tillbaka

Karta över Guldbrakteater, Erilristningar, Ritualhalsringar

Kartan är en bearbetning av Mogens B. Mackeprangs karta av 1952. Nån punkt har adderats och antalet fyndplatser har korrigerats för Gotland, Skåne och Norra Jylland. Hans katalog omfattar 389 fyndplatser i Skandinavien. Fortfarande händer att man hittar brakteater såsom på Bornholm 2001 där man fann ett romerskt silverfat gjort till strut innehållande ett halssmycke bestående av 5 gulbrakteater och 6 solidus på snöre med stora filigran-guldpärlor emellan.

Jämför med utbredningen av Den korsformade fibulan

Fynd av stora halskragar finns Möne VGL och Färjestaden Ölands två tydliga kvinnokragar. Vidare finns en del fynd av mindre halsringar (300 gr i medeltal) och ofta med ormhuvud och dessa kan ha varit för en prästinnan med fruktbarhetens orm som symbol. Uppgifterna i mitt material är ofta så vaga att ja här anför bara de tunga mansringarna

Halsring fynd Nousiainen Finland 1770

Denna halsring tas som exempel på klenare halsringar med ormhuvud. Ormhuvudet finns även på enkla eller flervarviga armringar kanske lämpliga för prästinnan vid Vårfruritualet. Förövrigt finns även några finska fynd av keltiska guldhalsringar med de typiska knopparna som avslutning.

I Vittenefyndet vi Trollhättan kan man möjligen se 3 halsringar varav en för prästinnan. Värmlands fynd består av 3 halsringar och Fyn likaså 3 plus en enkel i närheten. Av Västergötlands fynd är det ena 2 från samma fynd.

Nyligen har tillkommit 5 halsringar från Norge med 1 från Rogaland, 2 Vest Agder, 1 Buskerud och 1 Hedmark. De tycks vara variationer av modellen vi finner i fyndet från Tureholm Södermanland, men dock ej så tunga. Dessa ger ytterligare indikationer på den gemensamma stilen och en förmodad erilliga i Norden under nån period.

Ovanför Tyskland har med H markerats att även i norra Tyskland har man fynd av halsringar. Fyndet från Polen väger drygt 2 kilo och från Tissö Västsjälland finns en flätad halsring på omkring 2 kilo. Från Sverige är den tyngsta från Halland 1547. I sammanhanget må även nämnas halsringen från Pietroasa Rumänien med inskriften "Helgad åt Iovi" och som tydligen har tillhört en kontingent legionärer eftersom romerska Jupiter är deras högsta.

Ett par av ringarna har inpunsade halvmånar och det kan betyda att Nymånemären var deras favorit. Angelsaxiska Krönikan nämner Eostre, vilket är Venus som var den urgamla jordmoderns symbol. Fynden av halsringarna tyder på lite olika kultbruk på de nämnda platserna.

Vi kan förstås bara spekulera om bruket men tydligen har en del säkerligen använts vid ritual medan andra kan vara mannaförbundets symbol "edsringen" som förmodligen även använts på ting som helig symbol i klass med vårt "svära ed med handen på Bibeln"

uppdaterad 2002-10-09

upp