Spår av tidig kristendom i Norden

Studiet av smyckena leder till frågor om vilka idéer som låg bakom motivvalet. Där intar den korsformade fibulan en central ställning i västra Skandinavien. Till den kan vi lägga treenighetsmotivet som säkerligen bygger på gammalt keltiskt tänkande i triader och tretal

Likarmat kors, grekiskt kors, hakkors, triskele, korsformad fibula, stenaltare, Orientus, praktfibula, Lilla Jored, Manus Dei, Guds Hand, ringgivare, brödgivare, Aaugur, tretalssymbolism, ANSUR, treenighet, Brigith, Kildara, mirakel, Birka, Isis, Moses, Baetyl, Guds Hus, kätteri, arianer, Nicene-bekännelsen, Theodosius,

Korsformad | Lilla Joredsfyndet Guds Hand |Tretal | manlig fåfänga | Brigith | Isis |kristendomens grundare | fortsättning |

Hallar | guldhalsring | keltiskt arv | guldhorn | Kristna | Katolska vinner | fynd | runtexter |mossoffer eller | essäer | hem |

 ………..

Amuletten till vänster funnen i Uppland och den andra i Telemark

Observera att ett likarmat kors är inte automatiskt en kristen symbol. Kristna forskare brukar leta efter "kristna symboler" och det är fel attityd. Hjulkors och svastika symboliserar sen gammalt solårets fyrdelning och finns tillsammans med triskele och svastika på de flesta brakteater med figurer.

Kelterna i Norra England och på Irland föredrog grekiska likarmade korset. I Norden ser vi det också fram till tidiga kristendomens "svinrygg"-gravkistor. Nordiska kristna symboliken och kyrkan är starkt influerade av Bysans vet vi från mitten av 1000-talet. men kontakterna fanns säkerligen tidigare.

På dessa amuletter kan vi inte vara helt säkra om man menar en kristen symbol eller om det årets fyrdelning enligt Världsordningen. Det likarmade korset gav förstås också en balanserad komposition. Något enstaka likarmat kors dvs. grekiskt kors och även med tvärbalkar på armarna förekommer på guldbrakteaterna och dessutom en symbol som kan vara en grekisk altarsymbol.

Likarmat kors eller kryss hör till de äldsta symbolerna. i hela Gamla Världen bort till Indien. Samma gäller hakkors och triskele. Många former från de tidigaste till vår tid är utformade som ben eller visar annars en rörelse. Tvivelsutan finns Tidens gång som en ursprunglig tanke. Vi har ett hakkors bland symbolerna i Högsbyn förmodligen sista årtusendet f.Kr. Vid samma tid förekommer den ofta i grekiska vasmålningar.

Former byggande på tretalet blir svårare att bestämma eftersom till kalendersymboliken adderas keltiska triader och treenighet i katolsk eller ariansk form. Är det dekoration eller symbolik när vi ser tre punkter? I andra fall förenas tre punkter i triangel eller så är de förenade med streck mot mittpunkten. Vi behöver helheten och fler hållpunkter för att kunna se vad symbolen betyder.

Det synes uppenbart att guldsmederna har varit män och motiven är överlag manliga. Man får kanske undantaga ormgropsmotivet som närmast är allmän fruktbarhet och återfödande.

Den korsformade fibulan förekommer i många olika varianter. I regel finns en i varje grav även om det finns en praktfibula i silver eller guld.

Kanske den korsformade var för vardagsbruk, samtidigt som den genom formen visade tillhörighet till kulturkretsen av angloskandinaver. Gemensamt är korsformen och de flesta har knoppliknande avslut i de tre vingarna. Många av dem är slitna så man vet inte hur de sett ut i original. Dock är det mest sannolikt att de tre knopparna ska avbilda huvuden när man jämför med de påkostade stora dräktspännena.

Den korsformade har i stort samma utbredning som guldbrakteaterna, med undantag för Östsverige mellan Hälsingland och Skåne där den förekommer sparsamt efter vad vi vet i dag. Den förekommer på Öland men inte på Gotland. Det finns fynd i Pommern, Angeln, lite i norra Saxen, Frisien och i Kent, Angeln, Mercia och norrut i England. Det är kanske en indikation på varifrån angler och juter kom när de flyttade till England samtidigt som det understryker kulturgemenskapen inom erilernas område.

Vi kan dock inte vara säkra på vilken symbolik den korsformade fibulan står för. Det finns en stor variation i utformningen av de tre huvuden som finns på praktspännena. Naturligtvis avspeglar de vad man hade i sinnet, men det kan vara bara dekoration. Jag kallar hellre nordiska världsåskådningen Världsordning än om religion.

Tiden och årsritualets symboler är et centrala i symboliken liksom i den Gamla Världen några tusen år bakåt. Världsordningen var född ur jordbrukarsamhället medan kristendomen blev en fråga om den enskildes plats i stadssamhället. Denna utveckling började egentligen runt år 2000 när man exempelvis i Ugarit gjorde "fruktbarhetens orm" till Djävulen samtidigt som religionen allt mer handlar om mänskliga relationer typiskt för tätorter utan kontakt med jorden och naturen ordning.

Denna tvådelade essä tar artefakter och förhållande vi kan tolka som indikation på att i dåtiden mångfald att åtminstone en del med kontakter i romarriket praktiserade arianism.

Korsformad fibula

Min vän Kjell är intresserad av frågan och det ledde till att jag började söka efter former och dekorationer som är kristna eller har varit kristna. Vi får komma ihåg att den kristendom vi känner är påfört ovanifrån som statsreligion. Vid 1000-talets början var det strid mellan danska kungarna och Hamburgstiftet och de första förkunnarna och munkarna i bygderna var sannolikt engelska. En Osmund i Östsverige passade inte sällskapet och Hamburg-Bremenstiftet.

Kjell kallar dem "kättarkristna" och det är då en bedömning den tillåtna kyrkan måste ha satt på folk eller präster som tillhörde en annan syn på kyrkan. Religiösa kan vara rätt så oförsonliga mot varandra och vist hade kyrkan på 300-talet sina fraktioner och inre strider. Kyrkofadern Origenes d. 254 AD hade altare för Solen, Orpheus och Kristus och var helgarderad. Han trodde också på själavandringen och på hans tid fick man ha olika åsikter och debattera dem.

Det behöver ju inte skilja mer än att katolska hade sina helgedomar i kyrkan medan de andra ville på urgammalt europeiskt vis ha helgedomen i det fria. Dock finns undantag och man kan aldrig vara kategorisk i en mångfald. Det är knappast tänkbart att nordborna kunne vara okunniga om kristendomen sen den blev statsreligion i Rom ca 300 AD. Men fram till 380 AD fanns tolerans mot olika riktningar där exempelvis kejsar Valens var arian. Kejsar Theodosius införde begreppet kättare och förstörde många gamla institutioner i den första fundamentalismen. Men det innebar inte att alla lät sig döpa. Det dröjde till in på 500-talet och kejsar Justianus innan de flesta inom romarriket var döpta.

Gipsavgjutning av Brezaraden där 4 tecken fattas i slutet

Justianus lät bygga en kyrka i Breza, Bosnien för langobarder och heruler. Det var brukligt att låta inrista latinska alfabetet på pelare vid ingången och här har man då inristat futharken på fri hand. Genom alla religioners historia går att om man byggde helgedomar befäste man en vis religions ställning. I Norden har vi alla våra stenbumlingar i formation som minne av Världsordningen före kristendomen. Nästa steg är 1100-talets stenkyrkor.

Det är också tänkbart att man kunnat bilda kristna enklaver i dåtidens glest bebyggda Norden och utan statsbildningar och kungar vi känner till. Om man hade någon idé om styresskikt var det nog konfederationen och där varje medlem/medlemsfolk var sina egna herrar. Exempelvis här på Dal fanns ännu på 1800-talet några högar med resterna av ett stenaltare i form av en stenplatta och fyra ben. Det var precis den modell kejsar Konstantin föreskrev när han införde kristendomen i 300-talet början.

Man brukar säga att arianerna hade sin gudstjänster utomhus. Men det är en helt naturlig sak i dåtidens glesbygder där samhällena var små och hade sin heliga plats i lund, i Vi, vid påle, sten och liknande. Vi har bevarat begreppet "talare" som lokalsamhällets ledare och den funktionen har kanske mer än 4000 år på nacken. Det finns rester av s.k. kulthus från stenåldern med formen hus med avskilt heligt rum och därtill förgård och inhägnad. Den grundläggande modellen är likadan vare sig det gäller sumeriska tempel, kristendomens kyrkor eller andra anläggningar.

Den romersk katolska kyrkan blev "fundamentalistisk" i norra Europa så sent som med de tyska kejsarna på 900-talet som kunne kommendera danska kungen att döpa sig, bygga biskopskyrkor och bli markgreve under Heliga Romerska Riket. Detta måste ha inverkat ut i alla leder av samhället även inom kyrkan så att man ansåg sig ha makt och myndighet.

Adam av Bremen skriver 100 år senare och det är nog "uppifrån" han ser ner på de barbariska nordborna. Inte så konstigt att danska kungar och västgötar hellre lierade sig med Canterbury och importerade benediktinare därifrån att lära nordbor vad statskyrka är. Om Olaf den Heliges metoder ska vi väl kanske inte tala eftersom det var "tro eller dö!"

Med detta sagt att det kan ha funnit hur många som helst kätterkristna församlingar och riktningar innan svärdet användes för att slå in rätta tron i nordborna. Det är bara det att kyrkan och staten skriver fortfarande historien och dessa sanning är relativ … dvs. relaterad till den godkända kristendomen.

En enkel liten fibula av brons från Ågedal Väst Agder Norge

Om vi försöker föreställa oss hur kyrkan såg ut i våra förfäders ögon blir det nog så att de hade svårt att se nån stor skillnad i många avseenden. Tideräkningen var en viktig del av religionen och ritualets uppgift och metoderna var likadana. Himlavalvet och dess stjärnbilder är lika för alla.

Biskop Orientius i Augusta Ausciorum (Auch) var en kristen latinpoet under 400-talet. Han skrev en elegia poem (Commonitorium) i 1036 verser och skrev ochså Alma chorus domini där han i en vers nämner Janua Virgo Virtus, Sapientia, Verbum. Kan översättas till Början, Jungfrun, Mannen, Insikten, Ordet och har förmodligen varit en minneslista för set kristna budskapet där allt fortfarande byggde mycket på det i minnet bevarade muntliga budskapet som behövde "stolpar" för minnet. I Vers7 uppräknas Serpens, Aries, Leo och Vermis vilka är stjärnbilderna Draken, Väduren, Lejon och Vattenorm och motsvarar de fyra årstiderna fixstjärnor … katolska kyrkans språk förblev latin intill vår tid och det har säkert låtit magiskt och främmande i nordborna öron.

I de illuminerade böckerna från Lindisfarne 700-talet har de fyra evangelisterna var sitt flygande djur. Lukas har Kalven, Matteus har Örnen, Markus Lejonet och Johannes Örnen och det finns också en Portal som liknar andra förstås och då bl.a. den som finns i Silverbibeln utan annat samband att stilen kanske kommer från Ravenna eller ytterst Bysans. Det är kanske de sista resterna av ritualastronomin i den kristna symboliken. Men på Dorestadmynten från 700-talet har vi en nordisk triad runt Hjorten nämligen oftast ANSUR, Ormen och Treenigheten. Det är frågan om samma sak men ändock vill en del läsa in något grymt hedniskt i dem.

Med detta och flera exempel i dessa essäer vill jag visa att kristendomens symbolik förstås byggde på vad som annars var brukligt i samhället och där kalendern knuten till astronomin förstås var viktig. Den används förstås fortfarande till att bestämma kyrkoåret. Men vi har den inbyggda konflikten i att kyrkan ville fördöma det gamla och sätta in sitt eget system. Vilket i praktiken mest var att sätta latinska namn det gamla. Det var en sorts hjärntvätt som man alltid sysslar med när nya idéer ska introduceras. Vi vet inte så mycket om det mer än indikationer , men det ligger i sakens natur och logik att man kan i regel bara göra saker på ett vist sätt om än i olika förpackning

Även ritual och symbolhandlingar har säkerligen haft mycket gemensamt. Det nya katolska kyrkan förde med sig var kanske den gregorianska sången. Den ortodoxa kyrkan har fortfarande en liturgi som få förstår, men många finner mening i att bara samlas och låta den egna anden förenas med ritualet.

Vi människor är oss själva närmast och lägger vår egen mening i handlingarna och tankar är tullfria! Människofientligt blir det först när man försöker påtvinga människan något som strider mot den enskildas vardag och uppfattning av gemenskapen.

Detta är en av två likadana fibulor i brons från Falkum Telemark Norge

Den korsformade förekommer i många olika varianter. I regel finns en i varje grav även om det finns en praktfibula i silver eller guld. Kanske den korsformade var för vardagsbruk, samtidigt som den genom formen visade tillhörighet till kulturkretsen av angloskandinaver. Gemensamt är korsformen och de flesta har knoppliknande avslut i de tre vingarna. Många av dem är slitna så man vet inte hur de sett ut i original. Dock är det mest sannolikt att de tre knopparna ska avbilda huvuden.

Det intressanta är att den korsformade fibulan tycks ha varit en särskiljande kulturell symbol. Det syns bäst i England där invandrade saxare använde en skålformad brosch för att hålla dräkten samman. I andra delar av Tyskland var den bygelformade fibulan vanlig medan langobarder hade en med 5 - 7 knoppar och burgunderna en med ett "ansikte".

Den korsformade blir också ett grovt bevis på varifrån angler och juter emigrerade till England .. se Korsformad. I övrigt är det svårt att skilja på indikationer från den första invandringen och den bättre kända 800 - 1000 AD. Ortnamnen ger också en inblick i det kulturella innehållet. Men det vore naturligt om det förekommit återflöde av kristna idéer i den takt kristendomen renoverades fr.o.m. början av 600-talet. Allt för ofta får vi oss till livs schabloner och grova generaliseringar i dessa frågor.

Men kartan skapar ett mysterium genom att man inte har fynd från östra Sverige att tala om. Var det en annan kultur? Likaså finns få fynd av guldbrakteater och andra kulturella artefakter som hör till erilerna.

Se även Lilla Joreds fynd av silverkors jag inte lyckats hitta bild på än.

Lilla Joreds fynd Qville, Bohuslän

…..

Lilla Joreds medaljong till vänster och en annan gjord av en medaljong för Konstantin I funnen i Buskerud, Norge

Lilla Joreds medaljong är ett mästerverk i efterlikning där man inte kan skilja om man direkt använt huvudet eller om det är en efterapning av romersk kejsarbild. För bättre bild sök på SHM Statens Historiska Museum för utomordentliga bra bilder på föremål från "Guldrummet".http://www.historiska.se/collections/kataloger.html

Det mesta av fyndet i Lilla Jored gjordes 1816 i en 1, 5 meter lång ekkista täckt med fyra hällar. Kistan var delad i tre rum och i vardera rummet fanns en urna med aska. Det gjordes ingen omedelbar professionell utgrävning. Innehållet blandades och kanske försvann något eller så var Statens Historiska Museum SHM inte så noga med att anteckna detaljerna för det de köpte för 54 dukater 1817. Det är inte alls ovanligt vid den tiden då man ofta bara hade råd att köpa det värdefullaste: En eftergrävning skedde senare utan att ge annat än några ekstolpar.

 … bild av ringen vi ser på tummen av handen på medaljongen. Detalj av SHM-bild.

Förteckning L. Jored kompletterad med A.E. Holmbergs från 1867

Armring tre varv av guld 145 gr

Fingerring tredubbel

Fingerring enkel

2 små örringar

Guldmedalj

Brakteat typ örnhjälm

Guldspänne

Kors gjutet silver (vilket kan betyda att man gjutit flera)

Kopparspikar med silverknappar

Silverskenor beslag till käril?

Ärgat kopparkäril med silver och glaspärlor inlägg

Vävgördel med beslag

Kaggdelar med koppargjordar

Spjutbeslag

Träpinne

m.m.

Medaljen är naturligtvis den förnämsta delen av fyndet. Det är med stor säkerhet ett beställningsverk för en lokal storman. Artisteriet är fulländat där huvudet är en kopia av ett romerskt huvud. Här finns många tillägg till den ursprungliga solidus som lämnat material. Kanten, öglan, guldkornen vid öglan är tillägg liksom handen och texten är en dekorativ bord utan läsbara ord. Där är stilen nordisk som vi ser på en del andra medaljonger och brakteater.

Det är svårt att datera medaljen, men denna typ av huvuden började synas på guldmynt runt 300-talets början när solidus började myntas. Konstantin I införde kristendomen och det finns skäl att anta att nordbor tjänstgjorde i palatsgardet redan då. Det finns även en brakteat som kopierar ett Konstantinmynt med Remus och Romulus diande Lupus.

Exempelvis från Fyn finns ett fynd av 13 guldsolidus/ aureus fast de bättre bevisen kommer runt 50 år senare. Konstantin hade en tid sitt hov i Trier, Tyskland och där även hans mor Helena fanns. Hon blev Sankt Helena som 326/ 328 AD upptäckte Heliga Graven och "Det rätta korset". Det var en tid av nyvaknad kristendom i de finare kretsarna.

Handen kan ses som något av en gåta. Vid denna tid användes i Rom "Manus Dei" = Guds hand i symboliken, men den kommer i regel uppifrån. Den förekommer här och i Norden på ett mindre antal ensidiga medaljonger. En gest är "tummen i munnen" som när Sigurd har smakat drakblod och förstår fågelsången … en bild som säger "jag har fått kunskap". Vi kan också spekulera om begreppen "talare och thegn" föddes vi denna tid då vi på en del brakteater ser "talandets symbolik".

Om vi förbinder handen med fyndet av silverkorset och den tredubbla fingerringen symboliserande Treenighet? som även finns på handens tumme hamnar vi att spekulera i om han var arianskt kristen. Vi vet att erilerna var arianer.

Handen förekommer på brakteater såväl framför huvudet som bakom huvudet och liknar inget från romersk symbolik. I andra fall har mannen tummen i munnen. På ett exemplar ser det ut som det finns en halsring i handen. Vi kommer ihåg uttrycket "ringgivare" och det var ledarens roll att fördela armringar som egentligen band mottagaren till givaren. Ordet finns i överklassen poesi, men vi har även ordet "brödgivare" manifesterat i runskrift. Det antyder att vissa byar / birke / ornum ägdes av en herreman som var brödgivare åt folket på hans gårdar och antagligen ringgivare åt sina soldater.

Örringar ur Lilla Joredfyndet

Graven är en familjegrav med fynd som borde ha tillhört en man såsom medaljongen, svärdsbeslaget och spjutbeslaget. Vidare kan vi notera att fynd av detta slag visar att åtminstone de personliga ägodelarna följde med i graven. De blev ett arv åt oss!!! medan vi kan anta att det fanns ingen direkt arvslag för noblessen. Den var förmodligen liksom för bönder i allmänhet att familjeklaner levde på sina domäner från generation till generation utan arvdelning. Sen vet vi förstås ej hur mycket av arvet vi ser. Men ofta visar gravfynden att man begravt det mesta med ägaren.

 

På andra sidan finns en augur

Staven med knorren var symbol for de romerska vismännen vi gärna kallar spåmän och trollkarlar. Så enkelt är nog inte svaret, utan deras skrå hade i århundraden samlat mängder av kunskap. De är förstås av samma släkte som kelternas druider och vad man nu kallade dem i Norden.

Vi har nån enstaka text som kan förstås som en som sa sig besitta mer kunskap än andra. Förekomsten av texter och symboler är så fåtalig att vi kan icke generalisera och säga att eriler i allmänhet sysslade med detta ... Vår tids specialister döljer sig inte längre bakom latin och obegripligt fackspråk. De har sina maskiner och diagram där de läser för oss obegripliga saker och använder sitt fikonspråk.

Detta fynd liksom Maglemoses fyra ledarmedaljer, Åsums med flera stora medaljer och möjligen andra fynd kan ha tillhört en ledare för erilernas allians. Joredfyndet och flera andra associerar nog mest till ledaren som en prästkung i gammal ionisk anda. Med kristendomen blev kejsaren åtminstone med Thedosius I även Pontifex Maximus = överstepräst för katolska kyrkan fr.o.m. ca 382 AD. Detta kan förstås avspegla sig i denna medalj från 400-talet som kopierar romerskt på nordiskt vis.

Tretalssymbolik

Förgyllt silversspänne gården Rivaland Rogaland Norge. Det är den urgamla världsordningen med underjorden/ odlingsjorden till vänster. Till höger finns de två månhalvårens ormar förenade i ANSUR till höger de binder samman även de övriga två terminernas huvuden på var sin sida

De tre huvuden hänger samman med den gamla keltiska symboliken som började senast i järnålderns början tusen år tidigare. Ensamstående är huvudet vi kan kalla ANSUR en symbol för ledaren eller bosättningens idol vi ser i tidiga ortnamn. Vi använder fortfarande samma metod. Vi kan förstås ej veta om man följde en ledstjärna hela året eller hade tre olika såsom vi kan förstås av exempelvis Eddans triader. Den som gjorde smyckena sökte följa symmetrins regler att göra åtminstone motstående figurer likadana.

På Maglemosefibulan i silver ser vi Ansur omgiven av ett par djuriska figurer vilka förmodligen ska vara halvårsormarna.

I symboliken fram till vikingatiden ser vi ibland två ormliknande varelser. På Sigurdsristningen har de olika huvuden. Man kan tolka det som det organiska livets två olika krafter. Det behövs nedbrytande krafter symboliserande sommar och vinter, medan andra helt enkelt utnyttja ett livsrum i strid med vårt och vår positiva orm.

Kristendomen missförstod eller ville göra sig annorlunda och fördömde ormen och i själva verket fruktbarhetens liknelse. Sådant kan hända bara i ett samhälle som antingen urbaniserats till den grad att man mist kontakten med naturens verklighet … eller ett prästerskap som lever skild från verkligheten kan skapa den sorts dogmer. Våra förfäder var verklighetsnära och kände nog naturens kretslopp.

Arianerna hade en organisk triad och förmodligen utvecklad ur årssymboliken och vi kan kalla den keltisk triad. Man såg delarna som skilda personer. Det katolska gjorde en för folk obegriplig konstellation Fadern, Sonen och den Heliga Anden som en enda gudom. Kejsar Thedosius menade att religionens symboler behöver inte vara logiska utan bör vara mystiska. Den ojämna striden mellan kejsarens och arianerna inom romarriket hade sin rot i olika uppfattningar om treenigheten. Översteprästen kejsaren vann förstås inom sitt imperium

På Galsteddetaljen Haderslev Danmark ser vi tydligt huvudet som förekommer som dekoration i många sammanhang.

Kompositionen med de två djuren som slicker huvudet förekommer också på många ställen. Själva formen levde vidare så att man ser den exempelvis på utsmyckningarna av Härja kyrka i Västergötland. Även "huvudet" är förstås en detalj vi ser i såväl norska stavkyrkor som andra nordiska kyrkor.

De norska kyrkorna är kända för att fortsätta djurornament och annat som började utvecklas av erilerna. I den nordiska stilen finns såväl keltiska som skytiska eller Svartahavselement. Olbia och Svartahavsområdet var en urgammal smältdegel där kulturerna möttes. En del har säkerligen hämtats exempelvis från de illuminerade Lindisfarne Gospels där återigen finns element från Bysans

Dock må anmärkas att huvudena är inte alla människolika utan en del ser ut som masker. Att bära mask innebär alltid att man försätter sig till en annan värld. Om det rör sig om gudar eller mytiska begrepp viste man förstås inte hur de såg ut. Man ser också andra symboler i triaden dvs . förutom ANSUR Ormen och Treenighetssymbolen. I sistnämnda fallet symboliseras förmodligen tidpunkten då månbana, solbana och stjärnbana är i konjunktion. Samma gäller förstås när man ska avbilda Fadern, Sonen och Heliga Anden, vilka arianerna såg som skilda personer. I den katolska symboliken avbildade man endast Guds Hand som kom från ovan.

Ormgropen med figuren med ormande ben och ibland handen i gapet symboliserar säkerligen sådden. Motivet finns även under vikingatiden som "Gunnar i Ormgropen" och kanske som en parallell till Kristus på korset. I Bibeln är det närmast en abstrakt händelse medan vikingar gjorde en lustifikation av Gunnar spelande harpa med tårna. Bönderna ville säkerligen hålla fast vid den urgamla symboliken vi sådden men det var ju inget för bärsärkarna vid mjödbordet..

I sammanhanget bör man kanske nämna gravformen treudd från ca 400 - 550 AD. De förekommer spridda på orter som om folket tagit till sig en ny idé … se även under Trefald/triad

Manlig fåfänga

Denna praktfibula i silver med inlagda almandiner är från Hauge Rogaland Norge. Här fattas naturligtvis spetsen och en vinge, men man ser huvudet på den återstående vingen.

Endast genom fyndomständigheter kan vi veta om de stora praktsmyckena har tillhört man eller kvinna. Inte ens när det gäller beslag till svärdskidor kan vi vara helt säkra eftersom det förekom att enstaka kvinnor bar svärd som statussymbol. Vanligast var dock dolken eller dolken för kvinnan långt fram t.o.m. i folkdräkterna.

Samtidigt som de exponerade flärd och rikedom visade motiven att de stod för den urgamla Världsordningen som inte ska förväxlas med religion i vår mening. Det var mer ett handfast program för året och speciellt för säsongen.

En förenklad bild av ett beslag på en svärdsslida där vi ser att användandet av tre komponenter ger en balanserad komposition

Vist får man uppfattningen att männen "jagade pärlan" eller kämpade med odjuret för att sen bringa pärlan hem till husfrun eller till nån tös som kanske väntade. Kanske de tecknade kontrakt för flera år och en och annan kom aldrig hem utan hamnade i nån annans famn.

Den romerska militärinstruktionen av Vegetius varnar för "legionärssjukan" dvs. oftast dog fler i borgläger än i strid i forntidens bristfälliga förläggningar. Detta drabbade förstås främst fotfolket.

Rytteriet var de förmögna som la ned pengar på extra detaljer i sin utrustningar. Därför möter vi silverinläggningar även på deras vapen. Med stigande inkomst steg också behovet att visa sin status och i viss mån var det förstås en del av avskräckningen.

Kanske i brist på andra idéer blev det då de gamla vanliga motiven som täckte de smyckade ytorna. Det var ledarskapet mask och paret var ofta symbol för broderskapet. Vidare börjar vi se "ormgropen" som en symbol för såväl det besvärliga livet som livet efter döden.

Hur man upplever sin situation är något högst personligt. Vissa tar det mesta med en klackspark. Andra ser det som en kamp som måste vinnas … medan Ingemar Bergman ser eländes elände och överdramatiserar … jag brukar säga om 100 år är även detta glömt.

Den verklighetsnära bonden vet vad livet handlar om och häll säkerligen fast vid att använda fruktbarhetsmyterna med allt vad där tillhör. Det är naturligt om världsuppfattningen och naturuppfattningen ändras med urbaniseringen. För bönder var säkerligen den intellektualiserade religionen något helt obegripligt … det latinska mässandet lät som vissa schamanistiska personers ramsor. Hjälpte det så hjälpte annars gjorde man som man alltid hade gjort.

Här har han använt det finaste granulat av samma storlek som på det skytiska guldet.

På brakteaterna finns knappast några spår av det man kan kalla EDDAgudar dvs. Tor och Odin. Möjligen finns ett par texter och nån enstaka bild, vilket ska ställas i relation till totala mängden 1000 stycken. Exempelvis Tyrbrakteater finns i några likadana exemplar från Hamburgtrakten och ett helt olika exemplar från Trollhättan. Svårt att dra slutsatser från så litet.

Varje macho man vill vara ledare och det kan vara nog så svårt att leda sig själv. Att vara ryttare var förstås självständigt i motsats till kadaverdisciplinen hos fotfolket. Det går helt enkelt inte att i strid få ett ekipage av häst och ryttare att agera exakt på order även om det finns en gemensam plan.

Brigith

"Floden vräkte fisken på fasta klippan,

bjässen fick det svårt när på berget han drev

Texten och motivet är kristet. Franks' skrin från Northumberland norra England är visserligen från 600-talet efter att St Augustinus hade missionerat i England. Men förmodligen hörde man till den iriska kristendomen som förblev en särart. Den visar att runkonsten levde kvar och det finns en några andra fynd från England mellan erilerna och de nya vikingarna på 800-talet

Om vi granskar de tidiga iriska klostrens bilder, symboler och skrifter finner vi åtskilliga gemensamma element med vår nordiska formvärld under 600 - 700-tal innan den officiella vikingatiden. Vikingatiden kan man kalla en "andra invandrarvåg" till brittiska öarna. Den riktade sig främst till norra England och Irland. Exempelvis -by-namnen i England finns företrädesvis nord om Öst-Anglia och Mercia.

Man glömmer lätt att den första vågen av inflyttade nordbor från Norden och Angeln skapade band över Nordsjön med kommunikation i båda riktningar. När vikingarna sen hemsökte England mot slutet av 700-talet var det i vissa delar egentligen att anfalla nordiska släktingar. Men folkminnet är kort ibland och Norden som källa till förflyttningar i stort.

En annan sak är att man påträffar runtexter i England. Jag tycker nog att de tidiga före 550 AD måste räknas till samma familj som de nordiska och de är så få (30-tal?) att man kan nog inte med säkerhet säga att de hade ett eget engelsk system naturligtvis fick man anpassa runorna efter språket. Men om vi ser på de runrader dvs. futharkar man hittat skiljer de sig alla så man kan inte tala om något standardiserat skriftspråk vid i tiden före Vendeltiden.

Det är omöjligt att finna spår av den tidiga kristendomens natur i Norden. Därför tar jag ett exempel från Irland som på sätt och vis lever än i dag. Det är också meningen att få in kvinnan i resonemangen eftersom hon ofta 'är osynlig allt sen stenåldern. Kvinnorna var oftast bärare av religionen i praktisk mening . Där har man sparat och vårdat det arv St Brigid lämnade i synnerhet på hennes födelseort

Man kan inte låta bli att bli smått rörd av legenden om St Brigid senare kallad Gaelernas Maria. Det rörande är den brinnande äkta tron hos en kvinna som verkligen skapade en av rötterna till Irlands traditioner. Hon föddes ca 451 AD och växte till en företagsam kvinna ur överklassen i Faughart Dundalk Bay … kanske hennes familj bara vad glad när hon sökte sig till religionen. Släkten såg gärna att det blev mer arv att dela på om övertaliga söner och döttrar gick i kloster eller annars försvann ur skaran. Verkligheten rymmer inte bara socker och mjukt bröd.

Hon tänkte knappast på det utan hon fick helt enkelt tron utan bitankar. Legenden berättar att hon samlade sju nunnor under en gammal ek i urgammal keltisk tradition. Detta hände ca 438 AD och orten fick namnet Cill-dara = Kyrkan under Eken och numera Kildara. Brigiths lilla församling växte fort till en by och sen stad som blev centrum för lärdom och religion för att sen bli en katedralstad.

Hon grundade två kloster, ett för kvinnor och ett för män och anställde St Conleth som andlig ledare. Hennes biografi berättar att hon formulerade valet av Conleth: "att leda kyrkan bredvid henne själv". Således styrdes institutionerna i Kildara i decennier gemensamt av en abbot-biskop och en abbedissa. Abbedissan av Kildara var länge ledare av kyrkans konvent på Irland.

Brigith hade många järn i elden som beskyddare av studenterna. Hon grundade en skola för konst som inkluderade metallarbeten och de illuminerade gospelböckerna vi kan beundra den dag i dag. Conleth var ledare även för den verksamheten.

I katolska kyrkan var sångarna det centrala och biblar och predikningar kom långt fram i tiden. Budskapet formulerades och fördes ut i liturgin. En särskild gospelbok var ett praktverk som tyvärr försvann under reformationen. Giraldus Cambrensis berömmer den som ett verk i klass med Book Of Kildare där varje sida var illuminerad. Hans omdöme var kompositionens harmoni och färgprakt: "det är som ett arbete av änglar och inte mänsklig konst".

Man kan säga att hon lever kvar i Faughart mer än nån annanstans. Se sajten St Brigid Muire nGael http://www.iol.ie/~scphadr/brigid.html som gett mig material till fortsättningen.

I Faughart finns ett tempel med hennes relik. Mest intressant är kanske Källan och den Heliga Strömmen som flyter igenom templet. Där finns också några "hälsostenar" såsom Ögonsten med en grop med heligt vatten man tvättar ögonen med. Knästenen är en bönpall för bönar om hjälp med hälsan och en Baksten kan man sitta på för att hela rumpan.

Den Heliga Strömmen har mycket djupa rötter i europeiska kulturen. Den anknyter också till all vattensymbolik i Gamla Världen såsom, Himmelsfloden Vattengatan /Mjölkvägen och den stora Vattenormen som rinner från stjärnbilden Kräftan till Skorpionen som en underjordsflod och livmoder. Nymånegudinnan var symbol för regnen som ibland är en bristvara även på våra breddgrader. För att förstå dess betydelse måste vi leva oss in deras verklighet.

Vi reflekterar inte över den heliga strömmen av vatten. Det var såväl ett praktiskt begrepp som en filosofisk modell. Vi har det lätt när vi tappar vatten från kranen. Ibland smakar det aningen brackt eller salt eftersom vattenverket desinficerar med salt om det behövs.

I forntiden var man lycklig om man hade en kallkälla. Vatten i naturen är tjänligt att dricka bara under de perioder då det biologiska filtret fungerar och då ska det vara rinnande syrsatt vatten. Alternativet är förstås en sjö med genomströmning.

När man talar om Disating eller liknande var det en märkesdag när vattnet var tjänligt igen. Vid flera av de Vi man känner till har funnits en källa i anläggningens spets. Vid tillfälle skal jag gräva i "källkulten" som var något mer praktiskt än att mumla böner vid en källa. I min socken har man folkminnet av tre källor.

Under tiden från lövfallet och till februari pågår förruttnelsen i naturen och den tar det fria syret ur vattnet samtidigt som de förstås förorenas med bakterier och annat. Brigiths dag är 31 januari och hon levde upp till sin föregångare den keltiska källgudinnan med samma namn eller varianter som var synonymer.

Vi vet ej exakt hur de fick kunskapen, kanske helt enkel genom iakttagelser och att hålla saker i minnet. Men vatten är den stora helaren vid sidan om solen och den syrerika luften även i våra dagar. Solljus under mörka hösten är bästa helaren vid depressioner. Att vistas vid ett vattenfall är som att få en kick och hjärnan klarnar med en smäll. Efter detta kommer trons makt som även den moderna vetenskapen har upptäckt efter att ha levt århundraden i mörker.

Förfäderna hade bara Kajsa Varg och folkminnet av de lyckade kurerna. Carl von Linne hade ett ödmjukt sinne in för folkmedicinen och antecknade allt han kom över. Ibland skriver han "Man tar det på god tro" .. men vad annars göra? Ibland det kanske hjälper när människan gör sitt yttersta för att ingjuta livslust hos såväl människor som djur. Hälsostenarna hör förstås till denna kategori, där besökarna för ett ögonblick knuffas ut från sin vanliga onda cirkel och kanske får nytt mod utan att fastna i den gamla cirkeln igen.

Kristendomen liksom andra möjliga missioner kännetecknas bl.a. av bruket av mirakel. Det hörde till att man skulle vara lite av trollkonstnär och fånga publikens uppmärksamhet och leda dem in i rätta tron. Det hörde till standardformuläret när man skulle beskriva ett helgon skulle man i helgonlegenden berätta om de mirakler denne åstadkommit.

Biskop Brynolf Algotsson i Västergötland ska enligt helgonlegenden tre gånger ha återuppväckt en människa från de döda. Modellen var den samma alla gångerna att nån hade dött utan att få det heliga sakramentet. Han återuppväckte dem och förrättade den heliga handlingen och sen dog vederbörande i frid … vem säger väl emot en hög prelat när han berättar om sina bravader.

Kildara är ett exempel på en ort där klostret blev en motor som fick samhället att växa. Andra motorer var om det var en handelsplats och tredje om en kung eller jarl tog säte. I Norden var det alltför glest befolkat för att vi skulle få denna typen av utveckling före kungadömet och 1000-talet om man undantar platser som Öland och Gotland.

De iriska klostren bestod i regel av en höjd omgiven av en mur eller vall i oval eller cirkelform där klostret fanns. Utanför den fanns en annan cirkel som omslöt försörjningen av klostret, handel och hantverkare. Denna modell passar dock inte helt på Kildara eftersom där fanns ingen mur.

St Brigid och St Patrick etablerade kristendomen redan på 400-talet och framåt etablerades centra för den irländska kyrkan. Det behövs såväl manifestationer som en fast stab för att hålla en religion i gång även om den sen utvecklats åt sitt eget håll. Den keltiska kyrkan utvecklades från sin omgivning och befolkning på landet. det var en helt annan verklighet än storstäderna Rom och Konstantinopel. Här kom man inte långt med högtravande teoretiserad religion.

St Brigid är ett exempel på en kvinna var gärningar är ihågkomna och visar att en del starka kvinnor stod bakom kyrkan inom sitt område. Kanske 10 % av kvinnorna fick ta ledningen i sin klan eller utmärkte sig likt Brigid fast det blev aldrig skriven nån historia om dem. Kvinnan var mer respekterad än i vårt samhälle.

Vid kritisk granskning av Rimbert och Adam av Bremen synes man i allmänhet ha övertolkat missionen i Sverige under 800-talet. Man ser av den vidare historien att det tog tid innan kristendomen fick fäste. Munkarna skriver enögt och helt ur kyrkans perspektiv förskönande dess insats och nidskrivande kyrkans blivande undersåtar.

Den första missionen gick till Birka där förmodligen frisiska köpmän stod bakom begäran att få en missionär. Det indikeras också av Rimberts berättelse om en rik kvinna Frideburg som testamenterade sin rikedom åt fattiga i Dorestad. Namnet låter mer frisiskt än uppländskt och för henne var det naturligt att låta hemorten ärva. Berättelsen avslöjar att för den troende var det självklart fint och riktigt att be till avbilder av Kristus medan de gamla idolerna var dumma och döva avbilder. Naturligtvis om man tror talar även avbilder till en.

Det är inte meningen att förlöjliga Frideburg utan att se nökternt på denna tillitsfulla kvinna och kanske med lite ömhet se hennes barnsliga tro. Sen kan man också se hur de världsliga makterna utnyttjade de djupt troende för sina syften såsom de franska och tyska kejsarna som gärna ville flytta fram positionerna. Frideburg blev aldrig något helgon även om hon var rik som ofta var en förutsättning för att bli helgon. Men hon hade inte tillräckligt uppbackning från den religiösa kretsen som valde sina helgon i politiska syften. Men säkerligen har Frideburg i hög grad påverkat sin omgivning och inspirerat många kvinnor i Birka.

Isis

Ur texten kan man får ISIS som föremål för figurens tillbedjan samtidigt som svastikan binder Isis till ritualåret.

Floran av sekter och religioner var stor under de första århundradena av romarriket. Handel och folkförflyttningar förde med sig ny kultur där ju kristendomen invandrade till Rom och Bysans från Palestina och faktiskt också från Egypten. Vi kan inte komma ifrån att kristendomen har lånat drag av Isis. Främst då "Modern och Barnet" vars namn är Tiden men också Skörden. Egypten var säte för arianer ett tag. Norden kom med på ett hörn främst genom kontakterna med Rhenlandet. Under senare år har man grävt ut ett Tempel för Isis och Magna Mater i Mainz och gjort det till en turistattraktion.

Denna brakteat är från Skåne. Andra möjliga indikationer är några ortnamn i Jylland på temat "Den sökande Isis" och i Voluspa finns en dunkel antydning om den sejdande vandrerskan. Isis har säkerligen kommit flera gånger i olika varianter sen stenåldern.

I Mainz fanns också Mithrastempel och nordborna har förmodligen fått sin första kontakt där. I brakteaternas symbolik är det möjligen "masken" som är indikation på denna sekteristiska "solreligion" även i Norden som odlades inom legionerna. I övrigt är ju "Solryttaren" som motiv störst och vi vet inte säkert namnet även om Tyr var indirekt förbunden till solåret. En del av brakteaterna har en eller flera masker. Masken skiljer världarna och gör bäraren anonym.

Juden-/ kristendomens grundare

Kristendomens födelse

… bör väl sättas till när Moses definierade gudomen och vissa regler efter flykten ur Egypten enligt traditionen. Mose-böckerna är källa och vem kan ifrågasätta en auktoritet av den storleken? De berättar att han var den ende med övernaturlig superhörsel som kunne höra den osynliga guden.

Judendomen var en revolution med en enda OSYNLIG GUD Moses och profeterna kunne icke frigöra sig från sin omgivning och kopierade mycket från Mesopotamien. Moses kanske för sin tältkyrka använde Gudea av Akkads plan för tempel för guden Ningirsu. Men det är en abstrakt religion där jag egentligen inte hittat en enda rad som knyter budskapet till odling eller husdjur. … Redan efter 500 år hade man sin första etnisk rensning och den har förblivit etnisk trots att den är spridd över världen.

Moseböckerna berättar klart religionens patriarkaliska natur genom att endast Han, översteprästen fick tala med Gud i avskildhet på ett berg eller i en bergskreva.

Exodus 24 : 1 Och han sade till Mose: »Stig upp till HERREN, du själv jämte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel; och I skolen tillbedja på avstånd.

2. Mose allena må träda fram till HERREN, de andra må icke träda fram; ej heller må folket stiga ditupp med honom

Ändock fick dessa intyga vad Moses hade hört eftersom varje religion behöver nån stab som är "vittne"

I Sinai formulerade Moses enligt Bibeln budorden och en del annat.

I Exodus. 28:22 "Denna sten har jag satt som en pelare, vilken är Guds hus".

I Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten"

Stenarnai Negew/ Sinai visar att man oftast valde svarta/ mörka meteoritstenar. Grekerna kallade sådana stenar baetyl. Enligt rykten kommer namnet av Uranus son Baetylus så det är ett påfund av högre makter. Men det är förmodligen äldre än grekerna. Annars vill grekerna påstå att de uppfunnit allt och att världen började med dem. Men många andra kulturer har den sorts hybris. Jag tar med detta därför att vi har samma konfigurationer med stenar bland fornminnena

Halvorganisk/ återgång

Den katolska är en avknoppning som genom att proklamera icke katolsk för kätteri är den lika sluten som judendomen men efter religion och icke efter etnisk tillhörighet. Senaste påven är en påminnelse att när tungan slintar drar de katolska gräns mot islam även idag. I katolska kyrkan var det en pågående krig mellan arianer och katolska från 325 AD och Konstantin till 381 AD och Theodosius

Nicene-bekännelsen 382 AD av Theodosius Pontifex Maximus efter Ben H Swett 1998

A. Vi tror på en Gud, allsmäktiga Fadern som skapade himmel och jord och alla synliga och osynliga ting. Och i en Herre Jesus Krist, den ende avlade son av Gud, enfödd av sin fader före alla världar, ljus av ljus, äkta Gud av äkta Gud, enfödd och inte tillverkad som substans av sin fader varav allting gjordes.

B. Han för oss män och vår frälsning kom ned från himlen och var en inkarnation av den Heliga Anden och jungfru Maria, och var gjort man and var korsfäst av Pontius Pilatus. Han dog och blev begravd och den tredje dagen han uppstod enlig Skrifterna och steg till himlen och sitter vid sin faders högra hand. Och han ska komma tillbaka i glans och döma både den levande och den döda

C. Hans kungarike har inget slut. Och i den Heliga Ande, Herren och Livgivaren, som fortsätter från Fadern, som med Fadern tillsammans med Sonen tillbeds och förhärligas, som omtalat av profeterna. Och i en Helig Katolsk och Apostolisk Kyrka. Vi tillkännager ett dop för rening av synderna. Vi ser framåt den avlidnas uppståndelse och livet i den kommande världen. Amen

Anmärkningar

B)OBS Religionen gäller bara män i patriarkaliska Rom. Dock finns Maria redan här. Snart nog översvämmades kyrkan av helgon och heliga män och fick fler idoler än nånsin i icke-katolsk tid. Evangelisterna har inkarnationer i stjärnbilder i de fyra väderstrecken och kyrkan bevarade den gamla bindningen till stjärnorna. Kyrkåret bestämdes efter vårdagjämningen såsom det gjorts sen fjärde årtusendet. De flesta kulturer hade sina gudomar i himlen, så och Rom. Många raljerar om icke-kristna kulturers återliv men man kom icke undan den i Rom

Theodosius' Edict av 380 betydde bl.a. död åt det forn-egyptiska språket som var arkiverat i Serapion i Alexandria .. en oersättlig förlust. Han stängde Oraklet i Delfi och Victoriastatyn och många andra monument förstördes i imperiet liksom icke-katolska kyrkor

Wulfilas bekännelse 380 AD

Jag, Wulfila biskop och bekännare har alltid trott så och i denna enda sanna tro gör jag min resa till min Herre. Jag tror det finns bara en enda Gud Fader, ensam enfödd och osynlig och i hans enfödda Son, vår Herre och Gud, skapare och framställare av alla ting och har inget lik honom

Därför finns en gud för alla, som också är vår Guds Gud. Ock jag tror i en Helig Ande, och upplysande välsignande kraft.

Såsom Krist säger efter uppståndelsen till sina apostlar, "Hör jag sänder ett löfte från min Fader, men stanna kvar i Jerusalem till jag klädd mig i kraft från höjden. (Luke 24.49) Och vi ska få kraft som kommer på er från höjden.(Acts 1.8)

Inte Gud eller Herre, men trogen Krists tjänare men icke jämlik, underordnad och lydig i alla ting till Sonen. Ock jag tror Sonen är underordnad och lydig i alla ting till Gud Fader

Striden mellan bekännelserna var säkerligen till stor del en politisk strid. Arianismen bars upp av langobarder, goter, germaner och heruler/ eriler vilka fanns vid hovet i Trier under konstantinerna. Det är väl naturligt om de katolska/ kristna icke har forskat i frågan och visar att de var mindre intresserade av att framställa arianer i sakligt ljus. Langbarderna envisades att bekänna sig till fädernetron intill 670 AD, men i Norden har säkerligen en del av överklassen för vidare traditionen. Av en slump går gränsen mellan reformerta och katolska ungefär enligt de gamla linjerna för Europas delning i Norr och Syd

 

Del 2