och latin och kan förklara hur de känner sig. Fast inte ens det hjälper alltid. Det är vanligt att man söker på Internet även om det gäller sjukdomar och som nu förgiftningar. Men hör och häpna man hittar då bara fåglars och djurs förgiftningar! Vet inte vad det beror men tydligen har människan en plåtmage och kanske förgiftning definieras bort av läkare. Ändock ska jag skriva några rader om mina erfarenheter, som visserligen är gamla men det har nog icke ändrat sig så mycket.

Zinkförgiftning

Det första problemet jag stötte på när jag hade zinkförgiftning var att läkaren på Treläkarstationen inte förstod när jag berättade om mina symptom. Även i våra dagar händer det att om läkaren inget begriper definierar han det bort med att säga att det är psykiskt. Han ordinerade lugnade valiumtabletter och tog inte ens prover. Jag kastade receptet när jag kommit utanför dörren för jag förstod att det var allvarligt och jag vet att det ska mycket till om mitt psyke ska komma ur balans.

Kruxet är här att allt för många läkare är bra på akuta tillstånd, man när det är bråkdelar står de där och gapar. När kroppen får ett främmande ämne i kroppen kan den icke analysera vilket gift det är frågan om utan första reaktionen är lika för alla gifter. En sida av saken är att psyket naturligtvis känner sig förföljt och utvecklar något man kan kalla pseudo-förföljelsemani. Psyket vill misstänka allt och alla

Läkarna vill veta exakt vad det är frågan om och sätter igång med att undersöka. Från början är det så att man får söka ett gift i taget och det fångar icke synergieffekter av flera gifter. I vår miljö utsätts vi får flera gifter samtidigt och även Margot Wahlström har PCB i blodet. Jag saknar beredskap att omedelbart sätta in rätta åtgärder som är oberoende av vilket gift det är frågan om. Det kommer först i andra steget att lokalisera giftet och källan och det ska man icke besvära patienten med egentligen.

För min del tror jag egentligen att det var minst två gifter som första gången ledde till att det blev för mycket. Dels var det zink som kom via en ventilationskanal rakt i nacken på mig. Dels var det att jag då promenerade i stark trafik och det var mycket bly i luften på den tiden. Varma sommardagar när luften var mättad av bilarnas avgaser på torget mådde jag riktigt illa. En del av det var okynneskörning av ungdomar men det tycks minska med nya torget.

Inte att undra på att en del grupper av ungdomar inte har något vett. De vistas i för dålig luftmiljö helt enkelt. En del gamla allmänläkare vet att brist på motion, dåligt kostval, eventuellt rökande och att vistas i lokaler med liten syrsättning ger som sådan symptom på psykisk sjukdom. Kommer det därtill svaga förgiftningar i inomhusmiljön blir det förstås än värre och de unga läkarna tar fram sitt valium medan den erfarna läkaren ser till helheten.

Nåja, jag gick sen till min företagsläkare och dessa är i allmänhet en fråga för sig, eftersom de måste tänka på företaget. Företaget tänker på sjukskrivningsstatistik och akuta hälsorisker som kan locka ut Yrkesinspektionen. Den sjuka människan vill komma bort i den hanteringen och nu i efterhand tänker jag "Hur dum jag var som litade på företagshälsovården!" Jag vet icke hur mycket läkaren viste och jag fick aldrig veta vad jag drabbats av. Långt senare pratade jag med han som jobbade i blästeriet som åstadkom zinkdammet. Han kände igen mina symptom, men även han tänkte på företaget ... förlåt på att behålla arbetet.

Företagsläkaren gick så långt som till att berätta att jag hade anemi och mitt hemoglobinvärde var nere i 50 (ska vara 120). Han ordinerade järntabletter och frisk luft och jag var sjukskriven några månader. Det var sommar så timingen var god -;) Men det var inget nöje. Länge kändes det som jag inte hade något balanssinne. Jag fick bita ihop tänderna för att hålla mig upprätt. Mitt psyke eller tanke var som en luftbubbla som roterade runt mig på långt håll. När jag var trött på kvällen startade cirkusen i skallen med en kakafoni av röster.

Det blev inte bättre av att jag hade fått öronsus på jobbet som vid trötthet yttrar sig i toner och där mitt psyke gärna sätter på/ överlagrar röster för att jag ska härda ut. Mitt humoristiska psyke har en oförbätterlig vilja att komma på hallucinationer för att väcka mig. Ibland skäller det som en hund, låtsas ringa på dörren, ringa i telefonen eller den roligaste var en dröm att jag var ute och gick och plötsligt hoppade en stor grön hund fram ur ett buskage. Jag började fundera: Varför är den grön? … och sen var jag snart vaken.

Mitt i mitt virriga tillstånd fattade jag ändock ett klok beslut att sätta igång med något som skulle hålla koncentrationen på topp. Jag beslöt att dra till minnes min taskiga barndom och skrev ned noter efterhands som jag kom ihåg händelser ur barndomen. Där hade jag en fråga som höll mig igång hela sommaren. Efteråt ser jag att det är vad läkarna kallar sublimering när man sätter något annat istället för sjukdomen. Ett urgammalt recept egentligen. Senare när andra krämpor har kommit till har jag haft bra användning för det receptet

Blyförgiftning

Det var aktuellt på den tiden vi icke hade blyfritt och jag promenerade mycket. Det var överlagrat de andra problemen

Symptomen vid akut blyförgiftning är huvudvärk, irritabilitet, magsmärtor (blykolik) och symptom från nervsystemet. Symptomen vid blyencephalopati är i lindriga fall sömnlöshet, rastlöshet och koordinationssvårigheter. Barn kan drabbas av beteendestörningar och inlärnings- och koncentrationssvårigheter. I allvarliga fall av blyencephalopati uppstår akut psykos, konfusion, medvetslöshet och eventuellt epileptiska krampanfall. Symptomdebuten kan vara dramatisk. Vid mindre allvarlig blyförgiftning är det hemoglobinsyntesen som påverkas tydligast. Långvarig exponering för bly i tillräcklig nivå leder till anemi.

Amalgam

Slutligen har vi vårt nationella trauma inom tandvården. Där gudarna inom området har envisats att amalgam ska vi ha. Jag fick problem en höst när jag började gå på Folktandvården och de kletade i allt för mycket amalgam i flera tänder på en gång. Tandläkaren envisades med att det är bra och ville inte lyssna på min klagan.

Men jag kände ju igen förgiftningssymptom som denna gång var värst som värk i armarna förutom det psykiska tillståndet att jag i höstmörkret försvann in i en dimmig värld. Men jag kom till sans inom ett par veckor och gick till en privat tandläkare och bad honom ta bort alltihopa. Han tyckte och så det måste ha varit en klåpare som kletat på så mycket, vilket gav en stor avdunstningsyta. Inom ett par månader var jag symptomfri. Nu har jag sen länge löständer och har inga problem alls.

Om kvicksilver kom jag onekligen att tänka på den knäppa ansvariga som drack homoslyr. Hur gick det för honom förresten? Jag tänker också på industripampen som rekommenderade mycken användning av klor och salt = samma sak i princip. Läkevetenskapen använder klor för disinfektion och salt kan man bli förgiftad av. Pampens problem var att han fick klor som en restprodukt i produktionen och var beredd att gå över lik för att bli av med det

Kvicksilver bedöms av forskare som ett farligare gift än både bly, kadmium och arsenik

Den mängd kvicksilverånga som utlöses under tio minuters tuggande med amalgamfyllningar i munnen motsvarar högsta tillåtna kvicksilverexponering för industriarbetare i USA under en arbetsvecka Det finns alltså inget stöd för påståendet att "kvicksilvret stannar i tänderna"!. Tvärtom förvärras normalt skadorna ju längre man har sina fyllningar. Tandfyllningar med olika metaller i munnen kan utlösa elektriska strömmar som påskyndar metallutlösningen, och de elektriska strömmarna kan därtill åstadkomma fysiska symtom Undersökningar har visat att ju fler amalgamfyllningar man har desto mer kvicksilver är också inlagrat i njurar och hjärna. (Sådana undersökningar kan normalt bara göras vid obduktion). Blodtester säger mycket lite om hur mycket som inlagrats i andra vävnader.

-

Bland de symtom som pekar mer direkt på kvicksilver finns t ex :

- förvirring, dimmighet, glaskupekänsla, störda sinnesförnimmelser, balansrubbningar, snabbt pendlande känslostämningar, folkskygghet, huvudvärk

- svullen buk, hugg över revbenen, ibland svårigheter att andas

- symptomen dämpas ibland av mindre mängder av alkohol, somliga patienter lär sig att "småhuttande" lindrar.

- starkt ökande urinmängder och törstighet

- obehag, stickningar från tänder o munhåla men också från andra delar av kroppen, blåsvarta inlagringar i tandköttet förekommer

- stel mimik, "pansaransikte"

- kroniska bihåle- o käkproblem, tandköttsskador o -missfärgningar

Ju allvarligare förgiftning desto fler och tyngre kan dessa olika tecken vara.

.

måndag den 23 januari 2006 catshaman

Tillägg februari 2008

Läste förra veckan om en som startat eldsvådor och annat dumt att han skylde på att han hör röster som befaller honom. Han är så klar i knoppen att han förstår att det kommer från tänderna som tydligen varit dåliga och lagats med implantat. Nu är det väl mer sannolikt att ursprunget är gammal amalgam, men som sagt alla förgiftningar ger liknande symptom

När jag hade min sista akuta amalgamförgiftning hade jag alla möjliga mordiska tankar och fantasier. Kroppen förstår att någon/ något hotar existensen och reagerar därefter. Som tur är har jag sen barnsben kunnat hålla flera bollar i luften fast jag är karl. Det innebär att en del av hjärnan tänkte normalt, iakttog och analyserade så att jag handlade rationellt och drog ut alla tänder med amalgam.

Jag tror inte att myndigheterna har förstått vad det är frågan om. I vanlig ordning skickar man killen till psyket som knappast kan bota honom, utan att veta källan till det onda. Tvärtom man kanske förvandlar honom till i vårdfall beroende av medikamenter och gör ont värre

Läkevetenskapen har sina begränsningar i synnerhet när det gäller ovanliga åkommor … vetenskapen har länge tutat i folk att amalgam är ofarligt så att det är en helig ko. Man undviker att forska i de som faktiskt är känsliga och vars kropp ger symptom av metallförgiftning

 

Hettan sommaren 2006-10-24

Det började egentligen redan i februari med att jag hade nån infektion i bakhuvudet. Jag vill gärna sjunka in i min egen värld och skjuter ifrån mig det onda genom att låtsas som det regnar och lever i en annan värld. Det blev med en yllehalsduk runt huvudet när jag var ute eftersom jag inte tålde drag. Det tog fram till maj innan jag sökte läkare och fick hjälp att få infektionen att försvinna. Juni var bra och jag var tillbaka till det normala.

Sen började hettan som gjorde att min söderlägenhet höll minst 27 grader dygnet runt utan möjlighet att vädra ut värmen. Det var ingen tröst när andra med liknande lägenhet hade samma problem. Jag blev urlakad och upprättbehöll mina dagliga promenader, men sjönk ned liggstolen när jag kom hem. Mina datorer är en förlängning av kroppen och det var ett avbräck när båda fort blev överhettade och luktade pyton när de varit igång en stund. De senaste modellerna är så "kraftfulla" med stora processorer som lätt överhettas. Jag fick hålla låg profil nästan in i oktober, men tycks med försiktighet kunna använda åtminstone den ena.

För mig som sjukpensionär och skribent är det förstås livsviktigt att kunna hålla igång hjärnan genom att ha något att analysera varenda stund i dygnet … annars blir jag riktig stressad och känner mig bunden till händer och fötter. Det har hållit mig igång i 27 år och producerat vad som motsvarar 10 tjocka böcker. De är bra för självkänslan och det är kanske den viktigaste trivselfaktorn i mitt liv.

Hetta är speciellt besvärlig för hjärt-lungsjuka efter som hettan gör att det finns mindre syre i luften. När jag hade kärlkramp på 80-talet kunne jag icke gå en runda runt torget utan att få allvarliga besvär som sen helade genom att ligga i skugga under de stora träden framför vårt hus. På torget fanns ingen luftväxling och på den tiden låg ungdomarna och körde runt och runt i sina bilar som slukar syre och spyr ut oförbrända rester som sen belastar luften.

Som egen husläkare har jag mina knep för att få mer syre. Jag håller näsan torr och någorlunda öppen genom att hacka en klyfta vitlök och snabbt svälja till maten. Sen har jag när det blir mer akut en grej som används mot snarkning, dvs. en nylonbygel som vidgar näsborren och dessutom käkar jag Vicks Blåa så att luftvägarna öppnas. Men som sagt jag lullar runt halvt i ett töcken och är långt borta i tankarna så att jag glömmer knepen och får rusa till balkongen för den sista utvägen nämligen djupandning en stund.

Får skjuta in att en stunds djupandning är aldrig fel för att lugna ned systemen. Min puls är låg och när jag sitter länge vill andningen bli för svag. Då brukar jag observera min andning en stund och få den att bli normal. Promenader i lagom takt får också andning och annat att bli normalt och är en påminnelse om hur det ska vara. Jag har en naturlig snabb rytm i kroppen. Tyvärr börjar den bli för snabb för nuvarande kroppen.

Exempelvis när jag promenerar är det som att drar upp en fjäder och tillgängligt syre börjar ta slut. Det gäller även när jag går upp tre trappor. Det är inte nödvändigt att springa upp för trapporna när man är sjuttio även om jag lätt glömmer det. Under tiden med allvarlig kärlkramp var det absolut nödvändigt att stanna tills det känns bättre. Man vill kanske icke visa svaghet men hellre det än orsaka en riktig attack. Oftast behövs det bar 10 - 20 sekunder

Mot sensommaren smög sig problemen på mig och i synnerhet på eftermiddagarna hade jag stundar då det stack i bröstet. Sen började huvudet kännas för litet och det sprängde. Jag kände början till syrebrist. Den värsta syrebristen leder till direkt livsångest vet jag sen jag haft problem akut med hjärtat för en del år sen. Hade sen otur på Läkarmottagningen att en vikarie sköterska inte riktig förstod utan nöjde sig med att ta mitt blodtryck som inte har förändrat sig sen jag började med medicin dvs. 150/ 80. Det blev till att jag fick söka på min husläkare Internet. Tror att jag har rätt när jag tror det är något med bronkerna, men ska till läkare nu 30 okt.

Mycket allvarligare var att jag vissa mornar knappt kom ur sängen utan kramp i vaderna. Det fanns inget riktigt bra på Internet. Patienterna kan kanske icke riktigt beskriva problematiken. Men jag förstod att bästa sättet mot akut återkommande kramp var att äta magnesium tabletter. Men det blev ett nytt problem eftersom min mage inte tål medicinen utan avföringen blir tunn … och i större omfattning torkar det förstås ut kroppen. Sen testade jag att ta tabletterna i samband med minst en smörgås eller två och gärna en halv banan. Nu gjorde det susen och mirakelmedicinen fungerade direkt.

Jag fick sluta med min dagliga cykelrond på en timme och nöja mig med promenader. Jag får så lätt kramp i mina onda höft och börjar bli så stel att jag knappt tar mig i sadeln. Häromdagen kom jag på mig att tänka att jag hela livet har känt mig som en 18-åring. Nu blir det allt fler stunder där jag får medge att jag fyller 70 i januari

… "och får sluta med ATT HOPPA HÖJD OCH RANTA RUNT FÖR MYCKET I KLOROFYLLEN … om jag ska krypa under ett el-stängsel får jag nästan ringa brandkåren för att komma på fötter igen. Jag kallar det stöna-åldern när det blivit så långt till golvet och det blir alltid ett ofrivilligt stön. Kanske det är därför gubbar är stöniga.

24 oktober 2006

 

 Diabetes

Den 28 april 2007 upptäcktes på allvar att jag har (ålders)diabetes. Det var som en snyting som golvade mig till hjälplöshet. Efter att ha fått fler varningar i veckan hände det på fredagen efter att jag hämtat veckans inköp av bröd. Jag bor tre trappor upp och kom in i tamburen när jag miste balans och orientering. Foten fastnade i badrummets dörrfot när jag vinglade runt och i det närmaste rusade baklänges och hamnade i badkaret utan att kunna ta mig upp eftersom höger höft är skadad. Där satt jag från förmiddagen tiotiden till ettiden på natten och skrek på uppmärksamhet. En grannfru hade ringt polisen vid femtiden och igen vid midnatt innan polisen reagerade och slog in dörren.

Under tiden hade jag hållit mig varm genom att fylla varmt vatten i badkaret med kläderna på. En jätte till polis drog mig upp och drog av mig de våta kläderna. Jag hade förmodligen bara gått och lagt mig eftersom jag var klar i skallen, men utan vett. Polisen skickade mig till lasarettet där de konstaterade att jag var nedkylt och uttorkad. Nog räddade den envisa granfrun mig till livet, medan polisen bara var ett redskap. Jag tackar även de systrar och den "gåstol" som fick mig att ta de första stegen och gå som när jag var barn.

Som ett brev på posten kom förstås urinvägsinfektion och annat stötte till och jag var på "Spa" i fem veckor innan jag fick åka hem i väntan 3 månader på tid hos urologen,. men fortfarande med urinpåse i byxan. Jag sa att jag blir inte frisk på lasarett och hade rätt. Redan efter 5 dagar och vanliga promenader utomhus är min mage i ordning igen. Samtidigt som jag fått nya varningar om vad jag tål.. En dag hade jag vist missat medicinen och mitt ute på promenaden ville kroppen gå böjt framåt som en fällkniv och jag har inga mothållande musklar i ryggen. Jag fick vila vid varje elskåp som stöd och ta igen mig.

Mina läkare och skötare vill säkert "hänga mig" när jag påstår att informationen om "åldersdiabetes" dvs. lindrig smygande diabetes är primitiv och förhindrar att diabetes upptäcks i tid. Jag fick sex proshyrer som icke skiljer sig från annan upplysning om "talriksmodellen" och kostcirkeln. Som vanlig symptom anger man "trötthet" … men det är oftast när det är för sent. Det svåra är att diabetes tydligen kan överlagras andra svagheter eller gamla skador i kroppen. I mitt fall är det känslolöshet i fötterna jag själv tror beror på en svår förfrysning 1952 då de yttersta nervtrådarna säkerligen skadats.

Man kan säga att mitt livs "olyckor " passerade revy när jag hade god tid på "spa". Medvetet ville jag komma ihåg allt som hänt min kropp allt sen jag skulle vara duktig och skära bröd i fyraårsåldern och har ärret kvar på vänster handled. Tur var väl att jag skar i benet. Jag var nog tvungen att minnas ett par förfrysningar och att jag vrickade foten också 1960, vilket jag känner speciellt vid dålig väderlek, men också i samband med diabetes. Den skadan och min onda höft ger numera sig till känna med darrningar i benen när jag är uttröttad.

Saxar här ett mer handgipligts råd. "Symptomen kommer långsamt. Trötthet, orkeslöshet, ökad törst, vadkramper, stora urinmängder, ökad känslighet för infektioner, återkommande urinvägsbesvär och klåda i underlivet" … här känner jag igen vadkrampor där "jag slumpläkaren" upptäckte att intag av magnesium tabletter verkar nästan omedelbart. Jag tog två tabletter om dagen innan jag for till lasarettet, men läkaren minskade till en och jag har icke haft kramp efter det

Redan för flera år sedan påpekade jag det för en läkare i samband med akut skada i handen, men läkare viftade bort det eftersom jag bara sökt för en skadad hand. Jag drog slutsatsen att det kanske icke är så farligt…Neurologen sa med en gång "De är diabetes, Det har jag sett många gånger". Slutsatsen blir förstås att man ska fråga läkare som vet nånting. Från annat område vet jag hur svårt det är att analysera skador med flera orsaker.

Läkare måste förstås hålla sig till "beprövad vetenskap" och dess allmänt hållna regler. En närmare kunskap får man av en del medpatienter som tänkt över och kan sin egen sjukdom. Man måste kunna sitt eget speciella fall och man måste kolla vad det sägs om medicinerna. Som i mitt fall 7 andra viktiga mediciner utöver det verksamma jag missade häromdagen. Det skrivs ut vid nervsjukdom orsakad av diabetes där symptomen tydligen kan likna epilepsi. Dvs en ytterst lindrig liknande yttring.

Detta allt innebär att jag måste se upp innan jag går ut eller planerar en ansträngning att klä mig varm om ländrygg och i givet fall ta rullatorn. I verksamhet får jag hålla igen när jag får skakningar i ben och leder som en varning att ta mig hem eller sluta tvärt.

Numera tas blodsockerprov - stick i finger - vi läkarundersökningar men sen kan man icke förutse - när all jävlighet sammanstrålar - eller veta de akuta hoten. I mitt fall borde jag vetat när min balans och styrsel blev ur lag och ha sökt läkare. Det tokiga är att det syns ju icke utanpå och bara i akuta situationer.

Diabetes drabbar förr eller senare en stor del av befolkningen och vi kan icke få för lite kunskap om symptomen så att vi kan känna igen

Bengan 2 juni 2007 "Han som går så mycket i Mellerud och på NÄL."

.

PS. Naturligtvis flyttar jag till lägenhet på bottenplan och utan för mycket södersol. Lasarettets terapeuter hjälpte mig at gå i trappor och att finna och anpassa lägenhet. Bl.a. har jag ovanan att stiga på fotlister, men i akut fall stupar jag tydligen på dem. En ros till svensk äldrevård !!! som tar om hand "" och daltar med en 18årig sjuttiåring!!"