Katolska, arianer eller Yahve?

Ett likarmat kors kan lika väl vara en kristen symbol som kalendersymbolik eller delning av solåret. Till denna symbolik hör även svastikan och figurer byggda på tretalet. De stora dräktspännena i silver eller förgyllda inleder djurornamentiken

Labarum, Konstantin, ChiRo, Kent, arianer, Theodosius, biskop Wulfila, trosbekännelse, Treenighet, kättare, Pontifex Maximus, Orfeus, Jahve, Ashera, Yahve, D-brakteat, ormgropsmotiv, Tyr, Solryttare, Fenrisulv, garum, surströmming, sedvanelag, trelleborg, Danmark, markland, markgreve

kättarjakt | Jahve i Skandinavien | olivkvist |

Hallar | guldhalsring | keltiskt arv | guldhorn | tidiga kristna | arianer / katolska | fynd | runtexter |mossoffer eller | essäer | hem |

Labarum

Kristna forskare vill gärna se standaren med CHI RO = PX som en ren kristen symbol enligt vanligt önsketänkande. Senare mer objektiv analys ser mer nyanserat på företeelsen som förstås var utsatt för förändringar i tiden såsom allt annat.

Här får vi kanske ta några ord till om Konstantin I och hans kloka strategi som innefattar fyndet av en hjälm. År 1997 fann man i södra Holland en officershjälm man tror är från hans tid. På framkanten av tuppkammen finns emblemet ChiRo, dvs. PX. Emblemet var gjort av en mycket ljusstark blandning av silverklorid och silveramalgamate (silver-kvicksilver). Tuppkammen var kläd med guldkläde fäst med silver stift. Även hjälmen torde ha varit glänsande, men inga spår finns kvar. Ej heller fanns skärmen som finns på Konstantins hjälm

I solljus måste hjälmen ha varit som en fyrbåge när solens strålar träffade den. För Konstantin och de flesta i hans tid var solen den högste och han försökte förena olika trosriktningar och bl.a. kristendomen som var på frammarsch. Han var fortfarande enligt många generationers tradition ställföreträdare för Deus Sol Invictus = Den oförstörbara Solen.

Inte bara hans romerska armé utan även de flesta av hans inhyrda trupper höll sig till Mithraismen alltså idolen som dödar tjuren. Symbolen X stod för solens och P kunne ses som Mithras svärd av soldaterna. På skölden hade man visserligen PX men i skärningen av de överlappande bokstäverna finns solen. Soldaterna kunne kanske inte läsa men symbolik förstod de. De kristna uppfattade P som symbol för Kristus. Det var viktigare att hålla sig väl med armén än med de kristna, men på detta sätt blev alla parter nöjda.

De militära behöver inbilla sig att "leda FI" är något annat än en människa man kan se i ögonen. Nordborna omvandlade Tjuren till urgamla Fenrisulven, som egentligen var en gammal symbol för skördetiden. Men nu fick den därtill budskapet att man egentligen såg romerska Lupus som fiende. Man ska inte stirra sig blind på solen och i Norden använde man svastikan som påminnelse att det egentligen var Tiden som var högsta domaren. Vi vet inget om deras rituella handlingar.

Aak Møre Norge gav detta fynd av en tvåsidig medaljong med romerska element. Under huvudet ligger Solörnen

Det råder ingen tvivel om att de nordiska guldsmederna tog efter romerska element och rent av kopierade helt och hållet. Men en kopiering innebär även att man tar del av bildens budskap. I synnerhet i romarriket var medaljen ett propagandaredskap. Framsidan var Solkejsaren medan baksidan användes till det aktuella budskapet eller för att karakterisera kejsaren.

Jag har nästan enbart använt guldmynten i analysen eftersom de är minst slitna, men man bör komma ihåg att det fanns mängder av mynt i silver, koppar, brons, järn som hade en högst varierande utsmyckning. Antagligen valde man budskapet efter folket som handskades med småmynt. Handelssilvret använde förmodligen till smycken och fynden är relativt få med tanke på den långa tiden och den omfattande handeln som syns i södra Skandinaviens fynd av romerska prylar.

På denna medalj försöker konstnären få med Solörnen i kompositionen på ett sätt jag inte hittat annat än i en liknande. Örnen var en urgammal symbol som bärare av solen men också den som hämtade elden till jorden.. I Egypten symboliseras den bara med en vinge. Hettiterna hade vingarna ovanför huvudet på kungen som var ritualledare. I romersk symbolik kan den förekomma ensam eller sitter vid foten av den nakna Jupiter.

Ska detta ses som Kristi soldater flankerar ett labarum som blev arméns standard när kristendomen blev enarådande religion?

Kanske ett sådant mynt från Constans tid 337 - 350 har varit modellen för ovanstående sida av medaljongens frånsida. Naturligtvis har dåtiden diskuterat motivet. Medaljongen är till dels sliten vilket förstås utsäger att den varit omtyckt.

Ölands största fynd om 79 solidus från slutet av 400-talet har de flesta mynt med Victoria hållande korset alternativt att gudinnan Roma håller korset.

Observera att texterna är inte begripliga för vanligt folk … men få kunne väl läsa heller. Budskapet är förstås "Kristendomen har segrat" och där vi också kan notera vingarna som visar en av dessa tidiga änglar dvs. romerska segergudinnan framställs alltid som vingad.

Naturligtvis har herulerna/ erilerna och nordborna känt till kristendomen och säkerligen har en och annan praktiserat också. En av kyrkofäderna hade själva altare för Solguden, Orpheus och Kristus … så man kan väl säga att han var helgarderad. Det var en tid utan standardiserade böcker och utan allt för många kyrkor. Det var en brytning mellan åsikter och tolkningar. Överhuvudtaget var förstås kristendomen en process över en lång tid. Först sen när det blev statsreligion och staten började bygga tempel blev det en angelägenhet för folket.

Kejsare och kungar fick ofta lyssna på folket och höra vad som var inne. Överklassen och militären var ofta en motpart och då kunne den högsta bara förlita sig på folkets stöd. Så det var kanske inte så märkligt att kejsarna förespråkade en slavreligion.

Olaf den Heliga gjorde processen kort med de som inte ville tro … vilket påminner om min karelska mormor som gav färdkost när jag skickades utrikes. "Kom ihåg att be din aftonbön. Annars kommer Gud och slår ihjäl dig med en stor sten" Jag såg den där förbannade stenen över mitt huvud innan jag somnade i många år. I längden gjorde det förstås att jag tvivlade på allt detta.

Nåja, slutsatsen blir förstås att jag är övertygad om att kristendomen kom till Norden ungefär samtidigt som den utvecklades i romerska riket. Det var bara det att på den tiden rådde full religionsfrihet, vilket gjorde att den inte särskiljde sig från andra kulturer som antagligen varierade lite från folkland till folkland.

Treflikad fibula och gulbrakteater från gravar i Kent. Mot slutet av 500-talet försvinner dessa och huvudena försvann och ormarna från flikarna innan dess kanske som följd av kristendomen. I England är de flesta brakteaterna av typ "ormgrop" liksom i norra Jylland.

Vadan detta intresse för engelsmän? Jo, Kent var det landskap där annalerna förtäljer oss att nordbor bosatte sig först i mitten av 400-talet. Vist har det funnits nordiskt påbrå där och kanske Gregorius tänkt på Kent därför att han mött folk därifrån i Rom. Augustinus kom till en plats med halvnordisk kultur och "danelag". Det är nog ingen tillfällighet att vi känner igen vårt lagtänkande i Kents lagar som förmodligen skrevs ned av Augustinus och hans benediktinare.

Sen är det kanske ej heller tillfällighet att danska kungahuset och senare västgötarna sökte munkar från Canterbury och annars påverkades mycket av stilen därifrån.

Om folket i Kent tog sig en tur till Rom besökte kanske en och annan släkten i Norden också. Vi ser i våra dagar banden till Amerika och släkttänkande var säkerligen minst lika starkt då som nu. Stormännen återhämtade sig under 600-talet och då hade man samma leverantör av vapen och annat, nämligen frankerna såsom vi ser i gravarna ifrån Vendeltid och i Sutton Hoo. Med detta vill sägas att åtminstone inom överklassen fanns kontinuerliga band åt alla håll där man kunne tjäna en hacka.

Vi ser att inte alla romare föraktade kelter och vi kan ana att inte alla kelter var "skitna barbarer". Eftersom vanligt folk inte lämnat mycket i gravgåvor må vi nöja oss med att titta på de rikas gravar. Och faktiskt är det ingen större skillnad på erilgravar i England, Tyskland eller Norge.

Vikingatidens kan man kalla en "andra invandrarvåg" till brittiska öarna. Den riktade sig främst till norra England och Irland. Exempelvis -bynamnen i England finns företrädesvis nord om Öst-Anglia och Mercia.

Man glömmer lätt att den första vågen av inflyttade nordbor från Norden och Angeln skapade band över Nordsjön. När vikingarna sen hemsökte England mot slutet av 700-talet var det i vissa delar egentligen att anfalla nordiska släktingar. Men folkminnet är kort ibland.

En annan sak är att man påträffar runtexter i England. Jag tycker nog att de tidiga före 550 AD måste räknas till samma familj och de är så få att man kan nog inte med säkerhet säga att de hade ett eget engelsk system naturligtvis fick man anpassa runorna efter språket. Men om vi ser på de runrader dvs. Futharkar man hittat skiljer de sig alla så man kan inte tala om något standardiserat skriftspråk vid i tiden före Vendeltiden.

Arianer och katolsk kättarjakt

Såsom vi sett av brakteater, medaljonger och smycken är det mycket sannolikt att nån form av kristen religion praktiserades i Skandinavien fr.o.m. 327 AD när Konstantin I införde kristendomen. På hans tid rådde trosfrihet och det gör det åtminstone i Norden i dag. Nordborna var förmodligen arianer. Trosfriheten fortsatte runt tre generationer och exempelvis kejsar Valens var arian.

Det finns ingen anledning att nedvärdera vilken tro man än praktiserade under influens av romarna och egentligen tog även katolska kyrkan efter det som fanns förut. Ett samhälles begrepp och värden går inte att ändra över en natt genom kejserligt påbud och hot. Folks liv var landsbygdens liv där årstider och märkesdagar styrde livet. Det hade ingen större betydelse vad man kallade detaljerna.

Våren började i Rom från och med den 16:de i månaden mars hade man 9 dagars fasta och den 19:de började Quinqartrus 5 dagar till Mars och Minervas ära. Under dessa dagar blåste man i långa "tuba-trumpeter" med dov klang och man associerar snabbt till våra lurar och hällristningar som antyder att man vid vårdagjämningen annonserade för naturen "Nu börjar det!". Den 22 var det "Träd-dagen" som sen blev Palmsöndagen och symboliserar den komman säsongens tillväxt. Vi har en del trädsymbolik och bland annat under sen bronsålder. Miljonstaden Rom följde urgamla traditioner från bondesamhället

Genom årtusendena har den ärliga, jordnära och praktiska religionen eller liknade burits av kvinnorna. Männen har synbarligen mest använt den som maktens instrument att andligt leda folket. Konstantin gick i ullstrumporna mellan de gamla ritualen byggda på Solen och Tiden och å andra sidan de nya strömningarna som inte än nådd en användbar form som instrument för indoktrinering även av männen.

Vist bar soldaterna standaret med labarum, men å andra sidan hade de en solsymbol för Mithras i skölden och det är ofta en tolkningsfråga vilken var viktigast. Officersklubbarna hade på många ställen Mithras tempel och det är inget man avskaffar med ett kejserligt dekret ens. Sen är det svårt att veta om det från Constantins sida var mer än läpparnas bekännelser. Legenden om honom är skriven i efterhand av katolska kyrkan.

Förmodligen var den pådrivande kraften för Konstantin hans mor Helena som var ariansk kristen tror man. Denna krutgumma gjorde vid 80 års ålder en pilgrimsresa till Jerusalem 326 / 328 AD. Hon ville gå samma stiger som Jesus. Med lite hjälp av Judas Kyriakus upptäckte hon graven och fann det rätta korset enligt legenden och det inrättades vakt vid graven.

Hon lät bl.a. bygga Födelsekyrkan i Betlehem men det är oklart om hon satte igång byggandet av Sepulchrekyrkan. Den var i alla händelse färdig på 340-talet och bevarade rester av korset i ett silverskrin. Det mesta av korset inklusive naglarna skickades till kejsar Konstantin. Han använde delarna som skyddsamuletter bl.a. i en staty och i sin hästs mundering

Vid den tiden experimenterade Rom med flera hov inom imperiet och i väst då Rom och Trier i Tyskland och York i England. En försiktig gissning är att nordiska heruler tillsammans med bataver har tjänstgjort i Trier och kanske i York. Möjliga indikationer är Brangstrupfyndet, Fyn av 13 guldmynt jämfört med 2 - 4 från andra kejsare under perioden 270 - 360 AD. Efter Konstantin har vi tydligare indikationer på nordbor i kejsargardet. Vidare finns en brakteat som kopiera ett mynt slaget för Konstantin i Trier och med scenen Remus & Romulus diande romerska vargen Lupus.

De inflyttade stammarna goter, langobarder, vandaler etc. var/ blev i regel arianer. Det är förstås svårt att få neutrala uppgifter om arianerna som av Thedosius blev klassade kättare och ofta fanns i det närmaste skottpengar på dem. Med det lilla vi vet är det svårt att se nån avgörande skillnad och båda sidor använde samma Bibel som biskop Wulfila översatte till gotiska och som är främsta källan till germanska språket vid denna tid runt 380 AD när han dog och envist höll fast vid sin tro.

Wulfilas trosbekännelse

Jag, Wulfila. Biskop och bekännare har alltid varit troende och i denna enda sanna tro gör jag min resa till min Herre. Jag tror att det finns endast en gud Fadern, varken avlad eller född av evighet och osynlig, och hans enfödda Son vår Herre och Gud, skapare av alla ting har ingen som liknar Honom.

Därför finns en Gud för alla som också är vår guds Gud. Och jag tror också i en Helig Ande, en upplysande och helgande kraft. Såsom Christ säger till sina apostlar efter uppståndelsen. "Se jag sänder ett löfte från min Fader till er, men stanna kvar i Jerusalem intill ni har fyllts med kläder och kraft från ovan" (Luk. 24.49) och igen " Och ni ska ta emot kraft från den Heliga Anden"

Vare sig Gud eller Herren, men en trofast Kristus präst, inte jämlik, men en lydig tjänare i alla ting till Sonen. Och jag tror att Sonen är en lydig tjänare i alla ting till Gud Fader.

[ Auxentius om Wufila]

Vi kan jämför den med denna:

Theodosius' trosbekännelse i Nicene

Vi tror på en Gud, Allsmäktig Fader som skapade himmel och jord och alla synliga och osynliga ting. Och i en Herre Jesus Krist den ende enfödda Guds Son, avlad av sin Fader före alla världar, Ljus av Ljus, hel Gud av hela Gud, enfödd icke gjort och av samma substans som sin Fader som skapade allting

Han som kom till oss män som för vår frälsning kom ned från himlen och var en inkarnation av Heliga anden och Jungfru Maria och var gjort till man som också var korsfästad för oss av Pontius Pilatus. Han led och var begravt för att stiga upp på tredje dagen enligt skrifterna och steg till himlen där han sitter vid sin fader högra hand. Och han ska komma tillbaka för att döma både levande och döda

Hans kungarike har inget slut. Och i den Heliga Anden, Herren och Livgivaren som fortsätter från Fadern och som dyrkas och glorifieras med Fader och Son och talar genom profeterna. Och i en enda Helig Katolsk och Apostolsk Kyrka. Vi kungör ett dop för syndernas förlåtelse. Vi motser uppståndelsen och livet som ska komma. Amen

[Nicene and Post-Nicene Fathers, Vol. XIV] Theodosius visande sin auktoritet som Pontifex Macimus = överste präst vid sidan av kejsarvärdigheten

Runt 50 år efter Konstantins död tog Theodosius till hårdhandskarna och gjorde det till statsreligion och förbjöd alla andra. Egentligen kan vi svara "Ja det fanns kristna skandinaver" till rubrikfrågan…och detta före 382 AD när katolska = allmänna kyrkan proklamerades av Theodosius. Nordborna hade kommit i kontakt med såväl greker som goter och en del antog den arianska kristendomen som var mer jordnära och begriplig än den katolska.

Den stora stridsfrågan om Treenigheten var i det närmaste en "akademisk teologisk" fråga folket knappast förstod. Katolska kyrkan såg Fadern, Sonen och Helige Anden som en odelbar gudom medan arianerna såg det som skilda personer. Jämför man det med Nya Testamentet och Jesus tillkomst vill vanligt folk förmodligen se Treenigheten som skilda personer och Jesus som den mänskliga kontakten med gudomen allt enligt texterna

Överprästen och kejsaren Theodosius säger ju egentligen att tron är för männen men klokt nog nämner han också jungfru Maria fast det är oklart med hennes ställning i Treenigheten. Annars hade han riskerat samma motstånd från kvinnorna som profeterna fick när de introducerade den patriarkaliska guden och kvinnorna behövde sina idoler för odling och fruktbarhet. Theodosius önskade medvetet att religionen skulle vara ett mysterium, som förstås bara han och prästerskapet kunne förklara. Han använde religionen som maktinstrument. Kanske han likt kyrkfadern Origenes hade studerat den mystiska Orfismen och tagit modell? Å andra sidan var det frågan om politik och makt där han vill få en anledning att med våld sätta åt de nordliga inkräktarna

Kanske det är naturligt att man inte analyserat denna period så väl eftersom det skulle kunna ses som kritik av den katolska kyrkan. Men Theodosius formulerade begreppet kättare och kätteri och inledde den kättarjakt som pågått till våra dagars religionsfrihet. Fortfarande drivs kättarjakten i mer eller mindre privata sfärer

Theodosius var katolska kyrkans första Pontifex Maximus = Överstepräst och han edikt mot kätteri har legat det katolska i fatet sen dess. Hans jakt omfattade under 5 år bl.a.:

388 Theodosius skickade sina agenter till Egypten, Syrien och Mindre Asien med order att förstöra alla icke-katolska tempel och bryta upp alla medlemskap.

390 Theodosius stängde Oraklet i Delphi. Detta grekiska tempel var helgat solguden Apollo och hade varit i bruk i 1500 år kontinuerligt. Det blev aldrig återöppnat

390 Theodosius beordrade mord på 7000 människor i Thessalonica som straff för deras uppror mot nyordningen.

391 Theodosius vägrade att återställa statyn Victoria som romerska Senaten bad om. Han gav en lag som förbjöd all kättersk offring, spådomar och annan icke katolsk religiös verksamhet.

391 Serapeion och Biblioteket i Alexandria förstördes och all forntida egyptisk visdom gick förlorad.

392 Theodosius beordrade att alla ingångar till icke-katolska tempel ska stängas för publiken

393 Theodosius förbjöd de Olympiska Spelen som hållits var fjärde år sen 776 f.Kr. Uppehållet varade i 1500 år fram till1896. Men han stoppade inte gladiatorspelen som han menade förhärdade folket att tåla se blod när imperiet gav sig i krig.

För oss är det nog svårt att leva oss in i hur detta påverkade romarna vars grundläggande värden trampades ned över en natt så att säga. Det kan jämföras med när romarna tidigare välte keltiska Irminsul /världspelare då det begav sig. Kanske dessa åtgärder medverkade till att försvaga det västromerska riket? Någon borde göra en doktorsavhandling över detta dramatiska skede i romarriket utan att ha en förutfattad mening att allt detta var rätt och billigt.

Theodosius hade en orfisk inställning till religionen. Man talar om Orfeus' mysterier och han menade att ett religiöst budskap vara mystisk utan anknytning till reella världen. Då behövs ett prästerskap som uttolkar mysterierna och har monopol på sanningen. Därför blev den kristna trosbekännelsen med des tre personer Fadern, Sonen och Anden ett mysterium liksom Marias jungfrufödsel … den arianska trosbekännelsen var biologisk och mer begriplig.

I alla händelser slog Theodosius an tonen om kristendomen våldliga genomförande om inte folk lydde med en gång. I Västeuropa fick han efterföljare som Karlemagne i Frankrike, Otto I i Tyskland och Olof i Norge. Men än i dag tänker man mörda i kristendomen och oljans namn. Budorden "du ska inte mörda" och "du ska älska din nästa som dig själv" gäller bara inom broderskapet. Därför blir det aldrig nån fred i världen.

Mördandet är förstås övergående fenomen som snabbt glöms eller undertrycks i folks minne. En mycket värre följd av kristendomen artificiella budskap är förnekelsen av fruktbarheten och vårt behov att vara ett med naturen. Från min barndom minns jag att man fick lära sig att fruktbarhet är synd och att förfädernas eventuella fruktbarhetsdyrkan var avskyvärd. Därmed har man satt en dödskallemärkning på det mesta av vad vi omedelbart ser hos förfäderna. Kärnan i kristendomen ligger i tolkning av motivet Adam, Eva och Ormen i kristet språkbruk

Theodosius' jakt på kättare rammade främst alla små och stora religioner med etablerade tempel. Arianer till vilka bl.a. herulerna hörde lär ha bedrivit sina gudstjänster under bar himmel och verksamheten var inte så synlig. Den stora omvändelsen av arianer kom under Justianus då heruler och langobarder omvändes. Västeuropa levde arianismen kvar och vi vet inte hur allt detta påverkade Norden. Det synes ha blivit ett avbrott i import till Norden men det kan man också skylla på hunnerna.

Sen vet vi förstås icke i vilken mån de rättade sig efter det officiella Rom. Men i tjänst hos romarna har de säkerligen för CHI-RO-banneret. Historikern Edward Gibbon skriver i Kap.43 att när Justinian skulle återta kolonin i Africa fanns ett tusental soldater mest heruler som stödde arianerna bland vandaler och lokalbefolkning 533 AD dvs. närmare 150 år efter att katolska kyrkan blivit enarådande i romarriket. Här är det dock möjligt att det rörde sig om Cimbri-legionen som nämns i rullarna. Det var inte alltid romarna kunne skilja på folk utanför riket.

Jahve i Skandinavien?

…………

Till vänster silverspänne från Daleim i Tröndelag. Den andra från Bolbro på Fyn med texten LAUR (svastika) OWA andra sidan RLUT : EATHL. Eftersom det finns en svastika antas att det är namn på fyra säsonger. Kolon i detta fall betyder "andra halvan"

Bilden associerar i högsta grad till några rader ur ett sumeriskt poem om "Inanna stiger ned i Underjorden" från tredje årtusendet f.Kr I andra steget symboliserar hennes make Dumuzi det sådda kornet som ska rota sig

Utu, solen rördes av hans tårar. Dumuzis demoner kunne inte hålla honom. Utu förvandlade hans händer till ormhänder. Han förvandlade fötterna till ormfötter. Dumuzi flydde undan sina demoner. Likt en sagkal-orm han … de mötte … följer 2 fragmentariska rader … Heliga Inanna … hennes hjärta.

Vist, först när solen Utu ger 4 grader i jorden börja kornet rota sig. Det finns en grupp brakteater med en figur som har fötterna som ormar. En än större grupp kallar jag "ormgrop" med bara antydning på några att det finns en animerad gestalt. Det finns även en framställning av Yahweh med ormfötter från ungefär samma tid. Ormarna symboliserar en lång period av tillväxt.

 … denna lilla amulett från Levanten är från ca 200 f.Kr. och visar att även i judendomen fanns gammal symbolik där kanske nog ormen ska ses som något fruktbart. I Kungaböckerna nämns Ashera som Yahwes maka och de judiska kvinnorna envisades med att vilja behålla den gamla gudinnan som symbol och vägledare för fruktbarheten. Ashera var troligen född i Ugarit, Syrien och kallas "av havet", vilket är en lämplig symbol för de som tar sin näring av översjöhandel och via fiske och vad annat havet kan ge. I övrigt sägs Yahweh ofta vara Skaparen och med det menas då alla formar av skapande. Det finns ett otal allegorier och det är lätt att gå vilse i den djungeln

I sumerisk symbolik ser vi Inanna och Dumuzi under äppelträdet och till det finns en kärlekssång medan ormen finns i bakgrunden. Trädet är symbol för tillväxt medan ormen förmodligen ska vara penis som sätter igång tillväxten men i andra steget blir det livmodern. Man kan väl bara säga att tyvärr har senare uttolkare gjort fruktbarheten till synd. I övrigt är ormsymboliken bland de svåraste eftersom olika ormar just står för tillväxt och period i olika sammanhang. Grekerna kallar himmelska vattenormen Hydra och den symboliserar säsongens tillväxtperiod. Men man kallar livmodern Pyton och associerar kanske till efterbörd och menstruationer som något syndigt och otrevligt istället för att se det som naturligt

 …I den urgamla symboliken stiger den nya generationen ur ormen i underjorden eller livmodern hos djur och människor. Den nya generationen stadsbor och profeter ville skapa en ny mystik och var fjärran från naturens ban. Därför gjordes fruktbarhet och det sexuella till synd medan i synnerhet bönderna ville förstås förbli vid det gamla. Sentida urtolkare glömmer oftast att sätta symboliken i samband med dåtiden och växtodlingens cykel. Istället tänker man på mänskliga relationer och förhållande eller annars gör det till abstrakt religion.

 …..

Vidareutveckling av motivet från Boldro där personen från Nebenstedt till vänstertydligen är i Underjorden och i motivet från Kjellers Mose till höger är det mesta upplöst men vi ser antydan till en orm

Motivet på amuletten ser också ut som en intellektuell analys av Ormmotivet i det sumeriska eposet om Gilgamesh. De urbana profeterna och prästerna har tappat banden till verkligheten. De har gjort det till en kamp i stil med Tyr och Fenrisulven eller St Göran och Draken som var lekar för noblessens unga män. Medan det sumeriska motivet ursprungligen var frågan om naturlig fruktbarhet. Även grekerna hade en underlig inställning i.o.m. att man kallar livmodern Pyton. Denna process kan man se i Gen 2:17, 3:14; Num 21:6; 2 Kungb 18:3 och Exod 4:1-4

Det finns ett halvdussin guldbrakteater med en idol med benen utåt uppåt på ett onaturligt sätt. Jag fick leta länge efter förklaringen och det finns även en och annan kvinnlig figur på samma tema. Och ett par kyrkor på Jylland har en liknande manliga eller kvinnliga relief. Min tolkning stannar nog vid att symboliken är den vegetativa uppståndelsen eller reinkarnationen.

Serien av D-brakteater 33% av fynden kallar jag "ormgrops"-motivet och det tycks utgå dels från denna typ, dels från Tyr-motivet. På nån enstaka guldbrakteat ser man mitt i kaos att en hand är låst i något. Ja, hur ska man beskriva vad som sker i jorden när korn växer? Kanske förfäderna använde denna typ liknelser för "uppståndelsen" som ju också finns i kristendomen.

På Anglernas horn från Gallehus ser vi i första raden nära mynningen en liknande figur flankerad av två ormar. I nästa rad ser Fenrisulven och att samma figur mist en arm. Det är naturligt att knyta detta till myten vi känner. I den äldre myten syns han ovan jord och representerad såväl himmelspelare som Livets Träd med armarna mellan Fenrisulven dvs. Skyttens stjärnbild och Pelaren dvs. Kräftans stjärnbild som avgränsar sommarhalvåret.

Livet träd är en levande varelse med rötter i den Underjord man bara kan beskriva med ett kaos. Därav de s.k. ormgropsmotiven, men där enstaka brakteater låter oss ana "Tyr i Underjorden". Detta är kornet som i Sumer symboliserades med herden Dumuzi ibland. I Sumer liksom i Egypten,.

På Dal finner man i folkminnet en kvist som symbol för det nya växande trädet … eller i Egypten är det Horus som hämnas sin far Osiris varav bara skalet är kvar. Även I Voluspa säga att sonen hämnas fadern genom att leva vidare. På Dal brukade man sätta upp "rönna med grannlåt" när korna släppts ut första gången i maj. Dal var boskapsland så de urgamla ritualen knöts till detta.

Brakteaten från Bolbro får oss att ana den arianska treenigheten. Det finns triader av cirklade punkter på två ställen. Ovanför munnen finns bara en punkt. Han för handen till munnen i en gest av "att tala" eller andas. Från tidig kristendom vet vi att Ordet motsvarade Heliga Anden alltså antyds den här. Bakom huvudet finns tre punkter förenade i mitten som den samlande kraften Fadern. Vid hans penis finns tre punkter och det är förstås den kommande Sonen före första skuttet … detta är den andliga Treenigheten vi kan härleda ur denna symbolik.

Runtexten binder motivet till kalendern genom att visa solvarvsvändning och ange de fyra säsongerna. Orden är obegripliga liksom många tidiga runtexter och även latinska texter på romerska mynt. Stavelserna i ordet LA-UR betyder ungefär "flöda ur". I den gamla astronomin symboliserades vattenflödet med Vintergatan som ger vårfloden. Säsongen börjar vi Kräftans stjärnbild som symboliseras med pelare ibland och Vattenormen livmodern börjar där. Förmodligen står Världsträdet där. Säsongen fortsätter till Skorpionen där skörden "binds up" och man även har justeringen av månåret.

Den ursprungliga Tyr-myten var praktisk astronomi. Bönder tänker med magen och de behöver ej omedelbart andlig återfödelse eller uppstigande ur exempelvis dopet. Däremot är de år ut och år in koncentrerade på att varje år skapa återliv såväl med sin boskap som med sin sådd. Om inte den andliga myten följer naturens gång blir det nog myten om naturens återfödelse som vinner

Sen är möjligt att erilerna tjänstgjort i Antiochia och fått direkta intryck av judendomen. Vid denna tid har den nog inte varit så utmejslad som i dag eller m.a.o. även där får vi skala bort 1500 år av senare historia. Vi kan inte förvänta oss att de religiösa myterna ska vara precis efter Bibeln eller efter vad känner till från Eddan och andra källor. Det är också möjligt att man blandat Tyr-myten med vad man fått utifrån.

Man får kanske också anmärka att man säkerligen i forntiden skrivit sina myter att passa vad man ville åstadkomma som ledning av samfundet. Bönder vill i regel ha fruktbarhet och många händer att göra arbetet. Fattigfolk önskar många barn så att åtminstone nån kan försörja dem under ålderdomen.

Nobelt folk önskar ej fler barn än att de får en arvinge till stamgården. I synnerhet övertaliga söner vill man bli av med för att kunna hålla egendomen samlad. Sen när kristendomen och klostren gång var det en snygg lösning att sätt såväl söner som döttrar i kloster. I början fick man t.o.m. en viss maktställning och bra kontakter genom detta.

Kungarna och länsherrarna ville ha många beskattningsobjekt och de inledde försöken att splittra upp de gamla familjekollektiven. Dessa är is själva verket den mest rationella driftformen som sen noblessen praktiserade på sitt reglerade sätt. Allt detta var en utveckling i takt med folkökningen och behoven.

Olivkvisten

…...

Besläktade motiv från Slangerup Nordsjälland

Ytligt sett kan man kalla motivet till vänster "Fader och Son" och förbinda det med kristendom även om Örnen och Fenrisulven inte hör till Bibeln. Man kan jämföra dessa två brakteater men måste också sätta det in i sammanhanget/ kontexten alla brakteater med liknande motiv och då blir det en normal Solryttare och Fenrisulven, en symbol för att binda solår och månår vid Ramadan.

Om man sen jämför med motiven från Slangerup II ser man att de hör till den normala motivkretsen med Fenrisulven. Detta motiv är ovanligt genom att ha tre huvuden/ personer och endast Fenrismotivet är säkert. Men vi kn inte förvänta oss att man hade bara en version av myten. Här kan vi fråga oss om det är tre personer eller tre inkarnationer av drakbindaren och det är oklart till vilken person hör den lösa armen/ handen ovanför Fenris. Det finns en triskele och vi associerar till det tredelade månåret och idoler för terminerna.

….

Är det en olivkvist "Maskmannen" håller i handen

Brakteaten är en av tre guldbrakteater på ett guldrör från Fakse, Själland. Här kan man associera till olivkvist och till fruktbarhet genom den masklika kroppen. Det finns ett lite antal brakteater där personen har en maskliknande kropp och det blir som en annan variant av ormgropsmotivet men icke personen med ben som ormar.

Här kan man genom olivkvisten associerar till kristen påverkan. Men man får ifrågasätta om arianer fick avbilda Fadern eftersom denne enligt biskop Wulfila är osynlig

På brittiska öarna var iriska kelterna tidiga med kristen domen i deras egen version liksom arianerna. Keltiska kyrkan förblev länge självständig och ville inte underordna sig påven i Rom. Palladius sändes år 431 AD av påve Celestine till de irländare som trodde på Kristus … hur länge det pågått vet vi ej, men de har kanske följt med kristendomen långt dessförinnan. Men de får väl räknas som "kätterkristna" tills Palladius kom och lärde dem rätta läran … om det nu gick? Men det är normalt att det finns också kyrklig imperialism som trycker ner andra uppfattningar.

Legenden berättar att påve Gregorius I f. ca 540 AD drömde om att bli missionär när han såg engelska slavbarn på marknaden därför att de var ljushåriga. Det mesta talar för att detta är ren legend. Romarna drog sig ur England 408 AD, fast det är ju möjligt att slavhandlare varit framme.

Men efter runt 200 år hade romarna väl glömt att de en gång varit herrar och även infört statsreligionen. Kanske man glömt att Palladius hade sänts iväg 431 AD att reorganisera skotska kyrkan som förfallit till kätteri genom dess biskop Agricola. Tyvärr får vi i sådana fall sällan veta vari kätteri och meningsskiljaktigheter bestod. Vi läser alltid omdömen om att det inte var förenligt med katolska kyrkan och inte just mer..

Påve Gregorius åtgärd låter som ren mission i södra England. Där kan också finnas en gnutta av maktkamp mellan frankiska kungahuset och Æthelbert på ett sofistikerat plan. Detta helt enkelt därför att hans franska drottning Bertha ville ha samma religion som i hennes hemland Frankrike. Sen förstod kanske kungaparet att det var vissa fördelar med en religion de själva organiserat.

Först tänkte Gregorius köpa unga pojkar och skola dem i den rätta läran, men övergav tanken … Ansgar använde en liknande metod drygt 200 år senare visavi Danmark. I alla händelser år 595 eller 596 skickar påven 40 munkar tillsammans med Augustinus mot England.

Redan i Frankrike blev de betänksamma och ville återvända och stannade i Aix-en-Provence. Förmodligen var det när de hörde franska omkring sig och insåg att de skulle inte förstås engelska när de väl kom fram. Även Augustinus blev betänksam och skrev till påven. Gregorius sockrade erbjudandet genom att utnämna Augustinus till abbot och möjligen ett underförstått löfte att han skulle bli biskop om han skapade två biskopsstolar i England.

Väl över Kanalen landsteg de på ön Thanet norr om Kent hösten 596. Det tycks ha varit den vanliga proceduren för "besökare" till Kent att de landsteg på Thanet och väntade på tillåtelse. De var förstås ängsliga och till det bidrog förmodligen alla historier och skrifter som under några hundra år utmålat britterna som vilda barbarer och därtill fanns det ättlingar till vilda nordbor också.

Man kan säga att romarna fick smaka sin egen soppa. Den var beskare än när de fraktade sin garum världen runt till sina soldater. Det var rutten fisk i amforor och man kommer att tänka på surströmmingens upphov.

Men det visade sig att Aethelbert var en artig och vänlig man och inbjöd dem till Canterbury, då en mycket förfallen stad bygd av romarna som kallade den Durovernum. I alla händelser fanns det tomma byggnader förutom Drottning Bertas förfallna kyrka St Martin.

Det måste ha varit en rörande syn när de skrämda munkarna kom i procession ut med Kungsgatan i Canterbury. Förmodligen bar de ett kors främst medan de sjöng en litania man använde i den galliska kyrkan och här tillägnat drottning Bertha. De installerades i en lämplig byggnad för alla 40 och snart kunne de utföra mässa i St Martin.

… Flyktingströmmen i våra dagar gör det kanske lättare att förstå munkarnas situation, när man kommer till ett helt främmande land. År 1942 upplevde jag situationen att plötslig vara bland människor jag inte förstod. Jag var misstänksam och de hade sina förutfattade meningar.

Snart nog etablerades den katolska kyrkan på nytt. Till detta bidrog att kungen lät döpa sig som exempel för folket. Augustinus skrev stolt vid ett tillfälle om ett massdop av 10000 på en gång … men romerska siffror ska man aldrig lita på. Vi kan förstås inte veta hur många "kättare" eller tidigare "fel kristna" varit i den skaran.

Augustinus försökte att få keltiska kyrkan till den rätta tron. Där misslyckades han även efter ett flertal möten med de keltiska biskoparna. På sätt och vis vann kelterna eftersom påven senare instruerade missionärerna att fara varligt fram och låta folk behålla exempelvis sina källor vid de heliga platserna. Faktiskt finns det en och annan källa kvar även i våra dagar.

Just i Kent var det rätt säkert nordiska ättlingar som fick rätta tron. Vad viktigare för oss är att kungen nu fick skrivare som kunne skriva såväl skattelistor som lagar. Man hade nog lagar och ordning förut, men Augustinus måste också ha varit medveten om den romerska kodifieringen av lagar runt 50 år tidigare i Justinianus kodex.

Första steget var att man skrev ned sedvanelagarna i den ordning man kom ihåg eller de användes. Kodifiering innebar bara att man ordnade dem i kapitel för varje art av gemensamma ärenden. I alla händelser fick vi ett antal "Aethelbirth's Doomas" som ger en uppfattning inte bara av Kents samhällsorganisation utan av tidigare nordisk organisation och vi får en del andra uppgifter om vardagen på köpet. Vi vet förstås ingenting om hur allt detta återverkade på angelsaxarnas hemländer, men sannolikt fanns mer umgänge än vi kan föreställa oss.

Pelare med kedjeornament från Isle of Man. Förmodligen samarbete vikingar och keltiska konstnärer

Exemplet är några hundra år yngre än guldåldern. Men det visar på den naturliga samfärdseln mellan länderna. I Vindbläs kyrka nära Randers i Norra Jylland finns ett liknande ornament på dörrkarmen och det förekommer ochså på andra håll. Jag minns de svanslösa kattorna på Reersö i min barndom ... precis likadana som Manxkatten. Folk var inte isolerade utan reste nu och då fast förstås mest överklassen.

Därmed sagt att vi vet inte om den ömsesidiga kulturinfluensen pågick under alla år fram till och med och under vikingatiden. Vi har mattats med ensidiga berättelser om de vilda nordborna. Källorna är de ställen som drabbades av plundringar, medan hälsan tiger still. Man kan inte lita på sanningshalten i berättelserna heller, men det är alltid lika spektakulärt att berätta om blodtörstiga nordbor som rister blodörn… men det finns inga bevis att tala om. En lögn blir inte sannare genom upprepning, men allt fler tror att det är sanning.

Under den s.k. Vendeltiden på 600 -700-talet får vi bevis för att överklassen i Norden hade kontakter med främst friserna och England. Sutton Hoo är ett exempel på likhet med Vendel. Frankerriket blev expert på att tillverka svärd av yttersta kvalitet och man t.o.m. förbjöd export. Det hindrar inte att man finner dem i Norden i relativt stora mängder.

Det ligger utanför denna bok att djupanalysera fynden från Vendeltiden och Öland är för lite uppmärksammat. Men från Norden har säkerligen bytesvaran varit järntackor till svärdssmederna. Där ligger Öland och Småland bra till som leverantörer vid sidan om Jämtland och vissa landskap i södra Norge.

Under sex och sjuhundratalet vet vi ingenting om en möjlig ariansk kristenhet på åtminstone vissa platser i Norden. Om man ska leta efter den måste man beakta att arianerna var lite annorlunda och hade inte kontakter med en normgivande centralkyrka. Det finns stora möjligheter att den deras form av kyrka blivit "vildvuxen" även om de hade kontakter med England och Frankrike.

Våra historiker har tyvärr inte analyserat vikingatiden utifrån ett nordisk perspektiv. Eftersom nordborna bedrev handel på Frankerriket viste de hela tiden precis hur den politiska situationen var i Västeuropa. I början av 800-talet hade Karlemagne stora ambitioner och nordborna insåg säkerligen att hans skulle bli ett hot mot Norden. I det ljuset framstår vikingatågen i början av 800-talet som "angrepp är bästa försvaret" för att försvaga Karlemagne.

Den stora i Karl i in tur insåg nog religionens värde och det var ett politiskt beslut att skicka Ansgar att pacificera nordborna. Psykologin i att nån kommer och säger "Du har inte rätta, jag ska lära dig hur du ska tänka" är att de lättskrämda snart nog börjar känna sig underlägsna och då är halva slaget vunnet.

Den starke låter sig inte omvändas. Vi får inte glömma att äran var något som kunne få bersärken att vakna i det nordiska sinnet. Några av de missionärer som dog hastigt viste kanske inte var gränsen går.

Danmark tycks ha blivit markgrevskap redan under Henrik I av Tyskland. Nästa framstött från söder kom med Otto I i mitten av 900-talet och han nådde ett steg längre genom att tåga upp till Limfjorden och kasta sitt spjut ut i den för att visa att landet var hans. Han beordrade att 3 biskopsstift skulle inrättas och tydligen var han nöjd med att ha tagit bara Jylland vid denna tid. Kanske det var den gränsen som sen fick Adam av Bremen att skriva 100 år senare att ovanför Limfjorden är inte en plats för människor. Händelsen kan ha påskyndat enandet av Danmark inkluderande öarna och Skåne. Se även Bildandet av Danmark och Sverige

Den stora gåtan i sammanhanget är de fem trelleborgarna. En sannolik förklaring är att Otto II anlade dem när Harald Blåtand hade försökt lösgöra Danmark som markland" i 974 AD. Den danska kungen ville inte vara markgreve under kejsaren. Samma taktik använde han på sin östfront. Endast en kung kan ha haft makt att ta i anspråk så mycket skog och resurser som krävdes för det väldiga bygge som dock blev kortlivat.

Fynden i trelleborgarna förbryllar genom att det finns lite bevis på militär verksamhet. Men tillika finns fynd som tyder på munkar och kyrklig verksamhet. Slutsatsen blir att tyska kejsaren ville göra trelleborgarna till missionsstationer. De hade dock kort livslängd efter ca 980 AD. Det tyder på att danskarna återtog makten.

Det är begripligt att vara sig kejsarriket eller danskarna har nämnt detta äventyr i sina annaler. För tyskarna var det en nesa att förlora dem och för danskarna var det en nesa att bli markland och underordnade tyskarna.

Kristendomen infördes oftast i strid med Hamburg-Bremen men med hjälp av engelska förkunnare, dvs. egentligen kanske ättlingar till nordbor. De nordiska kungarna kunne dock inte opponera sig mot påven så det var något sorts ställningskrig. Som en helhet får vi bara veta om katolska kyrkans mission som den ende tillåtna. Vi vet inte mycket om kristen influens undervikingatiden exempelvis från Irland och norra England.

Även under denna del av processen vet vi inte hur många kristna det redan fanns. Den försiktiga nöjer sig med att anta att vissa orter eller landskap hade tagit till sig den nya tron om än inte på föreskrivet sätt. Öland är en sannolik plats för kontinuerlig kristendom kanske av den ursprungliga arianska modellen.